Läst av 6 miljarder
Jag vill sprida min blogg och mina texter till alla 6 670 434 329 människor på denna planeten och lyckas jag inte med det så kommer jag dra mig tillbaka som en mycket bitter och ärrad skribent till en stuga djupt inne i skogen för att söka skydd från medieljuset som förvisso aldrig varit i närheten av mig eller den pretantiösa sörja jag spottat ur mig!
I stugan kommer jag sitta och gnissla tänder samtidigt som jag väser fram "tvi åt samhället!" för mig själv med monotom stämma dag ut och dag in tills ålderdiabetes plockar mig från mitt liv
Inte direkt en lockande framtid så i detta inlägget är det verkligen hög tid att lägga i den högsta tänkbara bloggväxeln för att kunna locka 6 miljarder till datorerna... Ett tufft jobb då långt i från alla världens människor ens har tillgång till datorer... Eller el... Eller mat.
Men säg nu att jag på något vänster lyckas fixa datorer åt varenda liten del av mänskligheten så återstår även problemet att ska lyckas få dom att besöka just min blogg och mina texter. Speciellt det faktum att min blogg är skriven på svenska kan komma bli ett struligt faktum då jag inte tror att alla utanför Sverige kan svenska. Jag antar att jag personligen får hålla svenskaundervisning i en gigantisk konferanslokal för de okunniga utlänningarna...
Men det finns ännu fler hinder på vägen. Exempelvis Kina kanske väljer att censurera min blogg från sina internetanvändare med tanke på kritiken jag riktat mot den folkmördande diktaturen i tidigare dagar... Sen har vi ju även de länder där internet eller kommunikation med omvärlden inte är tillåtet alls... Nordkorea till exempel. Nåja, lyckas jag ordna fram några toppmöten med ländernas ledare så ska jag nog kunna tala vett i dom om deras förlegade syn på fri information.
Men säg nu att jag lyckas förse världsbefolkningen med tillgång till datorer och lyckas lära dom svenska språket och lyckas tillåta internet över allt så finns fortfarande den tuffaste nöten att knäcka för att bli läst av alla människor som existerar. Min bloggs kvalite! Den är fasansfull och skräckinjagande! SAMTIDIGT!
But i got wise genom att granska mina bloggkollegor! Dålig bloggkvalite kommer att bli ett minne blott när jag drar igång samma typ av bloggning som dom! Här är några exempel på den nya vågen!
http://www.amandavardet.blogg.se
http://www.kissies.se
http://www.desireenilsson.blogg.se
Jo ni! I mitt nästa blogginlägg är det jag som kommer stå framför badrumsspegeln och dra mig i håret och berätta om mitt händelsefyllda liv med en stabil maskulin stämma! Det är så man lockar läsare... eh tittare år 2009!
Fast nu kom jag på att min blogg är ju anonym... Jag kan inte visa upp varken min finniga fejja eller bjuda på min senpubertala röst! Jag är för rädd för reprimander för att våga gå ut med min sanna identitet!
Jag är med andra ord en feg stackare som hånar ett stackars oskyldigt samhälle och det stackars oskyldiga samhällets stackars oskyldiga invånare för att sedan ta betäckning bakom stora internet där jag fnissar glatt åt min barnsliga humor! Hur står jag ens ut med mig själv?!
Jo jag ska berätta! Det kommer låta lite märkligt men... Mitt samvete överlever mina ondskefulla handlingar genom att kolla på Ducktales. Jupp. Tvserien från det sena 80talet som sändes på Disneydags och förgyllde en hel generations barndom till max.
När jag ser på Ducktales blir jag glad och glömmer genast allt samvetskval. Dessutom är ju Guld Ivar Flinthjärta och Magica de Hex mycket taskigare än mig i vilket fall så kritiker börja hacka på någon så kan de fasen börja med dom två. Guld Ivar Flinthjärta bor i Sydafrika där han sprider Aids och Magica de Hex marscherar med nyfascisterna på Vesuvius sluttning i Italien.
I stugan kommer jag sitta och gnissla tänder samtidigt som jag väser fram "tvi åt samhället!" för mig själv med monotom stämma dag ut och dag in tills ålderdiabetes plockar mig från mitt liv
Inte direkt en lockande framtid så i detta inlägget är det verkligen hög tid att lägga i den högsta tänkbara bloggväxeln för att kunna locka 6 miljarder till datorerna... Ett tufft jobb då långt i från alla världens människor ens har tillgång till datorer... Eller el... Eller mat.
Men säg nu att jag på något vänster lyckas fixa datorer åt varenda liten del av mänskligheten så återstår även problemet att ska lyckas få dom att besöka just min blogg och mina texter. Speciellt det faktum att min blogg är skriven på svenska kan komma bli ett struligt faktum då jag inte tror att alla utanför Sverige kan svenska. Jag antar att jag personligen får hålla svenskaundervisning i en gigantisk konferanslokal för de okunniga utlänningarna...
Men det finns ännu fler hinder på vägen. Exempelvis Kina kanske väljer att censurera min blogg från sina internetanvändare med tanke på kritiken jag riktat mot den folkmördande diktaturen i tidigare dagar... Sen har vi ju även de länder där internet eller kommunikation med omvärlden inte är tillåtet alls... Nordkorea till exempel. Nåja, lyckas jag ordna fram några toppmöten med ländernas ledare så ska jag nog kunna tala vett i dom om deras förlegade syn på fri information.
Men säg nu att jag lyckas förse världsbefolkningen med tillgång till datorer och lyckas lära dom svenska språket och lyckas tillåta internet över allt så finns fortfarande den tuffaste nöten att knäcka för att bli läst av alla människor som existerar. Min bloggs kvalite! Den är fasansfull och skräckinjagande! SAMTIDIGT!
But i got wise genom att granska mina bloggkollegor! Dålig bloggkvalite kommer att bli ett minne blott när jag drar igång samma typ av bloggning som dom! Här är några exempel på den nya vågen!
http://www.amandavardet.blogg.se
http://www.kissies.se
http://www.desireenilsson.blogg.se
Jo ni! I mitt nästa blogginlägg är det jag som kommer stå framför badrumsspegeln och dra mig i håret och berätta om mitt händelsefyllda liv med en stabil maskulin stämma! Det är så man lockar läsare... eh tittare år 2009!
Fast nu kom jag på att min blogg är ju anonym... Jag kan inte visa upp varken min finniga fejja eller bjuda på min senpubertala röst! Jag är för rädd för reprimander för att våga gå ut med min sanna identitet!
Jag är med andra ord en feg stackare som hånar ett stackars oskyldigt samhälle och det stackars oskyldiga samhällets stackars oskyldiga invånare för att sedan ta betäckning bakom stora internet där jag fnissar glatt åt min barnsliga humor! Hur står jag ens ut med mig själv?!
Jo jag ska berätta! Det kommer låta lite märkligt men... Mitt samvete överlever mina ondskefulla handlingar genom att kolla på Ducktales. Jupp. Tvserien från det sena 80talet som sändes på Disneydags och förgyllde en hel generations barndom till max.
När jag ser på Ducktales blir jag glad och glömmer genast allt samvetskval. Dessutom är ju Guld Ivar Flinthjärta och Magica de Hex mycket taskigare än mig i vilket fall så kritiker börja hacka på någon så kan de fasen börja med dom två. Guld Ivar Flinthjärta bor i Sydafrika där han sprider Aids och Magica de Hex marscherar med nyfascisterna på Vesuvius sluttning i Italien.
Hammarkullekarnevalen
Jag satt denna underbara solstekande morgon ute på den svenska landsbygden och njöt av åkrarna och bondesamhället runt om mig. Jag njöt av friheten från stadsbildning, jag njöt av friheten från generell utveckling och jag njöt av friheten från främlingar... Ni vet sådana som inte ser ut som mig eller talar som mig eller helt enkelt bor granne med mig... Exempelvis de som bor på andra sidan landsvägen, dom har jag aldrig pratat med och därför litar jag inte på dom.
Jag kan dessutom lita på att dom som svenska bönder inte heller litar på mig då jag bor på andra sidan landsvägen för dom och på något vis så känns det väldigt tryggt att jag vet var jag har dom.
Så morgonen startade i trygghetens tecken där jag satt och visslade på "Öppna landskap" och kontrollerade att mina grannar inte gjorde något osedligt. Tryggheten gick som en Mingvas i kras då min mor plötsligt berättar att vi ska till Hammarkullekarnevalen i Angeredsområdet i Göteborg.
Jag har ju en gång besökt en veterantraktorutställing vid folkminnesmuseumet i grannsocknen så jag frågade min mor om Hammarkullekarnevalen visa sig vara något liknande? Där blev det ett bestämt nej.
Så vi lämnade våran by behind med automobilen och när jag kastade en sista blick mot ladan behind så undrade jag stilla när jag skulle få sen igen.
Först hämtade vi min bror Stålmannen i en annan Göteborgsförort och eftersom han uppenbarligen var van vid da life in da hood så hade han på sig en signerad Ghostface killah t-shirt för att snabbast möjligt bli accepterad i Hammarkullen.
Personligen var jag inte helt oförberedd heller med min "Jenin : Occupied since 1967" t-shirt. Jag trodde jag skulle vara helt säkrad från anklagelser om att jag skulle komma fran landsbygden med den t-shirten. Mitt blåställ avslöjade mig tyvärr...
Hammarkullen var en trevlig plats med mycket människor som inte alls liknade mina grannar (Som för övrigt heter Agata och Gösta och Rut och Sture)... Läs nu noga gott folk, både gubbe och kärring, för nu skola jag förtälja om människorna i Hammarkullen...
Folk som inte lärt sig äta med kniv och gaffel! Svartingar med sylvassa vässade huggtänder som ritualslaktar hundvalpar i badkaret!... Och norrmän som klubbar sälar på gatorna!... Och små snuskiga belgier som äter pommes frites och våldför sig på småbarn i garderoben!... Dessa var i alla fall mina första intryck av stället.
Så här såg det alltså ut i centrala Hammarkullen där Göteborgs enda tunnelbanestation ligger vilket förmodligen kan vara rätt problematiskt för pendlande Hammarkullebor då staden Göteborg inte har något tunnelbanesystem.
Karnevalen bestod av rätt många moment men det som var mest spektakulärt var karnivalen av olika dansgrupper från världens alla hörn som dansade fram i karavan genom området. Först trodde jag att folk alltid dansade fram med färgglada kläder i Hammarkullen men sedan förklarade min mor och min bror att dansarna dansade för att det var festival. Det lät logiskt. Nu ikväll har jag funderat mycket på detta över en kvarting brännvin och låtit mitt sunda bondförnuft tala. I Hammarkullen dansas det konstant and thats a fucked!
Som den bonnadräng jag är så kände jag mig vilse i Hammarkullen men ändå på något vis som jag hittat hem. Jag behövde få lite mer information om platsen och då såg jag mannen på bilden ovan. Eftersom han bar hög hatt och fin kostym och skyddade sina ögon från sol med svarta glasögon istället för en vanlig Lantmännenkeps så tänkte jag att han måste vara direktören för Hammarkullekarnevalen... Jag har aldrig tidigare mött en direktör men nu vet jag att direktörer dansar väldigt bra.
Det var många olika flaggor och landsgrupper med i karnevalen. Här ovanför ser ni till exempel att IFK Göteborgs supportrar lyckats nästa sig in i karnivalen.
Jag får ju erkänna att jag inte är en särskilt kultiverad person. Jag har en vinylskiva med Buddy Holly,det har jag men längre än så har tidigare inte mitt kultiverade intresse sträckt sig. Så det kom lite som en chock när jag såg hur många ursprungskulturer Sverige hade att bjuda på. De bolivianska dansarna på bilden ovanför kom tydligen till Sverige i samma veva som samerna.
Här bjöd bolivianerna på sitt eget recept av halalslaktad renskav. Mer fornnordiskt än så blir det ju inte.
Efter att vi sett klart karnivalen så lunkade jag min mor och min bror vidare genom bostadsområdet som var packat med folk jag inte känner. Jag är väldigt ovan vid så mycket folk omkring mig och jag blev snabbt nervös. Inte på grund av de främmande människornas närvaro utan mer på grund av att jag inte kunde pissa vid närmaste ladugårdsknut utan att bli beskådad. Hemma på landet där jag bor kan man pissa på minst ett dussin ladugårsknutar utan att behöva oroa mig det minsta för att bli beskådad... Ja det skulle var av tuppen eller min kossa Rosa då. Men tuppen och Kossan Rosa och jag har inga hemligheter mellan varandra.
Det stora problemet var ju egentligen inte att hundra festivalbesökande personer skulle se mig om jag ställde mig och pissade mot en ladugårdsknut i Angered. Det hade jag kunnat leva med. Nej kruxet var att det inte fanns några ladugårdsknutar eller ladugårdar i Angered... Jag höll min blåsa ända tills jag kom hem till min gård igen och väl där pissade jag flera liter mot ladugårdsknuten. Jo visst serreni.
I ett område av karnevalen var det politiskt centrum och Sveriges riksdagspartier hade dragit upp bås för att informera om sina politik till det stundande EUvalet. Vid vänsterpartiets bås träffade vi Stålmannens fru som bjöd på hallonbåtar. Hallonbåtarna var smaskiga så Vänsterpartiet hade fått min röst om det inte var så att jag redan varit och förtidsröstat förra veckan.
Som lantbrukare så kanske ni tror att jag valde Centerpartiet för att representera min tro i det stora Europa men nix. Jag måste dock säga att jag kände stark sympati för det gamla bonnaparet som kampanjade för Centern i Hammarkullen där de satt i sina ihopfällbara stolar. Deras ansiktsuttryck visade tydliga tecken att den mångkulturella förorten var något mycket nytt för deras långa äktenskap på landet.
I Kristdemokraternas bås så var det ingen mindre än själva Gud som stod och kampanjade. Ett tillfälle att snacka med Gud ville man ju inte missa så jag gick fram och frågade vad meningen med livet var. Gud menade att meningen med livet var att följa hans budord, läsa bibeln, be varje dag och sist men inte minst rösta på Kristdemokraterna. Jag frågade Gud varför en så känd profil som honom inte själv stod uppskriven som EUkandidat och lite sorgsen berättade han att hans eget parti putt honom åt sidan till förmån för andra kandidater.
Några som valt att inte alls att ha kampanjbås i Hammarkullen var det framåtmarscherande högerpartiet Sverigedemokraterna. Jag kunde inte alls förstå varför de inte storsatsade just på den plats där tvivlet mot dom är som starkast... Men jag förstod det senare när jag och min bror och min mor gick och ställde oss vi den stora dansscenen i utkanten av festivalområdet.
Där slog Sverigedemokraterna till och utmanade socialdemokraterna på en så kallad dancefight! Reglerna är enkla. Man ska helt enkelt dansa bort motståndaren med skysta moves till skyst groovy musik.
Här ser vi alltså laguppställningen i Sverigedemokraterna som presenterade svensk folkdans för en förvånad publik. De hade verkligen hela dancefighten i sina händer innan sossarna slog tillbaks med...
Samba! Deras glädjedans fick Sverigedemokratiska folkdansarna att surmulna lämna scenen och skrika "We will be back, but in greater numbers!" Sambadansarna blev inte glada över segern utan snarare tvärtom ledsna då det plötsligt var mindre dansare på dansgolvet... Mindre dansare eller ej så var det fortfarande bra många kvar.
De socialdemokratiska sambadansarnas namn var redan ingraverade i dancefightsegerpokalen då plötsligt en ny grupp smiter in... En grupp som man inte alls räknat med!
De gamla bittra fienderna Miljöpartiet och folkpartiet hade smidit planer i det dolda, glömt allt gammalt groll och tillsammans bildat ett kurdiskt folkdanslag! Sambadansarna var plötsligt chanslösa.
När jag stod där i publiken och applåderade när kurderna tog emot pokalen så reflekterade jag över allt jag sett under min dag i det nya Sverige. Det jag lärt mig av fröken Elsabritt Brunljung under min tid i folkskolan på 50talet stämde liksom inte... Människor från andra länder än Sverige bor inte i gryt som hon tydligt ritade upp på svarta tavlan. De bor i segregerade områden i Göteborg och dansar grymt bra.
Ja detta var ett äventyr som tog på mina nerver. Jag trivdes förvisso bra utanför min by men jag vill aldrig mer lämna den igen. En gång är nog. Nu ska jag mjölka Rosa och berätta för henne om vårat mångkulturella samhälle på andra sidan åkrarna.
Jag kan dessutom lita på att dom som svenska bönder inte heller litar på mig då jag bor på andra sidan landsvägen för dom och på något vis så känns det väldigt tryggt att jag vet var jag har dom.
Så morgonen startade i trygghetens tecken där jag satt och visslade på "Öppna landskap" och kontrollerade att mina grannar inte gjorde något osedligt. Tryggheten gick som en Mingvas i kras då min mor plötsligt berättar att vi ska till Hammarkullekarnevalen i Angeredsområdet i Göteborg.
Jag har ju en gång besökt en veterantraktorutställing vid folkminnesmuseumet i grannsocknen så jag frågade min mor om Hammarkullekarnevalen visa sig vara något liknande? Där blev det ett bestämt nej.
Så vi lämnade våran by behind med automobilen och när jag kastade en sista blick mot ladan behind så undrade jag stilla när jag skulle få sen igen.
Först hämtade vi min bror Stålmannen i en annan Göteborgsförort och eftersom han uppenbarligen var van vid da life in da hood så hade han på sig en signerad Ghostface killah t-shirt för att snabbast möjligt bli accepterad i Hammarkullen.
Personligen var jag inte helt oförberedd heller med min "Jenin : Occupied since 1967" t-shirt. Jag trodde jag skulle vara helt säkrad från anklagelser om att jag skulle komma fran landsbygden med den t-shirten. Mitt blåställ avslöjade mig tyvärr...
Hammarkullen var en trevlig plats med mycket människor som inte alls liknade mina grannar (Som för övrigt heter Agata och Gösta och Rut och Sture)... Läs nu noga gott folk, både gubbe och kärring, för nu skola jag förtälja om människorna i Hammarkullen...
Folk som inte lärt sig äta med kniv och gaffel! Svartingar med sylvassa vässade huggtänder som ritualslaktar hundvalpar i badkaret!... Och norrmän som klubbar sälar på gatorna!... Och små snuskiga belgier som äter pommes frites och våldför sig på småbarn i garderoben!... Dessa var i alla fall mina första intryck av stället.
Så här såg det alltså ut i centrala Hammarkullen där Göteborgs enda tunnelbanestation ligger vilket förmodligen kan vara rätt problematiskt för pendlande Hammarkullebor då staden Göteborg inte har något tunnelbanesystem.
Karnevalen bestod av rätt många moment men det som var mest spektakulärt var karnivalen av olika dansgrupper från världens alla hörn som dansade fram i karavan genom området. Först trodde jag att folk alltid dansade fram med färgglada kläder i Hammarkullen men sedan förklarade min mor och min bror att dansarna dansade för att det var festival. Det lät logiskt. Nu ikväll har jag funderat mycket på detta över en kvarting brännvin och låtit mitt sunda bondförnuft tala. I Hammarkullen dansas det konstant and thats a fucked!
Som den bonnadräng jag är så kände jag mig vilse i Hammarkullen men ändå på något vis som jag hittat hem. Jag behövde få lite mer information om platsen och då såg jag mannen på bilden ovan. Eftersom han bar hög hatt och fin kostym och skyddade sina ögon från sol med svarta glasögon istället för en vanlig Lantmännenkeps så tänkte jag att han måste vara direktören för Hammarkullekarnevalen... Jag har aldrig tidigare mött en direktör men nu vet jag att direktörer dansar väldigt bra.
Det var många olika flaggor och landsgrupper med i karnevalen. Här ovanför ser ni till exempel att IFK Göteborgs supportrar lyckats nästa sig in i karnivalen.
Jag får ju erkänna att jag inte är en särskilt kultiverad person. Jag har en vinylskiva med Buddy Holly,det har jag men längre än så har tidigare inte mitt kultiverade intresse sträckt sig. Så det kom lite som en chock när jag såg hur många ursprungskulturer Sverige hade att bjuda på. De bolivianska dansarna på bilden ovanför kom tydligen till Sverige i samma veva som samerna.
Här bjöd bolivianerna på sitt eget recept av halalslaktad renskav. Mer fornnordiskt än så blir det ju inte.
Efter att vi sett klart karnivalen så lunkade jag min mor och min bror vidare genom bostadsområdet som var packat med folk jag inte känner. Jag är väldigt ovan vid så mycket folk omkring mig och jag blev snabbt nervös. Inte på grund av de främmande människornas närvaro utan mer på grund av att jag inte kunde pissa vid närmaste ladugårdsknut utan att bli beskådad. Hemma på landet där jag bor kan man pissa på minst ett dussin ladugårsknutar utan att behöva oroa mig det minsta för att bli beskådad... Ja det skulle var av tuppen eller min kossa Rosa då. Men tuppen och Kossan Rosa och jag har inga hemligheter mellan varandra.
Det stora problemet var ju egentligen inte att hundra festivalbesökande personer skulle se mig om jag ställde mig och pissade mot en ladugårdsknut i Angered. Det hade jag kunnat leva med. Nej kruxet var att det inte fanns några ladugårdsknutar eller ladugårdar i Angered... Jag höll min blåsa ända tills jag kom hem till min gård igen och väl där pissade jag flera liter mot ladugårdsknuten. Jo visst serreni.
I ett område av karnevalen var det politiskt centrum och Sveriges riksdagspartier hade dragit upp bås för att informera om sina politik till det stundande EUvalet. Vid vänsterpartiets bås träffade vi Stålmannens fru som bjöd på hallonbåtar. Hallonbåtarna var smaskiga så Vänsterpartiet hade fått min röst om det inte var så att jag redan varit och förtidsröstat förra veckan.
Som lantbrukare så kanske ni tror att jag valde Centerpartiet för att representera min tro i det stora Europa men nix. Jag måste dock säga att jag kände stark sympati för det gamla bonnaparet som kampanjade för Centern i Hammarkullen där de satt i sina ihopfällbara stolar. Deras ansiktsuttryck visade tydliga tecken att den mångkulturella förorten var något mycket nytt för deras långa äktenskap på landet.
I Kristdemokraternas bås så var det ingen mindre än själva Gud som stod och kampanjade. Ett tillfälle att snacka med Gud ville man ju inte missa så jag gick fram och frågade vad meningen med livet var. Gud menade att meningen med livet var att följa hans budord, läsa bibeln, be varje dag och sist men inte minst rösta på Kristdemokraterna. Jag frågade Gud varför en så känd profil som honom inte själv stod uppskriven som EUkandidat och lite sorgsen berättade han att hans eget parti putt honom åt sidan till förmån för andra kandidater.
Några som valt att inte alls att ha kampanjbås i Hammarkullen var det framåtmarscherande högerpartiet Sverigedemokraterna. Jag kunde inte alls förstå varför de inte storsatsade just på den plats där tvivlet mot dom är som starkast... Men jag förstod det senare när jag och min bror och min mor gick och ställde oss vi den stora dansscenen i utkanten av festivalområdet.
Där slog Sverigedemokraterna till och utmanade socialdemokraterna på en så kallad dancefight! Reglerna är enkla. Man ska helt enkelt dansa bort motståndaren med skysta moves till skyst groovy musik.
Här ser vi alltså laguppställningen i Sverigedemokraterna som presenterade svensk folkdans för en förvånad publik. De hade verkligen hela dancefighten i sina händer innan sossarna slog tillbaks med...
Samba! Deras glädjedans fick Sverigedemokratiska folkdansarna att surmulna lämna scenen och skrika "We will be back, but in greater numbers!" Sambadansarna blev inte glada över segern utan snarare tvärtom ledsna då det plötsligt var mindre dansare på dansgolvet... Mindre dansare eller ej så var det fortfarande bra många kvar.
De socialdemokratiska sambadansarnas namn var redan ingraverade i dancefightsegerpokalen då plötsligt en ny grupp smiter in... En grupp som man inte alls räknat med!
De gamla bittra fienderna Miljöpartiet och folkpartiet hade smidit planer i det dolda, glömt allt gammalt groll och tillsammans bildat ett kurdiskt folkdanslag! Sambadansarna var plötsligt chanslösa.
När jag stod där i publiken och applåderade när kurderna tog emot pokalen så reflekterade jag över allt jag sett under min dag i det nya Sverige. Det jag lärt mig av fröken Elsabritt Brunljung under min tid i folkskolan på 50talet stämde liksom inte... Människor från andra länder än Sverige bor inte i gryt som hon tydligt ritade upp på svarta tavlan. De bor i segregerade områden i Göteborg och dansar grymt bra.
Ja detta var ett äventyr som tog på mina nerver. Jag trivdes förvisso bra utanför min by men jag vill aldrig mer lämna den igen. En gång är nog. Nu ska jag mjölka Rosa och berätta för henne om vårat mångkulturella samhälle på andra sidan åkrarna.
Min lapptopp
MEN TJENA HEJ HEJ
Detta inlägg blir det första inlägget på min sprillans nya datamaskin och nu ska jag berätta något stort... Det är inte vilken simpel helvetesmaskin som helst... Det är en lapptopp! Ni vet en sån här supertuff liten pryl som yuppies brukar plocka fram på direktflygen mellan Hong Kong och London och knappra på så vilt att deras fingrar börjar glöda!
En sån lyxvara har jag alltså inhandlat och redan första dagen med den i min ägo ringde Göteborgs jetset upp mig för att bjuda in mig till ett privat cocktailparty på Valand. Tidigare gånger har Göteborgs jetset ringt upp mig och berättat jag inte är särskilt välkommen på deras privata cocktailpartyn...
Tänka sig vad en lapptopp kan göra for ens sociala status. Nu gäller det bara att rota upp min falska rolex jag köpte från en neger i Batterypark för tre år sedan och dra på armen och sedan är jag kort och gott en fullbordad medlem av high society.
Men nu när jag tänker på det så kan nog inte staden Göteborgs rika elit riktigt hålla den standar jag är ute efter... Göteborg är en proletariatets vagga och hur mycket välstånd man än snyltar åt sig så blir man aldrig mer än upper middle class!
Göteborg passar alltså inte mig, min lapptopp och min falska rolex och därmed har jag bestämt mig för att lämna undermänniskorna på Västkusten åt sitt öde och segla till vår kungliga huvudstad och Stureplan! Där ska jag visa upp min lapptopp och min fina dialekt och så ledes bli vän med alla dessa klassiska människor.
Faktum är att det inte bara är för att jag vill stiga i näringskedjan som jag köpte min lapptopp. Nej mina andra datorer har samtliga visat sig vara transformers och vänt sig mot mig och allt jag står för! Jag har länge funderat på att brassa av ett hagelskott i deras moderkort som straff för myteri men har kommit till insikt att det inte är straff nog mot förädarna.
Ta exempelvis min äldsta dator! Den vill inget annat än att jag ska göra slut på dess lidande så deprimerad som den är.
Jag antar att mitt psyke också påfrestats om jag som min gamla dator fått strömförande kablar uppförda i min bakre ände varje dag. Den tjatar jämnt om misshandel, våldtäkt och Genèvekonventionen och dess senaste tilltag var att börja hungerstrejka för att tortyren skulle avbrytas. Det spelar ingen roll hur många cdskivor jag matar in, den vägrar svälja dom.
Jag hade gärna låtit datorn hungra ihjäl men den sitter inne på information på sin hårddisk som jag är ute efter. Men eftersom den lyckats bli resistent mot USBsladdar och inte kan hantera sin CDbrännare så är det svårt. Något som också kan bör nämnas är att datorn dragit på sig fler virus än en sydafrikansk hora.
Jag får prata med andra tortyrledare om hur informationen skall kunnas dras ur datorn men tills vidare står den i fred i ett dammigt hörn i mitt rum.
Den nya datorn som tog över efter den äldre fick jag av min far. Den har betett sig gaska respektfullt men allt som oftast slår det slint i dess påfrestade sinne och så får han någonting i blicken och toktiltar. Senast jag kollade hur den mådde så hackade musik till Megaman X2 fram var tredje sekund från dess högtalare och skärmen visade fyra färgglada regnbågar.
Men nu har jag en lapptopp (!) så de där två stationära fattigmansmaskinerna som förmodligen drivs med kugghjul och fotogen får bete sig hur de vill... I dont care.
Detta inlägg blir det första inlägget på min sprillans nya datamaskin och nu ska jag berätta något stort... Det är inte vilken simpel helvetesmaskin som helst... Det är en lapptopp! Ni vet en sån här supertuff liten pryl som yuppies brukar plocka fram på direktflygen mellan Hong Kong och London och knappra på så vilt att deras fingrar börjar glöda!
En sån lyxvara har jag alltså inhandlat och redan första dagen med den i min ägo ringde Göteborgs jetset upp mig för att bjuda in mig till ett privat cocktailparty på Valand. Tidigare gånger har Göteborgs jetset ringt upp mig och berättat jag inte är särskilt välkommen på deras privata cocktailpartyn...
Tänka sig vad en lapptopp kan göra for ens sociala status. Nu gäller det bara att rota upp min falska rolex jag köpte från en neger i Batterypark för tre år sedan och dra på armen och sedan är jag kort och gott en fullbordad medlem av high society.
Men nu när jag tänker på det så kan nog inte staden Göteborgs rika elit riktigt hålla den standar jag är ute efter... Göteborg är en proletariatets vagga och hur mycket välstånd man än snyltar åt sig så blir man aldrig mer än upper middle class!
Göteborg passar alltså inte mig, min lapptopp och min falska rolex och därmed har jag bestämt mig för att lämna undermänniskorna på Västkusten åt sitt öde och segla till vår kungliga huvudstad och Stureplan! Där ska jag visa upp min lapptopp och min fina dialekt och så ledes bli vän med alla dessa klassiska människor.
Faktum är att det inte bara är för att jag vill stiga i näringskedjan som jag köpte min lapptopp. Nej mina andra datorer har samtliga visat sig vara transformers och vänt sig mot mig och allt jag står för! Jag har länge funderat på att brassa av ett hagelskott i deras moderkort som straff för myteri men har kommit till insikt att det inte är straff nog mot förädarna.
Ta exempelvis min äldsta dator! Den vill inget annat än att jag ska göra slut på dess lidande så deprimerad som den är.
Jag antar att mitt psyke också påfrestats om jag som min gamla dator fått strömförande kablar uppförda i min bakre ände varje dag. Den tjatar jämnt om misshandel, våldtäkt och Genèvekonventionen och dess senaste tilltag var att börja hungerstrejka för att tortyren skulle avbrytas. Det spelar ingen roll hur många cdskivor jag matar in, den vägrar svälja dom.
Jag hade gärna låtit datorn hungra ihjäl men den sitter inne på information på sin hårddisk som jag är ute efter. Men eftersom den lyckats bli resistent mot USBsladdar och inte kan hantera sin CDbrännare så är det svårt. Något som också kan bör nämnas är att datorn dragit på sig fler virus än en sydafrikansk hora.
Jag får prata med andra tortyrledare om hur informationen skall kunnas dras ur datorn men tills vidare står den i fred i ett dammigt hörn i mitt rum.
Den nya datorn som tog över efter den äldre fick jag av min far. Den har betett sig gaska respektfullt men allt som oftast slår det slint i dess påfrestade sinne och så får han någonting i blicken och toktiltar. Senast jag kollade hur den mådde så hackade musik till Megaman X2 fram var tredje sekund från dess högtalare och skärmen visade fyra färgglada regnbågar.
Men nu har jag en lapptopp (!) så de där två stationära fattigmansmaskinerna som förmodligen drivs med kugghjul och fotogen får bete sig hur de vill... I dont care.
24
24 - Humorshow utan gränser
Jack Bauer! vilken jävla klippa! Han´ba pang pang, tjoff och paff och bong! Alltså Jack är helt suverän, han räddar hela USA minst varannan timme och... ja liksom! Han´ba skjuter terrorister på löpande band och han gör liksom liksom liksom aldrig ett enda misstag! Han´ba FRÄSER fram!
För er som inte vet så är Jack Bauer killen i tvserien 24 där han bekämpat terrorism i sju säsonger! Till skillnad från flickscouten MacGyver så använder Jack vapen mest hela tiden och han har räddat en president, han har räddat en annan president, sen har han räddat den första presidenten igen, han har fråntaget en tredje president presidentskapet, han har återsatt den första presidenten till president, han har räddat sin fru, han har räddat sina medarbetare... Fast nu är samtliga av de där mördade... Jack Bauer har personligen mördat hälften.
En sak jag tyvärr måste erkänna är att Chuck Norris är snäppet tuffare än Jack Bauer för att ...
"Chuck Norris tears cures cancer... Too bad he never cries"
Men grät det gjorde Jack Bauer. Som ett litet osnutet barn i slutscenen på säsong 3.
Nu när ämnet är uppe så kan jag berätta att min tanke är att Jack Bauer ska lösa krisen i Nordkorea nu när de provspränger som vildar... Jag har inte funderat allt för mycket på den tanken men jag kan återkomma när jag gjort det.
Tvserien 24 är alltså en riktig komisk höjdare då den speglar USAs toppnivå av terroristbekämpning på ett extremt trovärdigt sett. Nu i de senare säsongerna reflekteras även det vita husets hantering av krissituationer med allt mer tid av tvseriens avsnitt vilket uppskattas.
Kärnan i serien är att varje säsong innehåller 24 avsnitt som visar en tidsström på exakt 1 timme vilket i stutändan då blir en dag. Det faktum att alla hot mot USA spricker ut och reds ut i en exakt tidsintervall av 24 timmar ifrågasetts inte av någon. Inte heller det faktum att extremt spännande situationer alltid sker i slutet av varje timme ifrågasetts. Inte heller det faktum att det blir mörkt och således kväll och natt på två sekunder ifrågasetts. Inte heller det faktum att det är så troligt att alla terroristhögkvarter i USA ligger fem minuters bilväg från downtown LA ifrågasetts.
Jag ifrågasetter självklart inte något av detta heller som det fan av 24 jag är utan tycker endast det är underhållande... Lite som att leta luckor i Terminator (Typ varför envisas terminatorerna med att resa tillbaks i tiden till exakt samma dag istället för att genskjuta tidsfärden lite för att skapa sig fördelar i antingen att mörda eller rädda livmodern där John Connor ska gro eller John Connor personligen)
CTU (Counter terrorist unit) ligger i Los Angeles och där arbetar Jack Bauer av och till konstant. Han har blivit arresterad och återinsatt i snitt två gånger varje säsong men lyckas alltid snacka sig in i tjänsten igen då Jack Bauer kan snacka sig in i precis vad som helst.
Av någon outgrundlig anledning så har alltid de islamistiska terroristerna, de amerikanska multikapitalisterna och de ryska sovjettrogna sina ondskefulla säten för att få USA på fall i just Los Angeles och inte i New York eller Washington DC som en novis som jag skulle gissa vore bättre ställen att terrorisera.
Av en ännu mer outgrundlig anledning så envisas terroristerna med att hälsa på CTU stup i kvarten med virus, dödlig gas eller vad de nu kan komma på för elakheter. Det finns alltså en inte alls speciellt outgrundlig anledning till varför personalen på CTU dör som flugor... Själva chefen för CTU brukar dock oftast få sparken innan han kolar av någon anledning. Kanske när han brassar av en Atombomb i en öken?
För att förstå omfattningen av poängen med 24 humoristiska finess tänkte jag redogöra lista över några karaktärer:
Jack - Våran hjälte.
Kim - Jacks dotter, träffar inte sin far så ofta och gifte sig med en psykolog
Tony - Han bytte virus med kapacitet att ta kål på miljoner för att rädda frugan.
President Palmer - President som avsattes av sina egna, återinsattes av Jack, blev förgiftad, avgick och mördades sen
Audrey - Strulade runt med Jack innan Jack iscensatte sin egen död i ett år, sen såg Jack till att Audreys man dog, sen blev Audrey kär i Jack igen, då blev Jack fångatagen av kineser.
Aaron - Gubbe som servade som Presidentens livvakt, sen gifte han sig med presidentens fru
Curtis - Medarbetare på CTU, Jack mördade honom, sen spränges en atombomb av mitt i Los Angeles. Kaboom!
Sherry - President Palmers förra fru, valde att samarbeta med terrorister som hämnd för att hennes make krävde skilsmässa
Edgar - Fet kille som lespade, blev gasad
President Logan - President som avsattes av Jack Bauer, blev senare spontant knivmördad av sin förra fru, just den fru som gift sig med hans förra livvakt Aaron.
Nina - Spion för terrorister då hon arbetade på CTU, då knullade hon även runt med Jack, Några år senare avrättade Jack Nina.
Morris - Alkoholiserad datakille som armerade ett atomvapen åt terrorister på grund av pistolhot, sen fick han arbeta kvar
Milo - Kille med fult skägg, sköts till döds på CTU av en vild kinesisk elitsoldat.
George - George råkade gå in i ett lager med radioaktivitet, döendes flög han senare ett plan med en atombomb i backen.
Kate - En blondin som ogillade sin syrras muslimska man, låg runt med Jack ett tag
Teri - Jacks första fru, mördades av Nina
Med dessa karaktärer och alla kötthuvuden till skurkar så försöker producenterna visa en actionserie med en mycket seriös stämpel. Denna stämpel finns bara på ytan och det behöver inte grävas djupt för att finna sann humor under den.
Man hittar inte bara atomvapen i 24 utan även det mäktiga uttrycket "damn it".
The Army of hunters
I vårat samhälle finns ett problem. Ett problem som ignoreras för att inte säga kontrolleras av de så kallade folkvalda företrädarna för svensk demokrati. Problemet det handlar om är knytet till en grupp av individer som lever för att störta om Sverige till ett land där vi lever helt utan civiliserade traditioner och lagar. Ett land där vi inte strävar efter samtliga medborgares välmående utan endast intresserar oss för våra egna djuriska intressen som består av att äta och undvika att ätas!
Den hotfulla gruppen kallar sig själva De anticiliviserade fria anarkisterna... I folkmun är de mer kända under ett annat namn. Djuren.
Jag och min far har länge haft problem med denna människoföraktande rörelse ute på landsbygden där vi bor och i är båda stolta medlemmar i det enda reella alternativet för att få stopp på djurens frammarsch i skogarna. Den svenska jägareföreningen.
Innan vi blev medlemmar sökte vi länge stöd och support av det svenska försvaret men de tog inte vårat problem på allvar och vem vet, kanske har djuren även infiltrerat sig in bland våra högsta officerare?
Eftersom armén inte hjälpte oss så blev vi tvungna att ansluta oss till jägarkåren som är de enda som tar problemen med djurens intresse för världsdominans på allvar...
Jag hopps att alla inser att Sveriges jägareförbund, The Army of hunters, rödkepsarna är Sveriges sanna försvar.
Denna kontramilitära grupp annordnar årligen ett riksmöte i Jönköping där gruppens planer för revolution läggs fram och planeras i samverkan med alla lokala plutonledare. Kontramilitär grupp och revolution kanske låter som starka ord i ett oinsatt öra men ni måste förstå hur många djur det finns! Ska vi låta politikerna fortsätta att blunda för djurens infiltration av det svenska samhället och deras huvudmål att uttrota den mänskliga rasen! Jag säger NEJ! NEJ! NEJ!
Det årliga mötet är självklart topphemligt och för att hålla pacifister och förädiska journalister borta så kallas mötet för mässa och annordnas i det stora Elmiamässhallarna lite utanför Jönköping. Även det officiella namnet "Elmia game fair" är självklart en fasad för att inte revolutionen ska upptäckas innan den är ett blodigt faktum.
Early one morning with time to kill
I borrowed Jebbs rifle and sat on a hill
I saw a deerhutner holding a speech that was quite lame
I drew a bead on him to practice my aim
My brother's rifle went off in my hand
A shot rang out across the land
The speech ended, the hunter was dead
I hung my head I hung my head
Den hotfulla gruppen kallar sig själva De anticiliviserade fria anarkisterna... I folkmun är de mer kända under ett annat namn. Djuren.
Jag och min far har länge haft problem med denna människoföraktande rörelse ute på landsbygden där vi bor och i är båda stolta medlemmar i det enda reella alternativet för att få stopp på djurens frammarsch i skogarna. Den svenska jägareföreningen.
Innan vi blev medlemmar sökte vi länge stöd och support av det svenska försvaret men de tog inte vårat problem på allvar och vem vet, kanske har djuren även infiltrerat sig in bland våra högsta officerare?
Eftersom armén inte hjälpte oss så blev vi tvungna att ansluta oss till jägarkåren som är de enda som tar problemen med djurens intresse för världsdominans på allvar...
Jag hopps att alla inser att Sveriges jägareförbund, The Army of hunters, rödkepsarna är Sveriges sanna försvar.
Denna kontramilitära grupp annordnar årligen ett riksmöte i Jönköping där gruppens planer för revolution läggs fram och planeras i samverkan med alla lokala plutonledare. Kontramilitär grupp och revolution kanske låter som starka ord i ett oinsatt öra men ni måste förstå hur många djur det finns! Ska vi låta politikerna fortsätta att blunda för djurens infiltration av det svenska samhället och deras huvudmål att uttrota den mänskliga rasen! Jag säger NEJ! NEJ! NEJ!
Det årliga mötet är självklart topphemligt och för att hålla pacifister och förädiska journalister borta så kallas mötet för mässa och annordnas i det stora Elmiamässhallarna lite utanför Jönköping. Även det officiella namnet "Elmia game fair" är självklart en fasad för att inte revolutionen ska upptäckas innan den är ett blodigt faktum.
Jag och min far följde kallet till Jönköping i går och mötte upp våra kamrater i går den 21 maj. Solen sken vid det stora mässområdet och gevärspiporna blänkte till svar. Det var en munter stämning när soldaterna vandrade i från sina bilar på parkeringen och in i mässhallarna då snacket gick om att vår ledare skulle hålla tal till vi trogna.
Elmias inomhusområde består av två gigantiska salar och diverse konferanslokaler och det är de två salarna som all krigsutrustning säljs. Har man varit på Elmia game fair förut så vet man att det alltid är smart att ladda hagelgevären direkt när man kommer in i lokalerna då stämningen snabbt kan vända mellan de hundratals beväpnade männen och då gäller det att kunna försvara sitt liv hastigt och effektivt.
Här är exempel på anledningar till problem på jaktmässor.
En halvtimme senare smäller det från en älgstudsare vid hunduppvisningen och kalabaliken återuppstår! Någon drar även i gång Wagners - Ride of the valkyries på högtalarna för att skapa en äkta battlefeeling.
40 minuter av lerduvesmatter, helmantlade kulor, lössläppta aggressiva jakthundar, lyckad jakt så lägger sig åter lugnet och krutdimman över salen.
Då kände både jag och farsan att våra liv riskerats tillräckligt för dagen och vi lämnade lokalerna för att ta oss en titt på utomhusområdet istället. Där ute var det dags för vår anonyme och rättmätige ledare att tala till den svenska jaktarmén. Han klättrade upp i ett jakttorn och harklade sig och påbörjade sitt tal.
Elmias inomhusområde består av två gigantiska salar och diverse konferanslokaler och det är de två salarna som all krigsutrustning säljs. Har man varit på Elmia game fair förut så vet man att det alltid är smart att ladda hagelgevären direkt när man kommer in i lokalerna då stämningen snabbt kan vända mellan de hundratals beväpnade männen och då gäller det att kunna försvara sitt liv hastigt och effektivt.
Här är exempel på anledningar till problem på jaktmässor.
- Jägare från storskogarna är inte riktigt vana vid mycket folk omkring sig och då kan lätt folkstressen göra att de drar upp bössan och brassar av en hagelskur rakt i huvudet på en annan av mässans gäster.
- Vissa lite konservativa jägare anser inte att kvinnor hör hemma i jaktliga sammanhang och när de får se kvinnor då far djävulen i dom och vipps så har de öppnat eld
- Vissa jägare irriterar sig på att andra jägare skrävlar om deras jakthundar och denna irritation leder lätt till skottlossning. Påpekar också att samtliga jägare som äger jakthundar skrävlar om dom.
- En jägare kan även lätt avlossa sitt vapen helt utan någon anledning alls och just detta problemet är väl det mest påträngande på Elmia game fair.
En halvtimme senare smäller det från en älgstudsare vid hunduppvisningen och kalabaliken återuppstår! Någon drar även i gång Wagners - Ride of the valkyries på högtalarna för att skapa en äkta battlefeeling.
40 minuter av lerduvesmatter, helmantlade kulor, lössläppta aggressiva jakthundar, lyckad jakt så lägger sig åter lugnet och krutdimman över salen.
Då kände både jag och farsan att våra liv riskerats tillräckligt för dagen och vi lämnade lokalerna för att ta oss en titt på utomhusområdet istället. Där ute var det dags för vår anonyme och rättmätige ledare att tala till den svenska jaktarmén. Han klättrade upp i ett jakttorn och harklade sig och påbörjade sitt tal.
- Vi måste kämpa för vår ära! Vi de mänskliga djuren i den mänskliga världen måste ta vårat öde i våra egna händer och skapa vår egen framtid! Vi kan inte tolerera smittan från älgarna, örnarna, igelkottarna eller de internationella bäverkonspirationerna. Vi måste kasta av oss oket av främmande förtryck... VI MÅSTE HÅLLA SKOGEN REN! VI FÅR ALDRIG GLÖMMA VERSAILLESFÖRDRAGET! vi må PANG!
Och där mitt i talet sköts vår rättmätige ledare ihjäl av en jägare vid namn Sting. Sting är av brittisk härkomst och hade tydligen avlossat sitt gevär helt av misstag. Sting skämdes lite när talets åhörare stirrade argt på honom och han sjöng så här till sitt försvar.
Early one morning with time to kill
I borrowed Jebbs rifle and sat on a hill
I saw a deerhutner holding a speech that was quite lame
I drew a bead on him to practice my aim
My brother's rifle went off in my hand
A shot rang out across the land
The speech ended, the hunter was dead
I hung my head I hung my head
Så efter det dråpet där i Jönköping hade vi ingen rättmätig ledare av våran armé längre. Bara en stor grupp förvirrade plutonledare, en ännu större grupp förvirrdae bönder och en minst lika förvirrad PRkonsult. Detta är ett av hans verk för The Army of hunters räkning.
Ja framtidshoppet för jägarnas väpnade revolution kanske blev aningen naggat i kanten när våran anonyme ledare blev skjuten men han ger oss fortfarande stöd och kraft för den fortsatta kampen där han hänger i vårat högkvarter.
Efter att vår ledare skjutits ihjäl och således avslutat sitt tal så kände jag och farsan att vi gjort vårt för kampen för dagen och tog bilen hem till Kungälv.
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Men KAMPEN fortsätter, DJUREN ska krossas!
Tidsfördriv
Okej jag får väl skriva ihop ett till inlägg för att folk ska sluta bråka om hunden i förra inlägget.
I detta inlägg tänkte jag beskriva mina primära planer för framtiden. Jag bor för nu hemma hos mina föräldrar där jag planerar att ta över världen. Om två veckor åker jag till Stockholm där jag ska försöka ta över världen och även hälsa på Bruce Springsteen, min syster, min systers gubbe, mina lationokusiner och en och annan psykisk instabil person jag lärt känna via det psykiskt instabila forumet www.flashback.info.
I stockholm ska jag även möta upp en Australiensisk kompis och tillsammans med honom tänkte jag ta över världen. Sen någon gång senare så är det Arvikafestival vilket förmodligen är det enda område i denna värld jag inte alls är intresserad av att överta. För mycket troll och häxor.
Sen efter Arvika får jag försöka dumpa av Australiensaren någonstans eventuellt kallblodigt mörda honom, jag får se. Sen ska jag ta över världen. Efter det är planen att jag och min ensamhet ska snubbla runt lite i Europa tillsammans.
Jag ska starta med Finlandsfärjan och på ett mycket finsk vis sitta ensam i min hytt med en flaska och ett kaffekopp och deppa över livets tillkortakommanden utan minsta tanke på att ta mig en titt i baren.
Ska går färden mot Estland, Lettland, Litauen och kanske Vitryssland om jag orkar skaffa visum för ett land där skurkarna inte går på gatorna utan sitter i regering och planerar rånmord.
Därefter tar jag över världen och förslavar hela världens befolkning. Mina föräldrar och mina syskon ska också förslavas då de andra slavarna hade blivit avundsjuka om mina nära och kära fått fördelar.
Sedan teleporterar jag mig till Irland och hivar öl i otroliga mängder. Den första november ska jag vara tillbaks på skiduthyrningen i Beitostolen också. Har jag inte tagit över världen då så ger jag upp... Och spränger världen med min hemmabyggda dunderatombomb. PAFF kommer det säga.
Spelade för övrigt ett spel med min bror Stålmannen och Milkshake ikväll som gick ut på att man skulle just atombomba varandra. Jag valde Israel som land och det slutade med att hela min befolkning bombades bort av det äkta paret. Jävla orättvist ändå. Klart att Indiens och Nordkoreas premiärministrar skulle samarbeta med varandra om de var gifta vilket då min bror och hans fru är! Klart att de kan bråka om städningen i hushållet någon gång i bland men så långt som att atombomba varandra skulle Milkshake och Stålmannen aldrig gå... Tror jag.
För att fördriva min tid på något vettigt har jag dock satt mål för mina led... arbetslösa veckor utanför Norge. Varannan dag springa minst 6 kilometer för att få igång min kondition och varannan dag påtvinga mig en fika av godhjärtade offer som inte kan med att tacka nej varannan dag.
Tidsfördriv 1. Springa
Just springningen går helt okej och så sent som igår var jag och Den Juan ute och sprang i Fontinskogarna i Kungälv. Den Juan är ju en riktig hejare på löpning och självklart kunde jag inte låta honom springa ifrån mig då jag ansåg att det skulle trycka ner mitt självförtroende och min vinnarinstinkt... Jag började spotta mängder med blod innan hjärtattacken kom. Då stannade Den Juan och sjöng denna visan framför mig där jag låg och skakade på stigen
Hjärtattack tack tack tack,
Mera stress, Yes yes yes
Sen sprang han vidare utan mig.
Tidsfördriv 2. Skriva
Att skriva blogg är ju ett mycket ... utvecklande tidsfördriv annars. Dessutom arbetar jag med ett filmmanuskript. I kort kan man säga att det handlar om rymden... Ungefär... Och att det kanske bor några där uppe... Och att de bor där i rymden och kanske bara äter färsk sparris... Och sen kan man kanske tänka sig att det tar slut på sparris på deras planet... Och då kanske nån som heter till exempel Greg rider iväg för att leta efter ny sparris... Och då får han rida till en annan planet! Hästen har en motor som liksom svävflyger Grej och hans häst till en annan planet... som kanske heter Termos! SOM MAN KANSKE KAN HA KAFFE I!
På planeten Termos bor det kanske knotiga varelser som ser ut lite som... som ankor!... Och som har jättemycket sparris... Och en sån ankgubbe kanske heter till exempel Grillmästaren och visar Greg enorma sparrisfält... Och då säger Greg kanske så här "Snälla kan vi inte få låna lite sparris för vi är ju jättehungriga hemma hos oss!".
"Du vet inte ett skit om oss!" säger gubbankan Grillmästaren och råkar kanske rapa... "RAPAR DU!" säger Greg så här. Han blir arg på Grillmästaren för Grillmästaren har kanske råkat rapa honom rakt i fejjat!.. Och då slåss dom! Fast då händer det kanske märkligt att det dyker upp som en bonde... Och det visar sig vara en jättestor dillhandlare som hånskrattar och talar om att han ska spränga alla sparrisfält och börja odla bara kravmärkt kanske dill... Och så blir det nytt slagsmål!... ... ...
Sen sprängs allt! Så flyger det sparris i luften som har sprängts iväg och svävar och landar här och var till exempel på Greg och lite på Grillmästaren också!.. Sen är det slut!
Nu inser jag att det flöt iväg lite fort den här manusidén. För när det kommer till kritan har denna idén redan används av P3 och radioprogramet Wallraff. Jag får helt enkelt hitta på något annat.
Tidsfördriv 3. Fika
Ja fika är något annat att hitta på då. Eftersom jag är den impopulära person jag är så får jag tjata... och tjata... och tjata för att få till fikor. Fast det beror mycket på vem jag försöker fiska efter fika hos. Exempelvis mina föräldrar som jag bor hos nu dom fikar varje kväll klockan nio då Aktuellt börjar.
Även om de morrar och fräser åt mig när jag går in och häller upp kaffe och slår mig ner i en fåtölj så blir jag trots allt inte utjagad.
Kohuvudet har alltid ambitiösa planer (Inte lika ambitiösa som mina egan förståss) han vill informera omvärlden om så en fika med honom är också lätt ordnat.
Den kristdemokratiska kommunalpolitikern i Kungälv har jag tjatat och tjatat på att han till slut gick med på en fika mest för att överlämna ett kommunbeslut som förbjuder mig att försöka kontakta honom igen.
Min bror Stålmannen hänger gärna med på fika men bara om jag betalar hans kaffe och bulle. Sen tar han sitt kaffe och sin bulle och hoppas på första Spårvagn hem till Bergsjön igen.
Mer personer jag har fikat efter fika hos är gamla klasskamrater, Glaciär-Glenn, gamla klasskamraters pojkvänner, Skäggapan, gamla klasskamraters föräldrars gamla klasskamrater etc etc etc.
Jag är hur som inte däppig över alla fikanobbningar för den femte juni ska jag fika med Bruce Springsteen! Vem bryr som alla andra klassens undermänniskor då? Mellan Kaffesurplingarna och muffinsbetten så kommer jag klargöra för Bruce att jag struntar i alla som inte vill fika med mig in my hometown och då kommer Bruce lite dimmigt svara
I detta inlägg tänkte jag beskriva mina primära planer för framtiden. Jag bor för nu hemma hos mina föräldrar där jag planerar att ta över världen. Om två veckor åker jag till Stockholm där jag ska försöka ta över världen och även hälsa på Bruce Springsteen, min syster, min systers gubbe, mina lationokusiner och en och annan psykisk instabil person jag lärt känna via det psykiskt instabila forumet www.flashback.info.
I stockholm ska jag även möta upp en Australiensisk kompis och tillsammans med honom tänkte jag ta över världen. Sen någon gång senare så är det Arvikafestival vilket förmodligen är det enda område i denna värld jag inte alls är intresserad av att överta. För mycket troll och häxor.
Sen efter Arvika får jag försöka dumpa av Australiensaren någonstans eventuellt kallblodigt mörda honom, jag får se. Sen ska jag ta över världen. Efter det är planen att jag och min ensamhet ska snubbla runt lite i Europa tillsammans.
Jag ska starta med Finlandsfärjan och på ett mycket finsk vis sitta ensam i min hytt med en flaska och ett kaffekopp och deppa över livets tillkortakommanden utan minsta tanke på att ta mig en titt i baren.
Ska går färden mot Estland, Lettland, Litauen och kanske Vitryssland om jag orkar skaffa visum för ett land där skurkarna inte går på gatorna utan sitter i regering och planerar rånmord.
Därefter tar jag över världen och förslavar hela världens befolkning. Mina föräldrar och mina syskon ska också förslavas då de andra slavarna hade blivit avundsjuka om mina nära och kära fått fördelar.
Sedan teleporterar jag mig till Irland och hivar öl i otroliga mängder. Den första november ska jag vara tillbaks på skiduthyrningen i Beitostolen också. Har jag inte tagit över världen då så ger jag upp... Och spränger världen med min hemmabyggda dunderatombomb. PAFF kommer det säga.
Spelade för övrigt ett spel med min bror Stålmannen och Milkshake ikväll som gick ut på att man skulle just atombomba varandra. Jag valde Israel som land och det slutade med att hela min befolkning bombades bort av det äkta paret. Jävla orättvist ändå. Klart att Indiens och Nordkoreas premiärministrar skulle samarbeta med varandra om de var gifta vilket då min bror och hans fru är! Klart att de kan bråka om städningen i hushållet någon gång i bland men så långt som att atombomba varandra skulle Milkshake och Stålmannen aldrig gå... Tror jag.
För att fördriva min tid på något vettigt har jag dock satt mål för mina led... arbetslösa veckor utanför Norge. Varannan dag springa minst 6 kilometer för att få igång min kondition och varannan dag påtvinga mig en fika av godhjärtade offer som inte kan med att tacka nej varannan dag.
Tidsfördriv 1. Springa
Just springningen går helt okej och så sent som igår var jag och Den Juan ute och sprang i Fontinskogarna i Kungälv. Den Juan är ju en riktig hejare på löpning och självklart kunde jag inte låta honom springa ifrån mig då jag ansåg att det skulle trycka ner mitt självförtroende och min vinnarinstinkt... Jag började spotta mängder med blod innan hjärtattacken kom. Då stannade Den Juan och sjöng denna visan framför mig där jag låg och skakade på stigen
Hjärtattack tack tack tack,
Mera stress, Yes yes yes
Sen sprang han vidare utan mig.
Tidsfördriv 2. Skriva
Att skriva blogg är ju ett mycket ... utvecklande tidsfördriv annars. Dessutom arbetar jag med ett filmmanuskript. I kort kan man säga att det handlar om rymden... Ungefär... Och att det kanske bor några där uppe... Och att de bor där i rymden och kanske bara äter färsk sparris... Och sen kan man kanske tänka sig att det tar slut på sparris på deras planet... Och då kanske nån som heter till exempel Greg rider iväg för att leta efter ny sparris... Och då får han rida till en annan planet! Hästen har en motor som liksom svävflyger Grej och hans häst till en annan planet... som kanske heter Termos! SOM MAN KANSKE KAN HA KAFFE I!
På planeten Termos bor det kanske knotiga varelser som ser ut lite som... som ankor!... Och som har jättemycket sparris... Och en sån ankgubbe kanske heter till exempel Grillmästaren och visar Greg enorma sparrisfält... Och då säger Greg kanske så här "Snälla kan vi inte få låna lite sparris för vi är ju jättehungriga hemma hos oss!".
"Du vet inte ett skit om oss!" säger gubbankan Grillmästaren och råkar kanske rapa... "RAPAR DU!" säger Greg så här. Han blir arg på Grillmästaren för Grillmästaren har kanske råkat rapa honom rakt i fejjat!.. Och då slåss dom! Fast då händer det kanske märkligt att det dyker upp som en bonde... Och det visar sig vara en jättestor dillhandlare som hånskrattar och talar om att han ska spränga alla sparrisfält och börja odla bara kravmärkt kanske dill... Och så blir det nytt slagsmål!... ... ...
Sen sprängs allt! Så flyger det sparris i luften som har sprängts iväg och svävar och landar här och var till exempel på Greg och lite på Grillmästaren också!.. Sen är det slut!
Nu inser jag att det flöt iväg lite fort den här manusidén. För när det kommer till kritan har denna idén redan används av P3 och radioprogramet Wallraff. Jag får helt enkelt hitta på något annat.
Tidsfördriv 3. Fika
Ja fika är något annat att hitta på då. Eftersom jag är den impopulära person jag är så får jag tjata... och tjata... och tjata för att få till fikor. Fast det beror mycket på vem jag försöker fiska efter fika hos. Exempelvis mina föräldrar som jag bor hos nu dom fikar varje kväll klockan nio då Aktuellt börjar.
Även om de morrar och fräser åt mig när jag går in och häller upp kaffe och slår mig ner i en fåtölj så blir jag trots allt inte utjagad.
Kohuvudet har alltid ambitiösa planer (Inte lika ambitiösa som mina egan förståss) han vill informera omvärlden om så en fika med honom är också lätt ordnat.
Den kristdemokratiska kommunalpolitikern i Kungälv har jag tjatat och tjatat på att han till slut gick med på en fika mest för att överlämna ett kommunbeslut som förbjuder mig att försöka kontakta honom igen.
Min bror Stålmannen hänger gärna med på fika men bara om jag betalar hans kaffe och bulle. Sen tar han sitt kaffe och sin bulle och hoppas på första Spårvagn hem till Bergsjön igen.
Mer personer jag har fikat efter fika hos är gamla klasskamrater, Glaciär-Glenn, gamla klasskamraters pojkvänner, Skäggapan, gamla klasskamraters föräldrars gamla klasskamrater etc etc etc.
Jag är hur som inte däppig över alla fikanobbningar för den femte juni ska jag fika med Bruce Springsteen! Vem bryr som alla andra klassens undermänniskor då? Mellan Kaffesurplingarna och muffinsbetten så kommer jag klargöra för Bruce att jag struntar i alla som inte vill fika med mig in my hometown och då kommer Bruce lite dimmigt svara
This is Göteborg
Kungälv
Nu sitter jag åter igen här framför min gråa dator i mitt sunkiga pojkrum men mina storartade planer innebär att jag snarast kommer att fly fältet in till platsen där man valde att grundlägga staden Göteborg. Det är för mycket sorg här ute i bushen då vi blev tvungna att avliva våran hund som blivit sjuk. Det faktum att mina föräldrar en timme senare beställt en ny hund som ersättare kan ju tyda på att det inte direkt sprutade av sorgetårar i hemmet.
Jag däremot är djupt sorgsen över lilla Cillas bortgång även om hon inte var den brightaste jycken i mannaminne. Detta kan ha att göra med att hon lyckades med konststycket att dra på sig både borelia och TBE en sommar vilket satte djupa spår i hennes redan ärrade personlighet. Vila i frid lilla vännen och jag tror bestämt att du kommer att lyckas fånga några småfåglar i himmelriket till skillnad från de 100 000 gånger du försökt här nere på jorden.
Jag kanske bör nämna att det inte vara ett grymt tilltag av oss godhjärtade hundägare att avliva Clla. Det var inte något skrapsår som vi inte trodde hunden kunde leva med nej det var mycket värre än så de där sista veckorna.
Tur i oturen var att vi inte behövde anstränga oss något särskilt för att göra slut på dess lidande. En liten försiktig knuff och hunden föll död ner på backen.
Hur som helst är lite sol, folköl och kubb i Vasaparken eller Azaleadalen allt jag behöver för att glömma mina sorger.
Vasaparken.
Om du letar efter röka när du är i Göteborg
Upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg
Ja som det fan av proggbandet Nationalteatern jag är (Jag har Ulf dageby ansikte på intatuerat på vänstra skulderbladet och Tottas ansikte intatuerat på det högra skulderbladet) så vet jag att de bästa ställena att finna röka på är näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg.
Jag träffade en god vän vid namn Closs vid Nisse (Nils ericson terminalen) och efter analyserat texten till Bängen trålar utan och innan så bestämde vi oss för att gå till Vasaparken och inte Azaleadalen. Vi försökte i och för sig först att fråga runt lite i femmanhuset men det enda nappet där var en fjunig Hobbexexpedit som såg lite pårökt ut men som tyvärr bestämt hävdade att han inte sålde braj. Däremot sålde han en radiostyrda bilar och sydstatsflaggor vilket så klart också kändes som högaktuella investeringar.
I vasaparken var det också ont om pushers. Faktum var att det var ont om människor i allmänhet då endast två personer valde att chilla i parken denna fredags eftermiddag. Jag och Closs. Vårat förtroende för Anders Melanders och Nationalteaterns Bängen trålars 70tals text var så lågt att vi valde att helt strunta i att strosa upp till Näckrosdammen.
Lite genant får jag erkänna att jag och Closs som jag inte sett på flera månader istället fick berusa oss på tre Heineken 3,5or var. Men HEJ vad fulla vi blev och schackpartierna som vi lirade blev en enda dimma framför våra simmande pupiller. Kanske våra låga trösklar bör hålla oss till folkisar istället för tung ganja...
I Vasparken hann vi jag och Closs med två utdragna schackpartier innan min bror Stålmannen och hans hustru Milkshake dök upp. Milkshake som är en högt uppsatt vänsterpartist berättade att vänsterpartiet ordnat fram en hel drös med olika propagandaprodukter. Godis, pins och kondomer till exempel. Så här ser kondomerna ut.
Jag vet inte om kondomerna ska distribueras med hjälp av Ronny och Ragges klassiker "Pökpåsen". Det är högst troligt skulle jag vilja påstå men vill man vara alldeles säker på denna onödiga fakta så kontakta för all del Vänsterpartiet i Göteborg.
Milkshake och Stålmannen ville inte stanna i solskenet med mig och Closs i Vasa utan valde istället att springa i väg och basta med en Jude på Chalmers bastuklubb. Inget fel med det, inget fel med det, men jag min personliga tro är att omskurna penisar resulterar i gigantiska otäckta otäcka blåa ollon som liksom lyser upp hela bastun i ett blått neonljus som skapar en högst smaklös stämning... Detta fenomen står klart och tydligt omnämnt i Sion vises protokoll.
Evas Paley
Efter att Milkshake och Stålmannen försvunnit i väg till sin bastuträff så mötte vi upp Kohuvudet vid Valand och i samlad trupp strosade vi upp för Avenyn till fincafét Evas paley. Jag och Closs var nu tillräckligt nyktra för att ge oss på ett långt mycket mer komplicerat spel än det simpla barnspelet schack. Ricochet Robots heter spelet som jag tidigare på dagen inhandlade på Science fictionbokhandeln vid kompassen.
I Ricochet robots är man liksom robotar som liksom rör sig och liksom ska röra sig från ett ställe till ett annat med hjälp av andra robotar... Liksom! Vi spelade en stund och allt som tiden gick ramlade fler osnutna Kungälvare in på det veryvery highclassiga cafét. EjAmerikanJan och legenderna Hotelapan och Den Juan.
Under de mer dramatiska omgångarna av Ricochet Robots sitter samtliga speldeltagare helt tysta och stirrar på spelplanen i upp till tio minuter. Servitriserna på Evas Paley såg lite oroade ut över de sex dödstysta unga herrarna med deras blickar maniskt festa på ett av caféts bord i minuterna många.
För att de inte skulle tro att vi var skogsgalna sa jag med hög röst "Okej grabbar, titta nu igenom rånplanen noga"! Jag är en otroligt jävla smart person så jag insåg snabbt att mitt höga uttalande skulle kunna resultera i en negativ effekt.
Servitriserna skulle tro att det var en rånplan mot Evas Paley och kasta ut oss
Så jag la till med hög röst "Notera att rånplanen inte gäller Evas Paley eller något annat cafe heller för den delen!" Jag och mina fem vänner var nu alltså helt säkra från både omotiverade utkastningar och fördomar om galenskap.
Just omotiverade utkastningar är jag ju lite av en expert på... Ta bara när en fet bartender på en krog i Norge kastade ut mig för att jag gav henne dricks eller när jag blev utkastad från ett vandrarhemmet i Australien för att jag inte hjälpte personalen att vika lakan... Ja det var ju i och för sig lite motiverat.
På Evas Paley serveras det mycket kaffe men inte öl vilket till slut blev ett så påstridande faktum att vi valde att lämnade lokalen för att finna ett fint pilsnerpang i staden!
Att välja krog i Göteborg kan vara svårt och man måste se igenom sina intressen för kvällen med stor tillförsikt. Vill man exempelvis dö en väldigt plågsam död så är Albanligans officiella svartkrog på Hisingen att rekommendera.
Vill man knulla veryvery unga blonda tjejer så är Golden days på Södra Hamngatan att rekommendera. Jag har dock inte lyckats med denna mycket simpla konst då mina raggningsrepliker i Golden days oftast replikerats med något i denna stilen.
- "Du jag skulle ligga med alla på Golden days ikväll, jag skulle ligga med vakterna, jag skulle ligga med mina syskon, jag skulle till och med ligga med mina föräldrars gamla malätna St Bernardshund och jag skulle ligga med lik... Men jag skulle aldrig ligga med dig!"
Vill man inte komma in på någon krog över huvudtaget så kan man gå till Valand med vardagliga kläder... Vill man vara helt på den säkra sidan att inte komma in på Valand så kan man för säkerhets skull även säga "Hörrödu din jävla fittvakt! Dra åt helvete!". Detta är att rekommendera då Valand är ett mycket otrevligt ställe.
Vill man se Götets mer mångkulturella sida så rekommenderas Nefertiti där butterflyhotande asiater lurar i nästan vartenda hörn. På dansgolvet är det främst svarta prostituerade damer som shakar sina lurviga och samtliga av dom känner DJn väl.
Min personliga åsikt är hur som helst att de trevligaste och minst elitistiska krogarna i Göteborg inte ligger i närheten av Avenyn utan snarare existerar i området kring Järntorget. Förvisso tar det högst 10 minuter att gå i från Avenyn till Järntorget men jag utlovar skilda världar mellan de båda stadsdelarna.
Här kommer alltså Skilda världar som utlovat. Syskonen Sandra och Daniel håller på med incest på TV4s bästa sändningstid. Skamm! Skamm på torra land!
Men om vi återgår till Göteborg (En svensk storstad som inte håller på blodskamm och annat snusk) under våran soliga majkväll så tog jag själv det demokratiska beslutet att vi alla skulle dra till Haket vid Masthuggstorget. Trots att det kanske tar femton minuter att gå från Avenyn till Masthuggstorget så tog vi Hotelapans bil och trots att vi skulle till Masthuggstorget så ställdes bilen vid Fiskekyrka. Jag och Closs som båda är troende göbbar knäppte nävarna och bad en stilla bön mot vår kyrka. "Åh du stooore fesk som är i sjön, änna prisad äro ditt namn!"
Haket
På haket var det trevligt som det brukar när inte synthnattklubben en våning ner är öppen. När synthnattklubben en våning ner är öppen så vaknar nämligen Syntharna och trashpunkarna till liv i Göteborgs kloaker där de spenderar veckodagarna och kravlar sig sedan upp ur brunnarna och skiten och vidare till Masthuggstorget för att göra Haket osäkert.
Fredagar visade sig dessutom vara kareokekväll vilket trashpunkare skyr mer än ruttna lik... Nu när jag tänker på det så skyr inte trashpunkare ruttna lik alls, alla har ett under sängen. Hur som helst ställde jag självklart upp i kareoketävlingen som anordnades med bidraget "The Cure - Friday im in love". Som den tävlingsinriktade människa jag är så var jag snabb med att skrika "Domarjäveln är homosexuell JA! Homosexuell JA! Homosexuell" så fort jag inte höll med om juyrns expertutlåtanden i tävlingen.
Det som då slog mig var att det finns en grupp som inte alls skyr kareoketävlingar på något vis... Homosexuella... Och det som mer slog mig var att det finns en grupp som är väldigt representerad på Haket... Homosexuella...
Som tur var behövde inte de homosexuella nypa mig, riva mig eller dra mig i håret för mina olämpliga ramsor utan de tyckte nog att kareokedomarnas utlåtande var straff nog. Exakt på samma vis som den här tjejen beter sig i denna videon betedde mig och på exakt samma vis som domarna beter sig i denna videon betedde domarna sig. Jag vann inte.
Det blev lite dålig stämning när jag skrek "Fucking jävla kukjury" till juryn på Haket. Artig som jag är så tittade jag på de två kvinnliga deltagarna i juryn och sa "Ni är i och för sig inte någon kukjury... Ni är en fittjury!". Sen satte jag mig ner i en soffa och tjurade.
Det krävs dock inte mycket för att göra mig glad igen. Två rena vodkashots. Sen var jag överlycklig igen och lagom till min glädje kom även Stålmannen och Milkshake inragglandes i lokalen då de bastat färdigt . Med sig hade de Bastujuden och tillsammans med de homosexuella dansade vi vilt tills krogen stängde. Stålmannen fick dock lämna oss tämligen tidigt. Inte för att han svepte bordets alla ratade vodkashotar (cirka 8 stycken) nej endast och åter endast för att han skulle ha en tenta tidigt dagen därpå. Stålmannen kan dricka 800 vodkashotar och sedan fortfarande ha plats för mer! And thats a fact!
Sen på natten bjöd jag in mig själv till en brud som bodde i någon nergången lägenhet i Bergsjön. Trist nog så visade sig att min brorsa Stålmannen låg och sov i lägenheten och då insåg jag att bruden inte var någon annan än hans nyblivna hustru Milkshake... Faan!
Nergången lägenhet i Bergsjön
Nästa dag visade sig Göteborg från sin bästa sida med strålande sol och det folkliga evenemanget Göteborgsvarvet. Trots solen, de varma vindarna och mycket folk på stan så fanns något mycket intressantare inomhus. Min brorsas nintendo 8 bitars. Just åtta spel testade jag på tidernas bästa konsol. Captain skyhawk var i särklass uslast då det inte hade något slående pipig musik man kunde digga till utan endast spottade ur sig pip när man sköt med flygplanet.
Så här ska det låta när man lirar NES.
Stycket "Flame man" kan låta obekant för de svenska öronen av den enkla anledning att spelet Megaman 6 aldrig släpptes i Sverige eller Europa.
När jag hade testat alla spelen och tröttnat på att väcka sömniga Milkshake och ställa dumma frågor så slog jag Stålmannen en signal och undrade hur hans tidiga tenta hade gått. Det visade sig att den hade gått bra vilket inte interesserade mig så mycket. Det som däremot väckte mitt intresse var att han berättade att han stod och käkade körv på Avenyn! Jag tog första spårvagnen från Bergsjön för att hinna smaka en bit.
Göteborgsvarvet
Han åt upp hela jävla körven själv. Faan ta honom. Det tog 40 minuter att ta mig in till stan men ändå... Faan ta honom! Jag mötte upp åpna han och även Kohuvudet och hans ryska flickvän på en bänk utanför Domkyrkan.
Men varvet var på gång och då menar jag inte det nya eller gamla varven där båtar byggs utan det 21km långa springloppet Göteborgsvarvet så vi gick och ställde oss och kollade in det vid Kopparmärra istället. Ledaren svischade förbi och hans blick visade tecken på att han bara var ute på sin vanliga morgonrunda och hade råkat villa sig in i loppet omedvetet. Alla applåder måste varit mycket uppmuntrande i sådana fall.
Ledaren var väldigt snabb och väldigt smal så en teori är att han sprang så snabbt för att de lovat honom mat vid målet. En körv kanske?
En minut efter ledaren dök nästa snubbe upp och sen blev det mindre och mindre mellanrum. Eftersom min andra bror och hans tjej stod och blängde på loppet någonstans i närheten av Slottskogen så valde vi att försöka söka upp även dom. Av någon outgrundlig anledning så gick inte Spårvagnarna som de skulle denna dag så det tog en tid att ta sig till Linnéplatsen.
Här betalar jag min skatt och dyra biljetter så kan inte ens Västtrafik hålla vettig koll på CentralGöteborgs linjer!
Hmm. Fast jag betalar ju inte min skatt, den går till Norska staten och att betala för mina biljetter är inte något jag gör regelbundet. Kanske är det just de pengarna jag personligen undanhållit Göteborgs stad som gjort att hela spårvagnstrafiken till slut hängde sig denna dag
.... I sådana fall vill jag gärna presentera en sång som representerar vad jag nu känner för Västtrafik.
Efter mycket om och men så hamnade vi vid Övre husargatan där vi fann min andra bror och hans tös men det kanske ska noteras att vi även tappade bort Kohuvudet och hans ryska flickvän. Hon kanske kidnappade honom. Oavsett om Kohuvudet var kidnappad eller inte så fördrev vi resterande del av Göteborgsvarvet med att vänta in de två löparna som vi var där för att hejja på. Den Juan och den kristna kommunalpolitikern från Kungälv (som tidigare nämnts i denna blogg som bråkmakare under min brors bröllop).
Den springande folkmassan kubbade på i en strid ström på väg mot Slottsskogen men Den Juan eller kommunalpolitikern såg vi inte röken av i mängden. Det var ju då 40523 deltagare men vi tänkte att åtminstone kommunalpolikern skulle sticka ut ur mängden då han är ett adoptivbarn från Chile eller något dylikt land.
Efter sju minuter började det bli långtråkigt. En minut senare så dök Hotelapan upp som åskådare han också. Noll minuter senare var det åter igen långtråkigt. Två minuter senare bjöd Hotelapan mig på fulöl. Noll minuter senare var det ganska trevligt ändå. Tio minuter senare så var det rätt trist igen.
Så samtliga påhejare vid Övre Husargatan sket till slut i uppgiften och gick istället och tog sig en fika på närmaste Café. Det tycker jag var bra gjort.
Den Juan fann vi lite senare i Högsbohöjd och det hade tydligen gått bra även om han saknade någon som hejade på honom... Han nämnde att just vid Övre husargatan var det som tungast utan några vänners stöd. Ingen skämdes. Alla skrattade.
Efter att vi skrattat åt Den Juans så splittrades samlingen... Klockan var 19.00 och Stålmannen började bli bakfull från gårdagens shotar, Hotelapan skulle ut och kröka på Sticky Fingers bland hårdrockare, Den Juan skulle hem till Kungälv och däcka i en pizza på grund av den trötthet Göteborgsvarvet skapat och min andra brorsa och hans flickvän ville att vi alla skulle lämna deras lägenhet.
Schlagerfinalen
Så det blev hemmakväll med mina mamma framför schlagerfinalen! KLASSIKER!
Allas vår landsbroder och fiolspelare Alexander Rybak vann med sin dänga "Fairytale" men denna gången gjorde jag faktiskt helt rätt för mig och röstade på honom med min telefon! Tänk om jag inte gjort det! Han hade förlorat och allt hade varit mitt fel... Nej jag vågar inte tänka mer på en så fasansfull situation.
Bloggen
Ja nu blev det ju inte riktigt en fotografisk blogg i alla fall som utlovades i förra inlägget. Efter ännu ett krismöte i min spökande hjärna så valde jag att istället lägga ut en ny blogg där jag postar upp all skit! www.focc.blogg.se.
www.rocc.blogg.se ska jag ämna åt längre inlägg och www.focc.blogg.se kommer att vara mer en lekstuga helt utan någon egentlig ambition men där jag kan lägga upp saker jag vill lägga på minnet även om jag inte lyckas trycka in det i ett vanligt blogginlägg.
Sen visade det sig att Jessica W Sandberg inte alls raderat någon kommentar jag skrivit i hennes blogg. It was all in my head! Där inne skrev jag 1000 kommentarer till Jessica och alla raderades samtidigt som hon skrattade ett skratt som kan liknas med en galen vetenskapsman! Men detta har alltså inte hänt i verkligheten.
Jag ber om uppriktigt sagt om ursäkt Jessica.
jag vill också gärna presentera en sång som representerar vad jag nu känner!
Som plåster på de infekterade såren väljer jag även att länka upp Jessicas blogg och även en hel hög med andra bloggar. Bloggar är nämligen kul!
Fotografisk blogg
Så var man tillbaks på scratch igen. Det är över två år sedan jag flydde Norge första gången och beskrev det i denna bloggen. Sen den dagen har varken jag personligen eller min blogg utvecklats någonting alls. Jag har åter igen fått fly tillbaks till mina hemmatrakter i Kungälv iväg för att undgå den norska vreden och arbetslösheten. Trots äventyr på Balkan och i Söderhavet så är jag i princip samma otacksamma och uppnosiga person som för två år sedan och jag skrattar åt samla gamla skämt. Igår kväll såg jag exempelvis Berts dagbok avsnitt 3 där Klimpen drar den klassiska vitsen "Det var Bellman och Hitler som skulle pissa i kors men Hitler ville inte visa snoppen för Bellman var bög!"... Det skämtet är kul!
Förvisso står det i min rubrik "politiskt korrekt humorblogg" och skämt med Hitler i huvudrollen anses inte alls korrekta så jag får helt enkelt ta tillbaks mitt skämt och dra något annat. Vad är det för likhet mellan kvinnor och gräsmattor? Båda ska slås och hållas kort... Fast det där stämmer ju inte rent grammatiskt. Ungefär som det rätt kassa skämtet Vilken är Anna Lindhs favoritfärg? Skärt!
Inga av dagens skämt eller särskilt korrekta eller humoristiska men det spelar föga roll då bloggen har spelat ut sig själv. Förra krismötet resulterade i endast och absolut endast ingenting.
Jag försöker mig alltså nu på något nytt. En fotografisk blogg.
Eftersom jag är hungrig så ska jag nu äta.
Förvisso står det i min rubrik "politiskt korrekt humorblogg" och skämt med Hitler i huvudrollen anses inte alls korrekta så jag får helt enkelt ta tillbaks mitt skämt och dra något annat. Vad är det för likhet mellan kvinnor och gräsmattor? Båda ska slås och hållas kort... Fast det där stämmer ju inte rent grammatiskt. Ungefär som det rätt kassa skämtet Vilken är Anna Lindhs favoritfärg? Skärt!
Inga av dagens skämt eller särskilt korrekta eller humoristiska men det spelar föga roll då bloggen har spelat ut sig själv. Förra krismötet resulterade i endast och absolut endast ingenting.
Jag försöker mig alltså nu på något nytt. En fotografisk blogg.
Eftersom jag är hungrig så ska jag nu äta.
www.rocc.blogg.se Krismöte
MEN HALLÅ!
I mitt senaste politiska debattinlägg bjöd jag upp Sveriges utrikesminister Carl Bildt till dans. Jag hade än idag inte fått något svar så jag ringde hem till Carl för att få klarhet i vilka känslor han egentligen hyser för mig...
*ring ring... ring ring... ring ring*
- Ja det är Kerstin
- Eh... Är du Carls fru?
- Nej jag är Carls mamma
- ... Jahaja... Är Carl hemma?
- Är du den där bloggaren som ljög ihop massor strunt om Sri Lanka?
- Njae... Men låt mig tala med Carl
- Carl vill inte prata med dig... Du har sårat hans känslor!
- Men
- Ring aldrig hit igen!
*klick*
Ja någonting säger mig att det kommer bli svårt att få någon etablerad politiker att vilja debattera med mig. Speciellt med så där överbeskyddande mammor. Så vad ska jag göra med den här bloggen egentligen... Jag har försökt med precis allt för att stilla mitt tyvärr aldrig sinande behov efter uppmärksamhet men bloggen strukturomvandlingarna har hittills skeppat in mer skit än vad som skeppats bort. Det är hög tid för ett Krismöte.
Krismöte
Ambitiösa Rocco - Kollegor, bröder och medbloggare, jag har
Elaka Rocco - Vi är faan inte bröder! Vi är en och samma person! Hajjar du!
Ambitösa Rocco - Tack! Men om jag får fortsätta
Elaka Rocco - Ja fortsätt du... schizofrena pajas
Ambitiösa Rocco - Ehm... Jo jag har kallat alla oss samman för ett krismöte. Våran blogg håller på att gå under.
Snälla Rocco - Åh herre gud! Vad ska vi ta oss till?
Ambitiösa Rocco - Jo vi ska tillsammans lägga fram förslag som radikalt kan höja både våra läsarsiffror och vårt usla rykte
Nostalgiska Rocco - Jag satt i Sandefjord i onsdags och såg på Die Hard 4 med en minigris
Snälla Rocco - Jasså, vad hette minigrisen?
Ambitiösa Rocco - BRYT! BRYT! Vi ska inte prata om sånt nu, vi ska diskutera bloggens framtid!
Elaka Rocco - Varför inte bara skrota?
Ambitiösa Rocco - Ser jag ut som Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind?
Nostalgiska Rocco - Vi har redan använt det citatet i ett tidigare inlägg
Ambitiösa Rocco - Och? Det var ju vi som kom på det! Vi kan använda det hur mycket vi vill!
Elaka Rocco - Du ser faktiskt ut som Hitler. Den där lebbiga luggen och den galna blicken när du talar...
Ambitiös Rocco - Det var ju jag som omvandlade bloggen till en kommunistisk propagandablogg för ett år sedan och här sitter du och påstår att jag är nazist!
Elaka Rocco - Men chilla va, jag sa inte att du var nazist, jag sa att du liknade Hitler.
Ambitiösa Rocco - DU jag liknar faan inte Hitler!
Snälla Rocco - Nej det gör du verkligen inte...
Ambitiös Rocco - Nu fortsätter krismötet!
Elaka Rocco - Jawohl mein führer!
Ambitiösa Rocco - MEN DET VAR VÄL DÅ SJÄLVA FAAN!
Snälla Rocco - Kan vi inte bara vara vänner?
Ambitiösa Rocco - Ett ord till från dig som inte hör till ämnet kommer att resultera i din snara bortgång!
Snälla Rocco - Förlåt!
Ambitiös Rocco - Jag sa inte till dig, jag sa till Elaka Rocco
Elaka Rocco - Alltså, du är med på att vi är en och samma person fortfarande
Ambitiösa Rocco - Sista varningen *Ambitiösa Rocco laddar en revolver*
Elaka Rocco - Det är rätt jävla galet att sitta och hålla en diskussion med yra exemplar av sig själv på en allmän blogg så PANG
Ambitiösa Rocco - Så där ja, så var vi av med det problemet
Snälla Rocco - Men... Men... Men...
Nostalgiska Rocco - Är det någon som vill höra mig sjunga "This is how we party" av S.O.A.P.
Snälla Rocco - Han sköt ju honom precis! Såg du inte det?
Nostalgiska Rocco - "This is how we party, fooling with your body, come on everybody, Cant get enough of you!"
Ambitiösa Rocco - Nu tiger du!
Nostalgiska Rocco - Men jag har ett förslag för att bättra på bloggen!
Ambitiosa Rocco - Jaja... Berätta
Nostalgiska Rocco - Vi kan typ ha"dagens låt" och presentera en klassisk och nostalgisk bra låt i varje inlägg
Ambitiösa Rocco - Det var ta mig det dummaste du någonsin kläckt ur dig ditt... ditt... ditt FAAN!
Nostalgiska Rocco - Kom på något bättre själv då!
Snälla Rocco - Alltså det är ju blod över hela rummet här, ska vi inte ringa någon?
Ambitiösa Rocco - Du vi skulle kunna skriva våra riktiga namn! avanonymisera bloggen!
Snälla Rocco - Men snälla ambitiösa Rocco, För vår frälsares skull, ska vi inte ringa efter hjälp! ElaPANG
Nostalgiska Rocco - ... Du har många skott i den där ja
Ambitiösa Rocco - I alla fall ett till
Nostalgiska Rocco - Jahaja... Där ser man
Ambitiösa Rocco - Några förslag för att förbättra våran blogg
Nostalgiska Rocco - Oss emellan. Den här bloggen får mig att bara säga en sak... Skjut mig!
Ambitiösa Rocco - ... Som du vill PANG
Ja då var man ensam kvar här på www.rocc.blogg.se då. Krismötet gick väl så där och det ända det egentligen mynnade ut i var ett starkt sug att se Fight club. Bloggen är väl ingen politisk debattblogg längre hur som helst utan jag får klura vidare på nya vägar... hästblogg kanske... Eller hästsexblogg... Hmm... Jag får klura vidare.
Här kommer hur som helst dagens låt
Manic street preachers - If you tolerate this your children will be next
I mitt senaste politiska debattinlägg bjöd jag upp Sveriges utrikesminister Carl Bildt till dans. Jag hade än idag inte fått något svar så jag ringde hem till Carl för att få klarhet i vilka känslor han egentligen hyser för mig...
*ring ring... ring ring... ring ring*
- Ja det är Kerstin
- Eh... Är du Carls fru?
- Nej jag är Carls mamma
- ... Jahaja... Är Carl hemma?
- Är du den där bloggaren som ljög ihop massor strunt om Sri Lanka?
- Njae... Men låt mig tala med Carl
- Carl vill inte prata med dig... Du har sårat hans känslor!
- Men
- Ring aldrig hit igen!
*klick*
Ja någonting säger mig att det kommer bli svårt att få någon etablerad politiker att vilja debattera med mig. Speciellt med så där överbeskyddande mammor. Så vad ska jag göra med den här bloggen egentligen... Jag har försökt med precis allt för att stilla mitt tyvärr aldrig sinande behov efter uppmärksamhet men bloggen strukturomvandlingarna har hittills skeppat in mer skit än vad som skeppats bort. Det är hög tid för ett Krismöte.
Krismöte
Ambitiösa Rocco - Kollegor, bröder och medbloggare, jag har
Elaka Rocco - Vi är faan inte bröder! Vi är en och samma person! Hajjar du!
Ambitösa Rocco - Tack! Men om jag får fortsätta
Elaka Rocco - Ja fortsätt du... schizofrena pajas
Ambitiösa Rocco - Ehm... Jo jag har kallat alla oss samman för ett krismöte. Våran blogg håller på att gå under.
Snälla Rocco - Åh herre gud! Vad ska vi ta oss till?
Ambitiösa Rocco - Jo vi ska tillsammans lägga fram förslag som radikalt kan höja både våra läsarsiffror och vårt usla rykte
Nostalgiska Rocco - Jag satt i Sandefjord i onsdags och såg på Die Hard 4 med en minigris
Snälla Rocco - Jasså, vad hette minigrisen?
Ambitiösa Rocco - BRYT! BRYT! Vi ska inte prata om sånt nu, vi ska diskutera bloggens framtid!
Elaka Rocco - Varför inte bara skrota?
Ambitiösa Rocco - Ser jag ut som Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind?
Nostalgiska Rocco - Vi har redan använt det citatet i ett tidigare inlägg
Ambitiösa Rocco - Och? Det var ju vi som kom på det! Vi kan använda det hur mycket vi vill!
Elaka Rocco - Du ser faktiskt ut som Hitler. Den där lebbiga luggen och den galna blicken när du talar...
Ambitiös Rocco - Det var ju jag som omvandlade bloggen till en kommunistisk propagandablogg för ett år sedan och här sitter du och påstår att jag är nazist!
Elaka Rocco - Men chilla va, jag sa inte att du var nazist, jag sa att du liknade Hitler.
Ambitiösa Rocco - DU jag liknar faan inte Hitler!
Snälla Rocco - Nej det gör du verkligen inte...
Ambitiös Rocco - Nu fortsätter krismötet!
Elaka Rocco - Jawohl mein führer!
Ambitiösa Rocco - MEN DET VAR VÄL DÅ SJÄLVA FAAN!
Snälla Rocco - Kan vi inte bara vara vänner?
Ambitiösa Rocco - Ett ord till från dig som inte hör till ämnet kommer att resultera i din snara bortgång!
Snälla Rocco - Förlåt!
Ambitiös Rocco - Jag sa inte till dig, jag sa till Elaka Rocco
Elaka Rocco - Alltså, du är med på att vi är en och samma person fortfarande
Ambitiösa Rocco - Sista varningen *Ambitiösa Rocco laddar en revolver*
Elaka Rocco - Det är rätt jävla galet att sitta och hålla en diskussion med yra exemplar av sig själv på en allmän blogg så PANG
Ambitiösa Rocco - Så där ja, så var vi av med det problemet
Snälla Rocco - Men... Men... Men...
Nostalgiska Rocco - Är det någon som vill höra mig sjunga "This is how we party" av S.O.A.P.
Snälla Rocco - Han sköt ju honom precis! Såg du inte det?
Nostalgiska Rocco - "This is how we party, fooling with your body, come on everybody, Cant get enough of you!"
Ambitiösa Rocco - Nu tiger du!
Nostalgiska Rocco - Men jag har ett förslag för att bättra på bloggen!
Ambitiosa Rocco - Jaja... Berätta
Nostalgiska Rocco - Vi kan typ ha"dagens låt" och presentera en klassisk och nostalgisk bra låt i varje inlägg
Ambitiösa Rocco - Det var ta mig det dummaste du någonsin kläckt ur dig ditt... ditt... ditt FAAN!
Nostalgiska Rocco - Kom på något bättre själv då!
Snälla Rocco - Alltså det är ju blod över hela rummet här, ska vi inte ringa någon?
Ambitiösa Rocco - Du vi skulle kunna skriva våra riktiga namn! avanonymisera bloggen!
Snälla Rocco - Men snälla ambitiösa Rocco, För vår frälsares skull, ska vi inte ringa efter hjälp! ElaPANG
Nostalgiska Rocco - ... Du har många skott i den där ja
Ambitiösa Rocco - I alla fall ett till
Nostalgiska Rocco - Jahaja... Där ser man
Ambitiösa Rocco - Några förslag för att förbättra våran blogg
Nostalgiska Rocco - Oss emellan. Den här bloggen får mig att bara säga en sak... Skjut mig!
Ambitiösa Rocco - ... Som du vill PANG
Ja då var man ensam kvar här på www.rocc.blogg.se då. Krismötet gick väl så där och det ända det egentligen mynnade ut i var ett starkt sug att se Fight club. Bloggen är väl ingen politisk debattblogg längre hur som helst utan jag får klura vidare på nya vägar... hästblogg kanske... Eller hästsexblogg... Hmm... Jag får klura vidare.
Här kommer hur som helst dagens låt
Manic street preachers - If you tolerate this your children will be next
Till Carl Bildt
Jag kan börja detta inlägg med att skriva att jag är en förvirrad en. Ni som inte trivs med att läsa förvirrad skrift bör alltså avlägsna er från denna blogg då en förvirrad skribent ofta endast frammanar förvirringar. Ta bara dessa två bilder.
Alltså... Hur i helvete?! Att triangeln kröker sig hej vilt kan jag gå med på men att de tre rören på den andra bilen plötsligt blir en frigolitbit utan att man ens märker det är bortom allt mitt förnuft! Nu är jag ännu mer förvirrad än jag var när jag började skriva detta inlägg vilket gör att förvirringskvoten på kommande text kommer att nå oanade höjder...
Men hur som helst så ska denna blogg inte handla om omöjliga objekt, den har aldrig handlat om omöjliga objekt och den ska satan inte heller handla om omöjliga objekt.
Tidigare har jag beskriva min tillvaro i denna bloggen så strukturerat som möjligt så att jag om hundra år kan sitta på ålderdomshemmet "Grankatten" och läsa mig tillbaks till min ungdom. Förvisso kommer inte mitt minne att vara helt kört i botten vid 121 års ålder men bloggen kommer fungera som ett stöd för memoreringscentra.
Det här är förresten jag om 121 år och det är mitt ettåriga barn Laban i mitt knä. När jag är 120 år så tror jag att är mogen nog att skaffa kottar och axla ansvaret som förälder.
Men hur som helst valde jag att strukturera om min blogg till en politisk debattblogg istället att vara en blogg som rapporterar om mitt liv. Varför kanske ni frågar?.. Eller inte alls frågar... Hur som helst så svarar jag.
En blogg som rapporterar om livet är ungefär det samma som rosa dagbok. En rosa dagbok är en tjejgrej. Tjejer har tjejbaciller!.. Och tro mig jag vet då jag fick klamydia för ett tag sen!
Men hur som helst så tror jag nog inte jag har guts nog att skriva en fullfjädrad politisk blogg. Speciellt inte när jag får så lite stöd som jag får! Hon Jessica W Sandberg som jag försökte debattera med på ett sakligt vis i mitt förra blogginlägg raderade mina kommentarer i hennes blogg och valde att inte kommentera mina argument alls! Jag jämnför detta med att fråga den populäraste tjejen i klassen om en dans på skoldiscot och få nobben...
- Tjaba Jessica, vill du dansa?
- Skulle inte tro det!
Inser ni nu hur sorgsen jag känner mig! Jag får ställa mig i skoldiscots hörn och surpla Bobsaft i plastglad och stirra ner i golvet i stället. Jävla tjejer! Men skamm den som ger sig! Jag spänner musklerna och går fram till klassens populäraste kille istället! Ni vet Calle! http://carlbildt.wordpress.com/.
- Tjaba Calle, vill du dansa?
- Att relationerna mellan omvärlden och styret i Sri Lanka inte är de bästa är ingen nyhet. FN:s humanitäre samordnade John Holmes avslutade i dagarna sitt besök med påtaglig besvikelse.
Nu har man från Colombo slutligen meddelat att man inte avser att ta emot mig på den gemensamma resa som David Miliband, Bernard Kouchner och jag planerat och utannonserat.
Beskedet har getts utan några som helst redovisade motiv. Och ingen förefaller att förstå vad som kan ligga bakom denna i sanning ytterligt märkliga manöver. Alla bara skakar på huvudet…
Länk till hela inlägget
Carl skriver att alla skakar på huvudet över beskedet att han inte är något vidare välkommen till Sri Lanka... Men är det nog inte så att det är du Carl och endast du som skakar på din skalle ! Att du inte själv begriper att du inte är välkommen med tanke på hur det gick förra gången.
I heard trough the grapevine om det senaste mötet i Colombo. Redan vid frukostmötet drog du fräckisar eller rapade så fort någon försökte föra in samtalet på den politiska situationen. Situationen skulle bara bli värre då du valde att hänga i konferanshotelets bar från klockan 10.00 - 20.00 istället för att gå på dagens alla möten. När representanter för Sri Lankas regering till slut fann dig i baren var du så packad att du började skälla ut dom för oroligheterna i landet.
- "In my country, Sweden you know! There´s no trouble... Not like this shithole, My honest opinion is that Sri Lanka is a fucking röra!" är citat som kommit fram så här i efterhand. Är det något du vill känna dig vid Carl?
Sen bör väl även efterfesten nämnas i detta sammanhanget. Jag kan i min blogg exklusivt publicera en video som spelades in i Sri Lanka under denna efterfest och jag tror att videon talar för sig själv om hur lämplig Carl Bildt och hans polare egentligen är som representanter för världssamfundet.
Du kanske minns vad Sri Lankas utrikesminister sa när han väckte dig nästa morgon där du låg i dina egna spyor.
Ni ska ut! Fatta läget!
Ni stinker sprit, era kläder ser ut som skit!
Erat toppmöte är slut! Rör på fläsket!
Som ni har svinat ner! Ni får inte komma hit något mer
Tänk att Sri Lankas utrikesminister Rohitha Bogolagama och den svenska whitetrashpoeten Björn Rosenström skulle uttrycka sig i så lika meningar.
Men hur som helst så anser jag att min redovisning ganska tydligt klargör varför du inte är välkommen i Sri Lanka Calle lelle.
Någon kommentar på detta?
Det blir nog en aningen konstig stämning på skoldiscot nu då killar i regel inte bjuder upp killar. Förmodligen kommer jag rent av misshandlas av ett skolans värstingar på vägen hem. Conny och Ronny kanske dom heter.
Men hur som helst så blir det nog ännu konstigare stämning på skoldiscot om Carl Bildt tackar ja till dansen som kanske visar sig vara en tryckare... Jag har lite svårt att föreställa mig att jag och Carl Bildt dansar tryckare inför ögonen på massor förvånade barn på ett mellanstadiedisco någonstans i Sverige... Fast helt ärligt och lite skämmigt så har faktiskt inte alls svårt att föreställa mig själv dansandes en romantisk tryckare med Carl. Jag har till och med valt låt! En klassiker...
... Men hur som helst så är jag väldigt nöjd med dagens inlägg i världsdebatten och min förhoppning och starka tro är att inlägget kommer spela en betydande roll i studiematerialet for mellanstadieelever under framtida historielektioner.
Ska jag rannsaka mig själv lite så är jag rätt ny på det här med politisk diskussion så döm inte mina felsteg för hårt. Mina 2500 politiska inlägg på www.flashback.info är nästan helt uteslutande reflektioner på nynazisters stolliga tilltag i delforumet nationalsocialism, fascism och nationalistiska ideologier. Dessa diskussioner har dock inte bedrivits från min sida för att påverka eller ändra dessa människors människofientliga inställningar till världen. Är man körd i huvudet och befinner sig på samhällets botten så vilar inte mina ord tungt någon dag om året.
Nej jag har fört politisk debatt med nazister mest för min egen underhållnings skull då de ofta uttrycker sig mer humoristiskt än clowner. "Vi ska fullföra führens plan och gasa alla judar... Eventuellt sända dom till Madagaskar" kan exempelvis dyka upp och svarar man då kanske "Men var ska lemurerna då bo?" så svarar de sakligt och än mer humoristiskt på det. "Lemurerna och judarna ska leva i samförstånd!".
Men hur som helst så har alltså min tid på flashbacks forum inte utvecklat min politiska förmåga nämnvärt. Denna politiska debattblogg är dock startskottet för min politiska storambition där jag genom skrift ska utveckla mig själv till vinna massornas tycke och sedan så tänker jag ta över världen.
Alltså... Hur i helvete?! Att triangeln kröker sig hej vilt kan jag gå med på men att de tre rören på den andra bilen plötsligt blir en frigolitbit utan att man ens märker det är bortom allt mitt förnuft! Nu är jag ännu mer förvirrad än jag var när jag började skriva detta inlägg vilket gör att förvirringskvoten på kommande text kommer att nå oanade höjder...
Men hur som helst så ska denna blogg inte handla om omöjliga objekt, den har aldrig handlat om omöjliga objekt och den ska satan inte heller handla om omöjliga objekt.
Tidigare har jag beskriva min tillvaro i denna bloggen så strukturerat som möjligt så att jag om hundra år kan sitta på ålderdomshemmet "Grankatten" och läsa mig tillbaks till min ungdom. Förvisso kommer inte mitt minne att vara helt kört i botten vid 121 års ålder men bloggen kommer fungera som ett stöd för memoreringscentra.
Det här är förresten jag om 121 år och det är mitt ettåriga barn Laban i mitt knä. När jag är 120 år så tror jag att är mogen nog att skaffa kottar och axla ansvaret som förälder.
Men hur som helst valde jag att strukturera om min blogg till en politisk debattblogg istället att vara en blogg som rapporterar om mitt liv. Varför kanske ni frågar?.. Eller inte alls frågar... Hur som helst så svarar jag.
En blogg som rapporterar om livet är ungefär det samma som rosa dagbok. En rosa dagbok är en tjejgrej. Tjejer har tjejbaciller!.. Och tro mig jag vet då jag fick klamydia för ett tag sen!
Men hur som helst så tror jag nog inte jag har guts nog att skriva en fullfjädrad politisk blogg. Speciellt inte när jag får så lite stöd som jag får! Hon Jessica W Sandberg som jag försökte debattera med på ett sakligt vis i mitt förra blogginlägg raderade mina kommentarer i hennes blogg och valde att inte kommentera mina argument alls! Jag jämnför detta med att fråga den populäraste tjejen i klassen om en dans på skoldiscot och få nobben...
- Tjaba Jessica, vill du dansa?
- Skulle inte tro det!
Inser ni nu hur sorgsen jag känner mig! Jag får ställa mig i skoldiscots hörn och surpla Bobsaft i plastglad och stirra ner i golvet i stället. Jävla tjejer! Men skamm den som ger sig! Jag spänner musklerna och går fram till klassens populäraste kille istället! Ni vet Calle! http://carlbildt.wordpress.com/.
- Tjaba Calle, vill du dansa?
- Att relationerna mellan omvärlden och styret i Sri Lanka inte är de bästa är ingen nyhet. FN:s humanitäre samordnade John Holmes avslutade i dagarna sitt besök med påtaglig besvikelse.
Nu har man från Colombo slutligen meddelat att man inte avser att ta emot mig på den gemensamma resa som David Miliband, Bernard Kouchner och jag planerat och utannonserat.
Beskedet har getts utan några som helst redovisade motiv. Och ingen förefaller att förstå vad som kan ligga bakom denna i sanning ytterligt märkliga manöver. Alla bara skakar på huvudet…
Länk till hela inlägget
Carl skriver att alla skakar på huvudet över beskedet att han inte är något vidare välkommen till Sri Lanka... Men är det nog inte så att det är du Carl och endast du som skakar på din skalle ! Att du inte själv begriper att du inte är välkommen med tanke på hur det gick förra gången.
I heard trough the grapevine om det senaste mötet i Colombo. Redan vid frukostmötet drog du fräckisar eller rapade så fort någon försökte föra in samtalet på den politiska situationen. Situationen skulle bara bli värre då du valde att hänga i konferanshotelets bar från klockan 10.00 - 20.00 istället för att gå på dagens alla möten. När representanter för Sri Lankas regering till slut fann dig i baren var du så packad att du började skälla ut dom för oroligheterna i landet.
- "In my country, Sweden you know! There´s no trouble... Not like this shithole, My honest opinion is that Sri Lanka is a fucking röra!" är citat som kommit fram så här i efterhand. Är det något du vill känna dig vid Carl?
Sen bör väl även efterfesten nämnas i detta sammanhanget. Jag kan i min blogg exklusivt publicera en video som spelades in i Sri Lanka under denna efterfest och jag tror att videon talar för sig själv om hur lämplig Carl Bildt och hans polare egentligen är som representanter för världssamfundet.
Du kanske minns vad Sri Lankas utrikesminister sa när han väckte dig nästa morgon där du låg i dina egna spyor.
Ni ska ut! Fatta läget!
Ni stinker sprit, era kläder ser ut som skit!
Erat toppmöte är slut! Rör på fläsket!
Som ni har svinat ner! Ni får inte komma hit något mer
Tänk att Sri Lankas utrikesminister Rohitha Bogolagama och den svenska whitetrashpoeten Björn Rosenström skulle uttrycka sig i så lika meningar.
Men hur som helst så anser jag att min redovisning ganska tydligt klargör varför du inte är välkommen i Sri Lanka Calle lelle.
Någon kommentar på detta?
Det blir nog en aningen konstig stämning på skoldiscot nu då killar i regel inte bjuder upp killar. Förmodligen kommer jag rent av misshandlas av ett skolans värstingar på vägen hem. Conny och Ronny kanske dom heter.
Men hur som helst så blir det nog ännu konstigare stämning på skoldiscot om Carl Bildt tackar ja till dansen som kanske visar sig vara en tryckare... Jag har lite svårt att föreställa mig att jag och Carl Bildt dansar tryckare inför ögonen på massor förvånade barn på ett mellanstadiedisco någonstans i Sverige... Fast helt ärligt och lite skämmigt så har faktiskt inte alls svårt att föreställa mig själv dansandes en romantisk tryckare med Carl. Jag har till och med valt låt! En klassiker...
... Men hur som helst så är jag väldigt nöjd med dagens inlägg i världsdebatten och min förhoppning och starka tro är att inlägget kommer spela en betydande roll i studiematerialet for mellanstadieelever under framtida historielektioner.
Ska jag rannsaka mig själv lite så är jag rätt ny på det här med politisk diskussion så döm inte mina felsteg för hårt. Mina 2500 politiska inlägg på www.flashback.info är nästan helt uteslutande reflektioner på nynazisters stolliga tilltag i delforumet nationalsocialism, fascism och nationalistiska ideologier. Dessa diskussioner har dock inte bedrivits från min sida för att påverka eller ändra dessa människors människofientliga inställningar till världen. Är man körd i huvudet och befinner sig på samhällets botten så vilar inte mina ord tungt någon dag om året.
Nej jag har fört politisk debatt med nazister mest för min egen underhållnings skull då de ofta uttrycker sig mer humoristiskt än clowner. "Vi ska fullföra führens plan och gasa alla judar... Eventuellt sända dom till Madagaskar" kan exempelvis dyka upp och svarar man då kanske "Men var ska lemurerna då bo?" så svarar de sakligt och än mer humoristiskt på det. "Lemurerna och judarna ska leva i samförstånd!".
Men hur som helst så har alltså min tid på flashbacks forum inte utvecklat min politiska förmåga nämnvärt. Denna politiska debattblogg är dock startskottet för min politiska storambition där jag genom skrift ska utveckla mig själv till vinna massornas tycke och sedan så tänker jag ta över världen.