Irland och Nordirland
Summerslut och Chef
Inledningen på Dublin blev bäst. Vodkalyckliga jag lunkade av planet med "Gimme shelter" i hörlurarna och möttes av Summerslut vid flygplatsen utgång och hon körde mig till hennes och hennes pojkvän Chefs lägenhet där jag skulle få lov och bo i några dagar.
Summerslut och Chef träffade jag och umgicks med i Buenos Aires för ett år sedan och redan i det inlägget skrev jag om vilka underbara människor de är. Intrycket av dom skulle bara bli bättre och jag insåg ganska snabbt att de två kan vara två av de mest godhjärtade människorna jag träffat.
Utan uppehåll tog de hand om lilla mig som om jag vore ett spädbarn någon hade ställt vid deras ytterdörr en kylig vinternatt. Så fuck Jesus och fuck Moder Teresa, fuck'em! Chef och Summerslut är snällare än er era jävla abortmotståndare.
De två visade mig runt i hela Dublin, de lagade konstant mat och kokade te till mig och Chef vägrade låta mig betala för någonting. När jag försökte erbjuda pengar för allt han snabbt som en iller köpt, beställt eller helt enkelt ordnat så skrockade han bara glatt och sa "No worries Bud, you can take the next"... Så vid nästa pub springer jag in genom dörrarna fem minuter i förväg och beställer en stor omgång alkohol med betoning på "make it quick" för att hinna före generösa Chef med eurosarna. Men nej! Bartendern ställer glatt fram guinnesspints och ciderflaskor och pekar på Chef som likt en fantom ställt sig bakom mig och menar att "he allready paid!". Chef är någon typ ninja när det kommer till att bjuda i smyg!
Så hur betalade jag tillbaks generositeten? Jo en bakfylledag försöker jag i min kallsvettiga virrighet att hyvla ost med deras morotsskalare bara för att göra sönder den totalt. Varsågoda Summerslut och Chef, Ett litet tecken på uppskattning.
Dessa två människor visar tydligt vad som gör resmål perfekta och resande i sig perfekt. Andra människor. Dublin var en klockren stad.
Black Rock
Summerslut och Chefs lägenhet låg på den coolaste platsen i världen... Eller i alla fall platsen med det coolaste namnet i världen. I tuffa Black rock som ligger sydöst om centrala Dublin hade jag havsutsikt utanför mitt gästrumsfönster och även konstant utsikt över lägenhetens katt Papi. Underskatta aldrig en katt.
Alltså seriöst talat. Underskatta aldrig en katt!
Första kvällen satt jag och Summerslut och mindes tillbaka på det bekymmersfria festandet med djurdockor i Argentina. Chef dök upp klockan tolv på natten efter ett arbetsskift på 15 timmar. Istället för att gå och lägga sig efter ett så långt pass så satte han sig i två timmar och förklarade för mig vad jag skulle göra och se i Dublin. Han kunde tvyärr inte hänga med personligen just dagen därpå då ett nytt femtontimmarskift väntade på honom
Inte heller filmproducerande Summerslut hade lediga fredagar så det blev att utforska Dublin på egen hand. Så var skulle en person som jag gå först?
Dublin
Nu har jag landat på en pub i centrala Dublin och dess kända barområde Tempel bar. Turistmässigt fåfäng som jag är så dricker jag Guinness trots att det är långt ifrån en favorit. Men no complaints då den är riktigt len att dricka. Ungefär på samma sett som violinspelaren i pubens hörn inte direkt spelar min favoritmusik så är ljudet riktigt lent för öronen.
Man vill ju bara haka tag i barbordsgrannens arm och trippa ut på dansgolvet som en sällskapsjuk hobbit! Nu våga jag nog inte det med tanke på att bordsgrannen ser lite läskig ut och lika bra är väl det då det trots allt inte finns något dansgolv. I Dublin dansar man inte, man dricker.
Dublin är en lugn och teglad stad. Irländarna missbrukar murbruk nästan lika mycket som alkohol. Det finns murade byggnader precis överallt och den stad jag skulle vilja likna Dublin med är Boston. Nu har jag personligen aldrig besökt Boston men jag har sett filmerna Mystic river och The Departed och de utspelar sig i Boston... Och allt på film återspeglar alltid den exakta verkligheten!
Det mest slående i Dublin måste nog ändå bli barkulturen. Det finns barer över jävla allt! Jag trodde det skulle bli svårt att finna den där tradionella ensliga irländska puben med max två gäster där man i stillhet slår sig ner med en guinness. Men det är inte svårt att finna den puben... Det är svårt att finna någon annan typ av pub.
På ett ställe samtalade jag med den tradionella ensliga irländaren som ensam kliver in och sveper tre guiness efter arbetet han för många år sedan borde pensionerat sig ifrån. Derrick. Derrick hade fått förfrågan om han kunde tänka sig att arbeta som kock i två på veckor en restaurang i Dublin. "Ja varför inte" tänkte Derrick. De två veckorna blev 31 år. Men Derrick var till freds med livet trots det så länge han fick dricka sin guinness och röka sina cigaretter och då och då ta sitt barnbarn till kyrkan.
Lika till freds med livet var inte demonstranterna på Damestreet som ockuperade Irlands centralbank.
Det var en trevlig stämning där bland kanske 40 tält och 80 plakat med antikapitalistiska slogans. Personligen är jag väldigt kritisk mot det turbokapitalistiska banksamhället men tyvärr kändes ockupationen väldigt... Frånkopplad egentliga mål. "We are the 99 percentage" - Nej Dudes, då hade fler än 40 tält stått uppslagna där på gatan. Jag ska förvisso knappast vara kritisk. De där demonstranterna gör i alla fall mer än mig i kampen mot systemet då jag inte gör någonting.
I förhållande till ovanskrivna text så gladde det mig att den första låten jag hörde spelas inne i Dublin var bandet Mattafix 6 år gamla hit "Big city life" med det viktiga citatet "Dont let the system get you down".
Och det påminner mig om en annan irländare som jag hängde med i Köpenhamn och Berlin för ett år sedan. Hans attityd var svårslagbar: "Everything is going straight to hell... But no worries... Fuck it! Lets enjoy whats left while we can!"
Ja irländare är i regel bra lirare. Den allmänna attityden är "snäll och glad" och jag tror starkt att om alla skulle bete sig som den gemene irländaren så skulle världen blomma ut i det paradis den egentligen är. Irländare skulle med rätta kunna byta ut sin nationalsång mot Tant Sofias arga visa...
"Om alla bara var som jag så skulle allt bli bra, men ingen annan är som jag och ingenting är bra!"
Men det är ett moment 22 då irländare inte sjunger några arga visor, det är inte deras stil.
Det enda negativa med Dublin
Det enda negativa Dublin hade att bjuda på var mina gamla fiender från Wellington på Nya Zeeland. Världens mest känslokalla armé och det är inte Israels armé jag beskriver här utan uniformerade skolflickor! Den här skräckfilmen i Dublin var en än mer skrämmande uppföljare till orginalet i Wellington då filmproducenterna lagt till en horribel detalj bland de marscherande barnsoldaterna! Gingers!
Modig som jag är så vågade jag mig ändå in arméns örnnäste Trinity college för att granska hemliga keltiska dokument om ungdomarnas planer för världsherravälde. Dokumenten kallas The Book of kells, ligger inne i universitetets bibliotek och är 1200 år gamla. Kidsen har planerat uppbrottet från föräldrarna länge.
Andra klassiska turistattraktioner i Dublin som besökts är The Wellingtonmonument i Phoenix park, The Spire, de italienska kvarteren och världens största bryggeri "The Guinness Storehouse".
The Guiness Storehouse
Jag och Chef tog oss dit en dag och det var svårt att inte bli positivt överraskad av hela komplexet oavsett min halvdana inställning till själva drycken.
Har skrivit om det förut men en av mina nördiga favorithobbys när det kommer till resande är att finna alla exotiska miljöer från min barndoms tvspelande så att jag bizarrt och patetiskt kan återuppliva den sorglösa barndomens tvskärmar i verkligheten.
The Guiness storehouse var alla klassiska platformspel då man inte rörde sig framåt i en stel museumkorridor utan istället uppåt våning för våning i en mäktig och luftig lokal.
Om man överlevde tunnor och fiender nådde man till sist målet... Gravity bar på den översta våningen med en 360 grader utsikt över Dublins hustak.
Själva the storehouse klarade jag och Dave av galant utan att bli av med ett ända extraliv trots all hotfull guinnesskuriosa och information. Men Guiness är en tvspelsboss som skall underskattas minst lika lite som katter då guinnesdrickande har en hög svårighetsgrad.
Detta skulle jag bittert få erfara dagen efter en sen utekväll i Temple bar. Guinness är som olja med ölsmak och det fyller upp varenda litet utrymme i kroppen tills man sväller upp som Michelinmannen. Det tog tre dagars bakfylla innan mitt tappra immunförsvar lyckats skrapa bort den sista beläggningen guinness från mina blodådror.
Och när solen gick upp den morgonen tog Dave och Summerslut med mig på roadtripp till irländsk tradionell mark.
Glendalough
Glendalough är irländska för "dalgång med två sjöar" och det var ett lämpligt namn vilket bilden nedanför kanske visar.
Urtypen av keltisk kultur fanns tillgänglig vilket bilden nedanför kanske visar.
Och hela världen är upp och ner vilket bilden nedanför kanske visar
Alla små borgar, keltiska kors och halvdana försök till gravvältning på en överfylld kyrkogård i den vildvuxna dalen fick mig nästan att se keltiska krigare sväva runt. Men bara nästan då jag inte var hög på dalens naturliga förråd av psykadeliska svampar.
I Glendalough tog vi en mindre vandringstur genom ett skogsområde och upp på ett berg där vi kunde se ut över dalen. Hade jag kommit mig för att spela Enyas låt "The Celts" så hade jag gjort det. Men jag kom mig inte för det så därför kommer jag mig för det nu istället.
Nordirland
Nu när jag ändå hängde på denna keltö så bestämde jag mig för att ta en tur till Nordirland för att följa profeten Matt Hardings fotspår. För att hinna med turen så fick jag gå upp så tidigt i Dublin att jag spenderade större delen av dagen sovandes på turbussen. Men att sova på bussar är nice så its all good.
Trots allt så väckte turguiden mig konstant med information om hur paranoid han som katolik var över vistas på brittiskt territorium. Nordirlands inte särskilt avlägsna historia med religiösa konflikter i form av våld våld hot om våld skulle till och med kunna få min gamla schartauanpräst Pekka att börja fundera på vilka negativa effekter strikta religösa tolkningar kan ha på samhället.
Belfast verkade som en rätt trevlig stad men vi stannade bara en timme då guiden tyckte sig se en grupp protestanter med basebollträ och molotov cocktails i högsta hugg närma sig turbussen i snabb takt.
The Giant's causeway och Nordirlands kust
The Giant's causeway är område precis vid Nordirlands kust som består av cirka 40000 stycken stenar som är formade till geometriska märkliga formationer av lava för 50000 miljoner år sedan. De flesta stenarna är hexagonformade och bildar pelare i olika höjder.
Men den där teorin om att lava skulle format hela det märkliga området är ju lika trovärdig som Harry Potter. Låt oss vara logiska och ärliga, klart som korvspad att hela stenområdet är landningsplatform för UFOn. När Globetrottern Matt Harding dansar där så är det ju tveklöst en "Hörrö utomjordingar, här är det safe att landa!"dans.
Det var alltså Matt Harding som fick mig att resa till the Giant's causeway för han är min store idol fan! Och när jag dyrkar en idol så gör jag det med äkta hängivenhet, som exempelvis att påpeka hans förmåga till kontakt av den tredje graden.
Matt arbetatar för övrigt med sitt fjärde testamente... youtubeklipp så det är något att se fram emot folks!
När jag är inne på smått övernaturliga youtubeklipp så gav även den nordirländska kusten oss starka kopplingar till denna video i form av flera dubbla regnbågar längst med kusten.
Hade Yosemite bear besökt Nordirlands kust samma dag som mig hade han förmodligen imploderat in i sin egen själ. Själv fick jag guldfeber då jag vet att det är just på Irland som leprechauner väntar med en kruka guld vid regnbågens slut... Så med alla regnbågar bussen körde emot så skulle det nu bli guldrusch a la Yukonterritoriet 1886... Trodde jag. Men den sorgliga sanningen var att mitt resonemang om givmilda pysslingar var helt felaktigt. De var ungefär lika givmilda som Björn af Donner när mötte dom där regnbågarna tog slut! Jag försökte då stjäla allt guld från pysslingen och då skrek han "Mitt guld! Mitt guld! de smiter med allt mitt guld!". Sen släppte han lös en arme noshörningar efter mig!
... ... Inlägget har tyvärr spårat, var vänlig ta en annan väg. Om ni hade lydit uppmaningen i början av inlägget hade ni sluppit denna totalt krash av text. www.rocc.blogg.se tar ingen ansvar.
Back down south
Glädjer mig att starta det har inlägget med just rubriken Danmark da danskarna för bara nagon dag sedan tog sitt svarfangade fornuft till fanga och sparkade ut rasisterna i Danskt folkeparti fran Danmarks styrande regering. Nu när danskt folkeparti inte är fullt lika upptagna kanske de kan spendera tiden pa viktigare ting än att sprida hat, kanske ha teambuilding med tema "finn ditt hjärta".
Är sa van av att varenda land i Europa röstar fram högrare och högrare och argare och argare människor till makten sa att fa känna lite varma vänstervindar är inget negativt i det Europa där folken helt verkar ha glömt var historia som med tydlig humanitär röst säger var vi bör ga och inte bör ga.
I Danmark har vi valt att besöka det mest danska vi kunde komma pa... Ett kollektiv och faktiskt just det kollektiv där min BFF bor med sin pojkvan Räven... Räven kan for övrigt vara en av de mest godhjärtade gubbarna jag nagonsin träffat... Fast med min BFFs charm är jag knappast forvanad över deras kärlek!
Kollektivet bestar av en stor vit villa med en stor trädgard och nio människor som har valt att leva tillsammans där. Den naturliga följdfragan "Var det i den villan de spelade in Idioterna?" maste jag tyvärr svara nekande pa... Eller i och för sig... När jag skriver detta sa star en av kollektivets invanare för sig själv utanfor husets källardörr och sjunger for sig själv "en, to, tre, nu!" om och om igen...
Det är chill att komma ner till var frisinnade granne en stund och andas in lite av ett samhälle dar alla jävlar inte maste se likadana ut, där fler än en stilren stadsarkitektsfirma byggt upp staden. Jämnfor man Danmarks kontraster med Sveriges sa känns Sveriges städer och samhällen nästan sovjetiskt likriktade (Borde forovrigt ta det lugnt med att nämna gamla kalla krigsreferencer da jag befinner mig i Tjeckien nu, landet där KGB aldrig riktigt vill upphöra att existera).
Köpenhamn
Jag och min föredetta säljande arbetskollega askan tog bussen fran Stockholm till Köpenhamn för cirka en vecka sedan och för att liksom tydligt markera vilken fart varat europeiska festarlokomotiv skulle ga i sa la bade busschauffören och vi in femmans växel direkt. Pa de nio och en halv timmarna bussen tog pa sig ner till det danska konungariket sa pimplade jag och askan i oss nästan tre liter baginboxvin i takt till vilda diskussioner om livsfilosofi, kärlek och sa klart det underbara vinet! Det var det absolut längsta förkroket mitt hjärta och min lever givit sig pa. Jag minns inte ens att bussen brummade over nagon Öresundsbro aven om jag tydligen ansag den vara sa förtjusande att jag tog bilder med mobilkameran pa den. Ganska suddiga bilder faktiskt.
I Köpenhamn ville dimman aldrig riktigt lätta under dagarna vi var där sa det enda jag egentligen kan aterminnas ar en batsightseeingcruise i stadens kanalsystem och att jag och Askan fick bo hos en gästvanlig och alkoholiserad sydkoreansk tjej pa ön Amager (ön där större delen av Köpenhamns mest bohemiska sidor ligger lagda).
Arhus
I det lite lugnare Arhus har Danmark blivit mer verklighetstroget för min uppfattningsförmaga och jag och Askan trivs bra i vart kollektiv. Eftersom BFF och Räven är studenter sa har vi fatt leva jylländskt studentliv med dom och det gar till sa här: schack, vattenpipa, tärningspel, cigaretter, backgammon och öl. Själva studierna i studentlivet har de chillande danskarna prioriterat ner till narmast ickeexistens.
Räven bjöd in oss till Arhus universitet där vi kollade pa fotboll pa storbildsskärm tillsammans med cirka 300 danska fotbollssupportrar. Matchen var mellan Danmark och Norge och den danska fylleaggressionen mot alla andra skandinaviska länder och lag höll pa att bubbla upp hela universitetets tak.
Trots detta sa valde jag ända att valsa upp pa scenen framför storbildsskärmen och tillsammans med Arhus tva enda norska studenter sjunga den norska nationalsangen till havet av morrande danskar... Som tur var lyckades vi norgesupportrar helt undvika lynching pa grund av en simpel faktor... Norrman suger pa fotboll och forlorade självklart sa nagra daliga förlorare fanns inte i rummet (möjligen the man in the mirror).
Jag satt längst fram vid scenkanten och tryckvagen fran de berusade studenterna bakom mig nar Danmark gjorde mal var nagot i vatebombklass. Jublet krossade fonsterrutor, nagon fick en hjärtattack, nagra gladjespydde, nagra startade danskt gruppekneppe.
Ja Danmark ar bade chill och samtidigt entusiastiskt sa det var aningen vemodigt vi gick pa bussen till Berlin. Busslinjen mellan Arhus och den tyska huvudstaden ar en ganska trist transportsträcka da all omgivning hela tiden ser likadan ut... Buskar, märkliga gardar och egentligen inget mer. Bade jag och Askan blev deprimerade pa den dumma tyska vägen, jävla Tyskland, har inte du gjort nog med människor sorgsna under dina ar?
Berlin
Var melankolis sköldpadda skvalpade dock upp pa rätt sida skalet när vi nadde Berlin som är en allt annat än deprimerande stad. Än idag är Berlins kontraster ganska patagliga vilket kanske inte är sa konstigt da staden var delad i 28 jävla ar av det dummaste vi människor lyckats uppfinna... En mur. Berlin är som en putsad skattkammare som brakat rakt ner i en urban kloak och saledes skapat ev av de mest kontrastfyllda städerna jag besökt... Möjligen med undantag för Ankeborg (och ja jag har besökt Ankeborg, och nej jag kommer inte förklara var det ligger).
Berlinmuren
Har varit i Berlin tva ganger förut och jag blir bara mer och mer förälskad i staden, dess musikscen, dess vänstervridenhet och allmänna ansprakslöshet. Nu ska vi dock inte dra min kärlek lika langt som som Eija-Riitta Berliner-Mauer gjorde, den donnan gifte sig alltsa med Berlinmuren ar 1979. Jag och Askan har vandrat längst med Eastern berlin wall gallery till och fran klubben Yaam atskilliga ganger, men an sa lange har den sexuella attraktionen till murbruket varit pa en hanterlig niva. Dessutom tror jag aldrig Die Mauer skulle kunna vara otrogen mot Eija Riitta... Eller mot nagon heller for den delen, han ar ju bara en mur. Till murens ära sjöngs i alla fall Ebba Gröns "Die Mauer" ut i fyllenatten... Eller sa kanske den sjongs for Berlinmurens ickeexisterande ära da A): Die Mauer är en lat väldigt kritisk till Berlinmurens existens och B): valdigt liten del av muren ar kvar da tyskarna bit for bit salt den till turister for att liksom spotta de sovjetiska antikapitalistiska idealen i ansikten...
Mauerpark
I Mauerpark star i alla fall lite av muren kvar och parken är ett av de mer avslappnande platserna i Berlin. Men egentligen inte pa de söndagarna da hela parken fylls av bongotrummare, säckpipespelare plus en gigantisk loppmarknad! Jag och Askan lunkade dit i det jag förmodar var den sista riktigt varma septembersöndagen och blev ganska överrumplade över folkligheten och glädjen bland jonglörer, fakirer och nagon typ av en utomhustalangtävling som samlat säkert 500 askadare.
Först gick vi runt lite pa loppmarknaden där man kan köpa allt fran SShjälmar till KGBinspelningar. Jag köpte ett schack och desto fler öl. Gissa vad som skedde sen? Jo jag och Askar satte oss i parken och spelade schack och drack öl i tonerna till väldigt manga olika musikkällor. Men det krävdes inte manga öl för att det skulle börja rycka i mina ben som har är väldigt lättpaverkade och jämnt kräver att hela kroppen skall dansa efter nagra matskedar alkohol. Sa benen drog iväg med min kropp som inte alls hade nagon aning om var benen och fötterna var pa vag. Men benen hade bestamt sig för en viss musikkälla och tusen tack mina ben för att du tog mig dit...
Flashdance
Källan var en grupp pa kanske 7 bongotrummare som dragit upp de fetaste trummorna i parken. Runt dom stod det säkert 300 personer och plötsligt skriker en av trummarna: Let the wild rumpus start!!! Och sen brakade helvetetet loss! Alla människor inklusive mig själv hoppade runt som rabiessmittade markattor till de danande trummorna samtidigt som dagen blev allt mörkare. Jag vet inte exakt vilka krafter vi 300 människor eller vilken voodoomagi bongotrummarna släppte lös men pa fem minuter blaste det upp och värmen försvann... Sen kunde inte Berlins himmel halla sig borta fran dansen och det borjade blixtra och aska vilt ovanfor oss. Detta gjorde att bongotrummarna blev sa exalterade att de slog allt hardare och att dansarna blev allt vildare men inte nagon begrundade det faktum att det kanske inte ar varldens säkraste sak att dansa i en park under ett vilt askvader. Vi bara var ett med naturen och musiken för en stund där och det var i särklass den häftigaste dansupplevelse jag varit med om. Till slut tog avslutades trummarna dansen med motiveringen "Bäst att vi lägger ner nu, innan hela jävla världen brakar ihop".
Yaam
Mauerpark är nagot av en favoritplats i Berlin, men min mest älskade älskling är utomhusklubben Yaam. Det är enligt mig den bästa klubben jag nagonsin besökt da den helt enkelt har allt. Yam bestar av ett stort inhangnat omrade med direkt anknytning till floden Spree och är väldigt inriktad pa afrikansk och karibiansk kultur med den fetaste reggaemusiken och varmaste inredningen. Efter nagra öl är det väldigt lätt att fa för sig att man hänger pa en sandig varm strandbar i Jamaica istället för i graa Europa. Yaam stänger inte ner sa att sitta och filosofera där sommarnätterna langa med alla alternativa människor Yaam brukar presentera är verkligen mer värt än guld.
När jag kom in pa Yaam en dag gick jag och pratade med de svarta killarna som verkar ha nagot slags afrikanskt kollektiv pa omradet och de sa till mig:
Svart man 1- Välkommen till vårt enkla hem!
Jag - Bor ni här?
Svart man 1 - Vi bor där vi har lust.
Svart man 2 - Japp. Hemma är där man sist satte sig.
Jag - Det är jättefint
Det var skönt att veta att om jag aldrig finner och bosätter mig i djungelparadiset där Timon och Pumbaa bor i filmen Lejonkungen, vilket varit mitt mal sedan jag sag filmen forsta gangen 1994 sa skulle Yaam kunna bli substitutet.
Tysk tatuering
Livet i Berlin har dock inte varit bara guld och gröna krogar. Jag fick för mig att ga och tatuera mig i gamla östberlin och ja det var lite märklig stämning över hela den där tatueringstudion... Tatueraren var sa tatuerad och piercad precis över hela ansiktet att jag inte förstod ett ord av vad han sa eller ens var säker pa att jag hade ögonkontakt med honom. När han gurglade ut tyska sche-ljud genom all kroppsmetall sa chansade jag pa att han sa "What kind of tattoo do you want?". Jag som trots allt gatt fem ar av skolutbildning i det tyska spraket tänkte att just nu är det ett bra tillfälle att öva lite tyska och se om han förstar mig. Sa jag sa "Un das schlüpen, blüben, scheichel düben kablösen". Jag trodde att jag hade beställt ett navigationskors pa ryggen, det skulle visa sig vara felaktigt trott av mig. Eller sa gjorde jag verkligen det och sa valde den tyska tatueraren att helt ignorera min önskan... För när han drog pa strömmen tatuerarnalen och Ramstein pa högsta volym da liksom flippade han ut totalt och fullkomligt nazikarvade sönder skulderbladen pa mig. Sa här i efterhand är jag osäker pa om det ens var en riktig tatuerare jag besökte... Det kanske jag skulle tagit reda för nu har jag en tyskgjord polkagrisrandig bajskorv pa ryggen. Hmm.
Tysk kontroll
Jag trodde aldrig den kollektiva rättvisan (also known as Babylon) skulle hinna ifatt mig. Jag är en plankare av groteskt omoraliska matt. En plankare är alltsa inte en person som arbetar med plankor pa diverse vis utan ett lagliv som inte alls vill betala för kollektivtrafik... Fran Venedigs kanalfärjor till Samoaöarnas djungelbussar har jag valt att inte betala för mig, jag har citerat det förr och jag citerar det igen:
It's just as simple as that.
Well, it's just a simple fact.
When I want something,
I don't want to pay for it.
Under arens lopp har jag förmodligen myglat mig ifran 30000 kr som Västtrafik, StorebrorStockholms lokaltrafik och Swebus anser sig vara förtjänta av. Att springa ifran och undvika biljettkontrollanter, utnyttja betalsystem och ta mig igenom spärrar har utvecklats till ett sjätte sinne för mig.
Sa där satt jag i en tunnelbanevagn 24 ar gammal, nöjd med en livshistoria utan en enda plankningsbot. Men denna livshistoria stod i begrepp att dramatiskt ändras da jag det var nagot jag hade glömt... Jag befann mig i Tyskland! Nazityskland! Bokbal och barnbrännarTyskland! Jag hade tagit mig vatten över huvudet för plötsligt hör jag stöveltramp marschera in i tunnelbanevagnen fran alla dörrar. Det var SS Gestapo som ville se min biljett! Svetten började drypa fram ur pannan när tyska straff för mitt gräsliga brott började flyga runt i mitt huvud... Koncentrationsläger? Tänker de försöka frama även mig för riksdagsbranden 1933... Eller kanske rent av direkt arkebusering pa plats i denna gudsförtjänta tunnelbanevagn?
- I dont have a ticket
- Ok, you have to pay a 20 euro fine, that fine includes a 90 minute ticket
20 euro fine... Med gratande röst skrek jag ut texten till Charta 77s "Ensam kvar" pa ren svenska:
Fascisterna marscherar igen
Gamla tider kan komma tillbaks min vän
Da dom svaga de likvideras
Du maste öppna dina ögon och se
Glöm aldrig vad som hände i Tyskland 33
Fascisterna propagerar igen.
Lagarna dikteras om min vän.
Du är självsäker men se upp
Det som hände då kan hända nu
För känslan dog inte i Nürnberg 47
Visst läste du om förintelsen min vän.
Ni säger att något sånt kan aldrig hända igen
Med hakkorset som symbol
Gjorde man av människor tvål
Det som hände då kan hända i år
- Very nice song, but you still have to pay
Sa jag betalade de där 20 eurosarna. Mitt oflyt med kollektivtrafikens kontrollmän hade tyvärr bara börjat. För i Prags tunnelbanesystem gick jag rakt in i... Just det! KGB! Tvangsdeportering till Gulagläger i just den t-banevagn jag satt i lag skrämmande nära till hands men jag aterkommer till Prag i nästa blogginlägg.
Sist vill jag förmedla en privat asikt angaende det tyska 30talet. Väldigt människors asikter om judar da har väldigt manga likheter med väldigt manga människors asikter om muslimer nu... Europa, se upp.
Vaknar du upp för sent min vän
Över natten har de tagit makten igen
Du fragar vad som ska hända nu
Men dina fragar far inga svar
För nu är det du, som star ensam kvar
Sammanfattning
Berlin
Ge mig tyskland tillbaka,
Liksom i de gamla dagarna
Ge mig elitismen igen
Den lurar under Berlins tak
Jag vill ha Adolf Hitler igen
Min fargrika gamla van.
Ge mig varldsdominans igen
Jag vill ha varldsdominans igen
Arligt talat hade Hitler nog varit grymmaste coachen och haft klart mycket mer karisma an Mr Nosepicker. Men lat oss lagga Tysklands och Nederlandernas forluster at den tragiska historien och gratulera de satans satans spanjorerna med fridfulla sinnen.
En mer korrekt text an min tyska historiehzllning som passar min tillvaro aningen mer ar:
Sa ge mig mit Danmark tilbage, ligesom i de gamle dage.
Gi mig frisindet igen, der lurer under byens tage.
Gi mig Kobenhavn igen, min farverige gamle ven.
Gi mig ungeren igen. Vi vil ha ungeren igen!
Da jag far upp till Danmark och Arhus igen imorgon.
Har varit i Kopenhamn, Odense o Arhus och chillat runt nu men Danmark ar det lite svart att fa nog av och dagarna flyger fram. Lamnar Europa den 28de fran Kastrup men tankte smita forbi Jyllands ostkust innan dess etc.
Hur min spenderats ar som sagt smatt oklar, men har de senaste festliga kvallarna inte kommit mig for att somna in foran 8tiden pa morgonen vilket kan paverka redan mitt klena minnescentra. Minnen fran kopenhamskt hustak, ol och gitarrspel finns dar, studentfest, skrammande manga djupa diskussioner med i mina ogon valdigt jordnara manniskor. Bilade ner med nagra Goteborgare till Kopenhamn, reperade cykel i Kopenhamn, Drack ol vid Odenses sagolika a, drack ol pa Hatten i Randers. Jo jag gillar ol. Jag vet inte varfor jag gillar Danmark, men jag antar att jag vill vara mig sjalv for en stund... da dansk ol ar och forblir billigare an Norrlands guld.
Nej nu kryper temperaturen in i lagenheten har ocksa, far finna nan berlinsk svalkande park, mauerpark ma ske.
Kramar!
De tre vise männen
Världens kartritare har uppenbarligen inte riktigt kolla på sina kompasser för när jag glidit på E6an ett stund så såg jag ju att ett stort hav låg åt vänster också. Åker man söderut vid västkusten ska ju havet ligga till höger, jag menar det kan ju vilken idiot som helst räkna ut. Antingen passerade jag en jävligt stor sjö eller så var jag halvvägs till Oslo. Jag var halvvägs till Oslo.
Efter en inte särskilt uppskattad Usväng på motorvägen så var jag på rätt spår igen. Ja eller alltså efter att jag kommit över i rätt körbana. En klipsk kille som jag upptäckte det efter bara någon minut.
För att helgardera mig från fler misstag körde jag av motorvägen vid mina hemmatrakter igen och plockade upp de tre vise männen som fick sitta i pickupens tighta baksäte.
De ska enligt vad jag fått höra vara skitbra vägvisare och kunna navigera efter stjärnorna. Nu åkte vi i och för sig mitt på dagen och några stjärnor var det inte spår av men de kunde även den anrika konsten att tyda vägskyltar.
De var lite tystlåtna i början men efter ett tag kände de sig mer bekväma och sjöng med i både Pointer sisters - Im so exited och Queens - We are the champions som dånade fram ur bilsteron. En av de vise männen var hela tiden i otakt och vi andra i bilen bestämde oss att mobba honom resten av livet enbart pågrund av det.
Lite barnsligt och onödigt kanske vissa kan tycka men glöm inte att de två vise männen som inte sjöng fel funderade över beslutet länge innan de tog det och de kallas inte vise män utan anledning.
Ärligt talat så känns det i och för sig inte som de var de slugaste rävarna på isen då exempelvis en av gubbarna sa bokstaven "I" i en lek där man inte fick säga ord. HUR JÄVLA DUM I HUVUDET ÄR MAN INTE DÅ! Vi tre kvarvarande i bilen bestämde oss för att mobba honom resten av livet på grund av det. Kasta suddgummin på honom och sånna grejer.
En i bilen körde heltokigt också föresten så han var inte heller särskilt vis. Gled runt i ytterfilen i 100 på en 120väg. Bilarna bakom försökte notera lite försiktigt att de ville köra om, men inte på insidan. Den ouppmärksamma chauffören i våran bil noterade inte noteringarna förän jag påpekade det... Nej vänta nu. Nu rör jag ihop det. Det var en av de visa männen som satt i bilen som påpekade det... Och det var ju jag som körde... ... Eh ... Glöm allt ihop.
I Helsingborg tog vi färjan till Helsingør då de tydligen lagt ett sund mellan Danmark och Sverige. Vilka nymoderniteter. Snart inser de väl sitt misstag och får bygga en bro istället mellan länderna där över. Då kan de ju fundera på hur bra investering sundbyggarprojektet egentligen var.
I Helsingør parkerade vi bilen och väntade på att danskarna skulle komma och fylla pickupens flak med öl. Detta skedde inte och det fick mig att fundera på vad egentligen danskarna är till för... Samma tankegångar går till folket på Påskön i Stilla havet.
Jag och mina vägvisare fick snart ge upp hoppet om den danska generositeten, jag menar vad kan man vänta sig från ett land där rasister sitter i regeringen. De tre vise männen har som bekant rötter i Mellanöstern och detta såg inte de danskt folkepartisympatiserande danskarna lätt på. Det var fackeltåg, brinnande kors och värst av allt, elaka blickar i hela Helsingør.
Efter att övertygat den danska rasistkassören om att de tre vise männen var mina slavar och att de skulle lämna landet inom bara någon timme så gick han till slut med på att sälja öl till oss. Men till skyhöga prisar! De danska legendariska priserna som nästan förtäljde att butiksägarna betalade för att man skulle ta emot deras öl fanns inte att finna. Det gjorde att Danmarkstrippen kanske inte blev den mest ekonomiska investeringen trots allt... Men jag har inte byggt ett jävla sund i alla fall! Där snackar vi hög slutnota!
Det hela slutade med att vi tjackade 15 spendrupslock på färjan tillbaks istället. Resan tillbaks genom Skåne och Halland gick i bitterhetens tecken. De tre vise männen surplade sin Sverigedyra öl och muttrade att om de skulle fått navigera vidare hade vi hamnat i Tyskland där butiksägarna nästan betalade för att man skulle ta emot deras öl!
Jag tröttnade till slut på gnället från baksätet och sa till de vise männen att om de inte höll käften snart så skulle jag tvinga dom att svälja sina egna skägg! Ett klassiskt hot som jag tyvärr inte själv kan ta all cred för.
Snart stötte vi på ett nytt problem. Nämligen att pickupen behövde tankas. En av de vise männen ville tanka bilen med sin rökelse medan en annan kunde tänka sig att betala med guld på en bensinmack. Jag sa till skäggaporna att det var 2000tal nu och att man inte betalade med guld eller hällde rökelse i dieseltankar som man gjorde på stenåldern då dom levde!
Det blev en tryckt stämning i bilen och vi sa inget till varandra på en stund. Men mätaren sjönk allt längre ner på instrumentbrädan där vi for fram på E6an så jag fick helt enkelt göra något drastistk. Jag stannade vid Rasta Hallandsåsen och lurade i männen där bak att Jesusbarnet höll på att födas där inne. De var ute ur bilen på två röda sekunder och kubbade mot Rastafari restaurangen jag pekat mot. Då tryckte jag gasen i botten och de smarta männen insåg att jag lurat dom och började springa efter min pickup istället. I farten vevade jag ner rutan och skrek att jag endast lät dom komma på igen om dom lovade att betala bensinen! De skrek tillbaks att de lovade, så jag stannade bilen och de kravlade flåsandes in i bilens backsäte igen. En av männen hade tydligen skadat knät också då han trampat på sin klänning och ramlat under det intensiva händelseförloppet.
De påpekade att jag var en falsk hund men höll i alla fall sitt löfte och betalade för bensinen i svenska kontanta kronor. Under den sista delen av resan var männen trötta och somnade på varandras axlar. Jag tyckte det blev lite väl tyst i bilen då så jag satte på lite klassisk svensk punk i form av Strebers på hög volym. Hur bra de sov till det tänkte jag inte så mycket på men när jag släppte av dom vid deras bostäder utanför Göteborg så såg de väldigt arga ut. De berättade att de aldrig mer skulle resa någonstans med en så egoistisk och vidrig människa som mig. Jag kontrade med lite mer svensk punk.
Ebba Grön - Alla visa män
Alla visa män
dom dyker upp igen.
Alla visa män
dom dyker upp, så va beredd.
Luzern
Sen står det även i anmälan att alla erkännanden av brott som mord och plankning på zoon kommer ge mig långa långa fängelsestraff. Då är det ju bra tur för mig att jag inte är i Sverige utan undangömd här i Luzern och för att slippa vidare påföljder kommer jag aldrig mer komma hem och när jag sager aldrig mer då menar jag verkligen aldrig aldrig någonsin mer... Fast... Mitt nintendo står ju hemma...
Kanske kommer hem och plockar upp det men om man bortser från den lilla hemkomsten så kommer jag aldrig aldrig ALDRIG någonsin hem igen. Fast... Jag saknar ju mamma o pappa så kommer nog hälsa på dom kanske någon gång.
Hur som helst har jag berättat för mina vänner att jag aldrig mer kommer komma hem (med vissa undantag då) och de har alla berättat att de faan skiter i vilket. Kul för självförtroendet.
Men det spelar ingen roll, jag har mig själv och behover ingen. Såg Ken park igår i en österrikisk lägenhet och nej nej nej se inte den. De mest vidriga splatterfilmerna kommer in ens i narheten av Ken Parks vidrighet. Hur som helst är jag då i Luzern och ska ta tåget till alpbyn Engelberg om några timmar o dricka alpmjolk o joddla med en grupp Schweiziska herdar som jag mötte i Bern för en månad sen. Det blir kul. Här i Luzern regnsnöar det så har därför sökt mig in pa detta internetcafe o bara myyyser.
Wien
En annan anledning till att jag mår spännande är att det blev lite mycket öl pa en österrikisk krog igår och ölhävartävlingen mot en lokal Wienflicka var nog inte världens bästa ide varken mot mitt nuvarande valbefinnande eller självförtroende. Hon hade redan ställt ner glaset när jag tagit tva klunkar öl. Aja kvällen var trevlig hur som helst och fler än 100 personer närvarade enligt vad som sades. Jag har spenderat dagen med att åka fel i tunnelbanesystemet och tyckt synd om mig sjalv.
Orkar inte spatsera runt nu men gjorde det desto mer igår och håll i hatten vilken fin stad Wien är. Staden känns som Rom och Grekland bara det att dom fina kåkarna inte var ruiner utan byggdes av husbyggare som visste vad dom sysslade med. Tankbart frimurarrörelsen. Nej nu får jag springa till tågstationen o haffa mig en biljett. Kram på er.
Venedig
Detta är den sanna sagan om magikern Jack och hans vän Max Bög som båda bodde i den mytomspunna staden Venedig. Eller nja orkar nog inte dra hela sagan men kan berätta i korthet att magikern Jack trollade med bollar och näsdukar vid en tidpunkt jag inte riktigt var psykiskt narvarande. Hur Max bög kommer in är lite svårt att förklara men som jag förstått det så är han en tysk byggarbetare.
Nog för att sammanhangande blogginlagg kanske inte ar min största passion här i livet men den här början känns som den redan har passerat gränsen till total dumhet. Jag sitter i Venedig på ett hostel och är skitskraj över att bli utkastad vilken sekund som helst. Min reskompis Shamus krökade till lite väl hårt igår då vi båda hade den stora turen att stöta på tre stentrevliga svenskar på vårat hostel och en flaska 95-procentig vodka i en livsmedelsbutik.
Shamus kunde inte bete sig på några villkor efter några groggar. Jag blev irriterad pa honom och gick och la mig. Shamus var dock på högvarv och han och de tre svenskarna, Conny, Bobby och Iggy bröt sig tydligen ut ur hostelet genom nödutgangen (vad i helvete det nu skulle vara bra för) för att fortsätta festandet utanför. Nu har jag förvisso bara hört historien i efterhand men Shamus skall tydligen ha muckat gräl med några troende utanför en kyrka for att sedan ha druttat ner i Venedigs kanaler, kravlat sig upp i en gondol som han sedan paddlade ut med i det mörka vattnet. Han dok inte upp föran mitt i natten och avslutade hela kvällen med att spy ner hela sitt rum. Shamus stack tidigt i morse sjalvfallet utan att tatt hand om nagonting av röran i sitt rum och jag anar att hostelet ar smått bittra over det då de i bara farten även tog mina lakan nar de rengjorde rummet i eftermiddags. Sa fragar jag efter lakan nu kommer de tro att jag ar Mollgan och formodligen krava mig pa euros for en motbjudande madrass.
Mollgan en annan kompis, stal lakan at mig fran ett annat rum for att hjalpa mig ur knipan. Om Hostelet får för sig att det ar jag som utfört Shamus och Mollgans bedrägliga handlingar så är jag ganska ordentligt utkastad i Venedigs vatten. Men det löser sig.
Venedig är hur som helst den mest speciella stad jag någonsin besökt. Att Venedig var byggd pa vatten kände jag till men att själva staden ligger så langt ifran fastlandet hade jag inte riktigt raknat med. Bron över till Venedig var säkert 1 km.
Det är tre stora platta öar som samtliga är utbyggda till max. Det finns ingen biltrafik men desta mer båtar. Båtbuss ar det kollektiva färdmedlet där de kräver en på 6 euros for en enkel biljett. Sällan har det dåliga samvetet varit sa långt borta som att planka båtarna en dag som denna.
Idag har jag mest strosat runt i Venedig med det svenska gänget som dock flög hem lite senare och jävlar vad många affärer det fanns. Jag har svårt att förstå var alla bodde då det endast fanns affärer och inga bostadshus. Förmodligen jobbar de stackars italienska maskmakarna dygnet runt for att affären ska gå runt och är man vaken jämt behöver man ingen bostad att sova i.
Ferrariaffaren var tuffast då en Ferrari formula 1 bil stod där inne. Det spelade ingen roll hur mycket jag bönade och bad, säljaren lät mig inte proköra for eventuellt köp. Jag har pengar vrålade jag i mina söndriga jeans men säljaren sag skeptisk ut. Håhåjaja.
Noteringar och slutsatser
- Inga bilar, bara batar
- Mycket stadsduvor pa Piazza San Marco
- Mycket affarer, garna maskaffarer
- Mycket vatten
Rom del 2
Den största turiststaden jag stött på och platsen jag besökte igår hade mest turister i staden. Jag stod till exempel i mitt livs längsta kö med feta amerikaner framför mig och fotograferande japaner bakom mig. Det märkliga i situationen var att denna, en av de mest heliga platser i världen rymde det största antal syndare och icke gudsfruktiga antal personer man kan föreställa sig... Och den största syndaren, självklart undertecknad. Detta gjorde faktiskt att jag fick ett privat möte med självaste påve Benedictus. Han hade foljt min blogg länge nu och han uppskattade inte alls hur jag spenderade mitt liv. Pave Benedictus XVI uppskattade inte heller att jag kallade honom Benny titt som tätt da han ansåg det vara ett oheligt smeknamn. Hur som helst sa hade vi ett långt förtroligt samtal där vi bland annat kom in pa min frälsning i Paris och att jag kanske skulle kunna finna Jesus igen. Med vatikanens körer skrålandes i bakrunden gick jag med pa att jag bikta mig inför Benn.. Benedictus och det lät valdigt likt en sång av varan whitetrashpoet Bjorn Rosenstrom.
Jag skulle gå till vatikanen och bikta mig
Det var någonting som tyngde mig
Jag gick in i båset och satte mig
mitt emot påven
Fader, förlåt jag har syndat
Jag spelar musik i ett band
Jag har lite svårt att skilja på rätt och fel ibland
Vad gör det?
Vem har inte det?
Avbröt påven och sa
att han var nog själv inte guds bästa barn
Och jag tystnade
och jag lyssnade
och avbröt inte en gång
när bekännelsen från påven kom
Ja vad han berättade tanker jag naturligtvis inte berätta da det han sa var i fullaste fortroende. Efter mötet med påven i Peterskyrkan lunkade jag vidare i Vatikanstaten och smack sa var jag plotsligt i Michelangelos Sixtinska kapell. Jag trivdes riktigt bra i det färgglada kvadratformade rummet men tyckte aningen synd om den stackars sate som var satt att uppmana kapellbesökarna att vara tysta då kapellet (trots inträdet på 13 euro) är ett Guds hus.
Besökarna var lika motstridiga till tystnad som de avrättade studenterna på himmelska fridens torg. Dock hade de en stor jävla mikrofon också som dånade var annan minut "SILENCIO", "NO PHOTOGRAHPIA". På tal om det fick jag en fin fin bild av "Creation of man" som var uppmålad i taket pa kapellet. Lägger upp den snart.
Efter kapellet gick färden vidare i Vatikanens katakomber dar dom samlat på sig alla gamla påvelik på samma ställe. Det mest nytillkomna tillskottet var ju så klart Jonny Johannes Paulus II vars grav var en av de få gravar som inte hade en stenstaty av sig själv sovandes ovanpå graven. Efter det besöket var färden i vatikanen över och jag måste ge staten att de trots allt har lite humor trots den gravallvarliga katolska stamningen då gransvakterna var klädda som clowner i färgglada dräkter. Hade velat skriva att de kastade pajer på varandra men det gjorde de inte.
Noteringar och slutsatser
- Det kryllar av nunnor i rom, praster sag man bara i narheten av vatikanstaten
- Rom har gamla antika kakar och ruiner overallt
- Vatikanstaten ar endast oppen for allmanheten vid Peterskyrkan och Vatkanmuseet
- Vatikanstaten och kapitalet, de sitter i samma båt
Rom
Rom är en stad i ruiner. Tydligen har romarrikets fall lämnat en fattig skugga över den italienska huvudstaden och uråldriga gamla kåkar varken renoveras eller rivs. Ta exempelvis den mest centrala delen av staden, det finns
inte ett beboligt hus där vilket kan bero pa att de alla byggdes for minst 1000 år sen. Och detta ska vara Varldens centrum...
Hur som helst minns jag att jag nämnde att Bryssel hade ruskigt många monument. Men tar man samtliga monument och historiska byggnader jag sett i Bryssel och plusar på alla monument och historiska byggnader jag sett i hela Europa och sedan plusar på alla monument och historiska byggnader jag sett i hela galaxen Vintergatan så kommer man ändå inte upp i Roms antal.
Vilken gata man än står på och vilket håll man än tittar åt sa finns det alltid någon aädre byggnad, fontän, staty eller ruin som kanns intressant. Igår var jag inne i Colloseum och njaa. Jag hade forväntat mig en riktig hojdargladiatorshow med lejon och avhuggna människoskallar men nar jag pröjsat inträdet visade det sig att de lagt ner dom förestallningarna för en herrans massor år sedan. Kunde sagt det lite tidigare menade jag och krävde pengarna tillbaks. Det fick jag inte.
Sa besviken vandrade jag runt dar inne i Colloseum och tankte på Russel Crowe. Förovrigt gör dom reklam for en Russel Crowe film på alla bussar i hela Italien. Tydligen en vilda western. Resten av dagen klampade jag runt lite överallt och tog bland annat upp hissen i någon vit jättebyggnad. Därifran kunde jag se hela världen.
Idag ska jag besöka vatikanen och hälsa påven att han ska upp och hoppa.
Milano
Jorå så är man i Italien och det var på gränsen att man fastnade vid den alpiska gränsen då den europiska unionen inte liter ett dugg på schweiz och vice versa. Tre gånger fick jag visa passet och de gav mig inte äns en fin stämpel för besväret. Gå med i unionen istället era forbannade schweiziska bankbiträden!
Resan mellan alptoppar var dock fin och konkurrerade enkelt ut tågresan vid den franska riverian som den finaste tågträckan.
Redan när man kliver av tåget så inser man att Milano är en stad av stil och kultur då tågstationen inte var en tågstation utan ett palats med högra tak än det i Sarumans torn där Gandalf flyger upp. En annan passande "Sagan om ringen" referens ar att Milanokatedralens innandömme i form av gigantiska pelare som enkelt förde tankarna till Dvärgarnas gruva under dimmiga bergen.
Gudomlighet i all ära men goblinsarnas närvaro var inte långt borta. Katedralen eller Domen var hur som helst riktigt statlig och att Notre Dame är sa mycket kändare är ytterst märkligt. Bredvid domen fanns Milanos kända galleria med prislappar på kalsonger och slipsnålar som slår ut allt jag äger och har vid eventuell loppmarknad för att skrapa ihop skulder åt jugoslaver.
Milano ar ju synonymt med klass och stil med lokala varumarken som Prada, Giorgio Armani, Dolce o Gabbana vilket märktes tydligt bland människor med näsan i vädret och mer stil än havet har vatten. Fick tyvärr inte vandra länge inne i gallerian innan två vaxade vakter slungade ut mig med motiveringen "Bummotherfucker". Jag vrålade in i galleran att jag minsann skulle starta en egen galleria... "With beer!"... "And Hockers!" I ren aggresition slet jag mitt hår... Mitt brösthar. Och med tanke på att jag inte fått italienarhårigt bröst än så gick det rätt fort.
Jag luffade vidare genom staden och insåg snabbt att Milano ar kärlekens stad da hånglande par syntes överallt. Pa ett ställe i en park låg hela 12 par i en gigantisk hoög och hånglade vilt.... Och dar stod jag, helt ensam, randig mössa, finnigt tryne. Ja då e det faan inte lätt att heta det jag heter. Varfor ar det ingen som tänker på mina feelings faan? Im a little bit of sensitive meself to!
Gud lyssnade tydligen på mitt gnäll så han slog till och fraktade ingen mindre än min stora kärlek till Milano. Det är Backstreet boys jag talar om. Plötsligt stod de bara där på en balkong och vinkade åt mig... Ja eller det kan ha varit åt de andra 2000 tjejerna bredvid mig också men med tanke pa hur smabögiga det dar bandet är och att jag var den ända killen närvarande sa antar jag att var grabben deras blickar riktades åt.
Ogillar dock sammantraffandet i detta skämt då det 15 minuter senare satte sig en 39årig italienare bredvid mig som först började fråga om jag träffat många tjejer under min resa for att snabbt komma fram till att han faktiskt var bisexuell. Forsta dagen i Italien. Varför kan inte de glödrika stenheta brunetterna sladda in framför mig i en cabad alfa romeo istället?!
Noteringar och slutsatser
- Milanos centrum ar extremt stiligt och rikt
- Milano har en egen triumfbåge
- Om man bortser fran centrumet känns inte Milano speciellet stort
Bern
Jepp nu har jag aven besökt Bern och det var förälskelse direkt. En liten liten stad med ett zoo och en Björnhåla. Jag har druckit lite mycket ikväll så jag berättar mer nån annan gång. Men rekommenderar Bern. Sjysta människor no doubt. Joddeli.
Ja gårdagens inlägg gick aningen fort så jag tänkte uppdatera det en aning. Schweizs (Det ord/namn jag personligen har svarast att stava) Bjornnäste (Dar fick jag till det) är hittills den minsta huvudstad jag besökt och själva stadskärnan ligger på en en liten liten kulle omgiven av floden Aare. Men jävlar vilket drag det var i den lilla hålan... Eller ja kanske inte.
Gårdagen spenderade jag med att strosa omkring i Bern lite pa måfå och rev mig bland annat på en rosenträdgåd och en björntass. Staden förvarar nämligen två djupt deprimerade björnar i en betonghåla för folk att kolla på. Storleken pa betonghålan var ja minimal, även for en guldfisk och det var antagligen det som gjorde björnarna så ledsna. En försökte begå självmord genom att kväva sig med sin egen tass och den andra gick runt i cirklar konstant följandes väggen for att kanske hitta en utväg. Hoppet är det sista som överger björnar. '
Hur som helst såg jag det som en utmaning förstass med tanke pa den otroligt manliga man jag är och gjorde ett djärvt hopp over räcket och ner bland björnarna. Jag brottade ner båda bjornarna på bara några minuter. Det kan iochforsig bero pa att de verkade lite psykiskt forvirrade och var helt apatiska i mitt grepp.
Nagon kilometer fran Bjornhalan fanns ännu mer djur. Sa jag gick ut pa viltjakt i klassisk Schweizisk jägaranda. Barnfamiljerna uppskattade inte när jag knäckta nackarna på den lilla tvättbjornsfamiljen. Its a dirty work but it has to be done.
Min goda värd och ngra andra sköna människor gick ut och ölade pa kvällen och hej vad det gick. Tog tillfället i akt och lärde ut "Sma grodorna"dansen till dom. De verkade dock inte allt for intresserade sa jag var tvungen att kliva upp på bordet vi satt runt för att få uppmärksamheten. Någon mumlade nagot om att jag fått i mig for mycket. Hoppandes i perfekt groddans svarade jag att det hade jag inte alls. Inte alls.
Noteringar och slutsatser
- Det kryllar av fina bilar i Bern, gärna BMW
- Gatusopparna i Bern använder häxkvastar
- Det kryllar av gatusopare i Bern
- Bern är skitlitet
Nice
Tack for det Carl. Jo Nice ar val helt okej men har hittills bara sett staden under kvällstid upplyst som ett tivoli. Jag tänkte att när man är pa franska rivieran så måste man ju självklart ut och gambla lite. Så mamma o Pappa jag kommer hem, hela resbudgeten gick all in mot en koreansk kille med solbrillor vid highstakebordet. Par i sjuor mot kåk. Men hej, varfor deppa! Munnen den ska skratta o va glad right... Jag tror jag gar och hänger mig.
Åker till Bern om några timmar for att käka ost och skruva upp klockor. Tågresen hit mellan Barcelona, Montpellier, Marsseie, Cannes och till sist Cannes gick ofta precis vid kusten vilket var uppskattat. Jag gjorde nagra desperata försök att meta från tåget men först och främst nappade inte fisken och för det andra blev konduktören arg på mig.
Har foresten inte sagt att sista dagen i Barcelona gick jag pa ännu en demonstration vilket ger Spanien 3 av 4 demonstrationspoang då jag gått in i demonstrationer 3 av 4 dagar. Protest mot monarkin, protest mot höga hyror och till sist demonstration för transsexuellas rattigheter. Jag gick självklart i främsta led.
Det påminner mig föresten om att en transvestit gick fram till mig i Park Guile (Gaudis kanda park i Barcelona) och sa något på spanska. Jag gissade vilt att hon/han sa översatt "Vad sags om att ordna en riktig brakfest där bara du och jag är bjudna". Jag vrålade ut över Barcelona "NOOOO" och transvestiten såg något oförstående ut och ryckte sen på axlarna och gick
Noteringar och slutsatser
- Nice ar tokupplyst pa kvallen (tank Need for speed underground)
- Nice har en strand av sma sma polerade stenar
Barcelona
Det första intrycket av Barcelona var fintfint. Det var stort bråk mellan poliser, vakter och två ungdomsgäng mitt pa Sants station. En grabb fick in en snygg armbage i en vakts huvud och vakten svarade med att snyggt slå ner honom. Blodet stänkte ända från slagsmalet fram till åskadarna (där jag stod) som polisen lyckades skingra hela 20 meter därifran.
Jag spenderade kvällen med att faktiskt ta ett uppfriskande bad i Medelhavet men vågorna var aningen mer luriga än jag räknat med da jag helt plötsligt befann mig en kilometer från stranden med min rosa badring.
Hade varit mysigt om det inte blåste upp ännu mer till storm. Jag sitter här framför datorn med alger upp till axlarna och saltvatten i lungorna. På vägen fran stranden jag spolades iland vid gick jag förbi spansk konsert med rejält hygglig musik. Ska leta upp skivan imorgon och sedan lägga upp den här sa de stackars fattiga musikanterna inte far ut ett öre av affären om man bortser fran den struntsumma jag kommer hosta upp.
Efter rockkonserten stötte jag pa ännu en spansk demonstration. Dock inte mot kungahuset den här gangen utan mot för höga hyror. Jag vet inte riktigt vad som är förklaringen till att vid denna demonstration som hade säkert 600 deltagare bevakades av 10 poliser medan den i Madrid som hade 50 deltagare bevakades av 60 poliser.
Olika förutsättningar antar jag. Igar var jag uppe i the Mountains of Madrid för att se om jag kunde tjacka in nagot till någon där hemma som saknar mig i sann Bob Dylan anda. Det slog mig dock att inte en enda jeppe hemma i Sverige saknar mig utan man får mer denna typ av förfragningar via msn "Ska du inte utöka ditt interrailkort?", "Ska du inte fortsätta lite utanför Europa ocksa?.
Jag köpte inget där. Det jag däremot gjorde var att gå pa tva svarta tjurar mitt pa en bergsvag. Jag snabbt fram med en röd filt skrikandes "OLÈ!". Tjurarna sag något förvånade ut. "Men sätt igang da" vralade jag "Stånga mig!". Tjurarna sneglade mot varandra och lunkade sen därifran. Jag grät.
Hur som helst Madrids berg var finfina och jag rekommenderar skarpt att ta en tur dit om man far at det hållet.
Madrid
Det jag hur som helst skulle komma till är att Madrid inte alls var som jag föreställt mig. Jag hade tänkt mig kritvita hus pa gator av enbart sand med tjurfäktning i varje hörn och minst en mustasch pa varannan spanjor, kvinna som man.
Faktum är att Madrid känns mycket mer nordeuropeisk än till exempel Paris och extremt mycket mer än Lissabon. Madrid var inte nerklottrat då skyltar var satta pa husväggarna där eventuella ligister vänligen uppmanas att inte klottra pa nämnda väggar.
Madrid var inte torrt som sandpapper och varmt som en växthus med värmesprickor i alla stenväggar utan det kom faktiskt en ordentlig regnskur nu ikväll vilket madruiderna inte verkade nämnvärt uppspelta över.
Jag har alltsa gått o gått o gått i Madrid idag och det framgick tydligt att stadsarkitekterna inte är speciellt stolta över stadens monument da vissa gamla katedraler och palats är infångade av hyreshus och rondellmonumenten kan man endast spana närmare pa om man går över tungt trafikerade vägar med blindgalnda spanska förare på da inga övergangsställene leder över till monumenten i fraga. Inget fel i det egentligen. De har nog tröttnat pa korkade svenska backpackers med kamera i högsta hugg som kräver förstoringsglasgranskning av hela Madrids innerstad.
Efter att jag glott klart pa solnedgången nu för nagra timmar sen så rakade jag passerade en antimonarki demonstration. Jag skämtar inte när jag säger att det var mer poliser än demonstranter pa plats. Och nej inga vilda tyska anarkosyndikalister med gatsten och molotov cocktails utan det såg ut som fredligt sinnade spanjorer som hyste tro om att bilda republik.
Poliserna hytte med batongerna at mig när jag tog kort på dom. Jag tog en till bild o da hytte de igen. Jag väntade nagra minuter för att kvickt ta en tredje bild på dom... De hytte de kvickt till med batongen. Snabba rackare.
Lissabon del 2
Igår satte jag mig ner rätt nära vattnet vid en portugisisk strand och självklart sa kom det en tsunamivåg som bestod av mer sand än vatten. Jag hade sand ända uppe vid öronsnibbarna och sandhalten i kalsongerna vill jag helst inte tala om.
Sa sand, svett, Tysk öl och Hollänskt haschrök har paverkat mina kläder i den mån att om jag inte tvättat dom nu hade de klassats som miljöfarligt avfall. De portugisiska myndigheterna är stenhårda pa sant. Pa tal om de portugisiska myndigheterna så är Lissabon den första staden där jag stött pa kontrollanter i tunnelbanan. Rätt märkligt att de har kontrollanter då inte ens Macgyver skulle ta sig igenom deras spärrar plus att de har spärrvakter vid varje station med smått galna blickar.
Igår utnyttjade jag tunnelbanesystemet för att ta mig till ett tåg som tog mig till en by utanför Lissabon som hette Sintra. Jag var helt fascinerad. I området fanns 2 palats och en borg. Ett av palatsen och borgen låg pa topparna av tokbranta berg och stigarna upp var dels igenväxta och dels nerrasade. Jag hade kommit till Hyrule.
Efter blod svett och tårar var jag uppe i borgen och utsikten var tuff. Man såg hela Europa under sig. Jag försökte spotta till Sverige men det var lite väl långt. Efter Sintra tog jag tag till en kustby vid namn Cascais. Det var där jag blev så sandig.
På kvallen gick jag och några godhjärtade tyskar på den portugiska traditionen Fada. Fada innebär en restaurang där familjen som äger restaurangen sjunger till maltiderna. Vi kom lite sent så vi missade barnen men fick se Farfar, Mamma, Pappa och Farbror sjunga portugiskiska visor om hedersmord.
Jag var lite orolig över att Farfadern skulle fa en hjärtattack da hans panna blev skrämmande svettig till de högra tonerna. Efter att de sjungt klart ville de kränga cdskivor som hela familjen varit och spelat in i nagon uråldrig studio i Lissabons förorter. Jag köpte 5 stycken.
Lissabon
Jag gillar Lissabon skarpt då det ar riktigt fint och då de gula spårvagnarna körde exakt lika galet nerför backarna som man skulle kunna föreställa sig. Är hundra pa att vi var utanför sparen minst 4 ganger men att sparvagnschaufförerna är sa vana att de helt enkelt siktar in sig pa sparen pa motsatta sidan gatan och hamnar rätt där istället. Staden är ljus och har medelhavskänsla med tanke pa alla vita stenhus.
När jag först kom in i staden trodde jag att det var en spökstad med tanke pa att inga människor gick pa gatorna och det inte var nagon trafik pa vägarna. Ja i och för sig, några gick pa gatan men de var likbleka och väste kusligt.
Hur som helst har Parisregnet gjort mig förkyld men det soliga Portugal har värmt upp mig. Tyvärr sitter förkylningen långt in så jag har hostat och snorat hela dagen. Jag tänkte ta och beskriva den slemmklump jag hostade upp nu för fem minuter sen men kom ett viktigare ämne.
Minns inte riktigt hur hård jag har varit mot det tyska folket men vill bara tillkännage att jag haft fel angaende dom. De är de bästa folket i denna värld. Vi satt 3 portugiser, en spanjor och en tysk pa en nattag till Lissabon och snackade. Tysken reser sig upp och sager "Well i gonna get beer now". Vi antog att han skulle köpa en öl at sig själv men nej han dyker upp med två kassar öl och berättar att vi alla ska göra slut pa ölen innan klockan 2 pa natten då han skulle av. Tyskar. The Best.
Paris del 2
Paris förälskelsens stad. Jag insåg detta redan i första stund da beväpnade millitärer vandrade runt pa tagstationen tätt följda av poliser och biljettkontrollanter. Polisstaten Frankrike alltså. Dock en mycket romantisk polisstad med tanke pa att den känns mer kontrollerad än London i "V för Vendetta". Det regnade till exempel rosor, fiolmusik gick pa loop och jag blev inte insläppt pa Moulin rouge. De menade pa att 12 år var en alldeles för ung ålder för att se de lösaktiga dansarna. Jag sa med min mest manlig stämma att jag faktiskt fyllt 20.
De bara skakade pa huvudet och skrattade sina franska fjollskratt. Så jag gick vidare i stadsdelen Montmartre i Amelies fotspar. Där klev jag rakt in i en Bollywoodinspelning. Sa har numera ett skrivet ettårskontrakt som lagavlönad statist i Indien. Jippi.
Hur som helst var Montmartre sa mysigt och bohemiskt som man kan tänka sig. Cafeer och konstnärer överallt som med romantisk fransk stämma bad en dra at helvete om man inte köpte deras verk efter en halvtimmas varsam studering av tavlorna i fråga. De flesta sag ut som om att malarna druckit olika färger för att sedan spy ut dom över en vit duk.
Jag har blivit smått religiös här i Paris ocksa. Inte mindre än 6 kyrkor har jag besökt och de katolska prästerna har alla hållt langa samtal med mig över vilket självdestruktivt och syndigt liv jag levt fram tills nu.
När jag lämnade Notre Dame släppte frälsningen dock lite ordentligt sa jag avslutade den kvällen med att dricka franskt vin och få finfin fransk massage av en fransyska.
Gardagen spenderades helt och hållet i det franska konstmuseumet le louvre. Jag hade planerat att skriva in en hemlig kod med osynlig penna pa Mona Lisa tavlan som en gang för alla bevisade att Jesus egentligen var en liten liten fjällemmel. Dock var tavlan hardbevakad av dels vakter och dels den besökande folkmassan så stämningen hade väl blivit lite vriden om jag hoppade förbi avspärrningen med en galen blick och en penna i högsta hugg.
Le Louvre var stort annars och ett måste för alla konstfanatiker. Med andra ord inte ett måste för mig. Nu ska jag ta ett nattåg till Lissabon så kramar... Stora luddiga nallekramar! STORA BAMSIGA BJÖRNSNUTTEKRAMAR! att resa helt själv har tärt lite pa psyket.
Paris
Bryssel
Hela couchsurfing vilar pa vilka referenser man far fran andra. Har man daliga refernser sa later ingen en bo hos dem. Jag fick just denna referensen fran min amerikanska vän vilket innebär att jag inte kan couchsurfa mer.
Extremely Negative
Worst person I ever met. I tried REALLY REALLY hard to get along with him and he was just such a mean person the entire time! After I spent a thousand dollars to come meet him in Sweden for a four month journey, he told me he wanted to travel alone. The reason I looked for a travel partner to begin with was because I don't feel comfortable traveling alone. He basically just wanted to leave me in Malmo two days into our journey. I ended up crying and getting really upset and he agreed to get me to Amsterdam so I could change my plane ticket and go home three and a half months early. After getting to Amsterdam, we ran around for hours so he could find a bed at a hostel, which was quite difficult. Then after arriving at the airport, we were about an hour late. Knowing I had no place to go whatsoever, he just left me there. I got to spend 20 wonderful hours alone, surprisingly quite preferable to his company. What really upsets me is that I've been home a couple days now and I didn't even get a message from him. Apparently, he doesn't care whether I got home alright or not. Finally, he had the audacity to say really mean things about me in his blog, in Swedish of course so that I would never know.
Som ni kan läsa påstar hon att jag hängt ut henne här. Vilket sjuk jävel skulle göra narr av en stackars försvarslös amerikansk tjej i en offentlig blogg? Självklart har jag inte skrivit ett endaste fult ord om den jävla fittan och jag planerar inte att göra det heller.
Aja hostels fungerar ju ocksa. Har denna dag vandrat runt i Europas huvudstad Bryssel. Blev riktigt förvånad över hur jäkla många kyrkor, palats och parlament staden sitter inne på. Tar man alla städer jag varit i hittills och lägger samman deras monument sa är de ända inte uppe i Bryssels mängd.
Först gick jag till Europaparlamentet där jag inte fick komma in pa grund av att mitt fingeravtryck pa något vanster hamnat i registret för Europas farligaste terrorister. Jag försökte förklara för dom att min tid inom Al Quida bara varit en ungdomsgrej men de slog dövörat till.
Efter det gick jag vidare till den kända statyn av den belgiska pissande pojken. Eftersom pojken är svart (neger asså) hade jag förväntat mig en riktig brandslang till lem som slingrade åtminstonde en meter utanför själva fontänen pojken står och i. Men riktigt sa roligt hade inte skulptören haft när han hackade fram pojkvaskern då den visade sig vara cirka 30 centimeter .. Ja själva pojken alltsa.
Nej detta snacket har gjort mig lite illamående sa jag går vidare på resten av Bryssel. Jag besökte efter det ett palats och sen ett monument med gigantiska bollar... MEN.
Vill ni få reda pa mer om alla Bryssels monuement far ni packa er hit sjalva. Var dock beredda pa att tro att ni hamnat i en Hjulben och Grabenfilm da alla tutor låter Meep meep! Var även berädda pa att även superprydliga slipsnissar åker tunnelbana och att alla Bryssels invånare äger en liten liten söt hund var. Den belgiska chokladen var god och de belgiska våfflorna gjorde en spyfärdig pa 19 sekunder beroende pa den höga sockerfaktorn.
Jag gillar Bryssel och den person jag gillar mest i Bryssel är den sköna chauffören till John Deeretraktorn som tuffade runt bland Parlamentsbyggnader, skyskrapor och marmorpalats i perfekt hastighet för att irritera de mest lugna och resonabla rollsroyceinnehavare.
Berlin del 2
Ölningen här Berlin lider mot sitt bittra slut da jag imorgon tar taget till Pedofilernas paradis (i viss konkurrens med Thailand) nämligen Bryssel. Där ska jag trycka ner Brysselkål och Belgisk choklad i en hushållsmixer och sedan tvångsmata belgiska barn med resultatet. Varför jag nu skulle göra detta skulle man kunna fråga sig. Ehm...
Ja för att byta tillbaks till ämnet som denna Bloggrapportering skall handla om, nämligen Berlin sa upplyser jag nu alla bloggens tusentals läsare att det har varit otroligt varmt och gott väder hela denna helgen. Igår festade jag loss till Alphaville och Becks pa tysk födelsedagsfest (Vet inte riktigt vem som fyllde år men tror det var Hitler med tanke pa Marsipanhakkorset i tårtan) och idag har jag vandrat runt pa loppmarknad.
En gubbe gav mig för lite tillbaka när jag tjackade in en mindre plastfigur. Jag sa "You should give me one more Euro" och han replikerade "I saw you put that Euro in your pocket". Skön lirare med andra ord.
Efter loppmarknaden satte jag mig i en park och lyssnade pa cirka 15 parökta snubbar med Bongotrummor. Riktigt skön stämning som skulle fa vilken som helst Hottentottstamm i Afrika att bli grön av avund. För att till sist replikera ett pastaende om att "Deutchland über alles" fortfarande är Tysklands nationalsang sa presenterar jag Tysklands nationalsang.
Das Lied der Deutschen
Einigkeit und Recht und Freiheit
für das deutsche Vaterland!
Danach laßt uns alle streben
brüderlich mit Herz und Hand!
Einigkeit und Recht und Freiheit
sind des Glückes Unterpfand;
|: Blüh im Glanze dieses Glückes,
blühe, deutsches Vaterland. :|
Noteringar och slutsatser
- Berlin är bade jäkligt modern och ända väldigt gammal
- Berlinarna har manga stora hundar
- Berlinarna röker pa
- Berlinarna är hur sköna som helst när det gäller öldrickning och festande
- Berlin har inte speciellt manga sevärdheter
- Berlin har en speciell känsla man inte kan ta ifran staden
Berlin
Forutom muren fanns det stora områden mitt i stadskärnan som endast bestod av rasmassor och grävare vars chaufförer förmodligen var ute pa strejk pa grund av ogiltiga icke avslutade öststatskontrakt.
Men jag maste erkänna att trots fläckarna fran öst sa är Berlin en rejält fin stad. Har hunnit kika pa Berlinerdomen, ett forintelsemonument, en Benny som red med häst och vagn uppe pa ett tak, tvtornet, ett övergivet kommunisttivoli och ett monument over röda armen. Det sistnämnda bestod av ett gäng med gravar och en gigantisk staty av en bolsjevik med en unge klängandes kring halsen och ett svärd i högsta hugg som han krossade ett hakkors med. Jag gick fram till den enorma statyn. Tittade upp på den... La handen pa hjärtat... Och la sen av en ordentlig spottloska vid statyns fotter. Stalinister med sina Gulagläger har jag aldrig tålt.
Vi var ute och dansade och ölade igår pa ett mycket trevligt old fascist hak. Efter Haddaways "what is love" sa dök Abbas "Dancing queen" upp och i ren glädje råkade jag vråla ut "ABBA ÜBER ALLES" ut över hela dansgolvet. Musiken dog direkt och alla blickar riktades mot mig.
Nazireferenser var tydligen inte alls populart då tva vakter (Hans och Jürgen) släpade ut mig. Jag blev lite arg och skrek "That second worldwar var la jävligt onödigt". Portarna stängdes framför näsan pa mig. "That holocaust var la jävligt onödigt" fick jag ur mig också men fick ingen respons. Javla tyskar. De planerar nagonting igen. Tro mig.
Amsterdam del 2
Om du letar efter roka nar du ar i Amsterdam
Ja da behover du inte leta lika lange som i Goteborg. Alla haschbarerna gar under beteckningen *Coffeshops* och man hittar dom precis overallt. Dopedofterna ligger som en dimma over hela staden och det ar formodligen darfor hela Amsterdam ar lugnt som en filbunke.
Trafiken glider pa avslappnat och forsiktigt, det tutas inte och man ser aldrig nagra koer. Alla aker runt i sma sma fiatar eller cyklar och har konstanta parokta leenden. Misaren som jag sett fram att fa se i Amsterdam existerade inte. Den enda namnvarda missaren ar att cirka 30 av de ruttna batarna fyllda med vatten som tar upp varenda nanomillimeter av kanalernas sidor.
Amsterdam for mig ar nerrokta uteliggare och horor som fragar *Do you wanna boom boom in my hotel room*. Hororna finns endast i ett litet redlight district och de star samtliga bakom glasdorrar och inte en enda hanger ute pa gatan med en haschpipa i munnen och ett konssjukdomtestresultat i handen.
Uteliggare, tiggare eller ens gatuskojare har jag inte sett en enda av. Nagot som inte heller existerar i Amsterdam ar stora bilar. Jag har aldrig sett nagon stor bil i amsterdam, jag kanner ingen som sett en stor bil i amsterdam och jag kanner inte en som kanner en som sett en stor bil i amsterdam. Inte faan tror jag da pa stora bilar i amsterdam.
De finns knappt heller nagra turister har heller. Det enda som egentligen finns ar en rerrokt stamning som smyger sig pa precis ovarallt. Stamningen kanns annu mer patrangande da det plingar till overallt och nej det ar inte pimparnas blingbling som plingar utan cyklarnas ringklockor da den allmanna uppfattningen i Amsterdams det en hedersak att plinga i trafiken for att fora annu mer gladje over den redan overlyckliga stamningen.
Hollandarna har foresten stor kansla for att inte lata nagot uttrymme ga till spillo. Husbatar, flottar, ekor, piratskepp och hangarfartyg kantar alla stadens kanaler. Cyklar, moppar och sparkcyklar ar fastlasta i alla stadens racken. Sma sma bilar ar parkerade precis ovarallt dar inte finns cyklar eller batar.
Murarna i staden verkar ha jobbat pa ackord eller annu mer troligt varit hogra an husen de murat da alla murade hus i innerstaden buktar in, ut och hit och dit. Lutande tornet i Pisa aint got shit over de lustiga husen i Amsterdam. Imorgon morgon tar jag taget till Berlin och moter upp min goda syster.
Noteringar och slutsatser
- Amsterdam har inga tiggare
- Amsterdam har endast sma bilar
- Amsterdams kanaler är överfyllda av dels ruttnande ekor och dels husbatar
- Amsterdam känns väldigt mycket som Göteborg i sitt ubud av sevärdheter
- Amsterdam har haschbarer i varje gatukorsning
Amsterdam
Gardagens nattag var inte direkt nagon berg och dalbana i lycka da hon satt o pratade hogt o ljudligt hem till USA nar jag samt fyra andra passagerare forsokte sova klockan 2 pa natten. Hittar inga citattecken pa detta nerrokta tangentbord sa ni far noja er med dessa.*Do you want me to start to cry*, *He can borrow my chair*, *YES! He can borrow my chair*, *This call is costing 99 cent per minute*, *Do you want to ruin me?*. MEN LAGG PA DA FOR HELVETE lyckades jag halla mig fran att ryta i ren vrede.
Nar hon till slut lagt pa luren sa vackte hon mig vid varje stopp fram till Amsterdam och undrade om det just dar vi skulle av. Jag forklarade lugnt och sansat att AMSTERDAM IS THE FUCKING ENDSTATION!!! Hon verkade inte forsta eftersom hon fortsatte fraga tills vi var framme klockan 8.
Val frmme dar beratte hon att hon fucking hatade amsterdam och det var val ungefar dar jag insag att jag inte hjalpte henne for att jag var snall... utan for att jag var radd. Holl tva meters avstand fran henne anda tills vi vara framme vid American airlines terminal.
Dar hade de stangt och da gick amerikanskan o checkade in pa flygplatshotellet. Utan att saga hej da. Jag madde sa bra av att blivit av med henne att jag i bara farten kopte mig ett interrailpass for resten av Europa. Hade jag fatt valja mellan att bli av med henne eller aids hade jag tvekat... Inte for att man blir av med aids iofs, det ar ju inte riktigt som att rycka knorren av en gris som min granne hade uttryckt det.
Nej nu far det vara nog med utsparning. Inga mer bloggrapportering om amerikanskan som tagit upp allt for stor tid. Far dock ge en liten eloge till min kusin och syster som bada drog till med exakt samma vits nar de horde att hon inte klarade att tag sig till amsterdam sjalv. *De är bra på att starta krig Usanerna, men vanligt resande verkar vara värre. *
Hur skont Amsterdam ar berattar jag om imorrn da min tid pa detta natkafe rinner ut.
Köpenhamn del 2
Idag har vi besökt Christiania vilket var lite som ett pundigt festivalområde fast med byggnader istället för tält. Samma lukt, samma musik och samma känsla. Sunshine bakery rekommenderas.
Om ni föresten frågar er varför det står 69 nersprejat över hela Köpenhamn så står det för gatan det numera rivna Ungdomens hus stod på. Jagtvege 69.
Noteringar och slutsatser
- Köpenhamn är totalt nerklottrat
- Köpenhamn har mycket cykeltrafik
- Köpenhamn (speciellt vid vattnet) är finare än man kan tro
- Köpenhamn har manga gatuskojare
Köpenhamn
Så var man utanför Sveriges gränser. Dock inte utan problem då amerikanskan visade sig vara lika bra skydd mot den danska vreden som olja mot eld. Hon hade smitt planer i det dolda att använda mig som skyddsdocka mot danskarna på precis samma vis jag smitt planer i det onda på att använda henne som skyddsdocka mot danskarna. Hur kan hon vara så ond.
Hur som helst är jag mer eller mindre tvungen att ta tåget till Amsterdam imorgon då det är den enda destinationen amerikanskan kan byta sin biljett. Vi kom fram till att vi inte var perfekta travellers för varandra och jag trodde att vi simpelt delade vägar då men ack ack så lätt skulle det inte bli.
Eftersom hon var tjej, amerikan och med en 6 årings reseinstinkt (Hon är faktiskt äldre än lilla mig) så hade jag ansvar över henne. Följde jag inte med till Amsterdaam så kunde hon inte ta sig dit själv utan skulle ta första taxin till Kastrup och sätta sig på första planet hem som skulle kostat henne ruskigt mycket pengar.
När hon berättade det här så grät hon dessutom, så till och med mitt iskalla hjärta brast och vi gick och köpte biljetter till Amsterdam. Nu kanske ni undrar varför jag prompt inte vill dit men det handlar mer om att jag ska till Berlin den 20.de och att Amsterdam inte riktigt ligger mellan Köpenhamn och Berlin.
Amerikanskan kommer inte ens titta på Amsterdaam utan ta första tåget till Göteborg när vi fixat hennes biljett. Det ska bli rätt skönt faktiskt. Jag citerar henne ordagrant "I am such a nice person". Sånna citat slipper jag helst. Man kanske ska tjacka in en munkdräkt och flyga över till staterna för att predika jantelagen.
Köpenhamn då? Jorå en riktigt mysig liten stad med statyer och cyklar överallt. På Strøget drack jag elefantöl och käkade korv och kunde helt ärligt räkna till 25 gatuskojare.
Jag dansade lite försiktigt på både H C Andersson och Søren Kirkegaards gravar. Jag kände nästan hur deras andlighet uppskattade det. Eller så var det elefantölen som slog till i bröstet.
Den lillehavefrue står några meter ut i vattnet och det jag stod och funderade en timme på om jag skulle vada ut till henne och ge henne en klapp på axeln. Dock är jag ingen godhjärtad person så jag stannade kvar på kajen och spottade efter henne istället... Så där lite på kul.