www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Jag tänkte försöka klämma in ett till blogginlägg innan jag flyger till Ryssland. I detta inlägg ska jag snabbt sammanfatta hela världen via mina nya skojfriska teorier. Det finns typ fyra typer av identiteter typ enligt den teorin. Den första identiteten beskriv via en saga:

Sagan om meningen med allt

För sjösjukt och skitmassor år sedan så fanns endast en sak då allt var ett. Det fanns ingen materia, inga atomer, inget vakum, inget rum och ingen tid... Sen skedde något som gjorde att denna enhet helt söndrades i oräkneligt många andelar. Uppdraget som gavs till världsalltet var nu att sätta ihop alla delar igen och återskapa allt till ett.

På planeten Jorden där jag föddes, går uppdraget so so då de så kallade inteligenta organismerna vill fortsätta splittra allt och således motverka allts syfte. De starkaste rörelserna för splittringen går under många olika officiella namn och ser till synes ofta ut att motarbeta varandra... Den gemensamma termen för splittrandet av vår värld är hur som helst ondska.

En värld <--Godhet--------------o--------------Ondska--> Oräkneligt många världar

Vilken sida som kommer vinna striden på planeten Jorden är ännu svårt att utvisa men de visaste bookmakers har redan satt sina odds. Jorden är hur som helst bara en droppe i världshavet så man behöver inte oroa sig över hur mycket inflytande planetens ondskefulla klimat har på sin världrymd... Eller behöver man det? De visaste bookmakers har redan satt sina odds.

Vilka är då dessa visa bookies på himalayas bergstoppar?

Jo... Jakar!



Min plan med detta inlägg var att börja det så satanistiskt dåligt jag bara kunde förmå. För vanligtvis har jag alltid en hög ambition att skriva något bra vid starten av en bloggrapport. Den ambition sviker mig alltid som en ishacka i huvudet! Speciellt den senaste månaden har mina ord varit av riktigt hemmagjord ukrainsk porrfilm låg standard. Inte ens jag själv tycker att mitt livs oktober 2010 har något lev eller läsvärde och jag är ju ändå den som lever texten! Kanske är det mitt liv det är fel på mer än mitt bloggande?

Så vad gör jag i mina egna skor? Försöker ändra mitt liv? Nej nej nej! Jag försöker naturligtvis lura mitt eget skrivande! Om jag anstränger mig för att skriva en riktigt jävla usel inledning (om exempelvis världsalltet) så kanske inlägget på ren placeboautomatik blir genmanipulerat till något av läsvärde!... Och mitt liv blir värt att leva!

Mitt föräldrahem

Ärligt talat är mitt liv rätt chill ändå, det är bara jag som är narkotikaberoende av att det ska ske neonflashande händelser i vardagen konstant. Fast i och för sig så händer det rätt serious badass-shit här hemma hos mor och far också... Lissen to this punkrockstory: En granne har avverkat halva sin granskog... HALVA, det är ju nästan hälften!!... Dessutom... Så har två av grannens får blivit dräpta... Och det värsta är... Man vet inte vem som har gjort det!



Jag har så klart mina aningar... Jag tror det är... Grannen! Han börjar avverka skogen men sen gick någonting snett i skallen på honom och rent psykospontant börjar även avverka sina stackars får!!!

Att starkkrydda vardagen via fantasifull text för att således trycka ner sitt behov av riktiga meningsfulla händelser... Behövs INTE i byn där jag bor. Exempelvis så har vi stora problem med vår tax Doris. Shes the problem punk of earth:



Rådjursjakt i mina hemtrakter

Doris har nämligen en tendens att bara dra iväg när jag och farsan är ute och jagar med henne... Vanlig taxjakt går ut på att man släpper taxen som sedan skällandes ska jaga runt rådjur, hare eller räv. Sköter sig taxen så brukar rådjuren känna sig så tämligen trygga och röra sig runt i cirklar i sina egna skogsrevir.Är dock Doris vild, galen och snabb så blir rådjuren brutalt nojiga och springer i panik mil efter mil åt ett enda håll utan att lägga en tanke på om de lämnar sina hoods eller inte. Detta händelseförlopp gör att rådjuret klarar livhanken då det lämnar jaktområdet och att taxen försvinner långt långt bort...

För Doris stannar inte inte på de få hektar vi jagar... Eller ens kommunen... Nej Doris drar vidare till Landvetter flygplats... Hoppar på ett flygplan till L.A (Via transfer i London)... Och därifrån tar Doris långdistanstaxi till Vegas och det ljuva livet...

Jag hade gärna unnat Doris detta om det inte var så att hon norpat mitt dollargröna visakort som hon tänkte skulle finansiera hela kalaset... Alltså hon är ju inte ond... Hon tror ju att hon ska vinna pengar vid blackjackborden och således kunna betala tillbaks alla lån till mig med judefet ränta... Men Doris vinner aldrig på blackjackborden då hon är dum som en jävla hund när det kommer till att räkna kort... Och så är hon är en sån där odrägligt optimistisk jävel som drar oavsett om det ligger elva eller sjutton på bordet.

Jag och farsan fick åka och hämta henne i Las Vegas efter rådjursjakten idag som vi gjort så många gånger förr. Precis när vi gick in genom dörrarna till Ceasars palace med våra jaktkläder och fulladdade hagelgevär så ringde mamma till pappa och sa att Doris var hemma på gården i Sverige och att vi två bara levde i en bisarr fantasivärld som snart skulle få anade, mycket anade konsekvenser... Hon har ju sådana fantasier om att vi lever i fantasier... Eller så fantiserar jag...

För enligt mina nya teorier om jorden så finns det bara en sista kategori man kan tillhöra:



Så vilken kategori tillhör jag tro?

I'm a little bit of everything all rolled into one... Especially a bitch!

Så var vill jag komma med all denna text? ingenstans... Men det var kul att leka med photoshop, länge sedan jag gjorde det nu. I nästa inlägg kommer jag beskriva hur jag leker med playmobil... länge sedan jag gjorde det nu... Flera dagar.

Men för all del, välj en kategori du tillhör:

• The Wise bookie
• The Innocent victim
• The Problem punk
• THe Fantasizing loon

Ännu fler vänner har pickat och packat ihop sitt pick och pack och hoppat på bussen bort från Beitostølen. Avslutnings och avskedsevenemangen de senaste dagarna formade om min existens till en asteroid som störtade rakt ner i min säng för en dag sedan. Kratern i mitt sovrum lockade till sig en asteroidforskare i form av hunden Chica klockan tre på natten... Efter att hon vilat i min säng i tre timmar skulle hon vidare på nya upptäcksresor. Chicas har några osmörjda kugghjul i sitt huvud med tanke på att hon bor i Beitostølens finaste lyxhytte cirka två kilometer från mitt boende och inte riktigt kan nöja sig med det palatset utan jämnt ska ut på rövarståt till allt från den lokala puben Arnolds, toppen av fjället Bitihorn till min altan...

Eller så kanske det är så att Chica är mer i sina sinnens fulla bruk än någon av sina slöa jämnlikar då hon trots sin höga ålder känner att livet ska levas fullt ut. Dream and search forever. Man skulle också kunna ana att de flesta hundar förmodligen skulla valt att leva Chicas vilda vagabondliv om de fått chansen men att deras frihet limiteras av de ansvariga hundägarnas järnhårda regler, koppel och förnedrande utskällningar när de väljer att testa sina gränser...

Exempelvis mina föräldrars hund Hjördis kommer utan tvivel bli en jycke som aldrig skulle våga bryta mot det mönster hon blivit inlärd i eftersom min far är grymt sträng och Hjördis var en nervös liten stackare redan som liten valp. This one goes to you min lilla Hjördis!

 

Vi ses ju ganska snart lilla Hjördis för om två veckor så där dyker jag upp i Kungälv igen för att örfila mina föräldrar. Fast i ärlighetens namn kommer jag nog inte att lägga allt för stor energi på dig trots allt då du bara är en liten hund. En liten obetydlig hund och jag kan inte alls förstå varför jag överhuvudtaget skriver om dig då du inte kan läsa eller förstå ett jota. Jag ska dock inte vara allt för hård mot arten hund då det finns ett djur som har gått ljusår av betesmarker längre i ren jävla dumhet. Får.

 

 

Sen finns det ett djur till som är bra jävla förvirrat och självdestruktivt, och ni som kan tyda en klitchè när ni ser den inser att det är människan jag talar om här. För er som inte visste det utan länge gått i tron att jag är ett sjölejon, en jak eller en liten liten lemmel så kan jag härmed avslöja att jag är en människa. Nu kanske den naturliga frågeställningen blir varför jag talar illa om människan när jag själv är en människa... Jo vi människor lider nämligen av en sjukdom som gör att vi konstant delar upp oss i olika grupperingar och i ens gruppering kan man snabbt klargöra för de sina att den bättre grupperingen är den man själv tillhör. Även i våra grupperingar kan vi inte låta bli att gruppera oss ännu mer och i slutändan så sitter alla i enmannagrupper där de anser sig vara lite lite bättre... De som väljer att inte gruppera sig spärras in på Beckomberga.

Fast det som är en av människans mest förvirrade drag är vår förmåga att fötränga våra starka och ohumana brister som exempelvis egoism och elitism. Känns lite som att det blir svårt att kalla en människa för människa när den accepterar sin ohumanitet.

 

 

Så vem är som uppvisar det mest mänskliga beteendet i detta citat: Dogs look up to you. Cats look down on you. Pigs treat you like equals." Vågar inte ens försöka svara på min egen fråga.

 

 

---

 

 

Med tanke på all medioker hippiedynga jag hostat upp ur min slemmiga hals det senaste bloggrapporterna så kanske jag borde överväga att döpa om mig till Ramses för att sedan bli en andlig guru som vet precis allt. Har precis börjat läsa en andlig bok jag fått av en vän. Boken har ärligt talat presenterat några viktiga poänger men författaren faller konstant ner i de gropar han varnar för eftersom han är så uppfylld av sig själv och sin egen säkerhet gentemot sanningen i det han presenterar. Boken går ungefär så här...'

" Jag är Dr Lars Erik Unestål, jag är din vän och din väg, nu, hitta en bekväm plats, en plats du gillar och lägg dig där, slut sedan ögonlocken, nu ser du en stor mun sväva ovanför dig, det är ditt eget inres mun och den talar till dig, "DU ÄR DÅLIG" säger munnen, "DU ÄR DÅLIG" säger den, nu känner du en känsla av hopplöshet, när du ser dig själv hör du mig säga, du mår som du förtjänar, känn fetman! känn fetman och så kommer du till insikten att allting är förgängligt, känn, det är ingen idè, allt tar slut!"

... Det kan vara så att jag har blandat ihop boken jag läser med detta radioklipp

Och så händer det igen som som så många svunna vintersäsonger tidigare... Tåget spårade ur och inte en endaste vagn höll sig kvar på rälsen... Fartyget kantrade och sjönk till sprithavets botten! Som tur var slutade inte detta klimaxet med vräkning från boende som förra säsongen eller det skulle möjligen vara om Juden förklarar att jag inte får bo kvar när han kommer hem från Stockholm och upptäcker lägenhetens nya groteska inredning.

Att till slut hela säsongsarbetartillvaron exploderar i dråpligt mycket sprit känns rätt oundvikligt... Sen efter det kliver ångest och ensamhet in tills jag lämnat fjällen bakom mig. Sen nästa säsong är allt förträngt och jag börjar åter igen klättra mot toppen av mänsklig nedgång!

Faktum är att jag trodde att jag redan nått omskrivna klimax redan förra lördagen men lyckades pressa det hela ett hack till igår då och så är det storfest på torsdag igen... Och sen fyller ju Glaciär-Glenn år också... Och första maj i Hemsedal. Min evigt alkoholromantiska blogg ska kanske inte försöka sig på något hymlande med alkoholintagets tillvaro i tillvaron.

Jag är Adrian Kalle Grullekvist och är en alkoholist, ingen mening med att hymla i en bar

Alkohol är bra men jag är lite less på enformigheten och ska därför börja med starkkryddad LSD och flugsvamp i Oslogallerian till sommaren.

Om det är så att gårdagen verkligen blev det kända abrupta slutet på detta jävla drickande så innebär det en sektion i säsongslivet som innebär mycket kaffe, solsken, utsikt över fjället och en längtan efter nya äventyr som blir starkare för varje dag.

Den längtan är svår att putta bort även om offpiståkning och grillning i sol o snöig utsikt hjälper. Vad som däremot inte hjälper är att elta tillvarons tillkortakommanden på denna bloggsida och därför ska jag iställer skriva om något mycket roligare.

Jakar!



Den här jaken är svart!



Medan den här jaken är både vit och svart!



Och den här jaken är bara svart men man kan rida på den!

Nu har jag gjort det igen! Nonsensbloggat bort all vettig typ av bloggning med enbart trams! Jag är oslagbar när det kommer till att snurra bort mig själv i skrift! Men jag är som sagt rätt snurrig i dagar som dessa so why fight it... jag lägger upp skiten!

Den där dikten jag skrev i förra inlägget. Visst var den fin? Jag tycker den var extraordinär och djup och stor!

Men detta inlägget ska inte handla om den dikten utan detta inlägget ska handla om en ny dikt jag har skrivit. För er som har missat det så har jag alltså insett att www.rocc.blogg.se alltid varit, är och alltid kommer att vara en poesiblogg! Spetsa ögonen nu för här kommer en dikt med tema "blommor".

Gullefjun! Gullefjun!
Kamomill! Kamomill!
Blommor som betas av sommarkor och kärlek och fåglars kvitter!

Jo så att. Det var dagens dikt det. Personligen tycker jag att den blev skitbajsbögbra!

Jag ska även i detta inlägg berätta hur man avlivar Gullefjun. Det finns många olika metoder att avliva Gullefjun på, vissa är erotiskt laddade, vissa är det inte. Just denna metod får ni själva avgöra om ni blir upphetsade av.

Jag firar denna söndagen på klassisk manér! Kaffe och korsord. Tanken var att det skulle vara en avkopplande söndag nu när min kropp äntligen börjar piggna (fniss!) till från den förmodade svininfluensan som jag dragit på mig från antingen min grannes nio galtar som bökar runt på åkern här utanför eller mina vänners minigris.

Avkopplingen och korsordskoncentrationen störs dock en aning av att valpen Hjördis ligger en meter ifrån mig och biter i ett pipande gummiben. Hjördis har bitit i sitt pipande gummiben i en timme nu. Konstant. Pip.Pip.Pip.Pip.Pip.
Eftersom mina föräldrar har klargjort för mig att jag inte under några omständigheter får döda Hjördis om jag ska få bo kvar i deras hus under sommaren så har jag kommit fram till att jag inte kan slå ihjäl henne för att få tyst på pipandet. Jag menar man måste ju ha någonstans att bo va.

Pip på dig själv din byracka! Jag skulle vilja skriva att jag är en lugn och sansad person som inte tar till våld mot försvarslösa djur som oskuldsfullt leker med sina leksaker. Det skulle jag vilja skriva. Men det kan jag inte utan lämnar nu istället min dator för att visa Hjördis var skåpet ska stå! Även om jag inte får döda henne så kan ju misshandla henne till den grad att hon själv kommer till insikt hur störigt det pipande ljudet är!

...
...
...

Aj som herre min Jesus! Jävlar vilket litet temperament hunden hade och att en tre månader gammal jycke skulle ha sådana fightingskills och ha så vassa tänder va? Nu är det direkt kontakt med larmcentralen som gäller! Nu kom det blod på tangentbordet här också. Jag måste ha hjälp! Var fasen har jag ställt telefon... Det här gick överstyr Hjördis! Va rött ja är i ög... aj AJ AJ AJ AJ!!!

Här är jag och min familj snälla och låter en hemlös stackare stanna i vårt hus några nätter för att komma tillrätta med sitt liv och vad händer? Jo uteliggaren tar friheter av otroliga mått! Jag gick precis in i mitt rum och så hittar jag henne spritt språngande naken sovandes i min säng!

Jag är sjuk i huvudet. Jag vet inte om det är fågelsjuka, svininfluensa eller SARS men oavsett namn så kommer jag med all största sannolikhet att döden dö! Jag ligger här i min säng och har en sån här  i halsen

För tillfället befinner jag mig i min flyktinggömma i Johanneshov. En rätt fin lägenhet på andra plan där jag och en annan motståndsman får vista oss i tills luftballongernas uppror i Göteborg är under kontroll. Den andra motståndsmannen heter Tarski och är en man i sina bästa år... Tyvärr har kampen mot luftballongerna tärt på hans psyke... ordentligt.

Han går jämnt runt i lägenheten helt naken, han äter nästan bara kattmat, på dagarna smyger han runt i buskarna utanför lägenheten och på nätterna kryper han på mig och gnider sin håriga kropp mot mitt ansikte...

Does that make him crazy?
Does that make him crazy?
Does that make him crazy?
Possibly!

Jag har verkligen försökt tala förstånd med honom men det konversationerna brukar låta ungefär så här

Jag - Du du e helt otrolig alltså!
Tarski - Förlåt?
Jag - Du verkar ju helt otroligt knäpp alltså!
Tarski - Ah tack, tack ska du ha, hej hej!

Jag får ju erkänna att nätterna i Johanneshov är lite ensamma och att det är inte är långt ifrån att jag tackar jag till Tarskis smått perversa inviter som exempelvis när han klöser mig på ryggen eller slickar sina håriga armar. Men nej det blir inget med det för jag är väl ingen jävla bög heller! USCH och FY och BLÄ för sodomi och ollon mot ollon!...

När jag och Tarski sitter och dricker white russian som vi allt som oftast gör på kvällarna så brukar jag allt som oftast få sjunga denna sång.



Ja nej det blir inget bögeri med Tarski. Homosexualitet är fel. Bögar hamnar i helvetet... Och plus det så är Tarski en katt.
Skrev jag föresten hur hårig han är? Det stora problemet är egentligen inte att han är så hårig utan att han går runt och skvätter hår över hela lägenheten... Jag menar var går gränsen mellan brösthår och könshår på en katt för det hade ju varit horribelt snuskigt om jag sitter i en soffa full med könshår i detta nu!

Jag ska dock inte vara allt för hård mot Tarski och ska nämna en fördel med hans person. Han är mycket fåordig kattkaraktär... Tyvärr innebär detta inte att han är tyst utan helt enkelt att han använder endast ett ord... ofta.

Tarski - Mjau... Mjau... Mjau... Mjau... ... ... Mjau... Mjau... Mjau... Mjauuu!... ... Mjau... Mjau... Mjau...
Jag - Tyst Tarski
Tarski - ... Mjau?... Mjau... ... Mjau... Mjauuu!
Jag - Men håll käften!
Tarski - Mjau!... Mjau? Mjau... MJAU... Mjau... Mjau... Mjau!... Mjau!
Jag - Men tig eller så slår jag ihjäl dig!!!
Tarski - ... ... ... Mjau?

Först nu ser Tarski min vrede där jag sitter i soffan förbereder mig på att kasta mig över honom och sedan ge honom en omgång traditionell kristen uppfostran. Tarski är dock en smart katt och snabbt som katten har han slått sig ner framför min laptop och gått in på www.youtube.com

I vårat samhälle finns ett problem. Ett problem som ignoreras för att inte säga kontrolleras av de så kallade folkvalda företrädarna för svensk demokrati. Problemet det handlar om är knytet till en grupp av individer som lever för att störta om Sverige till ett land där vi lever helt utan civiliserade traditioner och lagar. Ett land där vi inte strävar efter samtliga medborgares välmående utan endast intresserar oss för våra egna djuriska intressen som består av att äta och undvika att ätas!

Den hotfulla gruppen kallar sig själva De anticiliviserade fria anarkisterna... I folkmun är de mer kända under ett annat namn. Djuren.

Jag och min far har länge haft problem med denna människoföraktande rörelse ute på landsbygden där vi bor och i är båda stolta medlemmar i det enda reella alternativet för att få stopp på djurens frammarsch i skogarna. Den svenska jägareföreningen.
Innan vi blev medlemmar sökte vi länge stöd och support av det svenska försvaret men de tog inte vårat problem på allvar och vem vet, kanske har djuren även infiltrerat sig in bland våra högsta officerare?
Eftersom armén inte hjälpte oss så blev vi tvungna att ansluta oss till jägarkåren som är de enda som tar problemen med djurens intresse för världsdominans på allvar...

Jag hopps att alla inser att Sveriges jägareförbund, The Army of hunters, rödkepsarna är Sveriges sanna försvar.


Denna kontramilitära grupp annordnar årligen ett riksmöte i Jönköping där gruppens planer för revolution läggs fram och planeras i samverkan med alla lokala plutonledare. Kontramilitär grupp och revolution kanske låter som starka ord i ett oinsatt öra men ni måste förstå hur många djur det finns! Ska vi låta politikerna fortsätta att blunda för djurens infiltration av det svenska samhället och deras huvudmål att uttrota den mänskliga rasen! Jag säger NEJ! NEJ! NEJ!

Det årliga mötet är självklart topphemligt och för att hålla pacifister och förädiska journalister borta så kallas mötet för mässa och annordnas i det stora Elmiamässhallarna lite utanför Jönköping. Även det officiella namnet "Elmia game fair" är självklart en fasad för att inte revolutionen ska upptäckas innan den är ett blodigt faktum.

En hobby jag håller på med är jakt vilket kanske inte överraskar aktiva läsare allt för mycket. Jag är urtypen av svensk jägare och går endast ut på jakt för att känna den upphetsande makten att få ta oskyldiga liv och sedan få smaka sötman från det oskyldiga offrets blod.
Precis som jaktmotståndarna säger så bedriver vi lite av en gigantisk sekt ute i Sveriges skogar där det då och då händer att vi riktar våra pipor mot människor om inte vi får djur i sikte. Blodtörsten måste ha sitt.
Eftersom jägarkåren har den machostatus som den har så har självklart säkerhet och etik fått ta några steg bakåt för att kunna lyfta fram skottillfällen i alla riktningar och mot alla arter. Min personliga åsikt är att jakt lite är som ett krig och att jag är en krigshjälte. Sammanhållningen och stoltheten i min pluton... jag menar i mitt jaktlag är något jag har svårt att finna ord för...
Är du också intresserad av att mörda för nöjes skull och skratta åt fjollornas inställning till onödigt lidande så kan du också ta värvning i Sveriges enade försvar... jag menar jägareförbund.

http://www.jagareforbundet.se/

Är du däremot jaktmotståndare men känner ändå att kött är ett måste och förespråkar human behandling av djur så rekommenderar jag den globala slaktindustrin. Där lever djuren i sina naturliga element och blir behandlade med respekt. Med gott samvete kan du snaska på din varmkorv då du vet att de 20 djur den består av inte fått gå fritt i skogen utan istället levt mer tryggt i en bur tätt tätt tillsammans med sina nära och kära.



När jag ser så idylliska bilder som dessa så vill man ju bara lägga ner den grymma jakten och bli grisfarmare istället.

Men nej det går inte. Jag kan inte svika the band of brothers i vårat heliga krig mot skogens djur. Jag var senast i söndags ute och försvarade vårat territorium från rådjur.
Till hjälp hade vi min tax. Så fem jägare placerade ut sig på strategiska positioner medan jag gick iväg en bit och släppte hunden min. Tanken är att hunden ska nosa rätt på rådjursspår och sen följa det samtidigt som den skäller. Detta kallas drev och taxarnas korta ben gör att drevet går ganska långsamt vilket gör att rådjuren rör sig fram på mindre ytor vilket gör jakten enklare vilket gör att vi jägare får fler skottillfällen vilket gör att vi jägare oftare får stilla våra mordiska lustar vilket gör oss jägare glada.

Första släppet med min hund gick väl sådär. Taxen började bjäbba VEFF VEFF VEFF bakom några granar men när jag gick dit för att se vad hon fått korn på så visade det sig att hon jagade sin egen svans. Jag fick avstyra den jakten och släppte henne 200 meter längre bort. Nu verkade hon känna lukten av något djur igen och kubbade iväg utom synhåll. Fem minuter senare så var hon tillbaks igen och skällde på mig mig. VEFF VEFF VEFF. Tur att ingen jägare var i närheten då för vi jägare går under principen "Det som hunden jagar skjuts oavsett art".

Vi avbröt jakten för en liten fikastund där vi ställt bilarna. Det är vid dessa fikastunder som vi jägare brukar plocka fram fickpluntorna och skrävlarhistorierna. Alla sitter med och skryter och ljuger om sina jaktbedrifter så det nästan börjar osa svavel runt gruppen.
Jag drog till med att jag på den senaste rådjursjakten gått på fem älgar. Jag hade dock bara fyra skott så efter att skjutit de fyra vuxna djuren så avslutade jag även älgkalvens liv med ett rejält slag med geväret i dess huvud. Mina jaktkamrater upplyste mig om att de alla varit med på förra jakten och att det enda jag presterat då var en bom på ett rådjur. Jag muttrade åt dom. Skryttävligen avslutades med att en gubbe berättade att han skjutit en älgtjur med 200 taggar. Ingen vågade ens försöka ljuga mer än så.
Förutom att skryta om jaktprestationer så säger vi ingenting till varandra. Någonsin. Alla sitter med varsin fickplunta och stirrar ner i marken tills fikarasten är över. Då börjar vodkan ta skruv i vårat blod och vi känner alla att nu faan ska det skjutas. Om det blir ett rådjur, en fridlyst orkidé eller en bärplockare som får smaka bly spelar ingen större roll.

Så mina jaktkamrater vinglade iväg till sina pass medan jag åter igen skulle gå och släppa lös min jycke. Denna gången fick hon faktiskt till det och började jaga rådjur med sitt VEFF VEFF VEFF. Detta drevet höll på en timme eller så där men kom aldrig fram till någon av jägarna. Till slut verkade det som hon hunden började tröttna då hennes skall blev glesare och glesare.
Jag mötte några av mina jaktkamrater vid våra bilar och vi bestämde tillsammans att jag skulle jaga rätt på hunden. Jag började gå mot hundens skall med geväret i högsta hugg.

- "Men du kan väl lämna geväret här i bilen" säger en av mina jaktkamrater
- "Varför då?" undrar jag
- "Ja så du får mindre att släpa på"
- "Men hur ska jag döda djuren?"
- "Om du ska jaga rätt på hunden kommer du ju ändå inte få chansen att skjuta något rådjur"
- "Nej men jag skulle ju jaga hunden"
- "Vad menar du?"
- "Hur ska jag kunna jaga hunden utan gevär?!"
- "Du ska inte jaga hunden, du ska fånga in den"
- "Varför då?"
- "Men för helvete det är ju din egen hund... Vi använder den för att jaga"
- "Så jag ska skjuta den?"
- "Men nej, du ska fånga in den och ta med den hem"
- "Men vi måste ju ha något att äta ju"

Efter den meningen så såg min jaktkamrat väldigt oroad ut. Jag ryckte på axlarna och sprang ut i skogen men knappast utan mitt tjänstevapen. Väl där ute i vildmarken band jag ett rött band runt mitt huvud och löpte sen fram över kalhyggen, granskogar och mossar för att finna min hund så att jakten kunde avslutas och vi alla kunde få komma hem. Samtidigt som regnet forsade ner över mig så tog jag mig fram med säkra kliv och osäkrat vapen och hann till slut ikapp platsen där hunden skällt som värst.
Framför mig stod en åkersork och jag gjorde mig redo för att avfyra ett nackskott på den lilla krabaten. VEFF VEFF VEFF fick den plötsligt ur sig någon hundradels sekund innan jag skulle klämmt av avtryckaren. Åkersorken visade sig vara ingen mindre än min hund.

Nu när hunden var återhämtad så avslutade vi jakten och min hund och jag tog bilen hem.

På vägen hem såg jag utanför bilfönstret ett gäng älgar med plakat

Älgarna demonstrerar
Älgarna har fått nog
Älgarna vill ha trygghet
Här i sin egen skog

Vi älgar kräver: För det första - Totalt förbud mot all jakt i skogen!

"You damn hippies!" skrek jag åt dom.