Mabus
Dessa blogginlägg har försvunnit. Detta skrev Nostradamus ner för...
BRYT! BRYT! Vi bryter här! Något mycket mer fantastiskt är att jag ska se The Boss Springsteen den 5/6/09 på Stockholms Stadium! Min Syster gav mig biljetter i julklapp! Jag är lite med på att min läskigt breda läsarkrets kommer protestsluta läsa min blogg eftersom deras egna systrar inte alls ger sånna fina julklappar utan snarare snålar fram bajsfula plåtburkar med jasminte från Indiska eller godisaskar som har en till ytan lyxig förpackning men egentligen är uppletade längst ner i lågprislådan på Överskottsbolaget. Man brukar ju säga att det är tanken som räknas men det är det inte.
Jag funderar lite på vad jag och Bruce och syrran ska snacka om när vi träffas i den kungliga huvudstaden för lite Budweiser och Marlboro. Kanske ska vi skämta lite om populisten Mona Sahlins brev som hon skrev till Bruce och lade upp på regeringens hemsida för några år sedan... Eller Bruce kanske tycker incidenten är allt för pinsam att prata om.
Det hade varit högst förståligt och det kommer ni som inte läst Mona Sahlins brev också förstå efter att ni läst Mona Sahlins brev.
Hej Bruce,
Vi har aldrig träffats men det känns som om jag känner dej sedan många år. Jag har varit på dina konserter i Göteborg och i Stockholm (bäst tyckte jag egentligen om den akustiska du hade på Cirkus i Stockholm för några år sedan. Du och en gitarr och ett munspel...så perfekt).
Det är ju ett speciellt förhållande mellan dej och Sverige. Känner du det så själv? Jag menar, du har ju återvänt hit så många gånger och alltid så ställer vi svenskar oss i kö och bara väntar...ja på vad då? Du är på något sätt till och med större än din musik. Och då menar jag inte att du skulle vara en ikon eller idol - nej, det är mer komplicerat än så.
Själv växte jag upp med Vietnamrörelsen. "Krossa, krossa USA-imperialismen!" Har du hört den? Nej, antagligen inte. Men USA var något jag hatade - och samtidigt ständigt var så fascinerad av. Det svarta USA, Woodstock men också Nixon, Watergate och moralismen.
Här hemma var det disko, ABBA och Hoola Bandoola (nej, det klarar jag inte att förklara för dej)- och så kom du! Jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och Born in the USA! Ett USA jag inte hade trott fanns. Texter om ensamma bilfärder, arbetarklassen och hungriga hjärtan. Sorgsna vandringar på Philadelphias gator, född att springa och kåt att älska. Och som jag föll! Inte bara för den underbara glada, mustiga brinnande rockmusiken, utan också för det USA jag hade hoppats fanns där också. Ett USA ilsket över orättvisor. Ett USA där den amerikanska drömmen var mer än att tjäna pengar.
Och en otrolig glädje över att känna att dina och mina drömmar var lika på något sätt. Precis det har så många av de som älskar dej här i Sverige sagt som förklaring till din ställning bland oss. Du är en av oss människor i världen som älskar och vill bli älskad. Du är en av oss alla som ser vår barndom i nytt ljus som i minnet av The River. En av alla som ser att världen kan se annorlunda ut. Och det Amerika vi vill skall finnas, sjunger du om. Du är en amerikan som är patriotisk utan att bli dryg! Tänk om Bush kunde se att det går!
Men jag tror också att du för oss svenskar står för det vi innerst inne vill vara. En riktig rebell, en individualist som tar ut svängarna, en som visar glädje och ilska utan att skämmas.
Efter 11 september växte bara vår kärlek till dej. Världen blev så annorlunda efter döden i New York och sen i Afghanistan. Men också USA förändrades. Arrogansen kom tillbaka. Stormaktsidiotin också.
Och nästan ville jag gå ut på gatorna och ropa "Krossa, krossa USA-imperialismen!" igen.
Men då kom du. Igen! I dina jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och visade återigen något eget. The Rising! Sorgen och beslutsamheten som växte i din stad New York. City of Ruins. Där solen skymdes, himlen blev tom, vi gick in i elden och ut igen med löftet om att stå upp! Med stoltheten över det Amerika som fanns kvar under ruinerna och som du trollade fram på denna din absolut bästa skiva. Och som vi är många som vill dela. Stoltheten alltså. För det är ju något visst med USA. Som inte är Mc Donalds och Hollywood. Utan som är New York, frihet, individualism, fantasi, kaxighet och olikhet. Som är du, Bruce Springsteen.
Och som jag är så evigt tacksam över att få vara del av. I bilen när jag vrålar till Glory days, när jag dagdrömmer om att få dansa på scenen till Dancing in the Dark, när jag gråter till In to the Fire, eller när jag nynnar om Tom Joads vålnad.
Nu har jag gått och väntat i månader på att det skall bli just torsdag. Att jag och mina vänner samlar oss på Söder, tar ett glas tillsammans, pratar igenom vad vi kan vänta oss och sen vandrar bort till Globen och din konsert. Och jag vet att jag kommer att stå upp hela kvällen, tacksamt vråla med i dina textrader, gråta av sorg och lycka över alla känslor du kommer att locka fram. För varje låt du spelar kommer jag att känna i magen att jag lever, känna i hjärtat att jag kommer att dö och inte vill att kvällen tar slut. Nånsin.
Och efter så vandrar jag och mina vänner iväg till en krog och tar ett glas till och pratar av oss upplevelserna. När kommer du tillbaka Bruce? Amerika har inte råd med att du inte kommer. Så att vi kan fortsätta älska och drömma om en amerikansk dröm som kanske kan bli svensk.
Jag längtar redan!
Stora kramar från Mona Sahlin
P S Visst är det svårt att tro att du och vår statsminister Göran Persson är lika gamla?! D S
... Jag började skumma igenom brevet för att vara säker på att jag inte publicerade något äckligt som Mona Sahlin säkerligen skulle kunna hosta ur sig när hon skriver läskiga åldriga kärleksbrev till sin stora idol. Jag klarade dock inte av det riktigt (jag mådde illa efter två, tre meningar) så om någon fixar att läsa klart Monas brev så kan ni väl maila över alla eventuella extrema vulgariteter så ska jag försöka rätta till dom.
Men om vi återgår till Nostradamus och närmar bestämt hans profetia om en snubbe vid namn Mabus ska stjäla mina bloggrapporter som jag skrivit ner på en norsk krog. Fast... Jag tror att jag kan ha missförstått det hela lite...
Nostradamus förutspådde faktiskt mot alla odds att en snubbe vid namn Mabus skulle åka fast för våldtäkt av barn och att han i rättegången med grov skånsk glad röst skulle försvara sig med "Fetta som fetta! Kuken har inga ögon!"...
Oj oj oj vad vulgärt! Här sitter jag och klagar på Mona Sahlin och så är jag precis likadan själv! Nej nu är jag orättvis. Mona Sahlin är mycket vulgärare! Läs hennes brev en gång till så förstår...
Hur som helst!
Mabus var det ja. Jag har kollat lite på youtube och wickan och det visade sig att Mabus alltså inte alls har något med mina stulna bloggrapporter eller pedofili att göra. Nej Mabus är enligt Nostradamus, Antikrist... Och inte vilken Antikrist som helst utan just den Antikrist som ska förgöra världen 2012.
Så i denna bloggrapport tänkte jag förmedla ett kall! HALELUJA!!
Mänskligheten har tre år på sig att finna Mabus och prata lite vett i honom! Skaka om honom och säga "Neej Mabus, så där gör man bara inte"... Om Mabus visar sig vara en jycke så kan man säga "Fy dig Mabus! Fy dig!". Om Mabus är en älg så kan man skjuta honom med en älgstudsare och hänga upp Mabus huvud på väggen och ge honom onda ögat lite då och då.
Den rykte som cirkulerar bland de små viskande fåglarna på internet är Mabus är en korsning av två ganska kända personer. George och Barrack. obaMABUSh. Jag har dock mina egna aningar och här kommer en bildlista på potentiella Mabusar.
En av renarna som står utanför min lägenhet
Ulf Ekman
The Swedish chef
Det finns förvisso en kandidat till...
Han killen på www.konsumentkontakt.blogg.se har länkat till mig och det var ju otroligt snällt av honom! Jag ska som tack självklart länka tillbaks. Men saken är den att killen på konsumentkontakt inte alls liksom rimmar bra med min politisk korrekta attityd. Hans blogg är djupt politiskt inkorrekt och någoting säger mig att han som person är en sån där kille som dömmer människor på förhand utan att egentligen veta någonting om dom! När han inte sitter i sin ungkarlslya och skriver blogg är han säkerligen ute i fascistiska fackelmarscher där de vill nackskotta alla människor de inte känner för att sedan skotta ner dom i ett tjärr helt utan någon kristen begravningsceremoni!
Kanske detta kan utvecklas till ett bloggkrig! Det är via bloggkrig man får läsare och läsare vill jag ha!
Mitt första drag: Jag menar på att konsumentkontaktkillen har sjukt dålig smak när det kommer till Hawaiskjortor! På hans semesterbilder från Kos visas det en skjorta med något gallagult på röd botten som ska föreställa tussilago i en tulpanodling men mer liknar döda kycklingar i ett hav av blod! Som ni görstår är denna man inte frisk någonstans... Dessutom är skjortan uppknäppt och visar ett bröst helt utan hår. Patetiskt.
(Skakar hand med mina bloggkrigsmanusförfattare)
Nyår
OBS!
Från och med precis nu byter http://www.rocc.blogg.se/ karaktär och kommer att kalla sig politisk korrekt blogg istället för politisk inkorrekt blogg. Kritik har riktats mot att det jag skriver i bloggen inte alls är särskilt politiskt inkorrekt utan snarare bemöter sunda ideal, etik och moral med nystrykna silkesvantar. Jag har tagit åt mig av kritiken och erkänner att jag är en korrekt person som endast skriver saker som etablesemanget uppmuntrar.
Tack för att ni tog er tid
Hail Hitler
OjOjOj där höll det på att sluta galet. Tanken var ju att jag skulle redovisa lite vad som hänt över nyåret och julen och inte avsluta så där tvärt. Jag skyller på konstant alkoholförtäring sen årsskiftet och för hårda arbetsförhållanden. Jag ska ta kontakt med den personalansvarige för arbetet och be honom att för helvete dra åt helvete. Det jobbiga med just honom är att han inte kan ta konstruktiv kritik.
Så vad har skett i mitt äventyrliga liv sen senast. JO! Den tredje och siste vise mannen lämnade Mellanöstern och tog bilen upp till Norge och flyttade in i våran lägenheten som plötsligt blev full till bredden av främmande människor då han även tog med min bror som stannade över nyår.
Det dök även upp två flickor och en kille till nyårsfirandet men killen som var tillsammans med en av flickorna blev hemskickad av sin flickvän på nyårsaftons morgon för att han kärat ner sig i den andra flickan som då inte alls var hans flickvän. Den andra flickan hade redan en pojkvän hemma i Sverige som hon ville avsluta relationen med fortast möjligt och under dagarna förförde hon den förste vise mannen vilket gjorde den andre vise mannen helt tokigt svartsjuk. Den tredje vise mannen fick avslutningsvis till vild sex med den förstnämnda flickan på lägenhetens hallgolv. Hon är för övrigt den andra vise mannen syster.
Dallas och Beverly Hills 90210 släng er i väggen. Det just skrivna är inte ens nerpluntat av en profithungrig manusförfattare som inte har vett nog att skämmas över dyngan han hostar ur sig utan är hämtad från den bromskloss i kalsongen som jag kallar verkligheten!
Personligen fick jag till det till tusen under nyårshelgen... Fast inte i den bromskloss i kalsonen som jag kallar verkligheten då. I den fick jag inte till det alls. Varken med min bror eller någon annan. Jag lyckades i och för göra så dåligt intryck på en av flickorna att hon nästan kastade en flaska Smirnoff i mitt huvud men även om det var minst lika spännande som samlag så kanske det inte räknas som att få till det. Igår natt hamnade jag på efterfest hos en stor hankönad grek. Han var aslugn och trevlig där vi satt och öla i en stuga och så plötsligt fick han någonting i blicken och körde över mig som en ångvält.
Det var lite där i mörkret jag storångrade att jag schablade bort mina chanser med den söta damen Chriss (Ja det är en hon och ja jag kollade om hon hade adamsäpple och nej det hade hon inte) på SAShotelet och istället valde den brutala grekiska motorvägen till sexuell tillfredställelse. Ärligt talat så gick den långt men det den ledde till jag svårt att likna med tillfredställelse av något slag. Mest smärta.
I can get no, Satisfaction!
no no no