Crazy monkeysex


Ägg är lite dålig på att uppdatera den här bloggen verkar det som men det beror mest på att jag knappt märker att dagarna passerar eller vad som är värt att lägga på denna bloggs goda minne. I det resande säljarteamet jag är med i så sker det rätt abstrakta saker hela tiden. Så abstrakta att läsvärdet inte skulle vara noll... Det skulle landa på ett minusbelopp. De få läsare jag har skuller rent juridiskt begära ersättningskrav för den här bloggens svammel. Det är även av andra juridiska anledningar mycket av mitt liv inte kommer omskrivas just idag.

Dock dock dock vill jag berätta om en av det mest humoristiskt rävskabbiga festnätter jag genomlevt.

Once upon a time in Haugesund...

Hela teamet var ute på krogen bredvid vårt hotel vid Haugesund hamn. Hela teamet var vacumförpackat fulla (ink mig själv). Att jag själv inte spårade totalt berodde på att andra spårade mer än nog för oss alla. Spårningen var av typen "alla vagnar, in i skogen, inte ens den svarta lådan höll".

I dimman av alkoholångor så fick jag med mig en söt tjej till mitt hotelrum. Tjejen var av kristen traditionell karaktär som inte ville ha sex första natten. Lika jävla bra det för då slapp jag göra bort mig. Två av mina medarbetare som hånglat upp diverse människor ute på krogen men trots det fått gå lottlösa hem till hotelet lallade in i mitt hotelrum vid tretiden bara för att upptäcka att de båda är av motsatt kön. "Thats all i need" tänker båda två och PANG så börjar de riva av varandra kläderna framför mig och den stackars pryda tjej jag fått med mig som förmodligen undrade lite vad som föresgick. Trots att de spytt ner sig själva och andra och mest ragglat runt hela natten så är de båda ändå fullt kapabla att ha crazymonkeysex helt utan att notera mina protester över att de kan ta sitt skruvade samlag till egen ort då jag trots allt var först på rummet...
Efter en stund tar dock våra protester skruv och de båda beger sig in på toaletten... Men tyvärr var det just toaletten som drog i gång deras mest djuriska drifter och de ljud som strömmar ut genom väggen låter som en blandning mellan kulsprutekrig, motorsågsmord och elak behandling av tamsvin... Med en ljudvolym som ännu inte helt ekat av i Haugesund. Romantiken mellan mig och min tjej som låg och fick lyssna på djungelvrålen var våldtagen.
När mina medarbetare till sist anser sig var klara med att fucka upp toaletten stapplar de ut från toaletten, killen däckar i sin säng medan tjejen däckar i ett hörn av rummet. Var nu sexet över? Nej! Underskatta aldrig the sexdrive... För efter att däckat i fem minuter så börjar tjejen i sitt halvt medvetslösa tillstånd bli hungrig igen och börjar då kravla fram längs med golvet fram till killens säng. Från golvet börjar hon suga av den omedvetna killen i sängen. Då valde jag att ta min flicka och lämna rummet.

Andra skabbiga detaljer till historien är hur många gånger tjejen spytt innan hon började suga kuk, det faktum att killen nästa dag inte duschade, en fläck med blod som killen fann i sin säng nästa dag... Eller varför inte att båda är i högriskzonen för klamydia på grund av en sådan epidemi i teamet...

Jag märker att detta inlägg låter aningen moralistiskt korrekt och negativt inställd till att släppa lös sexuella tyglar. Men det var inte meningen. Låt alla knulla och vara glada!

Gustav Fröding ger min åsikt i ämnet...



Livets skål! O, min Anita,
uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
jungfrulemmars tryck!

I materien vill jag röna,
riktigt ha i famn
det som andens språk "det sköna"
givit såsom namn!

Jag vill andas blott Anita,
blott Anita se,
känna endast varma, vita
lemmars rörelse!

Högt man prisar konstens njutning,
den är kall och arm
emot väsenssammanslutning,
kärlek barm mot barm!

Sinnlighetens makt är kuvad
av en trång moral.
dygden, stel och överskruvad,
håller långa tal.

Dumheten har funnit mycket,
fann till slut ett fynd,
som föll folken uti tycket:
"Sinnlighet är synd!"

Sedan dess har kungasonen,
son av kung Natur,
av den vise dygdefånen
sparkats ut som djur.

Icke mer han vågar modigt
visa sig bland folk,
men han hämnas blodigt
med förgiftad dolk.

Sen när halva mänskligheten
ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten,
kommer segerns stund

Då skall dygdens makt, den sanna,
ärva den, som ljög.
Sinnligheten skall sin panna
bära stolt och hög.

Kropp med ande skall bli enad
och ett hjärta fritt
med en kärlek, fri och renad,
mänska, skall bli ditt!

Därför, därför, ljuva flicka,
blott till hjärtat lyss!
Låtom oss varandra dricka
i en kyssars kyss!

Rodna kind, du lockomflutna,
på ditt sköna sätt!
blicka ömt, till hälften slutna,
öga, du gör rätt!

Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
huru långt du vill!

Älska, älska, min Anita,
med din själ och kropp,
oskuldsfulla, varma, vita,
ljuva rosenknopp!

Livets skål! O, min Anita,
uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
jungfrulemmars tryck!

Let the sunshine in II (Gremlins 2)




För bara några veckor sedan så var det norska mörkret så intensivt att det enda som kunde lysa upp tillvaron var, just det, alkohol! Alkohol alkohol alkohol! Min lever fick svälja mer skit än gatubarnen i Calcutta! Hjärnstrukturen har på grund av all giftförtäring även den smält ner till ett enda politiskt inkorrekt skämt.

Men så kom solen till socken, drogen über alles!



Beitostølen har de senaste dagarna glimrat, gnistrat och skinit som guld, dimanter och silver då den oppositionella vårsolen med allt större styrkor attackerat Khaddafis vinter! Folket kräver vårreformer!
Jag skrev om det redan i förra inlägget men den rehabiliterande förmåga solen har på ett i vintermörkret förvirrat sinne är närapå övernaturlig.

Solen har haft en sådan effekt att jag lyckats nobbat alkoholen, kravlat mig upp ur soffan jag nästan växt fast i och bort från MTVs teenmoms (Amber är ondskefullare än ett gammalt norskt bergatroll). Jag har sedan stigit ut ur min lägenhet och omfamnat solskenet lika passionerat som i en italiensk mjukporrfilm.

Med upplyst ansikte och medvetande så såg jag över Jotunheimens glödande fjällmassiv och insåg jag att min teori om att jordens undergång kommer starta just i Beitostølen kanske inte stämmer. Jag har i tidigare inlägg påpekat att apokalypsogeddon och midgårdsormen kommer slingra sig runt världen och starta ett rent helvete vilken sekund som helst! Denna världens undergång kommer starta i Beitostølen! Men så stod jag alltså där denna soliga morgon iklädd min gulröda morgonrock och blickade ut över de norska fjällen och visste... Undergången kommer aldrig drabba något så vackert!
Typ tio sekunder efter att jag blivit säker på att Beitostølen var safe så skedde detta:



- Men helvete också.

Alltså vilken djävul gud är! Så fort jag insett sanningen ( i det här fallet att Beitostølen kommer att kicka igång Ragnarök)  så liksom vägrar Gud låta mig ha rätt och väntar med att släppa loss den eviga domen tills jag ångrar min faktaenliga insikt! Först när jag tog tillbaks min teori om Beitostølen pre2012 så tryckte Gud fnissandes på den röda knappen.

Okej. Jag hade visst fel om det ovanskrivna också. För nu ringde Gud mig och berättade vad som egentligen skett. Vår herre hade tydligen satt sitt dampbarn till brorson på sitt kontor när han själv skulle gå på ett möte och tydligt sagt åt pojkvaskern att "Och så rör du ingenting!". Det behövde inte gå mer än två minuter innan den lilla klåfingriga snorungen hade tryckt till den röda undergångsknappen på guds kontorsbänk!

Som tur är så är Gud den allsmäktiga gud han är och stoppade undergången snabbt som fan! Sedan misshandlade han sin brorson blodig i enlighet med sann kristen uppfostran.



Att under korset är det rätt att aga barn


Men det kändes lite magstarkt att börja diskutera etik med Gud nu när han barmhärtigt nog stoppat och spolat tillbaks tsunamin över skanderna. Så istället tog jag tag i en annan gudfruktig disciplin och la alltså helt ner alkoholen. Jag har varit nykter i hela sju dagar nu och detta blogginlägg bevisar att min galenskap inte beror på att jag alltid bloggar packad som en åsna! Jag bloggar i detta nu helt nykter och att jag är helt galen i huvudet råder det inga tvivel om.

Detta är en nytagen bild på mig när jag är helt nykter från alkohol, nikotin, thc, kokain, morfin och heroin: Nykter men helgalen in i minsta blodplätt.



Så när jag berusar mig på diverse droger så blir jag istället en söt samhällsmedborgare som inte vill något ont i hela världen. Här är en bild på mig jag när jag är full som helvetet.



Men då ska det också påpekas att when the drugs don't work no more, you get high on life! Solsken har alltså hållt mig i onyktert grepp hela denna veckan som är den första veckan på åratal som varit helt alkoholfri och därmed lika vit som snön! Men snön har sina nerpissade gula delar då jag ju trots allt varit hög på preparatet solsken!

Men nu är det dock slut på de flummiga åttiotalsfasonerna! Hög på livet. Så dumt! Och ikväll så är det inte lilllördag eller skärtorsdag utan the notorious B.I.G. lördag med stort L och Ö och R och D och A och G! Det där med att jag inte bloggar onykter är förövrigt en myt då jag och min kusin Biltjuven redan knäckt några pilsner som vi bytt till oss mot ett par något gamla pjäxor vi rotat fram från skiduthyrningens lager.

=

Så ikväll släpper vi in solskenet som får bli i form av alkohol då solen nu gått ner över Beitostølen.


Shelter

Nu har jag försökt hålla bakfyllan ute från min arbetsplats länge nog. Kaffe som har många fördelar har varit min vassaste sabel i den blodiga kampen mot armeerna av huvudvärk, magbubbel och Ågrens ångest som knackat och knackat och knackat på portarna från morgonens första timme.
Nu klockan kvart i tre är jag på gång att vifta vitflagg mot inkräktarna då koffeinet börjar likna en snart citerad the vervesång i försvarsdepartementet mot bakfylla. Now the drugs don't work, They just make you worse

Och även musiken har stått rakryggad vid krigsfronten och den har hållt mig på topphumör med låtar som vibrasphere - breathing place, J.S.Bach - wachet auf och Glasvegas - its my own cheating heart that makes me cry. Amelie och Its har kommit på besök och druckit kaffe med mig och således via sin socialitet försvarat mig från anfallet från bakfyllans naziarmeer.

När alla vännerna gått hem, kaffet inte längre fungerar och trumhinnorna vägrar uppfatta musik så är det inte lätt att hålla erövringen stången. Jag är också väldigt hungrig och kan inte lämna min arbetplats för att handla mat då jag är ensam på arbetsplatsen i fråga. Hungern har krypit så långt att jag fick muta några snowboardbrudar med billigare hyrpriser om de gick och handlade klementiner till mig på matbutiken. Brudarna har ännu inte dykt upp med min frukt och därför har jag inte ätit någonting på nära 24 timmar. Det snurrar i min skalle.

Men fan, jag är inte så ledsen ändå, alkoholgudarna har trots allt behandlat mig med silkeshandskar i dag trots att jag inte riktigt minns hur jag kom hem igår. Jag skulle ju bara guida runt en skidlärare bland Beitostølens få pubar över högst en öl... Det blev några fler. Its väckte mig i morse med "Ehm, are'nt you supposed to go to work today?"... Det hade han ju helt rätt i! Så här sitter jag nu och försöker desperat finna världens bästa sång så den kan lätta mitt sinne... Cranberries - dreams... Nära på men... The Rolling stones - Gimme shelter. Spot on.

Jag skulle säga att Gimme shelter är en motsägelsefull låt. För när man lyssnar på den så behöver man inget shelter, "gimme shelter" är the shelter. Men om jag inte behöver shelter, varför lyssnar jag då på en låt som heter "gimme shelter"?. Dessa tankar.

...

Och nu är gimme shelter slut... Satan... Då krävs den andra mastodonten ... Beatles - Here comes the sun. Rätt motsägelsefull den med men mer beroende på lokala faktorer som exempelvis att solen håller på att gå ner i det kyliga landskapet utanför min arbetsplats... Brr.

Och nu är Here comes the sun slut. Vad fan ska jag hitta på nu? För nu är hungern så vild att min mage tar helt ologiska beslut. Magen vill nämligen spy men det hjälper väl knappast mot hungern? Sug i den sista energin ur gallan istället du din... du din... mage.

Hur mycket hjälper bloggande mot baksmällan tro? En del faktistk. Patetisk som jag är sitter jag nämligen och småfnittrar åt mina egna lustigheter. Det är nästan så att jag vill ta en sten och drämma sådär trettio gånger i ansiktet för att råda bot på min usla självdistans. Hade jag gjort det hade förmodligen den fysiska smärtan helt tagit över min hjärnas fokus från hungern... I mitt drömska tillstånd minns jag knappt hur fysisk smärta känns men jag är övertygad om att hunger är trettio resor värre. Så här och nu nyper jag mig själv i bröstvårtorna, har inte någon sten nämligen. Aj aj aj. Fan va onödigt! AJ!

Kan inte de där klementinbrudarna leverera någon förbannad gång? one way or another I shall have deliverance. Där har vi också en topplåt! Inte i samma klass som det två tidigare musikaliska giganterna men ändå! I guess i gotta hide away, far away, coz i gotta find a way, to find my way. Story of my life det.

Jag hade kunnat vrida runt det här blogginlägget totalt via det citatet och djupdyka i ett pretantiöst hav av min egen psykologi, men jag orkar inte. Inte idag. Allt jag kräver är klementiner! Och min mössa. Jag lånade ut den till en kund i morse som inte hade någon. Sen lånade en annan kund vantar också. Dom kräver jag med. Får jag inte vad jag kräver från dessa kunder skickar jag jugoslaver på dom... Fast det förvisso större tillgång på polacker här i området. Samtliga tränar på gymet ungefär jämnt så de ska nog kunna skrämma en och annan!

Varför lånade jag ut min mössa för? Det finns ju ingen anledning till en sådan handling alls! Eller... Jo fan hon var ju söt! Lätt att jag lånar ut min mössa då!

Och där dök brudarna upp med mina klementiner också! 16 klementiner ligger uppradade framför mig i detta nu ska du få se på fan mage! Bakfyllan skall motas ut från mitt territorium, Gi' mig mit land tilbage, ligesom i de gamle dage. Gi' mig frisindet igen, der lurer under byens tage.


Mental istid

Istid

- mamma pappa varför är det så kallt
- Vi fryser ihjäl, det är så kallt, stackars barn, men snart blir det varmt?

Det hoppas jag i alla fall för det är kyliga tider här i Beitostølen... Kung Bore har kickstartat igång midvintern redan nu med snålblåst i 20 minusgrader under en klar fjällhimmel. Men jag tänker alldeles för logiskt för att tro på Kung Bores existens. Min förklaring till kylan är mycket enklare än så... Det är en ny istid! Eventuellt en ny atomvinter med tanke på det där kärnvapenkriget som gick av stapeln i Beitostølen förra vintersäsongen.



Nu har jag starkt för mig att en atomvintrer inte direkt poppar upp som ett popcorn några månader efter att ett kärnvapenkrig avslutats utan snarare är ett direkt resultat av atombomberna i fråga. Så min teori om att det bara är en gammal hederlig istid som är på väg att täcka hela nordeuropa är bra mycket mer realistisk.

Denna sprillas nya istid är alltså inledningen till jordens undergång, som jag redan siat fram för två blogginlägg sedan... Och ni som tror att istider är humoristiska och äventyrsfyllda tillställningar efter ha sett Iceagetrilogin bör tänka om.


Istider är ingenting att ta lätt på. För att överleva istider så krävs hårdträning, fiberrik kost och lite jävlar anamma. Därför har jag (hör och häpna) börjat att rutinmässigt träna på SAShotelets gym för

Den perfekta människans form,
smal och slimmad som en lax!


Och dessutom slutat äta kött... Bortsett från laxen. Jag äter lax!... Och mammut, sabeltandad tiger och dinosaurie. Men dom är utdöda på grund av diverse istider så det gör det samma. Jag faller bort lite från ämnet här känner jag och det har jag verkligen inte tid med. En istid är här så nu gäller det att ta vara på varje sekund. Att se filmen the Icestorm är bra exempel på att inte ta vara på varje sekund... För den filmen är bara konstig.



Men om jag återgår till ämnet överlevnad så är Träningen alltså A och O i ämnet och jag har trotsat the icestorm utanför varannan dag den senaste tiden för att ta mig från lägenheten till gymet och säkra min fortlevnad. Kontrastrikt nog var det i gymet som jag försöker överleva istiden som jag överlevde det värsta helvete jag någonsin gett mig på...

Träning under bitter bittert bakrus

Dagen innan hade jag nämligen klunkat i mig sambuca efter sambuca med Frank the Tank. Sambuca är just den drycken jag hatar mer än allt här i världen (mer än folkmord och pedofili tex) och den fick mig att tillägna den här textraden till dess existens.
 Jag känner mej så bombad
Måste va nånting jag ätit
Jag känner mej så urblåst
Det verkar va nåt smetit
 Det bara strömmar in
Det kommer aldrig ut
Jag vrider mig i plågor
Kan det aldrig ta slut?

Jag minns inte hur Its och Amelie fick hem mig till min kära soffa vid femsnåret.
Jag minns dock att någon blondin tidigare på kvällen hade suttit och babblat om någonting som jag inte orkade höra ett ord av. Men när hon pratade in i mitt öra kändes det i min fylla mer som hon pussade mig så jag tänkte "Fuck it, why not?" och försökte kyssa tillbaks fast med med min mun istället för mitt öra. Blondinen ville inte alls kyssas. Jag sjöng ut:

Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig
jag går på glödande kol


Den lilla sångprestationen fick henne inte att omvärdera hånglingserbjudandet så jag flydde till baren för att skölja bort min skam... Efter en timme där så fick jag frågan?

Har du druckit lite för mycket
av det dom säljer så gärna till dej?

Av Amelie. Jag nickade och tittade sorget på alla tomma sambucashotglas.


Blondinen jag nästan våldtagit dagen innan gick jag så klart in i på gymet dagen efter och det la väl den sista pusselbiten av Ågren där jag darrig släpade upp mig på löpbandet och började kubba för mitt liv. Det var som om levern blev så förvånad över kroppens plötsliga rörelse att den sprutade tillbaks giftet den hanterat hela dagen rakt in i blodomloppet igen... Jag mådde sååå dåligt!
Jag svettades ut en ocean där på bandet och jag var ständigt på vippen att jag skulle spetsa svettoceanen med en sprutspya som i sin tur redan var spetsad med blod. Mina organ var i upprorstillstånd och hjärtat skrek till min inkompetenta hjärna:

Jag ska totalvägra!
Jag ska totalvägra!
Jag ska totalvägraaa!


Min hjärna tog inte hotet på allvar utan ökade istället farten på löpbandet som värsta Captain Murdoch på Titanic.



Nu började synen ge vika och skicka upp en grötaktig urskiljning av verkligheten till medvetandet, musiken i min mp3spelare blev till ett dovt muller, mitt hjärta trummade på värre än Alex van halen och jag slutade svettas då fukten i min kropp i princip var slut... jag

Försöker stå ut
hålla mig stark
men det går inte
nej det är så jävla svårt


Till slut klarade jag inte mer och precis hela kroppen av. Det enda som fanns kvar var mina tankar...

Jag har mina tankar, jag har mina tankar, jag har mina tankar

Det kan ha varit kvarhållningen vid min tankeverksamhet där som fick mig att återigen få grepp om mitt liv och vakna till liv igen. Löpningen och helvetet på endast fem kilometer var över och jag hade överlevt min bakfylla.
Jag duschade liggandes på det äckliga golvet i den allmänna gymduschen i fem våta timmar innan mina muskler kunde med att få upp kroppen på benen igen.

Jag gick långsamt hemåt, hemåt den kvällen

Kantrade in genom dörren till lägenheten där min boendekamrat Its sa:

slå dig ner, framför teven


Det gjorde jag och i drömskt tillstånd till Discovery channel och sørlandschips så insåg jag att jag var redo att ta fighten mot istiden no matter what. Den kommer bli en barnlek mot vad jag upplevt denna afton.

Anledningen till att jag utsatte mig för träning under så vidriga förhållanden är en mental istid


We're only in it for the drugs (enligt dom)



Were only in it for the drugs (enligt dom)


Det finns inget att göra i den här trista skidorten
det finns ingenting här för oss
nä ursäkta jag överdrev lite grann
Ryktet säger ju att vi knarkar super och slåss
så har det alltid varit här uppe
ingen jävel har brytt sig om att kolla upp saken med oss
man ska va inåtvänd
va nöjd med sin lott, å aldrig hälsa på nån

Vi var trötta på samhällsklimatet,
hade spel på monotonin.
Dom här trista grupperingarna
där folk inte rör en min.

vi ville bara ha en anläggning där alla var välkomna förståss
vi ville bara en öppen resort


Vi tröttna på stängda liftar
och att alltid vänta på pudersnön
att undvika negativitet
sen plötsligt har dagen gått
vi ville bara ha en anläggning där alla var välkomna förståss
vi ville bara en öppen resort


Det finns inget att göra i den här trista skidorten
det finns ingenting här för oss
nä ursäkta jag överdrev lite grann
Ryktet säger ju att vi knarkar super och slåss
så har det alltid varit här uppe
ingen jävel har brytt sig om kolla upp saken med oss
man ska va inåtvänd
va nöjd med sin lott å aldrig hälsa på nån


Vi började försöka umgås,
socialisera med annat folk.
Vi tyckte det gick jävligt bra,
vi började ha kul.
Det uppskattades inte av toppen av hierarkin,
För om alla är välkomna är inte sällskapet fint...
Dom sa shit, är dom så där glada
så måste de ständigt röka weed
Vi har egentligen ingen aning,
Men det är ändå ett faktum, indeed.


Så tänkte alltså toppen av hierarkin
Som förmodligen också är säkra på att vi injicerar heroin

Men det finns ju Jägersalen förståss
och det finns massor av annat skit
där kan vi häcka bäst fan vi vill
men i huvet står det still
där kan vi ragga på milfs
medan trubadurerna spyr floder av skit
där kan vi sluta tänka
så får dom som dom vill
därute kan vi viska
medans Valdresekpressen går förbi
du han ser så käckt norsk ut i ansiktet!!!


Ja jag blev lite poetisk här uppe i Norge så valde att skriva om lite av Ebba Gröns låt Were only in for the drugs och precis som min omskrivning av Die Mauer så blev låttexten drogrelaterad (Vilket förvisso Were only in it for the drugs var från början).

Anledningen till drogrelateringen är att jag känner starkt behov av att skämta om mitt påstådda drogbruk.

Ja nu brinner det i knutarna här i Beitostølen. Dom drogrelaterade ryktena som cirkulerade förra året om hur mycket stonertung narkotikum jag och de mina rökte, injicerade, knaprade eller införde rektalt har återigen börjat storma omkring i området. Det räckte tydligen inte alls med detta oskuldsbevisande inlägg för att bevisa min och mina vänners oskuld i ämnet...
Så med all största sannolikhet kommer ryktesspridarna gola ner oss totalt och sända en polisrazzia mot oss och våran lägenhet redan i detta tidiga stadium av vintersäsongen!

Åh HERREGUD! Nu är det kokta fläsket vidbränt! För vilken sekund som helst kommer det krasha in rökbomber genom lägenhetens fönster och BARAMM så kommer adrenalindrogad insatsstyrka med gasmask repa sig ner genom ett nysprängt tak och trycka upp en AK4 i våra näsborrar... Och peta runt lite!



Egentligen ser jag fram emot besök... Jag älskar gäster... men poängen är att jag inte har något grönt att bjuda mina polisgäster på... Annars hade ju lätt passat vidare en joint och en tvspelsdosa till poliserna så vi kunnat chilla lite allesammans till de klassiska liren Street fighter 2 Turbo eller Super Mario world på mitt supernintendo.

Men nu har jag inget gräs eller hasch liggandes i lägenheten som jag bott två säsonger i och intressant nog har jag aldrig haft det. Det är ett ärligt konstaterande. Att det bolmades röksignaler från andra platser i Beitostølen är inte riktigt min sak att kommentera.

Däremot får jag erkänna att jag gömt 18 kilo heroin under sängen... Medan 20 kilo kokain ligger framme på köksbordet. Jag blev så trött av att gömma heroinet så jag orkade helt enkelt inte gömma något mer knark. Så nu ligger kokainet där det ligger... Insatsstyrkan kanske kommer vara så djupt koncenterade på att drogerna kommer ligga gömda att de missar kokainet på köksbordet där det ligger i en stor skinande hög.



Det gäller att inte nysa i närheten av det för det blir en jävla röra. Hoppas alla drogletande gäster kommer förstå detta. Jag kan ta lite livstid för kokainsmuggling men jag orkar fan inte dammsuga min lägenhet bara för att en säkerhetspolis är förkyld på jobbet.

Jag måste säga att jag trivs väldigt bra i lägenhet och eftersom jag inte håller på med illegala droger så brukar det istället bli en kvällscigarett om dagen på altanen utanför med min boendekamrat Its. Att snegla ut över de vita fjällen på andra sidan den mörka dalen samtidigt som nikotinet knäpper till nervsystemet är en helt okej dagstradition.

Its är mer av en ekonom och storrökare än mig så han rullar sina cigaretter själv och kanske förbipasserande tolkar de där små rullade ciggen som jointar... Varför de nu skulle göra det? För satans helvete va Guds himmelhög Its hade varit om han puffade i sig 20 jointar om dagen... Men förvisso är Its en hårding så han kanske skulle palla det. Jag skulle exempelvis inte bli förvånad om den här brodern också låg på den nivån.



Nej ärligt talat folk. Ska vi istället gå på det reella drogproblemet här uppe på fjället... Det är sambuca jag pratar om här. Även Sambucas sanna natur har jag skrivit ett inlägg om back in the days.

Jag avskyr verkligen Sambuca av hela mitt hjärta då jag vet vad det gör med människor. Många av mina sanna bröder har gått ner sig och försvunnit bort i sambucaträsket. "The Heroin diaries" av Mötley Crews basist Nikki Sixx är ett teletubbiesavsnitt i jämnförelse med min egen kommande "The Sambuca diaries"...
Söndagen förrförra veckan så halkade sambucashoten så fel i min strupe att jag fick lämna krogen och spy ut den lilla demonen i snön... Lärde jag mig en läxa? Nej söndagen därpå så sitter jag på efterfest och klunkar upp sambuca efter sambuca i IKEAdricksglas istället.

Söndagar så är det nämligen branchfest på schemat och barerna har valt att låta sambuca agera officiell ortsdryck.

Sambuca är förvisso kanske inte lika beroendeframkallande som heroin men det är dödligare än arsenik så nu är det junkiehög tid att myndigheterna agerar. Så fort lagen träder i kraft kommer jag personligen gola ner krögarna totalt och sända polisrazzior mot varje jäkla bar redan i detta tidiga stadium av vintersäsongen!



Så snart kommer det krasha in rökbomber genom barernas fönster och BARAMM så kommer adrenalindrogad insatsstyrka med gasmask repa sig ner genom ett nysprängt tak och trycka upp en AK4 i bartendrarnas näsborrar... Och peta runt lite! Sen beslagtas all sambuca.

Nästa steg är att få med FN i spelet och kriminalisera sambuca över hela världen. Sedan tar vi väststater och utnyttjar sönder alla de u-länder vi inte riktigt kan gör storprofit på med motiveringen att vi krigar mot sambucan de inte har kontroll över! Allt i sann demokratisk anda!

Om jorden är dränkt i omoralens gasolin... Då tuttar vi på.



Min poäng med detta inlägg är en fundersamhet över hur människor fått för sig att jag röker så mycket ganja när jag i själva verket inte röker ganja alls... I stark kontrast till den otroliga mängd alkohol jag misshandlar min lever med.

Avslutningsvis och allvarligt talat, vi röker. Vanlig tobak. Bara.

Peace out, one love!


Thats not alcoholism, this is alcoholism

...

Det är väl fan... Nu har jag vaknat upp på en främmande plats här igen... Senast jag lade tankekraft på var jag var så har jag starkt för mig att jag befann mig i en villa i Gävle. Men nu har jag precis vaknat upp på en soffa i en designmässigt korrekt lägenhet och jag har lite svårt att minnas hur jag hamnade här eller vem som bor här och var i Sverige jag befinner mig. Om jag granskar lägenheten här ska vi se om jag kanske lyckas klura ut var jag kan tänkas vara.

Utanför balkongen känns det lite fjällaktigt och lantligt ut... Känner nästan igen mig... Och här på väggarna så hänger... Åh herregud... Samisk konst! Kan det vara så att jag befinner mig hos min vän Samen i Idre? I sådana fall gäller det att lägga benen på ryggen här för samen är en vän av våldsam natur och upptäcker han mig objuden liggandes på hans soffa då kommer han utan att fundera tre eller två sekunder på saken misshandla mig oigenkänlig. Nu kanske inte alla minns samen men han har haft några aggresiva kapitel i denna blogg:

25 mars 2009
28 juli 2009

Ja jävlar där ovanför sängen i ett sovrum här hänger en tavla av ingen mindre än min vän Samen och jag befinner mig onekligen i Idre i Dalarna och har således korsat Sveriges avlånga land. Mitt minne är uppenbarligen slitet men sträcker jag på nervtrådarna i min omotiverat långsamma hjärna så börjar vaga minnen blinka fram som stjärnbilder på norra halvklotet under iskalla kvällar.
Jag tror nästan jag bor här i lägenheten under samens godkännande på villkoret att jag hjälper till det organiserade nordeuropiska svaret på The Bloods and the Cribs and the KKK... Samerna. Arbetsuppgifter som enligt samen skulle kunna lämpa sig för mig var antingen att skotta slaktavfall från renslakteriet till den så kallade tarmgropen en kilometer därifrån eller eventuellt skotta ner en inte längre levande vargförespråkande kommunalpolitiker från Mora i omskrivna tarmgrop.

I morse var första arbetsdagen och klockan 06.50 sparkade den fortfarande berusade samen upp fortfarande berusade mig ur den här soffan och förklarade att vi skulle ta bilen till slakteriet två mil upp på fjället.

- "Men varför måste vi börja arbeta så tidigt?"
- "Jo Morgonstund har guld i mun och tala är silver men tiga är guld så håll din käft!!" röt Samen


Jag fick tyvärr inte gjort så mycket borta vid slakteriet då jag svek för det inre alkoholrelaterade trycket jag tryckt i mig kvällen innan och somnade i nån barrack som stod i förbindelse med anlägget. Samen däremot tvättade tarmar för fulla muggar i en timme innan han fick ett telefonsamtal om ett möte med skogsvårdsstyrelsen som han skulle skynda sig tillbaks till. Så två mils bilfärd ner för fjället igen i 140 knyck i toner till Carola - Fångad av en stormvind från steroen och med Samen viskandes för sig själv "Mötesarvoden är höga som fjälltoppar dom!" så sladdade han in här vid sin lägenhet där han låste in mig innan han själv lunkade till en av de få konferanslokaler Idre by har att bjuda på.

Inte kul att vara inlåst i en lägenhet kanske men det är en fin lägenhet vi talar om här med dyra möbler och attiraljer. Samen är nämligen näst intill mer self made man än Adolf Hitler trots sina 21 år och har yrkestitlar som restaurangansvarig och vice vd för ett slakteri och vd för sitt eget företag och iinnehar då företag, lägenhet, volvo v70, renhjord... och snart även två rottingstolar då hans fasters man köpt loss ett parti rottingmöbler för en halv miljon till en restaurangdeal som inte gick igenom.


Jag fick testsitta de där lyxstolarna ute i vildmarken i förrgår då det ordnades födelsedagskalas i Samens farföräldrars lilla stuga långt ifrån civilisationen och just där hade de valt att dumpa av partit med rottingmöbler.
Att sitta i de där stolarna, surpla finrödvin och lyssna på fjällvinden och diskussioner om rennäringen mellan addja och Samens fasters man var en surrealistisk upplevelse... Ja hela det samiska kalaset var aningen surrealistiskt men med ack så älskvärda och trevliga kalasdeltagare.
Alla söp hårt i den lilla stugan trots att barn var närvarande... Ja de drack fan med. Det tydligaste beviset på att sprit och ålder alltid kan gå hand i hand var att de som drack med störst törst var åttioåriga farmor och åttiofemåriga farfar... Till slut ansåg resterande festdeltagarna att det var nog med alkohol till åldringarna och lät dom inte dricka mer...


Men åldringarna lät sig inte tryckas ner av de den spontana nykterhetsrörelsen och i smyg började de vaggandes gå igenom sina egna personliga spritgömmor i det lilla lilla huset, farmor på sitt håll och farfar på sitt håll. Farmor hade exempelvis ett stash i djupt inne i ett skafferi som hon smugglade ner i kaffet och farfar kröp ner på knä och fick anstränga sig länge innan han kom så djupt in i ett skåp att han nådde sin skattkammare...

Men den här festen var ett saftkalas hos Jehovas vittnen (om de regelryttarna tillåter sådana tillställningar) i jämnförelse de tillställningar jag blev medbjuden till vid andra tillfällen och där var inga andra Samer än samen representerad. Dessa människor drack oftare än de inte drack och de var enligt sig själva döpta i brännvin. Jag trodde jag hade träffat människor som vet hur man dricker men det var innan jag träffat The King och Happy.

Första kontakten med den utbredda misären var i en lägenhet här ovanför Samen och jag lyckades disrespektera de traditionella sederna redan när jag ställde upp min flaska explorer på bordet. Trots att det är den billigaste vodkan på systemet så var det högadlig stockholmsdryck enligt byborna och den dricker man endast när det skattefria alternativet är slut. Det skattefria alternativet var inte slut på något vis och det beordades jag att dricka istället. Nu har jag aldrig druckit hembrännt förut så det blev en upplevelse... En snabb upplevelse. En kvart efter första klunken sov jag djupt... Jag hann inte ens med att spåra ut.

Närmare denna klassiska skildring av vänskap till sprit har jag aldrig befunnit mig.


Dagen därpå mådde jag sådär bra men några som mådde betydligt bättre redan mitt på dagen var suputerna från gårdagen som var påt igen. Vi träffades och åt middag med dom på den lokala syltan och situationen var nog det mest extrema jag sett med egna ögon.
Till maten hade de beställt en cider som de kryddade med jordgubbar och sin egen HB vilken i slutändan utgjorde 50 procent av hela drinken. De var overkilltankade redan från början men det hindrade ingen deltagarna från att svepa drinkarna de gjort i ordning redan efter några minuter...
Ungefär två gånger i minuten frågade The King mig om jag ville ha schlurk sprit från dunken men på klassiskt norrländskt vis så uttryckte han sig inte med frasen "Vill du ha en en schlurk" utan sa istället

- "Näej Rocco..." och hytte med dunken
- "Jo Rocco..." och hytte med dunken
- Näej Rocco..." och hytte med dunken
- Jo du Rocco..." och hytte med dunken

Det var en väldigt tur att han uttryckte sig i de där ordalagen för ortsbornas Idredialekt var väldigt svårförstålig och kommunikationen blev ju inte direkt bättre av deras promille låg där den låg.
Happy ville inte ha sagt så mycket vid matbordet eller så kan det varit så att han helt supit bort större delen av talförmågan. Detta hindrade honom dock inte från att fortsätta drickandet och han visade ett partytrick som gick ut på att han skulle svepa en Smirnoff ice på två sekunder via ett sugrör... Det tricket slutade med han att sprutade ner större delen av lokala syltans lokaler.
Efter det fortsatte Happy äta från sin tacotallrik och ungefär hälften av allt som låg på tallriken från början hamnade på bordet och golvet... Detta skulle kunna irriterat restauranginnehavaren men jag tror han hade fullt upp med att irritera sig över att Happy spelade Mötley crew - Girls girls girls varvat med introt till Räddningspatrullen på hög volym på sin mobil...





Högst troligt är det också att restauranginnehavaren irriterade sig på att The King började trakassera äldre kvinnliga matgäster på borden bredvid.
"Vad är det för jävla kompisar ni har egentligen?" frågade innehavaren oss när de packade åsnorna packat sig ut ur restaurangen. "Ja du... Brist på alternativ." svarade Samen med ett besvärat skratt.

Några timmar senare racade jag och Samen mot The King, Happyoch två brudar från Idre till Samens farsa ute på fjället då The King ville tjacka lite renkött. För att helga ändamålet blev det Kicki Danielsson på våran bils stereo.

Happy som somnat i baksätet på vår motståndarbil vaknade till liv en kvart efter att vi anlett till Samens farsa och valsade då in till köksbordet och krävde ännu mer sprit och den här gången fixade han inte ens med att försöka svälja det så det rann nerför hans kinder... Talförmågan var tillbaks igen i alla fall för han proklamerade han nog gått och förlorat synen då han inte såg något.
- "Vad är det du sitt och säg?" säger en panikslagen The King
- "Jo men man behöv int se allt" svarar Happy lugnt och avslappnat.

Här är föresten en bild på de båda vännerna


Om inte denna redogörelse om alkoholismen i Idre ännu inte klassas som extrem då har jag fortfarande ett äss i shortarmen. En nerdekad bybo kom förbi en vän till Samen och frågade
- Har du lite t-röd jag kan få dricka?
- Men inte ska du drick T-röd, jag har whiskey?
- Jasså du har finare grejer du?

Finns många grader i helvetet och det är ibland skönt att veta att man befinner sig på en temperatur långt kallare än solens kärna. Skål för det!

Länkar här till låttexter i ämnet skapade för en dramatisering om ämnet.

http://klarabellastad.blogg.se/


Narcotic


Rykten susar i säven och the grapevine i fjällområdet, Beitostølen att jag och mina vänner är storpuffare av illegala substanser och att vi vareviga kväll röker marijuana i våran knarkarkvart till lägenhet. Vilka de är som puffar fram alla dessa rykten är osäkert men vad som är säkert är att de är helsäkra på att jag sprider maja vart jag än går och att jag åtminstone en gång om dagen is sittin on da fence and wonder to myself why the government don't legalize da ganja!!

Innan jag skämtar allt för vilt om denna situation (som jag då ser som mycket humoristisk) så bör det kanske påpekas att ryktena inte stämmer. Jag har aldrig smugglat in, odlat i vinterkyla, innehatt, köpt eller sålt någon marijuana, hasch eller annan olaglig drog denna vintersäsong. Det har inte mina närmaste vänner heller.

Trots detta får jag förfrågningar om köp, förfrågningar om försäljning och tips från omtänksamma utomstående att jag ska hålla en lägre profil när det kommer till mitt missbruk. Mitt reella missbruk av alkohol är invånarna i Beitostølen mindre oroade över då de insett att alkoholets bieffekter knappast kan vara av någon större vikt med tanke på att vissa spritälskande människor i Beitostølen överhuvudtaget lever. Kanske ligger det mer helning av människokroppar i fjälluften än vad som är allmänt känt.

Vad ryktena om droger kommer ifrån är jag osäker på. Här kommer några alternativ.

1. kanske en mycket odrogliberal grupp som sett mig så brutalt onykter eventuellt brutalt bakfull att jag inte kunnat tala tänkt att den där killen måste vara stenad. Att jag inte kunde tala skedde exempelvis på nyårsdagen när jag haltade in på min arbetsplats på morgonen. Deras kristet konservativa inställning till droger kan ha slutet sig så hårt om deras medvetande att de inte ens kan se skillnad mellan onykterhet och höghet. Skillnaden är hög.

2. Att jag la denna grymt roliga bild som profilbild på facebook kan även vara bidragande till min nya status som Beitostøelns knarkkung:


Men jag tycker faktiskt att jag vägde upp den väldigt fint med min nästa profilbild. Gudsfruktigheten i den borde helt neutraliserat alla misstankar om intresse för drogkultur:

3. Att jag skämtat på denna blogg om gräsrökande kan möjligtvis ha bidragit men jag tvivlar starkt, då denna blogg inte läses av någon annan än mina ömma moder... Och är hon övertygad om att jag inte håller på med droger så känns det som att omvärlden också borde vara det med tanke på hennes konstanta moderliga oro. Min mor är allt annat än drogliberal... Även om hon efter en tuff arbetsvecka gärna sätter på lite Cypress Hill och skjuter upp diacetylmorfin i vristen!

4. Ännu en anledning till varför jag skulle kunna misstänkas hålla på med narkotikum är att jag gärna tar upp frågan om cannabis till öppen diskussion och inte direkt skäms över att grundat mina ställningstaganden från vetenskaplig och logisk information från både förespråkare och motståndare av drogen.

5. Den sista bevisframläggning i min egen domstol är att jag umgås med flera danska medborgare. Juryns utlåtande: Guilty!!! HANG HIM HIGH!!!

Personligen anser jag inte att denna bevisföljd är riktigt korrekt för att fälla mig och mina vänner och att sedan berätta för alla som vill höra om vilka junkiedopeheads vi är. Detta skulle kunna påverka mitt arbete (även om jag är hundra procent säker på att min arbetsgivare använder sin tid till vettigare ändåmål än att lyssna på lösa rykten) och mina möjligheter till bra boende på en liten ort.

De jag tror i desto större utsträckning påverkas av ryktena är de av mina vänner som inte har fast anställning i en liten ort och just i det avseendet blir jag arg på riktigt och manar på de ryktesspridadande hönsen att övervaka sina egna liv bättre istället för att kackla ihop dikter på sina sensationsspridande kafferep som fyller upp deras egna inte så dramatiska vardag.

Påpekar också att alla som fått för sig att vi röker på konstant är välkomna till våran lägenhet 24/7 för pöbelrazzia och en stark notering kan läggas på att lägenheten har legat i det välkomnande tillståndet hela vintern.

Nu kände jag att jag blev lite defensiv här i slutet, men vet att några vänner fått problem på grund av vissa arbetsplatsers paranoia över tidigare säsongers vilda drogmissbruk och att de ska få problem för att de valt att umgås med mig gör att ett visst ansvar sipprar fram i mitt medvetande.

Men ska det vara som så att vi är utmålade som Cheech and Chongs efterföljande ättlingar i Beitostølen så är det väl lika bra att acceptera sin plats i samhället och dra på sig fjällrävenryggsäcken packade med falska pass stämplade i Afghanistan, Nepal och Jamaica och med dessa pass passa oss till Guatemala för att köpa blueprints på effektiva Kokainfabriker och betala med norska statshemligheter. Sen drar vi tillbaks till våran lägenhet i Beitostølen, bygger våran fabrik för att sedan tänka ännu större och ambitiöstare och sedan planera en pipeline via Sognefjorden till Karibiska havet och Colombia... Jag menar nu när fantiserade rykten ändå är i omlopp så varför fantisera lite LSDartat till?

Någonting säger mig dock att min kristna lågstadielärarinna hade skrikit "Det där måste bara han varit drogad när han skrivit" efter att läst det senaste stycket.

You can suck my dick if you don't like, my shit
Cause I was high when I wrote this so suck, my dick!


Och det där är vad Eminem har att säga om saken.

 

Men det intressanta med just ryktena är att jag trots allt inte fått höra direkt från ryktesspridarna att de sprider rykten om mig så det kanske är så att de inte alls gör det utan att det egentliga ryktesspridarna är de som säger att det finns massor ryktesspridare som sprider rykten om mig. Fast då stämmer ju det de säger att det sprids massor rykten om mig i alla fall... Fast då kan de ju omöjligt räknas som ryktesspridare om de sprider järnhård sanning och inte rykten... ... ... For a minute there i lost myself.

Frågan är om mitt flummiga resonemang i stycket ovanför är nog för att börja sprida rykten om att jag måste hålla på med narkotikaklassade preparat eller om läsarna kan nöja sig med att det nog kan vara alkohol i mitt blodomlopp eller kanske till och med något så sensationellt som ett odrogat skämtande sinne?!

Men om vi nu återgår till huvudämnet i detta blogginlägg och låt oss säga att bevisningen från de självutnämnda åklagarna i Beitostølen blir att för konkreta i den lilla ortens eviga rättegång. Då har jag ett klassiskt försvarstal jag lärde mig i lågstadiet till hands. Ett försvarstal som påpekar att alla mina brister beror på en sorglig uppväxt...

Jag är en narkoman, farsan är likadan!
Morsan hon super hela dan
Och syrran hon är med barn.

Just att syrran var med barn var det mest påfallande tragiska i sången och min uppväxt... Faller inte juryn i empatiska tårar för den förklaringen om min hemska uppväxt finns alltid den engelska versionen att tillgå...

My uncle shoots heroin, my father used to do cocaine!
My moms used to smoke weed with her friends when I was eight!
Smoked weed when I was twelve, sold weed at fourteen!

 

Avslutningsvis och allvarligt talat, vi röker inte. Peace out, one love!


Tankar om Heroin

Hjälp vilket uselt inlägg jag skrev förra gången... Jag blir nästan lite fundersam över hurvida det verkligen är jag som skrivit de där felstavade och osammanhängande formuleringarna eller om det egentligen är så att Heroin-Hasse egentligen är blogginläggets sanna skribent... Inte för att jag tvivlar på Heroin-Hasses kapacitet men just när det kommer till bloggande så brukar det mest bli avföringsbeskrivning och tripprapporter från Hasses sida... Hasse brukar alltså hoppa in och blogga för mig de dagar jag känner mig som mest borta och det är många inlägg genom åren som helt och hållet är underskrivna med hans trasiga principer.

Det här är Heroin-Hasse

Vi har varit goda vänner länge nu och just när förra inlägget skrevs så var vi långt borta i Heroinet varma famn med varsin infekterad kanyl i våra sönderstuckna benveck! Fan va kul vi hade det och i dimman så minns jag inte riktigt bloggandet. Jag och Heroin-Hasse har en favoiritmelodi och kära mamma hemma i Sverige, läser du detta och blir lite chockad över mitt plötsliga heroinberoende så sjung med i våran melodi!

 


Hur som helst står det alltså oklart hurvida om det är jag eller Heroin-Hasse som skrev förra blogginlägget och vi kanske ska lämna den historian åt historien för vad gör det om hundra år när allting kommer kring! ...
Nu börjar jag bli misstänksam här för detta blogginlägget har startat riktigt uselt... Ett riktigt lågvattenmärke när det kommer till seriös bloggrapportering. Är det jag eller Heroin-Hasse som skriver? Vem är det som smattrar på tangentbordet?... Det måste vara jag men för säkerhets skull så kollar jag mig själv i spegeln...

 

Hmm knivigt det här för det där är ju åter igen Heroin-Hasses fula trut... Jag behöver en hit för att få klarhet i det här! Nej det där var Heroin-Hasse som skrev... Personligen går jag inte på heroin. Den jäveln är fan skribent av hela det här inlägget och det var en ren rökridå han la ut i början om att han inte ansåg att förra inlägget var bra. Han anser nämligen att inlägget är jättebra. Han ansåg det var bra endast för han är en jävla heroinist med lika mycket smak som en fisksoppa utan fisk, salt eller ens buljong!
Jag postar det här inlägget nu för det blev satan sämre än det förra! Heroin-Hasse ger mig den här blicken som respons på min kritik!





Tankar om Ganges

Det kändes änna gött igår att få skriva av sig lite, ungefär som det känns efter att massakrerat en stackars toalett med gårdagens kryddiga böngryta bryggd på ett indiskt recept som verkligen kräver äkta vatten från Ganjes. I Ganges har man dumpat lik i typ tiotusen år och mer än hälften av alla avlopp i India land leder till denna flod. Så det blir en riktig kalasmåltid det...

Om det är gårdagens bloggrapport som fått denna dag att bli en riktigt bra dag vet jag inte. Den tredubbla grötportionen jag åt imorse har nog även dragit sitt strå till stacken och förmodligen även de fem koppar kaffe jag pressat i mig för stilla alkoholdeliriumet som skakar min kropp som en maracas. Ay Caramba!

Jag har nämligen inte druckit någon form av alkohol på hela fyra dagar och det kan nästan klassas som ett litet rekord för en suput som mig. Anledningen till att jag inte dricker beror dock inte på alkohol delirium eller några andra larviga hälsoeffekter de sociala myndigheterna diktat fram nej jag och min gode vän Its Pete har i gemensamt samtal insett att han och jag snarare dricker på tok för lite rent hälsomässigt.
Problemet med alkoholintag är snarare kostnaden och landet vi lever i gör att ekonomiska plan snart inte klarar fler danska skallar från Gammeldansk.



Min ekonomiska plan var tidigare rätt simpel men för några minuteser sedan lades en resa till Indien in som en extra kostnad. I Indien ska jag alltså doppa mig i Ganges och då kanske man kan undra varför? Jag har för mig att jag hört någonstans att det dumpats lik och avföring i floden i tiotusen år och det känns ju så där mysigt att bada i kanske då. Men när jag kollar här på Ganges på Wickan så är den väldigt veligt helig och jag vill verkligen ge de hinduistiska gudarna en chans... Oavsett hur hur mycket skit jag ska behöva kallsupa i mig. Ibland måste det gå lite sämre för att det ska kunna gå mycket bättre.

Sambuca

Mina damer och herrar.

Jag har i tidigare inlägg berättat att min absoluta favoritdryck när det kommer till sprit är kaffekask så därför är det hög tid att jag tar min bloggs ansvar och även varnar för min absoluta hatdryck när det kommer till sprit. Denna alla onda andars olja är sprunget ur dödsrikets källa och de som marknadsför drycken brukar även roa sig med att avrätta pensionärer och våldta små små barn!

Drycken går under namnet... Sambuca.

Sambuca smakar anis och anis det låter ju nästan som anus vilket är människans tarmöppning det och det tycker jag är ett argument som håller för varför man ska hålla sig ifrån Sambuca både hemmavid och på krogen.

Mer argument för att sambuca är fel är att smaken liksom fastnar i halsen och gör sig hemmastadd där med sin vidrighet. Det spelar ingen roll hur mycket man än skriker ner på sambucan i halsen "Hörrö Sambuca, du får inte bo i min hals, flytta ner till magen eller nåt va!", man blir ändå helt ignorerad av Sambucan som på rent jävelskap brukar dra igång vilda röjarskivor och spela Eddie Meduza på högsta jävla volym nere i halsen. Sambuca kan inte bete sig!

De som uppfann var Sambuca var inga andra än de tyska fascisterna och deras plan var helt enkelt att sprida skräck i Europa. Som den respekterade historiker jag är så kan jag helt exklusivt i www.rocc.blogg.se avslöja att tyskarna skickade Sambuca till de ryska trupperna vid östfronten och det var genom denna manöver de nästan knäckte den röda armen som inte kunde föra krig ordentligt då de var så äcklade av Sambucasmaken. Lyckligtvis började ryssarna dricka vodka igen en vacker dag i Stalingrad och på så vis vände det stora fosterländska kriget.

It should have ended that day, but evil was allowed to endure... och Sambuca började drickas på andra håll i Europa.

En anledning till att jag kände att jag var tvungen att skriva om Sambucas fasor är att jag har köpt en flaska Nipaxon hostmedecin till min sjuka hals då jag legat sjuk i över en vecka nu här norr om Göteborg. Nipaxon smakar som Sambuca så därför tog jag friheten att rent bildligt förklara vad Nipaxon innebär för världen...



Jag funderar på att åka ner till de fattigaste och mest miserabla delarna av Afrika med 200 liter Nipaxon och starta ett humanitärt volontärprojekt som går ut på att vi inte låter afrikanerna få få dricka någonting av våran hostmedecin! "Nej ni får inte smaka Nipaxon, att törsta eller hosta ihjäl är helt klart att föredra framför att dricka detta för det smakar verkligen skit!".
Detta solidariska projekt tänkte jag skulle dra igång våren 2010 och ni som känner att ni vill bidra till att hjälpa andra människor får gärna sätta in en större eller mindre summa på postgiro nr 16 67 23 - 7. Med era pengar kan vi köpa in ännu mer Nipaxon som ännu fler afrikaner slipper dricka!

Hur gör jag då själv för att få i mig Nipaxon? Jo jag håller för näsan när jag dricker slasket och känner därmed ingen smak... Fast... Det skulle ju afrikanerna också kunna göra kom jag på nu... Hmm... Vi skiter i alltihop tror jag... Men ni får ändå sätta in pengar på postgiro nr 16 67 23 - 7... Om ni vill...

Kaffekask

Kaffekask

Nu har jag precis haft en sån här svacka  från bloggskriveri som jag brukar ha så där två gånger om året då trycket från livets alla tillkortakommanden blir för hårt över mina veka axlar och jag måste stänga av och starta om mitt hjärta och min hjärna med kärnbränslet kaffekask also known as kaffegök.

Kaffekask recept

Kaffekask är i mina smaklökar kaffe och okryddat brännvin, gärna fin vodka men jag antar att HB och träsprit också kan godtas på mindre finare tillställningar. Kaffet ska vara skållhet och serveras i mindre kaffekoppar. 2-3 cl sprit rekommenderas till varje kopp.
OBS! För stora proportioner sprit förstör kaffekasken. Spritsmak dyker upp, koffeinet och alkoholen kommer i obalans etc

Kaffekask fördelar

Kaffekask är väldigt gott då kaffesmaken effektivt tar bort all spritsmak men behåller spritens styrka i mun, gom, hals och mage. Kaffekask är väldigt billigt. Kaffekask är väldigt uppiggande. Kaffekask är väldigt traditionellt. Kaffekask döljer väldigt bra att det är alkohol i görningen om man nu av någon anledning inte vill visa detta för omgivningen(Kaffekoppar från en gammal kinesiskt servis är exempelvis en mycket bra täckmantel).

Min senaste Kaffekaskanekdot

Jag, Skäggapan, en australiensisk turist och Scheglaren åkte till Arvikafestivalen nu för några dagar sen. Där stals allt. Från australiensarens Billabongshorts till Scheglarens Ipod till allas öl till Skäggpans flaska med vatten till min campingstol.
Björnligan lämnade barmhärtigt nog vodkan. Den vodkan tog jag ut på romantisk date med på Arvikafestivalens stora campingområde för att glömma min irritation gentemot kleptomanerna!

Tidigare kvällar hade jag kunnat sitta vid det kristna campet och grogga kaffekask då de minst lika barmhärigt som både Björnligan och den barmhärtiga samariten bjussade på kaffe åt alla som kom och hälsade på och lyssnade på Jesu budskap!

Mitt uppsåt att grogga med deras kristna kaffe denna afton var inte accepterat av pastor Sten Frisk eller Helge Fossmo eller vad han nu hette så jag fick inget kaffe denna kväll. "Jag svär på Gud att jag kanske möjligen kan överväga att ta honom eller hon eller det eller vad i helvete Gud nu vill kallas till mitt hjärta om ni bara delar med er av lite groggvirke" menade jag. Pastorn lät sig inte övertalas. Lite desperat skrek jag "Ni ska ha groggvirket själva!" men jag insåg när jag uttalade de där orden att människorna i Jesuscampet knappast behövde någon grogg för att berusa sig själva... Att berätta för mig att de trodde på onda andar och exorcism fick mig att förstå att de nyttjade något  mucho mycket mycket högre på hallucinogenhyllan.

Diskussionen med pastorn var lönlös och när jag satt där i campet så kom plötsligt en kille i bara kalsonger springande från ingenstans med en lapp med texten "Slutet är nära!" i händerna. Han ställde sig framför de kristna, höll ut sin lapp och så skrek han, sen sprang han vidare genom campingområdet utan att blicka bakåt.
Jag insåg att han hade rätt. Slutet är nära. Jag måste finna kaffe. Då plötsligt kom jag på att de delade ut gratis kaffe vid tjejjouren vid ingången till campingområdet. Det var sånt där pulverkaffe men gratis är gott! Jag hängde utanför tjejjouren från klockan 23.00 till 11.30 nästa morgon konstant drickandes mitt kaffekask.
Jag vet inte hur uppskattad jag var av tjejerna därinne men eftersom jag hela tiden fick nytt kaffe så kan jag ju inte varit allt för hatad.

Mitt halv dygn vid tjejjouren och även sjukvårdstältet gick i kaffegöken och kassettbandspelarens tecken. Scheglaren la ju av festandet redan vid tretiden så från det klockslaget var jag själv i en stol jag stuli... lånat från sjukvårdstältet och som sällskap hade jag all underbar musik jag spelade. Cranberries - Dreams, Hanson - Mmmbop, Tommy Nilsson - Öppna din dörr, Alphaville - Big in japan...

Nästa morgon stal någon min bandspelare också...

Kaffekask sång

Här presenterar jag en sång i temat vars kompositörs namn jag kaskat iväg från mitt minne

Kaffegöken

De hörs polka å dragspel å gla fiol uti Johan Kalsas kök
Där är Einar å Adolf på varsin stol å mä varsin kaffegök
Å i rummet går Anna å Adolfs fru å i soffa tar seg ton
Å tycker la att de kan räcka nu med den sortens inspiration

Som finns i kaffegök i Johan Kalsas kök
Får ej spela mer för taget rasar ner
Nu får det vara slut, nu åker flaska ut
För vi vill inte se våra gubbar komma vinglande på sne

Håll nu käft på er kärringer å vet hut vi vill ha inspiration
Å en sak skall jag säga er nu rent ut om en kärring tar sig ton
Kan vi säga så jädrans anåda mor då blir det fel på harmonin
Å de spel som kommer i från gubbas inspiration kommer ej från brännevin

Som finns i kaffegök i Johan Kalsas kök
Får ej spela mer för taget rasar ner
Nu får det vara slut, nu åker flaska ut
För vi vill inte se våra gubbar komma vinglande på sne

Sången kommer från Bohuslän och går i G-dur.

Kaffekask bild