www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Ja du, Mikael Wiehe, fin sång! Men enligt den senaste forskningen så var det inte slavar som monterade upp pyramiderna utan avlönade nilbönder. Detta tar ju lite udden ur din liknelse mellan pyramiderna och det moderna samhället så jag tror att jag skippar kommunistiskt synsett en stund till.

Giza ligger sydväst om centrala Kairo och taxin behövde inte köra lång stund bort från Nilen innan pyramiderna kikade fram över hustaken, trafiken gjorde att det ändå tog cirka en timme att ta sig fram. Själva pyramiderna ligger i ett gigantiskt inhägnat område som man först får komma in efter att man betalat kamel, guide, biljettpris och turistpolisens mutor.
Min kamel hette Mickey Mouse och på den red jag i cirka femton minuter innan pyramiderna åter igen tittade fram som gubben ur lådan bakom sanddynen. "Gubben i lådan" kan tyckas vara ordval i minst respekterande laget gentemot världens enda kvarvarande underverk. Okej, pyramiderna dök inte upp som gubben i lådan.




Efter att jag förklarat för Tutankamon eller ("Tutten" som vi hans vänner kallar honom) what i wanted from him så lämnade jag det egyptiska museumet och tog tunnelbanan till Old Cairo igen.

Nilen

Mr X och Mohamed förklarade att vi skulle på fest på en partybåt vid Nilen så vi började lunka ditåt när skymningen föll. Mr X och Mohamed försvann nästan ögonblickligen så jag finner mig själv lunka över Nilen med en person jag inte känner igen och som inte alls verkar vara på väg mot någon partybåt. Den lugna Nilfloden jag såg ut över verkade inte direkt oroa sig så då gjorde jag inte heller det. Jag hamnar var jag hamnar.

Nilen är en av världens största floder som inte vill vara som alla andra och därför rinner norrut istället för söderut.

Hyrning av bil

I Giza fann vi till sist Mr X igen och han stod och umgicks med sin trolovade. Att umgås för länge med sin trolovade på kvällen: Haram! Så vi sa hej då till bruden och gick tillbaks över bron. Där råkade en pojke som bar på trädgårdsmöbler gå på Mr X och den andra killen och vipps så var slagsmålet igång! Hela brons tillfälliga befolkning gick in i dispyten när Mr X örfilade upp pojken och där någonstans var det dags att avlägsna sig från situationen.

Hemma i Old Cairo igen bestämde vi oss för att hyra en bil till Kairo och köra till Alexandria nästa dag. Mohamed ville lämna Kairo klockan fem nästa morgon... Och vi hyrde bilen klockan ett på natten. Då ringde jag en vän från Texas och hörde om han vill hänga på till Alexandria med fyra timmars varsel. Jag och Texalan som han heter röstade ner Mohameds sömnlösa tidsplan och bestämde att klockan åtta på morgonen var en mer rimlig tid för avgång.
Jag gick och la mig där någon gång runt halv två och somnade som Ramses den andre medan Mohamed var så exalterad över den fina bilen att han drog iväg med den till någon ort utanför Kairo för att ragga brudar. När jag mötte honom klockan åtta på morgonen hade han inte sovit en blund.

Vi plockade upp Mr X i Old Cairo och sedan körde vi till Kairos internationella del Mahoi där Texalan och hans kroatiska vän Slime steg på. Att skriva att Mohamed inte kunda köra bil är en underdrift... Han fick kärringstop 10 gånger och höll på att krocka med få centimeters marginal i alla fall 5 gånger. Han repade också upp hela undersidan av hyrbilen när han tog en hastig kurva över en trottoarkant. Till hans försvar får jag påpeka att körglädjen fanns där.

Jag frågade honom om han hade körkort och han svarade att han naturligtvis hade körkort. Det hade han fått som gåva från en korrumperad tjänsteman på trafikinspektionen.
Mohameds körning och Kairos trafik var en självmordsbenägen kombination så vi tvingade bort Mohamed från ratten och satte Mr X där istället. Med hans perfekta kontrol så rullade vi mot Alexandria via "The Desert road".

Kairo - Alexandria

Vägen mellan Kairo och Alexandria bjuder på få överraskningar och det finns egentligen inte en endaste liten ort på de 35 milen mellan städerna. Men öknens sand och stenar har lite av en förtrollande effekt och man kan stirra ut över den i timmar utan bli uttråkad. The Desert rocks in many ways!




Några mil innan Alexandria byts ökenklimatet ut mot träskmark och medelhavsvindarna sköljer fram en mer europeisk känsla över landet.

Alexandria

Alexandria har en helt annan prägel än Kairo med sitt svalare och renare medelhavsklimat. Att Europa grundat och förvaltat hela staden märks via stadsdesign och internationell inriktning. Det bor bara sex miljoner människor i staden men den känns ändå påfallande liten.

Efter att vi fått bilen parkerad så fick vi stanna på en coffeeshop för att dra ner Mohameds extrema vattenpipeabstinens. Mr X tröttnade ganska snabbt på att se Mohamed puffa pipa efter pipa så han drog med mig och Slime till en moske för islamskt bönemöte. Först fick vi tvätta armar, ansikte och fötter då Ala inte tolererar lortiga utövare (Haram!) och sen var det gymnastikövningarna man hade i lågstadiet i tio minuter till imamens arabiska... Jag är inte riktigt omvänd ännu. Tycker för bra om sex, drugs and rocknroll fortfarande. Haram! Och då speciellt rocknroll framför den traditionella arabiska radiomusiken som verkligen låter... traditionell.

Alexandria city beach



Burkamammorna såg ut att ha kul med sina kids men med burkamammor så vet man ju aldrig då man inte ser så många ansiktsuttryck från dom. Men burkamammor, i hope you had the time of your life!

Alexandria nya bibliotek



Alexandrias urgamla bibliotek är tyvärr historia nu då de brändes skövlades och bokbålades upp av vissa makter som ogillar information. Det är inte Kina eller Nordkorea jag skriver om i det här fallet.
Alexandria stad gav dock det hela en ny chans och byggde ett nytt flashigt bibliotek. I mina ögon och fötter så var det en av de häftigaste lokaler jag någonsin gått in i och saknade verkligen inte något gammalt förlegat dito.

Hela biblioteket hölls uppe av pelare och hela taket är inglasat i färgat glas i olika nyanser. Det är uppbyggt i sluttande sektioner och varje sektion är proppad med bokhyllor. Jag var nära att följa min barndoms biblioteksinstinkt och leta rätt på bibliotekets serietidningsavdelning men insåg att med bibliotekets utrymme så skulle min skattjakt ta längre tid än jag har kvar innan jag flyger tillbaks till Europa.

På tal om serietidningar och Alexandrias bibliotek så är Kalle Ankaserien "Bibliotekets beskyddare" av Don Rosa verkligen att rekommendera.



Alexandria citadell

Ett till av de sju underverken, "Fyrtornet i Faros" stod tidigare i Alexandria men någon smoothsmoothy sailor lyckaes sabba även den och på fyrtornets plats står nu en borg. På vägen dit kändes det smått abstrakt att det dånade "To the window, to the wall, to the sweatdrop down my balls, to all you bitches crawl" från bilen till de beslöjade damerna utanför. Dom som fick utstå än mer disrespekt var de tre bilarna som Mr X parkerade in så här:


(Detta är inget hemligt frimurartecken utan de fyra större rektanglarna representerar bilar och den långa rektangeln representerar en vägg. Bilen längst ner är vår)

Amerikanen, kroaten och svensken i sällskapet frågade de två egyptierna om det var så smidigt att parkera så där. Egyptierna bara skrattade och menade på att trots allt lämnat handbromsen nere så det var bara att putta undan bilen om den nu stod i vägen. Några egyptier som inte skrattade lika högt var de poliser som valde att låsa bilens däck under den timme som vi betraktade citadellet.




Poliserna förklarade för Mohamed att de ville ha en muta för att ta loss låset eller så kunde vi hämta den nästa morgon istället. Efter att Mohamed argumenterat med poliserna i en kvart med huvudargumentet "Ni tar väl inte emot pengar från turister" släppte de till sist bilen utan några betalda mutpengar... Och vi kunde köra tillbaks mot Kairo via ökenvägen. Jag som chaufför fick uppleva de djärvaste omkörningarna och motorvägskorsande beduinerna den arabiska natten kunde erbjuda. Tack arabiska natt.



Leverans av hyrbil

Att köra bil i centrala Kairo är en av de de där sakerna man måste göra en gång i livet, jag vågade naturligtvis inte men Texalan gjorde ett riktigt imponerande jobb. Det viktiga var att ta så lite hänsyn som möjligt och det hade ju Texalan som Texasbo väldigt lätt för.
Uthyraren var inte imponerad av bilens skick när vi dök upp klockan två på natten, en timme för sent och lämnade tillbaks den. I en timme stod Mohamed, Mr X och ett gäng biluthyrare och diskuterade ersättningen. Till sist landade allt på 200 pund (300 skr). När vi gick mot hemkvarteren igen över tunnelbanespåret så vad Mohamed helt till sig av lycka då han trodde att summan skulle landa på belopp större än pyramiderna. I samma veva avslöjade han att han repat upp hyrbilen ordentligt även under förra natten när han var ute på sin raggarsväng. Mohamed är en sådan där person som slutar förvåna väldigt snabbt.

Som seden krävde avslutade vi natten hos Nadis med backgammon, turkiskt kaffe och vattenpipa uppassade av Nadis nioåriga son som hade det väldigt tidiga morgonskiftet.



Mr X, en terrorist?

Nästa morgon fick jag inte gjort allt för mycket då jag kom upp rätt sent. Jag och Mr X gick för att möta upp två indier i Koptic Cairo och det var då polisen norpade honom. Mr X har en ovana att bli haffad av länsmanjäveln på grund av sitt sällskap. Han berättade att han varit vid pyramiderna med två israeler en gång och detta gjorde att han utfrågades i fyra timmar om hurvida han var terrorist eller inte. Relationerna mellan Israel och Egypten är så spända att Mr X fick besöka polisstationen fyra gånger till för att förtydliga sin terrorverksamma oskuld.

Muslimskt bröllop

Indierna var trevliga killar och dom och jag blev inbjudna till ett egyptiskt bröllop i Giza på kvällen. Vilket förbannat ös det var! Utan alkohol! Jag som den sorgliga alkoholist jag är och Magnus Uggla har alltid stått enade: Jag dansar aldrig nykter!



Men den barnsliga principen blev jag lite tvungen att svälja när Mr X putte ut mig på det vilda bröllopsdansgolvet. Först var jag lite orolig att jag som enda västerlänning inte skulle vara välkommen att dansa i lokalen. Det var helt tvärtom. Precis alla vars blick man mötte uppmanade en att dansa vidare och vildare och bröllopsfestarnas stora glädje visade sig vara ett betydligt mycket bättre danspreparat än sprit! Håll hårt i fezen vad jag shakade loss där bland egyptierna och det blev en fest jag sent skall glömma.

När festen började mynna ut så tog jag och indierna en tuktuk (som krockade) och en taxi till Mahoi för att öla med Texalan och Slimes syster.
Taxichauffören var dock dimmigare än en sandstorm och tog lite väl lång tid på sig att nå sitt mål vilket gjorde att det blev en hastig öl innan vi fick bege oss tillbaks till Old Cairo igen för ljuv sömn... Trodde vi. Men där gick vi på Mohamed som drog med oss till Nadis där den stackars yngste sonen åter arbetade fyra på morgonen.

Kairo Citadellet

Nästa morgon var det dags för besök på Kairos fetingmoské som ligger i stadens östra kant och blickar ut över staden från en borg på ett berg. Hälften av lokalerna i borgområdet är militärmuseum då den egyptiska försvarsmakten är änna jävlar på att försöka olja in sina muskler för showens skull. Men ärligt talat gubbar så är det ingen som har glömt när ni fick spö i den sex dagar långa "Mr arabic muscle-tävlingen" år 1967 av en gammal skäggig rabbin. Förvisso går det rykten om att domarna var mutade av amerikanska bookies.



Men nu skulle det visst handla om citadellet här. Utsikten över Kairo var enastående och borta vid sydvästra horisonten kikade pyramiderna fram och log mot mig i solen. Att staden har en respektabel ytstorlek var inte heller någon statshemlig där uppifrån från berget.

Efter att nosat lite i citadellets lokaler så tog jag mig ner för borggården och bråkade fram ett vettigt pris till Al Azaraparken med taxichaufförerna. De menade på att de inte sett maken till judisk snålhet sedan Israel beslöt sig för att behålla kontrollen över Gazaremsan efter sexdagarskriget 1967.

Al Azeraparken

Al Azeraparken ligger norr om citadellet och även denna plats bjuder på mäktig utsikt från en kulle som har panoramvy över hela Kairo. Parken var betydligt mycket mer highclass än det vanliga Kairo jag är van vid och de fattiga barn som jag trodde var obligatoriska i alla Kairos hörn närvarade inte. Fast och andra sidan, va fan skulle de göra i en park? Fast och tredje sidan så gör de ju inte direkt mycket nytta på gatan heller... förutom att attackera mig med en död fågel. Afrikansk voodoo eller pojksträck?



Efter besöket vid parken drog jag mig tillbaks till Old Cairo igen

och sen började jag änna att fundera, jag tänkte och jag tänkte lite mera över vilken ort vid Röda havet som skulle passa bäst för ett besök. Jag valde turistparadiset Sham El Sheik för att få den starkaste kontrasten mot vägglössen och kackerlackorna i mitt rum i Old Cairo.
Sham El Sheik ligger på Sinaihalvöns sydspets och det tar cirka sex timmar för en buss att hjula ner dit. Räknar man med passkontrollen vid Suezkanalen så tar det nio timmar.

Passkontrollen vid Suezkanalen genomförde de noggrannaste grandskningar jag varit med om inne i ett land. På tillbakavägen från Sham El Sheik var tullen än mer i kontrollbehov än på utresevägen. Alla fick gå av bussen och lägga sin väskor framför sig. De som bjöd vakterna på cigaretter slapp att bli utfrågade men jag hade inga cigaretter att klättra av kroken med så vakten kom och frågade mig:

- Do you mind if i look around your bag a litte bit?
- Well my bag is locked so are my jacket and i know my rights so you gonna need a warrant for that!
- Arent you sharp as a tack, you some type of lawyer or somethin or somebody important or somethin?
- I aint pass the bar but i know a little bit, enough that you wont illegally search my shit!
- Well see we how smart you are when the K9 come.

Så kom alltså K9hunden och sniffade igenom samtliga väskor utanför bussen. När jag stod där och såg hur korsningen mellan labrador och schäfer sätter sig ner framför min väska så slår det mig att smuggling av opium i den arbiska öknen kanske inte var den främsta av ideer. Jag borde tagit större del av antidrogbudskapet i "Faraos cigarrer".



Åh, påfyllning av min vattenpipa! Tack Ali!

Tidigare i inlägget har jag skämtat om Mohameds shishaberoende som gjorde att han till och med drog i sig drogen till frukost... Men tro fan jag inte själv sitter på morgonkvisten med turkiskt kaffe och vattenpipa som intercontinental breakfast.

Suezkanalen

Jag hade föreställt mig en bro över Suezkanalen så man fick en ordentlig titt på det lukrativa kanalbygget men det var en tunnel som band samman Arabien... Vilket är ganska självklart egentligen med tanke på vilka bjässar till lastfartyg som ska klämma sig igenom. Man kunde se en kö av dessa fartyg som tuffade mot Medelhavet en bra vit längst med Röda havets kust.
Men det enda jag och min vattenångade hjärna kan tänka på är hur synd det är om Tintin som planerade att åka igenom Suezkanalen via en fet kryssare men istället fick ro över Röda havet i en likkista! I det senare albumet "Koks i lasten" lyckades klantarslet ta mig fan slarva sig ut på samma hav igen... Att somliga inte lär sig av sina misstag.
Sinai

Timglasen där i Sinai dom lär sanden aldrig sina i enligt Robert Broberg och han har en poäng för djävular vad sand Sinai sitter inne på. Sand, sand, sand, sand, grus och stoft, vilket jävla land, det är ju öken. Öken! Jag tänkte, det blir väl bättre runt kröken? Men där var ännu mera öken.



Sinai var faktiskt bra mäktigt ändå och många gånger kändes den gigantiska sandlådan inte naturligt skapad. Den påminde mer om ett grustag där en miljon grävskopor härjat i åratal, eventuellt en enda grävskopa med en mycket galen och entusiastisk chaffuör med väldigt mycket tid till övers. Hade jag haft stor tillgång på vattenpipa och solkräm så hade jag kunnat tänka mig att ta ett sådant arbete då jag gillar grävskopor.

Suezkanalen - Sham El Sheik

Ökenvägen ner till Sham El Sheik från Suezkanalen följde röda havskusten i princip hela tiden. Den extrema turistutvecklingen mot Röda havet syns konstant med nybyggda enorma resorts mot havet. Ordningen var öken - resort - öken - resort - öken och absolut inget annat. Mer än hälften av alla resorts såg ut att stå tomma men oljesheikarna har nog råd med det.

Röda havet är för övrig inte rött! Där har ni ett scoop! Röda havet är blått och med en riktigt disig horisont på grund av att hettan är het, skona så vitt jag vet varken stark eller svar. Att hettan är het gör att jag ifrågasätter hur Moses och hans judepolare kunde överleva i Sinais öknen i 40 vilsegångna år.

En liten sandtornado gled fram över landskapet halvvägs mellan Sham El Sheik och Suezkanalen och i mitt retrospelande sinne dyker åter igen en tvspelsreferens fram. Ökenvärlden i Super Mario bros 3.



Nivån som känns mest påfallande är den där man först möter en sandstorm och sedan en flyförbannad sol. Om Mario glidit fram i en buss med aircondition istället för att springa så kan man tänka sig att han nog överlevet den där elaka solen fler gånger...

Sharm El Sheik

Ja vad ska man skriva om denna kända ort helt uppbyggd för turism och absolut inget annat. Jag har ärligt talat inte mycket positivt att skriva.
Samtliga strändet var antingen lyxresortägda och endast till för deras gäster eller så ägdes de av en strandrestaurang som ville ha brutalt många kameler i inträde. I min desperation så fick jag muta en resortportvakt att släppa in mig bakvägen till en fortliknande hotelanläggning och tillgång till Röda havet. Där hann jag chilla i två timmar innan en arg gammal tysk menade på att jag stulit hans solstol. Mitt svar blev "nazist" och sen gick jag hem och surade i mitt lowclasshotel långt ifrån paradisets stränder.

Mest roligt har jag haft i Sham El SHeiks äldre kvarter då jag spenderat tiden där med en mycket rolig gammal vän... Vattenpipan. Han är alltid där för en och vi får båda ut så mycket av ett ordentligt blåsjobb. På tal om det sitter jag och röker en helt annan vattenpipa i Old Cairo när jag skriver detta... Blomstersmak! Närmare Nemos trippande tillstånd i detta spel kommer jag aldrig:



Hur som helst så är och förblir inte Sham El Sheik något jag rekommenderar även om världens sex kvarvarande underverk efter pyramiderna alla ligger i området, Mcdonalds, Burgerking, KFC, Pizza hut, Starbucks, The Fridays.

Sham El Sheik - Kairo

Resan genom Sinai gjorde dock hela trippen värt det hela. Det blev nämligen ett äventyr att resa tillbaks mot Kairo också beroende på chaufförens körkapacitet. Redan en kilometer utanför Sham El Sheik fick han storsladd på bussen som på två hjul var nära att välta men till slut fick stopp på det motsatta körfältet. Tacka Ala för att ingen mötande trafik kom på vägen.

Efter att vi passerade Suezkanalen så tröttnade bussen på den motormisshandlande chaffissen och la ner. Samtliga av bussens 30 passagerare hoppade av och började agera Mulle Meck, Fixarfrasse och 28 andra karaktärer för att få igång motorn igen. De lyckades för stunden men bussen var ändå inte helt lycklig med tillvaron och valde att krascha femton gånger till... De tre sista gångerna i centrala Kairo där en stillastående buss inte direkt underlättar den jungfrutrånga framkomligheten. Jag valde att slutligen lämna bussen åt sitt öde och spåra upp en tunnelbana.

Hem igen

Jag bodde hos Mr X några dagar till i Old Cairo och valde att bara chilla i kvarteret där innan jag tog flygplanet mot Sverige igen. Pyramider och turistparadis i all ära men den avslappnade sociala atmosfären i sällskap med nya vänner och Egyptens cafekultur var det bästa landet bjöd mig på... Jag hade bara ett önskemål och en fråga. Var är brudarna?



Att flyga hem gick smärfritt men jag vill ge ett tips. Läs inte boken El Choco när du sitter på en flygplats i ett land med djupt korrumperad polis (som exempelvis Egypten). Man får väldigt lätt för sig att tullvakter bara väntar på att ta emot ens väskor på andra sidan bagagebandet, som de sedan fyller med droger som du ska behöva muta bort ditt ansvar ifrån senare... Jag och min jävla fantasi alltså.

Inledning till inledning

Jag är mer balsamerad i huvudet än jag brukar vara då jag puffar på en ganska stark vattenpipa i Sharm El Sheiks äldre kvarter på Sinaihalvön i Egypten. Att jag sitter här och känner mig manad att skriva ner inledningar beror på att jag är orolig över att jag ska puffa bort de senaste dagarnas minnen ut över Röda havet och det vore bra synd då de senaste dagarns upplevelser (ursäkta mitt vattenpipuppblåsta ordval) fantastiska.
Det slår mig lite nu att vattenpipa och läsvärt och struktuerat skrivande kanske inte går helt hand i hand... Men fuck it! Vad jag har att gå på i detta inlägget är mängder av korta notiser jag skissat ner som hastigast i Kairo och att göra en rinnande text av allt mitt jibberish kan bli en intressant utmaning... En inledning kanske vore på sin plats?

Inledning

Detta inlägg ska handla om Egypten och Kairo i synnerhet då jag varit i Kario under större delen av mitt två veckor långa besök i landet.

Kairo är vattenpipa, turkiskt kaffe eventuellt te och män som nyttjar dessa preparat samtidigt som de blickar ut över gatan.

Kairo är att inte gå och lägga sig utan istället sova... Ja ärligt talat vet jag inte när de sover. Min goda vän Mohamed brukar snitta tre timmar mitt på dagen.

Kairo är korrumperad poliskåt som vill ha mutor för i princip allt. Inom denna korruption får egyptierna själva dra det tyngsta åsnelasset då poliserna brukar låta turisterna vara ifred. Min egyptiska vän Mr X blev indragen på en polisstation i trettio minuter för att han gick på gatan med utlänningen mig. Mr X fick två dagar senare muta ut en annan vän i downtown Kairo för 150 pund (cirka 225 skr). Vad Mr X vän stod anklagad för framkom aldrig.

Kairo är muslimskt med allt vad det innebär för kvinnans roll i samhället, synen på alkohol och böneutrop. När jag landade tidigt på morgonen i Kairo så fick jag lov att chilla några timmar på ett hostel vid Kairos centralstation. Det rum jag fick sitta och halvsova i hade en balkong och klockan tre på natten gick fyra egyptiska ungdomar ut på denna balkong och rökte cannabis. En av de puffande ungdomarna kom in två timmar senare och rullade ut sin bönematta och bad åt Mekka utan att notera min närvaro. Detta kontrastfyllda händesleförlopp la lite grunden för hela min uppfattning av det egyptiska samhället.

Kairo är inte någon turistort och de enda turisterna jag noterat är de jag såg vid pyramiderna i Giza, de vid egyptiska museumet och de vid Saladincitadellet.

Kairo är otroligt vänligt och standardfrasen man får höra tjugo gånger om dagen är "Welcome to Egypt!". Alla, från de gatupojkarna till de äldre respektabla coffeshopägarna är intresserade och det inlärda frågeformuläret som ofta dyker upp går:
- "Where you from?"
- "What is your name?"
- "How long you stay in Egypt?"
- "Are you married?"

Kairo är helgalen trafik som kan liknas med ett stort myrbo. Inga trafikregler verka gälla, väldigt få trafikskyltar finns uppsatta och allt utrymme på vägarna används. Backspeglar klipper konstant till varandra, tutor används oftare än de inte används och samtliga gånger man väljer att korsa en väg så riskerar man sitt liv. Trånga gator är aldrig enkelriktade så chansen att möta en annan bil och komma in i en argumenation om vem som ska backa
är stor.

 

En vanlig situation i försäljningsdistriktet Khan el Khalili

Kairo är öppet och alla ger intrycket av att de känner varandra. Jag har inte åkt en enda taxitur utan att taxichauffören pratat med åtminstone fem personer om vägen till min destination eller varför inte om vädret?... Och vädret är molnfritt och steker värre än tennisveckan i Båstad.

Kairo är försäljning. Precis allt säljs precis överallt. Försäljningen vänder sig dock inte till turister utan mot lokalinvånare. Nu är jag ingen ekonom men det känns som att grundprinciperna "tillgång och efterfrågan" helt satts ur spel... Hur damen på gatan ska få sålt sina leksaksbiler till den fattiga omgivningen är för mig en gåta... Men tur för henne att jag bara älskar leksaksbilar och nu innehar 120 stycken nya!

Kairo är en stor stad med sina 10 miljoner invånare (beroende på hur man räknar) och utan Nilen hade lokaliseringen av var man befinner sig varit ett politiskt inkorrekt skämt om muslimer. Tunnelbanesystemet underlättar och även där slår omodern tradition till. Jag gick in i en vang och kände direkt att något inte stod rätt till även om det kändes så bra! Två minuter senare inser min iaktagningförmåga att vagnen endast är till för kvinnor.

Kairo är arabsiskt och all information står med arabiskt bokstäver. Firmor, logotyper och reklamskyltar har desto bättre internationellt utbud och reklam är ingen bristvara. Detta gör att Kairo är Coca Cola och Pepsi!

 

Reklamskylt vid Sadat, Kairos svar på Time square

Kairo är levande och man ser åminstone 10 personer omkring sig var man än befinner sig och alla är sysselsatta med olika ärenden. Det vanligaste ärendet är att sitta i en trädgårdstol och iakta sin omgivning. Kvinnor rör sig mycket i staden men aldrig på coffeeshops eller efter klockan tio på kvällen. Då rör sig desto fler katter i omgivningarna vilket en zoofil föredragit framför kvinnor... Haram! Herrelösa hundar är också ett alternativ... Haram!!! Eller varför inte getter eller mulåsnor?!... Haram haram haram!!! De sistnämnda har garanterat ägare.

Kairo är urhäftigt. Jag har haft en väldig tur som får bo i Old Cairo hos två vänner under min vistelse. Deras problemfria och avslappnade attityd och hela kvarterets välkomnande har gjort mig totalt hemmastadd i området och jag får avslöja att jag saknar dom där i Kairo där jag nu själv sitter i turistparadiset Sham El Sheik.

Här har natten lagt sig över gatan medan vattenpipedimman lättat vilket passar bra då jag känner att inledningen bör avrundas. Tänkte nu istället gå igenom min resa från scratch.

Från Europa till Afrika

Flög från exotiska Landvetter, Göteborg till Schiphol, Amsterdam där jag i respekt till Nederländernas nerdrogade samhälle sträckläste "The Heroin diaries" av Mötley Crew's basist Nikki Sixx. En väldigt bra bok som gick mig att fråga mig själv om jag borde smuggla heroin till Egypten i strumporna.
- And if not, why not?!

Jag funderade även över vilket flygbolag jag skulle föredra flög mig ner till Mellanöstern.

• E-types flygbolag?
• Ett holländskt flygbolag med piloter högre än planet de flyger?
• Ett egyptiskt flygbolag med arabiska fundamentalistpiloter som hellre landar lite brutalt i strategiskt utvalda byggnader än lugn och sansat på någon fånig flygplats.

Jag kände att det som till sist fick avgöra var språkens skönhet. E-type och robotkatten han drar i svansen kunde ju slänga sig i väggen direkt och de holländska "sche"ljuden gör mig rädd.
Jag föredrog alltså i slutändan ett egyptiskt flygbolag... Vad jag föredrog spelade ingen jävla roll eftersom biljetten till flygplansätet redan var betald och det sätet var satt på ett flygplan som ägdes av nederländska KLM.

Så här i efterhand känns det rätt skönt att det blev ett europeiskt flygbolag då flygvärdinnorna inte ifrågasatte allt för länge att jag ville ha straight 8 vodka och tre Heineken att svälja ner den shoten med. Hade jag bett om alkohol av en egyptiskt flygvärdinna hade svaret blivit "Haram!".
Med alkoholen i blodet satte jag filmen "Oliver & gänget och jäklar vilken bra rulle det är!

 

Smooth sailer!

Gubben var en skön lirare men de i särklass skönaste lirarna i Kairo är de tjocka gubbar med skepparkrans som står i sina gråa klänningar och med nöjd uppsyn iaktar sin omgivning utan någon tanke på att varesig flytta sig eller sätta sig ner...

Vid tretiden hoppade jag in i en taxi som skulle ta mig till Old Cairo och mina nya vänner och först nu fick jag uppleva vad verkligt trafikkaos innebär. Jag trodde det skulle kunna liknas med Bangkoks trafikvett men Bangkok är en pensionär på sightseeing i Vadstena i jämnförelse med Kairo... Nu har jag förvisso i och för sig inte varit i Bombay som ska vara all infrastrukturs döda moder... Jag har inte heller varit i Vadstena... Hmm, är det vattenpipande inflytande som skriver nu tro?

Old Cairo

Efter att taxichauffören cirkulerat runt sitt mål och frågat fler än femton Kairobor på gatorna om vägen så nådde jag till slut rätt och mötte upp Mr X och Mohamed som jag skulle få bo hos. Mr X får kallas Mr X i det här inlägget då han också heter något som liknar Mohamed.
"Alla heter Glenn i Göteborg" är ett helt okej skämt men "Alla heter Muhammed i Kairo" stämmer fan! Jag menar att åtminstone 50 procent av alla jag presenterats för heter Muhammed eller någon form av Muhammed. Ja inte någon kvinna förståss. Haram!.. Men och andra sidan så har jag bara blivit presenterad för två kvinnor i Kairo. Mr X's fästmö och Mr X's snälla mamma.

Jag ville ju träffa tjejer då jag är mycket intresserad av det andra könet under alla dukar och burkar... burkor (Haram!). Så hur skulle jag göra för att finna flicka i Kairo? Muhamed berättade att det berodde på hur många kameler jag kunde erbjuda en muslimsk far i utbyte mot hans dotter. Vanligt pris var sju kameler... Men vadå ser det ut som jag är gjord av kameler?

 

Jag och kamelen Mickey Mouse chillar framför pyramiderna

Mohamed är engelskalärare och lite mer inskolad i internationella seder med alla positiva och negativa egenskaper det innebär och redan en timme efter att oss på en av kvarterets coffeeshops så började han lära mig hur man får omkull tjejer i sann playeranda. Jag är alldeles för omanligt vek för att spela spel för att få tjejer men Mohamed lärde mig i alla fall mer on "the game" än boken "the game" gjorde... (Den soppan orkade jag inte ens surpla.. läsa klart.)... Och med större entusiasm. Exempelvis hur man får till sex med en mexikansk porrstjärna.

*Här krashade min hårddisk i sedvanlig ordning och jag kunde inte riktigt färdigställa detta inlägg som jag ville det. Har typ 30 sidor till om Kairo men sparar dom till när jag har mer tid än jag har nu.