Observera
Denna bloggen är inte död... Ja inte än i alla fall... Men killen som skriver bloggen har genomgått en psykisk kris de senaste veckorna och har därför valt att inte lägga upp några bloggrapporter från sitt rum på psykiatriska kliniken på Mölndals sjukhus... Och även om han nu velat välja det så skulle det blivit svårt då hans tvångströja satt på konstant och han har heller inte några Sarah Connorskills att förlita sig på för att lösa det problemet.
Hur som helst
Bloggaren är nu ute i friska fria luften och känner sig ganska lugn gentemot sin omvärld, dock vill han inte längre ha något med denna bloggen att göra... Tvångstankarna gör dock att han åter igen sitter här och skriver på sin laptop. För att stilla sina tvångstankar men även sin vilja att inte blogga på ett så förkastligt sätt han gjort tidigare har han bestämt sig för att omvandla sitt skrivsätt och bloggens karaktär.
Hur detta kommer utveckla sig är oklart.
Stay tuned.
Med vänliga hälsningar Rocco Siffredi /27 oktober 2009, kl är 13.30
Nintendo entertainment system
Dr Rocco vill att vår värld ska bli bättre!
Dr Rocco hittar då på något nytt!
Dr Rocco flyger till stjärnornas land!
Jag står i begrepp att lämna jordelivet bakom mig för en rymdresa till stjärnornas land och Världsrymdens parlament. Jag ska alltså med min diplomatiska förmåga försöka ta kontroll över den demokratiska rymdrikdsdagen och införa kejsardöme ala Palpatine med mig som ensam ledare!
Innan jag reser iväg från Västkusten, Sverige och Jorden så är det något jag måste göra. Säga farväl till mina föräldrar tänker ni säkert men nej det är inte alls något jag tänkt göra innan jag lämnar planeten bakom mig. Be om ursäkt för min bloggs existens är då kanske nästa sak som dyker upp i era huvuden över vad jag kan tänkas behöva göra innan jag reser i väg i till exempel en raketmaskin, men det är inte heller något jag prioriterar.
Nej jag tänker göra något som jag länge behövt att göra. Jag ska skriva ett blogg inlägg om tvspelskonsolen Nintendo entertainment system från 1985.
Detta passar sig väldigt bra just idag för den här veckan har mitt intresse för konsolen stigit högre än de dansande kullarna i Super Mario bros 3...
Och här kommer dom!
Mitt intresse för tvspelskonsolen NES ligger i att jag i min barndom insåg att all riktig glädje kommer ur den maskinen. All annan glädje som kärlek till sin ömma moder eller Björnes magasin eller hemgjord nyponsoppa med glass i är falsk kärlek.
4 års ålder: Min far köper en NESkonsol till hela familjen. Jag minns ingenting.
5 års ålder: Jag tvingar min far att hantera de svåra passagerna i Super Mario bros
6 års ålder: Jag spelar Megaman 3 under hela 12slaget på nyårsafton
7 års ålder: Jag bryter mig in i min dagmammas söners rum för att spela Bubble Bobble.
8 års ålder: Intresset svalnar i och med att min homosexuella granne har köpt sig ett Super Nintendo entertainment system.
16 års ålder: Mina bröder införskaffar nya handkontroller och skickar våran gamla NESkonsol på dammsugning.
17 års ålder: Inser hur mycket nostalgiska minnen som ligger gömda i NESspel
18 års ålder: Börjar inhandla alla gamla NESspel jag alltid velat ha.
19 års ålder: Min far blir arg på att NESet står i vägen i gästrummet och kastar in det i en skrubb.
20 års ålder: Blir medlem på www.nesdb.se
22 års ålder: Plockar fram NESet igen för att se om det är i tillräckligt skick för att tas med upp i rymden!
22 års ålder: Går in på internet och finner att NESet kan lagas om man man skruvar upp det och meckar lite!
22 års ålder: Lagar NESet som nu fungerar felfritt! Glädjefnatt utbrister!
Så här ser alltså ett NES ut och i luckan som det står Nintendo på putter man in spelkassetter. Det kan vara bra att koppla in NESet i en TV för annars blir det svårt att klara spelen. Jag säger inte att det inte går... Men det gör det inte.
Denna fina skapelse representerar alltså min barndom och detta inlägget är tänkt att hylla dess existens.
- Nintendo, we who are about to die, salute you!
De spelen jag och mina syskon ägde i vår barndom var Super Mario bros/Duckhunt, Super Mario bros 3, Talespin och Dr Mario. Mina äldre bröder ägde Deja vu, Probotector och Tiny Toons också men jag hade inte tillåtelse att spela dessa för mina bröder hade hjärtan av sten på den tiden när min sagolika barndom utspelades.
Just det att vi hade rätt få spel fick mig att höja upp alla de spel vi inte ägde högre än kullarna i Super Mario bros 3...
Och här kommer dom!
Våra kusiner ägde den mest ultimata spelserien nämligen Megaman 1-3. Megaman var hälften robot hälften människa och en bra mycket tuffare hjälte än Mario som var hälften italienare och hälften lönnfet rörmockare med ett osunt förhållande till sin lillebror...
Våra grannar som jag inte umgicks med för att de hade tjejbaciller hade Little Nemo: Dreammaster och mina dagmammors barn hade Super Mario bros 2 och Bubble Bobble.
Just Bobble Bubble står fast som ett av de absolut bästa multiplayerspelen i spelhistorien och dess pacifistiska och LSDpåverkade budskap är för alltid ingjutet i en generation tvspelare. Bubble Bobble går ut på att man är två bubbelsprutande drakar som ska bubbla in sina fiender i bubblor och sedan smälla bubblorna som då förvandlas till frukt och grönsaker... Man kan inte klara spelet om man spelet ensam för då blir det game over med motiveringen att man måste spela tillsammans för att slutet ska bli lyckligt... Och tillsammans det är de två dansande kullarna i Super Mario bros 3...
Och här kommer dom!
NES går att skriva om i evigheter och med min vana för att skriva lite väl långa inlägg så ska jag nog hålla mig ifrån att beskriva mer av mina favoritspel.
Fast... Ja The Legend of Zeldaspelen måste nästan nämnas innan ett blogginlägg om NES kan kallas vettigt. Så nu har jag gjort och kan gå vidare.
På något vis känns det som att NES i slutändan är den konsolen jag verkligen kan anse som ett mästerverk då de spelkonsoler som följde upp med sina nya spel sakta men säkert mördade trenden av den sanna spelglädjen och de otroliga musikstycken som presenterats från NESet.
Några kanske skulle anse att detta beror på att jag hade åldern inne för att låta min barndom helt kontrolleras av NESet och att kärleken ligger i kärlek till min barndom och egenligen inte till själva NESet. Dessa några kan dra åt helvete! Jag vägrar erkänna att NESet har några fel eller brister! Jag vägrar erkänna att utvecklingen inom spelindustrin med World of Warcraft och GTA4 är framsteg!
Detta är ett av mina starkaste bevis för min tes:
Ja musiken som gjordes till NESspelen är verkligen värt alla guldmynt Super Mario stjälat åt sig genom åren. Med risk för att låta lite nördig så anser jag musiken till Megaman 1-3 är jämnförbara med storheter som Johann Sebastian Bach eller Wolfgang Amadeus Mozarts stycken. Bortsett från dom två gamla stofilerna så kan ingenting jämnföras med Megamanmusiken... Detta kan kanske bero på att jag fyllde min mp3 med 10 gig nintendomusik som jag pumpade in i mitt skoltrötta sinne från första till sista lektion från första till sista ring.
Nu är jag starkt hörselskadad och mitt psyke är så påfrestat att jag många gånger försökt kontrollera verkligheten med NESkontroller... Det har fungerat... Jag bär bland annat ansvaret för 9/11 när jag skulle försöka landa mitt flygplan i Top gun och anledningen till att Obama sadlade om till president var för att jag nitade honom i Punch out!
Frågar är vad kullarna i Super Mario bros 3 trippar på för att orka med att dansa så länge...
Och här kommer dom!
Och utan någon anledning så kommer dom här igen!
För er som inte förstått att NES är alfa och omega i livet så beskriver jag här det väldigt lättförståligt: NES är alfa och Omega här i livet. Detta uttalande gör ju så klart att alla kommer vilja skaffa sig den 25 år gamla konsolen men ta det bara lugnt barn... Det finns hur många som helst ute på Tradera och i secondhand affärer och de går att koppla in till sprillans nya tvapparater.
Här finns lite information om hur gamla NES snabbt går att att få i toppskick.
Här finns lite mer information om allt som har med NES att göra.
Innan jag går och lägger mig för natten och avslutar detta inlägg om NES lägger jag här upp lite bilder från Internet på vad man kan göra med ett Nintendo och mycket fritid...
Dvdspelaren i Neset!
NESet i brödrosten!
NESet i NESspelkassetten!
Mobiltelefonen i NESkontrollen
NESet i skon!
NESet byggt av legot!
Tatueringen av NESkontrollen!
Elgitarren i NESet!
WIIet designat efter ett NESet!
T-shirten med NESet!
Ritningen till pappersNESet!
Den gigantiska NESkontrollen!
NESzappern som pistolen!
Det portabla NESet av trä!
Den hemmabyggda bomben i NESet!
Det kamikazedesignade NESet
Det Zeldadesignade NESet
Det Playstation 2designade NESet!
USBminnet i NESkassetten!
NESkontrollen av pärlorna!
Gamecubet i NESet!
Gamecubet designat efter NESet!
De dansande kullarna i Super Mario bros 3!
Ja möjligheterna är många med ett Nintendo entertainment system!
Jordens representanter för Världsrymdens parlament
Steg 2: Finn Jordens representanter för världsrymdens parlament!
Steg 3: Döda dom och ta deras plats!
Steg 4: Res till världsrymdens parlament!
Steg 5: Använd min politiska och diplomatiska skicklighet för att manipulera mig till totalitär kontroll över världsrymdens parlament!
Steg 6: Resa till Disneyland!
Som envåldshärskare över Sverige och pansargeneral i Djibouti hade jag nästan glömt min ursprunliga ambition. Att ta över hela vår vida värld. Ända från vintergatans frostiga lyktstolpar till restaurangen vid slutet på universum! Men som tur var påmindes jag om min ursprungliga plan igår. Representanterna för världsrymdens parlament fanns nämligen inte på internationell toppolitisk nivå där dom surplade martini med Medvedev, Michelle O och Calle Bildt. Nej det bodde i en hydda i Djiboutis öken när de inte var ute och reste i rymden.
Igår natt satt jag på min pansarvagn och skötte mina egna affärer så att säga och så plötsligt kom de två männen framlunkande till mig från den öde vildmarken med en lapp där det stod ""Skjut inte, vi är jordens represenanter för världsrymdens parlament!".
Sen så berättade dom att de även läst att jag tänkte döda dom. Stämningen i hyddan blev lite tryckt. Jag försökte tänka ut någon bortförklaring från det dom sa men sanningen är ju den att jag verkligen ville döda dom... Hur skulle jag annars få deras plats i världsrymdens parlament.
Efter fem minuters tystnad så sa till slut en av männen att jag inte behövde döda dom för att ta deras plats i världsrymdens parlament. De kunde tänka sig att släppa platserna frivilligt... Men då måste jag hålla ett filosofiskt samtal med de gamla männen och visa prov på att vara en andlig ledare som verkligen kan göra nytta uppe bland stjärnorna...
De tog mej på en tripp, en guidad tur genom mitt liv
Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid
Jag borde ha dödat dom men det var nått som höll mej kvar
Ja, viljan att få veta vad som väntar mej en dag
De sa: Stjärnorna de säger vad du är för en individ
Hoppa om du vågar riskera ditt liv
Och du vet inte hälften av det vi läser här
Men kom ihåg innan du hoppar, Fråga stjärnorna om när...
Egentligen tyckte jag mest det där lät som hokus pokus filiokus men de två männen hade verkligen pundus i den där märkliga hyddan. Plötsligt stirrade en av männen argt på mig och skrek "Jag ser också en uppstudsig ankherre som blir sparkad på stjärtfjädrarna härifrån till Kapstaden om han inte lär sig lite respekt!". "Vad har jag nu gjort?" sa jag förvånat men då hade plötsligt bägge två flytit in i någon sorts voodotrans. Anledningen till att jag gissar på just voodotrans de gjorde en cover på denna låten med bongotrumma och folksång i takt till sin trans...
Snart kom de till sans igen och vi började åter igen att prata om mig som person och vad jag skulle kunna åstadkomma i Världsrymdens parlament. I tried not to act to proud men det är svårt när jag är så vilt och galet stolt som jag är över mina livsprestationer! Exempelvis så har jag modat mitt Nintendo 8 bitars, jag har varvat Megaman 4 och Contra på mitt nymoddade Nintendo 8 bitars och jag har testat analsex! Vad mer behöver en människa göra för att prestera maximum av sitt korta liv...
Till sist sa de två infödingarna att de godtog mig som deras efterträdare och att jag nu kunde resa till Världsrymdens parlament och berätta för talmannen i parlamentet att jag var Jordens nya representant. De gav mig en karta på hur jag skulle hitta till världsrymdens parlament.
Detta innebar att jag slapp döda dom två männen och att jag nu börjar närma mitt mål för kalaskontroll över precis allt! Gud kommer ställas i skamvrån över sina tillkortakommanden när det kommer till allsmäktighet när jag fått greppet om det där universella parlamentet! Moahaha! MOAHAHA! Nu finns det bara ett litet problem. Hur ska jag resa upp till rymden... Jag får väl göra som Tor och Siv i min ABCbok som jag lusläste som liten ettakluddare och då bygga mig en egen raket! ... Jag sätter på lite raketbyggarinspirerande musik och snart ska tankar om en världens flottaste raket flöda!
Att kriga på riktigt
Östafrika, Djibouti, Khor Angar 5 oktober 2009 - Tal till tredje armén
Hail Rocc. Lediga.
Nu vill jag att ni ska komma ihåg, att ingen jävel vunnit ett krig genom att dö för sitt land. Du vinner kriget genom att låta den andra dumma jäveln dö för sitt land!
Män. Allt det här snacket ni hört om att Sverige inte vill kriga är en hög skitsnack! Traditonellt så älskar svenskar våld. Alla riktiga svenskar älskar stridens hetta. När ni alla var barn så högaktade ni den bästa kulspelaren, den snabbaste sprintern, elitbollspelarna, den tuffaste boxaren. Svenskar älskar en vinnare och vill inte tolerera en förlorare! Svenskar spelar för att vinna varje gång och jag skulle inte ge ett skit för en som förlorade och skrattade! Det är därför svenskar aldrig har och aldrig kommer att förlora ett krig för tanken på förlust fyller svenskar med hat.
Så, en armé är ett lag. Det lever, sover, äter, slåss som ett lag. Allt prat individualism är skitsnack! De största jävlarna som skrev det där om individualism för DN debatt vet inte mer om riktigt krig än de vet om otukt!
Vi har den finaste maten och den finaste utrustningen! Den bästa moralen och de bästa soldaterna i världen!
Ni vet jag... vid gud jag tycker faktiskt synd om de där jävlarna vi ska möta, det gör jag. Vi kommer inte bara att skjuta de jävlarna. Vi kommer att skära ut inälvor och använda dom som smörjmedel för våra tanks larvfötter! Vi kommer att mörda de där jävlarna!
Allright era jävlar nu vi ni hur jag känner... Jag vill även passa på nu när ni alla är samlade i denna stora sal att påpeka att General Pattons influerat en liten liten del av detta stora tal.
Ja i ärlighetens namn så var ju hela det där talet lite felriktat. Jag känner betydligt större sympati till den Djiboutanska befolkning Sverige anfaller än svenskarna själva och detta kan ju vara lite problematiskt eftersom det trots allt är jag som leder attacken som den totalitära ledare av Sverige jag är. Lova att inte säga någonting till någon men det här kriget är lite ett spel för kulisserna. Wag the dog, fast jag valde att inte bara iscensätta ett krig utan tänja gränsen lite till och kriga på riktigt!
Omvärldens respons har inte låtit vänta på sig! USA undrade om de fick skriva kontrakt för eventuella oljefyndigheter. Saudiarabien ville köpa loss betesmark för kungens kameler. Oman vill köpa "koks i lasten" vad det nu är och Ryssland ville även dom anfalla Djibouti av någon anledning och väller nu in i landet söderifrån...
Ja responsen var ju inte riktigt den jag hade förväntat mig...
"Hej. Hoppas jinte jag stör. Jag undrar lite över den här oprovocerade attacken på Djibouti... Alltså det är helt okej. Men nästa gång du anfaller ett land så kan du kanske berätta det för FN. Alltså det är helt okej om du struntar i det men ja bara så att du vet. Ha en trevlig kväll. Med vänliga hälsningar Ban".
Men förutom det så har Sverige inte fått någon negativ respons alls... Inte ens från Djibouti självt då det är rädda för vedergällningar från världssamfundet om de uttalar kritik och vedergällningar är det sista dom behöver i detta krigskaos till land. Här är lite bilder från hur kriget i Djibouti ser ut i verkligheten!
Ja visst ser det skojigt ut? Men jag erkänna krig inte bara lek och skoj och häftiga actionuppvisningar. Nej det finns en allvarligare sida som mina pojksoldater många gånger tvingats genomlida... Det är det usla bordskicket från den ouppfostrade afrikanska befolkningen jag pratar om. Här reser vi hela vägen från Sverige för att ta över deras land och så kan de inte ens visa oss lite västlig sund respekt?
Bordskicket har dock väckt ilskan i de svenska brigaderna och de fullkomligt stormar fram genom landet i ren vrede (även om de så klart ibland stannar vid någon oas och vilar sig i palmernas skuggor och kanske sätter på en cool calypso på bergsprängaren).
Här är en karta på hur attacken hittills gått till väga över landet.
Hur som helst så är det stackars djiboutianska folket i så stor humanitär nöd redan från början att våran krigsförklaring är som att förklara för en gammal seg gubbe att han han drabbats av lätt akne.
Som krigarhövding känner jag att mina truppers moral måste hållas på topp så i sann Karl XIIanda så rider jag personligen längst fram vid fronten i min tank. Alla andra millitärfordon måste rida bakom mig för i need to be the leader, my crew looks for me to guide em. If some shit ever pop off, im supposed to be beside em.
Jag brukar stå på tanken med en megafon och vråla åt soldaterna som marscherar bakom mig att "I dont know but ive been told!" och då ska dom då svara "I dont know but ive been told!" och då fortsätter jag "Djibouti pussy is mighty hot!" och då ska dom då svara "Djibouti pussy is mighty hot!". Allt detta är då för att höja stridsmoralen men det förstår ni som läser detta inte er på då ni kan något om krig... Man måste varit med liksom.
Ibland när jag står där på min tank som rullar fram i hettan så ropar jag till de civila byborna vi passerar att "Det är märkligt att vi sänt svenska grabbar att 1000 mil för att ta hand om något som ni djiboutinska grabbar borde kunna ordna själva!". De oskyldiga djiboutianerna tittar förvånat och sorgset på mig som svar.
Då känner jag att de är dags för dom att bli rädda på allvar och drar igång detta stycke för ackompanjera armén som drar fram genom landskapet.
För att skaka av den här rädslan och bygga moral igen så skrev jag ihop den här texten som männen sjunger tillsammans för att samla mod i detta krigets helvete med fasansfulla läten och med en befolkning som helt saknar bordskick!
We slaughter poor africans for fun, hurrah, hurrah!
The Swedes go marching two by two, hurrah, hurrah!
We will all be dead before we're through, hurrah, hurrah!
The Swedes go marching three by three, hurrah, hurrah! HURRAH, HURRAH!
We're off to face our destiny, hurrah, hurrah!
The Swedes go marching four by four, hurrah, hurrah!
You'll find there is a million more, hurrah, hurrah!
Men det kommer två stycken personer där borta vid horisonten ser jag nu... De håller upp en skylt som säger... "Skjut inte, vi är jordens represenanter för världsrymdens parlament!"...
To be continued!
(En räcktig cliffhängere där)