With a little help from my friends
När man kommer tillbaks till sin gamla hemstad så börjar man strax minnas sin gamla bekantskapskrets och här är dom. De kokainsmugglare till vänner jag umgicks med i min ungdom.
Från vänster: Kommunalpolitikern, Kohuvudet, Stålmannen och Den Juan.
Som ni ser på bilden så arbetade inte direkt dessa gossar för Kungälvs Ica-lager utan de valde en mer skarpladdad väg till framgång och drog igång ett inofficiellt företag som specialiserade sig på pokerspel och beskyddarverksamhet i området kring Tjuvkil och Marstrand i södra Bohuslän.
Hettan i detta liv blev för hett för mig till sist och jag valde att gola ut samtliga till myndigheterna för att och sedan lämna landet med falskt pass. Eftersom jag startat ett nytt rent liv nu så tänkte jag att det var hög tid att kontakta dom och be om ursäkt för mitt plötsliga försvinnande, angivelsen som satte dom i fängelse i flera år och för att jag bestämt mig för att outa deras förflutna på denna blogg.
Samtliga har dock startat ett nytt liv nu och de ville inte under några omständigheter ta upp kontakten med mig igen eller bli omskrivna på denna blogg. Kommunalpolitikern vägrade helt att ta mina hintar om att han skulle bjuda in mig på kyrkkaffe när jag kontaktade honom så han har jag inte mött öga mot öga alls.
Kohuvudet och jag tog en öl på Dubliners i stan och han har berättat att han gift in sig i ryska maffian och av respekt för honom så skriver jag inte mer i ämnet.
Den Juan har lämnat brottets bana bakom sig och spenderar nu mest tiden med att vindsurfa och dra över sin yngre flickvän och av respekt för honom så skriver jag inte mer i ämnet där heller.
Stålmannen som trots allt är min bror har jag mött upp lite överallt och på grund av att han är min bror och att jag respekterar honom så oändligt så kommer jag inte skriva något om hans privatliv.
Alla dessa män har stadgat sig...
Lite fundersam över mitt ostadgade levnadsöde gick jag och hälsade på min doktor idag på Sahlgrenska. Förvånande nog friskförklarade han mig och sa till mig att mitt skelett är i toppskick! Alla operationer har gett resultat! Doktorn beordrade mig att gå ut genom universitetssjukhusets portar och leva ut mitt liv precis som jag ville utan oro eller paranoia över plötslig död.
Glad i hågen lunkade jag ut i solen och det sista jag hörde doktorn mumla från avdelningen var något i stil med "fast med all den där röntgenstrålningen vi blastat igenom hans ärrade kropp genom åren skulle han lika gärna kunnat tagit ett nakendopp i fukushimas upfuckade kylanläggning".
Så där körde jag ner längst Avenyn och tänkte igenom hela situationen som lyfte mitt grubblande från ett ganska negativt bråddjup till mycket positiva höjder. Jag kunde på något vis helt fokusera på friheten jag av någon anledning ofta ifrågasätter och då menar jag friheten från okonstruktiva tankegångar.
Så vad gör jag nu? Stadgar mig bort från svart omoraliskt leverne som mina kriminella bröder? Engagerar mig kyrkligt eller politiskt? Jag ska berätta vad jag gör. Eller redan gjort.
Steg 1. Jag körde över götaälvsborgsbron till Siba och köpte en systemkamera med drulleförsäkring. Även om jag
fick fundera en bra stund över försäkring SIS04s tionde paragraf... Jag menar vi lever i en riskfylld värld.
Så om jag skulle råka få för mig att nakenbada med kameran i fukushimas upfuckade kylanläggning så är min försäkring lika försäkrande som dom sex meter höga vågvallar japanerna byggt omkring kärnkraftverket i fråga.
Steg 2. Sedan körde jag hem och ringde min vän Samen i Idre. Vi hade ett trevligt samtal tills han berättat att han skrivit en dikt till mig under våren som han ville läsa upp. Den gick så här.
Du din av Samen
Du din satans
Du din satans satans
Ditt lilla lilla
Ditt förbannade satans
Du din
Du din
Din äckliga patetiska
Ditt helvete
Du din
Du din
Ditt låga låga kräk
Du din
Jag kommer söka upp dig
Du din
Du din jävel
Jag kommer söka upp dig och slå ihjäl dig
Du din
Du din
Efter dikten så var stämningen i telefonsamtalet aningen tryckt så jag sa farväl och la på luren.
Steg 3. Jag packade ihop min ryggsäck, bokade biljetter till Oslo och sedan Kongsberg. Imorgon startar jag ett nytt arbete där med människor jag aldrig tidigare träffat. Det är min plan.
Cp-Sentimentalt tack till mina vänner
Jag måste avsluta det här inlägget genom att vara så pass melodramatisk att jag vill beskriva varför jag helt enkelt älskar mina gamla vänner i Göteborgsområdet. Det är absolut av rent egoistiska skäl, för polarna här är mästerligt skickliga på att sätta mig i det känsloläge där jag tänker absolut klarast.
Avslappnad och glad.
Ni som tänker ganja kan tänka om en stund. Hade känslan "avslappnad och glad" i den bemärkelse jag skriver om funnits i materiell form hade jag för länge sen knarkat sönder samtliga hjärnhalvor. Inom den min favoritkänsla njuter jag av livet som mest och när jag kan förlita mig på den och goda läkarrapporter så fattas egentligen bara några tankar... Och absolut inget annat.
Några tacksamma tankar går åt att spela guitarhero och dricka kaffe med Nicloss hela nätterna, spela tärning och ta en göteborgs rapéportion i sällskap med Glaciär-Glenn i kvällssol, skåla med Kohuvudet och Stålmannen på pilsnerpang eller lira Gran turismo i Den Juans hemmameckade bilsstol. Erikus, Samen, Testa di cazzo och mina nygamla spontana vän Laidbacko. Ta alla åt er av den här sången så ses vi nog snart i Göteborg igen när jag fått sparken från min nya anställning.
Eller vid närmare eftertanke, skit ner er.
Grävmaskinist i Göteborg
Grävare-Rocco gräver en grop med sin grävskopa
Grävare-Rocco tackar i tankarna Gud för sin grävskopa
Han tackar Gud och Jungfru Maria
Grävskopan gav honom pengar att fria.
Pengar att svira
Pengar fira
Ja Grävskopan gav honom frihet
Grävskopan är inte min vilket är ett helvete till faktum men tillhör den egentligen någon alls?
Jag har en mohikanindians åsikt om äganderätten, alltså att man inte kan äga någonting. När europeerna kom och ville köpa mark av de nordamerikanska indianerna hade de väldigt svårt att förstå exakt vad europerna menade... Köpa marken, från vem då, till vem då?
Äganderätt är en sån där tanke som vi människor verkligen manipulerat in i vår historia till den grad att folk slutade ifrågasätta hurvida äganderätt var rätt, fel eller överhuvudtaget kan existera? I enkelhetens namn känns det inte som den kan det...
Det är mycket man omedvetet accepterar i sitt liv som man kanske borde bli medveten om...
Sen ifrågasätter jag egentligen inte äganderätten rätt och slätt... Men jag noterar att den är komplicerad.
Sen ska det tilläggas att det här med äganderätt drar jag endast upp när jag har kort om pengar, som den glashala byråkrat jag är. Nu har jag förvisso lyckats lösa mitt skatteproblem med de norska skattelakejerna och mina första hyror kommer kunna betalas utan smslån men med det i åtanke så ligger det inte längre några feta sedlar i spargrisens buk.
Så nu gäller fjärdevärldenbudget och arbete utan en facklig förbindelse som förbjuder 100timmarsveckor.
Så då är vi åter tillbaks vid mitt arbete som grävmaskinist och en helg utan alkoholkonsumerande utgång i gamla goa Göteborg.
Grävare-Rocco gräver en grop med sin grävskopa
Grävare-Rocco tackar i tankarna Gud för sin grävskopa
Han tackar Gud och Jungfru Maria
Grävskopan gav honom pengar att fria.
Pengar att svira
Pengar fira
Ja Grävskopan gav honom frihet
Grävare-Rocco tackar i tankarna Gud för sin grävskopa
Han tackar Gud och Jungfru Maria
Grävskopan gav honom pengar att fria.
Pengar att svira
Pengar fira
Ja Grävskopan gav honom frihet
Grävskopan är inte min vilket är ett helvete till faktum men tillhör den egentligen någon alls?
Jag har en mohikanindians åsikt om äganderätten, alltså att man inte kan äga någonting. När europeerna kom och ville köpa mark av de nordamerikanska indianerna hade de väldigt svårt att förstå exakt vad europerna menade... Köpa marken, från vem då, till vem då?
Äganderätt är en sån där tanke som vi människor verkligen manipulerat in i vår historia till den grad att folk slutade ifrågasätta hurvida äganderätt var rätt, fel eller överhuvudtaget kan existera? I enkelhetens namn känns det inte som den kan det...
Det är mycket man omedvetet accepterar i sitt liv som man kanske borde bli medveten om...
Sen ifrågasätter jag egentligen inte äganderätten rätt och slätt... Men jag noterar att den är komplicerad.
Sen ska det tilläggas att det här med äganderätt drar jag endast upp när jag har kort om pengar, som den glashala byråkrat jag är. Nu har jag förvisso lyckats lösa mitt skatteproblem med de norska skattelakejerna och mina första hyror kommer kunna betalas utan smslån men med det i åtanke så ligger det inte längre några feta sedlar i spargrisens buk.
Så nu gäller fjärdevärldenbudget och arbete utan en facklig förbindelse som förbjuder 100timmarsveckor.
Så då är vi åter tillbaks vid mitt arbete som grävmaskinist och en helg utan alkoholkonsumerande utgång i gamla goa Göteborg.
Grävare-Rocco gräver en grop med sin grävskopa
Grävare-Rocco tackar i tankarna Gud för sin grävskopa
Han tackar Gud och Jungfru Maria
Grävskopan gav honom pengar att fria.
Pengar att svira
Pengar fira
Ja Grävskopan gav honom frihet
Svensk höst
Hej.
Hösten rockar ju verkligen och just för stunden har jag svårt att förstå hur jag kunnat se ner på dessa mäktiga månader tidigare i mitt liv. Att oktober år 2010 spottar på gamla konservativa höstideal med regn, regn och åter massor regn och istället levererar dagar med glödheta solstrålar som strålar genom iskall luft och möter de skarpaste färgkontraster naturen i Sverige kan klämma fram är nog bidragande till min nya kärlek till årstiden.
För att hedra den gyllene hösten så annordnade jag höstmiddag nu i lördags och det blev trevligt. De som jag räknar som min bekantskapskrets i Göteborg dök faktiskt alla upp och ölade för löven. Nikloss, Glaciär-Glenn, Den Juan, Hotelapan, Kohuvudet, Erikus och några till var hjältarna som slukade min mat. I slutändan tog de sista tappra soldaterna kontroll över natten och klättrade upp för ett berg i höstskogen där vi i alkoholvärmen blev stjärnskådare.
Jag såg mitt första stjärnfall där efter att Nikloss förklarat för mig att det inte var en brinnande fågel som flög fort som satan.
Det blev aningen kallt där uppe men jag är ju ett gammal nationalteaternfan så jag klunkade alkohol och gnolade fram "fyllan värmer bäst" mellan varje slurk. Det var dock inte alkohol nog att värma hela gruppen så det var bara att kravla sig ner för berget igen i mörkret för värmen i huset.
Natten var mörkare än mörket man ser om man kniper igen ögonen så där riktigt ordentligt. Vi föll som träd i skogen men lika glada var vi för det.
Vi somnade i en hög framför Inception framåt småtimmarna och sen var väl den vänliga helgen på något vis över.
Nu är jag åter igen själv i den bittra veckan där mina vänner arbetar och går i skola. Så för att fördriva tiden har jag tagit arbete som grävmaskinist. Grävmaskiner är double rainbow, all the way across the sky.
Jag har nog aldrig kännt mig mer hemma i en grävmaskin så funderar på att omskola mig till grävmaskinist. Ja... Någon omskolning är ju inte direkt nödvändig då jag inte är skolad till något annat heller direkt.
Jag kan tyvärr inte blogga mer nu då jag måste gräva mer... mer... mer
Hösten rockar ju verkligen och just för stunden har jag svårt att förstå hur jag kunnat se ner på dessa mäktiga månader tidigare i mitt liv. Att oktober år 2010 spottar på gamla konservativa höstideal med regn, regn och åter massor regn och istället levererar dagar med glödheta solstrålar som strålar genom iskall luft och möter de skarpaste färgkontraster naturen i Sverige kan klämma fram är nog bidragande till min nya kärlek till årstiden.
För att hedra den gyllene hösten så annordnade jag höstmiddag nu i lördags och det blev trevligt. De som jag räknar som min bekantskapskrets i Göteborg dök faktiskt alla upp och ölade för löven. Nikloss, Glaciär-Glenn, Den Juan, Hotelapan, Kohuvudet, Erikus och några till var hjältarna som slukade min mat. I slutändan tog de sista tappra soldaterna kontroll över natten och klättrade upp för ett berg i höstskogen där vi i alkoholvärmen blev stjärnskådare.
Jag såg mitt första stjärnfall där efter att Nikloss förklarat för mig att det inte var en brinnande fågel som flög fort som satan.
Det blev aningen kallt där uppe men jag är ju ett gammal nationalteaternfan så jag klunkade alkohol och gnolade fram "fyllan värmer bäst" mellan varje slurk. Det var dock inte alkohol nog att värma hela gruppen så det var bara att kravla sig ner för berget igen i mörkret för värmen i huset.
Natten var mörkare än mörket man ser om man kniper igen ögonen så där riktigt ordentligt. Vi föll som träd i skogen men lika glada var vi för det.
Vi somnade i en hög framför Inception framåt småtimmarna och sen var väl den vänliga helgen på något vis över.
Nu är jag åter igen själv i den bittra veckan där mina vänner arbetar och går i skola. Så för att fördriva tiden har jag tagit arbete som grävmaskinist. Grävmaskiner är double rainbow, all the way across the sky.
Jag har nog aldrig kännt mig mer hemma i en grävmaskin så funderar på att omskola mig till grävmaskinist. Ja... Någon omskolning är ju inte direkt nödvändig då jag inte är skolad till något annat heller direkt.
Jag kan tyvärr inte blogga mer nu då jag måste gräva mer... mer... mer
Relatives
Ugh!
Jag har nu genom noggrann, kostsam och tidskrävande forskning släktforskat fram mina rötter och de visade sig att mina förfäder vistade sig i de sydvästra delarna av det nordiska konungariket Sverige, närmare bestämt Kungälvs kommun. Mina anfädrer vistades i Kungälvs kommun runt guds år 2009.
Jag har nu genom noggrann, kostsam och tidskrävande forskning släktforskat fram mina rötter och de visade sig att mina förfäder vistade sig i de sydvästra delarna av det nordiska konungariket Sverige, närmare bestämt Kungälvs kommun. Mina anfädrer vistades i Kungälvs kommun runt guds år 2009.
Så jag har lämnat Norge för att leta rätt på avlägsna släktingar och genom dom ta reda på var jag egentligen kommer ifrån... Vem jag är. Dom enda avlägsna släktingar jag först fann var min mamma och pappa och de blev lite ställda när jag frågade dom "Hur blev jag den jag är?"... De undrade om jag inte lärde mig det i skolan och då insåg jag att de här två blodsfränderna inte riktigt kunde hjälpa mig i min quest för sanningen om mig själv!
När jag bläddrade vidare i Sveriges statsarkivs pärmar så visade sig att jag hade ännu en människa med samma blod i årorna i staden Göteborg så jag bestämde träff med honom på ett fik i närheten av stadens saluhall. När vi fikat i tio minuter så slog det mig... Mannen jag sitter och fikar med är ju min egen bror... Stålmannen... Han var ju uppe i Norge och arbetade på samma skiduthyrning som mig... Han ville mest träffas för att han ville ha lön som jag förvägrat honom på grund av hans oduglighet.
Jag ville verkligen kännas vid hans arbetsprestation uppe i Norge men han vägrade avslöja minsta detalj om var jag egentligen härstammar ifrån... Vem jag är... Om jag inte tankade upp hans privatkonto med den norska lönen han ansåg sig vara berättigad till.
Så jag lämnade min bror och mina svar otillfredställda vid det där cafèt. Jag letade vidare i området med större suktande tunga än en blodhund efter blodspår, min härkomst och mina geners startlinje... Jag träffade Erikus, Nikloss, Hotelapan, Den Juan, Kohuvudet, Milkshake, Glaciär-Glenn, Malinki Tavaritj men ingen kunde berätta något om mina släktingars vida historia... Kan ha att göra med att ingen av de uppräknade är släkt med mig på något vis... Skulle väl vara via den lössläppta schimpansen a.k.a. urmodern i centralafrika. Malinki Tavaritj kunde inte hjälpa mig då han är två månader gammal och inte än gör sig förstådd så bra...
Nu har det visat sig att en avlägsen kultur med snarklika kulturella tradititioner i Stockholm påminner starkt om min familjs ritualer. Jag packar min forskningsutrustning, min tropikhatt och ett en tro om att jag äntligen kommer finna vem jag är då jag uppenbarligen inte har vett nog att leta efter svar inuti mig själv innan jag börjat leta efter svar utanför.
Operation awake
Amerikanska millitärer har länge sett terroristverksamheten i Sverige som prior one när det gäller hotet mot the american way of living. Jag är lite för sjukvård eller fred i fjärran länder och det är ju precis det som är the american way of living och jag blev därav terroristklassad av jenkarna.
Det är jag och Usama som av någon outgrundlig anledning blivit framlagda som de största hoten mot USA av amerikansk press.. Nej vänta nu... Usama... Osama... Obama! Där har vi det! Alltså det är jag och Obama som av någon outgrundling anledning blivit framlagda som de största hoten mot USA av amerikansk press.
Vad amerikanerna gjorde för råda bot på problemet mig var att planera fram operation awake. Operation gick ut på att amerikanska agenter skulle ta sig in i Sverige och kidnappa mig och sen tortera mig tills jag avslöjat allt om min terrorverksamhet.
Hur kan jag som vanlig svensk medborgare utan någon som helst inblick i den amerikanska säkerhetstjänsten veta någon information om denna mycket hemliga operation? Jo! Amerikanska agenter kidnappade mig och torterade mig tills jag avslöjade allt jag vet om terrorverksamhet. Själva operationsnamnet operation awake berättade dom för mig efter tortyren då de ansåg att det lät rätt coolt.
Det gick till väga på så vis att de amerikanska agenterna skickade en kallelse för operation på Sahlgrenska universitetssjukhus i förra veckan. Vilket till deras försvar var en mycket ärlig metod och jag kan endst skylla på min egen dumhet när jag trodde att operation skulle innebära ett kirurgiskt ingrepp för att säkra min psykiska hälsa.
På vårdavdelningen på Sahlgrenska jag var kallad till hade de amerikanska agenterna klätt ut sig till sjuksköterskor och de började tortyren successivt på mig. De stack mig med nålar och tömde mig på blod. De sa att de gjorde det inför operationen men jag började ana ugglor i mossen. De krävde till slut att jag skulle gå och prata med en narkosläkare nere på operationsavdelningen.
Narkosläkaren tog in mig i ett avskiljt litet rum och började ställa frågor om mitt samröre med terrorister. Exempelvis: Har du blivit opererad förut? Har du blivit opererad i ett annat land? Är du allergisk mot något? Först tänkte jag svara på hans närgångna frågor då han var av arabiskt ursprung och dom litar jag på eftersom jag uppenbarligen är terrorist. Sen förstod jag att det var amerikanerna som satt en arabisk narkosläkare som utfrågare endast för att jag förmodligen endast skulle öppna mig för en likartad.
Jag vägrade svara på hans frågor och hans respons blev:
I can see it in your eyes
There is something,
Something you wanna tell me!
I see it in your eyes
There is something,
That you hide from me!
Utan att berättat något om mina aktivteter så lyckades jag till sist slita mig från de amerikanska agenternas torterande klor genom att lova att jag skulle komma tillbaks till sjukhuset senare på kvällen. Operationen skulle nämligen inledas på riktigt nästa morgon och då ville de att jag skulle sova på sjukhuset för att vara redo i gryningen.
Utanför Sahlgrenska tog jag en spårvagn ner till Kungsportplatsen där jag tog en fika med min bror Stålmannen. Jag berättade för honom att amerikanerna har planerat en antiterroroperation mot hans egen bror! Jag tyckte inte han lyssnade så noga men så läste jag nu att han lagt "USA! USA! USA!" som profilstatus på facebook. Så mycket är blodband värda.
Min bror bjöd även med mig till Bergsjön för brinnandebilsafari men det var lika släckt där som i Biskopsgården där jag festade i helgen. Jag får väl tutta på mina föräldrars bilar här utanför på gårdsplanen för att få se en helkriminell eldswow i septembermörkret. Allt ska man behöva göra själv.
Hos Stålmannen och Milkshake fick jag pasta och ölkorv och sen insåg jag att jag att jag lovat att vara tillbaks på Sahlgrenska för operation awake på kvällen så det var bara att spårvagna tillbaks genom stan. Sjukhuset var nerstängt när jag dök upp och den enda ingången visade sig vara akutmottagningen.
Receptionisten sa "Skönhetsoperation är inget vi på akutmottagningen håller på med, men i ditt akuta fall kan vi göra ett undantag". Jag berättade att jag inte ville skönhetsoperera mig utan istället komma in i sjukhuset och ta mig till min vårdavdelning.
Nästa morgon så var det då operationsdags och sjuksköterskorna rullade i väg min sjukhussäng genom sjukhuset från vårdavdelningen till den amerikanska operationsavdelningen. Jag blev mycket förvånad över hur organiserade amerikanerna var på Sahlgrenska då avdelningen var jättestor och hade en personalstyrka på över 20 människor... Ingen av dom hade amerikansk dialekt.
Jag skulle varit mer nervös inför tortyren som väntade mig om det inte varit så att jag fått en pillercocktail med lugnande medel av en sjuksköterska. Med dom cirkulerandes i blodet så var med en lugn och rätt nöjd röst jag sluddrade fram "Släpp mig era imperalistsvin! Ala akbar! Ala akbar! لا أتكلم العربية! لا أتكلم العربية! Jag kommer inte att erkänna något! Tortera mig hur länge ni vill era falska amerikanska judelakejer!" till den arabiska narkosläkaren.
"Ehm jag är inte amerikan, jag ska bara kolla ditt blodtryck... Du ska få träffa läkaren innan vi rullar in dig i operationssalen" svarade narkosläkaren med en förbryllad röst.
Då kom han gående... Den enda på Sahlgrenska som jag trott att jag kunnat lita på... Min läkare! Det kändes lika otroligt och handlingsmässigt korkat som när Sir Leigh Teabing visade sig vara ärkeskurken i Da vinci koden.
Hela operationsavdelningen fylldes av ett mörker när hans steg närmade sig och hade det inte varit för mitt preparerade sinne så hade jag nog blivit skräckslagen ända in i märgen! Man kan tycka att det är smått ironiskt att det var just i märgen min läkare började att karva runt med sina torturetools några minuter senare.
Läkaren sa
- "Hej Rocco! Är du redo för operationen nu? Den kommer nog gå snabbt och smidigt då det är ett litet ingrepp!".
- "Hur kunde du gå över till amerikanerna! Jag litade på dig!" svarade jag
- "Eh... Va?"
- "Försök inte spela svensk doktor med mig! Operation awake kommer aldrig få mig att tala!
- "... Operation awake?... Jo vi kommer operera med lokalbedövning i din fotknöl så du kommer vara vaken. Lika bra att undvika narkos så långt det går."
- "Tortyr med lokalbedövning alltså! Good doctor, bad doctormetoden! Sååå typiskt amerikanskt!
- "Ja men då rullar vi väl in dig i operationssalen då"
- "Du! ... Jag säger INGETING!
Men sjuksköterskor rullade lika fullt in mig i en operationssal där jag fick kravla mig över från min sjukhussäng till en operationsbrits. Sen dök ett team bestående av fem personer in i rummet. Narkosläkaren pumpade in något jag tror var salpetersyra i ett av mina armveck. Hon menade på att det var smärtstillande men han ljög! Min läkare tog fram en gigantisk spruta med något jag tror var salpetersyra som han tryckte in i min fotknöl. Min läkare menade att det var lokalbedövning men han ljög!
Att en sån här situation kan utspela sig på Sahlgrenska universitetssjukhus talar väl ganska tydligt om hur stort inflytande USA har över lilla Sverige. Inte konstigt att det bildas terroristceller i vårt land när utländska intressen tar över våran sjukvård...
Sjukvård... Hmm... Det är något i mitt resonemang som jag har missat! Nu har jag det! (Det är bra tur för den svenska allmänheten att jag bloggar för det är via dessa funderingar jag inser sanningen om världen och kan sprida den till den ovetande massan!)
Varför använder amerikanerna den svenska sjukvården för att tortera misstänkta terrorister!
Jo!
Det är inte för att de bryr sig om några terrorister utan helt enkelt för att de vill stänga ner den svenska sjukvården. USA gillar inte sjukvård och tänker inte bara försöka motarbeta den på hemmaplan utan tänker även försöka att stänga ner våran! Inom några års tid kommer varenda avdelning på vart enda sjukhus i vårt avlånga land vara ockuperat av amerikanska torterare och deras offer! Då är den svenska sjukvården död och då skålar den amerikanska kongressen i blod!
Mina teorier har än så länge inte fler belägg än de som blivit presenterade i denna bloggrapport men snart ska jag släppa en tjock bok i ämnet och övertyga fler än mig själv!
Men om vi återgår till situationen Operation awake där jag blir "opererad" i en operationsal på operationsavdelningen på Sahlgrenska enligt min läkare och min narkosläkare. Enligt mig blir jag torterad i en tortyrsal på Sahlgrenska av två personer som låtsas att vara läkare men egentligen är just amerikanska agenter.
Salpetersyran min läkare sprutat in min fotknöl gav inte den smärtsamma effekten som jag trott utan istället domnade foten helt bort. Kanske var det lokalbedövning i alla fall? För någonting säger mig att det skulle gjort ondare när någon skar upp fotknölen och sen började banka ordentligt och högljutt i skelettet än det gjorde om jag inte var lokalbedövad.
På sett och vis var det inte så behagligt att ligga och lyssna på när någon karvade djupt in i mitt ben men att klassa det som regelrätt tortyr är kanske lite magstarkt... Dessutom domnade jag till slut bort av allt smärtstillande som pumpades runt i mig. Så här i efterhand minns jag inte så mycket men enligt läkarna var jag vaken under hela den drogade operation awake. Det som mest snurrade runt i mitt huvud var ett glädjens lugn med detta soundtracket:
Nu känner mig jag lite dum... För jag har nu insett sanningen (Det är bra tur för den svenska allmänheten att jag bloggar för det är via dessa funderingar jag inser sanningen om världen och kan sprida den till den ovetande massan!). Efter att granskat denna rapportering några gånger så känns det väldigt osannolikt att det verkligen var amerikanska agenter som opererade mig eller att operationen av mig var något som den amerikanska säkerhetstjänsten CIA skulle vara inblandad i. Hela detta inlägget är nästan helt och hållet oberättigade anklagelser mot världens enda supermakt! Jag skäms.
USA. Genom att presentera detta klipp presenterar jag mina största ursäkter och min största respekt till the land of the free (från allmän sjukvård) and the home of the brave (Chuck Norris och Sarah Palin).
USA. Genom att presentera detta klipp presenterar jag mina största ursäkter och min största respekt till the land of the free (från allmän sjukvård) and the home of the brave (Chuck Norris och Sarah Palin).
Jättefina sångröster där gubbar men jag tror inte Idol är något för er. Se så, tillbaks till bomullsplantagen med er!
Luftballongerna anfaller!
Innan jag skriver något annat ska jag skriva att jag äntligen funnit en blogg som är mer vriden än min... Mycket mer vriden än min... Och här kommer den:
Nisses fantastiska liv
Vi bloggare vars psyke åker upp och ner som en jojo får helt enkelt hålla ihop och jag hoppas verkligen att Nisse länkar tillbaks till mig... Förvisso kan han tycka att att en länk till mig skulle skada hans vårdade image.
Detta inlägg ska dock inte handla om Nisse och hans märkliga blogg. Nej detta inlägget ska handla om luftballonger. Men först kommer min anonymitet gå förlorad! Jag ska rucka på censuren av min identitet och stå upp för fri information och konsten att våga stå för vem jag är och vad jag tycker!
För er som inte kan läsa eller är blinda och därav inte kan läsa texten på bilden så förklarar jag nu istället för er att personen på bilden är jag. Så ser ni mig på stan så kom för all del fram och prata med mig... Jag skäms nämligen inte över vad jag skriver här! Nej jag är en stolt person... En öppen person och what i am, i fucking am! YA HEAR!
Ni nazister, kommunister, judar, svenskar och andra jag hånat i meningar många som därför även vill ha mitt mobiltelefonnummer, min hemadress och mitt personnummer får för all del fråga när ni väl ser på stan. Jag lovar att ni ska få all information jag kan tänka fram... Speciellt om ni bjuder mig på godis. Jag gillar godis
Så nu när jag inte längre är anonym och har slutat att gömma mig bakom min farsas I.P. så kommer jag äntligen kunna bli ett seriöst tillskott i den bloggande politiska debatten. Men innan det blir någon politisk debatt så ska jag skriva lite om luftballonger som är ämnet som denna bloggrapport skall handla om.
Luftballonger
Igårkväll satt jag i Azaleadalen i Göteborgsparken Slottsskogen och svettades min stickade ullmössa av skallen i extrem värme trots att kvällen var långt framskriden. I mitt sällskap hade jag min gode vän Closs och en serb och hans serbiska mor och hans ej serbiska flickvän och som seden sig kräver så spelade vi schack mot serberna på gräset.
Då plötsligt kom de flygande in över dalen...
Luftballongerna! Azaleadalen var under attack från himmelen!
Anledningen till att jag genast såg luftballongerna som ett militärt angrepp var att jag läst facklitterära serietidningar om hur luftballonger strategiskt kan användas i terrorattacker!
Så här kan det alltså gå till även i verkligheten och jag tackar serietecknaren för att han informerade mig om detta... Serietecknaren är jag. Serieklippet är hämtad ur verket "Nikotinella Stellans äventyr och dumheter part II: Slaget vid floden i Sarajevo" en serie jag komponerade runt år 2002.
Så när ni nu förstått hur aggresiva luftballonger är så är det dags att återgå till Azaleadalen den första juni 2009.
Det stela med de stunder när Azaleadalen blir attackerad av utbölesmakter är att Azaleadalens invånare inte är skapta för att slåss i krig! Invånare består oftast av ett gäng övervintrade turbojugendmedlemar i stilrena Kalle Anka sjömanskostymer, några unga flickor som testar 3,5 procentig synd, backslickade nissar som spelar beachvolleyboll men aldrig skulle kunna tänka sig att kasta sig då deras Pikétröjor i sådana fall skulle bli sandiga. De enda vapen vi kan försvara oss med är pistoler som innehas av span om också är en grupp som ger ett dagligt inslag i parklivet. Vi skulle även kunna kasta freesbees på luftballongerna men smart som jag är så insåg jag att vi aldrig skulle kunna kasta dom så högt om vi inte hade en stege eller en brandbil... Vi hade inte en stege eller en brandbil.
De kom längre och längre in över Azalea vars försvar var helt omobiliserat och dessutom helt inkompetent.
Jag kämpade för Slottskogens finaste avdelning med allt jag kunde finna. Här på bilden med två välriktade bazookaskott! Men det hjälpte inte och jag visste att inom bara några få minuter så skulle Azalea vara belägrat och befolkningen skulle bli slavar åt de ondskefulla luftballongerna!
Jag tog ett beslut. Jag skrek åt gruppen på gräsmattan "Jag går i exil nu! Jag tar bussen till Stockholm! Ni mina tappra soldater måste dock fortsätta slåss för Göteborgs ära och se till att luftballongerna inte utvidgar sina territorier!". Sen gjorde jag honnör åt dom och började springa.
Closs och de andra tittade förvånat efter mig när jag kubbade iväg i kvällsbrisen.
Nisses fantastiska liv
Vi bloggare vars psyke åker upp och ner som en jojo får helt enkelt hålla ihop och jag hoppas verkligen att Nisse länkar tillbaks till mig... Förvisso kan han tycka att att en länk till mig skulle skada hans vårdade image.
Detta inlägg ska dock inte handla om Nisse och hans märkliga blogg. Nej detta inlägget ska handla om luftballonger. Men först kommer min anonymitet gå förlorad! Jag ska rucka på censuren av min identitet och stå upp för fri information och konsten att våga stå för vem jag är och vad jag tycker!
För er som inte kan läsa eller är blinda och därav inte kan läsa texten på bilden så förklarar jag nu istället för er att personen på bilden är jag. Så ser ni mig på stan så kom för all del fram och prata med mig... Jag skäms nämligen inte över vad jag skriver här! Nej jag är en stolt person... En öppen person och what i am, i fucking am! YA HEAR!
Ni nazister, kommunister, judar, svenskar och andra jag hånat i meningar många som därför även vill ha mitt mobiltelefonnummer, min hemadress och mitt personnummer får för all del fråga när ni väl ser på stan. Jag lovar att ni ska få all information jag kan tänka fram... Speciellt om ni bjuder mig på godis. Jag gillar godis
Så nu när jag inte längre är anonym och har slutat att gömma mig bakom min farsas I.P. så kommer jag äntligen kunna bli ett seriöst tillskott i den bloggande politiska debatten. Men innan det blir någon politisk debatt så ska jag skriva lite om luftballonger som är ämnet som denna bloggrapport skall handla om.
Luftballonger
Igårkväll satt jag i Azaleadalen i Göteborgsparken Slottsskogen och svettades min stickade ullmössa av skallen i extrem värme trots att kvällen var långt framskriden. I mitt sällskap hade jag min gode vän Closs och en serb och hans serbiska mor och hans ej serbiska flickvän och som seden sig kräver så spelade vi schack mot serberna på gräset.
Då plötsligt kom de flygande in över dalen...
Luftballongerna! Azaleadalen var under attack från himmelen!
Anledningen till att jag genast såg luftballongerna som ett militärt angrepp var att jag läst facklitterära serietidningar om hur luftballonger strategiskt kan användas i terrorattacker!
Så när ni nu förstått hur aggresiva luftballonger är så är det dags att återgå till Azaleadalen den första juni 2009.
Det stela med de stunder när Azaleadalen blir attackerad av utbölesmakter är att Azaleadalens invånare inte är skapta för att slåss i krig! Invånare består oftast av ett gäng övervintrade turbojugendmedlemar i stilrena Kalle Anka sjömanskostymer, några unga flickor som testar 3,5 procentig synd, backslickade nissar som spelar beachvolleyboll men aldrig skulle kunna tänka sig att kasta sig då deras Pikétröjor i sådana fall skulle bli sandiga. De enda vapen vi kan försvara oss med är pistoler som innehas av span om också är en grupp som ger ett dagligt inslag i parklivet. Vi skulle även kunna kasta freesbees på luftballongerna men smart som jag är så insåg jag att vi aldrig skulle kunna kasta dom så högt om vi inte hade en stege eller en brandbil... Vi hade inte en stege eller en brandbil.
De kom längre och längre in över Azalea vars försvar var helt omobiliserat och dessutom helt inkompetent.
Jag kämpade för Slottskogens finaste avdelning med allt jag kunde finna. Här på bilden med två välriktade bazookaskott! Men det hjälpte inte och jag visste att inom bara några få minuter så skulle Azalea vara belägrat och befolkningen skulle bli slavar åt de ondskefulla luftballongerna!
Jag tog ett beslut. Jag skrek åt gruppen på gräsmattan "Jag går i exil nu! Jag tar bussen till Stockholm! Ni mina tappra soldater måste dock fortsätta slåss för Göteborgs ära och se till att luftballongerna inte utvidgar sina territorier!". Sen gjorde jag honnör åt dom och började springa.
Closs och de andra tittade förvånat efter mig när jag kubbade iväg i kvällsbrisen.
Hammarkullekarnevalen
Jag satt denna underbara solstekande morgon ute på den svenska landsbygden och njöt av åkrarna och bondesamhället runt om mig. Jag njöt av friheten från stadsbildning, jag njöt av friheten från generell utveckling och jag njöt av friheten från främlingar... Ni vet sådana som inte ser ut som mig eller talar som mig eller helt enkelt bor granne med mig... Exempelvis de som bor på andra sidan landsvägen, dom har jag aldrig pratat med och därför litar jag inte på dom.
Jag kan dessutom lita på att dom som svenska bönder inte heller litar på mig då jag bor på andra sidan landsvägen för dom och på något vis så känns det väldigt tryggt att jag vet var jag har dom.
Så morgonen startade i trygghetens tecken där jag satt och visslade på "Öppna landskap" och kontrollerade att mina grannar inte gjorde något osedligt. Tryggheten gick som en Mingvas i kras då min mor plötsligt berättar att vi ska till Hammarkullekarnevalen i Angeredsområdet i Göteborg.
Jag har ju en gång besökt en veterantraktorutställing vid folkminnesmuseumet i grannsocknen så jag frågade min mor om Hammarkullekarnevalen visa sig vara något liknande? Där blev det ett bestämt nej.
Så vi lämnade våran by behind med automobilen och när jag kastade en sista blick mot ladan behind så undrade jag stilla när jag skulle få sen igen.
Först hämtade vi min bror Stålmannen i en annan Göteborgsförort och eftersom han uppenbarligen var van vid da life in da hood så hade han på sig en signerad Ghostface killah t-shirt för att snabbast möjligt bli accepterad i Hammarkullen.
Personligen var jag inte helt oförberedd heller med min "Jenin : Occupied since 1967" t-shirt. Jag trodde jag skulle vara helt säkrad från anklagelser om att jag skulle komma fran landsbygden med den t-shirten. Mitt blåställ avslöjade mig tyvärr...
Hammarkullen var en trevlig plats med mycket människor som inte alls liknade mina grannar (Som för övrigt heter Agata och Gösta och Rut och Sture)... Läs nu noga gott folk, både gubbe och kärring, för nu skola jag förtälja om människorna i Hammarkullen...
Folk som inte lärt sig äta med kniv och gaffel! Svartingar med sylvassa vässade huggtänder som ritualslaktar hundvalpar i badkaret!... Och norrmän som klubbar sälar på gatorna!... Och små snuskiga belgier som äter pommes frites och våldför sig på småbarn i garderoben!... Dessa var i alla fall mina första intryck av stället.
Så här såg det alltså ut i centrala Hammarkullen där Göteborgs enda tunnelbanestation ligger vilket förmodligen kan vara rätt problematiskt för pendlande Hammarkullebor då staden Göteborg inte har något tunnelbanesystem.
Karnevalen bestod av rätt många moment men det som var mest spektakulärt var karnivalen av olika dansgrupper från världens alla hörn som dansade fram i karavan genom området. Först trodde jag att folk alltid dansade fram med färgglada kläder i Hammarkullen men sedan förklarade min mor och min bror att dansarna dansade för att det var festival. Det lät logiskt. Nu ikväll har jag funderat mycket på detta över en kvarting brännvin och låtit mitt sunda bondförnuft tala. I Hammarkullen dansas det konstant and thats a fucked!
Som den bonnadräng jag är så kände jag mig vilse i Hammarkullen men ändå på något vis som jag hittat hem. Jag behövde få lite mer information om platsen och då såg jag mannen på bilden ovan. Eftersom han bar hög hatt och fin kostym och skyddade sina ögon från sol med svarta glasögon istället för en vanlig Lantmännenkeps så tänkte jag att han måste vara direktören för Hammarkullekarnevalen... Jag har aldrig tidigare mött en direktör men nu vet jag att direktörer dansar väldigt bra.
Det var många olika flaggor och landsgrupper med i karnevalen. Här ovanför ser ni till exempel att IFK Göteborgs supportrar lyckats nästa sig in i karnivalen.
Jag får ju erkänna att jag inte är en särskilt kultiverad person. Jag har en vinylskiva med Buddy Holly,det har jag men längre än så har tidigare inte mitt kultiverade intresse sträckt sig. Så det kom lite som en chock när jag såg hur många ursprungskulturer Sverige hade att bjuda på. De bolivianska dansarna på bilden ovanför kom tydligen till Sverige i samma veva som samerna.
Här bjöd bolivianerna på sitt eget recept av halalslaktad renskav. Mer fornnordiskt än så blir det ju inte.
Efter att vi sett klart karnivalen så lunkade jag min mor och min bror vidare genom bostadsområdet som var packat med folk jag inte känner. Jag är väldigt ovan vid så mycket folk omkring mig och jag blev snabbt nervös. Inte på grund av de främmande människornas närvaro utan mer på grund av att jag inte kunde pissa vid närmaste ladugårdsknut utan att bli beskådad. Hemma på landet där jag bor kan man pissa på minst ett dussin ladugårsknutar utan att behöva oroa mig det minsta för att bli beskådad... Ja det skulle var av tuppen eller min kossa Rosa då. Men tuppen och Kossan Rosa och jag har inga hemligheter mellan varandra.
Det stora problemet var ju egentligen inte att hundra festivalbesökande personer skulle se mig om jag ställde mig och pissade mot en ladugårdsknut i Angered. Det hade jag kunnat leva med. Nej kruxet var att det inte fanns några ladugårdsknutar eller ladugårdar i Angered... Jag höll min blåsa ända tills jag kom hem till min gård igen och väl där pissade jag flera liter mot ladugårdsknuten. Jo visst serreni.
I ett område av karnevalen var det politiskt centrum och Sveriges riksdagspartier hade dragit upp bås för att informera om sina politik till det stundande EUvalet. Vid vänsterpartiets bås träffade vi Stålmannens fru som bjöd på hallonbåtar. Hallonbåtarna var smaskiga så Vänsterpartiet hade fått min röst om det inte var så att jag redan varit och förtidsröstat förra veckan.
Som lantbrukare så kanske ni tror att jag valde Centerpartiet för att representera min tro i det stora Europa men nix. Jag måste dock säga att jag kände stark sympati för det gamla bonnaparet som kampanjade för Centern i Hammarkullen där de satt i sina ihopfällbara stolar. Deras ansiktsuttryck visade tydliga tecken att den mångkulturella förorten var något mycket nytt för deras långa äktenskap på landet.
I Kristdemokraternas bås så var det ingen mindre än själva Gud som stod och kampanjade. Ett tillfälle att snacka med Gud ville man ju inte missa så jag gick fram och frågade vad meningen med livet var. Gud menade att meningen med livet var att följa hans budord, läsa bibeln, be varje dag och sist men inte minst rösta på Kristdemokraterna. Jag frågade Gud varför en så känd profil som honom inte själv stod uppskriven som EUkandidat och lite sorgsen berättade han att hans eget parti putt honom åt sidan till förmån för andra kandidater.
Några som valt att inte alls att ha kampanjbås i Hammarkullen var det framåtmarscherande högerpartiet Sverigedemokraterna. Jag kunde inte alls förstå varför de inte storsatsade just på den plats där tvivlet mot dom är som starkast... Men jag förstod det senare när jag och min bror och min mor gick och ställde oss vi den stora dansscenen i utkanten av festivalområdet.
Där slog Sverigedemokraterna till och utmanade socialdemokraterna på en så kallad dancefight! Reglerna är enkla. Man ska helt enkelt dansa bort motståndaren med skysta moves till skyst groovy musik.
Här ser vi alltså laguppställningen i Sverigedemokraterna som presenterade svensk folkdans för en förvånad publik. De hade verkligen hela dancefighten i sina händer innan sossarna slog tillbaks med...
Samba! Deras glädjedans fick Sverigedemokratiska folkdansarna att surmulna lämna scenen och skrika "We will be back, but in greater numbers!" Sambadansarna blev inte glada över segern utan snarare tvärtom ledsna då det plötsligt var mindre dansare på dansgolvet... Mindre dansare eller ej så var det fortfarande bra många kvar.
De socialdemokratiska sambadansarnas namn var redan ingraverade i dancefightsegerpokalen då plötsligt en ny grupp smiter in... En grupp som man inte alls räknat med!
De gamla bittra fienderna Miljöpartiet och folkpartiet hade smidit planer i det dolda, glömt allt gammalt groll och tillsammans bildat ett kurdiskt folkdanslag! Sambadansarna var plötsligt chanslösa.
När jag stod där i publiken och applåderade när kurderna tog emot pokalen så reflekterade jag över allt jag sett under min dag i det nya Sverige. Det jag lärt mig av fröken Elsabritt Brunljung under min tid i folkskolan på 50talet stämde liksom inte... Människor från andra länder än Sverige bor inte i gryt som hon tydligt ritade upp på svarta tavlan. De bor i segregerade områden i Göteborg och dansar grymt bra.
Ja detta var ett äventyr som tog på mina nerver. Jag trivdes förvisso bra utanför min by men jag vill aldrig mer lämna den igen. En gång är nog. Nu ska jag mjölka Rosa och berätta för henne om vårat mångkulturella samhälle på andra sidan åkrarna.
Jag kan dessutom lita på att dom som svenska bönder inte heller litar på mig då jag bor på andra sidan landsvägen för dom och på något vis så känns det väldigt tryggt att jag vet var jag har dom.
Så morgonen startade i trygghetens tecken där jag satt och visslade på "Öppna landskap" och kontrollerade att mina grannar inte gjorde något osedligt. Tryggheten gick som en Mingvas i kras då min mor plötsligt berättar att vi ska till Hammarkullekarnevalen i Angeredsområdet i Göteborg.
Jag har ju en gång besökt en veterantraktorutställing vid folkminnesmuseumet i grannsocknen så jag frågade min mor om Hammarkullekarnevalen visa sig vara något liknande? Där blev det ett bestämt nej.
Så vi lämnade våran by behind med automobilen och när jag kastade en sista blick mot ladan behind så undrade jag stilla när jag skulle få sen igen.
Först hämtade vi min bror Stålmannen i en annan Göteborgsförort och eftersom han uppenbarligen var van vid da life in da hood så hade han på sig en signerad Ghostface killah t-shirt för att snabbast möjligt bli accepterad i Hammarkullen.
Personligen var jag inte helt oförberedd heller med min "Jenin : Occupied since 1967" t-shirt. Jag trodde jag skulle vara helt säkrad från anklagelser om att jag skulle komma fran landsbygden med den t-shirten. Mitt blåställ avslöjade mig tyvärr...
Hammarkullen var en trevlig plats med mycket människor som inte alls liknade mina grannar (Som för övrigt heter Agata och Gösta och Rut och Sture)... Läs nu noga gott folk, både gubbe och kärring, för nu skola jag förtälja om människorna i Hammarkullen...
Folk som inte lärt sig äta med kniv och gaffel! Svartingar med sylvassa vässade huggtänder som ritualslaktar hundvalpar i badkaret!... Och norrmän som klubbar sälar på gatorna!... Och små snuskiga belgier som äter pommes frites och våldför sig på småbarn i garderoben!... Dessa var i alla fall mina första intryck av stället.
Så här såg det alltså ut i centrala Hammarkullen där Göteborgs enda tunnelbanestation ligger vilket förmodligen kan vara rätt problematiskt för pendlande Hammarkullebor då staden Göteborg inte har något tunnelbanesystem.
Karnevalen bestod av rätt många moment men det som var mest spektakulärt var karnivalen av olika dansgrupper från världens alla hörn som dansade fram i karavan genom området. Först trodde jag att folk alltid dansade fram med färgglada kläder i Hammarkullen men sedan förklarade min mor och min bror att dansarna dansade för att det var festival. Det lät logiskt. Nu ikväll har jag funderat mycket på detta över en kvarting brännvin och låtit mitt sunda bondförnuft tala. I Hammarkullen dansas det konstant and thats a fucked!
Som den bonnadräng jag är så kände jag mig vilse i Hammarkullen men ändå på något vis som jag hittat hem. Jag behövde få lite mer information om platsen och då såg jag mannen på bilden ovan. Eftersom han bar hög hatt och fin kostym och skyddade sina ögon från sol med svarta glasögon istället för en vanlig Lantmännenkeps så tänkte jag att han måste vara direktören för Hammarkullekarnevalen... Jag har aldrig tidigare mött en direktör men nu vet jag att direktörer dansar väldigt bra.
Det var många olika flaggor och landsgrupper med i karnevalen. Här ovanför ser ni till exempel att IFK Göteborgs supportrar lyckats nästa sig in i karnivalen.
Jag får ju erkänna att jag inte är en särskilt kultiverad person. Jag har en vinylskiva med Buddy Holly,det har jag men längre än så har tidigare inte mitt kultiverade intresse sträckt sig. Så det kom lite som en chock när jag såg hur många ursprungskulturer Sverige hade att bjuda på. De bolivianska dansarna på bilden ovanför kom tydligen till Sverige i samma veva som samerna.
Här bjöd bolivianerna på sitt eget recept av halalslaktad renskav. Mer fornnordiskt än så blir det ju inte.
Efter att vi sett klart karnivalen så lunkade jag min mor och min bror vidare genom bostadsområdet som var packat med folk jag inte känner. Jag är väldigt ovan vid så mycket folk omkring mig och jag blev snabbt nervös. Inte på grund av de främmande människornas närvaro utan mer på grund av att jag inte kunde pissa vid närmaste ladugårdsknut utan att bli beskådad. Hemma på landet där jag bor kan man pissa på minst ett dussin ladugårsknutar utan att behöva oroa mig det minsta för att bli beskådad... Ja det skulle var av tuppen eller min kossa Rosa då. Men tuppen och Kossan Rosa och jag har inga hemligheter mellan varandra.
Det stora problemet var ju egentligen inte att hundra festivalbesökande personer skulle se mig om jag ställde mig och pissade mot en ladugårdsknut i Angered. Det hade jag kunnat leva med. Nej kruxet var att det inte fanns några ladugårdsknutar eller ladugårdar i Angered... Jag höll min blåsa ända tills jag kom hem till min gård igen och väl där pissade jag flera liter mot ladugårdsknuten. Jo visst serreni.
I ett område av karnevalen var det politiskt centrum och Sveriges riksdagspartier hade dragit upp bås för att informera om sina politik till det stundande EUvalet. Vid vänsterpartiets bås träffade vi Stålmannens fru som bjöd på hallonbåtar. Hallonbåtarna var smaskiga så Vänsterpartiet hade fått min röst om det inte var så att jag redan varit och förtidsröstat förra veckan.
Som lantbrukare så kanske ni tror att jag valde Centerpartiet för att representera min tro i det stora Europa men nix. Jag måste dock säga att jag kände stark sympati för det gamla bonnaparet som kampanjade för Centern i Hammarkullen där de satt i sina ihopfällbara stolar. Deras ansiktsuttryck visade tydliga tecken att den mångkulturella förorten var något mycket nytt för deras långa äktenskap på landet.
I Kristdemokraternas bås så var det ingen mindre än själva Gud som stod och kampanjade. Ett tillfälle att snacka med Gud ville man ju inte missa så jag gick fram och frågade vad meningen med livet var. Gud menade att meningen med livet var att följa hans budord, läsa bibeln, be varje dag och sist men inte minst rösta på Kristdemokraterna. Jag frågade Gud varför en så känd profil som honom inte själv stod uppskriven som EUkandidat och lite sorgsen berättade han att hans eget parti putt honom åt sidan till förmån för andra kandidater.
Några som valt att inte alls att ha kampanjbås i Hammarkullen var det framåtmarscherande högerpartiet Sverigedemokraterna. Jag kunde inte alls förstå varför de inte storsatsade just på den plats där tvivlet mot dom är som starkast... Men jag förstod det senare när jag och min bror och min mor gick och ställde oss vi den stora dansscenen i utkanten av festivalområdet.
Där slog Sverigedemokraterna till och utmanade socialdemokraterna på en så kallad dancefight! Reglerna är enkla. Man ska helt enkelt dansa bort motståndaren med skysta moves till skyst groovy musik.
Här ser vi alltså laguppställningen i Sverigedemokraterna som presenterade svensk folkdans för en förvånad publik. De hade verkligen hela dancefighten i sina händer innan sossarna slog tillbaks med...
Samba! Deras glädjedans fick Sverigedemokratiska folkdansarna att surmulna lämna scenen och skrika "We will be back, but in greater numbers!" Sambadansarna blev inte glada över segern utan snarare tvärtom ledsna då det plötsligt var mindre dansare på dansgolvet... Mindre dansare eller ej så var det fortfarande bra många kvar.
De socialdemokratiska sambadansarnas namn var redan ingraverade i dancefightsegerpokalen då plötsligt en ny grupp smiter in... En grupp som man inte alls räknat med!
De gamla bittra fienderna Miljöpartiet och folkpartiet hade smidit planer i det dolda, glömt allt gammalt groll och tillsammans bildat ett kurdiskt folkdanslag! Sambadansarna var plötsligt chanslösa.
När jag stod där i publiken och applåderade när kurderna tog emot pokalen så reflekterade jag över allt jag sett under min dag i det nya Sverige. Det jag lärt mig av fröken Elsabritt Brunljung under min tid i folkskolan på 50talet stämde liksom inte... Människor från andra länder än Sverige bor inte i gryt som hon tydligt ritade upp på svarta tavlan. De bor i segregerade områden i Göteborg och dansar grymt bra.
Ja detta var ett äventyr som tog på mina nerver. Jag trivdes förvisso bra utanför min by men jag vill aldrig mer lämna den igen. En gång är nog. Nu ska jag mjölka Rosa och berätta för henne om vårat mångkulturella samhälle på andra sidan åkrarna.
Min lapptopp
MEN TJENA HEJ HEJ
Detta inlägg blir det första inlägget på min sprillans nya datamaskin och nu ska jag berätta något stort... Det är inte vilken simpel helvetesmaskin som helst... Det är en lapptopp! Ni vet en sån här supertuff liten pryl som yuppies brukar plocka fram på direktflygen mellan Hong Kong och London och knappra på så vilt att deras fingrar börjar glöda!
En sån lyxvara har jag alltså inhandlat och redan första dagen med den i min ägo ringde Göteborgs jetset upp mig för att bjuda in mig till ett privat cocktailparty på Valand. Tidigare gånger har Göteborgs jetset ringt upp mig och berättat jag inte är särskilt välkommen på deras privata cocktailpartyn...
Tänka sig vad en lapptopp kan göra for ens sociala status. Nu gäller det bara att rota upp min falska rolex jag köpte från en neger i Batterypark för tre år sedan och dra på armen och sedan är jag kort och gott en fullbordad medlem av high society.
Men nu när jag tänker på det så kan nog inte staden Göteborgs rika elit riktigt hålla den standar jag är ute efter... Göteborg är en proletariatets vagga och hur mycket välstånd man än snyltar åt sig så blir man aldrig mer än upper middle class!
Göteborg passar alltså inte mig, min lapptopp och min falska rolex och därmed har jag bestämt mig för att lämna undermänniskorna på Västkusten åt sitt öde och segla till vår kungliga huvudstad och Stureplan! Där ska jag visa upp min lapptopp och min fina dialekt och så ledes bli vän med alla dessa klassiska människor.
Faktum är att det inte bara är för att jag vill stiga i näringskedjan som jag köpte min lapptopp. Nej mina andra datorer har samtliga visat sig vara transformers och vänt sig mot mig och allt jag står för! Jag har länge funderat på att brassa av ett hagelskott i deras moderkort som straff för myteri men har kommit till insikt att det inte är straff nog mot förädarna.
Ta exempelvis min äldsta dator! Den vill inget annat än att jag ska göra slut på dess lidande så deprimerad som den är.
Jag antar att mitt psyke också påfrestats om jag som min gamla dator fått strömförande kablar uppförda i min bakre ände varje dag. Den tjatar jämnt om misshandel, våldtäkt och Genèvekonventionen och dess senaste tilltag var att börja hungerstrejka för att tortyren skulle avbrytas. Det spelar ingen roll hur många cdskivor jag matar in, den vägrar svälja dom.
Jag hade gärna låtit datorn hungra ihjäl men den sitter inne på information på sin hårddisk som jag är ute efter. Men eftersom den lyckats bli resistent mot USBsladdar och inte kan hantera sin CDbrännare så är det svårt. Något som också kan bör nämnas är att datorn dragit på sig fler virus än en sydafrikansk hora.
Jag får prata med andra tortyrledare om hur informationen skall kunnas dras ur datorn men tills vidare står den i fred i ett dammigt hörn i mitt rum.
Den nya datorn som tog över efter den äldre fick jag av min far. Den har betett sig gaska respektfullt men allt som oftast slår det slint i dess påfrestade sinne och så får han någonting i blicken och toktiltar. Senast jag kollade hur den mådde så hackade musik till Megaman X2 fram var tredje sekund från dess högtalare och skärmen visade fyra färgglada regnbågar.
Men nu har jag en lapptopp (!) så de där två stationära fattigmansmaskinerna som förmodligen drivs med kugghjul och fotogen får bete sig hur de vill... I dont care.
Detta inlägg blir det första inlägget på min sprillans nya datamaskin och nu ska jag berätta något stort... Det är inte vilken simpel helvetesmaskin som helst... Det är en lapptopp! Ni vet en sån här supertuff liten pryl som yuppies brukar plocka fram på direktflygen mellan Hong Kong och London och knappra på så vilt att deras fingrar börjar glöda!
En sån lyxvara har jag alltså inhandlat och redan första dagen med den i min ägo ringde Göteborgs jetset upp mig för att bjuda in mig till ett privat cocktailparty på Valand. Tidigare gånger har Göteborgs jetset ringt upp mig och berättat jag inte är särskilt välkommen på deras privata cocktailpartyn...
Tänka sig vad en lapptopp kan göra for ens sociala status. Nu gäller det bara att rota upp min falska rolex jag köpte från en neger i Batterypark för tre år sedan och dra på armen och sedan är jag kort och gott en fullbordad medlem av high society.
Men nu när jag tänker på det så kan nog inte staden Göteborgs rika elit riktigt hålla den standar jag är ute efter... Göteborg är en proletariatets vagga och hur mycket välstånd man än snyltar åt sig så blir man aldrig mer än upper middle class!
Göteborg passar alltså inte mig, min lapptopp och min falska rolex och därmed har jag bestämt mig för att lämna undermänniskorna på Västkusten åt sitt öde och segla till vår kungliga huvudstad och Stureplan! Där ska jag visa upp min lapptopp och min fina dialekt och så ledes bli vän med alla dessa klassiska människor.
Faktum är att det inte bara är för att jag vill stiga i näringskedjan som jag köpte min lapptopp. Nej mina andra datorer har samtliga visat sig vara transformers och vänt sig mot mig och allt jag står för! Jag har länge funderat på att brassa av ett hagelskott i deras moderkort som straff för myteri men har kommit till insikt att det inte är straff nog mot förädarna.
Ta exempelvis min äldsta dator! Den vill inget annat än att jag ska göra slut på dess lidande så deprimerad som den är.
Jag antar att mitt psyke också påfrestats om jag som min gamla dator fått strömförande kablar uppförda i min bakre ände varje dag. Den tjatar jämnt om misshandel, våldtäkt och Genèvekonventionen och dess senaste tilltag var att börja hungerstrejka för att tortyren skulle avbrytas. Det spelar ingen roll hur många cdskivor jag matar in, den vägrar svälja dom.
Jag hade gärna låtit datorn hungra ihjäl men den sitter inne på information på sin hårddisk som jag är ute efter. Men eftersom den lyckats bli resistent mot USBsladdar och inte kan hantera sin CDbrännare så är det svårt. Något som också kan bör nämnas är att datorn dragit på sig fler virus än en sydafrikansk hora.
Jag får prata med andra tortyrledare om hur informationen skall kunnas dras ur datorn men tills vidare står den i fred i ett dammigt hörn i mitt rum.
Den nya datorn som tog över efter den äldre fick jag av min far. Den har betett sig gaska respektfullt men allt som oftast slår det slint i dess påfrestade sinne och så får han någonting i blicken och toktiltar. Senast jag kollade hur den mådde så hackade musik till Megaman X2 fram var tredje sekund från dess högtalare och skärmen visade fyra färgglada regnbågar.
Men nu har jag en lapptopp (!) så de där två stationära fattigmansmaskinerna som förmodligen drivs med kugghjul och fotogen får bete sig hur de vill... I dont care.
This is Göteborg
Kungälv
Nu sitter jag åter igen här framför min gråa dator i mitt sunkiga pojkrum men mina storartade planer innebär att jag snarast kommer att fly fältet in till platsen där man valde att grundlägga staden Göteborg. Det är för mycket sorg här ute i bushen då vi blev tvungna att avliva våran hund som blivit sjuk. Det faktum att mina föräldrar en timme senare beställt en ny hund som ersättare kan ju tyda på att det inte direkt sprutade av sorgetårar i hemmet.
Jag däremot är djupt sorgsen över lilla Cillas bortgång även om hon inte var den brightaste jycken i mannaminne. Detta kan ha att göra med att hon lyckades med konststycket att dra på sig både borelia och TBE en sommar vilket satte djupa spår i hennes redan ärrade personlighet. Vila i frid lilla vännen och jag tror bestämt att du kommer att lyckas fånga några småfåglar i himmelriket till skillnad från de 100 000 gånger du försökt här nere på jorden.
Jag kanske bör nämna att det inte vara ett grymt tilltag av oss godhjärtade hundägare att avliva Clla. Det var inte något skrapsår som vi inte trodde hunden kunde leva med nej det var mycket värre än så de där sista veckorna.
Tur i oturen var att vi inte behövde anstränga oss något särskilt för att göra slut på dess lidande. En liten försiktig knuff och hunden föll död ner på backen.
Hur som helst är lite sol, folköl och kubb i Vasaparken eller Azaleadalen allt jag behöver för att glömma mina sorger.
Vasaparken.
Om du letar efter röka när du är i Göteborg
Upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg
Ja som det fan av proggbandet Nationalteatern jag är (Jag har Ulf dageby ansikte på intatuerat på vänstra skulderbladet och Tottas ansikte intatuerat på det högra skulderbladet) så vet jag att de bästa ställena att finna röka på är näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg.
Jag träffade en god vän vid namn Closs vid Nisse (Nils ericson terminalen) och efter analyserat texten till Bängen trålar utan och innan så bestämde vi oss för att gå till Vasaparken och inte Azaleadalen. Vi försökte i och för sig först att fråga runt lite i femmanhuset men det enda nappet där var en fjunig Hobbexexpedit som såg lite pårökt ut men som tyvärr bestämt hävdade att han inte sålde braj. Däremot sålde han en radiostyrda bilar och sydstatsflaggor vilket så klart också kändes som högaktuella investeringar.
I vasaparken var det också ont om pushers. Faktum var att det var ont om människor i allmänhet då endast två personer valde att chilla i parken denna fredags eftermiddag. Jag och Closs. Vårat förtroende för Anders Melanders och Nationalteaterns Bängen trålars 70tals text var så lågt att vi valde att helt strunta i att strosa upp till Näckrosdammen.
Lite genant får jag erkänna att jag och Closs som jag inte sett på flera månader istället fick berusa oss på tre Heineken 3,5or var. Men HEJ vad fulla vi blev och schackpartierna som vi lirade blev en enda dimma framför våra simmande pupiller. Kanske våra låga trösklar bör hålla oss till folkisar istället för tung ganja...
I Vasparken hann vi jag och Closs med två utdragna schackpartier innan min bror Stålmannen och hans hustru Milkshake dök upp. Milkshake som är en högt uppsatt vänsterpartist berättade att vänsterpartiet ordnat fram en hel drös med olika propagandaprodukter. Godis, pins och kondomer till exempel. Så här ser kondomerna ut.
Jag vet inte om kondomerna ska distribueras med hjälp av Ronny och Ragges klassiker "Pökpåsen". Det är högst troligt skulle jag vilja påstå men vill man vara alldeles säker på denna onödiga fakta så kontakta för all del Vänsterpartiet i Göteborg.
Milkshake och Stålmannen ville inte stanna i solskenet med mig och Closs i Vasa utan valde istället att springa i väg och basta med en Jude på Chalmers bastuklubb. Inget fel med det, inget fel med det, men jag min personliga tro är att omskurna penisar resulterar i gigantiska otäckta otäcka blåa ollon som liksom lyser upp hela bastun i ett blått neonljus som skapar en högst smaklös stämning... Detta fenomen står klart och tydligt omnämnt i Sion vises protokoll.
Evas Paley
Efter att Milkshake och Stålmannen försvunnit i väg till sin bastuträff så mötte vi upp Kohuvudet vid Valand och i samlad trupp strosade vi upp för Avenyn till fincafét Evas paley. Jag och Closs var nu tillräckligt nyktra för att ge oss på ett långt mycket mer komplicerat spel än det simpla barnspelet schack. Ricochet Robots heter spelet som jag tidigare på dagen inhandlade på Science fictionbokhandeln vid kompassen.
I Ricochet robots är man liksom robotar som liksom rör sig och liksom ska röra sig från ett ställe till ett annat med hjälp av andra robotar... Liksom! Vi spelade en stund och allt som tiden gick ramlade fler osnutna Kungälvare in på det veryvery highclassiga cafét. EjAmerikanJan och legenderna Hotelapan och Den Juan.
Under de mer dramatiska omgångarna av Ricochet Robots sitter samtliga speldeltagare helt tysta och stirrar på spelplanen i upp till tio minuter. Servitriserna på Evas Paley såg lite oroade ut över de sex dödstysta unga herrarna med deras blickar maniskt festa på ett av caféts bord i minuterna många.
För att de inte skulle tro att vi var skogsgalna sa jag med hög röst "Okej grabbar, titta nu igenom rånplanen noga"! Jag är en otroligt jävla smart person så jag insåg snabbt att mitt höga uttalande skulle kunna resultera i en negativ effekt.
Servitriserna skulle tro att det var en rånplan mot Evas Paley och kasta ut oss
Så jag la till med hög röst "Notera att rånplanen inte gäller Evas Paley eller något annat cafe heller för den delen!" Jag och mina fem vänner var nu alltså helt säkra från både omotiverade utkastningar och fördomar om galenskap.
Just omotiverade utkastningar är jag ju lite av en expert på... Ta bara när en fet bartender på en krog i Norge kastade ut mig för att jag gav henne dricks eller när jag blev utkastad från ett vandrarhemmet i Australien för att jag inte hjälpte personalen att vika lakan... Ja det var ju i och för sig lite motiverat.
På Evas Paley serveras det mycket kaffe men inte öl vilket till slut blev ett så påstridande faktum att vi valde att lämnade lokalen för att finna ett fint pilsnerpang i staden!
Att välja krog i Göteborg kan vara svårt och man måste se igenom sina intressen för kvällen med stor tillförsikt. Vill man exempelvis dö en väldigt plågsam död så är Albanligans officiella svartkrog på Hisingen att rekommendera.
Vill man knulla veryvery unga blonda tjejer så är Golden days på Södra Hamngatan att rekommendera. Jag har dock inte lyckats med denna mycket simpla konst då mina raggningsrepliker i Golden days oftast replikerats med något i denna stilen.
- "Du jag skulle ligga med alla på Golden days ikväll, jag skulle ligga med vakterna, jag skulle ligga med mina syskon, jag skulle till och med ligga med mina föräldrars gamla malätna St Bernardshund och jag skulle ligga med lik... Men jag skulle aldrig ligga med dig!"
Vill man inte komma in på någon krog över huvudtaget så kan man gå till Valand med vardagliga kläder... Vill man vara helt på den säkra sidan att inte komma in på Valand så kan man för säkerhets skull även säga "Hörrödu din jävla fittvakt! Dra åt helvete!". Detta är att rekommendera då Valand är ett mycket otrevligt ställe.
Vill man se Götets mer mångkulturella sida så rekommenderas Nefertiti där butterflyhotande asiater lurar i nästan vartenda hörn. På dansgolvet är det främst svarta prostituerade damer som shakar sina lurviga och samtliga av dom känner DJn väl.
Min personliga åsikt är hur som helst att de trevligaste och minst elitistiska krogarna i Göteborg inte ligger i närheten av Avenyn utan snarare existerar i området kring Järntorget. Förvisso tar det högst 10 minuter att gå i från Avenyn till Järntorget men jag utlovar skilda världar mellan de båda stadsdelarna.
Här kommer alltså Skilda världar som utlovat. Syskonen Sandra och Daniel håller på med incest på TV4s bästa sändningstid. Skamm! Skamm på torra land!
Men om vi återgår till Göteborg (En svensk storstad som inte håller på blodskamm och annat snusk) under våran soliga majkväll så tog jag själv det demokratiska beslutet att vi alla skulle dra till Haket vid Masthuggstorget. Trots att det kanske tar femton minuter att gå från Avenyn till Masthuggstorget så tog vi Hotelapans bil och trots att vi skulle till Masthuggstorget så ställdes bilen vid Fiskekyrka. Jag och Closs som båda är troende göbbar knäppte nävarna och bad en stilla bön mot vår kyrka. "Åh du stooore fesk som är i sjön, änna prisad äro ditt namn!"
Haket
På haket var det trevligt som det brukar när inte synthnattklubben en våning ner är öppen. När synthnattklubben en våning ner är öppen så vaknar nämligen Syntharna och trashpunkarna till liv i Göteborgs kloaker där de spenderar veckodagarna och kravlar sig sedan upp ur brunnarna och skiten och vidare till Masthuggstorget för att göra Haket osäkert.
Fredagar visade sig dessutom vara kareokekväll vilket trashpunkare skyr mer än ruttna lik... Nu när jag tänker på det så skyr inte trashpunkare ruttna lik alls, alla har ett under sängen. Hur som helst ställde jag självklart upp i kareoketävlingen som anordnades med bidraget "The Cure - Friday im in love". Som den tävlingsinriktade människa jag är så var jag snabb med att skrika "Domarjäveln är homosexuell JA! Homosexuell JA! Homosexuell" så fort jag inte höll med om juyrns expertutlåtanden i tävlingen.
Det som då slog mig var att det finns en grupp som inte alls skyr kareoketävlingar på något vis... Homosexuella... Och det som mer slog mig var att det finns en grupp som är väldigt representerad på Haket... Homosexuella...
Som tur var behövde inte de homosexuella nypa mig, riva mig eller dra mig i håret för mina olämpliga ramsor utan de tyckte nog att kareokedomarnas utlåtande var straff nog. Exakt på samma vis som den här tjejen beter sig i denna videon betedde mig och på exakt samma vis som domarna beter sig i denna videon betedde domarna sig. Jag vann inte.
Det blev lite dålig stämning när jag skrek "Fucking jävla kukjury" till juryn på Haket. Artig som jag är så tittade jag på de två kvinnliga deltagarna i juryn och sa "Ni är i och för sig inte någon kukjury... Ni är en fittjury!". Sen satte jag mig ner i en soffa och tjurade.
Det krävs dock inte mycket för att göra mig glad igen. Två rena vodkashots. Sen var jag överlycklig igen och lagom till min glädje kom även Stålmannen och Milkshake inragglandes i lokalen då de bastat färdigt . Med sig hade de Bastujuden och tillsammans med de homosexuella dansade vi vilt tills krogen stängde. Stålmannen fick dock lämna oss tämligen tidigt. Inte för att han svepte bordets alla ratade vodkashotar (cirka 8 stycken) nej endast och åter endast för att han skulle ha en tenta tidigt dagen därpå. Stålmannen kan dricka 800 vodkashotar och sedan fortfarande ha plats för mer! And thats a fact!
Sen på natten bjöd jag in mig själv till en brud som bodde i någon nergången lägenhet i Bergsjön. Trist nog så visade sig att min brorsa Stålmannen låg och sov i lägenheten och då insåg jag att bruden inte var någon annan än hans nyblivna hustru Milkshake... Faan!
Nergången lägenhet i Bergsjön
Nästa dag visade sig Göteborg från sin bästa sida med strålande sol och det folkliga evenemanget Göteborgsvarvet. Trots solen, de varma vindarna och mycket folk på stan så fanns något mycket intressantare inomhus. Min brorsas nintendo 8 bitars. Just åtta spel testade jag på tidernas bästa konsol. Captain skyhawk var i särklass uslast då det inte hade något slående pipig musik man kunde digga till utan endast spottade ur sig pip när man sköt med flygplanet.
Så här ska det låta när man lirar NES.
Stycket "Flame man" kan låta obekant för de svenska öronen av den enkla anledning att spelet Megaman 6 aldrig släpptes i Sverige eller Europa.
När jag hade testat alla spelen och tröttnat på att väcka sömniga Milkshake och ställa dumma frågor så slog jag Stålmannen en signal och undrade hur hans tidiga tenta hade gått. Det visade sig att den hade gått bra vilket inte interesserade mig så mycket. Det som däremot väckte mitt intresse var att han berättade att han stod och käkade körv på Avenyn! Jag tog första spårvagnen från Bergsjön för att hinna smaka en bit.
Göteborgsvarvet
Han åt upp hela jävla körven själv. Faan ta honom. Det tog 40 minuter att ta mig in till stan men ändå... Faan ta honom! Jag mötte upp åpna han och även Kohuvudet och hans ryska flickvän på en bänk utanför Domkyrkan.
Men varvet var på gång och då menar jag inte det nya eller gamla varven där båtar byggs utan det 21km långa springloppet Göteborgsvarvet så vi gick och ställde oss och kollade in det vid Kopparmärra istället. Ledaren svischade förbi och hans blick visade tecken på att han bara var ute på sin vanliga morgonrunda och hade råkat villa sig in i loppet omedvetet. Alla applåder måste varit mycket uppmuntrande i sådana fall.
Ledaren var väldigt snabb och väldigt smal så en teori är att han sprang så snabbt för att de lovat honom mat vid målet. En körv kanske?
En minut efter ledaren dök nästa snubbe upp och sen blev det mindre och mindre mellanrum. Eftersom min andra bror och hans tjej stod och blängde på loppet någonstans i närheten av Slottskogen så valde vi att försöka söka upp även dom. Av någon outgrundlig anledning så gick inte Spårvagnarna som de skulle denna dag så det tog en tid att ta sig till Linnéplatsen.
Här betalar jag min skatt och dyra biljetter så kan inte ens Västtrafik hålla vettig koll på CentralGöteborgs linjer!
Hmm. Fast jag betalar ju inte min skatt, den går till Norska staten och att betala för mina biljetter är inte något jag gör regelbundet. Kanske är det just de pengarna jag personligen undanhållit Göteborgs stad som gjort att hela spårvagnstrafiken till slut hängde sig denna dag
.... I sådana fall vill jag gärna presentera en sång som representerar vad jag nu känner för Västtrafik.
Efter mycket om och men så hamnade vi vid Övre husargatan där vi fann min andra bror och hans tös men det kanske ska noteras att vi även tappade bort Kohuvudet och hans ryska flickvän. Hon kanske kidnappade honom. Oavsett om Kohuvudet var kidnappad eller inte så fördrev vi resterande del av Göteborgsvarvet med att vänta in de två löparna som vi var där för att hejja på. Den Juan och den kristna kommunalpolitikern från Kungälv (som tidigare nämnts i denna blogg som bråkmakare under min brors bröllop).
Den springande folkmassan kubbade på i en strid ström på väg mot Slottsskogen men Den Juan eller kommunalpolitikern såg vi inte röken av i mängden. Det var ju då 40523 deltagare men vi tänkte att åtminstone kommunalpolikern skulle sticka ut ur mängden då han är ett adoptivbarn från Chile eller något dylikt land.
Efter sju minuter började det bli långtråkigt. En minut senare så dök Hotelapan upp som åskådare han också. Noll minuter senare var det åter igen långtråkigt. Två minuter senare bjöd Hotelapan mig på fulöl. Noll minuter senare var det ganska trevligt ändå. Tio minuter senare så var det rätt trist igen.
Så samtliga påhejare vid Övre Husargatan sket till slut i uppgiften och gick istället och tog sig en fika på närmaste Café. Det tycker jag var bra gjort.
Den Juan fann vi lite senare i Högsbohöjd och det hade tydligen gått bra även om han saknade någon som hejade på honom... Han nämnde att just vid Övre husargatan var det som tungast utan några vänners stöd. Ingen skämdes. Alla skrattade.
Efter att vi skrattat åt Den Juans så splittrades samlingen... Klockan var 19.00 och Stålmannen började bli bakfull från gårdagens shotar, Hotelapan skulle ut och kröka på Sticky Fingers bland hårdrockare, Den Juan skulle hem till Kungälv och däcka i en pizza på grund av den trötthet Göteborgsvarvet skapat och min andra brorsa och hans flickvän ville att vi alla skulle lämna deras lägenhet.
Schlagerfinalen
Så det blev hemmakväll med mina mamma framför schlagerfinalen! KLASSIKER!
Allas vår landsbroder och fiolspelare Alexander Rybak vann med sin dänga "Fairytale" men denna gången gjorde jag faktiskt helt rätt för mig och röstade på honom med min telefon! Tänk om jag inte gjort det! Han hade förlorat och allt hade varit mitt fel... Nej jag vågar inte tänka mer på en så fasansfull situation.
Bloggen
Ja nu blev det ju inte riktigt en fotografisk blogg i alla fall som utlovades i förra inlägget. Efter ännu ett krismöte i min spökande hjärna så valde jag att istället lägga ut en ny blogg där jag postar upp all skit! www.focc.blogg.se.
www.rocc.blogg.se ska jag ämna åt längre inlägg och www.focc.blogg.se kommer att vara mer en lekstuga helt utan någon egentlig ambition men där jag kan lägga upp saker jag vill lägga på minnet även om jag inte lyckas trycka in det i ett vanligt blogginlägg.
Sen visade det sig att Jessica W Sandberg inte alls raderat någon kommentar jag skrivit i hennes blogg. It was all in my head! Där inne skrev jag 1000 kommentarer till Jessica och alla raderades samtidigt som hon skrattade ett skratt som kan liknas med en galen vetenskapsman! Men detta har alltså inte hänt i verkligheten.
Jag ber om uppriktigt sagt om ursäkt Jessica.
jag vill också gärna presentera en sång som representerar vad jag nu känner!
Som plåster på de infekterade såren väljer jag även att länka upp Jessicas blogg och även en hel hög med andra bloggar. Bloggar är nämligen kul!