Junta
Hao och Ugh.
Jag har inte bloggat på länge då jag inte gillar att blogga och jag har aldrig heller gillat det. Det är inte bara jag som ogillar och aldrig har gillat att jag bloggar utan även allmänheten ogillar att jag bloggar för jag bloggar så uselt. Så varför bloggar jag kan man kan man kanske undra. Jo för att den ovilja jag mot att blogga är en bråkdel av den ovilja allmänheten känner mot att jag bloggar och eftersom jag ogillar allmänheten är bloggning ren hämnd! Det svider för mig men svider mer för er andra och det är en ekvation som håller!
Jag har haft besök av en italienare från Milano här på Västkusten vid namn Testa di Cazzo. Vi kom bra överens tills jag drog vitsen att hans mamma är så fet att jag lärde mig simma när jag gav henne en orgasm. Då kom vi inte så bra överens längre utan han ville istället mörda mig. Som tur är så var han alltså från Milano där mafian och camorran har lika lite att säga till om som den italienska vänstern har i Berlusconis fascistmedier. Därför saknade italienaren ordentliga mördarskills och jag är fortfarande i livet.
På på tal om Berlusconis fascistmedier så visade det sig föresten att det inte var endast mitt mammaskämt som fick italienaren på mordiskt humör utan Anti fascistisk aktion vill se också se mig död och hade lejt italienaren för jobbet. Jag hade retat upp AFA genom att jag påpekat i mitt senaste blogginlägg att jag flyttade från Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen på grund av alla invandrare. Jag har inte ens någon lust att försöka försvara min extrema antirasistiska sida emot en så motsägelsefull och hjärndöd organisation som antifascistisk action. Det är för övrigt enligt mig märkliga tider vi lever där Anti fascistisk action utan tvekan är fascister och där Sverigedemokraterna utan tvekan är antidemokrater.
Vidare i min tillvaro så har jag och mina föräldrar (som jag bor hos för tillfället) börjat mobba våran valp på fyra månader på allvar. Vi kallar hennes Piss-Hjördis då hon pissar på sig när hon blir uppspelt eller nervös. Så jävla pinsamt. På skolgården drar vi henne i svansen och skriker "Hörrödu Piss-Hjördis, ska du inte ta och pissa på dig lite du som är så duktig på det?" och tror ni inte att hon blir så nervös att hon pissar på sig! Jävvla äckeltöntvalp! Rektorn kallade upp mig och mina föräldrar och vi började gråta när han anklagade hos för mobbingen. Jag har lätt för att börja gråta.
Exempelvis så grät jag när jag förlorade i sällskapsspelet Junta förra helgen. Men gråten berodde även på att jag svepte sex små glas i rad. Jag blir väldig sorgsen och nedstämd när jag dricker alkohol förstår ni. Man kanske skulle ta sig en jävel så här på Fredageftermiddagen föresten. En stark grogg som kan hjälpa mig att klättra över livets tillkortakommanden och glömma alla dom som försvann.
Trots alla svarta tysta tårar så är Junta för tillfället mitt absoluta favoritspel. Spelet handlar om en extremt korrumperad bananrepublik som styrs av en millitärjunta vars enda intresse här i världen är pengar. Detta intresse resulterar allt som oftast i väpnad revolution, mord och stora diplomatiska konflikter spelarna i mellan. Presidenten måste dela med sig av budgeten med stor tillförsikt och det är ju allmänt känt att man aldrig kan tillfredställa alla generaler.
De som spelade i helgen var Den Juan, Stålmannen, Testa, Amadeus (En gammal arbetskamrat från Beitostolen) och Stålmannens kompis Matte-Matte. Dessa så kallade vänner röstade fram mig till president hela noll gånger och några pengar för att lugna mina soldater såg jag aldrig heller röken av... Jag var mycket revolutionär i mitt spelande det ska erkännas. Hasta la victoria siempre!
Till varje revolutions inledning och avslutning skålade självklart kuppmakarna i Skandinaviens svar på tequila, gammeldansk. Till slut tog spelet lite väl mycket spritöversvämningar från deltagarnas onyktra glashållningar och situationen i Den Juans lägenhet blev lite väl lik detta serieklipp.
Revolutionen gick väl sådär och jag och mina kamrater fick lunka tillbaks till djungeln i Den Juans lägenhet utan en ny folkrepublik i Kungälv. Till er kritiker som menar på att en kommunistisk stat i Kungälv endast skulle fallera som resterande exempel av de röda regimerna vill jag bara säga
"Det pratar om socialismens nederlag i historien men var är framgången i kapitalismen i Afrika, Asien & Latinamerika"
Jag har inte bloggat på länge då jag inte gillar att blogga och jag har aldrig heller gillat det. Det är inte bara jag som ogillar och aldrig har gillat att jag bloggar utan även allmänheten ogillar att jag bloggar för jag bloggar så uselt. Så varför bloggar jag kan man kan man kanske undra. Jo för att den ovilja jag mot att blogga är en bråkdel av den ovilja allmänheten känner mot att jag bloggar och eftersom jag ogillar allmänheten är bloggning ren hämnd! Det svider för mig men svider mer för er andra och det är en ekvation som håller!
Jag har haft besök av en italienare från Milano här på Västkusten vid namn Testa di Cazzo. Vi kom bra överens tills jag drog vitsen att hans mamma är så fet att jag lärde mig simma när jag gav henne en orgasm. Då kom vi inte så bra överens längre utan han ville istället mörda mig. Som tur är så var han alltså från Milano där mafian och camorran har lika lite att säga till om som den italienska vänstern har i Berlusconis fascistmedier. Därför saknade italienaren ordentliga mördarskills och jag är fortfarande i livet.
På på tal om Berlusconis fascistmedier så visade det sig föresten att det inte var endast mitt mammaskämt som fick italienaren på mordiskt humör utan Anti fascistisk aktion vill se också se mig död och hade lejt italienaren för jobbet. Jag hade retat upp AFA genom att jag påpekat i mitt senaste blogginlägg att jag flyttade från Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen på grund av alla invandrare. Jag har inte ens någon lust att försöka försvara min extrema antirasistiska sida emot en så motsägelsefull och hjärndöd organisation som antifascistisk action. Det är för övrigt enligt mig märkliga tider vi lever där Anti fascistisk action utan tvekan är fascister och där Sverigedemokraterna utan tvekan är antidemokrater.
Vidare i min tillvaro så har jag och mina föräldrar (som jag bor hos för tillfället) börjat mobba våran valp på fyra månader på allvar. Vi kallar hennes Piss-Hjördis då hon pissar på sig när hon blir uppspelt eller nervös. Så jävla pinsamt. På skolgården drar vi henne i svansen och skriker "Hörrödu Piss-Hjördis, ska du inte ta och pissa på dig lite du som är så duktig på det?" och tror ni inte att hon blir så nervös att hon pissar på sig! Jävvla äckeltöntvalp! Rektorn kallade upp mig och mina föräldrar och vi började gråta när han anklagade hos för mobbingen. Jag har lätt för att börja gråta.
Exempelvis så grät jag när jag förlorade i sällskapsspelet Junta förra helgen. Men gråten berodde även på att jag svepte sex små glas i rad. Jag blir väldig sorgsen och nedstämd när jag dricker alkohol förstår ni. Man kanske skulle ta sig en jävel så här på Fredageftermiddagen föresten. En stark grogg som kan hjälpa mig att klättra över livets tillkortakommanden och glömma alla dom som försvann.
Trots alla svarta tysta tårar så är Junta för tillfället mitt absoluta favoritspel. Spelet handlar om en extremt korrumperad bananrepublik som styrs av en millitärjunta vars enda intresse här i världen är pengar. Detta intresse resulterar allt som oftast i väpnad revolution, mord och stora diplomatiska konflikter spelarna i mellan. Presidenten måste dela med sig av budgeten med stor tillförsikt och det är ju allmänt känt att man aldrig kan tillfredställa alla generaler.
De som spelade i helgen var Den Juan, Stålmannen, Testa, Amadeus (En gammal arbetskamrat från Beitostolen) och Stålmannens kompis Matte-Matte. Dessa så kallade vänner röstade fram mig till president hela noll gånger och några pengar för att lugna mina soldater såg jag aldrig heller röken av... Jag var mycket revolutionär i mitt spelande det ska erkännas. Hasta la victoria siempre!
Till varje revolutions inledning och avslutning skålade självklart kuppmakarna i Skandinaviens svar på tequila, gammeldansk. Till slut tog spelet lite väl mycket spritöversvämningar från deltagarnas onyktra glashållningar och situationen i Den Juans lägenhet blev lite väl lik detta serieklipp.
Ja vi levde oss in som de rebeller vi innerst inne är och kände att spelet spelat ut sin roll för kvällen. Nu ville vi istället med vapen sprida socialismen till krogarna i Kungälv. Min italienska vän som ville mörda mig Teste di Cazzo hade planerat att mörda mig i det kuppartade kaoset som skulle utspela sig när våran gerilla började skjuta mot vakterna på krogen Tre kockar. Men istället hittade han en blåögd bigbarmad blondin och sitt italienska blod troget släppte han allt ur sin tankar förutom henne.
Själv satte jag mig vid blackjackbordet där jag började prata med en gammal vän som jag anser vara mycket sympatisk och humoristisk. En riktig klippa som jag gärna skulle vilja ta upp kontakten med igen helt enkelt. Sen råkade jag stjäla hans spelmarker och då ville han inte prata med mig mer.
Själv satte jag mig vid blackjackbordet där jag började prata med en gammal vän som jag anser vara mycket sympatisk och humoristisk. En riktig klippa som jag gärna skulle vilja ta upp kontakten med igen helt enkelt. Sen råkade jag stjäla hans spelmarker och då ville han inte prata med mig mer.
Revolutionen gick väl sådär och jag och mina kamrater fick lunka tillbaks till djungeln i Den Juans lägenhet utan en ny folkrepublik i Kungälv. Till er kritiker som menar på att en kommunistisk stat i Kungälv endast skulle fallera som resterande exempel av de röda regimerna vill jag bara säga
"Det pratar om socialismens nederlag i historien men var är framgången i kapitalismen i Afrika, Asien & Latinamerika"
Öster om Östersjön
Nu har jag varit ute och rest i Finland och Baltikum. Jag har ingen som helst ork att dela upp mina beskrivingar i olika blogginlägg så här kommer en klumpinlägg med precis allt.
Avsnitt 1: Helsingfors
Avsnitt 1: Helsingfors
Drämm till stora trolltrumman för här kommer ett scoop! De talar inte klickspråket i Finland. Jag vet att de kan vara svårt att tro på detta men jag svär på 1000 offrade gödkavlar att det ar sanningen jag förtäljer.
Men klickspråk eller inte så är jag jävligt trött pa det här landet och dess korrupta regering som släpper in alla dessa primitiva invandrare som stjäl de finska jobben... Och när de inte stjäl de finska jobben sa stjäl dom de finska bidragen! Det mest problematiska ar dock inte att invandrare stjäl sånt som jag aldrig skulle få, nej det mest problematiska är att de pratar som (hör och häpna) mumintrollen, de badar konstant i sauna och de är mäkta trötta pa svenska framgångar i ishockey. Jävla invandrare!
Jag flyttar därför nu till ett land som inte tar emot några invandrare. Estland. I detta nu sitter jag på färjan till Tallin som precis har lämnat Helsingfors hamn bakom sig under en varm och molnfri himmel. Det är inte utan att känna lite vemod som denna tvåsprakiga stad försvinner bakom mig for det har trots allt inte bara varit dåligt här... Inte dåligt alls egentligen nu när jag tänker till.
Nu passerar exempelvis farjan ön Sveaborg och dess fästningsområde som jag och två vänner besökte i förrgår. Det var trevligt... och lite lite skrämmande. Fängelsehålorna, krutlagren och de underjordiska gångarna var nämligen inte upplysta. I ett mörkt rum trodde jag att jag skulle fa stanna resten av mitt liv då jag inte fann å. I rummet skulle jag bli tvungen att leva pa råttor och fukten pa rummets golv... Ja, jag borjade gråta. Ja, man skulle kunna klassa min gråt som storgråt och ja en bastant finländsk sexbarnsmamma hjälpte mig ut ur rummet... Sen gav hon mig smisk for att jag varit olydig och JA det var lite konstigt gjort av henne! aj liksom!
I Helsingfors har jag bott hos en vän i fem dagar och hennes lägenhet pa huvudgatan Mainhammergatan var mer finsk än grava alkoholproblem! Lägenheten hade högt tak, trägolv och var befolkad av Mumintrollen... I hennes lägenhet bodde exempelvis Mamman och pappan och Mårran och My, de ger oss en saga som alltid är ny!
Muminpappan hängde med mig på stadsvandring i centrum igår och problemen startade vid Uspenskijkatedralen och forbuden "No cameras", "No cellphone" och "No hat". Muminpappan har ju sin oerhört stora hatt som han ogärna tar av sig. Kyrkohedern gick fram till Muminpappan och var väldigt bestämd över att hatten skulle tas av...
Scenen som fortsatte var i princip likadan som denna
Muminpappan misshandlade prästen brutalt innan jag till slut lyckades dra undan trollet och sticka precis innan polisen dök upp. Det tog förvisso en bra stund då det knappt finns några poliser i Helsingfors.
Jag valde att lämna Muminpappan utanför när jag besökte Helsingfors domkyrka.
Dagen före i förrgår testade jag finsk sauna med Stora Mårran (När jag skriver Stora Mårran så menar jag inte min goda vän Kohuvudets gamla flickvän utan den riktiga Stora Mårran som finns med i Tove Janssons böcker om Mumindalen)
Finsk sauna: Hälväte! En svensk bastu är som ett nakendopp i norra ishavet i jämnförelse! Till och med Mårran svettades vilt trots att hon sprider frost och kyla var hon än går. Vi försökte svalka oss lite med några kalla lapin kulta med när de varit i Saunan över en minut så började ölen småputtra.
Min klaraste bild över vad Finland står för visades framför mig när jag steg in i saunan och ser en mycket korpulent kvinna iklädd mössa med texten "Sauna!" slunga en hink med vatten på bastuaggregatet... Gång på gång på gång på gång! Rent teoretiskt sett så tror jag att detta kan ha påverkat temperaturen.
Denna helvetes varma sauna fick samtliga i sällskapet att tro att han funnits och finns med oss här i tiden. Det var i alla fall så jag tolkade alla nerböjda ansikten och knäppta händer. Forgive us father because we have sinned!
Utanför saunan fanns som tur var en sjö där jag och Mårran kunde svalka oss från den finska saunahettan mellan varven. Mårran ser sjukt rolig ut med sin stora päls precis efter att hon tagit ett dopp föresten. Just for the record. Hur som helst blev det en lyckad och varm sommarkväll i Helsingfors utkanter.
Jag trivdes föresten så bra med Mårran och resten av sällskapet från Mumindalen att jag umgicks med dom varje kväll. Förutom Saunakväll arrangerade även trollen Ultimate frisbeekväll, Möölkikväll och vin och ostsmakarkväll. Det sista är självklart ingen egentlig finsk företeelse men Mumindalen befolkas av många spridda nationaliteter. Exempelvis Hemulen är från Indien. Det är egentligen det viktigaste jag har att skriva om Helsingfors så jag upprepar!
OBS! OBS! OBS!
HEMULEN ÄR FRÅN INDIEN!!!
HEMULEN ÄR FRÅN INDIEN!!!
Avsnitt 2: Tallinn
Nu har även två kvällar i Estlands huvudstad passerat. Tallins centrala kärna var mer påkostad än inspelningen av Snövit och Borta med vinden tillsammans!... Mycket mer påkostad faktiskt. Inglasade renputsade och designmässigt högst korrekta köpcentrum och hotel kantade med parkområden och slätasfalterade gator. Jag har ett meddelande till Estland från Sovjetunionens spöke:
Estland... Du har glömt mig!
Du har glömt vem du är och på så vis glömt mig!
Titta in i ditt inre Estland, du är mindre än vad du har blivit!
Du måste ta din plats i livets cirkel!
Glöm inte vem du är! Du är en sovjetstat och fattigdom är den enda sanningen för en sådan!
Glöm inte vem du är!
Glöm inte!
Glöm inte!
Glöm inte!
Ja nu ska jag inte vara allt för hård mot hur uselt Estland följer upp sin historia. Jag bodde nämligen hos en tjej i en förort till Tallinn och även om samhället är bra utvecklat på sina håll så finns betongvillorna kvar och i de estniska villasamhällena innehar precis alla en aggresiv vakthund som gillar människoblod och låga staket.
Där jag bodde vaktade en dalmatin och ärligt talat så spelar det ingen roll hur många propagandafilmer från Disney som spelas in, dalmatiner är onda och Cruella de Vil. Släpp lös 101 dalmatiner i ett samhälle och samhället är barnlöst inom 24 timmar. Var är lilla Ida? Pongo åt henne!
Fast hur som helst så vad denna dalmatin rätt snäll ändå. Jag, min värd och dalmatinen åkte till en strand för hundägare där både hundar, människor och hästar badade tillsamamns och kom som en hypnotisk uppenbarelse att vi alltid borde leva så! Människor och djur i en sagolik och upplyst harmoni med regnbågens alla färger i centrum! Hare hare! Hare Krishna!
Angående Tallin så kan man inte skriva ett blogginlägg om staden utan att nämna stadens gamla stadskärna. Så nu var det gjort. Men slutsatsen om Estland var att det var alldeles för många invandrare så jag flyttar till ett land som inte tar emot några jävla invandrare. Lettland.
Avsnitt 3: Riga
Om du ska beställa bärs så åk inte till Norge, åk till Lettland där får man inte bara ölen vid beställningen utan hela baren. I Lettland har priserna på precis allt har skjutit i höjden istället för att falla till botten som jag hade förväntat mig av den ekonomiska krisen som Sverige gett baltländerna i europeisk inflyttningspresent. Detta innebär att det kan bli dyrt med bärs... Detta hindrade ju självklart inte täta mig från att dricka mig dragen som en västerlännings visakort med tre letter på krogar i Rigas gamla stad på mitt besök i staden.
Riga var ganska olikt Tallin då de istället för att riva de gamla byggnaderna i stadskärnan putsat upp dom (till den milda grad det är möjligt). Det visade sig vara en rätt helokej metod då istället för en halvt nergången stad som Tallin det istället blivit en mycket fin stad... För att vara år 1950.
De jag bodde hos var mycket trevliga och på deras soffa kinesade jag två nätter. Att kinesa innebär inte att försöka återinföra ett skämt till proletariatisk diktatur på den baltiska soffan i fråga (Varför jag nu skulle vilja göra det). Vad kinesa däremot betyder är att sova över hos någon. Fundererar på att dra till Kina i vår för att kunna ge mig på kulturyttringen på hemmaplan.
Gästfrihetens hos mina värdar sträckte sig hur som helst mycket längre än att låta mig bo hos dom, äta deras mat och dricka deras dryck. Jag blev även medbjuden till streetbasket i en förort till Riga. Det var jag mot tre elitspelare denna sommarkväll och jag skulle vilja jämnföra mig själv med klass 3B från Bredäng och letterna med det brådmogna basketlaget Akropolis.
Jag vann inte men jag överlevde och det är väl en vinst i sig bara det.
Jag har insett att allt är guld och gröna skogar i Lettland då man kan klunka sin vodkaflaska mitt på gatan eller i på sin parkbänk alla timmar och dagar i veckan utan att bli dömd av någon. Jag hade väldigt gärna stannat i Lettland faktiskt men jag orkar inte med invandrarna så jag flyttar! Jag menar vem står ut med att bo i ett land som tar emot människor från andra länder? Litauens gränser ska vara säkrade så dit flyttar jag för att stanna!
Avsnitt 4 (del 1): Vilnius
Ja jag är uttryckligen förvånad. Jag i mitt stilla sinne trodde att Litauens huvudstad skulle bestå av öststatsruiner, ruinerade butiker och torg där bögar kedjas vid pålar för allmän bespottning. Denna uppfattning bygger till stor del av deras nya men ändå medeltida lagstiftning där homosexualitet inte får talas om i goda ordalag. En sån jävla böglag kan väl endast stiftas fram av en totalitär skurkstat i det så kallade fria Europa.
Men ärligt talat, vad har man egentligen hört om landet Litauen de senaste 20 åren? Ja i och för sig har public service nyheter visat att SEB och Swedbank har shanghaiat hela Litauens ekonomi och det tyder ju ännu mindre på att landet är en välutvecklad unionsmedlem där produktionen går på högvarv... Men det är precis vad produktionen går på i landet Litauen.
Nu har jag förvisso bara befunnit mig på litauiskt territorium i fem timmar och inte ännu hunnit med att besöka statens fabriker för att se produktionen och dess kugghjul i vitögat men jag skriver av annan erfarenhet... nämligen den erfarenhet att dricka lituansk öl på restaurang i Vilnius och upptäcka att den är böggod.
Man får vara försiktigt med att skriva ord som böggod eller tarmspräckarfin här i Litauen... Man vet aldrig vilken svenskkunnig lituansk tjallare som kontaktar myndigheterna... Undrar föresten om tjallaren också facear böter med tanke på att han är en jävla golbög.
Jag lät min blick gå upptäcktsfärd
Och det var faktiskt mödan värd
Ju mer den såg ju mer den fann
Vilnius var ju rent otroligt grann
Vilnius var ju rent otroligt grann
Och det var faktiskt mödan värd
Ju mer den såg ju mer den fann
Vilnius var ju rent otroligt grann
Vilnius var ju rent otroligt grann
Både i Tallin och Riga finns det tydliga sprickor i den västeuropeiska fasaden där rivningsfärdiga kåkar sorgset tittar fram. Ärligt talat kan fasaden i Riga knappt räknas som ett seriöst försök för att visa upp ett stabilt land... Vilnius har hur som helst inga sådana problem utan staden innehar rensopade små gränder, iögonfallande kyrklig arkitektur och mysiga cafeer och restauranger i nästan varje gränd. Utseendemässigt närmaste stad anser jag vara Lissabon men rent upplevelsemässigt tror jag att Vilnius kommer ha svårt att komma upp till den klassen... Fast det återstår ju att se... Jag dricker ju som skrivet en god öl och den ska nu få fint sällskap av Lemmy Kilmisters biografi White line fever. Med andra ord är det bäddat för en bra stund.
Innan jag fortsätter läsa vill jag först citera ett stycke ur boken, ett stycke som fick mig att tänka på just Litauen.
"Vi tillbringade andra halvan av året på turné i Europa, och hemma blev Andy Elsmore, en kompis som jag delade lägenhet med, mördad. Han var en liten kille som var bög och drev en porrbiograf. Någon eller några bröt sig in i min lägenhet och knivhögg honom med femtiotvå hugg i ansiktet, halsen och bröstet, stack sen upp en kniv i hans rövhål och skar upp hela skrevet, och sedan skar de av honom kuken och stoppade upp den i röven. Därefter tände de eld på lägenheten i ett försök att dölja mordet. Ända lyckades stackars Andy krypa hela vägen längs hallen ut i tv-rummet innan han dog. De var där de hittade honom. Det var helt jävla fruktansvärt."
Jag har spenderat hela morgonen med att försöka hitta stadens stolthet KGBmuseumet, men det visade sig vara stängt. Jävla Stasimetoder att stänga ett musuem. Jag har även försökt leta rätt på någon bögporrklubb här i staden men gick bet där med.
Nu sitter jag i alla fall med en lista på stadens resterande attraktioner. Här rekommenderas Litauens bankmusuem och som svensk kommer jag att vilja besöka denna bank lika lite som en stalinist vill besöka KGBmuseumet.
- "Do you mind if i pay with my SEBcard? I heard SEB is a quite popular bank so it shouldnt be a problem righty?
Reaktionen från bankmuseumets museumintendent kommer förmodligen påminna om KGBs tortyrmetoder.
Avsnitt 5: Warszawa
Jag befinner mig i detta nu på ett förfallet ölhak i underjordisk gång i närheten av Warszawas centrala busstation. Ölhaket är inrett med svarta utomshusplastmöbler. Till radions spelning av The Final countdown dricker jag dock inte öl pulverkaffe. Området erbjuder inte något annat.
Jag hade trott att omskrivna område Polen skulle lyft upp sig rätt rejält sen Gorbatjov kastade in USSRs handduk men det lilla jag sett av Polen och Warszawa speglar inte det.
Bussterminalens toalett fick man betala en snubbe i en lucka för att få komma in till. Killen stoappade tacksamt pengarna i fickan och fortsatte sedan med pokerpartiet han spelade med en annan snubbe i rummet han satt. Toaletterna hade inte papper heller vilket inte är en någon större skandal men det som var lite märkligare var att toaletterna inte heller hade plats för några toalettrullar då det inte fanns några toalettrullehållare på väggen eller någon annanstans... Jag hoppas innerligt att inredarna av de allmänna toaletterna glömt att montera upp dessa för annars återstår bara två alternativ: Polacker torkar sig inte eller så torkar sig polacker med håret från deras buskiga ryggar.
Klockan 10.30 går (förhoppningsvis) min eurolinebuss härifrån till Berlin och vidare till Göteborg... Jag är dock väldigt osäker på om min resplanering kommer gå hem då ingenting på den här busstationen stämmer överens med biljetten jag tjackade för 275 litas i Vilnius.
En amerikan var helt övertygad om att vi befann oss helt fel och tog sitt pick och pack och drog iväg till mer centralare delar av Warzsawa för att finna en mer central busstation. Jag litar dock inte på amerikaner så jag stannar här! Amerikanen var förövrigt rätt lustig och neger och vi hade en intressant konversation medan vi väntade på vår buss i Vilnius.
Jag - Where are you from
Han - We got just as much racism as other countries
Jag - Ok... But where are you from?
Han - Every country has its problems
Jag - You are from USA right?
Han - I say Europe have lots of racism as well!
Jag - Okey but i didnt...
Han - But at least we americans deal with our problems!
Jag - ... Good
Han - We voted for an afroamerican president damnit! How racistic is that?
Jag - You feel a little bit defensive
Han - Ye but it easily gets to that when europeans always build up their opinions on false rumours!
Bussresan hit till Warzsawa var en skakig tripp. Jag somnar dock alltid som en liten kanin på alla bussar oavsett kvalitet så skakigheten berörde egentligen endast mina drömmar. I drömmen åkte jag Bergbanan på Liseberg men fick aldrig gå av då Lisebergskaninen som satt vid spakarna vägrade att stanna vagnarna för avstigning.
Min tanke var egentligen att se mer av Warszawa än denna busshållplats men Friidrotsfans hade bokat upp alla senare avgångar då EM i deras sport går av stapeln i Berlin nu i helgen. Jag överlever nog utan en längre visit av Warszawa i bagaget en stund till...
Avsnitt 6: Hemma i Göteborg
Efter 24 timmars bussresa är jag nu tillbaks i lilla London. Jag vill ogärna bli stämplad som en fördomsfull rasist så anledningen till att jag skriver att jag inte gillar polacker beror endast på hemskheter i min barndom som jag ännu inte helt lyckats glömma och absolut inte kan rå för. En polskättlad nazist vid namn "Polen" trakasserade nämligen mig i högstadiet och sen dess har polacker och allt deras folk står för skrämt mig... Bussen jag reste med bestod av endst polacker och mig.
Förvisso gjorde inte de polska medpassagerarna mycket ansträngningar för att skrämma mig. De var fullt upptagna med att smygröka och sorgset tänka på det som väntade dom när de kom fram till Oslo, slavarbete för att kunna försörja sin stackarsn svältande familj i hemlandet.
Vid dansk territorium stoppades bussen av tullen och belåtet insåg jag att jag nu äntligen skulle få lite plats i den överfyllda bussen... Den danska tullen kommer ju självklart att stänga ute varenda polack från Norden... Trodde jag... Samtliga polacker fick stanna och en fick till och med ett visum utskrivet åt sig. Han var nog inte polack i och för sig utan jag tyckte mig höra något om Tanzania. Den som däremot tullvakten började bråka med var ingen annan än jag! Detta berodde kanske inte på min rättighet att komma in i Danmark utan mer att jag ställde mig upp i bussen och skrek när jag upptäckte att inga av medmänniskorna på bussen blev utkastade.
- Men era danska jävla korrumperade tullarsvin! Släng av polackjävlarna från bussen så jag får lite private space här annars ringer jag danskt folkeparti och berättar att de har landsförädare vid gränsen! De polska busschaufförerna kan jag dock se mellan fingrarna med. Någon måste ju köra liksom.
Det har tagit en stund att gå ifrån danska Gedser upp hit till Göteborg men förutom lite mycket blåst på Öresundsbron så har promenaden varit trevlig. Mitt humör har varit ständigt upplyst över det faktum att jag gav lite mer space åt polackerna i fråga.
But i would walk 500 miles And i would walk 500 more för alla polacker
This is Stockholm pride
Okej. Mellan det heliga landet Finland och Göteborg fanns en stad vilket jag hade glömt. Därför blir det trots allt ett till inlägg skrivet på svenska innan bloggen författas helt på det finskhebreiska klickspråket. Jag ska alltså på fullaste allvar vallfärda till Finland och bygga bosättning där.
Bloggrapporter uttrycka i "Klick klick klick... Kluck!" vilket betyder att jag snickar funkishus i Ingenmansland mellan Ryssland och Finland (Vilket jag förövrigt har rätt till då jag tillhör Guds utvalda folk) kommer förmodligen vara helt otydbara och tråkiga så vad vänliga och besök aldrig mer denna blogg.
Men nu befinner jag mig då inte ännu i Finland utan i Stockholm och närmaste bestämt vid Mosebacke. Här sitter jag och klick klick klick kluckar i mig kaffe och filosoferar över livet samtidigt som jag väntar på att min kusin Veganbanan ska dyka upp så jag kan kinesa på hans soffa vid Urvädersgränd (En gata som Bellman bodde på en tid).
Fast det är ju faktiskt fredag. Party! Brudar och hångel! Jag är ju trots allt förberedd till max för bullfest och tårtkalas ikväll så utvilad som jag är. Mellan Göteborg och Stockholm så vaknade jag inte en enda gång. Ärligt talat tycker jag att min djupa sömn även kan stilla mitt dåliga samvete över att jag endast köpte resbiljett till Borås. Alla kan ju försova sig.
Jag är inte bara utvilad heller. Jag har dessutom fyra koppar förrävgiftat kaffe i magen som bubblar så vilt att hela min kropp skakar. Lite läkarsprit och uppåttjack på det här och Popeye the sailorman kommer visa Mosebacke ett krogslagsmål de sent kommer glömma.
På ett sett är jag helt rätt inne men på ett annat sett helt fel ute angående Stockholm. Rätt inne i att stadens superstressade befolkning behöver uppiggande preparat 24/7 och häller koffeinpiller i filen då det är den självklara övergången från Honeymonsters kalaspuffar
Men jag är fel ute i att stadens invånare slåss. Det är det för fina för. - "Slåss? Då blir man ju smutsig!".
Läser man boken svensk maffia så är boken upp delas i tre kategorier. 50 procent maffia i Göteborg. 10 procent maffia i Malmö och 40 procent maffia ute i den skånska myllan. Men i Stockholm finns ingen maffia för där vågar de inte slåss.
Inte ens när Torsten Flink och Mikael Persbrandt pissade i kors på en förvånad krogkö blev stockholmarna arga nog för att ta till nävarna.
En stor anledning till att stockholmare beter sig som bögar är att de är bögar. Inget ont sagt om bögar och Stockholm city gross men håll i hatten vilket homofilfäste fjollträsk har blivit. Utanför slottet hänger gayflaggor med texten Stockholm pride. Tyvärr fick inte V-Gurra leva och se det.
Stockholm pride är föresten Stockholms officiella nya namn och jag tycker det är ett rätt fint namn. Det påminner nämligen om Priderock vilket är Lejonklippan på svenska. På Lejonklippan bor Simba och Mufasa men Mufasa dör och det är bara sjuuuuukt sorgligt. Fucking jävla kukScar!
... Men i alla fall
Eftersom jag är troende så vet jag att Gud älskar alla människor... Förutom bögar. Dom hatar han. Det står nämligen tydligt och klart i bibeln att "Du ska inte..." hmm... Hur var det nu... Du ska inte vara med män som du är med... Du ska inte vara med män som du är med dina husdjur. Jag idkar tidelag med mina husdjur och därför tillåter inte Gud att jag även idkar tidelag med män. Även om jag erkänner att det också änna låter gött!
Kan inte min kusin Veganbanan dyka upp snart. Mosebacke blir allt fullare med folk och jag skäms lite över att jag sitter här helt själv. Jag skäms även lite över att jag skriver i en svart bok. De paranoida stockholmarna som lever i själva hjärtat av övervakningssamhället tror säkert att jag skriver om dom. Det gör jag.
Sen söta bartendern exempelvis. Hon skulle bara veta vad jag planerar att skriva om henne! Det kommer bli perversa ord och inga barnsliga visor!
... Lugn i stormen nu Rocco, detta ska trots allt ut på bloggen! Folk kommer tro att du är pervers!
So, so what I'm still a rocc star
I got my rock moves And I don't need you
Bloggrapporter uttrycka i "Klick klick klick... Kluck!" vilket betyder att jag snickar funkishus i Ingenmansland mellan Ryssland och Finland (Vilket jag förövrigt har rätt till då jag tillhör Guds utvalda folk) kommer förmodligen vara helt otydbara och tråkiga så vad vänliga och besök aldrig mer denna blogg.
Men nu befinner jag mig då inte ännu i Finland utan i Stockholm och närmaste bestämt vid Mosebacke. Här sitter jag och klick klick klick kluckar i mig kaffe och filosoferar över livet samtidigt som jag väntar på att min kusin Veganbanan ska dyka upp så jag kan kinesa på hans soffa vid Urvädersgränd (En gata som Bellman bodde på en tid).
Fast det är ju faktiskt fredag. Party! Brudar och hångel! Jag är ju trots allt förberedd till max för bullfest och tårtkalas ikväll så utvilad som jag är. Mellan Göteborg och Stockholm så vaknade jag inte en enda gång. Ärligt talat tycker jag att min djupa sömn även kan stilla mitt dåliga samvete över att jag endast köpte resbiljett till Borås. Alla kan ju försova sig.
Jag är inte bara utvilad heller. Jag har dessutom fyra koppar förrävgiftat kaffe i magen som bubblar så vilt att hela min kropp skakar. Lite läkarsprit och uppåttjack på det här och Popeye the sailorman kommer visa Mosebacke ett krogslagsmål de sent kommer glömma.
På ett sett är jag helt rätt inne men på ett annat sett helt fel ute angående Stockholm. Rätt inne i att stadens superstressade befolkning behöver uppiggande preparat 24/7 och häller koffeinpiller i filen då det är den självklara övergången från Honeymonsters kalaspuffar
Men jag är fel ute i att stadens invånare slåss. Det är det för fina för. - "Slåss? Då blir man ju smutsig!".
Läser man boken svensk maffia så är boken upp delas i tre kategorier. 50 procent maffia i Göteborg. 10 procent maffia i Malmö och 40 procent maffia ute i den skånska myllan. Men i Stockholm finns ingen maffia för där vågar de inte slåss.
Inte ens när Torsten Flink och Mikael Persbrandt pissade i kors på en förvånad krogkö blev stockholmarna arga nog för att ta till nävarna.
En stor anledning till att stockholmare beter sig som bögar är att de är bögar. Inget ont sagt om bögar och Stockholm city gross men håll i hatten vilket homofilfäste fjollträsk har blivit. Utanför slottet hänger gayflaggor med texten Stockholm pride. Tyvärr fick inte V-Gurra leva och se det.
Stockholm pride är föresten Stockholms officiella nya namn och jag tycker det är ett rätt fint namn. Det påminner nämligen om Priderock vilket är Lejonklippan på svenska. På Lejonklippan bor Simba och Mufasa men Mufasa dör och det är bara sjuuuuukt sorgligt. Fucking jävla kukScar!
... Men i alla fall
Eftersom jag är troende så vet jag att Gud älskar alla människor... Förutom bögar. Dom hatar han. Det står nämligen tydligt och klart i bibeln att "Du ska inte..." hmm... Hur var det nu... Du ska inte vara med män som du är med... Du ska inte vara med män som du är med dina husdjur. Jag idkar tidelag med mina husdjur och därför tillåter inte Gud att jag även idkar tidelag med män. Även om jag erkänner att det också änna låter gött!
Kan inte min kusin Veganbanan dyka upp snart. Mosebacke blir allt fullare med folk och jag skäms lite över att jag sitter här helt själv. Jag skäms även lite över att jag skriver i en svart bok. De paranoida stockholmarna som lever i själva hjärtat av övervakningssamhället tror säkert att jag skriver om dom. Det gör jag.
Sen söta bartendern exempelvis. Hon skulle bara veta vad jag planerar att skriva om henne! Det kommer bli perversa ord och inga barnsliga visor!
... Lugn i stormen nu Rocco, detta ska trots allt ut på bloggen! Folk kommer tro att du är pervers!
So, so what I'm still a rocc star
I got my rock moves And I don't need you
Jag ska ju ändå flytta så jag kan skriva vad jag vill! Dessutom är jag i Stockholm nu och här är vi öppna med allt som har med sexualitet att göra!
Bartendern och jag
En sexnovell av Rocco Siffredi
Hej sa en bartender till mig! Hej sa jag till henne. Sen hade vi sex. The End.
Alternativ Stockholmsversion:
Hej sa bartender till mig! Hej sa jag till honom. Sen hade vi sex. The End.
Jag är nöjd faktiskt. Riktigt nöjd! Det här tantsnusket kommer välta alla Sveries kioskar! Vill ni ha ett eget signerat ex så kan ni väl höra av er när publiceringen är igång.
I min avslutande del av bloggen kanske ett avsked till Sverige hade varit på sin plats men istället så tänkte jag skriva lite homopropagande jag insåg när jag lämnade landet bakom mig med Viking Lines färjan Gabriella. Bögar uppskattar jag, flator förstår jag. Jag uppskattar självklart bögar då de drar ner den hårda konkuransen och flator förstår jag efter att en bisexuell tjej visade mig tjejer kysser när de kysser varandra... Det var något helt annat än en regular kyss! Forfaranade lite svimfärdig av det avschlutar jag bloggen. Det kan i och för sig bero på all den här jävla taxfreeölen också...
Bartendern och jag
En sexnovell av Rocco Siffredi
Hej sa en bartender till mig! Hej sa jag till henne. Sen hade vi sex. The End.
Alternativ Stockholmsversion:
Hej sa bartender till mig! Hej sa jag till honom. Sen hade vi sex. The End.
Jag är nöjd faktiskt. Riktigt nöjd! Det här tantsnusket kommer välta alla Sveries kioskar! Vill ni ha ett eget signerat ex så kan ni väl höra av er när publiceringen är igång.
I min avslutande del av bloggen kanske ett avsked till Sverige hade varit på sin plats men istället så tänkte jag skriva lite homopropagande jag insåg när jag lämnade landet bakom mig med Viking Lines färjan Gabriella. Bögar uppskattar jag, flator förstår jag. Jag uppskattar självklart bögar då de drar ner den hårda konkuransen och flator förstår jag efter att en bisexuell tjej visade mig tjejer kysser när de kysser varandra... Det var något helt annat än en regular kyss! Forfaranade lite svimfärdig av det avschlutar jag bloggen. Det kan i och för sig bero på all den här jävla taxfreeölen också...