You cant always get what you want
Men nu ska vi inte vara deppiga över denna dramatiska inledning. Nej det är första april och det är ju en jättekul dag för då får man lura folk utan att riskera åtal eller andra rättsliga påföljder. Just denna inledning av april gick dock inte så där jättebra då jag inte lyckades någon alls... ja förutom mig själv då. Jag lyckades lura i den dumma jäveln mig att en tjej var intresserad av mig men det gör jag i och för sig varenda gång jag ser en tjej.
"Hon gillar mig! Hon gillar mig! Hon gillar mig!" säger jag till mig själv varenda gång en söt tjej kommer in i skiduthyrningsbutiken. Med tanke på att tjejerna i regel ser lite oroade ut och vänder vid ingången över min monotona monolog (Hon gillar mig, hon gillar mig, hon gillar) så kanske de inte gillar mig så mycket som jag först trott. Jag är en rätt lättlurad prick. En gång blev jag lurad till Skåne och där satt en apa som lurade mig tillbaka... klassiker. Men ärligt talat så är Skåne ett landskap fyllt till brädden med inavlade halvdanska sverigedemokrater med endast jordbruk i tankarna så jag var rätt nöjd med att komma därifrån.
Även om jag inte lyckades lura någon så blev jag lurad själv vilket gräver mig djupt! En kille som mig kan man lura till nästan vad som helst... Okej man kan lura mig till precis vad som helst. Men min personlighet klarar trots detta faktum inte av att hantera skammen och skratta gott åt ett skämt efteråt. Nej ordet hämnd kommer att eka i mitt huvud för att på något vänster bygga upp min raserade och mycket mycket vridna självkänsla.
Det som skedde var att Skidskolan vägg i vägg med oss lurade i oss att en oanmäld skolklass på 100 elever skulle dyka upp och hyra skidor. Vi var lite underbemannade för 100 elever så jag tog arbetsbilen och åkte hem till lediga Glaciär-Glenn och stormade in i hans rum och krävde att han dels skulle vakna, dels skulle ta på sig, dels sätta sig i bilen och mestadels arbeta. Tillbaks på skiduthyrningen fanns en lapp med "April april din dumma sill" undertecknad aprilskämtarna på skidskolan.
Först blev jag arg och bet mig hårt i handen för att inte totaltoktilta, sen blev jag ledsen över hur de jag bjudit på kaffe så många gånger har kunnat med att göra så emot mig, sen blev jag röd av skamm. Många tar aprilskämt på skämt. Inte jag. Jag tar aprilskämt på blodigt allvar.
Jag tänkte först döda skidskolans söta hund Jerker! Mina arbetskamrater förklarade dock att det skulle vara en väldigt drastiskt manöver och inte riktigt fungera som aprilskämt då jag inte riktigt skulle lura någon genom att döda en stackars jycke. Förmodligen skulle jag nog inte heller lyckats döda hunden ändå utan den hade nog istället bitit ihjäl klena mig med sina käftar.
Glaciär-Glenn och Skäggapan uppmanade mig upprepade gånger att släppa det hela. De kan ju ingenting om det här med första aprilkrig. Men när de fått på mig tvångströjan och tvångsmatat mig med färgglada piller så kunde jag faktiskt tänka lite klarare.
Jag kom på att jag inte behövde döda Jerkus på riktigt utan bara lura i ägarinnan att han hade dött. Jerkus brukar nämligen bli utsatt på terassen utanför Skiduthyrningen och skidskolan då han behöver luftas lite. Om hon skulle göra det i dag den första april så skulle man ju kunna ta av kopplet och hänga ut det för terasskanten och sen lotsa iväg Jerkus någonstans. När ägarinnan skulle komma gående och hämta sin hund hade hon alltså trott att hunden hände tre meter ovanför mark i kopplet på andra sidan terasskanten. Vilket perfekt aprilskämt!!!
Jerkus blev dock inte utsläppt av ägarinnan på hela denna dagen.
No, you can't always get what you want
You can't always get what you want
You can't always get what you want
Så jag fick inte min aprilrevansch på skidskolan som spöade skiduthyrningen denna först april.
You can't always get what you want
You can't always get what you want
You can't always get what you want
Och Jarl Alfredius är död!
You can't always get what you want, no!
You can't always get what you want
You can't always get what you want
Men igår satt jag hemma på altanen med en sofiero i handen och lyssnade på All saints - pure shores med utsikt över ett snötäckt landskap och bara gottade mig samtidigt som vårsolens sista strålar värmde mig innan de dök ner under horisonten.
But if you try sometimes you might find
You get what you need
Mothers little helper
Ta exempelvis mitt sovrums golv som är grabbigt täckt av unkna underkläder, " vi menn" tidningar och boken the game som inte lästs ut. Självklart inte beroende på att jag inte har ett grabbigt intresse för vad som står i skrivet i boken utan snarare för att min grabbiga dyslexi gör att jag har svårt att förstå all typ av skrift. Jag har försökt läsa både Maos lilla röda och Mein kampf men min dyslexi gör att respektive ideologi verkar helt jävla skruvad.
Vidare grabbighet finns självklart i min, Skäggapans och Glaciär-Glenns beteende då vi har spenderat lite väl mycket tid med varandra... Och det säger jag er, Vilka jävla idiotfittor de där jävla kukhuvudena e! Det där är ett exempel på en mycket grabbig kommentar och precis så språkar vi med varandra hela tiden... Ger vi inte varandra spontana förolämpningar med starka könsanspelningar som helt saknar humoristiska poäng så tilltalar vi inte varandra alls.
Jag får dock ge fransmannen som arbetar här på skiduthyrningen att han sällan tar till sexuella förolämpningar, istället kan han han vara helt tyst en dag bara för att plötsligt komma fram till mig och väsa fram "The only good snowboarder is a dead snowboarder!" då han vet att jag åker snowboard. Sen säger han inget mer på hela dagen. Jag undrar om han trivs här...
Det fick dock en till social grabbig kontaktmetod vi brukar använda för att kommunicera med varandra på våran arbetsplats. Kasta snöbollar på varandra med snö som fastnat på skidor som leveras in på vår lilla skiduthyrning. Fast Skäggapan, Glaciär-Glenn och fransmannen kastar isbollar och man kan faktiskt bli BLIND! (drömmer mig tillbaks till snöbollskrigen på 1990talets skolraster då vi kastade isbollar på de mobbade barnen som jämnt tjatade om att de kunde bli blinda. Vi tog detta under omtanke och började då istället kasta isbollar på blinda barn.)
Tidigare så dunkade vi varandra med knytnävarna i varandras ryggar på arbetet för att ge uttryck för vår grabbighet men jag har rätt känslig rygg samt nära till tårarna så gråtandes skrek jag till min personalstyrka på ett personalmöte jag kallat att de fan fick sluta slå mig eller så skulle jag ringa min mamma eller avskeda dom! Min mamma inger tydligen en enorm respekt för grabbarna för de har slutat att slå mig. Jag har dock en starkelistarkstarkstark känsla av att skitsnacket bakom mig rygg har ökat markant sen det personalmötet.
På tal om min mamma så har hon berättat att även hon slutat läsa min blogg då inläggen är alldeles för långa, ostrukturerade och moraliskt skamliga. Hon meddelade att hon även slutat läsa då hon börjar bli rädd för sin egen son. "Menar du min bror som var här och hälsade på över nyår för jag bloggade ju knappat om honom" undrade jag. Mamma berättade att sonen hon började bli rädd för var ingen annan än jag. Jag förstår mor.
Kids are different today
I hear evry mother say
Mother needs something today to calm her down
And though she's not really ill
There's a little yellow pill
Länk då inbäddningen är avstängd
Tidigare har min blogg varit en blogg bara en bloggares mor kan älska. Nu har den sjunkit även under den högst kritiska nivån vilket gör att läsarnivån är nere på... noll.
MEN SÅ BRA DÅ! Ser det ut som om jag bryr mig om vad det äckliga vuxna etablesemanget anser! Det är INGEN som förstår mig! Jag ska börja knarka!
Välkommen till knarkbloggen www.rocc.blogg.se, bloggen ingen läser. Eftersom ingen läser detta förutom möjligtvis en framtida kommisarie för en framtida polisutredning så kan jag skriva precis vad som helst utan att få någon skit eller bli dömd av någon. Därför kommer nu en framfantiserad dialog helt utan syfte!
- Du jag började blogga innan du var påtänkt
- Jag var åtminstone påtänkt till skillnad från dig!
- Jag var visst påtänkt!
- Du ska nog se att din kromosompumpade mongopäron inte tänkte särskilt mycket alls när det begav sig! Det lattjade lite i mysrummet på vårdhemmet och vipps så var livmodern packad. Att spy spontant och bli av med mensen såg inte kärringen som någon större ovanlighet och henne extrema övervikt gjorde att den lilla krabaten varken gjorde till och från i mammas utseende. Helchockad nio månader senare kände hon ett akut behov av att skita från framsidan och tittade plötsligt du fram så kom fan inte påstå att du var påtänkt!!
Ni som mot förmodan valt att läsa detta kanske känner er aningen förvirrade över denna text men tänk då på hur djävulskt förvirrad jag som skriver denna bloggen måste vara. Ojojoj...
(I cant get no) satisfaction
Jag inledde sommaren med att väcka alla sjudvärgarsovare samt Snövit med att sjunga "Sommartid! När jag svävar fram i mörkret aha! Sommartid! Ger en skön highwayfeeling!". Väckningen var föga populär för Snövit då hon som vanligt helst vill ligga och sova i sin glaskista i sitt rum och invänta prinsen utan morgonstörningar. Här kommer man och sjunger och vill muntra upp men skit ska dvärgjäveln ha i samtliga fall.
Evenemanget Ridderrennet för handikappade personer är över och inte ens en enda tjej lyckades jag ragga upp när jag var ute var härom kvällen... Inte ens en blind. Som hämnd ska jag skämta vilt i denna blogg över alla gånger de tog fel stavar och skidor i backen! Nej det ska jag kanske inte.
Jag har faktiskt hög moral och prioritet nummer ett är att visa respekt mot mina medmänniskor... Men om rätt nu ska vara rätt så var det ju inte särskilt respektfullt av dom blinda tjejerna att säga "Döh, jag hör redan på din röst att du måste se för jävvlig ut!" när jag drog fram storcharmen i baren. Det kom dock fram några blinda killar och stötte på mig då min röst tydligen antydde på att de hade med en kvinna att göra.
Jag gick vidare med stormuskedundret vid vattenhålet på SAS källarbar på jakt efter villebråd.
En tjej i rullstol berättade att hon hellre skulle ramla framför ett tåg än att följa med mig hem och då snackar vi om tjej som vet precis hur det känns att ramla framför ett tåg. Lite deppad blev jag ju förståss men som tur är så är jag en rätt tankspridd person och glömmer lätt bort hur frånstötande jag är så mitt självförtroende letade sig upp igen och åter igen var jag uppe med bössan och velade i barlokalen.
Alltså inte bokstavligt talat... Jag hade inte med mig något vapen till Radison SAShotelets källarbar och säg nu att jag hade haft vapen med mig så hade jag självfallet inte siktat mot någon och säg nu att jag siktat emot någon så hade jag självfallet inte avlossat vapnet och säg nu att jag hade avlossat vapnet så hade jag naturligtvis inte siktat mot huvudet. Man är ju inte helt knäpp i knaskastrullen.
Mitt självförtroende blev hur som helst så högt att jag vågade mig på att försöka flirta med söta Snövit som tagit en pause från glasgraven för lite öldrickning på Beiotstølens krogar. Snövit knäppte bort mig med sina fingrar.
Alltså bokstavligt talat...
skit ska dvärgjäveln ha i samtliga fall.
I can't get no satisfaction,
I can't get no satisfaction.
'Cause I try and I try and I try and I try.
I can't get no, I can't get no.
Street fighting man
Jag blev lite försiktigt misshandlad av Samen när han dök upp här i Beitostolen i förrgår arg som ett bi över mina hänsynslösa bloggrapporter. Saken är den att jag inte direkt är någon natural born streetfighter så samen såg inte direkt någon utmaning med att bonka ner mig och menade att det hade varit lika enkelt att brotta ner en gul liten kyckling som det är att brotta ner ett litet darrigt asplöv som mig.
Hur som helst tyckte jag att nu när samen gjort sig besvär för att resa iväg hit till Beitostolen för att slå ner mig så fick han ju allt ta och stanna några dagar. Så jag bjöd in honom till våran stuga. Samen var ju inte den som var den och tackade gärna ja till erbjudandet. Han erbjöd sig också att lära ut lite i the art of mortal kombat för så där jävla lättomkullvält som jag var fick man helt enkelt inte lov att vara. Han höll nästan på att klicka till det igen endast på grund av det.
Så vi satte oss där i våran stuga och knäppte några öl och Samen inledde slagsmålsutbildningen och sade det att
- "Evrywhere I hear the sound of marching, charging feet, boy
cause summers here and the time is right for fighting in the street, boy"
- "Det är inte sommar än väl?" sade jag
Samens ögon började växa och han var tvungen att bita sig i handskarna på grund av sin ilska och väste fram med galen röst "Rätta mig inte". Från och med den stunden slutade jag rätta Samen.
Kursen i aggresivt beteende rullade vidare till kvällens krogrunda som gick till Arnolds. Jag, Skäggapan och Glaciär-Glenn letade förbrilt efter tänkbara offer för att kunna utföra våra nyinlärda fightknep på men hela baren var folktom. Då började Samen istället snegla hotfullt mot gruppen han var ute med så vi tog snabbt det demokratiska beslutet att gå vidare till lobbybaren på SAShotelet. Där var Samen snabbt framme och beställde vargtass. Den polska bartendertjejen visste inte vad vargtass var. Han höll nästan på att tilta till där igen endast på grund av det.
Jag trodde hur som helst att lektionerna var avslutade när vi lunkade hem packade som åsnor till våran hytte i glada natten men då dök plötsligt Snövit upp som gästföreläsare. Jag råkade föra lite oväsen när vi ramlade in vid fyratiden... Ja lite oväsen är kanske en underdrift. Snövit vaknade vilket hon i princip bara gör om hon blir kysst en av prins. Yrvaken och besviken över en utebliven vacker prins så gav hon det grötfula substitutet, jag en lektion i argsinthet. Tack.
På morgonen bad jag Snövit om ursäkt och lovade att vi aldrig mer skulle komma hem fulla som en överfulla kastruller och väcka henne... Det lite trista med det löftet var att kvällen där på var jag, Samen, Skäggapan och Glaciär-Glenn på flaskan igen. Det som var ännu mer trist med det löftet var att just denna kväll skulle avslutas med att Glaciär-Glenn gjorde något så jävla idiothelvetesdumt att fan hälften av hans misstag skulle räcka för att klassa honom som en mycket gravt förståndshandikappad person. Detta misstag påverkade förmodligen Snövits sömn en aning och då snackar vi om en dam som snaskat på ett förgiftat äpple. Vad var det då för misstag tro? ... Undrar ni läsare det? För tjata fan inte för då jävlar smäller det! (Biter på handsken)
Kvällen började avslappnat i Sashotelets simhall och fortsatte avslappnat i Sashotelets bastu med lite avslappnad och avslagen pilsner. Den avslappnade tillvaron bröts dock då Samen förklarade för mig att nu var det dags att fatta pennan igen för lite lektioner... Gatuköket Khalles hade nämligen inte renkött som tillval på pizzamenyerna. Han höll nästan på att flippa till där igen endast på grund av det.
Kvällen gled vidare till Swingen och nu insåg vi alla fyra grabbar att det var hög tid att släppa de ljuva tankarna om FIGHT, FIGHT, FIGHT mot SEX, SEX, SEX för den tighta baren var proppad med sockersöta tjejer... Söta tjejer som var ledsagare åt handikappade människor i evenemanget Ridderrennet som jag skrev om som hastigast i det senaste blogginlägget. Är man ledsagare åt handikappade människor så har man moral och kanske då till och med sådan moral att man kan välgörenhetsligga med en så vanskapt ful grabb som jag! Empatisex for the win tänkte jag och flörtade vilt!... Jag fick inget sex med motiveringen att det fanns spärrar på hur lågt man kan sjunka för att hjälpa de svaga.
Så lite deppig och nergången drog jag mig till baren och drog till mig en ölslatt som någon lämnat efter sig... Trodde jag... Ölslatten visade sig att inte alls vara left behind utan tillhörde en gubbe som som anklagade mig för att vara tjuv och vips så var SEX, SEX, SEX utbytt mot FIGHT, FIGHT, FIGHT igen!
Men jag vågade inte riktigt ta steget till mitt första krogslagsmål där då jag benig som en påse fiskrens inte hade haft någon bra chans mot de två fullvuxna norrmännen som dessutom backades upp av en tjurig bartender. Jag hade ju inte ens Samen med mig med mig då han var på väg att börja slåss med en annan snubbe två bord därifrån.
Jag fick helt enkelt betala för en ny öl och inse att slaget var förlorat och att stridsyxan var tvungen att begravas innan den färgats röd. Jag surplade upp en drinkslatt som någon lämnat efter sig som fick representera sexet jag inte fått och en till drinkslatt som någon lämnat efter sig som fick representera fighten jag inte fått. Sen stängde baren och vi kördes ut.
På utsidan flaxade en ledsagarkille som jag valt att kalla Vilde Bill, runt och skulle slåss med precis allt och alla. Skillnaden mellan Vilde Bill och Samen är att Samens våldsamma beteende är något jag skämtat fram som underhållning till denna bloggen. Vilde Bills våldsamma natur som jag nu kommer beskriva är helt och hållet sann.
När nu Vilde Vill nått Samen i sin bråkstartarturné tog jag honom i all välmening några meter åt sidan och förklarade väldigt pedagogiskt för Vilde Bill att det kanske inte är den bästa av idéer att ge sig på Samen då Samer liksom kan det där med att slåss. Just då kom en söt branschtjej fram ifrån ingenstans i Beitostolennatten och tog min arm och sa "Nu går du iväg med mig".
"Spontant ragg, Allright!" tänkte jag innan mitt minne kläckte fram att hon var tillsammans med en annan branscharbetare här uppe. Hon ville inte ha love long time utan ville endast avstyra ett slagsmål genom att dra bort mig från Vilde Bill då hon förstått situationen som så att det var riktigt nära att han kastade sig över mig som ett vilt lejon. Då när hon sa det så mindes jag att Vilde Bill skakat lite väl märkligt av upphetsning där utanför Swingen.
Trots frånvaron av streetfight så kändes det som att streetfightingdosen var fylld för natten och gänget började strosa hemåt. Lite utan anledning bjöd vi också med oss en ledsagarsnubbe som vi träffat tidigare på kvällen. Jag har valt att kalla honom Lugne Luke.
På Beitostolens enda street hann Vilde Bill i kapp den hemlunkande skaran och ville följa med hem till oss han med. Vi sade att han inte var välkommen hem till oss. Speciellt inte klockan fyra på natten, speciellt inte så full som han var och speciellt inte med tanke på att försökt slåss med samtliga. Vilde Bill blev så arg över att han inte fick följa med att han åter igen försökte slåss med samtliga.
I gatlampornas sken försökte vi i en halvtimme att få Vilde Bill att acceptera de faktum att han inte under några omständigheter fick följa med hem till oss och att streetfightingtimmarna var över. Vilde Bills ambitioner att följa med oss hem domnade till slut och byttes ut mot ambitioner att inte Lugne Luke skulle få följa med hem till oss han heller. Lugne Luke och Vilde Bill kände varandra sen tidigare och det var tydligen ett stort nederlag för Vilde Bill om Lugne Luke skulle bli hembjuden och inte han.
I gatlampornas sken försökte vi i en halvtimme att få Vilde Bill att acceptera det faktum att Lugne Luke helt själv fick avgöra själv om han ville följa med oss hem eller inte. Lugne Luke ville gärna följa med oss hem och nu var det nog mer på grund av han var rädd för Vilde Bill mer än att han ville umgås med oss.
Mot all odds lyckades vi genom en strategiskt överlägsen manöver gå i från Vilde Bill och under samma veva försvann även Glaciär-Glenn och Skäggapan. Jag, Samen och Lugne Luke kom in i våran stuga tio minuter senare och tillsammans gratulerade vi varandra över att vi lyckats bli av med dårfinken Vilde Bill. Notera också att vi var mycket tystlåtna för att respektera Snövits sömn.
Vi slog oss ner i stugans fåtöljer och njöt över att kvällens äventyr och Vilde Bill numera var ett avslappnat kapitel. Trodde vi. För klockan halv fem kommer Glaciär-Glenn instigande med en gäst han bjudit med... Gästen var Vilde Bill, våldsammare än förut.
Vill bara bryta inlägget för att tacka Glaciär-Glenn för både hans misstag och hans urvattnade intelligens. Tack Glaciär-Glenn, det gjorde du dåligt.
Vilde Bill stirrade med galen blick på oss alla och plötsligt stod allihop upp i våran hall. Stämningen var aningen hotfull och alla förutom Vilde Bill insåg att det var nog hög tid att lugna ner Vilde Bills temperament och få honom att avlägsna sig i från lokalen. Vilde Bill ville inte lugna ner sig eller avlägsna sig i från lokalen. Vilde Bills vilja var stark.
Han förklarade att hans vänner i Oslo skulle komma upp till Beitostolen och slå ner oss.
- JAG VET VAR NI BOR! sa Vilde Bill
Vi visste att han visste var vi bodde då han för tusan befann sig precis där vi bodde men det sa vi inte. Det vi istället sa var att han gärna fick gå ut ur vårat boende snarast möjligt och att gärna får dämpa volymen på sin röst då Snövit försöker sova två rum därifrån.
Vilde Bill försökt desperat leta fram fler argument för att vi skulle låta honom få stanna eller eventuellt kasta ut Lugne Luke. Han förklarade att han och hans Oslopolare skulle söka upp och döda våra släktingar och att det skulle bli en enkel släktforskning nu då han visste var vi bodde. Sen skällde han ut Lugne Luke och eftersom det i slutändan är Lugne Lukes fel att mina och Samens släktingar skulle bli dödade.... Om Lugne Luke inte följt med hem till våran stuga hade ju aldrig situationen uppstått som resulterat i att han lovat att döda våra släktingar. Jag får faktiskt ge Vilde Bill att han säkerligen kunnat redusera min pappas bondesläkt från Västergötland eller mammas bryllingar i Stockholm men Samens släkt... Samens släkt är samer... Hajar du Vilde Bill?
Vilde Bills närvaro i vår lägenhet varade i en halvtimme och avslutades med att Skäggapan kom in i stugan då han varit ute och nattsuddat längst. Trots sin ringa hjärnkapacitet så förstod han att fyra personer plus en eventuell prinsessa skulle bli en för tuff match. Han sade farväl vänligt men bestämt genom att hota att slå ner Skäggapan för att sedan lotsas tillbaks till Beitostolen av Glaciär-Glenn.
På morgonen var vi inte de populäraste personerna i Snövits sömnundernärda ögon och Glaciär-Glenn var inte den populärste personen i de i Snövits ögon opopulära personerna.
Gimme shelter
Telefonsamtalet gick så här:
Jag - Ja det är jag
Samen - DUUU!
Jag - Ja, jag!
Samen - Jag sitt här på min trimmade skoter med vassa samekniven i ena handen och den skattefria dunken i andra!
Jag - Jaha... Men vilken hand har du på styret då?
Samen - Det ska du ge faan i! Jag är på väg till Beitostølen för att snitt upp dig som en liten liten fjällemmel!
Jag - Alltså är det på grund av blogginl...
Samen - TIG MED DIG! ingen håna samesläktet utan att få betala dyrt! Och när jag säg dyrt då menar jag inte 10000 renar!
Jag - Så du menar...
Samen - Att du ska vidare till de sälla jaktmarkerna
Jag - Och göra vad?
Samen - Alltså begrip nu, jag ska bonk dig som om du var en tålig trolltrumma!
Jag - ... Är du full?
Samen - Jag är full som kåta där det serveras gratis lingonsprit! Men det hör int hit... Vad som däremot hör hit är att jag dyk upp i Beitostølen vilken minut som helst nu för att döda dig!
Jag - Alltså snälla samen... *KLICK*
Så här sitter jag nu och ångrar djupt att jag någonsin skrev något negativt om Sveriges indianer! Jag har ingen tid att fly och det finns ingenstans att gömma sig här i Beitostølen förutom i snön. Snön smälter snabbt i aprilsolen och med samens djuriska egenskaper lär han sniffa reda på mig i vilket fall.
Oh, a storm is threatning
my very life today
If I dont get some shelter
Oh yeah, Im gonna fade away
Kanske en lösning är att snabbskriva ihop en officiell ursäkt till samefolket för att då kanske stilla samens vrede.
Till Sveriges samer
Förlåt mig! Det jag skrev på http://www.rocc.blogg.se/ den 19 april 2009 om samer var etiskt och moraliskt fel. Så nu tycker jag att ni samer visar att min ursäkt är mycket berättigad med tanke på att ni är ett mycket fint folk som inte dödar stackars mig. Sen kan ni väl lägga av att endast gifta er med era egna kusiner och skjuta prick på bärplockare när ni ändå är i gång så ska ni se att apartheidregimen kommer falla bort och att samerna äntligen kommer integreras i det svenska samhället.
Det tråkiga med denna ursäkten är att samen inte kommer hinna se den innan han ser mig. Just nu hoppar han säkerligen av skotern på parkeringsplatsen här utanför skiduthyrningen med endast ett ting i tankarna och det är inte att gå online och kolla http://www.rocc.blogg.se/.
Så hur ska jag gå till väga för att överleva detta? Kanske är det dags att kräva valuta för beskyddarpengarna maffian nere på den turkiska restaurangen tvingat av mig de senaste månaderna? Det bör vara åtminstone fyra turkiska maffiosos där plus två afghanska kockar som kan försvara mig mot samen. Nej fan det räcker ju inte ens på långa vägar... Ska man stoppa en arg same så får man faan ringa upp norska armèn...
Hmm. Nu när jag tänker på det så är ju ta mig tusan norska armèn här i Beitostølen i detta nu. Ridderrennet arrangeras varje år i Beitostølen för fysiskt handikappade människor och detta arrangeras med stor hjälp av norska armèn. Nej faan nu kommer han här... *smock*
B.N.S.
Nu är Snövit tillbaks i boendet igen men skriver jag ännu ett blogginlägg som endast handlar om våran prinsessa så tror jag att folk kommer börja ana min besinningslösa kärlek till henne. Detta vill jag ju självklart inte avslöja ännu (Sånt är ju sååå genant) så för att göra det extraklart hur lite amore jag hyser för Snövit så lämnade jag Beitostølen lagom till att hon lyckades ta sig upp ur varggropen där hon spenderat de senaste dagarna.
Så var åker man i Norge om man är en svensk halvkorkad ungdomling med kärlekstrassel. Just det! Hemsedal!
Så jag och Skäggapan lämnade Glaciär-Glenn, Snövit och våran snötäckta stuga behind. Att se Glaciär-Glenns dvärgpilska blick där han stod bredvid Snövit på yttertrappan och vinkade iväg oss gjorde mig sorgsen. Som tur är så har inte våran firmavan någon sidobackspegel och hela lastutrymmet är proppat med söndriga skidor och fjällpulkor vilket täckte utsikten även för frambackspegeln så jag behövde inte se när Glaciär-Glenn började jucka mot Snövits ben.
Road to Hemsedal
Turen till Hemsedal var en trevlig tur. På de tämligen raka vägarna till Fagernes åt jag och Skäggapan upp varsin påse Ahlgrens bilar till tonerna av "Its a beautiful life" med Ace of Bace. Det var gott för stunden men när vi svängde av på riksväg 51 efter Fagernes började liksom ahlgrensbilarna sladda runt värre i magen än våran bil gjorde på fjällvägen i fråga.
Riksväg i Norge innebär nämligen inte riktigt det samma som riksväg i Sverige. Riksvägarna i Norge får traktorvägen i min hemby som endast min grannes gamle grålle (en traktormodell) orkar tråla sig upp för att framstå som en autobahn. Fast är man är fattigt land som Norge så är det ju helt förståligt att man helt enkelt inte kan ta sig råd att ta hand om sina vägar eller för den delen sin egen befolkning...
Jag är helt säker på att Oslos alla uteliggare och narkomaner alla är överens om att norska statens oljefond (Som i maj 2008 var uppe i värdet 2 400 000 000 000 norska kronor) endast skall användas när de sämre tiderna slår till. Sämre tider innebär inte den totala kollapsen av den norska narkotikapolitiken eller den empatiska tomhet som norrmän valt att kalla socialvård.
Nej sämre tider innebär endast och absolut endast den stundande apokalypsen då Gud kommer uppenbara sig och dömma levande och döda. De norska statstjänstemännens plan är då alltså att köpa sig fria från skuld från sin omänskligt omoraliska fondförvaltning genom att erbjuda Gud en check på 2400 miljarder norska kronor.
Några dagar efter domedagen ringer Satan till Gud från den eviga förkastelsen (also know as helvetet) och undrar var hans norska fondförvaltare håller hus. På andra telefonnätet sidan sitter Gud på Bahamas med en Pina colada i handen och berättar att allting var ett stort missförstånd... Joakim von anka och norska staten är och förblir änglar med hjärtan och hjärnor av guld.
Vi överlevde hur som helst fjällstigarna till Hemsedal där vi fick möta legenderna och kollegorna Samen och Gamen. Samen och gamen arbetar på en sportbutik i Hemsedal som ägs av samma ägare som äger skiduthyrningen i Beitostølen där jag och Skäggapan arbetar och det är på den väggen vi har fått kontakt med dessa hedersknyfflar.
Samen
Samen visade att att alla fördomar om samer som gemene oursprungssvensk hyser mot de stackars lapparna inte stämde alls... Nej nej nej. Samer är mycket värre än vad vi äns kan fördömma fram!
Samen berättade detaljerat om sin största hobby som visade sig vara att smyga sig på och bryta nacken av små ekorrar... Han berättade även om att sametinget lagstiftat att jakt inte får bedrivas utan alkohol och att blodsutgjutelse måste ske under dessa tillställningar för att blidka de samiska gudarna. Finns det inte ren, småvilt eller varg i sikte då riktas piporna istället mot mänskligt byte. Promillen gör hur som helst att kulorna sällan träffar där de ska så sametinget tog ett klokt beslut när de beslutade spriten ska bli ett tvunget inslag i jakt.
Att samekultur innebär salt kaffe, incest och näverslöjd är väl egentligen inte fördomar gentemot samer utan snarare vedertagen fakta. Samen höll helt med och menade att just salt kaffe, incest och näverslöjd var det finaste samevärlden hade att erbjuda... Efter att han avslutat den meningen tog han en näve salt, slungade ner i sin skållheta kaffekopp, svepte koppen, ställde ner koppen, lutade sig tillbaks i stolen, mumlade för sig själv "incest..." och morrade lite sexuellt åt sin egna tankar...
Jag blev förståss mycket intresserad av att få höra mer om hur en same väljer att leva så jag bad honom att berätta mer om hur det går till i kulten. Våran glade same berättade att samernas största fiender var markägarna... Vilka markägare kan man ju då undra?... Jo alla Sveriges markägare som inte tillåter en renflock att beta sig mätt på deras territorium. Det är ju en del kan man misstänka.
Samen hade varit med på en 40årsfest där både markägare och samer hade varit inbjudna. Efter förrätten då klickade det... Och hela festen förvandlades till ett nytt världskrig. Samen och de andra ungdomarna som satt vid ungdomsbordet på festen tog det dock lugnt trots kalabaliken och stämde upp i sång för sina föräldrar som slogs på festlångbordet.
Gamen
Gamen var en imponerande historieberättare och det var en genant tillställning för mig när jag skulle försöka mig på att historia över honom. Jag ångrar så att jag ens gav mig in i kampen. Den nobla sporten historieförtäljning är ju inte direkt min starkaste sida då jag brukar snubbla bort mig från sammanhanget och plötsligt prata om indiska prostituerade fakirer när jag egentligen skulle berätta om damen nere på snabbköpets utmanande blickar.
Gamen gav dock ett mycket lugnt och sansat intryck vilket vilda historieberättare inte brukar ge i från sig så jag vågade mig på en duell i solnedgången trots allt. Det skulle jag aldrig ha gjort. Gamen slog mina usla historier sönder och samman med alla dårar han träffat i sina dagar... Ta bara Sigge som träffat en brud via en nätsite och helkär berättat hur lyckliga de var tillsammans bara för att några timmar senare få reda på att bruden begått självmord. Hur kan man toppa en sån grymt rolig historia! It cant be done! All respekt gam.
Hemsedal
I dessa tvennes trevliga sällskap visade sig Hemsedal vara en heltrevligt tillställning även om det vilda Hemsedalfestandet lös lite med sin frånvaro. Förvisso var det mitt i veckan vi klampade in där på Hemsedalskrogen "Älgen" men jag tror ändå Beitostølen skulle kunna bjuda på fler festare vid samma dag och tid. Vad Beitostølen dock inte skulle kunna bjuda över Hemsedal med är svenska branscharbetare och detta till trots att 75 procent av de säsongsanställda i Beitostølen är svenskar.
Så vad är det som lockar så många Svenskar till Norges alla skidorter? Är det på grund av att "Skistar" som äger Hemsedals och Trysils skidanläggningar är ett svenskt företag? Är det på grund på att svenskar arbetar bättre än gemene norrman? Eller är det för att svenskar inte är så noga med ting som anställningsavtal och övertidsättning?
B.N.S
Ja frågorna hoppar sig i snöstormen men det vi hur som helst kan konstatera är att vi är en hel del svenskar i Norge och därfor har jag som en liten uppföljning till den gamla klassiska rasistiska föreningen Bevara Sverige svenskt skapat Bevara Norge svenskt.
Jag gillar många norrmän men någon måste faktiskt våga yttra sig i detta politiskt korrekta samhalle... Det är så jävla många lata norska soffliggare som lever på de norska bidragen utan att alls bidra till det norska samhället. Dessa norrmän ska inte få suga ut mina surt förvärvade skattepengar utan bör så fort som möjligt avlägsnas från Norge och skickas till sina hemländer.
Denna mycket brännande fråga handlar inte bara om bidragstagarna utan även om den tunga kriminaliteten. Det finns ett tydligt samband mellan hur många norrmän det finns i Norge och hur mycket brott som begås. Kan inte norrbaggarna bete sig i enlighet med norska lagar så ska de inte heller vara kvar i Norge! Jag tar fram ridstövlarna och piskan och skriker "UT MED PACKET!"...
Nej nu gick det lite väl långt i detta blogginlägget... Jag ångrar allt jag skrivit och lägger här med ner B.N.S. Jag tackar dock föreningsmedlemmarna för stödet och förtroendet.
Tomas
En anledning till mitt bristande engagemang i frågan är att jag nu när jag tänker på det aldrig träffat någon bidragstagande eller kriminell norrman. Ja i och för sig. Det skulle vara Taxiviktor då... Nej norrmän är i regel ett mycket välkomnande, trevligt och generöst släkte och det visades senast nu i Hemsedal då vi blev bjudna på den finaste drycken av de alla på efterfesten vi hamnade på. Öl.
Undantaget som bekräftade regeln på efterfesten var en helgalningen Tomas som inte alls var särskilt välkomnande eller trevlig då han oprovocerat kastade ut mig och oprovocerat slog till Skäggapan... Fyra gånger. Hans norska vänner visade solidaritet genom att ställa sig på våran sida och hota med att slå ner honom om han inte la ner beteendet.
Tomas lyssnade faktiskt på sina bröder och la ner beteendet. Han satte sig vid mig och berättade att han tyckte att jag var väldigt snygg och sen började han fingra sexuellt i min lugg. Jag uppskattade Tomas bättre när han var av våldsam natur.
Hemsedal
Eftersom Gamen var på arbete och Samen var bakfull som en liten liten kamel så fick jag och Skäggapan stå på skidor själva i Hemsedalsbackarna. Solen lös och vinden ven på fjällområdet som fick Beitostølen att framstå som Sälen som då i mina ögon inte är något skidområde utan snarare några danska kullar.
Backarna var helt okej men vårvärmen hade smält backarna som sedan frusit om och vipps så har man en stenhård skridskobacke istället för ett hav av sammetsmjuk lössnö. Detta fick mig att gråta lite. Jag gråter lätt. Nära till mina känslor. Alltså så där jättenära... Nu när jag sitter här och bloggar om det så blir jag nästan lite rörd över min egen känslighet. Så jag börjar i detta nu gråta framför tangentbordet. Buhu.
Kommandoran och fattighjonen
De senaste kvällarna har vi alla tre dvärgar suttit och glott på ytterdörren med hoppfulla blickar och tillsammans körat fram en klassisk låt från filmen Vildängel:
Jag är samhällets dvärg
en känslomässigt stympad individ
jag är själsligt förkrympt
en dvärg med tankar utan liv
Kommer inte snövit snart?
Kommer inte änglarna att landa?
Kommer ej det goda livet snart?
Denna sången har varken muntrat upp oss eller fått Snövit att stiga in genom omskrivna ytterdörr så så det är kanske lika bra att glömma Snövit och hennes hushållning och omhändertagning. Men en riktig prinsessa med ett hjärta av guld skulle väl aldrig lämna sina dvärgar vind för våg? Kanske det är dags att börja ifrågasetta hur mycket Snövit egentligen bryr sig om oss utan det kanske egentligen är hennes fagra yttre som förblindat vårat omdömme? Försöker jag tänka helt klart dyker faktiskt en verklighet upp som liknar just denna:
Kanske ska vi dvärgar vara glada över att Snövit är borta? Nu när jag tänker efter har Snövit under dagarna vi bott i hennes skogsstuga faktiskt:
- Aldrig lagat mat till oss
- Aldrig stoppat om oss på kvällarna
- Aldrig läst godnattsaga för oss
- Aldrig haft sex med oss
- Aldrig ens kysst våra skalliga hjässor!
Bäst att gå och fiska upp henne innan hon förfryser.
Narkotikum
Det började lite försiktigt men nu är jag fast. Glaciär-Glenn har försökt hjälpa mig genom att gömma knarket från mig men jag har en pålitlig dealer i Beitostølens mörkaste gränder som förser mig med ny skit så fort förådet börjar tryta.
*Abryter bloggandet för två sprut*
Ahhh... Oj oj oj... Blev helt groggy här... Och detta som skulle bli ett personlig ursäkt till mina föräldrar som... oj vad groggy jag blev änna! ... Fy faan vad det tog! ojojojOJ ojojojOJ! Helvete vilket rus! nu ja enna assså d, menns vi, svarte satan vlket parrti! ddblev likom ass,dterix.,dl.. soo soooo
Så där... nu vaknade jag till lite igen här. Jo alltså, mamma, pappa, förlåt mig! Jag är ett offer för samhällets ynklighet! Ni förstår det här med mitt missbruk och så det är ju inte mitt fel utan min omgivnings krav på mig... Och då främst omgivnings krav på att göra något åt min andedräkt. Ni läste rätt. Det handlar om det tygnsta... Inte morfin, metamfetamin... utan munspray.
Släpp inte kontakten med mig min kära familj utan lyssna istället till min vädjan:
Jag började lugnt med något sprut om dagen. Nu är jag upp i 20 - 25. Men vad ska man göra? Min andedräkt får kunderna på skiduthyrningen att gå ut igen då de tror att de kommit till ett fiskrenseri, när jag går i trädgårdar så vissnar rosorna, terroristorganisationer har börjat prisförhandla med mig om andedräkten!... Nej jag får faan ta mig en jävel till!
*Abryter bloggandet för fyra sprut*
Eh, du har du testat mintspray! WOOO! Fy faan, de! Man e hög som ett hus! Ojojojoj! WOOO! Åh ah fy faan, du jag har giftormar här inne, hänger i taket, dra åt helvete! AAAHHH! OH! Ah lägg av, lugna ner er killar, lugna nerajajajajaj ajajajaj! AJAJAJAJ! Oj oj oj oj! Vilken jävla tjobang! ... ... Oj nu kryper det hundar här, dom kommer upp ur flanellen! Jag ser ut som en bordduk i ansiktet! WO! eh lägg av nu, lugna er!...
Så då var jag vid medvetande igen! Jo munspray alltså. det har gått så långt att jag sprayar på arbetstid! Smyger in bakom pjäxhyllorna och "sprut" "sprut" så är man i farten igen! Allvarligt talat, alla konservativa så finns det faktiskt fördelar med droger! Min andedräkt doftar så gott, så gott! Dessutom är det inte så beroendeframkallande som man skulle kunna tro för att...
*Abryter bloggandet för totalnersprutning av gommen!"
zzzzz
Tillägnat, världens alla kvinnor!
Det mest problematiska i att skriva en blogg är att få en start på inlägget jag vågar stå för. När väl starten är skriven är skrivandet inne i en rituell kugghjulsmekanism och blogginlägget börjar skriva sig själv. I och med detta kan jag alltså inte ta ansvar för att jag kommer på mig själv med att posta inlägg där jag publicerar Bearnaisesåsrecept där huvudingrediensen är min egen väldigt sura galla... som jag säljer via postorder.
Just idag finner jag hur som helst ingen bra bloggstart inom mig själv vilket inte alls är bra då jag även i detta inlägg ska försöka mig på att marknadföra mina magsafter. Jag kan naturligtvis inte börja inlägget med den typen av marknadsföring då jag fortfarande känner att det är allt för tidigt för att spåra ur även detta blogginlägg.
Men i slutändan måste ju pengarna rulla in för mat och för hyra och då är nätförsäljning faktiskt en tillförlitlig metod... Hoppas jag.
Av alla världens sexuellt förvirrade dårfinkar på internet bör det ju åtminstone finnas ett dussin som tycker att min galla är en vis investering som man inte behöver skämmas över. Sen att det endast är sexuellt förvirrade dårfinkar som läser min blogg gör ju att jag som försäljare inte heller behöver skämmas över mitt urval av produkter. Vad jag däremot bör skämmas över är detta blogginläggets början. Den är fruktansvärd.
Att istället inleda inlägget med min egen födsel känns som en naturlig inledning på denna självbiografiska blogg som snart kommer publiceras upp i bokform och sedan bokbålas upp till aska . Jag föddes av en mamma på Mölndals sjukhus, sen reste jag till Beitostølen och började att hyra ut skidor... Och så var det med den saken
Urusel inledning. vi tar det från scratch
Hejsan allihopa!
När jag skriver ett blogginlägg så brukar jag (tro det eller ej) ha något upplägg att skriva bloggen på. Någon idè som jag kan vrida, vända och tråckla med tills jag är helt utmattad. Just vid detta tillfället har jag ingen idè alls. För att bygga fram en idè så lägger jag här fram en lista med vad jag just idag kan tänka mig att skämta om.
- Fattiga biafrabarn med roliga namn (typ Mocca`gotocopo)
- Etik
- Norge
- ... Fattiga... djur...
- ...
Om man skulle ta och stjäla någon annan bloggares bloggstart och bygga vidare på den? Jag är inte den som bangar plagiat när charing som bekant är caring. Dock har jag onda aningar om att det kanske kommer att bli en märklig inledning då bloggaren jag stjäl i från förmodligen vill ha sagt något helt annat i sina inlägg än vad jag själv vill ha sagt...
Hejsan allihopa!
Det vore självfallet ett förbiseende av dignitet att inte uppmärksamma att i dag inte bara är den internationella kvinnodagen utan dessutom dagen för parlamentsval i Nordkorea.
Dramatiken i valet begränsas måhända något av att det till de 687 platserna i parlamentet finns 687 kandidater.
Jag skulle dock knappast tro att detta förhindrar dem att uppnå valresultat som säkert kommer att närma sig 100 %...
undertecknat Carl Bildt
Egentligen var ju planen att jag skulle bygga vidare på detta inlägget men jag får istället avbryta den iden med att skriva Är det internationella kvinnodagen idag?! Åh herre vår skapare i himmelen vilken röta att jag inte missade det! Jag tar självklart och startar inlägget med en hyllning till det svagare könet!
Hejsan allihopa!
Till alla kvinns, glad att ni finns!
Och vet ni vad, jag har en liten suprise till er! En liten present för att showa the nation my appreciation.
Äh, ni behöver inte tacka mig... Men gör gärna det ändå ni som bloggar för kvinnans rätt i samhället och publicera upp lite Pinupbilder asap (That means now).
Så där ja, nu är ju nästan blogginlägget i full gång och jag kan snart börja att sluta att ta ansvar för smörjan då det som kommer komma fortlöpande sker på automatik från mitt undermedvetna och händer. Fast innan jag avsäger mig ansvaret måste jag ju finna en övergång i skrift från den internationella kvinnodagen till mitt liv som denna blogg skola beskriva. Jag måste ju hålla uppe det välförtjänade ryktet om världens mest strukturerade blogg och då går det inte bara att hoppa från ämne till ämne hur man vill.
Men hej då allihopa!
Snövit och de tre dvärgarna
Lyckades Tintin vinna över den elaka medecinmannen och den amerikanska skurken i berättelsen om Tintins resa i belgiska Kongo? (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tintin_i_Kongo)
- Ja!
- Nej!
- Det blev oavgjort!
Andra frågan lyder.
Lyckades Jag, Skäggapan, Glaciär-Glenn och Den Juan vinna över Vaktmästaren och Vresige Weiron i berättelsen om våran vräkning? (http://rocc.blogg.se/2009/february/vrakt-crew.html)
- Ja!
- Nej!
- Det blev oavgjort!
Har ni svarat A på samtliga två frågor så har ni visat prov på en solidarisk tilltro till Tintin, mig och mina vänner och jag belönar denna solidaritet med reella applåder här framför datorskärmen i Beitostølen och tillkännagivelse att ni svarat helt rätt i bägge fallen.
Detta skedde:
Jag och Den Juan hade en hetsk nattlig diskussion som avslutates med en blodig fight i våran lägenhet. Just den lägenhet som vi fått lov att bo kvar månaden ut i om vi dyrt och heligt lovade inte föra något mer liv.
Den fysiska attacken som den primitiva dårfinken, vilden och den snart tvångsomhändertagna våldsverkaren Den Juan utförde var rätt livlig där han kastade mig ner i golv och in i väggar lika lätt som om det var en studsboll han hanterade. Som den skolflicka han är drog han även i mitt hår och förstörde mina smycken.
Detta händelseförlopp var nog ganska ordentligt ljudligt så jag räknade ihop ett och ett när det hördes högljuda knackningar på dörren tidigt nästa morgon. Jag trodde att Holländaren var på rutinmässig vräkningsrond men denna gången med en mer limiterad tid då vi måste vara ute. Kanske två, tre minuter.
Jag hade dock fel helt fel. Mannen som knackade var inte alls av holländsk börd utan han var istället lägenhetens ägare. Lägenheten han kom in i var väl inte allt för sönderfestad även om det låg knäckta skåpsluckor, knäckebröd med kladdig vitlöksphiladelphiaost, ringar från ett trasigt australiensiskt halsband över hela lägenhetens golv. Dessa i mina ögon små detaljer ansåg han märkligt nog också vara smådetaljer då han inte gav de en till blick.
Den Juan som tittade upp sömndrucket från den tidigare klarvita men numera öl och kaffeingrodda soffan gav inte ägaren en enda blick överhuvudtaget. Istället gick han in i köket och började vela med köksluckorna. Han mumlade något om reklamation av köksluckorna i fråga utan att se på mig.
Tystnaden och den märkliga stämningen som fyllde rummet försökte jag tappert hålla nere genom att försöka mig på lite kallprat. Jag meddelade att vi skulle flytta ut ur lägenheten inom bara några få dagar och ägarens omedelbara reaktion var att för honom fick vi gärna stanna.
Jag hade inget riktigt svar på detta och då var det ju tur att jag var avbröts av att en annan ägare klampade in i våran lägenhet. Då inte ägaren av en lägenhet utan ägaren av hela jävla hotelet, samt fyra andra hotel i Beitostølen och hela Beitostølens skidanläggning... Han började också fiffla med skåpsluckorna i köket.
Jag och Den Juan sneglade lite oroade mot varandra med stark misstanke om att Dolda kameran var i farten. När de två männen till slut krånglat klart med skåpsluckorna avlägsnade de sig ur lägenheten utan ett ord. Jag ryckte på axlarna och tänkte precis dyka ner i min säng igen men då knackade det igen och vem står där om inte just en holländsk hotelvärd. Han ser lite kallsvettig ut... Nästan så att man skulle kunna misstänka att Hotelägare och lägenhetsägaren gett honom en ordentlig utskällning... Nästan så att man skulle kunna misstänka att en sådan utskällning skulle kunna handla om 18000 norska kronor i hyra som plötsligt uteblivit för månaderna Mars och April.
Holländaren meddelade att vi trots allt kanske kunde få bo kvar i lägenheten om vi lugnade ner vårat festande lite. Jag berättade att vi funnit nytt boende och att vi ogärna ville störa leilighetshotelet mer. Holländaren sa att det inte var några problem och att det trots allt skulle bli svårt att finna gäster för leiligheten framöver. Då vrålade jag "Det kanske du skulle tänkt på innan du vräkte oss ditt stolpskott!"... Ok det kanske jag inte sa men jag tänkte det väldigt högt. Vad jag däremot sa var att jag skulle tänka på saken. Holländaren tackade sorgset för sig och lunkade vidare genom hotelkorridoren med svansen mellan benen.
Segern var här, trots det faktum att vi kanske förlorat statusen att officiellt blivit totalvräkta. Vad vi däremot vunnit var den mysiga lilla norska stuga som vi nu flyttat in med ett rum åt var och en med 1500 kr mindre i hyra och med 100 meter till närmaste griniga granne. Vi hade har även vunnit faktumet att Holländaren, Vresige Weiron och Vaktmästaren springer runt i cirklar och skäller ut varandra i Leilighetshotelets källarlokaler, ett faktum vi kommer gotta oss i lång tid framöver. Vinsten innebär även kortare distans till arbetet och Snövit. Men just Snövit återkommer jag till senare i blogginlägget.
Innan jag återkom med svar till holländaren tog jag, Den Juan och en halv rysk dam bilen till Alpincentret i Raudalen för lite offpistskidåkning. I Beitostølen är huvudskidområdet ganska ordentligt "dansk familj som aldrig tidigare sett snö"anpassat med backar som är så flacka att de nästan lutar baklänges för inte någon oerfaren skall skada sig. Raudalen däremot bjuder på lite brantare och puckligare backar där jag många gånger tokramlat och fortsatt glida 200 meter i från platsen där jag kraschat.
Denna dag ledde Den Juan oss en bra bit ifrån själva skidområdet till en ravin och en fors som gav mig den bästa skidåkningen jag någonsin testat på. Under fötterna och isen hörde man forsen brumma och i den trånga dalen som följde fick man ge sig på en vild dans med skidorna för att undvika de ofrusna partierna i forsen. Snöflingorna nästan svävade i luften och ett konstaterande var på sin plats på den norska fjällforsens is. Jag hade nått ett sagoland. Hade en tomte sneglat upp bakom en snödriva hade jag ärligt talat bara nickat åt tomtens existens och menat på att det var mer logiskt att det finns tomtar i det området än att det inte gör det.
Vi avslutade Raudalsturen med att bli finbjudna på våfflor och römme i våffelstugan innan vi tog bilen tillbaks till Beitostølen och leilighetshotelet där jag presenterade ett förslag för holländaren. Om han sänkte våran hyra så kunde vi tänka oss att stanna. Holländaren uppskattade inte mitt förslag som skulle innebära att vi fått hyresreducering på grund av för vilt festande. De följande dagarna lämnade jag och mina vänner en efter en rum 240 och den 28 Februari var det bara jag och Glaciär-Glenn kvar där vi tog avsked av vårat älskade boende i kylan med varsin cigarill och fåtölj ute på balkonhen. Det var en fin stämning över vårat avsked men stämningens finhet avtog lite då jag fick helsnurrig vila upp mig i soffan efter att jag tagit för många halsbloss av den där giftstickan medan Glaciär-Glenn ensam fick bära ut alla packlådor till flyttbilen.
Samma kväll lämnade föresten min vän, den tredje vise mannen Den Juan Beitostølen. Alltså det finns flera saker jag kommer sakna med Den Juan. Hans diskussioner med Datacarving (En extraanställd på skiduthyrningen), Hans imiteringar av smålänningar, hans ... hans... ...Okaj, det finns två saker jag kommer sakna med Den Juan, Hans diskussioner med datacarving är lite roligare än hans imiteringar av smålänningar.
Ta exempelvis deras diskussion om slavar
Datacarving - Tänk dig när de såg de vita komma seglande vid horisonten och stormade ut på stranden för att bjuda på fredspipa och mango och som tack fick de de arbeta på bomullsfälten i 100 år!
Den Juan - Just det! Satte man afrikanerna med att arbeta med att skapa nya civilisationer eller utveckla industrin? Nej vad de klarade av var att arbeta på bomullsfält!
Den Juan i all ära, men Skäggapan är ju även han en broder av rang och även klass vilket han tydligt visar när han drar med sina damer till highclass hotelrum istället för sitt eget skabbiga hytterum. Min vän Glaciär-Glenn är inte heller att förglömma, en person som tar två och en halv månad på sig att ordna skattekort och sen när det väl kommer fram lyckas riva sönder kortet i fråga. Dock är jag lite orolig för Glaciär-Glenns hälsa då han lyckts reta upp den turkiska maffian här uppe genom att ragga upp en rysk servitris på en restaurang som även fungerar som högkvarter för Beitostølens enda turkiska brottsyndikat. De afghanska kockarna i köket anser sig ha äganderätt på servitrisen (vilket jag självklart inte emotsäger) och så fort Glaciär-Glenn visar sig i restuaranglokalen hör man hur köttyxorna i köket börjar hanteras allt mer brutalt mot köttstyckena.
Men eftersom jag inte vill ha något som helst problem med dessa män av heder så tänker jag avsluta ämnet. Först påpekar jag dock att jag i fortsättningen snällt kommer betala era beskyddarpengar och att inga fler påhälsningar med knogjärn eller hemmagjorda bomber är nödvändiga.
Just det här med bomber är ju trots allt en bra mycket mer befogad anledning till vräkning än lite vilt festande och nu har vi ju nytt boende och allt. Jag vill ogärna irritera hyresvärden med att hans hytte blivit totalkvaddad av turkiska molotov cocktails. Nej detta boende är allt för fint för att sätta på spel.
Vi bor alltså på klassiskt norsk maner i en insnöad hytte inredd i trä med både öppen spis och stilrent inbyggda våningssängar i rummen.
Lite förvånande så bor vi tillsammans med, läs och häpna, SNÖVIT!
Till skillnad från den mer klassiska tolkningen av Snövit så var det vi tre dvärgar som fick fly från slottet och söka skydd i den pitoreska skogsstugan där en gästfri prinsessa huserade. Snövit var snabb med att sätta ge oss en lista över uppdelning av städning men det får väl det vara värt då varje morgon goes a little bit like this:
Kloker är ju självklart en klockren tolkning av Skäggapan, Toker är Glaciär-Glenn upp i dagen och jag får tyvärr erkänna att jag själv inte är någon annan än Butter. Att få de där läpparna på hjässan håller oss varma en hel lång arbetsdag i gruva... skiduthyrningen.