House
Nu vet jag inte riktigt... Alltså... Tanken var ju att jag skulle till Stockholm här men... Jag befinner mig istället sittandes vid ett köksbord i en tom villa... Och tidningen Gefle dagblad som ligger på köksbordet tyder på att villan jag befinner mig i ligger i närheten av Gävle då kanske...
Hur fan hamnade jag här nu? Vems är huset? Jag har ingen som helst jävla aning!
Det lite skrämmande är att villan är helt tom på folk, nu har jag inte kikat in i alla husets rum men jag misstänker att de kanske arbeterar eller är i skolan. Undrar om husets ägare vet om att jag befinner mig här vid deras köksbord och bloggar? Eh varför bry sig?!
Jag har rotat igenom kylskåpet här och hittat fikonmarmelad och Verum hälsofil som jag gått lös på då jag var lite hungrig när jag vaknade i en säng på ovanvåningen tidigare i morse. Vad någon annan skulle kunna tycka är att jag borde varit mer förvirrad övert mitt förlorade minne än hungrig.. Men det var jag helt enkelt inte. Jag var hungrig. Som satan!
Jag är fortfarande förvirrad över hur jag landade i sängen på ovanvåningen i denna villa när jag starkt har för mig att jag var i Stockholm igår men förvirringen är ett murmeldjur bredvid en mammut i jämnförelse med mitt kaffesug... Och då är det ju gävligt bra att Gevalia tillverkas i Gävle! Nu är jag inte 100 procent säker på att det just är i Gävle jag befinner mig, med tanke på mitt minne från gårdagen så skulle jag lika gärna kunna befinna mig på månen... Fast förvisso är det något som säger mig att det inte är lika bra väder på månen som det är här då solen uranstrålar utanför fönstren i detta kök.
Så jag kanske bör avlägsna mig från detta hus innan de boende dyker upp men jag är ärligt talat inte så sugen. Jag gillar det här huset...
Hur fan hamnade jag här nu? Vems är huset? Jag har ingen som helst jävla aning!
Det lite skrämmande är att villan är helt tom på folk, nu har jag inte kikat in i alla husets rum men jag misstänker att de kanske arbeterar eller är i skolan. Undrar om husets ägare vet om att jag befinner mig här vid deras köksbord och bloggar? Eh varför bry sig?!
Jag har rotat igenom kylskåpet här och hittat fikonmarmelad och Verum hälsofil som jag gått lös på då jag var lite hungrig när jag vaknade i en säng på ovanvåningen tidigare i morse. Vad någon annan skulle kunna tycka är att jag borde varit mer förvirrad övert mitt förlorade minne än hungrig.. Men det var jag helt enkelt inte. Jag var hungrig. Som satan!
Jag är fortfarande förvirrad över hur jag landade i sängen på ovanvåningen i denna villa när jag starkt har för mig att jag var i Stockholm igår men förvirringen är ett murmeldjur bredvid en mammut i jämnförelse med mitt kaffesug... Och då är det ju gävligt bra att Gevalia tillverkas i Gävle! Nu är jag inte 100 procent säker på att det just är i Gävle jag befinner mig, med tanke på mitt minne från gårdagen så skulle jag lika gärna kunna befinna mig på månen... Fast förvisso är det något som säger mig att det inte är lika bra väder på månen som det är här då solen uranstrålar utanför fönstren i detta kök.
Så jag kanske bör avlägsna mig från detta hus innan de boende dyker upp men jag är ärligt talat inte så sugen. Jag gillar det här huset...
Att fly landet
Ja efter att... Nej vänta jag måste nog starta inlägget med en vridet jävla usel text som dök upp på winampen
Bangles - Manic monday
It's just another manic Monday (oh-woe)
I wish it was Sunday (oh-woe)
'Cause that's my Funday (oh-woe)
My "I don't have to run"day (oh)
It's just another manic Monday.
Ni som skrivit texten till denna låten var ni än gömmer er, jag vet att ni bara är människor men tvi!... tvi tvi tvi!
Så då fortsätter den ordinarie bloggen igen
Ja efter att kalkylerat lite på ölinköp från Danmark och utpressningsbrev från Tre så är mina totala tillgångar nere i Min serietidningsamling och min tvspelssamlingen... och öl från Danmark.
För att komma fram till lösning har jag även granskat kronofogdarna som tassar runt som vässlor här utanför dörren. De ser arga och besvikna ut över hur lite de hittills kunnat skrapa fram från mina fattiga händer. Eftersom det är allmänt känt att man inte får råna banken i monopol eller Sverige så kommer jag bara fram till en lösning på de ekonomiska problemen. Fly landet och kronofogdarna!
Som vissa kanske minns flydde jag från Sverige till Europa förra året för att fly norrmän som var ute efter mig eftersom jag hängt ut dom på denna blogg. Det dom gjorde då var bara att kidnappa och tortera brorsan så det var ju inte så farligt. Kidnappning och tortyr av brorsan är som fandango på rosor i jämförelse med vad som väntar mig om jag stannar kvar i Sverige. För det är inte bara ekonomiska bekymmer som hotar då Don Tre även har satt ett pris på mitt huvud efter mitt avslöjande reportage i förra blogginlägget.
Det jag vill komma fram till är att jag denna gången väljer att fly till Norge och inte vilken plats som helst i Norge... Platsen där det en gång startade... Denna bloggens födelseort... Beitostølen.
Min psykolog tycker att jag måste möta mina hemska minnen från de norska fjällen om jag någonsin ska kunna fungera som en vanlig människa igen. Jag och min psykolog har försökt gå igenom mina norska minnen så många gånger men jag liksom tränger dom utanför mitt medvetande. Ibland flackar de framför mina ögon i drömmarna och så vaknar jag skrikandes i ett hav av svett. Vissa dagar har min nyfikenhet varit för stor och jag har besökt min egen bloggs arkiv.
Nu har jag magknip också. Jævla limpa. Jævla Beitosstølen... ... Beitostølen ær døden... ... Sen finns det ju massor munklegender om att det skulle finnas en snøman i Himalaya. Jævla nonsens. Han ær hær i Beitostølen... ....
De dagarna slutar jag i skakande fosterställning i våran villas krypgrund där jag försöker gömma mig från sanningen. Min psykolog säger att sådana situationer är bra för mig. Här är föresten en bild på min psykolog.
Min psykolog :-)
Det är alltså han som kommit med idén att jag måste söka mig tillbaks till Beitostølen. Han har även varit hygglig att se till så att min psykoterapi fortsätter där uppe. Hans tvillingbror bor nämligen i Beitostølen och jobbar som psykolog han med. Tydligen så är det en familjetradition då även deras far jobbade som psykolog innan han dog under mystiska omständigheter.
Imorgon bär det hur som helst av.
Bangles - Manic monday
It's just another manic Monday (oh-woe)
I wish it was Sunday (oh-woe)
'Cause that's my Funday (oh-woe)
My "I don't have to run"day (oh)
It's just another manic Monday.
Ni som skrivit texten till denna låten var ni än gömmer er, jag vet att ni bara är människor men tvi!... tvi tvi tvi!
Så då fortsätter den ordinarie bloggen igen
Ja efter att kalkylerat lite på ölinköp från Danmark och utpressningsbrev från Tre så är mina totala tillgångar nere i Min serietidningsamling och min tvspelssamlingen... och öl från Danmark.
För att komma fram till lösning har jag även granskat kronofogdarna som tassar runt som vässlor här utanför dörren. De ser arga och besvikna ut över hur lite de hittills kunnat skrapa fram från mina fattiga händer. Eftersom det är allmänt känt att man inte får råna banken i monopol eller Sverige så kommer jag bara fram till en lösning på de ekonomiska problemen. Fly landet och kronofogdarna!
Som vissa kanske minns flydde jag från Sverige till Europa förra året för att fly norrmän som var ute efter mig eftersom jag hängt ut dom på denna blogg. Det dom gjorde då var bara att kidnappa och tortera brorsan så det var ju inte så farligt. Kidnappning och tortyr av brorsan är som fandango på rosor i jämförelse med vad som väntar mig om jag stannar kvar i Sverige. För det är inte bara ekonomiska bekymmer som hotar då Don Tre även har satt ett pris på mitt huvud efter mitt avslöjande reportage i förra blogginlägget.
Det jag vill komma fram till är att jag denna gången väljer att fly till Norge och inte vilken plats som helst i Norge... Platsen där det en gång startade... Denna bloggens födelseort... Beitostølen.
Min psykolog tycker att jag måste möta mina hemska minnen från de norska fjällen om jag någonsin ska kunna fungera som en vanlig människa igen. Jag och min psykolog har försökt gå igenom mina norska minnen så många gånger men jag liksom tränger dom utanför mitt medvetande. Ibland flackar de framför mina ögon i drömmarna och så vaknar jag skrikandes i ett hav av svett. Vissa dagar har min nyfikenhet varit för stor och jag har besökt min egen bloggs arkiv.
Nu har jag magknip också. Jævla limpa. Jævla Beitosstølen... ... Beitostølen ær døden... ... Sen finns det ju massor munklegender om att det skulle finnas en snøman i Himalaya. Jævla nonsens. Han ær hær i Beitostølen... ....
De dagarna slutar jag i skakande fosterställning i våran villas krypgrund där jag försöker gömma mig från sanningen. Min psykolog säger att sådana situationer är bra för mig. Här är föresten en bild på min psykolog.
Min psykolog :-)
Det är alltså han som kommit med idén att jag måste söka mig tillbaks till Beitostølen. Han har även varit hygglig att se till så att min psykoterapi fortsätter där uppe. Hans tvillingbror bor nämligen i Beitostølen och jobbar som psykolog han med. Tydligen så är det en familjetradition då även deras far jobbade som psykolog innan han dog under mystiska omständigheter.
Imorgon bär det hur som helst av.
Svensk hjälte
Som jag tidigare berättat så älskar jag aftonbladet och då speciellt aftonbladet satsning "Svenska hjältar" som går ut på att lyfta fram hjältarna ur den svenska vardagen.
Här är en ny artikel som sprudlar av hjältemod.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3556876.ab
Först trodde jag att de hjältar som aftonbladet ville lyfte var de poliser som på ett mycket föredömligt sätt skämtat om självmordet. Men sen visade det sig att hjälten alltså var Janetta Larsson som kunde hålla sig för skratt. Det Svenska hjältar vill visa är alltså att hjältedådet det handlar om är att hon lyckas täppa igen munnen även när fnittret bubblar som mest nere i hennes maggrop. Janetta är ett föredöme och är säkert en hejare på arga leken men var hjältedådet ligger i att hålla masken förstår jag inte riktigt...
Monty Pythongänget ger här en brännande skildring över hur ämnet hanterades under det brutala romarriket.
http://www.youtube.com/watch?v=-FByERYetqI
Sen dess har evolutionen dock inte riktigt utvecklats i några större steg. Att hålla sig för skratt är fortfarande svårt.
http://www.youtube.com/watch?v=nPbmQYIkmX8
Tack Janetta för att du visar att det finns ljus vid tunnelns slut. Ni läser www.rocc.blogg.se, godkväll.
Här är en ny artikel som sprudlar av hjältemod.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3556876.ab
Först trodde jag att de hjältar som aftonbladet ville lyfte var de poliser som på ett mycket föredömligt sätt skämtat om självmordet. Men sen visade det sig att hjälten alltså var Janetta Larsson som kunde hålla sig för skratt. Det Svenska hjältar vill visa är alltså att hjältedådet det handlar om är att hon lyckas täppa igen munnen även när fnittret bubblar som mest nere i hennes maggrop. Janetta är ett föredöme och är säkert en hejare på arga leken men var hjältedådet ligger i att hålla masken förstår jag inte riktigt...
Monty Pythongänget ger här en brännande skildring över hur ämnet hanterades under det brutala romarriket.
http://www.youtube.com/watch?v=-FByERYetqI
Sen dess har evolutionen dock inte riktigt utvecklats i några större steg. Att hålla sig för skratt är fortfarande svårt.
http://www.youtube.com/watch?v=nPbmQYIkmX8
Tack Janetta för att du visar att det finns ljus vid tunnelns slut. Ni läser www.rocc.blogg.se, godkväll.
Den helt makalösa resan till Sverige
Detta inlägget kommer handla om resan hem till Sverige och kommentarer om bloggens utvidgningsförsök kommer komma i nästa inlägg.
(PS Ett svenskt tangentbord... ÄÖÅÖÖÖÅÅÅÅÅHHH! vad skönt)
(PPS Inläggets rubrik är ett försök till att locka fler läsare, hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPS Detta inlägget kommer bli jättelångt vilket inte är hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPPS "Älska mig och min blogg" är ett projekt jag startade for en halv minut sedan som går ut på att få folk att älska mig och min blogg)
Den makalösa resan hem till Sverige
Del 1: Rapportering från Christchurch airport
Första kassettens första sida: Varför jag reser hem till Sverige. ekonomin
När jag skämtade om min egen mor i förra inlägget sa blev det för mycket. Jag åker hem för att be om ursäkt till påskkärringen. Äventyret är slut.
Jag hade precis börjat bli hemmastadd här i Nya Zeeland och planerade att ta ett jobb då jag trots allt befinner mig i landet med ett arbetsvisum. Men det jag glömde under fem månader av svineri och dagdriveri runt om i värld är hur jobbigt jobb är. Jag bläddrade igenom arbetsannonserna i Christchurch lokala tidningar och i princip varenda annons fick mig att skrika "Guuuuuuuuud! Vad jobbigt!". Stadens arbetsgivare sökte allt från bagare till byggarbetare till strippor.
Jag förstår verkligen inte! Varför ska man jobba för? Varför i hela fridens namn jobbar sa många manniskor i världen for? Jobb är jobbigt! Det hörs redan på namnet.
Efter mitt resonemang så bestämde jag mig för att naturligtvis inte jobba här i Christchurch. Istället la jag min tid på roligare sysselsättningar som jätteschack pa cathedral square och utekvällar med uruguayaner.
En morgon slog chocken ner. Något som jag inte alls tänkt pa var slut. Mina pengar. Alltid är det något som ska krångla. Här reser man på semester för att ha trevligt och så blir det så fel.
Jag har nu alltså nyzeeländska kronofogdar i hälarna och det finns bara ett sätt att klara sig undan deras hungriga käftar. Fly landet.
Första kassettens andra sida: Varför jag reser hem till Sverige. hundarna
Att ekonomin trasslar är bara en av anledningarna till att jag reser hem till Sverige. En annan anledning är att jag saknar mina hundar väldigt mycket. Det går inte att förneka längre hur otroligt mycket de betyder för mig.
Jag sitter här på en flygplatskrog med en stor stark i handen och drömmer mig bort till alla fantastiska stunder vi har haft tillsammans. Jag minns särskilt en gång då en av hundarna inte lydde när jag sa åt den att spela död. Så jag slog den! OJ vad jag slog den. Snart kunde den ju inte stå upp längre och slutligen spelade den död mycket övertygande. Ja vilka minnen och snart är jag på plats igen mina kära hundar. haha! MOAHAHAHAHA!
Fast det är bara en av anledningarna till att jag reser hem.
Första kassettens tredje sida: Varför jag reser hem till Sverige. Vännerna
En stor anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina vänner. Jag vet att vi skiljdes lite bryskt när jag skrek "Faan vad skönt det ska bli att slippa er! Jag kommer aldrig hem igen! Stora världen here i come!"
Men jag hade fel. Den stora världen var allt för stor och jag allt för liten. Världen har förvandlat mig till ett nervöst vrak som verkligen ångrar allt jag sa den där mörka aprilaftonen.
Jag har planerat att spendera resten av mitt liv i under täcket i min säng i mitt pojkrum och jag tänkte att vi alla kanske kunde ha pyjamasparty med ficklampor och läskeblask där under täcket när jag kommer hem. Om vi får plats...
Första kassettens fjärde sida: Varför jag reser hem till Sverige. Familjen
En annan anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina föräldrar och syskon. Under bloggens tid har jag helt oavsiktligt råkat skämta om hela gänget och eftersom de är mycket stolta och allvarliga individer så är chansen stor att de förskjutit mig ur familjen.
Förskjutning ur familjen är en vanligt förekommande tradition i vårat hus och jag tror det kan vara fem eller sex stycken syskon som lever ( Ja om de överlevt det vete faan) i skogarna omkring familjegården pågrund av att vi inte tyckte de passade in. En var bara två år. Två år!
Hur som helst är en av förskjutningsritualerna att alla samlar ihop den utstötte familjemedlemens tillhörigheter och sedan sätter eld pa dom. Sedan sjunger de och dansar kring elden till gryningen. Jag reser alltså hem för att rädda det som räddas kan. Om min serietidningssamling och nintendo 8bitarkonsol blivit aska kommer jag bli jätteledsen.
Första kassettens femte sida: Flygplanet är försenat
Den viktigaste anledningen till att jag reser hem är för att jag vill leva, jag vill dö i Norden. Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden. Här sitter jag med handen på hjärtat och tänker pa Das Fatherland pa en utländsk flygplats och så visar det sig att flygplanet är försenat. Så går det alltså när man börjar anamma nationella ideal. Världen vänder sig mot en.
Jag är förståss arg! Arg som ett bi! Arg som ett argt bi! Det dumma flygbolaget Qantas menar att det inte går att flyga i så stormigt väder som det nu är ovanför Christchurch.
Är ni Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind? Ja det är ni tydligen!
Slutsats: Qantas är nazister
Efter att jag stått och gallskrikit glåpord om GöringQantas här i terminalen en stund så lyckades flygplatspersonalen lugna mig med en fri lunchvoucher. Fri lunch. Trevligt.
Nu har jag ätit min lunch och är mätt och glad igen. Medan jag väntar på att stormen utanför ska avta så att QuislingQantas kan lyfta så tänkte jag ta mig tid och reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Refle... ....
Vad nu! Just när jag skulle ta och börja reflektera i min lilla bok så ropade flygplatspersonalen fram mig och berättade att jag inte var välkommen i Sydney längre då förseningen innebar att jag skulle behöva vänta i landet i över åtta timmar och så länge får man minsann inte vistas i Australien utan visum.
Jag berättade då för personalen att min personliga uppfattning var att Qantas inte var något annat än en grupp SSsoldater med förkärlek för etnisk rensning. De förklarade då för mig att det inte var flygbolaget Qantas fel att Australiens myndigheter krävde visum från mig...
Australiens myndigheter är inget annat än Joseph Goebbels ättlingar och till blodet sanna SANNA TYSKA FASCISTSVIN!!!!
Fri lunch igen... Trevligt.
Så medan jag äter dagens andra lunch funderar jag lite över hur det egentligen gick för Joseph Goebbels ättlingar... Jag har för mig att de hamnade i dåligt sällskap redan som barn och att det slutade illa för dom. Men nu har jag ingen lust att fundera över Goebbels kottar längre utan tänkte åter igen försöka reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Reflektioner över länderna jag besökt
Thailand
Thailand är helt enkelt enkelt. Jag har aldrig rest i ett mera lättrest land än Thailand. Att finna boende är enkelt. Att finna transport är enkelt. Att finna mat är enkelt. Att finna fru är enkelt. Landet är också skitsäkert och skitbilligt. Skitbillig är dock inte den korumperade polisstyrkan så undvik trubbel genom att exempelvis inte förolämpa kungafamiljen offentligt.
Kambodja
Även Kambodja är ett rätt lättrest land men det är fattigt som en kyrkråtta i jämförelse med Thailand... I jämförelse med de flesta länder jag besökt nu när jag tänker efter. Jag föredrar ända Kambodja framför Thailand då folket är väldigt trevligt och dess historia är något av det mest unika och märkliga jag någonsin kommit i kontakt med. Detta gäller platser som både Angkor och The Killing fields.
Australien
Jag besökte endast den australiensiska östkusten så kan endast reflektera över den. Samhället kändes som en blandning mellan det amerikanska och europeiska och var väl sådär upplyftande egentligen. Omgivningarna var fina och jag hade kul. Men med tanke pa den prisnivå Australien trots allt ligger på så tyckte jag personligen inte det var värt det. Jag rekommenderar att man åker till Australien när man inte har någon vettigare plats att resa till.
Samoa
Några oturliga händelser pa Samoa har påverkat min uppfattning om landet negativt. Exempelvis att två hundar bet mig och att havet norpade min helflashiga systemkamera. Men jag ska försöka tränga bort alla negativa tankar och ge en objektiv beskrivning av söderhavslandet. SAMOA SUGER PUNG!!!
Okej jag försöker en gång till. Samoa är mest djungel med mycket liten befolkning och det finns inte mycket att varken se eller göra. Men detta gör inte så mycket då landets avslappnade syn pa tillvaron smittar av sig. Jag bodde ensam i en väldigt spartansk hydda pa en samoansk strand där jag drack öl och klurade på livet. Ovärdeligt.
Fiji
När folk sa till mig att Fiji är världens vackraste plats så trodde jag de ville vara lite mainstream och hålla uppe ryktet om paradiset på jorden. Ni får själva avgöra om det kanske är så att även min åsikt grundar sig på min vilja till mainstreamighet men det område i Fiji jag besökte är den vackraste platsen jag någonsin sett med egna ögon. Det var även ett av de mest turistanpassade platserna jag någonsin med egna ögon. Tydligen ska det "verkliga" Fiji vara lusfattigt.
Nya Zeeland
Det land jag hade högst förväntningar på. Jag hade trevligt pa den norra ön och exempelvis Auckland var en avslappnad stad jag riktigt bra i. Men medelintrycket av nordön var lite som det australiensiska, man har roligt men till det priset kan man ha roligare för en billigare peng i andra intressanta länder.
När jag nådde Wellington och sedan tog färjan till den södra ön slog det om och jag förälskade mig i landet. Sydöns skiftande klimat och otroliga landskap fick mig att gapa och dreggla mest hela tiden. Queenstown och Milford sounds utmanar nästan Fiji i tävlingen om vilken plats jag som egentligen är den bästa och det kan ju tilläggas att det var mulet och grått i Milford sounds när jag var där.
Första kassettens sjunde sida: Flygplanet dyker till slut upp
Nu har jag reflekterat mer än nog och börjar bli otålig här igen. Antingen ger flygplatspersonalen mig en tredje fri lunchvoucher eller så skriker jag! Undrar om det fortfarande serveras lunch nu när klockan börjar närma sig 18.00 här... Nu rullade visst ett flygplan fram här utanför gaten till gate 26. Jag lugnar mig nog lite med skrikandet då det vore oförskämt att skrika om vi ska till att borda planet.
Men är flygvärdinnorna långsamma med cocktaildrinkarna... DÅ SKRIKER JAG!
Del 2: Rapportering från Sydney airport
Andra kassettens första sida: Jag missade flighten till London
Nu sitter jag i Sydney efter att suttit på ett flygplan där cocktaildrinkarna serverades i en rasande fart vilket innebar att jag slapp skrika. Jag skriver cocktaildrinkar för att ge intrycket av att jag är en världsvan (världs van inte värld svan) man men egentligen var det öl det det handlade om.Det enda sättet att blanda cocktaildrinkar pa det budgetflygplanet var att stoppa ner tandpetaren i plastglaset med vodka.
Här i Sydney upptäckte jag något förfärligt. Min flight till London hade inte väntat 5 timmar pa mig utan stack bara sådär! Man tror man känner ett flygplan. Så nu sitter jag här och tittar på en gnällig grupp resenärer som också missat sina connectflights där de står och informeras av flygplatspersonalen om vad som kommer ske här näst. Hittills har de berättat att vi inte kommer komma på vårat flygplan mot Europa förän imorgon och under timmarna som följer så kommer vi bli inakorderade på hotel.
Man skulle ju kunna tro att en aggresiv skit som jag skulle bli jättearg över ännu mer försening, men nej! Jag ska ju bo på hotel! Roomservice och champange liksom! Kareoke i hotelbaren! Helt gratis! Nästa gång ska jag personligen försena flygplanet med en bågfil.
Andra kassettens andra sida: Den verkliga anledningen till förseningen
Förseningen berodde nämligen inte alls pa stormvindar som ryktet först sa. Förklaringen var istället att flygplanet lyfte på morgonen från Sydney till Christchurch men att det blev något tekniskt fel som tvingade piloten att vända tillbaks till Sydney. Därmed kom det inget flygplan till Christchurch som skulle flyga tillbaks till Sydney.
Så nu är en ursäkt på sin plats. Förlåt Qantas ni är inte nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite motvind. Ni är nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite tekniska fel! Nej se och lär av kommunisterna istället. När Tjernobyl började knaka i fogarna så började de minsann inte stänga ner maskineriet... De ökade farten! Nog tuffa gubbar.
Del 3: Rapportering från Mercure airport hotel, Sydney
Tredje kassettens första sida: Vouchers
Dramat fortsätter och jag står nu här utanför Mercure hotel dit jag och den gnälliga gruppen har skickats. Själv är jag på strålande humör. Känslan av att komma ut från en flygplats och upptäcka varmt väder till skillnad från kylan man är van vid är svår att slå.
Vidare har jag en ny stämpel i passet vilket skrytmånsar som jag älskar och framför mig väntar nu hotelet och all gratis vouchermat jag ska sluka. Flygplatspersonalen i Christchurch hade tydligen tagit kontakt med flygplatspersonalen i Sydney och berättat att en galning från Sverige som skrek om han inte fick voucherkuponger snart skulle anlända. Sydney tog det säkra före det osäkra och gav mig en taxivoucher, en hotelvoucher, en telefonvoucher, en breakfastvoucher, en dinnervoucher så inte konstigt att jag är i sjunde himmelen med alla mina vouchers. Att åka hem till familjen kan gott vänta. Jag är nog ändå inte särskilt välkommen.
Nu har jag satt mig på min ryggsäck här utanför hotelet då jag inte orkar stå i kön som leder in. Jackie ArklövQantas skickade alla som missat sitt flyg till detta hotel och det lär därför ta en stund att ordna rum till hela bunten. Den australiensiska kvällsbrisen är varm, stjärnhimmelen är klar och All saints spelar Pure shores i mina lurar. Vem behöver skrika på grund av långa köer?
Tredje kassettens andra sida: Mitt rum
Min dinnervoucher kunde jag inte lösa in av någon anledning så jag var på gränsen att börja skrika igen men så kom jag in på mitt rum. Vilket ställe!
Jag har spenderat fem månader på hostel och gästhus där man sällan blir utfodrad med handdukar och om man nu mot förmodan blir det så vill man ändå inte ta i dom med tång. Detta rummets badrum har sju mycket stöldbegärliga handdukar och jag överdriver inte ens. I badrummet finns ett badkar och vid badrummets handfat finns en liten buffe med tvål och schampo. Det här betyder bara en sak. Grovrengöring!
Tredje kassettens tredje sida: Efter badet
Det var skillnad det sa gubben som gifte om sig! Jag känner mig som en helt ny människa. Det visade sig att solbrännan jag trott uppstått under söderhavets sol i själva verket var smuts... Badet har alltså gjort mig vit och även skrynklig som en liten baby.
Så ren som en hjort så sitter jag med en kopp kaffe som jag kokat ihop och blickar ut över mitt hotelrum. Lampa, soffbord, soffa, bord, tv, kaffekokare och inte ett spår av någon lusig backpacker som smaskandes käkar nudlar eller snarkandes sover i någon våningssäng. Nej våningssängarnas tid är förbi ochh dubbelsängarnas tid är här och dubbelsängen här inne är ämnad för bara mig!.. Bara mig... Bara ensamma mig... helt ensamma mig... Nej om man skulle ta och bege sig till hotelbaren istället?
Del 4: Rapportering från Sydneys flygplats en gång till
Fjärde kassettens enda sida: Gårdagens slut och väntan i Sydney
Baren var stängd igår så jag gick upp till mitt rum och tog till en Göteborgskalasklassiker och drack flytande tvål för att med tvålens alkoholprocent berusa mig bort ifrån ensamheten. Jag blev inte speciellt berusad men kände mig konstigt i huvudet på något vis efter intaget. Det sista jag minns var att jag låg i min dubbelsängen och hickade fram såpbubblor.
Nu sitter jag här på Sydneys flygplats och väntar på att Ku Klux klanQantas check-in ska öppna. De har bokat in mig så att jag blir försenad precis en dag från alla affärsmöten hemma. Flighten lyfter om tre timmar och tar 22 timmar och 45 minuter på sig innan den når London (Vilket inkluderar en mellanlandning i Singapore).
I London tänkte jag bli adlad lite fort innan jag flyger hem till Sverige där ett välkomnande värt en riddare väntar.
Del 5: Rapportering från Singapores flygplats
Femte kassettens första sida: Avgång och pågång
Har precis landat i Singapore och vilket land, vilket folkliv! Får dock säga att folket var lite väl misstänksamma mot utlänningar då vi fick gå av planet och checka in igen under den korta stunden vi vistades under Singaporsk flagg så att tullvakterna kunde söka igenom planet i fråga.
När vi kom på planet igen visade det sig att tulltjänstemännen i själva verket var tandfeer då de lämnat en liten present på varje säte. Ett lite paket med nyckelband, strumpor och blindmask. Personligen tror jag att öronproppar hade gett ett bättre stöd för sömn på en brummande boeing men vem är jag att klaga när det delas ut presenter. Man kan slå in avföring och ge bort till mig då jag är barnsligt förtjust i paketöppning.
Femte kassettens andra sida: Flygplanet lyfter äntligen
Ja halvtimman i Singapore gav ett tydligt intryck över vilket land det är. En polisstat där man får visa pass och gå igenom metaldetektorer en gång i halvtimman. Jag vill på grund av detta bara flyga härifrån.
Piloten verkar inte heller trivas i Singapore för nu börjar planet rulla och vi informeras om säkerhetsrutinerna av en inspelad röst samtidigt som flygvärdinnorna gestikulerar i mittgångarna. Vissa brukar skippa att vara uppmärksamma på informationen alltid är likadan och lika oviktig. Jag däremot följer storögt med i uppvisningen då flygvärdinnor ju är supersöta.
Nu ökar farten. Eller är vi redan uppe i luften? Utanför mitt fönster är det ju kolmörkt så det är inte så lätt att veta. Hur tusan kan piloten se startbanan i natten? Jag tror inte riktigt han vet vad han sysslar med för han kör nästan galet fort och dessutom har han haft på vänster vinges blinkers på i säkert fem minuter utan att svänga vänster. Oj nu går det undan här! Lugna dig piloten! Håll i hatten! Vi flyger!
Del 6: Rapportering från Londons flygplats
Sjätte kassettens första sida: Civilisationens vagga
Ja så har man landat i civilisationens vagga. Europa. Att kalla Europa för civilisationens vagga kändes direkt lite magstarkt. Jag tar tillbaks det. För jag kommer gå på ett flygplan om en timme som mer specifikt leder till civilisationens vagga. Göteborg. Ta exempelvis det faktum att det stora framsteget atombomben uppfanns i Göteborgsförorten Kungälv.
"En månad senare tolkade Lise Meitner i Kungälv ett experiment som gjorts av hennes tidigare chef, Otto Hahn i Berlin. Det fanns, sa Lise Meitner, en atom som var lätt att klyva: uran."
Hämtat från: http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article7575.ece
Även om det är skönt att vara hemma så visar verkligen Heathrows taxfreeaffärer vilka girigbukar Europa trots allt befolkas av. Ingen taxfree inom EU för EUmedborgare! Eftersom jag stinker något djävulskt så hade jag tänkt köpa Ralph Laurenparfym, Chanelaftershave och Giorgi Armanimunvatten här i de flashiga butikerna. Men får jag inte dra av på ockerpriserna så stinker jag gott vidare.
Sjätte kassettens andra sida: Mitt livs längsta natt
Min färd från Sydney till Singapore och från Singapore till London innebar mitt livs längsta natt. För när man flyger åt motsatta håll som jorden snurrar så varar mörkret väldigt länge och jag är väldigt mörkrädd. Fast och andra sidan är jag väldigt höjdrädd också och när det är mörkt ute så ser man inte hur högt det egentligen är. Den stora marken nedanför liknar mest ett stort svart datorchip med lysande kretsmönster. Ovanför mellanöstern vad det dock långt mellan varje gatlampa.
För att inte tänka för mycket på det skrämmande mörkret så tittade jag på film på videoskärmen som satt på stolsryggen framför mig. Dessa videoskärmar är så fiffigt konstruerade att personen i sätet bredvid inte kan se vad man kollar på då ljusvinkeln bara stämmer om man tittar på skärmen rakt framifrån. Så jag kunde titta på precis vad jag ville utan att behöva skämmas.
Jag valde en... förbjuen film... Ni vet... En sån där film man oftast ser själva bakom stängda dörrar när föräldrarna är bortresta... Helt enkelt en animerad barnfilm. Jag såg Kung fu panda men den var allt för komplicerad för mig så jag sappade över till kortfilmer med Pingu istället. MEEP MEEP. Sedan somnade jag.
http://www.youtube.com/watch?v=0K6kC5MRIew (seriös varning: innehåller anspelningar till oralsex)
Sjätte kassettens tredje sida: Tuffa tider för en del, för min blåsa
När jag vaknade upptäckte jag ett problem. Jag satt längst in vid fönstret och för att ta mig ut till mittgången och toaletten behövde jag ta mig förbi två stolsgrannar. Just då behövde jag lätta på trycket men stolsgrannarna sov och jag tyckte det vore oartigt att väcka dom med att säga "I need to pee, get the fuck up!". Artighet är något jag värderar högt.
Så jag väntade på att de skulle vakna och passade samtidigt på att lugna blåsa med några Heineken. Blåsan lugnade sig inte och sjusovarna vaknade inte. Att väcka människor som sover gör man ju bara inte så av ren artighet pissade jag i min stolsgrannes glas.
Del 7: Rapportering hemmifrån
Sista kassettens första och sista sida: Min välkomstceremoni
När flygplanet började närma sig Landvetter blev jag liksom spänd och nästan nervös över vilken välkomstceremoni som skulle vänta mig. Detta är några av frågeställningarna jag ställde mig.
Skulle välkomstceremonin innebära en elefantparad?
Får man ordna elefantparader på Landvetters område?
Hade mina vänner ordnat ett särskilt elefantparadtillstånd?
Första frågeställningens svar: nej. andra frågeställningens svar. NEJ. Tredje frågeställningens svar. NEJ NEJ NEJ!!!
När jag kom ut från Landvetters tull så var det otroligt många som väntade på en mycket saknad person... Men inte mig. Så jag satte mig på golvet och vägrade lämna flygplatsen om jag inte fick se någon välkomstceremoni. Efter någon timme så sänkte jag mina krav och gick med på att lämna flygplatsen om åtminstone någon kom och mötte upp mig. Tre dagar har gått och jag sitter här på golvet än.
Jag sjunger tyst för mig själv
Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you
(PS Ett svenskt tangentbord... ÄÖÅÖÖÖÅÅÅÅÅHHH! vad skönt)
(PPS Inläggets rubrik är ett försök till att locka fler läsare, hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPS Detta inlägget kommer bli jättelångt vilket inte är hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPPS "Älska mig och min blogg" är ett projekt jag startade for en halv minut sedan som går ut på att få folk att älska mig och min blogg)
Den makalösa resan hem till Sverige
Del 1: Rapportering från Christchurch airport
Första kassettens första sida: Varför jag reser hem till Sverige. ekonomin
När jag skämtade om min egen mor i förra inlägget sa blev det för mycket. Jag åker hem för att be om ursäkt till påskkärringen. Äventyret är slut.
Jag hade precis börjat bli hemmastadd här i Nya Zeeland och planerade att ta ett jobb då jag trots allt befinner mig i landet med ett arbetsvisum. Men det jag glömde under fem månader av svineri och dagdriveri runt om i värld är hur jobbigt jobb är. Jag bläddrade igenom arbetsannonserna i Christchurch lokala tidningar och i princip varenda annons fick mig att skrika "Guuuuuuuuud! Vad jobbigt!". Stadens arbetsgivare sökte allt från bagare till byggarbetare till strippor.
Jag förstår verkligen inte! Varför ska man jobba för? Varför i hela fridens namn jobbar sa många manniskor i världen for? Jobb är jobbigt! Det hörs redan på namnet.
Efter mitt resonemang så bestämde jag mig för att naturligtvis inte jobba här i Christchurch. Istället la jag min tid på roligare sysselsättningar som jätteschack pa cathedral square och utekvällar med uruguayaner.
En morgon slog chocken ner. Något som jag inte alls tänkt pa var slut. Mina pengar. Alltid är det något som ska krångla. Här reser man på semester för att ha trevligt och så blir det så fel.
Jag har nu alltså nyzeeländska kronofogdar i hälarna och det finns bara ett sätt att klara sig undan deras hungriga käftar. Fly landet.
Första kassettens andra sida: Varför jag reser hem till Sverige. hundarna
Att ekonomin trasslar är bara en av anledningarna till att jag reser hem till Sverige. En annan anledning är att jag saknar mina hundar väldigt mycket. Det går inte att förneka längre hur otroligt mycket de betyder för mig.
Jag sitter här på en flygplatskrog med en stor stark i handen och drömmer mig bort till alla fantastiska stunder vi har haft tillsammans. Jag minns särskilt en gång då en av hundarna inte lydde när jag sa åt den att spela död. Så jag slog den! OJ vad jag slog den. Snart kunde den ju inte stå upp längre och slutligen spelade den död mycket övertygande. Ja vilka minnen och snart är jag på plats igen mina kära hundar. haha! MOAHAHAHAHA!
Fast det är bara en av anledningarna till att jag reser hem.
Första kassettens tredje sida: Varför jag reser hem till Sverige. Vännerna
En stor anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina vänner. Jag vet att vi skiljdes lite bryskt när jag skrek "Faan vad skönt det ska bli att slippa er! Jag kommer aldrig hem igen! Stora världen here i come!"
Men jag hade fel. Den stora världen var allt för stor och jag allt för liten. Världen har förvandlat mig till ett nervöst vrak som verkligen ångrar allt jag sa den där mörka aprilaftonen.
Jag har planerat att spendera resten av mitt liv i under täcket i min säng i mitt pojkrum och jag tänkte att vi alla kanske kunde ha pyjamasparty med ficklampor och läskeblask där under täcket när jag kommer hem. Om vi får plats...
Första kassettens fjärde sida: Varför jag reser hem till Sverige. Familjen
En annan anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina föräldrar och syskon. Under bloggens tid har jag helt oavsiktligt råkat skämta om hela gänget och eftersom de är mycket stolta och allvarliga individer så är chansen stor att de förskjutit mig ur familjen.
Förskjutning ur familjen är en vanligt förekommande tradition i vårat hus och jag tror det kan vara fem eller sex stycken syskon som lever ( Ja om de överlevt det vete faan) i skogarna omkring familjegården pågrund av att vi inte tyckte de passade in. En var bara två år. Två år!
Hur som helst är en av förskjutningsritualerna att alla samlar ihop den utstötte familjemedlemens tillhörigheter och sedan sätter eld pa dom. Sedan sjunger de och dansar kring elden till gryningen. Jag reser alltså hem för att rädda det som räddas kan. Om min serietidningssamling och nintendo 8bitarkonsol blivit aska kommer jag bli jätteledsen.
Första kassettens femte sida: Flygplanet är försenat
Den viktigaste anledningen till att jag reser hem är för att jag vill leva, jag vill dö i Norden. Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden. Här sitter jag med handen på hjärtat och tänker pa Das Fatherland pa en utländsk flygplats och så visar det sig att flygplanet är försenat. Så går det alltså när man börjar anamma nationella ideal. Världen vänder sig mot en.
Jag är förståss arg! Arg som ett bi! Arg som ett argt bi! Det dumma flygbolaget Qantas menar att det inte går att flyga i så stormigt väder som det nu är ovanför Christchurch.
Är ni Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind? Ja det är ni tydligen!
Slutsats: Qantas är nazister
Efter att jag stått och gallskrikit glåpord om GöringQantas här i terminalen en stund så lyckades flygplatspersonalen lugna mig med en fri lunchvoucher. Fri lunch. Trevligt.
Nu har jag ätit min lunch och är mätt och glad igen. Medan jag väntar på att stormen utanför ska avta så att QuislingQantas kan lyfta så tänkte jag ta mig tid och reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Refle... ....
Vad nu! Just när jag skulle ta och börja reflektera i min lilla bok så ropade flygplatspersonalen fram mig och berättade att jag inte var välkommen i Sydney längre då förseningen innebar att jag skulle behöva vänta i landet i över åtta timmar och så länge får man minsann inte vistas i Australien utan visum.
Jag berättade då för personalen att min personliga uppfattning var att Qantas inte var något annat än en grupp SSsoldater med förkärlek för etnisk rensning. De förklarade då för mig att det inte var flygbolaget Qantas fel att Australiens myndigheter krävde visum från mig...
Australiens myndigheter är inget annat än Joseph Goebbels ättlingar och till blodet sanna SANNA TYSKA FASCISTSVIN!!!!
Fri lunch igen... Trevligt.
Så medan jag äter dagens andra lunch funderar jag lite över hur det egentligen gick för Joseph Goebbels ättlingar... Jag har för mig att de hamnade i dåligt sällskap redan som barn och att det slutade illa för dom. Men nu har jag ingen lust att fundera över Goebbels kottar längre utan tänkte åter igen försöka reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Reflektioner över länderna jag besökt
Thailand
Thailand är helt enkelt enkelt. Jag har aldrig rest i ett mera lättrest land än Thailand. Att finna boende är enkelt. Att finna transport är enkelt. Att finna mat är enkelt. Att finna fru är enkelt. Landet är också skitsäkert och skitbilligt. Skitbillig är dock inte den korumperade polisstyrkan så undvik trubbel genom att exempelvis inte förolämpa kungafamiljen offentligt.
Kambodja
Även Kambodja är ett rätt lättrest land men det är fattigt som en kyrkråtta i jämförelse med Thailand... I jämförelse med de flesta länder jag besökt nu när jag tänker efter. Jag föredrar ända Kambodja framför Thailand då folket är väldigt trevligt och dess historia är något av det mest unika och märkliga jag någonsin kommit i kontakt med. Detta gäller platser som både Angkor och The Killing fields.
Australien
Jag besökte endast den australiensiska östkusten så kan endast reflektera över den. Samhället kändes som en blandning mellan det amerikanska och europeiska och var väl sådär upplyftande egentligen. Omgivningarna var fina och jag hade kul. Men med tanke pa den prisnivå Australien trots allt ligger på så tyckte jag personligen inte det var värt det. Jag rekommenderar att man åker till Australien när man inte har någon vettigare plats att resa till.
Samoa
Några oturliga händelser pa Samoa har påverkat min uppfattning om landet negativt. Exempelvis att två hundar bet mig och att havet norpade min helflashiga systemkamera. Men jag ska försöka tränga bort alla negativa tankar och ge en objektiv beskrivning av söderhavslandet. SAMOA SUGER PUNG!!!
Okej jag försöker en gång till. Samoa är mest djungel med mycket liten befolkning och det finns inte mycket att varken se eller göra. Men detta gör inte så mycket då landets avslappnade syn pa tillvaron smittar av sig. Jag bodde ensam i en väldigt spartansk hydda pa en samoansk strand där jag drack öl och klurade på livet. Ovärdeligt.
Fiji
När folk sa till mig att Fiji är världens vackraste plats så trodde jag de ville vara lite mainstream och hålla uppe ryktet om paradiset på jorden. Ni får själva avgöra om det kanske är så att även min åsikt grundar sig på min vilja till mainstreamighet men det område i Fiji jag besökte är den vackraste platsen jag någonsin sett med egna ögon. Det var även ett av de mest turistanpassade platserna jag någonsin med egna ögon. Tydligen ska det "verkliga" Fiji vara lusfattigt.
Nya Zeeland
Det land jag hade högst förväntningar på. Jag hade trevligt pa den norra ön och exempelvis Auckland var en avslappnad stad jag riktigt bra i. Men medelintrycket av nordön var lite som det australiensiska, man har roligt men till det priset kan man ha roligare för en billigare peng i andra intressanta länder.
När jag nådde Wellington och sedan tog färjan till den södra ön slog det om och jag förälskade mig i landet. Sydöns skiftande klimat och otroliga landskap fick mig att gapa och dreggla mest hela tiden. Queenstown och Milford sounds utmanar nästan Fiji i tävlingen om vilken plats jag som egentligen är den bästa och det kan ju tilläggas att det var mulet och grått i Milford sounds när jag var där.
Första kassettens sjunde sida: Flygplanet dyker till slut upp
Nu har jag reflekterat mer än nog och börjar bli otålig här igen. Antingen ger flygplatspersonalen mig en tredje fri lunchvoucher eller så skriker jag! Undrar om det fortfarande serveras lunch nu när klockan börjar närma sig 18.00 här... Nu rullade visst ett flygplan fram här utanför gaten till gate 26. Jag lugnar mig nog lite med skrikandet då det vore oförskämt att skrika om vi ska till att borda planet.
Men är flygvärdinnorna långsamma med cocktaildrinkarna... DÅ SKRIKER JAG!
Del 2: Rapportering från Sydney airport
Andra kassettens första sida: Jag missade flighten till London
Nu sitter jag i Sydney efter att suttit på ett flygplan där cocktaildrinkarna serverades i en rasande fart vilket innebar att jag slapp skrika. Jag skriver cocktaildrinkar för att ge intrycket av att jag är en världsvan (världs van inte värld svan) man men egentligen var det öl det det handlade om.Det enda sättet att blanda cocktaildrinkar pa det budgetflygplanet var att stoppa ner tandpetaren i plastglaset med vodka.
Här i Sydney upptäckte jag något förfärligt. Min flight till London hade inte väntat 5 timmar pa mig utan stack bara sådär! Man tror man känner ett flygplan. Så nu sitter jag här och tittar på en gnällig grupp resenärer som också missat sina connectflights där de står och informeras av flygplatspersonalen om vad som kommer ske här näst. Hittills har de berättat att vi inte kommer komma på vårat flygplan mot Europa förän imorgon och under timmarna som följer så kommer vi bli inakorderade på hotel.
Man skulle ju kunna tro att en aggresiv skit som jag skulle bli jättearg över ännu mer försening, men nej! Jag ska ju bo på hotel! Roomservice och champange liksom! Kareoke i hotelbaren! Helt gratis! Nästa gång ska jag personligen försena flygplanet med en bågfil.
Andra kassettens andra sida: Den verkliga anledningen till förseningen
Förseningen berodde nämligen inte alls pa stormvindar som ryktet först sa. Förklaringen var istället att flygplanet lyfte på morgonen från Sydney till Christchurch men att det blev något tekniskt fel som tvingade piloten att vända tillbaks till Sydney. Därmed kom det inget flygplan till Christchurch som skulle flyga tillbaks till Sydney.
Så nu är en ursäkt på sin plats. Förlåt Qantas ni är inte nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite motvind. Ni är nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite tekniska fel! Nej se och lär av kommunisterna istället. När Tjernobyl började knaka i fogarna så började de minsann inte stänga ner maskineriet... De ökade farten! Nog tuffa gubbar.
Del 3: Rapportering från Mercure airport hotel, Sydney
Tredje kassettens första sida: Vouchers
Dramat fortsätter och jag står nu här utanför Mercure hotel dit jag och den gnälliga gruppen har skickats. Själv är jag på strålande humör. Känslan av att komma ut från en flygplats och upptäcka varmt väder till skillnad från kylan man är van vid är svår att slå.
Vidare har jag en ny stämpel i passet vilket skrytmånsar som jag älskar och framför mig väntar nu hotelet och all gratis vouchermat jag ska sluka. Flygplatspersonalen i Christchurch hade tydligen tagit kontakt med flygplatspersonalen i Sydney och berättat att en galning från Sverige som skrek om han inte fick voucherkuponger snart skulle anlända. Sydney tog det säkra före det osäkra och gav mig en taxivoucher, en hotelvoucher, en telefonvoucher, en breakfastvoucher, en dinnervoucher så inte konstigt att jag är i sjunde himmelen med alla mina vouchers. Att åka hem till familjen kan gott vänta. Jag är nog ändå inte särskilt välkommen.
Nu har jag satt mig på min ryggsäck här utanför hotelet då jag inte orkar stå i kön som leder in. Jackie ArklövQantas skickade alla som missat sitt flyg till detta hotel och det lär därför ta en stund att ordna rum till hela bunten. Den australiensiska kvällsbrisen är varm, stjärnhimmelen är klar och All saints spelar Pure shores i mina lurar. Vem behöver skrika på grund av långa köer?
Tredje kassettens andra sida: Mitt rum
Min dinnervoucher kunde jag inte lösa in av någon anledning så jag var på gränsen att börja skrika igen men så kom jag in på mitt rum. Vilket ställe!
Jag har spenderat fem månader på hostel och gästhus där man sällan blir utfodrad med handdukar och om man nu mot förmodan blir det så vill man ändå inte ta i dom med tång. Detta rummets badrum har sju mycket stöldbegärliga handdukar och jag överdriver inte ens. I badrummet finns ett badkar och vid badrummets handfat finns en liten buffe med tvål och schampo. Det här betyder bara en sak. Grovrengöring!
Tredje kassettens tredje sida: Efter badet
Det var skillnad det sa gubben som gifte om sig! Jag känner mig som en helt ny människa. Det visade sig att solbrännan jag trott uppstått under söderhavets sol i själva verket var smuts... Badet har alltså gjort mig vit och även skrynklig som en liten baby.
Så ren som en hjort så sitter jag med en kopp kaffe som jag kokat ihop och blickar ut över mitt hotelrum. Lampa, soffbord, soffa, bord, tv, kaffekokare och inte ett spår av någon lusig backpacker som smaskandes käkar nudlar eller snarkandes sover i någon våningssäng. Nej våningssängarnas tid är förbi ochh dubbelsängarnas tid är här och dubbelsängen här inne är ämnad för bara mig!.. Bara mig... Bara ensamma mig... helt ensamma mig... Nej om man skulle ta och bege sig till hotelbaren istället?
Del 4: Rapportering från Sydneys flygplats en gång till
Fjärde kassettens enda sida: Gårdagens slut och väntan i Sydney
Baren var stängd igår så jag gick upp till mitt rum och tog till en Göteborgskalasklassiker och drack flytande tvål för att med tvålens alkoholprocent berusa mig bort ifrån ensamheten. Jag blev inte speciellt berusad men kände mig konstigt i huvudet på något vis efter intaget. Det sista jag minns var att jag låg i min dubbelsängen och hickade fram såpbubblor.
Nu sitter jag här på Sydneys flygplats och väntar på att Ku Klux klanQantas check-in ska öppna. De har bokat in mig så att jag blir försenad precis en dag från alla affärsmöten hemma. Flighten lyfter om tre timmar och tar 22 timmar och 45 minuter på sig innan den når London (Vilket inkluderar en mellanlandning i Singapore).
I London tänkte jag bli adlad lite fort innan jag flyger hem till Sverige där ett välkomnande värt en riddare väntar.
Del 5: Rapportering från Singapores flygplats
Femte kassettens första sida: Avgång och pågång
Har precis landat i Singapore och vilket land, vilket folkliv! Får dock säga att folket var lite väl misstänksamma mot utlänningar då vi fick gå av planet och checka in igen under den korta stunden vi vistades under Singaporsk flagg så att tullvakterna kunde söka igenom planet i fråga.
När vi kom på planet igen visade det sig att tulltjänstemännen i själva verket var tandfeer då de lämnat en liten present på varje säte. Ett lite paket med nyckelband, strumpor och blindmask. Personligen tror jag att öronproppar hade gett ett bättre stöd för sömn på en brummande boeing men vem är jag att klaga när det delas ut presenter. Man kan slå in avföring och ge bort till mig då jag är barnsligt förtjust i paketöppning.
Femte kassettens andra sida: Flygplanet lyfter äntligen
Ja halvtimman i Singapore gav ett tydligt intryck över vilket land det är. En polisstat där man får visa pass och gå igenom metaldetektorer en gång i halvtimman. Jag vill på grund av detta bara flyga härifrån.
Piloten verkar inte heller trivas i Singapore för nu börjar planet rulla och vi informeras om säkerhetsrutinerna av en inspelad röst samtidigt som flygvärdinnorna gestikulerar i mittgångarna. Vissa brukar skippa att vara uppmärksamma på informationen alltid är likadan och lika oviktig. Jag däremot följer storögt med i uppvisningen då flygvärdinnor ju är supersöta.
Nu ökar farten. Eller är vi redan uppe i luften? Utanför mitt fönster är det ju kolmörkt så det är inte så lätt att veta. Hur tusan kan piloten se startbanan i natten? Jag tror inte riktigt han vet vad han sysslar med för han kör nästan galet fort och dessutom har han haft på vänster vinges blinkers på i säkert fem minuter utan att svänga vänster. Oj nu går det undan här! Lugna dig piloten! Håll i hatten! Vi flyger!
Del 6: Rapportering från Londons flygplats
Sjätte kassettens första sida: Civilisationens vagga
Ja så har man landat i civilisationens vagga. Europa. Att kalla Europa för civilisationens vagga kändes direkt lite magstarkt. Jag tar tillbaks det. För jag kommer gå på ett flygplan om en timme som mer specifikt leder till civilisationens vagga. Göteborg. Ta exempelvis det faktum att det stora framsteget atombomben uppfanns i Göteborgsförorten Kungälv.
"En månad senare tolkade Lise Meitner i Kungälv ett experiment som gjorts av hennes tidigare chef, Otto Hahn i Berlin. Det fanns, sa Lise Meitner, en atom som var lätt att klyva: uran."
Hämtat från: http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article7575.ece
Även om det är skönt att vara hemma så visar verkligen Heathrows taxfreeaffärer vilka girigbukar Europa trots allt befolkas av. Ingen taxfree inom EU för EUmedborgare! Eftersom jag stinker något djävulskt så hade jag tänkt köpa Ralph Laurenparfym, Chanelaftershave och Giorgi Armanimunvatten här i de flashiga butikerna. Men får jag inte dra av på ockerpriserna så stinker jag gott vidare.
Sjätte kassettens andra sida: Mitt livs längsta natt
Min färd från Sydney till Singapore och från Singapore till London innebar mitt livs längsta natt. För när man flyger åt motsatta håll som jorden snurrar så varar mörkret väldigt länge och jag är väldigt mörkrädd. Fast och andra sidan är jag väldigt höjdrädd också och när det är mörkt ute så ser man inte hur högt det egentligen är. Den stora marken nedanför liknar mest ett stort svart datorchip med lysande kretsmönster. Ovanför mellanöstern vad det dock långt mellan varje gatlampa.
För att inte tänka för mycket på det skrämmande mörkret så tittade jag på film på videoskärmen som satt på stolsryggen framför mig. Dessa videoskärmar är så fiffigt konstruerade att personen i sätet bredvid inte kan se vad man kollar på då ljusvinkeln bara stämmer om man tittar på skärmen rakt framifrån. Så jag kunde titta på precis vad jag ville utan att behöva skämmas.
Jag valde en... förbjuen film... Ni vet... En sån där film man oftast ser själva bakom stängda dörrar när föräldrarna är bortresta... Helt enkelt en animerad barnfilm. Jag såg Kung fu panda men den var allt för komplicerad för mig så jag sappade över till kortfilmer med Pingu istället. MEEP MEEP. Sedan somnade jag.
http://www.youtube.com/watch?v=0K6kC5MRIew (seriös varning: innehåller anspelningar till oralsex)
Sjätte kassettens tredje sida: Tuffa tider för en del, för min blåsa
När jag vaknade upptäckte jag ett problem. Jag satt längst in vid fönstret och för att ta mig ut till mittgången och toaletten behövde jag ta mig förbi två stolsgrannar. Just då behövde jag lätta på trycket men stolsgrannarna sov och jag tyckte det vore oartigt att väcka dom med att säga "I need to pee, get the fuck up!". Artighet är något jag värderar högt.
Så jag väntade på att de skulle vakna och passade samtidigt på att lugna blåsa med några Heineken. Blåsan lugnade sig inte och sjusovarna vaknade inte. Att väcka människor som sover gör man ju bara inte så av ren artighet pissade jag i min stolsgrannes glas.
Del 7: Rapportering hemmifrån
Sista kassettens första och sista sida: Min välkomstceremoni
När flygplanet började närma sig Landvetter blev jag liksom spänd och nästan nervös över vilken välkomstceremoni som skulle vänta mig. Detta är några av frågeställningarna jag ställde mig.
Skulle välkomstceremonin innebära en elefantparad?
Får man ordna elefantparader på Landvetters område?
Hade mina vänner ordnat ett särskilt elefantparadtillstånd?
Första frågeställningens svar: nej. andra frågeställningens svar. NEJ. Tredje frågeställningens svar. NEJ NEJ NEJ!!!
När jag kom ut från Landvetters tull så var det otroligt många som väntade på en mycket saknad person... Men inte mig. Så jag satte mig på golvet och vägrade lämna flygplatsen om jag inte fick se någon välkomstceremoni. Efter någon timme så sänkte jag mina krav och gick med på att lämna flygplatsen om åtminstone någon kom och mötte upp mig. Tre dagar har gått och jag sitter här på golvet än.
Jag sjunger tyst för mig själv
Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you