www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Mitt minne spårar lika katastrofalt som Leonards minne i filmen Memento och därav har jag valt att tillägna detta blogginlägget till den filmen. Memento handlar alltså om en

*MINDFLASH* IDRE, DALARNA

Okej nu är jag inte helt med på noterna men jag sitter i passagerarsätet i en bil som sakta kör igenom ett samhälle. En same kör och han verkar guida mig genom byn och dess invånare och varje människa verkar ha sin egen orginella historia... Samen berättar att:
Myrherbert fick nästan sitt hus uppeldat av fjärdeklassare... Knarkar-Leif hade en dödslista på bybor och hann även spontant attackera en stackars försynt pensionerad bingolottoförsäljare på ICA innan han tog sig en tur till psyket... Monstret och Vägman hade aspackade skjutit ihjäl en älg mitt i byn centrum från Monstrets bil men fått kalla fötter och lämnat den döda älgen och kört hem till sig och låst dörrarna... Monstret är även vida berömd över att han får i sig ett sexpack folköl på de sju kilometerna mellan macken och hans hem... Monstret var också mentor i ämnet alkoholism till Ponne som fick ett intyg från sin läkare med texten "Sluta sup eller så kommer du dö". Intyget tog Ponne med sig till den lokala puben Lodjuret och visade upp för de andra byborna... Sen skrek han "Det är ute med mig!!" och svepte en öl... Ponne var i sin tur polare med Hollo och Jojjo som försökte bränna ner traktens kyrka... Jojjo var i sin tur polare med nazisten Skräcken som var med och misshandlade Mark Levengood i Mora... Mark Levengood har i sin tur inte gjort en fluga förn

*MINDFLASH* HAMMARBY, STOCKHOLM

Okej... Nu springer jag tydligen i stadsmiljö. Är jag jagad eller är jag den som jagar?.. Fast orienteringskartan och kompassen i mina händer tyder på att jag orienterar mer än jag blir jagad eller jagar... Men vem är så igenväxt i huvudet för att ge sig på att springa orientering i stadsmiljö bland bilar, fotgängare och avgaser... Jo min syster Usk! Så jag är förmodligen och hälsar på min syster i Hammarby då hon bor där.
Alltså jag har ingen jävla aning om var jag är och den här kartan kan ju omöjligt stämma
Min syster Usk har ett väldigt märkligt förhållande till sporten orientering. Exempelvis så brukar hon orientera runt i lägenheten i sömnen i sin lägenhet och mumla "Hittar jag inte kontrollen snart så kommer jag rent spontant och kallblodigt mörda min bror" och det är då jag brukar väcka henne. Jag vet att man egentligen inte ska väcka folk som går i sömnen men jag tänker alltid bara på mig sj

*MINDFLASH* MUSKÖ, STOCKHOLMS SKÄRGÅRD

Jahopp så var det dags igen men den här gången vet jag i alla fall var jag är någonstans från början. Huset jag befinner mig i är en sommarstuga som gemensamt ägs av min mammas förvirrade släkt. Platsen huset huserar på är Muskö där jag senast förra midsommaren blev mordhotad av grannen när jag lite influerad av misommarsnapsen crashade hans midsommarfest: http://rocc.blogg.se/2009/june/mordhot-i-midsummer.html

Så nu sitter jag här och vill... GÅ ÖVER TILL GRANNEN IGEN!! JA DET GÖR JAG!! Det som inte helt klickar med den planen är att samtliga kusiner har skrivit under ett dokument som säger att jag aldrig någonsin får besöka någon granne på Muskö igen.
Så som en längtande labrador sitter jag nu klistrad vid fönstret och trånar åt grannens stuga kanske 25 meter bort. Min syster har gett order till kusin Veganbanan och Moster Dockteater att jag inte får släppas ut ur stugan då jag bara springer över till grannen då.

Jag - Kan jag inte få gå över till grannen?
Syster - Nej, de hatar dig
Jag - Men snällarå
Syster - Nej
Jag - ... Men... Men... Jo
Syster - Nej sa jag
Jag - Men jag vill jag vill jag vill
Syster - Håll käften för helvete
Jag - Men vi kan väl gå över den till andra grannen då?
Syster - Vi går ingenstans
Jag - Då har du dömt oss till döden!
Syster - Må det så ske
Jag - Du kan inte gör det
Syster - Det är jag som är kung, jag kan göra precis vad jag vill
Jag - Om du var hälften så mycket kung som Mufasa!
Syster - Jag är tio gånger mer kung än Mufasa var!!!

... ... Nej nu tecknade jag ner mig själv i helt fel disneyfilm här. Men jag vill fortfarande gå över till grannen och be om ursäkt till honom för att jag kom förbi honom full som en tunna för ett år sedan... Någonting säger mig att grannens svar kommer bli:

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound

You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around and say

That it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

 

Den här bilden gör mig glad! Hoppas den kan glädja någon annan också.

Eftersom jag åkt runt i min hemmasnickrade lådbil lite väl oseriöst och barnsligt i de senaste blogginläggen så känner jag för att väga upp vågskålen med lite överseriöst och överanalyserande skitsnicksnack nu.
Jag har fått kritik för att vara en överseriös och överanalyserande pratkvarn utan någon som helst fingerkänsla för det enkla och simpla i tillvaron men jag tror helt enkelt jag är en person som har väldiga svårigheter med att hålla mitt frågvisa kontra lata medvetande i ett konstant stadium... De flesta större världsåskådningar handlar enligt min uppfattning om att sluta grubbla och istället acceptera sin plats i helheten. Det kan vara så att jag flyger runt den slutsatsen och inom sinom tid kommer landa just där, vem vet. I've see myself when i get there... If i ever get there.

Ibland är jag en vandrare som putsar min spotlight lite väl intensivt för att få ett starkare ljus på vägen där framme... Och ibland är jag en vandrare som sjunger Roxette högt för sig själv utan att alls bry mig om var vägen leder. I mitt sällskap kan båda dessa jävla vandrare gå på ens nerver och det har jag förståelse för. Speciellt om den första vandraren ger sken av att hans lampa minsann lyser upp allt som kommer komma på vägen... Men just så är det sällan jag känner mig...  Jag känner snarare att jag i egentligen inte vet någonting, min uppfattade självsäkerhet beror nog mer på ett generat lugn gentemot min egen okunnighet om så mycket...

Tvserien Lost kan liknas mycket med hur mitt tänkande fungerar. För varje svar man får så presenteras tre nya frågor... Tillfredställelsen över att man fått ett svar gör att man omedvetet väljer att bortse från att man uppenbarligen är ännu längre bort ifrån helheten i och med de nya frågorna...

Det här inlägget skriker pretantiös jibberish värre än shiamuslimsk domedagsprofet men fuck it, sitter i Idre och har inte så mycket att göra för dagen så roar mig lite genom att försöka beskriva mig... Har lust att lämna landet egentligen men tror jag först behöver träffa eller åtminstone få en tid till en kirurg i Göteborg. Så jag haltar lite i hur jag ska planera min framtid... Med lite tur så får jag en tid snabbt och med lite otur så får jag ingen tid lite snabbt och kan således sitta här på denna bloggen och gråta över hur orättvist livet och samhället behandlar mig... Vilket med enkel prioritering är miljoner mil ifrån hur jag känner mig.

Jag vill just nu få gjort vissa saker jag måste få gjort innan jag kan fortsätta men någonting säger mig att det där är ett ekorrhjul jag jämnt lurar in mig själv i... Denna gången tror jag dock att min motståndskraft mot mina mönster är starkare genom att jag känner mig positivare och öppnare än jag gjort tidigare... För i slutändan handlar det nog bara om att finna en linje som gör en glad och stolt... En linje som visar respekt till de människor som hjälpt mig finna linjen i fråga.

Ive been looking for a lifeline for it seems like a lifetime

...

Det är väl fan... Nu har jag vaknat upp på en främmande plats här igen... Senast jag lade tankekraft på var jag var så har jag starkt för mig att jag befann mig i en villa i Gävle. Men nu har jag precis vaknat upp på en soffa i en designmässigt korrekt lägenhet och jag har lite svårt att minnas hur jag hamnade här eller vem som bor här och var i Sverige jag befinner mig. Om jag granskar lägenheten här ska vi se om jag kanske lyckas klura ut var jag kan tänkas vara.

Utanför balkongen känns det lite fjällaktigt och lantligt ut... Känner nästan igen mig... Och här på väggarna så hänger... Åh herregud... Samisk konst! Kan det vara så att jag befinner mig hos min vän Samen i Idre? I sådana fall gäller det att lägga benen på ryggen här för samen är en vän av våldsam natur och upptäcker han mig objuden liggandes på hans soffa då kommer han utan att fundera tre eller två sekunder på saken misshandla mig oigenkänlig. Nu kanske inte alla minns samen men han har haft några aggresiva kapitel i denna blogg:

25 mars 2009
28 juli 2009

Ja jävlar där ovanför sängen i ett sovrum här hänger en tavla av ingen mindre än min vän Samen och jag befinner mig onekligen i Idre i Dalarna och har således korsat Sveriges avlånga land. Mitt minne är uppenbarligen slitet men sträcker jag på nervtrådarna i min omotiverat långsamma hjärna så börjar vaga minnen blinka fram som stjärnbilder på norra halvklotet under iskalla kvällar.
Jag tror nästan jag bor här i lägenheten under samens godkännande på villkoret att jag hjälper till det organiserade nordeuropiska svaret på The Bloods and the Cribs and the KKK... Samerna. Arbetsuppgifter som enligt samen skulle kunna lämpa sig för mig var antingen att skotta slaktavfall från renslakteriet till den så kallade tarmgropen en kilometer därifrån eller eventuellt skotta ner en inte längre levande vargförespråkande kommunalpolitiker från Mora i omskrivna tarmgrop.

I morse var första arbetsdagen och klockan 06.50 sparkade den fortfarande berusade samen upp fortfarande berusade mig ur den här soffan och förklarade att vi skulle ta bilen till slakteriet två mil upp på fjället.

- "Men varför måste vi börja arbeta så tidigt?"
- "Jo Morgonstund har guld i mun och tala är silver men tiga är guld så håll din käft!!" röt Samen

Jag fick tyvärr inte gjort så mycket borta vid slakteriet då jag svek för det inre alkoholrelaterade trycket jag tryckt i mig kvällen innan och somnade i nån barrack som stod i förbindelse med anlägget. Samen däremot tvättade tarmar för fulla muggar i en timme innan han fick ett telefonsamtal om ett möte med skogsvårdsstyrelsen som han skulle skynda sig tillbaks till. Så två mils bilfärd ner för fjället igen i 140 knyck i toner till Carola - Fångad av en stormvind från steroen och med Samen viskandes för sig själv "Mötesarvoden är höga som fjälltoppar dom!" så sladdade han in här vid sin lägenhet där han låste in mig innan han själv lunkade till en av de få konferanslokaler Idre by har att bjuda på.

Inte kul att vara inlåst i en lägenhet kanske men det är en fin lägenhet vi talar om här med dyra möbler och attiraljer. Samen är nämligen näst intill mer self made man än Adolf Hitler trots sina 21 år och har yrkestitlar som restaurangansvarig och vice vd för ett slakteri och vd för sitt eget företag och iinnehar då företag, lägenhet, volvo v70, renhjord... och snart även två rottingstolar då hans fasters man köpt loss ett parti rottingmöbler för en halv miljon till en restaurangdeal som inte gick igenom.

Jag fick testsitta de där lyxstolarna ute i vildmarken i förrgår då det ordnades födelsedagskalas i Samens farföräldrars lilla stuga långt ifrån civilisationen och just där hade de valt att dumpa av partit med rottingmöbler.
Att sitta i de där stolarna, surpla finrödvin och lyssna på fjällvinden och diskussioner om rennäringen mellan addja och Samens fasters man var en surrealistisk upplevelse... Ja hela det samiska kalaset var aningen surrealistiskt men med ack så älskvärda och trevliga kalasdeltagare.
Alla söp hårt i den lilla stugan trots att barn var närvarande... Ja de drack fan med. Det tydligaste beviset på att sprit och ålder alltid kan gå hand i hand var att de som drack med störst törst var åttioåriga farmor och åttiofemåriga farfar... Till slut ansåg resterande festdeltagarna att det var nog med alkohol till åldringarna och lät dom inte dricka mer...

Men åldringarna lät sig inte tryckas ner av de den spontana nykterhetsrörelsen och i smyg började de vaggandes gå igenom sina egna personliga spritgömmor i det lilla lilla huset, farmor på sitt håll och farfar på sitt håll. Farmor hade exempelvis ett stash i djupt inne i ett skafferi som hon smugglade ner i kaffet och farfar kröp ner på knä och fick anstränga sig länge innan han kom så djupt in i ett skåp att han nådde sin skattkammare...

Men den här festen var ett saftkalas hos Jehovas vittnen (om de regelryttarna tillåter sådana tillställningar) i jämnförelse de tillställningar jag blev medbjuden till vid andra tillfällen och där var inga andra Samer än samen representerad. Dessa människor drack oftare än de inte drack och de var enligt sig själva döpta i brännvin. Jag trodde jag hade träffat människor som vet hur man dricker men det var innan jag träffat The King och Happy.

Första kontakten med den utbredda misären var i en lägenhet här ovanför Samen och jag lyckades disrespektera de traditionella sederna redan när jag ställde upp min flaska explorer på bordet. Trots att det är den billigaste vodkan på systemet så var det högadlig stockholmsdryck enligt byborna och den dricker man endast när det skattefria alternativet är slut. Det skattefria alternativet var inte slut på något vis och det beordades jag att dricka istället. Nu har jag aldrig druckit hembrännt förut så det blev en upplevelse... En snabb upplevelse. En kvart efter första klunken sov jag djupt... Jag hann inte ens med att spåra ut.

Närmare denna klassiska skildring av vänskap till sprit har jag aldrig befunnit mig.

Dagen därpå mådde jag sådär bra men några som mådde betydligt bättre redan mitt på dagen var suputerna från gårdagen som var påt igen. Vi träffades och åt middag med dom på den lokala syltan och situationen var nog det mest extrema jag sett med egna ögon.
Till maten hade de beställt en cider som de kryddade med jordgubbar och sin egen HB vilken i slutändan utgjorde 50 procent av hela drinken. De var overkilltankade redan från början men det hindrade ingen deltagarna från att svepa drinkarna de gjort i ordning redan efter några minuter...
Ungefär två gånger i minuten frågade The King mig om jag ville ha schlurk sprit från dunken men på klassiskt norrländskt vis så uttryckte han sig inte med frasen "Vill du ha en en schlurk" utan sa istället

- "Näej Rocco..." och hytte med dunken
- "Jo Rocco..." och hytte med dunken
- Näej Rocco..." och hytte med dunken
- Jo du Rocco..." och hytte med dunken

Det var en väldigt tur att han uttryckte sig i de där ordalagen för ortsbornas Idredialekt var väldigt svårförstålig och kommunikationen blev ju inte direkt bättre av deras promille låg där den låg.
Happy ville inte ha sagt så mycket vid matbordet eller så kan det varit så att han helt supit bort större delen av talförmågan. Detta hindrade honom dock inte från att fortsätta drickandet och han visade ett partytrick som gick ut på att han skulle svepa en Smirnoff ice på två sekunder via ett sugrör... Det tricket slutade med han att sprutade ner större delen av lokala syltans lokaler.
Efter det fortsatte Happy äta från sin tacotallrik och ungefär hälften av allt som låg på tallriken från början hamnade på bordet och golvet... Detta skulle kunna irriterat restauranginnehavaren men jag tror han hade fullt upp med att irritera sig över att Happy spelade Mötley crew - Girls girls girls varvat med introt till Räddningspatrullen på hög volym på sin mobil...



Högst troligt är det också att restauranginnehavaren irriterade sig på att The King började trakassera äldre kvinnliga matgäster på borden bredvid.
"Vad är det för jävla kompisar ni har egentligen?" frågade innehavaren oss när de packade åsnorna packat sig ut ur restaurangen. "Ja du... Brist på alternativ." svarade Samen med ett besvärat skratt.

Några timmar senare racade jag och Samen mot The King, Happyoch två brudar från Idre till Samens farsa ute på fjället då The King ville tjacka lite renkött. För att helga ändamålet blev det Kicki Danielsson på våran bils stereo.

Happy som somnat i baksätet på vår motståndarbil vaknade till liv en kvart efter att vi anlett till Samens farsa och valsade då in till köksbordet och krävde ännu mer sprit och den här gången fixade han inte ens med att försöka svälja det så det rann nerför hans kinder... Talförmågan var tillbaks igen i alla fall för han proklamerade han nog gått och förlorat synen då han inte såg något.
- "Vad är det du sitt och säg?" säger en panikslagen The King
- "Jo men man behöv int se allt" svarar Happy lugnt och avslappnat.

Här är föresten en bild på de båda vännerna

Om inte denna redogörelse om alkoholismen i Idre ännu inte klassas som extrem då har jag fortfarande ett äss i shortarmen. En nerdekad bybo kom förbi en vän till Samen och frågade
- Har du lite t-röd jag kan få dricka?
- Men inte ska du drick T-röd, jag har whiskey?
- Jasså du har finare grejer du?

Finns många grader i helvetet och det är ibland skönt att veta att man befinner sig på en temperatur långt kallare än solens kärna. Skål för det!

Länkar här till låttexter i ämnet skapade för en dramatisering om ämnet.

http://klarabellastad.blogg.se/

Nu vet jag inte riktigt... Alltså... Tanken var ju att jag skulle till Stockholm här men... Jag befinner mig istället sittandes vid ett köksbord i en tom villa... Och tidningen Gefle dagblad som ligger på köksbordet tyder på att villan jag befinner mig i ligger i närheten av Gävle då kanske...
Hur fan hamnade jag här nu? Vems är huset? Jag har ingen som helst jävla aning!

Det lite skrämmande är att villan är helt tom på folk, nu har jag inte kikat in i alla husets rum men jag misstänker att de kanske arbeterar eller är i skolan. Undrar om husets ägare vet om att jag befinner mig här vid deras köksbord och bloggar? Eh varför bry sig?!

Jag har rotat igenom kylskåpet här och hittat fikonmarmelad och Verum hälsofil som jag gått lös på då jag var lite hungrig när jag vaknade i en säng på ovanvåningen tidigare i morse. Vad någon annan skulle kunna tycka är att jag borde varit mer förvirrad övert mitt förlorade minne än hungrig.. Men det var jag helt enkelt inte. Jag var hungrig. Som satan!

Jag är fortfarande förvirrad över hur jag landade i sängen på ovanvåningen i denna villa när jag starkt har för mig att jag var i Stockholm igår men förvirringen är ett murmeldjur bredvid en mammut i jämnförelse med mitt kaffesug... Och då är det ju gävligt bra att Gevalia tillverkas i Gävle! Nu är jag inte 100 procent säker på att det just är i Gävle jag befinner mig, med tanke på mitt minne från gårdagen så skulle jag lika gärna kunna befinna mig på månen... Fast förvisso är det något som säger mig att det inte är lika bra väder på månen som det är här då solen uranstrålar utanför fönstren i detta kök.

Så jag kanske bör avlägsna mig från detta hus innan de boende dyker upp men jag är ärligt talat inte så sugen. Jag gillar det här huset...

Ugh!

Jag har nu genom noggrann, kostsam och tidskrävande forskning släktforskat fram mina rötter och de visade sig att mina förfäder vistade sig i de sydvästra delarna av det nordiska konungariket Sverige, närmare bestämt Kungälvs kommun. Mina anfädrer vistades i Kungälvs kommun runt guds år 2009.

 

Så jag har lämnat Norge för att leta rätt på avlägsna släktingar och genom dom ta reda på var jag egentligen kommer ifrån... Vem jag är. Dom enda avlägsna släktingar jag först fann var min mamma och pappa och de blev lite ställda när jag frågade dom "Hur blev jag den jag är?"... De undrade om jag inte lärde mig det i skolan och då insåg jag att de här två blodsfränderna inte riktigt kunde hjälpa mig i min quest för sanningen om mig själv!

När jag bläddrade vidare i Sveriges statsarkivs pärmar så visade sig att jag hade ännu en människa med samma blod i årorna i staden Göteborg så jag bestämde träff med honom på ett fik i närheten av stadens saluhall. När vi fikat i tio minuter så slog det mig... Mannen jag sitter och fikar med är ju min egen bror... Stålmannen... Han var ju uppe i Norge och arbetade på samma skiduthyrning som mig... Han ville mest träffas för att han ville ha lön som jag förvägrat honom på grund av hans oduglighet.

Jag ville verkligen kännas vid hans arbetsprestation uppe i Norge men han vägrade avslöja minsta detalj om var jag egentligen härstammar ifrån... Vem jag är... Om jag inte tankade upp hans privatkonto med den norska lönen han ansåg sig vara berättigad till.

Så jag lämnade min bror och mina svar otillfredställda vid det där cafèt. Jag letade vidare i området med större suktande tunga än en blodhund efter blodspår, min härkomst och mina geners startlinje... Jag träffade Erikus, Nikloss, Hotelapan, Den Juan, Kohuvudet, Milkshake, Glaciär-Glenn, Malinki Tavaritj men ingen kunde berätta något om mina släktingars vida historia... Kan ha att göra med att ingen av de uppräknade är släkt med mig på något vis... Skulle väl vara via den lössläppta schimpansen a.k.a. urmodern i centralafrika. Malinki Tavaritj kunde inte hjälpa mig då han är två månader gammal och inte än gör sig förstådd så bra...

Nu har det visat sig att en avlägsen kultur med snarklika kulturella tradititioner i Stockholm påminner starkt om min familjs ritualer. Jag packar min forskningsutrustning, min tropikhatt och ett en tro om att jag äntligen kommer finna vem jag är då jag uppenbarligen inte har vett nog att leta efter svar inuti mig själv innan jag börjat leta efter svar utanför.

Inledning under the influence

Jag sitter här i Oslo och som den otroligt elitkultiverade person jag är så kan det kanske susar i säven till mitt huvud vilka sevärdheter som bör ses denna söndag men ack nej så är inte fallet under några som helst omständigheter... Denna söndag. Jag vill veta och jag vill veta nu vilket kebabjoint i hela vida världen som ligger närmast denna lägenhet i Majorstua. Jag har drabbats av afrikansk svält i detta tämligen sena dagsskede och jag tror i hederlighetens namn att det är bristen på föda och bristen på föda alena som gör att jag känner tvekan gentemot mina bens kapacitet att bära mig om jag ska ge mig på uppdraget att resa mig ur denna soffa. Alcohol aint got nothing to do with it.

När Georg Riedel o Astrid Lindgren chillade ihop den här sången så spådde dom framtiden om mig i Oslo denna söndag andra maj 2010. Enda feltolkningen av sitt te, sina tarotkort och stjärnorna de gjorde var att jag inte är någon varg... Eller befinner mig i en skog... Eller ylar... Och det var fler en en feltolking men i alla fall.


Jag tvekar lite angående att braka in i tennistränarena rum och kräva kebabskattkarta då han fick med sig en 1990talstjej med sig hem inatt som verkar trivas bra inne hos honom. Högst förståligt.
Tennistränaren och Martino som bor här är fågelglada och trevliga människor som härstammar från Skellefteå. Tror ärligt talat det finns något omvänt zombievirus som spritt sig över Skellefteå kommun och som gjort ortens invånare till glädjeinjagande och oaggressiva varelser... Och har man väl träffat en därifrån så känner man plötsligt elva till. Skellefteåbor kan berätta många intressanta historier om staden Skelleftås orginal och just det faktum att de själva allt som oftast är just de orginalen de beskriver visar prov på en kollektiv självdistans utan dess like...

Det var lördagkväll och upp på logen dans

Men om vi återgår till denna söndag så är det inte bara hungern som hoogidy boogidyspökar utan även ett dåligt samvete gnager min ryggrad... ja "trumpetfanfar" rocc har ett samvete! Min skuld handlar om en odulig behandling av Martino när vi kantrade runt bland Oslopubarna igår. Först övergavs den tappra soldaten helt spontant på första utestället när Tennistränaren ryckte tag i mig för att leta taxi då hans flicka sänt honom ett sms... Tennistränaren älskar att sjunga så han sjöng ut:

På nattklubben yatzi mötte vi upp med Tennisträrens kvinna och åtta stycken vodkashots. Sen studsade vi runt som studsbollar på den svenskbefolkade krogen tills lamporna var tända och vi ombads lämna lokalen. Kvart över tre kom Martin inramlandes på vår nya krog...

Martino: Hallå där!... Varför stack ni?... Sprungit i flera mil säkert va...
Tennistränaren: Martin martin martin... Så här ligger det till broder, det är en sak jag försökt att säga till dig oerhört länge men jag har aldrig riktigt fått tillfälle, du har fått sparken från denna lördags festande!
Martino: Va?
Tennistränren: Precis
Martino: ... Men vad ska jag göra då?
Tennistränaren: Jo det ska jag tala om för dig, om du bara ställer dig på andra sidan gatan där borta och vänder dig mot husfasaden!

Sen ryckte tennistränaren tag i mig och sin brud och putte ner oss i ännu en taxi och skrek "Gasen i botten" till chauffören...

Scenen liknade väldigt mycket denna situation:

 

 

Det finns bara ett sätt att stoppa mitt dåliga samvete... i munnen, för ärligt talat är hungern bra mycket påfallande än den konstanta borttappningen av Martino.

Liten tribut till onämnd Skellefteåbo

Det blev bakfyllekebabpizza i en solig Frognerpark.

 

 

Konspirationer

Förutom det här med oljekatastrof utanför olycksbarnet New Orleans eller vulkanutbrott på olycksbarnet Island så har jag inte hängt med så flitigt i nyhetsflödet under min tid uppe i Beitostolen... Och angående New Orleans och Island så är jag säker på att de skrivit lika ödesdigra kontrakt som Haiti.

 

En nyhet som  förvisso var svårmissad var att han Jonas Bergström var lite väl ute i farlig offpist i åre, Tora Hora som han bäddade ner sig med är dock en tjej med desto högre moraliska hästar då hon kontaktade Jonas flickvän och berättade om otrohetsaffären då hon var kungligt mån om prinsessans känslor. Vissa använder telefon för att vidarebefodra sådana privata ärenden medan andra användre sig av löpsedlar... Sak samma.
Frågan är när Säpo tar hand om denna pinsamma situation ala hur Scotland yard strök Lady Di ur registret... And people might not wanna talk about it. Allt är en konspiration. Till och med misstankarna om konspiration är en konspiration

Som den konspirationsavslöjande skribent jag är så kan jag avslöja att detta inte alls skrivs på en bra solig måndag på Karl Johan. Nej den osmyckade sanningen är att detta inlägget skrivs på en snöig bra tisdag på café sor me e enna so h r use bläck... (Vad fan har jag skrivit här egentligen...)

Oslo central

Jag är packad och klar för att lämna Oslo. Min sovsäck, ryggsäck och två överfyllda plastpåsar hindrade inte langarna vid centralen att fråga om jag ville köpa hasch, hasch, hasch. Ja som resenär är det ju helt uppenbart att jag behöver lite hasch att lämna landets gränser med.
På tal om hasch och utan att nämna några namn så ska orginalet i Oslo som köper ett gram hasch och sedan slukar det i ett naffs när han ska festa få en trumpetfanfar för sin orginalitet.

 

 

 

Blå

Vidare orginal i Oslo som bör uppmärksammas var en man jag och tennistränaren dansade reggea med på jazzklubben och vänsterhaket Blå till tre på morgonen. Mannen var klädd i hel orangedress med texten "DDR" tryckt på bröstet, han var cirka 75 år gammal, hade ett gigantiskt vitt skägg och gick nästan konstant runt och fipplade med en digitalkamera som han inte verkade förstå sig på alls.

Negrer

Negrer är de coolaste människorna på denna planet och klubben Blå visade upp de mest coola negrerna jag någonsin sett. Cooolt!!! Funderar på att göra en omvänd M. Jackson och bli som dom... Och då menar jag inte återuppstå efter en pillerkur som inte ens Dr Mengele skulle kunna med att skriva ut... Nej jag menar att jag Rocco vill bli svart!

 

 

Black power!

Ja det är många planer i luften nu men först och främst ska jag hoppa på min buss till Göteborg och somna som en liten kanin. The Black power i kaffet café sor serverade lyckades inte riktigt väcka tröttheten... Öder ironi att just en riktigt cool neger kom och dukade av min tomma kaffekopp. Han såg ut som världens snällaste...
Jag måste ärligt talat bli vän med fler negrer. Om inte annat för att jag ska lära mig hur man tillfredställer en kvinna.
Här kommer en anspelande Göteborgsvits:

"Kålle gick in och satte sig på Halta Lottas krog och till sin förvåning ser han en livs levande neger sitta vid ett av borden och dricka kaffe. Kålle är ju verkligen ingen rasist och hade aldrig träffat en neger förut så han gick och satte sig vid negern för att tjôta lite. Negern och Kålle kom bra överens och de språkades vid i flera timmar och till slut känner Kålle att han vågar fråga lite mer intima frågor
- Alltså ni negrer ska la va änna riktigt goa älskare, va e hemligheten eller?
- Jo men det är enkelt kompis, det är: Fort in, långsamt ut, Fort in, långsamt ut
- Jasså säger du det du? Fort in, Långsamt ut... Jaha ja. Tack för tipset du!
- Inga problem kompis
Så Kålle tackade för sig och gick sedan hem till Ada och sen på natten när de skulle till och ske så tänkte Kålle att han skulle testa vad negern sagt till honom så han använde sig av negerns metod: fort in, långsamt ut, fort in långsamt ut. Då säger Ada:
- Men va e det här för jävvla negerfasoner?!"

 

Ja den är för jävvla rolig den!

Men buss mot staden på G var det!