www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Ok hog tid for det sista inlagget har ifran Asien for denna gangen. Flygplanet till Australien gar om nagra timmar sa jag spenderar tiden med att knapra antiinflamatoriska piller med ett naivt hopp om att de aven ska ta hand om bakfyllan. De receptbelagda pillerna fick jag av Dr Snuggles igar och innan jag stotte pa Dr Snuggles stotte jag pa Dr Bombay.
Det hela borjade en solig dag i Bangkok nar en ung herre blev sa orolig over det faktum att hans hal vagrade laka trots att det hade gatt tva veckor sedan han skadade halen (en skada den unge herren sjalv vallat fram). Sa han bestamde sig for att traffa lakaren nagra kvarter ifran just den gata han hade grubblat over hurvida han skulle besoka lakaren eller ej.
Lakaren var indier och istallet for att ge en korrekt bedomning av skadan tog han fram en slags flojt som han borjade blasa i. TRUT! TRUT! lat det. Ur en korg pa golvet steg ett magisk rep upp och dansade sig upp mot klinikens tak. Doktorn kastade da ivag flojten och klattrade upp for repet och forsvann ut genom ett takfonster.
Sa gick det ej till i verkligheten men verkligheten ar mindre intressant. I den sanna verkligheten sa granskade doktorn min hal och sa sen ''Du ska aka till Bangkoks sjukhus och traffa en ortoped och rontga din fot''.
Jag fantiserade fram en skyhog sjukhusrakning och sa sen ''Det ska jag inte alls din gamle fakir!'' och doktorn blixreplikerade ''Det ska du visst din finniga lilla lymmel''. Diskussionen var darmed avslutad och jag blev kord till Bangkoks sjukhus 30 minuter darifran.
Bangkoks sjukhus visade sig vara en av de mest lyxiga institutioner jag besokt och det beroende exempelvis pa det faktum att de hade en flygel mitt i sjukhuset dar en pianist klinkade loss.  Vantetiderna for att traffa doktor, rontga mig, traffa doktor igen, fa ut mina piller var sa korta att jag knappt hann oppna min bok ( som handlar om kanda svenska mord). Vagvisare som foljde en till ratt avdelning var ocksa en fin bonus.
Pa Bangkoks polerade sjukhus spenderade jag en och en halv timma innan jag fick skjuts tillbaks till Khao san road. Allt till priset av 1600. Ett rimligt pris och da speciellt om man raknar in att det ar baht det handlar om som ar vart en femtedel av den svenska valutan.
Nar jag kom tillbaks var jag sa upplyft av  friskvarden som berattat att min hal var i fint skick men att den formodligen var lite inflammerad att jag gick och fick mig lite mer friskvard i form av tandvard.
Med tanke pa att jag spottar blod varje gang jag borstar tanderna sa trodde jag att min mun skulle likna en droppstensgrotta dar Karius och Baktius just haft raveskiva. Det gjorde visserligen min mun ocksa men inga hal. Jag firade alla dagens besked med ol och sockrig bananpannkaka tillsammans med en tos jag traffat pa i Kambodja, en svensk flashbackskribent och en cancersjuk tos. Eller jag vet inte om hon var cancersjuk men hon hade inget har sa jag gissar det.

Tillbaka till slutdestinationen Bangkok. Bussen fran Trat skonade mig och visade endast thaidubbade langfilmer och inga kareokevideos.
Framme i Bangkok tog jag skywaytaget for att komma narmare gatan dar jag tankte slagga. Jag trodde att skywaytaget skulle kannas som att flyga. Det gjorde det inte. Det kandes som att aka tag. Formodligen beorende pa att det var ett tag. En tuktuk senare sa kom jag fram till alla mitt mal, alla backpackers Mecka, Khao san road.
Efter att letat vettigt Guesthouse en stund sa hittade jag ett litet stalle med elkontakt, klotter i taket och en cocacolaffisch pa dorren. Jag hade kommit hem med andra ord. Sen pa kvallen gick jag ut och olade for mig sjalv i hopp om att bli accepterad i backpackerkulten.
En akta backpacker har tatueringar fran fran axeln till nagelroten,  3 halsband, 13 armband, en t shirt med ett finurligt tryck, falska designerbrillor, en lonely planet i handen (som en akta backpacker forkortar med att endast "lonely" for att tuffa sig) och forutom det redan namnda gaykrimskramset sa har en akta backpacker ett tydligt gayutseende. Hur val en kille som jag passar in pa beskrivning later jag vara oskrivet.
Hur som helst ar det enkelt att skilja bakatstravarna fran andra (ja i alla fall nar det galler bakatstravande vasterlanningar for nar det kommer till thailandarna sa ar kon och laggning en hel vetenskap). Moter du en snubba som som i tredje meningen papekar hur mycket han saknar sin flickvan sa kan du andas ut, men om han istallet fragar i tredje meningen om du saknar din flickvan sa ar det dags att lagga benen pa ryggen och smita ivag kvickt som en iller.
Denna soliga dag har jag lunkat runt har pa Khao san road bland de 1000tals stand som ar inkilade overallt. Den storsta businessen ar t shirts med finurliga tryck forstass. Jag maste sjalvklart ha en for att passa in i den helfrana backpackerimagen men hittills har inte "fuck you, you fucking fuck", "enjoy my dick" eller bilder pa kanda diktatorer fallit mig i smaken.
Andra specialiteter gatan har att bjuda pa ar bananpannkakor, piratdvdskivor, sandaler, vaskor, flaggmarken, halsband, armand, rosor salda av charmiga men ack sa profithungriga barn, falska designerklockor, falska designerglasogon, falska designerskarp, frukt, skraddarsydda kostymer, tuktukturer, tandare, blinkande tarningsformade klockor med Kalle och Hobbe motiv och sa forstass 10000 andra prylar du inte behover.
Ja mycket saljs pa den egentligen inte sarskilt langa gatan som symboliserar allt utom just det verkliga Bangkok. Detta beror pa faktumet att du endast ser utlandska turister och forsaljare har och det beror pa att samtliga byggnader ar anpassade till dessa utlandska turister. Det som kanns mest Thailand pa Khao san road ar markligt nog de tva 7/11 butikerna pa grund av hur sjuhelvetes etablerade den kedjan ar i resten av Thailand

Har borjar en seg utvardering av Thailand

7/11 och Tan (Coca cola) ar det marken man kanner igen i Thailand. Landet har mycket farre etablerade kedjor an vad jag hade trott beroende pa en till synes stadig ekonomisk tillvaxt. Kentucky fried chicken ar ocksa framgangsrikt i och for sig men det vill jag som svensk inte kannas vid da inte varit framgangsrika hemma vilket inte kanske ar sa konstigt. Som svensk skulle jag foredra att en thai frai dog kedja fatt spridning i varat avlanga land fore KFC.
Nu ar ju forvisso dock inte hund nationalratt har i Siam vilket ar synd da det knappast rader brist pa ravara i den kottmarknaden. Pa tal om hundar och marknader sa verkar det som om att vissa hundar hittat ett really really nice matforrad pa Trats marknad  da vissa var sa tjocka att de inte kunde ga... Och nar man sparkade dom i magen sa gjorde fettlagren att de inte fick ont. Jag och min reskamrat Homer Jimmy Denny Benny sparkade hund i flera timmar... Ja i flera dagar!
Hundars matvanor ar dock inget som efterfoljs av gemene thailandare. Under mina dagar har i Asien har jag i princip inte sett nagon overviktig, eller ja flasande feta amerikanska backpackers finns det nagra men nar det galler  de infodda sa i princip alla smala.
I det fattiga Kambodja ar det val forstaligt att de inte glufsar i sig som vargar men det mer vastinspirerade Thailand forvanar lite med att de inte verkar spendera all dotid pa KFC.
For dotid det har de allt. Overallt i Thailand ser man hur folk tar det lugnt och sallan sallan stressar upp sig for smasaker. Ta exempelvis mopedtaxichaufforerna i Bangkok. De pekar ofta hellre pa konkurrerande taxichauffor sa han han sjalv slipper bryta upp fran ganget pa 10 chaufforer som sitter och tar det lugnt.
Pa marknaderna vid sidorna om de thailandska vagarna ar det oftast fler forsaljare an kunder och forsaljarna sover ofta gott tillbakalutad i en bekvam stol.
Ja thailandarna ar ett tillbakalutat och oppet folk dar fa forsoker sticka ut ur mangden utan hellre bara slappar. En storre motsats till svenskarna har jag aldrig stott pa men det kan forvisso ha att gora med att jag aldrig tidigare varit langre bort fran Sverige an jag ar nu.

Ja ni som orkat lasa sa har langt kan ju gladja er med att den sega utvarderingen av Thailand ar over. Den avloses av en utvardering av min vanstra hal i form av gnall (tank er en gratande trearing). For nu nastan tva veckor efter incidenten haltar jag fortfarande fram. All rorlighet fungerar fint och nu kanner jag ingenting.
Men borjar jag ga en stund med mina feta tyngd sa sager halen ifran i form av smarta (tank er en gratande trearing igen). kanner jag mig inte battre i Sidney far jag nog soka upp fabror doktorn och sen ge mig pa en lang process med forsakringsbolaget. Forbannade javla halhelvete! Men det loser sajj, det gor det alltid! ja det fixar sajj till slut! (tank er Timbuktu)

100de inlagget. hipp hipp hora!

Tillbaka i Thailand igen i smastaden Trat som ligger nara havet i sydost. Trat ar en liten smastadsidyll (i stil med Boras) med lite trafik, tamligen lite turism och en hel massa massorer.
Igar kopte jag lite fotmassage runt hornet. Jag hade trott att den sota expediten skulle varsamt smeka tummetott och resten av ganget men istallet presenterade expediten sin sin mordare till man. Janko med valkiga stora labbar. Han skotte sig utmarkt.
Anledningen till mitt behov av fotmassage ar att min vansterfot fortfarande varker efter Ole olyckan forra veckan. BUHU! POOR ME! Sa jag valde ett lugnt gasthus pa en lugn gata har i Trat for att vila upp foten min.
Sista kvallen i Sihanoukville bidde ju inte sa lugn. Fyra tequila suicides. nerramling fran hog strandstallning och avslutningsvis nattligt fullmansdopp i det vagiga havet. Ja sanna dumheter skulle jag naturligtvis aldrig kunna med att verkstalla men Homer Jimmy Denny Benny gjorde allt detta och mer dartill utan att blinka.
Homer Jimmy Denny Benny ar alltsa min reskamrat och precis som hans foraldrar har han svarigheter med att bete sig.

Nar jag satt och kolla pa kartan over vad for attraktioner Trat har att bjuda pa sa snubblade jag over rubriken "Thai massage by blind"... Jag forstar inte. Varfor gora reklam over att massorerna ar blinda. Jag sager inte att blindhet ar en nackdel men det ar val knappast heller en fordel vard att gora reklam for?
Det jag ser framfor mig ar hur massorerna dar borjar massera britsen bredvid istallet for den forvanade kunden... Eller att de borjar massera massoren bredvid som i sin tur masserar en hund i tron om att det ar en harig kund.
Efter noggrann fundering kom jag pa att jag nog skulle testa pa det anda mest pa grund av enkelheten att ta springnotan, bara att lagga benen pa ryggen nar de star och viftar med kvittot framfor en vagg.
Nar jag kom kom dit var stallet stangt. De hade kanske haft svarigheter att hitta till jobbet denna morgon.
I morgon tar jag farjan till on Koh chang och en kvall som denna ska spenderas med samvetskval over hur samvetslost jag skamtat med blinda... Nej seriost sa blir det nog lite ol och fotmassage fran en mongolid.

Trat 2

Sa dar har man fatt i sig lite mat har ocksa precis efter fotmassagen som skedde efter att jag tagit pickuptaxi fran piren dar jag landade efter att besokt pa on Koh Chang. Taxichaufforen korde som en galning i morkret men jag var van da jag spenderat dagen pa Koh Chang med en annu fartvildare fransman och hans israeliska kompis.
Vi traffades helt enkelt genom att jag inte orkade ga pa Koh Changvagen langre och da borjade lifta. Fransmannen plockade upp mig och sen mopedade vi runt pa ons ostra sida.
Oarna utanfor kusten var det mest bergiga och djungliga jag sett under hela min resa i Asien och Koh Chang var inte nagot undantag. Vi tog oss in i djungeln for att kolla pa vattenfall via stigar som var mer igenvaxta an mina nasborrar.
Sa det var manga nya intryck dagen till ara och da speciellt intrycket av den forsta arga thailandarern jag sett. Han jagade ivag en fransman som vagrat betala de 4 kr det kostade att parkera i narheten av vattenfallet.
Tva kvallar tidigare gick jag och strosade har i Trat och stotte pa en amerikan som var hungrig sa vi gick till marknaden och kakade delikatesser som friterad kycklingfot och musslor. Sen tankte vi ta en ol och stotte da pa en frisprakig onyker skotte och en ungefar lika onykter svensk. Vi satte hos och det var manga intressanta amnen som diskuterades. Samtliga intressanta amnen togs upp av skotten som forovrigt hade cancer och spenderat de senaste manaderna pa skottska sjukhus innan han trottnade pa behandlingen och lamnade allt bakom sig for att spendera sin sista tid som en frisk man i Thailand. Svensken var lite speciell han med da han babblade om thailandska horor, spruckna kondomer och den gonorre han fatt pa grund av kombinationer av foregaende amnen. Vi fyra avslutade kvallen efter en flaska rom pa nagon thailandsk liveklubb 2 kilometer rakt ut i ingenstans.
Dock var inte motena med speciella manniskor over for det utan kvallen efter traffade jag ett hollandsk par som beslutat sig for att starta ett nytt liv genom att resa runt i Asien i 6 manader med sina tva barn, 4 och 7 ar gamla och med barnen med pa resan hade de ett domstolsbeslut fran nederlandska myndigheter angaende skollagen i halarna. Dar i Asien hade de startat ett foretag kallat Buddhabusiness som gick ut pa att de kopt upp ett lager stora stenbuddhor som de fyllt en container med som medan jag skriver detta skeppas fran Bali till Rotterdam... Sicket folk.

Ja da borjar mina dagar i semesterparadiset Kambodja lida mot sitt slut. I morgon ar det tidig buss formodligen med en sorglig baksmalla efter fullmansfesten pa baren strax bredvid och formodligen kommer bakfyllan toppas av en kambodjansk kareokevideo i form av suktande ballader. Men man ska ju forstass aldrig ta ut nagot i forskott.
Det avslappnade livet pa stranden har varit manna och da trots alla barnforsaljare och lemlestade tiggare som man far ge nekande svar... Och de som kanner mig vet jag att jag egentligen ar nagot av en antikrist som njuter av att inte hjalpa de svaga.
De som man daremot inte alls behover bli anklagad for att vara antikrist for att man ger dom nekande svar ar dessa mopedtaxi och tuktukchaufforer. "Tuktuk sir! moto sir! you want TUKTUK SIR!''. Efter 200 forfragningar sa fort man vagar sig utanfor bungalown sa ar det till slut svart att hall en trevlig ton nar man svarar. Jag har svart att halla en trevlig ton rent allmant sa ni forstar hur svart jag maste ha det.
Nu nar vi ar inne pa hur svart jag har det sa maste jag bara beratta om de extrema regn och askvadret som skramde slag pa mig har om dagen. Jag ar inte radd for aska egentligen, nej jag ar modig! Hur som helst sa jag gomde jag mig under sangen nar syndafloden och atomvinternatten hand i hand drog igang. Under sangen fanns det en larv och en myrstamm som kalasade pa min fantaburk. Jag ar inte radd for larver och myror egentligen, nej jag ar modig. Hur som helst klattrade jag upp i sangen igen for att istallet gomma mig under tacket. Det fanns inget tacke da det blir for varmt att sova med det.

Vadret har varit molnigt och regnigt och lite lite soligt den senaste veckan. Molnigt har innebar temperaturen pa en svensk molnfri hogsommardag sa vadret faller mig i smaken. "Dessutom har jag kanslig hy som en allergiker hade uttryckt det".
Vad har jag lart mig av att besoka Kambodja da? Jo jag har lart mig att Kambodja inte ar en gigantisk djungel utan mestadels platt och ytterst glest bevaxt. Bevaxt... Ar det ens ett ord? Jag har ocksa lart mig hur kambodjansk krabba, raka, blackfisk och formodad hund smakar da jag blev bjuden pa traditionell khmerkrubb av en kambodjansk familj igar.
Jag har slutligen ocksa lart mig att det spelas mycket biljard har. Joda inte ens Deep blue hade kunnat memorera sa mycket info.

Sitter har pa ett internetcafe och i narheten sitter de hela tva arter med de mest vridna tankbara late. Danskar och skaningar. De liksom dregglar och glafsar fram sina uttryck valdigt likt hundarna nere vid stranden. Ja vad nu detta har med nagot att gora later jag vara oskrivet.
Ja tiden har i Sinhanoukville borjar ga mot sitt slut da jag drar mig over till till Thailand igen den 20de efter en fullmansfest har pa baren bredvid som gar av stapeln den 19de.
Ja det ar svart att halla sig fran att festa pa det har stallet da olen gar pa 4 kr och folket man moter ar endast engelsman och svenskar. Danskan dansken dregglar ut i skype ar ett av de valdigt fa sprak som jag hort talas har... Ja om man nu kallar danskan for sprak. Kanns lite for anspraksfullt. Idag har jag akt moped hela dagen i den vilda westerntrafiken utan skyltar eller rodjus som existerar har men det gick helt ok. Nu maste ja ga. hej da.

Obs! osammanhangande gnall utan lasvarde! Hoppa over forsta stycket for nagot vettigare lasning! Obs!

Ja den stora farsoten i sydostasien ar inte myggorna, fagelsjukan eller gula febern. Nej det ar en langt mycket allvarligare smitta som smyger sig pa intet ont anande lokalbussar med tv inmonterade. Jag trodde att det fanns hopp om Kambodja men ack och ve, det ar lika utsatt som Thailand... Och jag som trodde Kambodja var ett bra land. Nu forstar jag ingenting.
Ni som har lag kraktroskel och hellre vill hora om guld och grona djungler an ond brad dod bor sluta lasa precis nu! Det ar asiatiska smorsangare som framfor karleksballad efter karleksballad jag skriver om har och som om inte just det faktumet skulle racka for att skramma slag pa lilla lattskramda mig sa har alltid musikvideorna teman som skulle fa till och med Richard Gere och Julia Roberts att rodna ikapp. Om man vill sjunga med? Inga problem da undertexter med bade asiatiska krumelurer och romerska bokstaver springer med i videosarna.

Obs! Slut pa forsta stycket. Obs!

Nu ar det dock slutgnallt pa de romantikinfluerade asiaterna da jag snarare tankte beromma dom for den mysiga 5 $ Bungalow jag bor i 5 minuters gangvag fran Serendipity beach som ligger vid Kambodjas storsta turistkustort Sihanoukville.
Bungalown haller mattet ja men vad som daremot inte haller mattet ar undertecknad som skulle ge sig ut pa aventyr pa kambodjakustens klippor i full storm. Ja vagen som skulle ta mig till nasta strand existerade inte riktigt utan var istallet ett stup... Dar jag hoppade ner... AJAJAJAJ!
Sa dar satt jag istallet for frisk som en notkarna, halt som en gammal 40arig karring och det lite trakiga var att det inte fanns mer vag nedanfor stupet an ovanfor. Jag skulle formodligen kannt mig ensam dar strandsatt i plagor men klipporna liknade godartade cancertumorer vilket gjorde att jag enda kande en slags gemenskap.
Det enda sattet att ta mig vidare var via stenar som druknade i vagor var sjatte sekund. Jag fick helt enkelt balansera ut pa stenarna anda och krypa igenom grottgangarna och klattra via ingropningar i bergvaggen innan jag sent om sider nadde nasta strand dar jag tog en mopedtaxi hem.
Jag hade formodligen kant mig tuffare om det inte varit jag sjalv som skadat mitt dumma ben genom att hoppa ner for ett dumt stup. Naja, gjort ar gjort och jag skapade trots allt en perfekt orsak till att vila upp mig pa stranden idag efter gardagens aventyr.
Dar pa stranden ojade jag mig ljudligt over mitt halta ben for att locka till mig nagra empatiska badbrudar men det jag lite missade var att pa min sida av stranden fanns det mest forsaljare. Det ville i och for sig garna ta hand om mig och klippa mina tanaglar. Men ej for under 10 $ da de menade att jag var ett extremt fall.
Hur ar det pa stranden annars? Jora tackar som fragar. Stranden kryllar av hundar, formodligen med vattuskrack. Pa en solstol bredvid mig lag en gatukorsad jycke och schtekte och strandcafet jag surplade kaffe pa tidigare hade hela fem sma hundar inkvarterade hos sig. VIFF! VAFF! VOFF! Fick jag till svar nar jag forsokte be om patar.

Jag har inte fatt en perfekt uppfattning om Sihanoukville an da jag inte... hunnit ga runt sa mycket men aven med en skadad fot sa alskar jag det har stallet. Man ser fortfarande betydligt mycket fler lokala an turister och forutom gasthus och barer sa ar omradet inte sarskilt exploaterat. Droskor dragna av oxar passerar ibland och vagen ner till stranden ar i sa att saga i gammaldags skick.
Aven om Sihanoukville ar den mest utvecklade plats jag besokt i Kambodja ar den anda inte sarskilt utvecklad. Moped ar fordonet man kor och om man mot formodan inte kor moped sa kor man pickup. Kor man inte Pickup sa sitter man pa flaket. Kamboysen ar namligen valdigt noggranna med att fylla ut varje fraktmojlighet till max. Denna foreteelse var kanske tydligast i Phnom Penh dar varje moped var fylld till bradden med exempelvis: 4 passagerare, en madrass, frukt, hinkar med nagot som liknade kemiskt avfall, aggkartonger eller varfor inte fyra doda spadgrisar (lite skit kommer att rensa magar pa resturangen de kommer serveras).
Ja Kambodja ar fattigt och det ar lite darfor jag foredrar det framfor Thailand. CHEAP CHEAP! Nej men det lite mer akta att passera kambodjanska byar utan spar av vast eller thailandska enorma lagerlokaler nar man aker buss pa landernas riksvagar.

Jag måste ha ett vansinnigt gaykinkysexapeal då ännu en lokal medborgare har ställt sig i raden för sexuella närmanden på stackars lilla mig. Eller så hälsade han bara.... Jag forsöker förtränga det här i Kambodjas huvudstad Phnom Penh genom att tänka på dagens upplevelser som har varit intressanta och skrämmande och inte riktigt något att skämta om då kanske.
Jag och engelsmannen jag rest hit med besökte ett gammalt hus där röda khmererna förhort och avrättat sina landsman. Huset var nu omgjort till museum och det var riktigt intressant och riktigt läskigt. Senare besökte vi även det s.k. The Killing fields of Choung Ek 1,5 kilometer utanför Phnom penh. Ja det är svårt att förklara så här efteråt men att besöka platsen gjorde folkmordet så verkligt att man inte visste var man skulle ta vägen.
Röda khmerernas illdåd skedde under 4 år och tog ut nästan en fjärdedel av befolkningen och en framtidspoäng med samhällsstrukturen och det politiska systemet verkade inte ens existera. Har man hopp om mänskligheten är Kambodjas historia inget man vill titta närmare på men det är ända något jag klart rekommenderar. Slå upp Pol pot pa wikipedia och ja läsningen ar nagot av det mest hårresande som går att finna.
Resten av dagen gick jag mest runt i Phnom penh. Staden är mycket fattigare an Bangkok forståss precis som landet Kambodja är mycket mycket fattigare än Thailand och vägarna är i rätt uselt skick även här i huvudstaden. Overallt körs det mopeder hellre än bilar och bara idag har jag bevittnat två mopedolyckor. Det är som en stor myrstack dar alla kryper åt sitt eget håll utan att notera varandra, utan med blicken endast fäst på målet. Vid de flesta korsningar saknas det trafikljus vilket inte direkt resulterar i att trafikanterna fredligt kommer överens om vem som har företräde gentemot vem.
Naja mer avslappnad stämning här i Kambodja i alla fall så jag gillar det. Larde mig Kambodjansk shack pa gatan och fick storstryk gång på gång. JAG VILL JU VINNA. Imorgon åker jag till kusten och bara schhhteker.

Ja då är man på semester i Kambodja och närmare bestämt Siem Reap som har tempelområdet Angkor på sin tomt.
Resan hit från Bangkok hade kunnat vara behagligare om det inte vore for det skickligt utfärda busstricket som innebär att bussen tar fel vägar etc så att resan ska vara lång och bumpig lagom till det att man kommer fram runt 22.00 till ett gästhus som är skit men utan ork att leta upp något annat gästhus. Alltså en deal mellan bussbolaget och gästhuset.
Jag gick i alla fall hals över huvudet på busstricket och checkade in innan bussen hunnit stanna. 4 $ natten är ju dock ett sorgligt överpris på min ära.
Igår besökte jag Angkoromradet och utan ironi i min torra hals så var platsen den absolut mäktigaste människokonstruerade platsen jag sett. Tydligen finns det omkring 17 tempel där ute. jag och en engelsk kille besökte endast fyra stycken men gjorde en slut pa en dag mer än väl ända. Solnedgång över Angkor Wat sittandes i ett tempel med en öl i handen var en häftig erfarenhet... på min ära.
Vissa tempel var bättre bevarade än andra och fick tankarna att gå till Zelda medan vissa tempel hade överlevt årens lopp aningen sämre och påminde istället mer om en plats där Laura Croft lätt kunnat gå vilse och hitta rätt igen.
Efter solnedgången tog vi oss in till Siem Reap igen där jag, engelsmannen och tva tyska töser tog oss ut till Angkor whats krog. Jag råkade visst bli askalas och spenderade därför en dag som just denna liggandes i fosterställning med blicken fäst pa den snurrande fläkten uppe i taket. Imorgon tar vi bussen till Phon penh så jag återkommer.

Okej! Håll i hatten nu. Rocc är gift. Ja det låter lite drastiskt kanske men thailändsk gosskärlek är en bristvara i mitt hårt beprövade hjärta. Jag kallar honom Ragnar eftersom hans namn ar sa svårt att uttala. Hong Kong, Sing song någonting.
Nej nu drar jag ihop kolsvarta lögner igen. Jag är inte gift snarare as single as a single can be. Nu när jag revolutionerat bloggen med att försöka hålla mig till sanningen så revolutionerar jag den ytterligare och ska även försöka dela upp styckena.
Med så mycket revolutionära inslag tycker jag att jag att jag har fyllt min kvot av kommunism och lägger ner kommunistpropagandan lagom till att jag ska besöka Kambodja som verkligen är ett strålande exempel på hur kommunism fungerar i pratiken.

De senaste dagarna har jag spenderat på den thailändska landsbygden och nar jag skriver landsbygd så menar jag var verkligen landsbygd. Omradet jag besökte kändes som som Thailands svar på byarna runt Hova i Västergotland.
Blev ditbjuden av en thailandsk kille jag mötte på Bangkoks gator. Han hette Oat och bodde personligen i en studentkorridor 50 minuter ifrån Bangkoks centrum men skulle hem till sin hemby och fira den så kallade raketfestivalen som pågick Måndag 5/5 och Tisdag 6/5.
Sa i lördags visade han runt mig i sina universitetskvarter i Bangkok där jag bland annat fick bevittna akrobatsporten Takhor. Valdigt likt volleyboll men helt jävla tvärtom. Man fick röra bollen endast med fötterna så när de gjorde frivolter for att smasha till sig poäng blev jag ett rejalt snäpp imponerad.

Nästa morgon tog vi en buss till Panompai efter att vi mott upp Oats vän Joy som gjorde skäl for sitt namn med sin aldrig sinande gladje.
8 timmar senare efter 15 regnskurar och 15 uppehåll sa nådde vi Panompai. Efter att handlat på marknaden där tog jag, Oat och Joy en tuktuk till hans hemby. 40 minuters färd pa Thailandsk glest trafikerad landsväg gav signaler av att de precis lyckats uppfinna traktorn men bara att de rikaste bonderna hade råd att köpa nymoderniteten.
Landskapet var häftigt med gles vegetationen till skillnad fran det mer tätvuxna trakterna kring Bangkok och det fanns sa fina risfält att Snap, Crackle and Pop skulle gett sina kostymer for att få ligga i dom och fundera över hur mycket flingstreetcred de förlorat det senaste deceniumet.
Till sist vek vi av in på en byväg och kom snart fram till Oats foräldrars hus. Byn liknade liknade lite ett radhussamhälle i djungeln med ja... ganska många olikheter mot den svenska motsvarigheten. Exempelvis hade nastan varje hus en liten spilta med kor bakom huset. Kycklingar och hundar sprang omkring pa vägarna och radhusbilmarken som Volvo och Chrysler lös med sin frånvaro. Oats foraldrar ägde endast en moped.
Till skillnad fran svenska radhusfamiljer sa tävlar inte thailandarna om vem som har prydligast skötta trädgårdar. Nej de har tyvärr fullt upp med att hälsa på varandra och dricka risvin och öl med isbitar.

Oats foraldrar bodde i ett av de finare husen där man lagt fint kakelgolv ända ut på terassen. I de andra husen jag besökte hade man endast lagt fint golv i finrummet. Ja eller uppehållsrummet kanske man ska säga då familjerna hängde där mest hela tiden oavsett tid eller finhet.
Eletriskt kök eller dusch var inte att tänka pa utan det viktiga var att deras tv fungerade. Sen gör det väl det samma om spisen bestod av tre stenhällar i stengolvet med andra ord klassisk medeltidsdesign. Detta hindrade dock inte Oats mamma fran att laga prima prima smaskens lokal mat.
Måltiderna bestod av två tallrikar ris och sen var det bara att plocka från diverse specialiteter. Pumpa och fläsk, kycklingsoppa och fisksoppa, stark ärtrora eller varför inte kolakorv.
Första kvallen gick vi över till Joys familj två hus bredvid Oats familjehus. Två tanter som tydligen blivit utnyttjade av tandfen var noga med att känna pa mina handleder och vrister innan de återgick till att trycka upp någon slags tuggtobakröra i munnen.
Ännu lite senare samma kväll gick vi och tittade när cirka 25 damer inklusive Oats mor övade till danstävligen som skulle gå av stapeln under den kommande dagen. Övningen skedde pa de dovt belysta gatorna med nyfikna bybor samlade runt om.
Somnade gott den kvällen pa familjen Oats uppehållsrumgolv där föresten hela familjen sov. Mosquitoattacker av skräckfilmsmassig grad fanns icke att finna och myggnät behövdes därav ej.

Dagen därpå var starten på raketfestivalen men vi hann ända med att ta mopeden till grannbyn där jag för första gången fick se livs levande vildapor. Ledarapan uppskattade inte besöket utan jagade oss på flykten. Jag ska inte skriva att jag latt drabbas av panik men i min vilja att avlägsna mig från apans vrede så missade jag att det är vänstertrafik i Thailand. Fyra forvånade chaufförer senare lyckades Oat övertala mig att inse att apan är utom synhåll och att jag trots allt borde anpassa mig efter den thailändska trafiken och inte tvärtom.
En halvtimme senare var vi hemma i Oats by igen och där började festivalen dra igång. Schemat var tydligt: Mandag: Danstavling för att hylla rakterna. Tisdag: Raketuppskjutning utanför byn för att hylla regngudinnan Indraten.
Två lag ställde upp i danstävlingen kallad Zeng bang fai. Dansen var lite smått monotom där en grupp kvinnor i traditionella dräkter rörde sig rytmiskt till rytmen av en trummorkester som stod bakom dansarna.
Tävlingen var så klart häftig att få bevittna men det mest underhållande var folkatmosfären runt tävligen. Hela tre vagnar med sexuellt komiska motiv hade byborna snickrat ihop som de åkte fram och tillbaks med pa vägarna.
Tävlingen som genomfördes bredvid byns tempel mynnade till slut ut i en lång parad pa byvägen fylld med glada thailändare, shemales, öl, tidigare nämnda vagnar och så jag, den enda västerlanningen som behagat besökta festivalen.
Trots rutten på kanske 600 meter så tog det paraden en timme att ta sig fram till byns fotbollsplan som var slutdestination. Dar passade lagen pa att dansa ännu en gång för domarna för att göra ett sista intryck.
Därmed var tävlingen slut och jag, Oat och 10 andra thailändare satte oss och drack pa Oats altan.
Den som gjorde starkast intryck var Rocketman, den smått alkoholiserade bybå vi skulle köpa varan raket av nästa dag. Han frågade 15 gånger på thailändska om jag skulle med och dansa sen vid festivalområdet. Dock var inte Rocketman på festivalområdet pa kvällen då han däckat.
Pa scenen de byggt upp där visades thailändsk komik inför en publik som vaktades av en försupen skara privatvakter med batonger i högsta hugg. De skrockade glatt åt buskishumorn som presenterades.

Nasta dag var dagen D, raketuppskjutningsdagen. Själva uppskjutningsplatsen var belägen ca 1,5 km utanför byn så runt klockan 11 sökte sig jag, Oat och 600 andra skjutglada thailändare dit.
Forst köpte vi våran raket och när jag tänker raket så ser jag en fyrverkeriepjäs som exploderar i skyn och visar lite färgglada mönster för glada pappor som sedan inte får ihop hushållsekonomin. Sådana raketer var inte vad det här handlade om.
Våran raket var ett stort blått rör och tävligen vi skrev upp oss för handlade om vilken raket som höll sig längst uppe i luften. Standardtiden var 4-5 minuter.
Raketerna som var bundna vid trästolpar gjordes noga i ordning inför tävlingen med bananbladstejpning och rengöring innan det var tid att skjuta upp dom en efter en från en ställning 40 meter ifrån åskadarna.
Ja det var överraskande vilka ordentliga raketeter det handlade om. Booroom och raketerna flog rakt upp i himmelen innan de var så långt borta att man inte kunde se dom längre. Med tanke pa rökutveckligen från dessa tämligen små sa vill jag ogärna stå nära raketuppskjutningen som ska bära av till Mars.
Ja raketer sköts upp hela dagen och det var en riktigt häftigt upplevelse att bevittna dom en efter en. Min och Oats raket fick tiden 285 sekunder i luften. Sa stolt har jag inte varit sen jag fick G i matte B. Dock blev vi slagna med dryga minuten. Nåja.

Nu kommer dagens politiska korrekhet. Jag har ärligt aldrig varit med om en nagon mer exrem nollrasism som på den thailändska landsbygden. jag var den enda vita personen i ett hav av lokala thailändare men ytterst få noterade det ens och de få som gjorde de verkade mer nyfikna på att man inte var ifran byn än det faktum att man inte var ifran Thailand eller inte såg thailändskt ut.
Ja detta var Hova riddarvecka i Thailand. Bara lokalt folk och ytterst få kunde engelska.

Nu ar jag trött av allt skrivande så ska snart ta mig till sängen här i Bangkok dar jag åter hamnat. I morgon tar jag bussen till Angkor utanfor Siem reap i Kambodja.

Håll i hatten nu. Rocc är gift! Ja det låter lite drastiskt kanske men vad gör man inte när kärleken slår till mitt i Thailands hjarta efter frasen "You wanna boomboom in my hotelroom". Det ar en tanig sak, jag kallar henne Doris eftersom hennes namn ar sa svårt att uttala... Tjing tjong, pling plong någonting.
Hur som helst postordrar jag hem henne till Sverige i veckan så de som är hemma kan väl sätta henne i arbete eftersom jag inte dyker upp på hemmafronten än på ett halvår.
Nu sitter jag visst och ljuger igen. Just den dygd jag kritiserats mest för... Och föresten skulle väl bloggen bli en stalinistisk propagandablogg. Ja härifran Thailand kan det bli aningen svårt eftersom Kung Bumbiboll styr monarkin med järnhand. Hör han talas om nagra revolutionära vindar så blir det Gå till fängelse, Gå direkt till fängelse utan att passera gå.
Dock ar det thailandska rättssystemet mer än lovligt korrumperat så hostar man upp tillräckligt många bath så kommer man undan med en varning fran en numera rik poliskonstapel. Men att betala för sig strider ju emot den kommunistiska synpunkt den här menlösa bloggen har på samhället. Nåja, hamnar jag i det häkte där en holländare jag festade med i tisdags hamnade så betalar jag nog samma summa som han, 10000 bath istället för att stå upp för mina snedvridna ideal.

Kung Bumbiboll som nämndes tidigare ser man förövrigt posa over hela staden, oftast omklädd guldram. Hans fru ar inte blygare hon. Nationalismen har alltså ett starkt fäste här och när den thailändska nationalsången spelas klockan sex varje kväll sa får man vackert ställa sig upp för att inte reta upp en spontan thailandsk lynchmobb med thaiboxningsskills.

Hur är det i Bangkok då? Intensivt är väl det första ord som slår en. Det finns få platser man kan koppla av ända till nirvana. Jag bor i en lagenhet utanfor Bangkok tillsammans med en amerikan, två britter och vår thalandska värd. Förutom oss ser man inga västerlanningar här men lika fullt fylls gatorna till bredden med säljare av alla de slag. Vem ska ha de där prylarna om inte lattlurade turister? Men vad vet jag, sprillans nya leksakshundar som blinkar i morsekoder kanske ar just vad den gemene thailandaren drömmer om dag och natt.
Trafiken tar också sin girigt beskärda del av det speedade intrycket. Det ar taxibilar, tuktuks, pickups, taximopeder, annu mer mopeder, cyklar, finare bilar och allt i en röra byggt på höga hastigheter och vilda omkörningar. Den forsta mopedtaxi jag åkte med lyckades till exempel med konststycket att köra in i en annan bil. Ingen skadad. En dog.
Det sista som bidrar till intrycket av en stad i stress är hur de utnyttjat varje liten tom yta till husbygge och överallt de kommit åt har husbyggarna dekorerat husbyggena med skyltar som blinkar mer an tidigare omskrivna leksakshund. På tal om hundar finns det lösdrivande hundar som ligger och snarkar på gatorna överallt också.
Men hur som helst är tempot i Bangkok häftigt och man kommer snabbt in i det till skillnad fran exempelvis det öppna grekiska dårhuset Tessalonikis hjartattackstimulerande rytm. Något som även kan paverka blodtrycket lite är varmen. Dock har jag turligt nog haft molnigt väder ända fram till nu så temperaturen har varit prima prima really really nice.

I förrgar gick jag runt i de centrala delarna och åkte båt på den centrala floden. Jag besokte Wat Arun (Gryningstemplet) och Grand palace vilka var rejält imponerande. De har sinne for detaljer och guld de där tempelbyggarna.
Igår var jag på ett köpcentrum och håll i hatten vilket ställe. 5 våningar proppade med all elektronik en galen vetenskapsman någonsin skulle behöva.
Munkarna där gjorde det roligaste intrycket. Jag hade for mig att munkar inte får äga någonting men en munk verkade väldigt intresserad av webcameran han inspekterade. De kanske har någon drift av att njuta av suktandet.

Sa da var man framme i första staden. Men det har inte alltid varit så. Ta exempelvis igår då var jag fortfarande på flygplanet. Dock gjorde jag ett inte allt for smidigt misstag och glömde min stackars mobiltelefon hemma vilket gör att jag inte kan ringa dirtydirtynummer till andra långgatan, Göteborg.
Det mest krånglinga är väl att fa tag i folket jag ska bo hos utan mobiltelefon. Tjejen jag bor hos här i Bangkok tog det 4 timmar att få tag i. Så får val ta det lite lugnt med couchsurfing tills jag fått tillbaks min mobiltelefon igen.
Har än sa länge inte hunnit se så mycket av staden förutom från det tuktukrally jag deltog i för att komma till tunnelbanan. Regnet öste ner igår, solen skiner idag, tullen fann inte heroinet jag gömt i inre örongångarna när jag där passerade.
Just det ja, har fatt uppmaningar att vara lite mer sanningsenlig i mina bloggrapporter fran denna resa än de från Europa. Ungefär som jag skulle hitta på något av det jag skriver... att jag skulle ha mytomandrifter... att jag skulle krydda mina egentligen dötråkiga vistelser.

Nåja den enda vägen till detta är att byta inriktning. Från och med nu struntar jag i att lögnaktigt reseblogga och istallet starta en kommunistisk propagandablogg! Oja! UPP TILL KAMP. Vägen från flygplatsen var verkligen en guide över hur det kapitalistiska systemet fungerar. Gigantiska reklampelare med reklam for datorer och smink och vid reklampelarnas fötter bodde fattigt folk i plåtskjul.