www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Jag skriver inte så ofta på denna bloggen längre och det gör jag för att jag tycker om mina medmänniskor som huserar det globala nätet! Nu har dock information dykt fram mellan vinrankorna som menar att även pedofiler och dylikt surfar på internet och därför börjar jag blogga igen med hopp om att dessa omänniskor ska läsa www.rocc.blogg.se och plågas av mina sentimentala texter om kärlek och hat och liv och död och... sånt.

Att jag sätter mig ner inloggad på www.blogg.se igen beror också på ytterligare en faktor betydligt mer betydlig än den första faktorn som står skriven ovanför. Min bror Stålmannen, Skäggapan, Den Juan, Testa di Cazzo, Nicloss och hans flickvän har alla hälsat på mig i Beitostølen över nyårshelgen och alla har åkt hem och lämnat mig i Beitostølens kyliga ensamhet åter igen. Same old story never ends!

Min blogg har alltid varit en enmansterapistudio med en lika trasig teraupeut som patient och en obetydlig och enfaldig narcisistisk atmosfär. Denna sanningens självklarhet spökar på skiduthyrningen i denna stund och därför bör terapin starta omedelbums innan jag mycket naivt försöker faxa mig via företagets ganska lilla fax till Dominikanska republiken.

'Remember the good times' är ju en klassisk manöver i kampen mot det stora vemodet och vilka är då de gooda timesen värda att minnas här uppe i Beitostølen denna vintersäsong mellan det andra milleniumets två första decennium. I princip varenda kväll sen jag kom upp hit.

Exempelvis dessa aktiviteter har varit gøj (och notera då att gøy inte riktigt alls är det samma som gay (även om lite gay är helt okey)).

• Pulkaåkning kvällstid.

Just denna aktiviteten har runnit ut i sanden lite bland de mest framstående pulkaracerna. Undertecknad skadade sig så ordentligt en afton att smärtan höll honom hemma från det hav av sprit som kallas Arnolds pub och så kan jag naturligtvis inte ha det. Dock ska det erkännas att undertecknad är i särklass sämst på pulkaåkning och droppar i snitt in över mållinjen vid Olaexpressens liftpågång en halvtimme efter resterande deltagare. Men en dag... En dag... Så ska jag, Rocco Siffredi vara lika stor som legenden Rudolf Andersson...

Hoppas du förstår vad jag vill ha sagt SAS, min gamle vän. Utan elektrikerkonferanser med gratis öl och marijuana så skulle inte Beitostølen vara det Beitostølen jag vill att det ska vara... Fast det är ju Beitostølen ändå inte så länge Vresige Weiron kör bussen till Raudalen aka Rävdalen aka Rövdalen eller så länge min jacka jag gurglade bort på nyår inte dyker upp igen så oroa dig inte så mycket över mig om du skulle bestämma dig för att slå igen dina glasportar för gott!

Men nu var ju inte prior one att beskriva min tragiska relation till Beitostølens största hotel utan snarare fritidsintresset squash. Som skrivet spelas squash i klastrofobiska små rum men dessa rum behöver inte ligga på SAShotelet i Beitostølen utan de kan även finnas i andra delar av vår vida värld... I squash så slår man en liten boll på väggarna med racket vilket kan låta simpelt och det är väl inte så långt ifrån sanningen det heller.

Det här blogginlägget tungade bollar så jag skriver inte klart det. Ska se om jag kan få till det bättre nästa gång!