Nintendo entertainment system

Men hej!

Dr Rocco vill att vår värld ska bli bättre!
Dr Rocco hittar då på något nytt!
Dr Rocco flyger till stjärnornas land!


Jag står i begrepp att lämna jordelivet bakom mig för en rymdresa till stjärnornas land och Världsrymdens parlament. Jag ska alltså med min diplomatiska förmåga försöka ta kontroll över den demokratiska rymdrikdsdagen och införa kejsardöme ala Palpatine med mig som ensam ledare!

Innan jag reser iväg från Västkusten, Sverige och Jorden så är det något jag måste göra. Säga farväl till mina föräldrar tänker ni säkert men nej det är inte alls något jag tänkt göra innan jag lämnar planeten bakom mig. Be om ursäkt för min bloggs existens är då kanske nästa sak som dyker upp i era huvuden över vad jag kan tänkas behöva göra innan jag reser i väg i till exempel en raketmaskin, men det är inte heller något jag prioriterar.

Nej jag tänker göra något som jag länge behövt att göra. Jag ska skriva ett blogg inlägg om tvspelskonsolen Nintendo entertainment system från 1985.
Detta passar sig väldigt bra just idag för den här veckan har mitt intresse för konsolen stigit högre än de dansande kullarna i Super Mario bros 3...

Och här kommer dom!



Mitt intresse för tvspelskonsolen NES ligger i att jag i min barndom insåg att all riktig glädje kommer ur den maskinen. All annan glädje som kärlek till sin ömma moder eller Björnes magasin eller hemgjord nyponsoppa med glass i är falsk kärlek.

4 års ålder: Min far köper en NESkonsol till hela familjen. Jag minns ingenting.
5 års ålder: Jag tvingar min far att hantera de svåra passagerna i Super Mario bros
6 års ålder: Jag spelar Megaman 3 under hela 12slaget på nyårsafton
7 års ålder: Jag bryter mig in i min dagmammas söners rum för att spela Bubble Bobble.
8 års ålder: Intresset svalnar i och med att min homosexuella granne har köpt sig ett Super Nintendo entertainment system.

16 års ålder: Mina bröder införskaffar nya handkontroller och skickar våran gamla NESkonsol på dammsugning.
17 års ålder: Inser hur mycket nostalgiska minnen som ligger gömda i NESspel
18 års ålder: Börjar inhandla alla gamla NESspel jag alltid velat ha.
19 års ålder: Min far blir arg på att NESet står i vägen i gästrummet och kastar in det i en skrubb.
20 års ålder: Blir medlem på www.nesdb.se

22 års ålder: Plockar fram NESet igen för att se om det är i tillräckligt skick för att tas med upp i rymden!
22 års ålder: Går in på internet och finner att NESet kan lagas om man man skruvar upp det och meckar lite!
22 års ålder: Lagar NESet som nu fungerar felfritt! Glädjefnatt utbrister!

 

Så här ser alltså ett NES ut och i luckan som det står Nintendo på putter man in spelkassetter. Det kan vara bra att koppla in NESet i en TV för annars blir det svårt att klara spelen. Jag säger inte att det inte går... Men det gör det inte.

Denna fina skapelse representerar alltså min barndom och detta inlägget är tänkt att hylla dess existens.

- Nintendo, we who are about to die, salute you!


De spelen jag och mina syskon ägde i vår barndom var Super Mario bros/Duckhunt, Super Mario bros 3, Talespin och Dr Mario. Mina äldre bröder ägde Deja vu, Probotector och Tiny Toons också men jag hade inte tillåtelse att spela dessa för mina bröder hade hjärtan av sten på den tiden när min sagolika barndom utspelades.
Just det att vi hade rätt få spel fick mig att höja upp alla de spel vi inte ägde högre än kullarna i Super Mario bros 3...

Och här kommer dom!



Våra kusiner ägde den mest ultimata spelserien nämligen Megaman 1-3. Megaman var hälften robot hälften människa och en bra mycket tuffare hjälte än Mario som var hälften italienare och hälften lönnfet rörmockare med ett osunt förhållande till sin lillebror...
Våra grannar som jag inte umgicks med för att de hade tjejbaciller hade Little Nemo: Dreammaster och mina dagmammors barn hade Super Mario bros 2 och Bubble Bobble.

Just Bobble Bubble står fast som ett av de absolut bästa multiplayerspelen i spelhistorien och dess pacifistiska och LSDpåverkade budskap är för alltid ingjutet i en generation tvspelare. Bubble Bobble går ut på att man är två bubbelsprutande drakar som ska bubbla in sina fiender i bubblor och sedan smälla bubblorna som då förvandlas till frukt och grönsaker... Man kan inte klara spelet om man spelet ensam för då blir det game over med motiveringen att man måste spela tillsammans för att slutet ska bli lyckligt... Och tillsammans det är de två dansande kullarna i Super Mario bros 3...

Och här kommer dom!



NES går att skriva om i evigheter och med min vana för att skriva lite väl långa inlägg så ska jag nog hålla mig ifrån att beskriva mer av mina favoritspel.

Fast... Ja The Legend of Zeldaspelen måste nästan nämnas innan ett blogginlägg om NES kan kallas vettigt. Så nu har jag gjort och kan gå vidare.

På något vis känns det som att NES i slutändan är den konsolen jag verkligen kan anse som ett mästerverk då de spelkonsoler som följde upp med sina nya spel sakta men säkert mördade trenden av den sanna spelglädjen och de otroliga musikstycken som presenterats från NESet.
Några kanske skulle anse att detta beror på att jag hade åldern inne för att låta min barndom helt kontrolleras av NESet och att kärleken ligger i kärlek till min barndom och egenligen inte till själva NESet. Dessa några kan dra åt helvete! Jag vägrar erkänna att NESet har några fel eller brister! Jag vägrar erkänna att utvecklingen inom spelindustrin med World of Warcraft och GTA4 är framsteg!

Detta är ett av mina starkaste bevis för min tes:

 

Ja musiken som gjordes till NESspelen är verkligen värt alla guldmynt Super Mario stjälat åt sig genom åren. Med risk för att låta lite nördig så anser jag musiken till Megaman 1-3 är jämnförbara med storheter som Johann Sebastian Bach eller Wolfgang Amadeus Mozarts stycken. Bortsett från dom två gamla stofilerna så kan ingenting jämnföras med Megamanmusiken... Detta kan kanske bero på att jag fyllde min mp3 med 10 gig nintendomusik som jag pumpade in i mitt skoltrötta sinne från första till sista lektion från första till sista ring.

Nu är jag starkt hörselskadad och mitt psyke är så påfrestat att jag många gånger försökt kontrollera verkligheten med NESkontroller... Det har fungerat... Jag bär bland annat ansvaret för 9/11 när jag skulle försöka landa mitt flygplan i Top gun och anledningen till att Obama sadlade om till president var för att jag nitade honom i Punch out!



Om ni tycker jag verkar förvirrad så kan ni jämnföra med teamet som producerade Super Mario bros... Mario slåss mot elaka svampar för att rädda en prinsessa över ett kungarike som befolkas av goda svampar... Dessutom äter Mario svamp... för att bli Super Mario... Han äter också blommor för att kunna spruta eld... mot andra blommor... Dessutom hissar Mario en flagga med en röd sjärna när han tagit över ett fort vilket tyder på att han inte endast är en trippare utan en trippande kommunist.

Frågar är vad kullarna i Super Mario bros 3 trippar på för att orka med att dansa så länge...

Och här kommer dom!



Och utan någon anledning så kommer dom här igen!



För er som inte förstått att NES är alfa och omega i livet så beskriver jag här det väldigt lättförståligt: NES är alfa och Omega här i livet. Detta uttalande gör ju så klart att alla kommer vilja skaffa sig den 25 år gamla konsolen men ta det bara lugnt barn... Det finns hur många som helst ute på Tradera och i secondhand affärer och de går att koppla in till sprillans nya tvapparater.

Här finns lite information om hur gamla NES snabbt går att att få i toppskick.

Här finns lite mer information om allt som har med NES att göra.

Innan jag går och lägger mig för natten och avslutar detta inlägg om NES lägger jag här upp lite bilder från Internet på vad man kan göra med ett Nintendo och mycket fritid...



Dvdspelaren i Neset!



NESet i brödrosten!



NESet i NESspelkassetten!



Mobiltelefonen i NESkontrollen



NESet i skon!



NESet byggt av legot!



Tatueringen av NESkontrollen!



Elgitarren i NESet!



WIIet designat efter ett NESet!



T-shirten med NESet!



Ritningen till pappersNESet!



Den gigantiska NESkontrollen!



NESzappern som pistolen!



Det portabla NESet av trä!



Den hemmabyggda bomben i NESet!



Det kamikazedesignade NESet



Det Zeldadesignade NESet



Det Playstation 2designade NESet!



USBminnet i NESkassetten!



NESkontrollen av pärlorna!



Gamecubet i NESet!



Gamecubet designat efter NESet!



De dansande kullarna i Super Mario bros 3!

Ja möjligheterna är många med ett Nintendo entertainment system!


Junta

Hao och Ugh.

Jag har inte bloggat på länge då jag inte gillar att blogga och jag har aldrig heller gillat det. Det är inte bara jag som ogillar och aldrig har gillat att jag bloggar utan även allmänheten ogillar att jag bloggar för jag bloggar så uselt. Så varför bloggar jag kan man kan man kanske undra. Jo för att den ovilja jag mot att blogga är en bråkdel av den ovilja allmänheten känner mot att jag bloggar och eftersom jag ogillar allmänheten är bloggning ren hämnd! Det svider för mig men svider mer för er andra och det är en ekvation som håller!

Jag har haft besök av en italienare från Milano här på Västkusten vid namn Testa di Cazzo. Vi kom bra överens tills jag drog vitsen att hans mamma är så fet att jag lärde mig simma när jag gav henne en orgasm. Då kom vi inte så bra överens längre utan han ville istället mörda mig. Som tur är så var han alltså från Milano där mafian och camorran har lika lite att säga till om som den italienska vänstern har i Berlusconis fascistmedier. Därför saknade italienaren ordentliga mördarskills och jag är fortfarande i livet.

På på tal om Berlusconis fascistmedier så visade det sig föresten att det inte var endast mitt mammaskämt som fick italienaren på mordiskt humör utan Anti fascistisk aktion vill se också se mig död och hade lejt italienaren för jobbet. Jag hade retat upp AFA genom att jag påpekat i mitt senaste blogginlägg att jag flyttade från Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen på grund av alla invandrare. Jag har inte ens någon lust att försöka försvara min extrema antirasistiska sida emot en så motsägelsefull och hjärndöd organisation som antifascistisk action. Det är för övrigt enligt mig märkliga tider vi lever där Anti fascistisk action utan tvekan är fascister och där Sverigedemokraterna utan tvekan är antidemokrater.

Vidare i min tillvaro så har jag och mina föräldrar (som jag bor hos för tillfället) börjat mobba våran valp på fyra månader på allvar. Vi kallar hennes Piss-Hjördis då hon pissar på sig när hon blir uppspelt eller nervös. Så jävla pinsamt. På skolgården drar vi henne i svansen och skriker "Hörrödu Piss-Hjördis, ska du inte ta och pissa på dig lite du som är så duktig på det?" och tror ni inte att hon blir så nervös att hon pissar på sig! Jävvla äckeltöntvalp! Rektorn kallade upp mig och mina föräldrar och vi började gråta när han anklagade hos för mobbingen. Jag har lätt för att börja gråta.

Exempelvis så grät jag när jag förlorade i sällskapsspelet Junta förra helgen. Men gråten berodde även på att jag svepte sex små glas i rad. Jag blir väldig sorgsen och nedstämd när jag dricker alkohol förstår ni. Man kanske skulle ta sig en jävel så här på Fredageftermiddagen föresten. En stark grogg som kan hjälpa mig att klättra över livets tillkortakommanden och glömma alla dom som försvann.



Trots alla svarta tysta tårar så är Junta för tillfället mitt absoluta favoritspel. Spelet handlar om en extremt korrumperad bananrepublik som styrs av en millitärjunta vars enda intresse här i världen är pengar. Detta intresse resulterar allt som oftast i väpnad revolution, mord och stora diplomatiska konflikter spelarna i mellan. Presidenten måste dela med sig av budgeten med stor tillförsikt och det är ju allmänt känt att man aldrig kan tillfredställa alla generaler.
De som spelade i helgen var Den Juan, Stålmannen, Testa, Amadeus (En gammal arbetskamrat från Beitostolen) och Stålmannens kompis Matte-Matte. Dessa så kallade vänner röstade fram mig till president hela noll gånger och några pengar för att lugna mina soldater såg jag aldrig heller röken av... Jag var mycket revolutionär i mitt spelande det ska erkännas. Hasta la victoria siempre!
Till varje revolutions inledning och avslutning skålade självklart kuppmakarna i Skandinaviens svar på tequila, gammeldansk. Till slut tog spelet lite väl mycket spritöversvämningar från deltagarnas onyktra glashållningar och situationen i Den Juans lägenhet blev lite väl lik detta serieklipp.



Ja vi levde oss in som de rebeller vi innerst inne är och kände att spelet spelat ut sin roll för kvällen. Nu ville vi istället med vapen sprida socialismen till krogarna i Kungälv. Min italienska vän som ville mörda mig Teste di Cazzo hade planerat att mörda mig i det kuppartade kaoset som skulle utspela sig när våran gerilla började skjuta mot vakterna på krogen Tre kockar. Men istället hittade han en blåögd bigbarmad blondin och sitt italienska blod troget släppte han allt ur sin tankar förutom henne.

Själv satte jag mig vid blackjackbordet där jag började prata med en gammal vän som jag anser vara mycket sympatisk och humoristisk. En riktig klippa som jag gärna skulle vilja ta upp kontakten med igen helt enkelt. Sen råkade jag stjäla hans spelmarker och då ville han inte prata med mig mer.

Revolutionen gick väl sådär och jag och mina kamrater fick lunka tillbaks till djungeln i Den Juans lägenhet utan en ny folkrepublik i Kungälv. Till er kritiker som menar på att en kommunistisk stat i Kungälv endast skulle fallera som resterande exempel av de röda regimerna vill jag bara säga

"Det pratar om socialismens nederlag i historien men var är framgången i kapitalismen i Afrika, Asien & Latinamerika"


Var är värmen i världen?

Om man bortser från den globala uppvärmningen med kokheta höstar och skållad torsk så får jag nästan ifrågasätta om det finns speciellt mycket värme här i världen.

Under helgen som passerat har jag och min bror och en Björn spelat Super Mario kart på mitt Nintendo Wii. Det som är trevligt med Super Mario kart är man kan spela på internet med människor från hela världen. Det som är trevligt med Nintendo Wii är att man kan bygga egna små gubbar och sen använda dom som racingförare på internet. Man får även chansen att döpa de små krabaterna.
Anledningen till att jag ifrågasätter om det finns någon värme här i världen är det faktum att det ju knappt är någon som skojar till det med lite lustiga gubbar. Nej nästan varenda människa på internetet har byggt upp en liten gubbe utan några som helst defekter och med leenden som man inte kan ifrågasätta. Det är Jake, Phil, Tom, Veronica men i princip aldrig några roliga namn eller gubbar...
Nu när man äntligen får chansen att skoja till det så väljer alltså majoriteten av världens befolkning att hålla god ton och försäkra att de inte sårar någon människa på andra sidan klotets känslor. En gubbe hade iofs två skinkor till ansikte och hade döpt sig till Aceface. Det var hur kul som helst. Som jag skrattade. Men förutom han. Inte många.

Gubben som vi konstruerade ihop heter Stalin Allah och har svarta horn som stiligt passar hans helrakade hjässa, svarta skägg och kolsvarta korpögon. Han fick genomgå ett namnbyte då Stalin Ali lät fräschare. Vi konstruerade även en afrikansk gubbe med en groteskt stor näsa som täckte hans mun. Vi hade tänkt döpa honom till Big Nose Negro men i namnfältet fanns det bara plast för Big Nose N.

Varför försöker inte fler människor värma världen med sådana här roliga gubbar!

En grej till som är rätt trist är att min bror är dum som en sten för när han såg att en Gubbe hette Barack Obama så trodde han verkligen att det var Barack Obama som satt och spelade Wii istället för att kampanja. Barack Obama har naturligtvis inte tid med sånt så jag skulle tro att det var Baracks medhjälpare som spelade i hans namn.

Detta problemet har dock inte en annan gammal stofil

http://www.youtube.com/watch?v=UoT8zuEt1oM

XXXXXX

Ok en av mina sista rapporteringar innan jag lämnar landet. Hoten från Norge har blivit allt för intensiva och smutsiga, igår fick jag avföring på posten. Så jag flyr landet via Malmö den 12.de och för att vara på den säkra sidan när jag simmar över sundet till de tokgalnas land så har jag skaffat mig en amerikansk reskamrat som förmodligen skall kunna hålla tokarna borta.
Efter Danmark är det Nazityskland som gäller och förhoppningvis blir jag accepterad där. Typariskt utseende jorå. Den senaste tiden har varit trevlig. Jag har golfat på dagarna och gått på operan på kvällarna. High class. Jag har slutat (Enligt mig så slutade jag men det är möjligt att min chef har en annan syn på saken) på mitt arbete och jag har inhandlat alla ting som är nödvändiga ute i världen. En kniv, en pincett och en gödkalv (i fall maten skulle tryta).
Förhoppningsvis behöver jag inte fly utanför Europas gränser men man vet aldrig med norrmännens vrede. Skulle jag till exempel skriva i min blogg att Beitostolen är Norges svar på Transylvanien vilket det är så skulle jag förmodligen vara tvungen att dra mig ändå bort till Fijiöarna för att känna mig helt lugn.
Jag och mina goda goda vänner tog oss ett parti av det folkliga och myspysliga spelet risk igår. Inga av dom är mina vänner längre. Aldrig i mina dagar har jag blivit dragen vid näsan av så goda vänner. De uttnyttjade mitt förtroende och min goda vilja för att totalt köra över mina stackars gula armeer. Hela gänget! Detta till trots att endast en hade till uppgift att plocka mig ur spel. Man tror man känner några och så ska det sluta så här. Men hur som helst slutade ju inte detta partit i misshandel och polisanmälningar som tidigare partin så man kan nästan säga att det var ett trevligt parti i jämförelse.
Hjälp vad jag maler på i denna bloggrapport. Varför har du inte slutat läsa? Hittills har jag bara skrivit ointressant trams på ointressant trams. Nu slutar du läsa denna tramsblogg och gör något vettigare med din sysselsättning exempelvis fångar insekter.

www.sef.nu

image6