Newark
Jag har nu mot alla odds tagit mig in i den amerikanska fria världen och det märks om inte annat på de stora skillnaderna mellan det nordamerikanska och sydamerikanska bokaffärernas urval av böcker.
Titlar i en bokaffär i Uruguay
Lenin
U.S.A. Esta nacion corrompida
El Pensamiento vivo de Karl Marx
El Materialismo historico
Titlar i en bokaffär i USA
The Weekend that changed Wallstreet
Win forever
Secret of the money cab
Power thaughts
Jag hade gärna stannat i USA och svalkat mig i skuggan av alla bergstoppar av dollarsedlar som de amerikanska staterna består av och via endast drömmar om pengar fantisera mig bort från alla alla alla sorger och bekymmer livet ibland kan påtvinga en... Men jag kände mig inte alls välkommen av den paranoida amerikanska tullen och jag går ogärna in i hus jag inte är välkommen i.
Jag drömde om en elefant och åsneparad som skulle möta alla inresande till USA nu när hedersknyffeln Obama tagit över rodret från byfånen Bush. Paraddrömmarna jag fantiserade fram för att ta mig bort från alla alla alla bekymmer livet ibland kan påtvinga en var inte alls i sync med verkligheten... Det blev ingen elefant och åsneparad och livet påtvingade istället på mig problem...
Efter att stått i en lång kö så kom jag fram till ett glasbås där en tulltjänsteman med vild blick började ställa dumma frågor...
- So your from Sweden?
- Yes...
- SOCIALIST!!!
- ...
- So you came in from Sao Paulo
- Yes...
- COCAINESMUGGLER!!!
- ... no?
- You cant come in!!!
- Why not?
- Youre not welcome!!!
- ... Well why not?
- Because youre a vampire! Your not welcome! You have to be welcome to enter USA!!! VAMPIRE!!!
Sen tog tullvakten fram en stämpel han karvat fram ur en potatis som han doppade i blått bläck och sedan stämplade i mitt pass. Det var på den vägen det kom sig att det står "NO!" med blått bläck i mitt pass. Sedan blev den galna tulltjänstemannen ännu vildare med sin potatisstämpel och började stämpla insidan av sin glasbur, sin datorskärm och till sist sin egen panna.
Tulltjänstemannen fick vila sig lite efter detta utbrott och själv blev jag vidareslussad till detaljgranskning av min packning. Det var när jag stod i den avskilda avdelningen som endast två av flygplanets passagerare såg misstänkta nog ut att behöva gå till och såg på hur en kvinnlig tullare började öppna upp min ryggsäck som det slog mig att jag hade fått med mig två 40 g kokain i min sovsäck där långt ner i väskan. Så vad gör jag? Jo jag försöker distrahera tullaren genom att börja jonglera med bollar jag köpt i Buenos Aires. Hon blir vrålförbannad på mig! Men inte för att jag jonglerar... Utan för att jag jonglerar dåligt!
- What the fuck! You call the joggling?
- Be kind, i just started practising this
- Im not gonna be kind ta such a assbad joggler as you
- But...
- Just get out of here, i cant stand the sight of you!
Så jag fick ta min väska som damen knappt börjat söka igenom och gå ut genom systemet och in i den amerikanska friheten på flygplatsen! Men där blev jag så nervig över kokainet att jag kände mig tvungen att göra mig av med stöldgodset. Jag gick in på en av flygplatsen alla toaletter och med ett ordentligt superSNIFF så hade jag sniffat i mig 40 gram kola. Någon sekund efteråt slog det mig att jag även hade kunnat spola ner kokainet i toalettstolen och även då blivit av med allt som kan koppla mig till internationell smuggling. Någon sekund till så svimmade jag och jag började drömma... Eller så var det där jag slutade drömma och vaknade.
Sao Paulo
Vilka jävla kolonilotter till höghus för att vara världens tredje största stad eller vad de försöker hävda! Alltså hade Emil i Lönneberga hissat upp lilla Ida till samma höjd som den högsta skyskrapan här på denna bilden så hade Emils pappa inte brytt sig alls över Idas säkerhet och hon hade fan inte sett ända till doktorn i Mariannelund! (Fast det kanske det finns en naturlig anledning till)
Men hjälp vad jag hackar på Sao Paulo då, det spelar väl noll roll om deras skyskrapor är höga eller ej? Jag trivdes som fisken i vattnet i Sao Paulo och alla illasinnade rykten om att staden bara är stor och intetsägande är enligt egen uppfattning falska... Hur fan kan någonting vara stort och intetsägande i vilket fall?
Jag stannade bara två nätter på mitt hostel i Sao Paulo och det ångrar jag bittert för det var nog en av de mer färgstarka människor som ägde hostelet.
Min vän den glada hostelägaren, ute i Sao Paulo stad
Ja om ni kände honom, ni skulle strax bli glad!
När jag kom in i receptionen på Vila Madalena hostel så såg sken mannen bakom disken upp ungefär som att jag precis förklarat för honom att han just ikväll äntligen skulle få förlora oskulden efter 40 års väntan. Men jag hade inte sagt ett ord och det var inte många fler ord jag skulle kunna säga då den här mannen pratade i ett i nära på en timme i de gladaste ordalag om vilken tur jag haft som valt att resa till just Sao Paulo! Världens bästa stad!
Han drog fram två turistkartor från baksidan av receptionsdisken och med iver och ögon större än en galen vetenskapsman så började han skriva och berätta om varenda liten detalj på dessa kartor. Till sist stod mer nerskrivit av honom än det fanns gatuadresser på kartorna i fråga. Han pratade så snabbt och vilt att det lät lite så här när presentationen av designgator, italienska kvarter, katedraler, parker och grafittiområden presenterades:
Till sist kände han sig nöjd med kartorna och sin redovisning av Sao Paulo och då gick han på en minst lika passionerad redovisning av sitt hostel där detaljerad information om varje detalj presenterades. Fortfarande i sådan hög hastighet att jag bara kunde gapa när han förklarade hur brasilianska toaletter fungerade.
Till sist kom han fram till sovsalen där han visade hur stabila sängarna var och avslutade sen hela den guidade turen med orden "We really want everybody to enjoy this place!".
Jag sa "I really much appreciate that my friend" och sträckte fram handen för att tacka honom med en handskakning... Då gav hostelägaren mig en kram...
Sen gick han tillbaks till receptionen och jag fick sätta mig på min säng och ta fem minuter till att bara le åt hans glädjefyllda personlighet...
Om det är någon som kommer starta den här kampanjen i Sao Paulo så är det min vän den glada hostelägaren i Sau Paulo stad:
Samma kväll kände jag mig manad att känna på Sao Paulos gatupuls samma kväll och se om den glada hostelägaren var ett glatt undantag i en stel stad... Så var det inte då jag inte behövde traska långt ifrån hostelet innan jag gick in en ungdomlig gatufest med temat jonglering, enhjuling och sambatoner där jag kände mig hemma efter femton sekunder... Med lite alkohol, enhjulingsförsök och försök till att hålla en konversation på portugisiska med fem, sex personer så älskade jag Sao Paulo och dess färgstarkhet (även om jag uppenbarligen bara fick skåda 0,000000001 procent av giganten).
Graffiti
Nästa dag så gick jag och en italienare runt lite på måfå och Sao Paulo visade ännu mer av sin färgstarkhet i dagsljus då det var då som graffitin kröp fram helt och hållet ur mörkret.
Jag älskar streetart när det görs med finess och jag har blivit väldigt förbryllad över hur de kan lyckats så bra med att lyfta fram artisters talanger i Sydamerika när de lyckats så bedrövligt dåligt i Europa där det mesta av den "bättre" graffitin ser ut som något andraklassarna på Kastellegårdsskolan kluttade ihop till mig när jag var där som PRAO. I Buenos Aires, Rio de janerio och Sao Paulo ser i princip varenda gatumålning ut som den är gjord av en professionell graffittimålare.
Snälla Sverige, ryck upp städernas gråhet med lite färg och annorlunda arkitektur och konst. Annorlunda konst är inte svansskulpturer som någon folkskygg Tord Yvel eller Romeo Olsson stenat ihop på Österlen och sedan budat upp till centrum av någon stilren park på Östermalm. Varför ska allt vara så jävla likt allt annat?
Här kommer i alla fall lite sydamerikansk graffiti, döm kvalitén själva:
Lima, Peru:
Buenos Aires, Argentina
Monte video, Uruguay
Rio de Janeiro, Brasilien
Sao Paulo, Brasilien
Hjälp vad mycket graffiti det blev då...
... Vad skrev jag om från början? Sao Paulo ja. Ja Sao Paulo var la fint. Men nu är det dags att fly vidare från mina skulder i Sydamerika och bege mig mot Europa.
Kramar!!!
Actionrulle
Jag är alltså på flykt från den kriminella rättvisan also known as en Favelaboss som jag är skyldig tre cigaretter. Flyktvägen går via Sao Paulo, New Jersey och till sist nerstigning i den så kallade kungliga svenska huvudstaden Stockholm där jag har tänkt att ta mig en hemlig identitet. Historien upprepar sig men förra gången var det luftballonger från Göteborg och inte Sydamerikanska kåkstäder som jagade in mig i en mörk lägenhet i Skärmar brink. Does it make sense?, - Well it doesnt have to!
Rio de Janeiro - Sao Paulo
Resan mellan dessa två bjässar var av dramatisk karaktär med sprängda tankbilar och polisjakter. Den tydligaste hinten om att den här transportsträckan som låg framför oss inte var den säkraste var att man blev genomscannad av en handmetalldetektor vid påstigning av bussen i Rio. För att försäkra mig om min trygghet inne i själva bussen så satte jag mig bredvid det snällaste man kan tänka sig, en gammal brasiliansk gumma som bjöd på karameller.
Always took candy from strangers...
Men gumman var inte godhjärtad alls utan kom även hon från en favela och krävde hela tre karameller i återbetalning. Hade jag inte betalat samtliga tre karameller innan veckan var slut så var jag en goner enligt gumman.
Det fanns bara en utväg: En omvänd andra världskrigsförbrytare, ge favelagumman fingret och fly från Sydamerika till Europa! Fast det var jag redan i full gång att göra så.
Att ta sig ut ur Rio och sedan in i Sao Paulo gav betydligt mycket mer restid i stadsbebyggelse än i naturen mellan städerna i fråga, men det var ändå just där ute bland berg och åkermark som mitt liv förvandlades till en actionrulle.
Först passerade bussen en halv spräng och sönderbränd tankbil vid sidan om motorvägen. Jag såg inte själva explosionen men allt som fanns kvar av tankbilen var helt svart och dess främre del och bakre del låg många meter ifrån varandra. Trädet som tankbilen brakat in i verkade dock ha stått pall för attacken vilket gör att jag frågar mig om det är själva naturen som är James Bond och människan som är Blofeld i jordens ständigt rullande actionrulle.
I mitt eget actionfyllda sinne så kopplar jag ihop den sprängda tankbilen med nästa händelse på motorvägen men rent realistiskt så har händelserna nog ingen som helst koppling. Men en realist är trist and were fated to pretend. Så nu säger vi att den sprängda tankbilen naturligtvis ledde mig till nästa actionfyllda scenario där en en specialstyrka från polisen jagar en vit van på motorvägen.
Jag har aldrig varit med om ett highwaychase så jag hade först svårt att första att det var det som det handlade om när en röd polisbil med sirener påslagna ligger och trycker bakom den vita vanen i mycket tät trafik. Jag tänker "Vad är det för stolle som inte släpper förbi den uttryckande polisen". Sen när jag börjar se hur vilt den vita vanen kör så tänker jag "Vad är det för stolle som kör så där vilt".
Till slut går det upp för mig att polisbilen är ute efter den vita vanen och samtidigt inser jag att det är en otroligt dålig plats för polisjakt då hastigheterna är sydamerikanskt höga på motorvägen trots mängden av bilar. Skulle någon börja bromsa in gentemot den jagade vanens vilda försök att komma undan polisen så är en seriekrock inte alls långt borta... Inom några sekunder så börjar trafiken mycket riktigt bromsa in men lyckligtvis så har samtliga chaufförer mer koll än en nu förmdligen inte längre levande truckdriver och ingen kör in i någon annan.
Hela motorvägsriktningen mot Sao Paulo har nu stoppats från ett annat polisfordon och då ser jag utanför fönstret hur polisagenter med dragna vapen närmar sig den vita vanen som har sladdat av hela motorvägen ut på den högra sidan. Först tittar jag storögt och med bultande hjärta på den vita vanen de närmar sig innan jag inser att mitt huvud ligger i skottfältet om de kriminella i den vita vanen bestämmer sig för att försvara sig med egna vapen. Jag duckar ner men skottlossning uteblir då tjuvarna ger upp utan fight och poliserna trycker ner samtliga i marken där de får ligga. Tre minuter senare så öppnar polisen motorvägen igen och actionfilmen är slut.
Solen gick ner för de kriminella...
Enjoy whats left
From there they see that civilisation is over
Marie says "This aint no time to be sober"
"Pass me an eight straight and keep'em comin sugar"
Be the up, for the down
Apocalypse now partyin around
So lets drink and have the fun
When darkness goes three, two, one
Nostalgic tears, aint no time
Wasted judgementday on my mind
Armageddon, well i see
I have a beer, two, three
Mare and Joe loves eachother and they always will
And no news can bring'em downhill
I guess the worldsociatyflipper went to tilt
So lets party to the fall of everything we built
Be the up, for the down
Apocalypse now partyin around
So lets drink and have the fun
When darkness goes three, two, one
Nostalgic tears, aint no time
Wasted judgementday on my mind
Armageddon, well i see
I have a beer, two, three
Marie and Joe would never run responsibility
But their part in this they really cant see
They just loved and tried to make the salarys last
And with their last savings they will drink until they pass
Coz they know how to enjoy whats left
Coz they know how to enjoy whats left
Be the up, for the down
Apocalypse now partyin around
So lets drink and have the fun
When darkness goes three, two, one
Nostalgic tears, aint no time
Wasted judgementday on my mind
Armageddon, well i see
I have a beer, two, three
Rio de Janeiro
Den stora anledningen till att jag reste till Rio är att jag då via denna blogg kan hänvisa till Charta 77s punkklassiker "Vykort från Rio". Finns det egentligen några andra anledningar att resa till Rio? Jo det finns det. Alla andra anledningar finns att resa till Rio.
Horder av maffiga sandstränder, tung kriminalitet, regnskogsbeklädda höga berg mitt i centrum, blytung kriminalitet, laguner, kriminalitet, utsiktsplatser, fotbollsplaner som inte någon minut om dygnet står utan spelare, favelas med tung kriminalitet, häftig grafitti, intressanta stadsdelar, kriminalitet, svala vindar, drogbaroner, monument, shoppingdistrik, Jesus och sockertoppar... och jävligt tung kriminalitet.
Många städer har en egen speciell känsla svävandes omkring sig och så även Rio de Janeiro. I de flesta fall är en sådan känsla positiv och egen som i exempelvis New York, Lissabon och Kairo. Men ärligt talat är min känsla till Rio aningen... Odd. Detta kan ha att göra med att människorna jag gick in var en udda skala individer. Att dricka öl med en prostituerad brasilianska och en blytungt narkotikaberoende colombian kändes på något vis helt chill. Förmodligen är jag manipulerad till avslappning av Cornelis Vreeswijks lättsamma beskrivning av prostitutionen på Copacabana i hans sång "Deidres samba".
Men min magkänsla om Rio var ändå... Odd.
Den känslomässiga australiensiska hostelägarinnans psykiska problem gentemot sin loppspridande valp var... Odd.
Amerikanen som i fyra timmar ältade att han fått vänta i en timme på guiden som skulle ta honom på tur var förvisso rätt rolig, men också aningen... Odd.
Det kan också vara så att det är mitt inre som känner sig odd gentemot att jag ska resa hem och lämna denna färgglada kontinent bakom mig.
Selarons trappor
Att Rio känns odd kan också få raketbränsle av Pintor "Selaron" Chilenos trappor i stadsdelen Lapa. Den mannen är... Odd. Han har gjort till sitt livsprojekt att kakla in en trappa med badrumskakel samt måla porträtt på kaklet. Dessutom har han samlat ihop märkliga kakelmönster från hela världen så trappan bjuder på fler intryck än någon annan plats i Sydamerika jag besökt.
Galen som jag är och förblir så förälskade jag mig djupt i Selaron och hans trappor. Till mitt röda hjärtas förtjusning fick jag träffa Selaron i egen hög person och till mitt röda hjärtas förtjusning var han helt klädd i rött. Selaron sitter tydligen dag ut och dag in och målar på sin trappa så det krävs inte direkt diplomatstatus från ett G8land för att få audiens med gubben.
Min kärlek kommer nog tyvärr inte besvaras då Selaron målat fler än 25000 målningar med en gravid kvinna så hans hjärta tillhör nog henne... Fast och andra sidan är det mesta den mannen får ur sig aningen svårtolkat. Till exempel så är han själv ofta manligt gravid på sina 1000tals självporträtt... Och alla hans hundar har ståfräs.
Lapa och Santa Teresa
Jag tog mig en tur bort från stränderna och upp mot bergen där stadsdelarna Lapa och Santa Teresa starkt rekommenderas med sina gamla kontra färgglada stilar. Kullerstensvägarnas branthet viskar fram till bilägarna att för Jesus skulle hålla koll på att bromsarna är i ordning.
Cristo redentor
Jesus själv håller koll på bilarna från sin skyhöga position på toppen av Corcovado men dess bromsar kan han ju omöjligt sköta därifrån vilket en kristen själ säkert förstår. Jesus håller inte bara koll på bilar utan det mesta av centrala Rio... Från de fattiga falevas nedanför sina fötter till lyxlägenheterna runt Lagoa Rodrigo och sen vidare till playa Ipanema där de fattiga och rika solar sida vid sida. Att Jesus låter denna bizarra samhälleliga felbalans fortskrida är... Odd.
Från Jesus sida ser man alla stadens stoltaste delar, Ipanema, Copacabana, Sockertoppen, Botafogo, Centro... En plats man dock inte ser är Guds stad vilket är märkligt för är det någon plats Jesus borde känna stolthet inför så det väl den?
Utsikten från utsiktplatsen där Jesus stod stenad kunde endast avnjutas en begränsad tid då det blev för mycket för en fotograferande turist som mig med alla jävla fotograferande turister som trängdes på terassen. Det var till exempel en jävel som bara tog brutalt mycket plats! Fast det var nog Jesus det... Ja då var det inget då.
Med allt blixtrande och poserande framför det heliga monumentet så framstod det klart. Människorna levde livet men kristligheten var stendöd.
Sockertoppen
När jag, Jesus och alla turister sett ner på vår omvärld tillräckligt så gav Jesus mig ett andligt budskap som löd "Sluta se ner på Rio mitt lamm, och börja se upp på mig!". Jag tog det bokstavligt och begav mig ner för berget Corcovado, genom staden och fram till playa Vermelha. Där granskade jag Sockertoppen som till min besvikelse inte var gjord av socker... Berget hade mer bergig struktur vilket förvisso gjorde linbanan till toppen stabilare men Rios linbana förblir osäker då man aldrig vet när Bondskurken Jaws tänker kan tänkas slå till igen...
Sockertoppen gav inte direkt några klättringsalternativ så det var bara att gå in i den lilla trånga karbinen och be en stilla bön till Jesus om vajerns hållbarhet gentemot Jaws nyslipade tänder.
Halvvägs upp till berget fick jag filmisk panik på grund av den höga höjden över hustaken. Så hjärnan kortslöts och jag började banka på kabindörrarna och skrek "Let me out. Let me out of here. Get me the hell out of here. What's the matter with you people? I was joking! Don't you know a joke when you hear one? HA-HA-HA-HA. Jesus Christ, get me out of here! Open this goddamn door or I'll kick your rotten heads in! Mommy!
Till sist (Högst fem minuter) var det över och jag tog darrande steg ut på Sockertoppen... Trodde jag... Bara för att inse att linbanan gjorde en mellanlandning på berget Morro de Açúcar... Från den toppen gick en till kabinbana upp till den riktiga Sockertoppen... Så det var bara att genomleva den etappen också. Till sist så stod jag och blickade ut över över Rio från det raka motsatta hållet jag skådat staden tidigare. Jag mötte Jesus blick där han stod långt där uppe på det högsta bergets topp och då gav han mig tummen upp!... Och jag som alltid trott att han var en stel typ! (Hah!)
Med nykristen helylleamerikansk energi på sockertoppen mindes jag uppdraget jag fått utdelat till mig i Buenos Aires. Det var dags att oskadliggöra den sydamerikanska droglorden... Mina fyra agentkollegor i Buenos Aires följde aldrig med mig och mina drogspår till Rio så det här uppdraget blev jag tvungen att ta hand om själv! No sweat, right?
Favelas jag inte besökte
Så det var bara att klättra upp för bergen igen till närmsta favela och göra upp med buset!... Nej föresten, det vågar jag inte. Varför i helvete har jag fått ett sådant uppdrag på mina händer? Jävla USA. Jag är inte så van vid blytung kriminalitet även om jag så klart också har en del på mitt samvete... jag snusar, jag dricker brännvin, jag åker gratis på spårvagnen. De ständigt metamfetamintrippande favelavakterna som pepprar ihjäl poliser och civila med sina ständigt närvarande automatvapen skulle aldrig tjuvåka på en göteborgsk spårvagn! Some people can handle the pressure, some people cant.
Jag tog hur som helst beslutet att inte bege mig in en favela. Deras verklighet hann ändå ifatt mig när jag lånade en cigg av en jeppe på mitt hostel. Han visade sig ha kontakter med en av druglordens i favelan Rocinha och denna droglord krävde hela tre cigaretter i återbetalning innan veckan var slut!
Det fanns bara en utväg: En omvänd andra världskrigsförbrytare, ge droglorden fingret och fly från Sydamerika till Europa!
Trots att jag har en favela efter mig väljer jag att flyga från Sao Paulo då de har billigare flygbiljetter. Med dom intjänade pengarna kan jag köpa mig en hel limpa cigaretter och kanske börja låna ut dom i Sverige mot favelaränta. All blytung kriminalitet startar i fjäderlätt skala!
Florianopolis
Florianopolis är en en stad i den brasilianska staten Santa Catarina men i folkmun mer känd som den brasilianska semesterö där staden ligger. För att göra det än lite mer komplicerat heter ön egentligen Santa Catarina. Ön går under smeknamndet Floripa vilket jag tycker låter jattegay, men jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: lite gay är helt okej!
Ön är bögiga surfares ultimata tillhåll och den skryter med några av de bästa sandstränderna i Sydamerika. Själv är jag ju frpn den svenska vastkusten och då självfallet lokalpatriotiskt föralskad i hala livsfarliga klippor ner i havet. Det har varit en svår och tuff omställning att börja uppskatta sandstränder till fullo... Kambodja, Australien, Fiji, Brasilien... eh nu när jag funderat gick nog föresten omställning pa automatik, även om sand mellan tårna förblir obehagligare an Mikael Persbrandt. Eller nej där överdrev jag mer än Mikael gör i samtliga av sina roller. Eller nej där överdrev jag mer än Mikael gör i samtliga av sina roller. Eller nej... Eller så avslutar jag alla tankar om Mikael nu.
Lagoa da Conceição
Jag besökte inte själva staden Florianopolis aven om jag letade bussar mot öns vågiga kustsida pa stadens busstation. När bussen var funnen gick färden från den västra kusten av ön till den östra genom halvtät djungel och stora sandfält. I den lilla staden Lagoa da Conceição ramlade jag in pa ett hostel och borjade dricka min forsta brasilianska öl som mina principer, min heder och moral ständigt kräver.
I vanliga fall hade jag nog inte uppskattat en stad som Lagoa da Conceição då den var lite väl turistanpassad med fancy nybyggda cafeer, restauranger och klubbar intryckta på en minimal huvudgata. Men detta var inget vanligt fall då jag gick in i massor intressanta invidiver som lyfte hela fallet, ta bara de gamla rockgubbarna på amerikansk rockklubb!
John Bull
Jag vete fan hur jag hamnade pa den amerikanska rockklubben John Bull som spelade Creedence och ZZtopcovers, men det gjorde jag hur som helst. Att de brasilianska klubbarna har ett riktigt puckosystem där man lagger alla alkoholkop, inträde och eventuell skadegörelse på en nota som man pröjsar när man lämnar puben gjorde inte spektaklet battre. Speciellt inte med tanke på den kö som bildades när människor ville lämna de gamla rockgubbarna och brasilianska lycksökerskorna åt John Bulls öde
Da Raiz
De tva brasilianska tjejerna som tagit mig till John Bull lovade att nästa kväll ta mig till ett bättre stalle. Oj oj oj vad de höll det löftet för danshaket vi körde en bra bit med deras bil for att finna var fyllt av lokalt folk som dansade lokal dans till lokal musik som ett lokalt liveband spelade.
Da Raiz som klubben hette var traditionell, stilig och lite som jag tänker mig gamla svenska byafester där man verkligen bjöd upp tjejer och sen dansade korrekt dans där den bästa dansaren fällde de finaste furorna. Sa går de val förvisso fortfarande till uppe i Mora när Flamingokvartetten kommer pa turné men de finaste furorna där är fulare an de fulaste furorna i skogen...
Jag fick sjalv en omgång av den sambaaktiga pardansen som gick under namnet forró. Grundinstruktionerna var tva rumpvickningar åt vänster och två rumpvickningar åt höger så det var bara att skaka loss fläsket. Min danspartner suktade med sin blick åt de välkladda lokala killarna som dansat dansen sen de var typ tva år och i princip jonglerade med tjejerna de hade i händerna... Sen skakade hon på huvudet at mina rumpskakningsförsök. Men kul var det!
Själva huset som det festades i var inte något mindre an Donkey Kongs hus. Det låter otroligt men det är fanimig sant! Skulle jag ljuga?! Donkey Kong bor alltså i ett hus som visas i spelet Donkey Kong country till Supernintendo och det ligger på en platå uppe i djungeln. 
Donkey Kong själv är ute pa äventyr för att leta rätt på sina bananer som kidnappats av en Kung K. Roll. Så vad gör Florianopolis när de ser att gorillans hus står tomt, de gör inbrott och ordnar allmän brasiliansk dansfest! Jag och mina vanner förutspådde att Donkey Kong vilken minut som helst skulle komma gåendes med en vagn med sina bananer som han slagit sig blodig för, bara for att upptäcka det nattliga partyt i hans hus...
- Men... Men va i hela aphelvetet?
- Oj, Donkey Kong, är du redan tillbaka...
- Nu förklarar du fortare än jag skalar en banan vad alla de här människorna gör i mitt hus?
- Alltså du var ju inte där så... Vi tänkte att vi kunde låna det lite
- Okej... Här har jag rest land och rike runt i blod, svett och tårar for att få tillbaks mina bananer så att jag slipper svälta... bara for att komma tillbaks till att en massa forbannade ungjävlar som trashar mitt hus!
- Lugna dig nu Donkey
- Ni ska dö, varenda jävel, ni ska dö, jag slå sönder er med mina gorillanavar, jag ska slita armarna av er och trycka upp dom i era analer! HELVETE VAD NI SKA DÖ!
Sen går Donkey Kong till attack!!!
Detta framtida scenario blev sa skrämmande och påfallande att jag och brasilianskorna som jag diskuterat med lamnade festen alkoholpåverkade i deras bil. För om man jamnför risken att möta en arg gorilla med att kora rattfull sa ar rattfylla sakrare än telefonsex. Vi skrek fran den bortbrummande bilen till Donkey Kong som vi antog närmade sig huset i morkret:
Don't want to be your monkey wrench
One more indecent accident
I'd rather leave than suffer this
I'll never be your monkey wrench
Florianopolis strander
Jag har dock inte bara festat pa apornas planet, Floripa utan aven cruisat runt med omskrivna brasilianskor och letat fina stränder. Tjejerna körde först runt i timmar då de ville finna Mocambiquebeach men eftersom Mocambiquebeach med all största sannolikhet ligger i just Mocambique sa fann vi ingen Mocambiquebeach. Typiskt tjejer att inte själva forstå det.
Vi fick nöja oss med Molebeach och en kall öl och en sol... Jag nöjde mig totalt.
Sen tog vi aven en tur till öns mest kända strand, Joaquina men då hade molnen och kvällen tagit bort hela min besinningslösa kärlek till kall öl pa stränder. Från Joaquina såg vi dock nagot intressantare och svettigare. Namligen sandboarding.
Sandboarding
Sandboarding. Sandboarding. Sandboarding... Sandboarding. Okej nu känner jag att jag har titulerat den här delen av inlägget nog. Sandboarding i sanden pa öns inland var rätt kul ändå. Ungefär som snowboarding men långsammare och mindre kontrollerat... Och man slog sig hårdare när man ramlade... Och man fick gå upp för backen istället för att ta lift... Och man fick mycket mindre åktid... Alltså vid profetens skägg vad jag saknar snowboarding...
Men snart så kommer återvandon till den norska offpistsnön...
Its the inevitable return baby of the great white dope
(ps: Men forst: Rio och Leningrad)
Monte video
Ola...
Sa aven om jag hor Buenos Aires vrede mullra pa andra sidan sundet har jag helskinnad tagit mig over till Uruguay och Monte video. Jag skulle egentligen vilja stanna langre i detta kofosarland men klockan, min flygbiljett och jag har diskuterat resschemat och det finns enligt klockan inte tid nog till att flumma runt pa Uruguays stapper och strander. Hmm jag ifragasatter hans kompetens i detta amne da han sa sent som for tio minuter sedan gick 45 minuter fel. Jag saknar Glaciar-Glenns mobiltelefon som ficktjuvar stal i Bolivia. Klockan i den gick aldrig fel den.
Centrala Monte video ligger ute pa en udde mot sundet och kanns lite som en smastad med tamligen lite folk pa gatorna och utan den koloniala stiligheten Buenos Aires satt inne pa. Mindre stilig men desto mer cool kolonial arkitektur bjuds det pa i det att nastan alla kakarna da de knakar lite har och var i fogarna.
Den storsta turistatraktionen var Monte videos kottmarknad och dit sprang jag sa fort jag kunde nar jag lassat in min ryggsack pa Che Lagarto hostel vid Plaza de Independencia. Brudar och Hangel! Brudar och hangel! Brudar och hangel! Men kottmarknaden visade sig vara just ordagrant en kottmarknad och det fanns fler feta slaktare and det fanns hotta brudar fran Djursholm... Personligen foredrar jag i och for sig feta slaktare framfor hotta brudar fran Djursholm men det dar ar ju en smaksak... Precis som kott.
Regn fran Atlanten har dragit ner over staden och tagit den i ett kylslaget strypgrepp. For att fa min forkylning under kontroll har jag valt att stanna under det varma tacket i hostelet eller med en varm kopp kaffe pa nagot av Monte Videos cafeer sa jag har inte fatt nagot storre intryck av staden egentligen... De har ett bra tvatteri... Det ar alltid nagot for en redovisning. De febersvettindrankta langvag luktande kladerna jag lassade over till den stackars señoritan dar kan nog klassas som ett brott made mot manskliga arbetsrattigheter och terrorismlagstiftning.
Naja.
Buenos Aires
Tango
Av alla sallskapsdanser ar det tango
som kan fa mig varm, med sin argentinska charm
Ahh vad det blir hett, nar man haller tatt,
Tacka vet jag tango!
Jag kramar som citronen ur min brud
Vi pressas hud mot hud i tangons skona ljud
Men nar som bast jag mar, varje gang jag far
Fragan som jag ej forstar
... For jag kan inte spanska nagot vidare och mitt danssallskap har i Buenos Aires skulle jamnt halla pa och fraga en massa spanska fragor med en fundersam blick. Men med en spansk/svensk ordbok till hands kunde jag till slut halla en konversation med flickan jag bjudit upp.
Jag - Sag senorita, det ar anda blott for mig som du vill dansa tango?
Hon - Nej senor, ni forstor musik och jag tror inte att en backpacker som du ar rik
och foresten sa min pappa just idag att han visste vem som snart skulle fria till hans dotter
En som har tjugotusen kor och en estancia som ar forfarligt stor,
Han har prisbelonta tjurar, han har oxar far och svin och han dansar underbar tango!
Jag - Men Senorita lilla van, akta dig for rika man,
Lyckan den bor inte i kalvar eller kor och den kan heller inte kopas for pengar...
Sa vi har en dans...in the brothels of Buenos Aires. It tells the story... of a prostitute and a man... who falls in love... with her. First... there is desire... Then, passion! Then, suspicion! Jealousy, anger, betrayal! When love is for the highest bidder, there can be no trust. Without trust, there is no love! Jealousy... Yes, jealousy... Will drive you, ...Will drive you... mad!
(Och just galen blev jag, vilket visar sig langre fram i detta ett av mina galnare blogginlagg.)
Men nu har jag i alla fall odlat en liten fjunig mustasch och inforskaffat mig en hatt sa da ar det val bara spanskan som fattas for att jag som akta tangokavaljer kan forfora andra mindre petiga mujeres, señoritas, señoras, you name it!
Men tydligen sa kravs det aven lite dancingskills for att klara av tangons energi och det ar inte heller nagot jag direkt ovat fotterna av pa. Detta ar synd da inte finns nagot omanligare an en man som inte kan dansa... Jag havdar min manlighet via fjunigheten i mina mustascher istallet.
- Vad sa sa du?!
- Jag sa mufa... mustascher
- Sa buenos, nu forsvinn
- Men vi ar fortfarande hungriga
- Jag sa forsvinn!!!*
(*Detta mycket markliga tillagg handlar om ett projekt om att fa med citat fran samtliga av filmen Lejonkungens scener i denna blogg och jag pastar att jag ar mycket nara att lyckas)(Markligheten kommer dock framsta som normal med tanke pa kommande marklighet i detta blogginlagg om Buenos Aires)
Buenos Aires
Buenos Aires ar en kultiverad stad inte endast nar det kommer till El Tango. Europeisk kolonialarkitektur, monument, palats, statyer, avenyer och en frisk stilrenhet blaser in fran Rio de la Plata over den centrala delen av staden. Men det som ar mest tilltalande ar nog den mera jordnara butiks och cafekulturen dar konst, filosofi, poesi och avslappnad atmosfar dominerar... Ja det dar var ju inte sarskilt jordnara beskrivet av mig... Men det ar inte sa javla latt, hor ni det?! Jag forsoker sa gott jag kan och kanner att alla krav gor mig gratfardig. Som ni hor ar Buenos Aires aven kanslornas stad sa darfor har mina hormoner borjat dansa tango.
Staden ar uppdelad i manga stadsdelar som skiljer sig en hel del fran varandra och att bara luffa runt fran statsdel till stadsdel som den luffare jag ar, ar ett trevligt tidsfordriv. Tankte ta och bege mig till stadsdelen Boca och dess fargglada hus nu men ska bara avsluta min kopp kaffa har pa cafe Tortoni pa Avenue de Mayo.
Cafe Tortoni
Tortoni ar ett av Buenos Aires mer kanda cafeer och jag trivs bra har i det lite for starka ljuset, det lite for stora utrymmet och det lite for hoga sorlet. En sup for mycket ar alldeles lagom som min far brukar saga.
Cafeet som manga andra cafeer andas massinginredning, 40tal och en konservativ hallning till allt modernt... Men jag har sett att bakom kokets svangande dorrar sa har de elektriska ugnar, wokpannor och formodligen tidsmaskiner. Undrar om de via tidsmaskinen flyger tillbaks och hamtar bonor till cafets kaffe fran ett tidigare Sydamerika dar alla finare kaffebonor inte exporterades till Europa?
Kaffesituationen i Sydamerika
Innan jag reste till Sydamerika hade jag ett hopp och en forvantning att hela kontintenten skulle floda av det mest ljuvliga kaffe i vattenfall storre an Iguazuvattenfallen. Jag hade ettplusfemlikamedenmiljardfel. For aven pa detta plan har Europeiska representanter for utsugande kapitalism distribuerat bort allt vackert over Atlanten.
Det enda som ar kvar i Peru och Bolivia ar nagon sirapsliknande kaffeolja och nescafe. Sa tanker jag bojkotta Gevalia och Zoega i protest mot det omanskliga sa kallade kaffe colombianer far dricka? I helvete heller. Jag skulle hellre bojkotta mat i protest mot storfinansens ignorering av global social misar. Men kaffe kan inte bojkottas da kaffe ar som luft... God luft.
Argentina ar trots allt ett stabilt rikt land sa de har rad med med kaffebonor fran the Upper slopes of Mount Nicaragua, no artificial sweeteners. Sa koppen jag druckit pa Cafe Tortoni samtidigt som jag skrivit ner detta har smakat sa gott att jag aterigen blir tarogd... Kanslornas stad.
Te
Det ar Dags att erkanna att jag svikit den morka sidan och Darth Vader har i Sydamerika och lart mig uppskatta te. Eftersom kaffet ofta varit odrickbart och Andernas luft rispat med en rasp i min hals sa blev jag tvungen att lara mig uppskatta ett substitut for hett kaffe for att fa ordning pa luftvagarna. Det borjade med cocate och sen har det bara blivit varre... Igar satt jag och drack starkt te fran Windsor som en brittiskt bartenders fatt fran en smugglare i Buenos Aires hamn. Formodligen den brittiska motstandaren mot den morka sidan, jediriddaren Alec Guiness.
Sa forlat mig min svarta broder kaffe. Mitt svarta hjarta klappar fortfarande i snabbast hastighet for koffeinet.
Tango Porteño
Tangon smyger sig alltid pa sa mer tango blev det da jag och min danska van Kona, som jag arbetade tillsammans med i Norge steg in pa exklusiv tangoshow pa tangoteatern Tango Porteno pa avenue 9 julio.
Jag har gatt in i mycket bra ting har i Buenos Aires. Exempelvis sag jag den vackraste kvinnan jag nagonsin sett i tangoshowen och bara det skulle ju kunna anses racka for att jag skulle anse den vara den basta show jag sett.
Men jag har sett The Lionking pa broadway och den ar... Ar den inte vacker? - Den ar underbar, slemmig och mattande! (Det kan anses vara markligt att jag foredrar manniskor utkladda till djur framfor sexiga tangoseñoritas men det kommer framsta som normalt med tanke pa kommande marklighet i detta blogginlagg)
Den har tangoshowen var helt skitextraordinar. Scenografin, kostymerna, danserna, musiken och rytmen utstralade sa manga nya kanslor att jag inte kunde likna det med nagot. Den tango som presenterades har och som jag tror tango generellt presenteras var inte en folklig och glad dans. Tango ar silkesren sexualitet.
Jag blev sadan har framfor varldens vackraste kvinna:
I 45 minuter i en lokal i helklassisk fancy inredning och med de mest fantasifulla tangoscenerna sa ploppade nastan mina ogon ut sa jag var lite lattad over att tangon i Buenos Aires var over for min del. Jag behover mina ogon...
Men tango ar aldrig over i Buenos Aires da staden liksom skriker ut (tank er en skrikande stad) vad den ar kand for: tango, cafeer, fotboll och ett vilt uteliv. Det ar just det som gor Buenos A. sa bra (om jag tillats rimma) da det inte spelar nagon roll hur hoga forvantningar man har pa staden. Den har for mycket av det goda for att kunna gora nagon missnojd. Galna luffare vs sofistikerad elit. Cigarillolugna cafeer vs ecstacypumpade technoklubbar. Tysta Museum vs vild tango... Ja varfor forsoker jag ens. Tangon kryper in overallt i Buenos Aires sa jag dansar vilt vidare till stadsdelen la Boca dar det dansas tango pa gatorna.
La Boca
Vilken stad och vilket lag
Jag kanske flyttar dit nan dag
Club atletico Boca juniors ar Buenos Aires mest arofyllda lag vilket ar ironiskt da de representerar stadens mest laglosa stadsdel La Boca. Jag aterkommer till Boca juniors och deras fotbollskickande skills senare i inlagget men borjar vid sjalva omradet som jag nu alltsa besokt da jag inte langre sitter pa Tortoni och fanigt njuter av kaffe.
La Boca ar stort och fyllt med farger och grafitti. Det kandaste omradet ar gatorna kring Caminito dar man finner mer Moulinrougekanslor an i hela Paris. Caminito ar extremt turistanpassat men den egna charmen lyser igenom med snirkeliga bokstaver i cafeers och restaurangers skyltning som ligger tatt snirklade runt varandra. Konsten vaxlar mellan de skruvade husen och gatukonstnarernas stora utbud av an mer skruvade tolkningar av de skruvade husens, Buenos Aries och Tangons varld.
Utanfor Camini i La Boca skall det vara ratt dodgy for turister sa vete fan hur jag hamnade i La Bocas ogastvanliga hamnkvarter idag. Har for mig att jag letade efter en farja till Uruguay...
CAJB - Club Atletico Boca Juniors
Sydamerikansk fotboll ska enligt rykten generellt prestera battre an mitt gamla favoritlag Ytterby IS... Vilket ar svart for mig att tro... I och for sig fick de spo av GAIS ar 2001 sa de har en del att jobba med. Det visade sig att i alla fall Boca juniors skulle spoa Ytterby IS 7 day a week om det behovde... Alltsa Boca juniors skulle spoa Sveriges nationallag 8 days a week aven om Sverige fick ha alla avhoppare inne. Boca juniors enda problem skulle vara att Sverige spelar i exakt samma farger sa det kanske skulle bli nagra sjalvmal har och var.
(Boca juniors kunde inte enas om vilka farger de skulle ha pa sina trojor sa de bestamde att det nationaliteten pa det forsta skeppet som kom in till Buenos Aires hamn nasta morgon skulle avgora lagets farger. Skeppet som kom var svenskt.)
La Bombonera
Det var bra trangt pa Boca juniors hemmaarena "La Bombonera" da de varit ekonomiska nog att endast kopa loss mark for spelplanen och inte for nagra laktare. De darrande laktarna star upp som pelare och hanger nastan over spelplanen. Denna tighta formation gav volym till Bocahuliganernas jubel och nidvisor nar matchen drog igang.
Det var Boca juniors som motte Velez sarsfield har den 28 augusti och Boca vann stilrent med 2 - 0 vilket var tur for annars skulle det nog blivit upplopp i den vilda stadsdelen. Upploppet var trots allt inte langt borta aven vid vinsten da det blev lika trangt som pa inne pa askadarlaktarna nar 70000 manniskor skulle pressa sig ut pa de smala morka gatorna.
Dormroom 108, Milford avenue hostel
Buenos Aires ar an sa lange min favoritstad i Sydamerika, Varfor favorisera? Varfor inte? Som i de flesta fall handlar detta till storst del om vilka utmarkta manniskor jag mott. Ja "utmarkta" ar kanske fel val av ord. "Hel javla galna i huvudet" ar ratt val av ord.
Mina vanner jag motte var inte galna forst men tillsammans sa putte vi ut varandra ut for fornuftets rand. Men nagon gang ska man ju forlora forstandet och Buenos Aires kanns som en bra stad att forlora det till for den har staden behover allt fornuft den kan fa tag i.
I deras sallskap festade jag i galenskapens tecken tills jag nadde punkten dar min kropp sa upp sig och jag blev sangliggande i 40 timmar i min sovsalssang. Men det vara det vara vart for jag har haft sinnesbefriat roligt.
Att vi i varat rum overhuvudtaget blev vanner var for att vi borjade diskutera hurvida vi kunde hyra ut rummets kladskap till andra backpackers utan att hostelets verkliga personal markte nagot. Vi insag snabbt att en hemsida och en repstege ner for vart rums balkong var absolut essentiellt.
Efter att vi sedan diskuterat graden av humor i Nintendo entertainment systems tidningsreklamer fran 1990 sa var vanskap ett faktum... Special features: Over 100 ghosts!!! Dialogue!!!
Gruppen bestod av
- Summerslut
- Chef
- The Dean
- Senor Gelado
Vi fem festade pa hostelet forsta kvall, en storre nattklubb den nasta och dagen darpa nadde galenskapen sin klimax nar vi tillsammans lite festvridna i huvudet begav oss fran Cafe Tortoni och gjorde Palermo.
Palermo
Palermo ar en stad pa Sicilien men det skiter vi i nu for det ar ocksa Buenos Aires storsta stadsdel och innehar sin beskarda del av stadens charm med lugna stadade kvarter uppblandat med stora mangder grafitti. Det var i Palermo jag fann stadens basta restauranger och klubbliv.
Jag och mina vanner lunkade fram stela i ryggen fran all yesterdays parties och jag och The Dean utmanade varandra i hur vriden konversation vi kunde fa fram. Vet inte riktigt hur vi kom fram till det fran en av dessa konversationer men till slut stod vi alla fem dar med varsin nyinkopt handdocka fran Palermo marknad.
Kevin - Hajen
Henry - Ankan
Ron - Humletigern
Motherfucker - Hunden
Cuntlips - Kon
Well i think im losing my mind, this time, This time im losing my mind
Poangen var val mest att vi skulle ha med oss dockorna pa krogen och vara allmant brittiskt partypahittiga men redan fran borjan blev de en del av oss... Och senare fick de liksom eget liv. Sakta men sakert slappte vi verkligheten och hur man beter sig bland folk bakom oss.
Vi och vara dockor med sina farska personligheter satte oss pa ett cafe. Servitrisen tyckte hela situationen var sa genant att hon skrattade lange och val och hogt innan hon kunde ta nagon bestallning. Hade cafeinnehavarna sett annorlunda pa saken nar vara djur hade kafferep och trakasserade fotgangare pa trottoaren utanfor fonstret sa hade de ringt psykaukuten.
Vissa lasare kanske skulle kalla var galenskap mer en ursakt for var barnslighet och fanighet men barnslighet och fanighet star jag rakryggad och stolt for. Jag kommer fran en anrik barsnlig familj dar min farbror trollar, min far graver med gravmaskin i sandlador och min bror och hans fru bygger med lego.
Men det har var inte bara vanlig barnslighet for hunden Motherfucker fick liksom ett helt eget liv pa tunnelbanan tillbaks till hostelet. Folk sa till oss att de skulle ringa polisen om vi inte fick den dar galna hunden under kontroll.
Nar vi narmade oss hostelet sa tappade jag och the Dean bort de andra for vi skrattade pa tok for mycket. The Dean presenterade politiskt inkorrekta porrproduktionsforslag: Paralytic pupper porn, Reverse birth porn, woundsex etc. The Dean alskar samtalsamnen i den stilen och tog upp dom sa ofta han fick chansen. En person som tog upp samma typ av samtalsamnen minst lika ofta var kossan Cuntlips som for ovrigt hade oturen att bli bortsupen under kvallen som kom.
Efter att djur och manniskor i rum 108 tagit en tupplur sa gick alla ut for att dricka oss redlosa igen. Senor Gelado och hans tiger drog ut pa annat men sa att han skulle leta ratt pa oss i Palermo vid senare klockslag.
Vi startade drickandet pa hostelet dar vara djur snabbt blev mer populara an oss sjalva bland hostelets andra gaster. Darfor beslot sig jag, Chef, The Dean och Summerslut oss for att morda djuren! Sa snart stod vi dar, fyra manniskor med vilda blickar i en cirkel i hostelets kok med varsin stor vass kokskniv i hogerhanden som vi skulle hugga huvudet av vara handdockor med. "LETS DO IT" skrek Chef och med ett gemensamt Swasch sa hade vi huggt av oss vara vansterhander!
... Alltsa riktigt sa har langt gick det inte. Men nara pa!
Med vara djur hangandes ut genom taxins fonsterrutor for vi till Palermo for att soka skydd fran Lady Gaga och David Guetta i centrum. Vara medtrafikanter blev mycket roade av The Dean strackte ut huvudet han med. Plotsligt borjar The Dean hangla upp motherfucker. Foraldrar i framsatena var inte langre roade. Barnen i baksatena var an mer roade.
La Cabrera
Framme i Palermo tankte vi ata pa varldens basta steakhouse La Cabrera men Chef och The Dean blev oense om vilken vag de skulle valja for att na dit. The Dean verkade mest opalitlig da han konstant havdade 5 blocks to the left and two blocks to the right oavsett pa vilken gata vi an stod pa men han var ocksa mest barnsligt envis sa vi foljde honom... Helt javla fel. Varje javla gang. En timme lotsade han runt oss i regnet innan vi av en slump sag restaurangen at motsatta hall dar The Dean pekade.
La Cabrera skulle verkligen sta upp for sitt rykte som varldens basta steakhouse da de serverade den godaste steken jag nagonsin satt tanderna i. Men och andra sidan har jag aldrig riktigt gillat stek sa det kanske inte sager sa mycket. Servitorerna var glada gossar och ville bestamt ta hand om handdockorna ett tag...
Plotsligt forstod vi att det var en komplott for att morda djuren for genom koksdorren in i koket sag vi de fyra servitorerna sta i en cirkel med varsin stor vass kokskniv i hogerhanden som de skulle hugga huvudet av vara handdockor med. "VAMOS!" skrek en av servitorerna och med ett gemensamt Swasch sa hade de huggt av sig sina egna vansterhander!
Sen serverades stek fran vara egna djur till oss!
... Alltsa riktigt sa har langt gick det inte. Men nara pa!
Reaggeklubb
Nar vi svullat i oss steken dok Senor Gelado upp och da kande vi att det var dags att krydda pa vart blodomlopp igen och denna gangen till varierade toner. Till festande glada manniskors gladje lat vi vara djur sniffa ratt pa en reggeaklubb som vi forst trodde var helt folktom. Vi fragade bartendern nar folket skulle komma och hon berattade att de redan kommit men att samtliga satt pa ovanvaningen... Vi hade inte ens noterat den lilla trappan i hornet. Vad gor alla dar da undrade jag och det visade sig att den ovre avdelningens popularitet berodde pa dar uppe fick man roka... Rokavdelningar pa reggeaklubbar har en tendens att fyllas upp.
Sa vi klattrade upp pa ovanvaningen och borjade halla i oss ol efter ol.
Marijuana ar ju sjalvklart inte nagot jag eller mina vanner skulle ge oss pa aven om ganjamolnet lag som en atombombsexplosion over lokalen. Men vara djur... Spliff efter spliff puffade de i sig och de betedde sig bara obehagligare och obehagligare... Den oskrivna droglagen "Pass it on" ignorerade de totalt mellan varandra och vagrade saledes dela med sig av stashet som de fick av bartendern i rastaflator. Detta skapade en mycket hetsk stamning mellan djuren och till sist borjade de slass uppe pa bordet! Vi manniskor i sallskapet skamdes nagot otroligt over vara nya djurs beteende, men manniskorna runt om kring verkade ratt roade av nagon anledning...
Ju mer ol jag drack desto mer kunde jag acceptera djurens drogade beteende och plotsligt satt jag dar sjalv och skamtade med den hoga hunden Motherfucker. Timmarna rullade pa i ordentligt tempo och tempot tog tvarstop nar vi klockan sju pa morgonkvisten kantrade in i en rostig buss som vi hoppades skulle ta oss tillbaks till stadens centrum och vart hostel. Rons humletiger var lite orolig over att vi kommit pa fel buss sa jag sjong for den:
Dont you worry you pretty stripped head,
We gonna get you back to Milford and your cozy tiger bed
I en drom kom vi in genom hostelets dorrar och in till var sovsal dar jag krashade djupt ner i min egen sang. Innan jag somnade sa insag jag att jag genom att vara ute till klockan 5 tva dagar tidigare, 6 en dag tidigare och 7 denna morgonen formodligen pressat min lilla kropp lite val hart da den var ganska ordentligt forkyld redan fran scratch.
Crash! Boom! Bang!
Mitt immunforsvar var bra irriterat over hur illa kroppen skottes av regeringen i hjarnan sa nar jag nasta dag kande for en laskig gammal korv fran korvforsaljaren Tony fran Oliver & Ganget gick hela immunforsvaret ut i storstrejk. Jag blev mitt eget politiska Buenos Aires dar massdemonstrationer mot den korkade konservativa regeringen marscherade fram pa huvudgatan... Crash! Boom! Bang! sa det och sen lag jag skakandes i min sang utan att kunna rora mig annat an krypandes till toaletten. Jag svettades ut Stilla havet dar i min stackars sovsal under 40 timmars feberdrommar.
Hall hart i febertermometern vilka feberdrommar som kom. De holl pa i evigheter och ar och jag motte nog varenda manniska som nagonsin paverkat mitt liv. Det hade varit jattetrevligt om inte varenda javel skulle halla pa och tjata och gnata och alta gamla problem i timme efter timme. Forlat mig alla vanner jag inte respekterade och tog for givet, forlat mig alla tjejer jag behandlat som skit och sedan dragit ifran, forlat brorsan att jag bet dig i benet, forlat mig brorsan for att jag lanade Tiny toons till Nintendot utan att fraga om lov, forlat mig syrran for att jag var emot abort, forlat mig morsan for att jag drog ut alla pistiller ur dina krukvaxter, forlat mig farsan for att jag inte konfirmerade mig...
Men kan vi inte bara glomma allt det dar och ga vidare med vara liv eller atminstone ta det nagon annan gang for jag ar sjuk och behover vila! Men det spelade ingen roll hur manga ganger jag sjong "Yeah i was mean but im changing my scene and im doing the best that i can", allt eviga tjat i drommarna fortsatte anda! Till och med Motherfucker kom in i drommen och skallde pa mig tillsammans med mina gamla hundar Bessie och Cilla.
Nar jag slog upp ogonen efter 40 timmar i min sang insag jag att jag till sist hade landat tillbaks i verkligheten fran galenskapen. Krashlandat forvisso men vad annat kan man forvanta sig nar man kor X2000 ut for ett stup...Handockorna hade inget liv kvar da de till skillnad fran mig inte ateruppstatt fran Underlandet.
Buenos Aires blir arg
Nu var det dags att lamna Buenos Aires, staden som representerar vad Gotham city skulle blivit om Jokern hade fatt harja fritt. Sa jag bokade in en farja mot Uruguay. Buenos Aires doesnt like that... Not... One... Bit... Buenos Aires forvandlas till Bad aires, fran ljusbla himmel till storm och regn. Det regnet som forsade ner var det forsta regnet jag sett pa nastan ett ar och det stangde ner hamnen och min vag till Uruguay.
Sa dar satt jag i hostelets bar och surplade te fangad av Buenos Aires krafter. Inte ens ol kunde staden unna mig da han gjort mig sa sjuk att jag knaprade antiobiotika. Jag beklagade mig infor den mycket trevliga bartendern Sam som snabbt satta perspektiv pa mina problem genom att beratta en historia...
Allright-Mannen
Sam hade arbetat i sin bar och in kommer en man och satter sig. Mannen ser inte glad ut. Han ser inte sorgsen ut. Han ser tom ut. Sam ger mannen en ol och fragar:
- "How are you man?"
- "Ye, im allright" svarar mannen utan att mota Sams blick
- "Where did you just come from?"
- "Bolivia, man"
- "Okey, how was Bolivia?"
- "It was allright" och nar han sagt det ar han tyst i nagra sekunder innan han moter Sams blick och sager med tomma ogon
- "Ive lost everything!"
Mannen berattar dar med hur han glomt att han forvarat marijuana i sin ryggsack nar han reste in till Bolivia fran Brasilien. Hans vaska blev genomsokt av bolivianska gransvakter, narkotikan blev funnen och mannen och hans vaska blev satta i ett forhorsrum. Sen kom nagra gransvakter in och smorgardsbordet borjade. Vakterna plockade pa sig precia allt de fann av intresse fran mannens ryggsack och stoppade i sina egna fickor. De tittade inte en gang pa mannen som bedrovat fick se pa hur allt av varde forsvann ur hans ago. Plotsligt kommer det hogsta befalet in och beodrar vakterna att sluta, men bara for att sjalv ta hela vaskan och ga. Mannen slapptes sen med endast sina klader, sitt kreditkort och sitt pass. Ett pass med en farsk boliviansk inresestampel som representerar ett lands administration.
Nar Sam berattat historien var jag plotsligt bra nojd med precis allt i min tillvaro. Bara en san sak som att jag blivit bra van med en bra historieberattare i en bra stad.
Jag tror jag maklar fred med Buenos Aires som trots allt verkar ratt diplomatiskt installd. Med en liten sang till stadens kanslor sa kanske staden avstar fran att volta bussen jag bokat in mig som ska mig hela vagen runt Rio de la plata till Monte video.
Sangen till Buenos Aires gar sa har:
If I...
Should stay...
I would only be in your way.
So i go...
But i know...
I think about you every step of the way.
And I
Will always love you
Will always love you, my darling you
Bittersweet memories, thats all im taking with me
So goodbye, please dont cry, we both know
Im not what you need
And I
Will always love you
I Will always love you
Go and stay
Let my mind go, slow to
The Doors i walked trough
Or are they there more
Well...
The Sun will set, but it never sets
Quite twisted and stressed, a tricky wicked mess
But no!
And yes!
The Doors i walked trough
Or are they there more
Stressfilled feets on foreign streets
Let my mind stay just this way
The Doors i walked trough
Or are they there more
Well...
Ill be for a bit, forget about it
Angels faces, womans bracelets
say we belong where we are at the moment
So hey!
So yes!
The Doors i walked trough
Or are they there more
But hey!
But no!
I know!
But hey!
But no!