Politisk debattblogg tills vidare
HALLÅ!
Trots att våran arbetplats är nerstängd och att vädret är deprimerande grått så stannar jag och Hotelapan i Beitostølen. Vi gör detta i protest mot att Snövit inte städade våran gemensamma stuga innan hon drog hem till Sverige! Vi kommer alltså inte lämna Beitostølen förän hon kommit upp hit till Norge igen och fyllt sin roll som kvinnan i huset och dammat, polerat, svabbat, sopat och skurat varje yta i vårat kollektiva boende!
Snövit städade förvisso sitt eget rum men valde sedan att "glömma" mitt och Hotelapans båda rum. Visst finns det en möjlighet att hon först missade att kika in i den atomvinter mitt rum kommit att bli för att sedan även missa lappen jag skrivit på köksborde till henne. "STÄDA, KVINNA!". Men skurhinken fylld med varmvatten och såpa jag ställt uppe på den gläntande ytterdörren kan hon omöjligt ha missat när hon lämnade huset i Söndags. Vilken ignorant människa.
Väljer Snövit att inte byr sig om våran protest (Vilket det finns stor risk för då den inte påverkar henne på något sett) så är goda råd dyra för att få stugan städad. Vi som machomän och karlakarlar kommer naturligtvis inte städa stugan innan vi flyttar ut då det strider mot den allmänt accepterade könsmaktsfördelningen som tydligt säger att det dominerande könet inte städar, diskar, tvättar eller hålls med andra kärringfasoner!
Jag skulle kunna ringa min mamma och be henne ta bilen till Beitostølen från Göteborg och städa men det strider mot den allmänt acceptera könsmaktsfördelningen som tydligt säger att kvinnor inte kan köra bil.
Vi säger välkomna till bloggaren Jessica W Sandbergs bloggartikel i ett närrelaterat ämne!
Kör som en kärring - gubbjävel!
Svenskarna saknar humor. Detta enligt Jeanette Jedbäck Hindenburg på STR (Sveriges trafikskolors riksförbund). Uttalandet kommer efter kritiken som riktas mot STR:s nya utbildningmaterial, där eleverna uppmanas till "Spara liv - kör som en kärring". Det hade kunnat vara humor.
Det hade kunnat vara ett sätt att med en ny retorik få folk att tänka till. Om det inte var för det faktum att vi lever i ett patriakat, där kvinnan är underordnad mannen, där kvinnor har sämre villkor, möjligheter och lön jämfört med sina manliga kollegor. Där kvinnan - oavsett - står lägre i rang är mannen.
Varför inte skriva: Kör som en bög eller kör som en jude. Det känns inte riktigt bra, eller hur? Exakt samma känsla har jag när idioter inte ser sambanden.
http://jessicawsandberg.blogspot.com/2009/04/kor-som-en-karring-gubbjavel.html
Helt ärligt Jessica. Hade det stått "kör som en bög" som rubrik i STRs material hade det varit mäkta kul. Låt oss sen säga att de lagt till "Kör som jude" i en artikel om bensinsnål körteknik så hade varit riktigt kul det med. Samtliga rubriker hade sedan känts jättebra... Du vet så där som det känns efter ett gott skratt.
Som ni mina goda läsare kanske märker håller jag på att expandera min blogg till en politisk debattblogg istället för att beskriva min vardag. Min vardag håller nämligen på att fallera då jag under två dygn inte åstadakommit mer än att sova, sträckse family guy säsong sex och sju på www.watchfamilyguyonline.org och knaprat lite tortillachips med ostsmak.
Någonting säger mig att min blogg inte kommer stå sig så bra som politisk debattblogg då varken dom jag försöker debattera med eller mina egna läsare kommer läsa vad jag anser om den politiska miljön då argumentation och debatteknik inte är mina starkaste sidor. Exempelvis orden "Jävla kärringar" som respons till feministiskt initiativs samtliga ställningstaganden i samhällsdebatten kommer förmodligen att ses som ett uselt inlägg.
Det kanske är på sin plats att påpeka att Feministiskt initiativ faktiskt inte begått kollektivt självmord med tanke på deras frånvaro från etablerad svensk media utan lever kvar här.
Men man ska inte skjuta ballarna av sig innan steriliteten är ett faktum så jag kör på med politisk debattblogg tills vidare!
Som politisk debattblogg bör man lyfta upp de frågor man brinner för starkast för att kunna skriva ett ärligt inlägg rakt i från hjärtat! Frågor som rör barn i tredje världen, Nordkoreas kärnvapenarsenal, AIDS i Sydafrika snurrar runt i mitt huvud men av en outgrundlig anlening landar alltid mina tankar på en ensam fråga. Vem i helvete ska städa upp i våran stuga!
Ölburkarna har bildat ett midjehögt boll... burkhav i vardagsrummet. Om det var så att de gick och panta i Norge kanske våran hyresvärd skulle förlåta oss om vi bara lämnade alla burkarna så där men burkarna går inte att panta i Norge då de tillhör kategorin insmugglad dansk fulöl.
Så vad spelar det för roll om vi bara skiter i att städa stugan och lämnar den som den är? Hyresvärdens fru kan väl städa upp eller något! Jo det är så att jag ska tillbaks till Beitostølen i november och då hade det varit bra att hyra ett boende. Någonting säger mig att hyresvärdarna pratar med varandra sinsemellan i Beitostølen och med tanke på att vi blev vräkta från vårt första boende här så är mer reklam om hur svinigt jag brukar bete mig inte alls nödvändigt för att få ännu en lya här uppe.
Trots att våran arbetplats är nerstängd och att vädret är deprimerande grått så stannar jag och Hotelapan i Beitostølen. Vi gör detta i protest mot att Snövit inte städade våran gemensamma stuga innan hon drog hem till Sverige! Vi kommer alltså inte lämna Beitostølen förän hon kommit upp hit till Norge igen och fyllt sin roll som kvinnan i huset och dammat, polerat, svabbat, sopat och skurat varje yta i vårat kollektiva boende!
Snövit städade förvisso sitt eget rum men valde sedan att "glömma" mitt och Hotelapans båda rum. Visst finns det en möjlighet att hon först missade att kika in i den atomvinter mitt rum kommit att bli för att sedan även missa lappen jag skrivit på köksborde till henne. "STÄDA, KVINNA!". Men skurhinken fylld med varmvatten och såpa jag ställt uppe på den gläntande ytterdörren kan hon omöjligt ha missat när hon lämnade huset i Söndags. Vilken ignorant människa.
Väljer Snövit att inte byr sig om våran protest (Vilket det finns stor risk för då den inte påverkar henne på något sett) så är goda råd dyra för att få stugan städad. Vi som machomän och karlakarlar kommer naturligtvis inte städa stugan innan vi flyttar ut då det strider mot den allmänt accepterade könsmaktsfördelningen som tydligt säger att det dominerande könet inte städar, diskar, tvättar eller hålls med andra kärringfasoner!
Jag skulle kunna ringa min mamma och be henne ta bilen till Beitostølen från Göteborg och städa men det strider mot den allmänt acceptera könsmaktsfördelningen som tydligt säger att kvinnor inte kan köra bil.
Vi säger välkomna till bloggaren Jessica W Sandbergs bloggartikel i ett närrelaterat ämne!
Kör som en kärring - gubbjävel!
Svenskarna saknar humor. Detta enligt Jeanette Jedbäck Hindenburg på STR (Sveriges trafikskolors riksförbund). Uttalandet kommer efter kritiken som riktas mot STR:s nya utbildningmaterial, där eleverna uppmanas till "Spara liv - kör som en kärring". Det hade kunnat vara humor.
Det hade kunnat vara ett sätt att med en ny retorik få folk att tänka till. Om det inte var för det faktum att vi lever i ett patriakat, där kvinnan är underordnad mannen, där kvinnor har sämre villkor, möjligheter och lön jämfört med sina manliga kollegor. Där kvinnan - oavsett - står lägre i rang är mannen.
Varför inte skriva: Kör som en bög eller kör som en jude. Det känns inte riktigt bra, eller hur? Exakt samma känsla har jag när idioter inte ser sambanden.
http://jessicawsandberg.blogspot.com/2009/04/kor-som-en-karring-gubbjavel.html
Helt ärligt Jessica. Hade det stått "kör som en bög" som rubrik i STRs material hade det varit mäkta kul. Låt oss sen säga att de lagt till "Kör som jude" i en artikel om bensinsnål körteknik så hade varit riktigt kul det med. Samtliga rubriker hade sedan känts jättebra... Du vet så där som det känns efter ett gott skratt.
Som ni mina goda läsare kanske märker håller jag på att expandera min blogg till en politisk debattblogg istället för att beskriva min vardag. Min vardag håller nämligen på att fallera då jag under två dygn inte åstadakommit mer än att sova, sträckse family guy säsong sex och sju på www.watchfamilyguyonline.org och knaprat lite tortillachips med ostsmak.
Någonting säger mig att min blogg inte kommer stå sig så bra som politisk debattblogg då varken dom jag försöker debattera med eller mina egna läsare kommer läsa vad jag anser om den politiska miljön då argumentation och debatteknik inte är mina starkaste sidor. Exempelvis orden "Jävla kärringar" som respons till feministiskt initiativs samtliga ställningstaganden i samhällsdebatten kommer förmodligen att ses som ett uselt inlägg.
Det kanske är på sin plats att påpeka att Feministiskt initiativ faktiskt inte begått kollektivt självmord med tanke på deras frånvaro från etablerad svensk media utan lever kvar här.
Men man ska inte skjuta ballarna av sig innan steriliteten är ett faktum så jag kör på med politisk debattblogg tills vidare!
Som politisk debattblogg bör man lyfta upp de frågor man brinner för starkast för att kunna skriva ett ärligt inlägg rakt i från hjärtat! Frågor som rör barn i tredje världen, Nordkoreas kärnvapenarsenal, AIDS i Sydafrika snurrar runt i mitt huvud men av en outgrundlig anlening landar alltid mina tankar på en ensam fråga. Vem i helvete ska städa upp i våran stuga!
Ölburkarna har bildat ett midjehögt boll... burkhav i vardagsrummet. Om det var så att de gick och panta i Norge kanske våran hyresvärd skulle förlåta oss om vi bara lämnade alla burkarna så där men burkarna går inte att panta i Norge då de tillhör kategorin insmugglad dansk fulöl.
Så vad spelar det för roll om vi bara skiter i att städa stugan och lämnar den som den är? Hyresvärdens fru kan väl städa upp eller något! Jo det är så att jag ska tillbaks till Beitostølen i november och då hade det varit bra att hyra ett boende. Någonting säger mig att hyresvärdarna pratar med varandra sinsemellan i Beitostølen och med tanke på att vi blev vräkta från vårt första boende här så är mer reklam om hur svinigt jag brukar bete mig inte alls nödvändigt för att få ännu en lya här uppe.
Vi stänger nu
En sak de glömde när de som startade upp Beitostølen skidanläggning startade upp Beitostølen skidanläggning var att snön som ligger över de norska fjällen under vinterhalvåret smälter bort under våren och sedan inte kommer tillbaks igen förän först ett halvår senare. Det var först när koncernledning märkte att det blev längre och varmare dygn som de kom ihåg sommaren och insåg sin tabbe. En tabbe som kommer att kosta ett halvårs liftkortsintäckter beräknade på x antal miljoner.
Hela Beitostølen är i ekonomisk kaos nu efter ihågkomningen av norra halvklotets uppvärmning. Förbrilt försöker koncernledningen finna alternativa intäckter för en skidbacke utan snö. Det ryktas exempelvis om att backarna ska dränkas i 10000 kubikmeter norsk olja och att turisterna ska glida omkring i det.
Här på skiduthyrningen är hoppet näst intill förlorat. Snart kommer jag bli tvungen att ringa ägaren och gråtandes skrika "Everything is lost! Were all doomed! I have failed!" och sedan förklara att vi inte kommer kunna hyra ut några skidor då backen här inte har någon snö... Om nu inte oljeuttömningen blir verklighet så är vår sista förhoppning skiduthyrning till människor som har egenhet att åka skidor på barmark utomhus... Eller inomhus.
Nej ärligt talat. Jag orkar inte joxa med det här längre. Enough is enough! Nu stänger jag och Hotelapan ner uthyrningen och färdas vidare mot nya äventyr! Yahoo!
Hela Beitostølen är i ekonomisk kaos nu efter ihågkomningen av norra halvklotets uppvärmning. Förbrilt försöker koncernledningen finna alternativa intäckter för en skidbacke utan snö. Det ryktas exempelvis om att backarna ska dränkas i 10000 kubikmeter norsk olja och att turisterna ska glida omkring i det.
Här på skiduthyrningen är hoppet näst intill förlorat. Snart kommer jag bli tvungen att ringa ägaren och gråtandes skrika "Everything is lost! Were all doomed! I have failed!" och sedan förklara att vi inte kommer kunna hyra ut några skidor då backen här inte har någon snö... Om nu inte oljeuttömningen blir verklighet så är vår sista förhoppning skiduthyrning till människor som har egenhet att åka skidor på barmark utomhus... Eller inomhus.
Nej ärligt talat. Jag orkar inte joxa med det här längre. Enough is enough! Nu stänger jag och Hotelapan ner uthyrningen och färdas vidare mot nya äventyr! Yahoo!
United
If love was a thing
That me say money could buy
The rich man would live
And me say the poor man would die
Min bror hans fästmö är nu gifta och en hel värld av nya möjligheter har öppnats för dom! De kan exempelvis begå äktenskapsbrott och därmed bryta det sjätte budordet, de kan ha sex utan att irritera kyrkan och de kan även skilja sig!
Detta blogginlägget ska handla om själva giftemålet men i vanlig ordning så har jag ingen riktig ordning i texten idag heller.
För att strukturera upp det lite så tipsar jag de läsare som ogillar trams om min tillvaro och endast vill läsa om bröllopsfesten att hoppa till rubriken Lördag: Bröllopsfesten längre ner. För att vara helt ärlig kan ni hoppa ännu längre ner när ni väl nått den rubriken om det endast är själva kalaset om intresserar er.
Måndag: Två dagar efter bröllopsfesten
Waynes coffee, ovanför akademibokhandel vid Kopparmärra, Göteborg
Här sitter jag nu på Waynes Coffe och blickar ut över Kungsgatan längre ner där min lesbiska före detta klasskamrat försöker kränga el till förbipasserande. Samtidigt som jag gör detta surplar jag i mig mitt kaffe och begrundar den senast förbipasserade tiden.
För bara några minuter sedan betalade jag för mitt kaffe och vid denna betalning skällde jag ut servitrisen då hon la på två kronor extra på kaffenotan för att jag betalade med kort. "Det var det fräckaste, Hur kan de vara så giriga att bryr sig om två ynka spänn!" tänkte jag.
- "Ne men, nu tar du extra betalt för att jag använder kort igen, HELVETES JÄVLAR! Förbannade jävla servitrisjävel! Varenda jävla dag jag kommer hit så ska du jävlas!" skrek jag i ansiktet på servitrisen.
Efter att jag bett tusen gånger om ursäkt till både servitrisen och säkerhetsvakten så fick jag lov att stanna i lokalen och klunka i mig mitt två kronor dyrare kaffe.
Faktum är att kaffet faktiskt blev hela fyra kronor dyrare då jag blev tvungen att betala med mitt norska visakort som tar extra betalt vid utlandsköp. Jag tappade nämligen mitt svenska visakort när jag var i Göteborg i fredags. Min familj har gett mig rådet att spärra det förlorade kortet men allvarligt talat, vad kan hända?
Göteborgare är goa arbetande gubbar och skulle de finna mitt kort så skulle de ändå inte förstå hur en sådan rikemanspryl fungerar... Det sitter förmodligen ordentligt intryckt i en spårvagns nu trasiga biljettautomat på väg mot Majorna.
Så vad gör jag egentligen i glädjens och outbildningens Mecka, Göteborg? Jo min stora förebild Stålmannen slog slag i saken och gifte sig med sin brud Milkshake i förrgår. Självklart var jag bjuden... Speciellt efter att jag ringt till min bror och tjatat till mig en inbjudan.
Nu blev jag ju inte tillfrågad om jag gav min tillåtelse till bröllopet men hade jag blivit tillfrågad så hade svaret blivit "I do". Milkshake är nämligen en förträfflig flicka och en solidarisk arbetare då hon sitter i Vänsterpartiets styrelse och har eget kontor. Nu är det ju allmänt känt att Vänsterpartiet består av ett gäng naiva revolutionära ruggugglor men tanken, den är ju fin... Det är därför som undertecknad tänker rösta på Vänsterpartiet i kommande val... Ja... I alla fall tills populisten Mona Sahlin har sållats bort från sossesoptipptoppen.
Torsdag: Två dagar före bröllopet
Jag lämnade min arbetsplats Beitostølen behind på torsdagkvällen och dök upp i min hemstad Kungälv klockan halv tre på natten. Av rent nostalgiska skäl gick jag och våldgästade Den Juans ungkarlslya. Detta är nämligen någonting som väcker ungdomens glada dagar till liv igen då jag har däckat hos min vän över 100 gånger. Aldrig inbjuden, aldrig välkommen men aldrig någonsin utkastad. Ja i och för sig sparkade bokstavligen Den Juan ut brakbakfulla mig ur hans lägenhet tidigt klockan fem en söndag för två år sedan då han vill ha någon att lopträna med i den arla morgonstunden. Hur som helst Den Juan. All respekt och tacksamhet.
Fredag: En dag före bröllopet
På fredagen tog mig upp ur Den Juans soffa och ut ur Den Juan lägenhet och hamnade snart ute på landsbygden och mitt familjehem där min mor och far håller i gång ett jordbruk.
Mamma och pappa. Det kanske man inte skulle kunna gissa när man ser denna bilden men far min håller även på mycket med sitt hobbyprojekt kärnkraft.
Vid gården hade brudparet ställt upp sig sig i bröllopkläderna en dag i förväg för fotografering. Brudens klänning var vit och fin men gummistövlarna hon bar var lite väl röda. Rött gäller inte i år enligt mig och Svensk dam tidning.
Inne i huset var min mor kedjad framför spisen som sig bör! Hon gjorde 190 pannkakor och 200 liter rysk rödbettssoppa. Jag satte mig vid köksbordet där mina gamla morföräldrar betraktade min mors arbete. Jag valde att delta i mina morföräldrars betraktande hellre än min mors arbete. Mormor och morfar hjälpte inte till då de är gamla och skröppliga. Jag hjälpte inte till då jag är ung och ond.
Måndag: Två dagar efter bröllopsfesten
Jag har nu lämnat Waynes coffee och sitter på swebus 820 från Göteborg till Oslo och på denna buss har jag tänkt att fortsätta skrivandet. Våran busschaufför har precis presenterat sig som Josef och berättat att han ska vara med oss hela turen... vilket är tur. Jävlar vad illa jag börjar må av att skriva samtidigt som bussen åker fram här på E6an. Jag avbryter.
Jag har nu lämnat swebus 820 och fortsätter istället skrivandet ifrån Oslo bussterminal. Egentligen borde jag inte skriva just här i från när blogginlägget ska handla om min brors bröllop. Oslos bussterminal har nämligen ett av Europas mest färgglada människoliv... Jag kryddar som bekat gärna mina historier och just denna plats är en kryddhylla utan gränser. Sitter man och skriver om bröllop här så är risken stor att bruden plötsligt bär svart klänning, har helskägg och gärna tar betalt för sex. Vilket vore ofint att skriva om min brors fru. Jag avbryter.
Jag fortsätter skrivandet från valdresekspressen buss 160. Även från denna buss får jag avbryta skrivandet för att jag mår fasligt illa. Bussen står förvisso stilla ännu men jag är lättpåverkad. Jag avbryter
Jag fortsätter skrivandet från den lilla staden Fagernes där man behöver byta buss om man ska hamna i Beitostølen. Nu har jag 25 minuter i lugn och ro innan jag bussen vidare dyker upp och planen är nu att jag äntligen ska kunna rapportera från bröllopet... Fast koncentrations och memoreringscentra påverkas lite av den norska radion som nu lirar A-teens och tidigare lirade en technoremix av Carolas låt främling där en 14årig flicka med spacad röst sjunger. Att digga och sjunga med i texterna samtidigt som jag försöker skriva blir för mycket för min simultankapacitet.
Nu dök även Christina Agulieras "Beautiful" upp här
I am beautiful no matter what they say
Words can't bring me down
Det är en väldig tur för dig det Christina för nu kommer orden hagla. Kära Christina, du verkar vara en hemsk människa med en rutten hjärna, ett skankigt utseende och ett helkommersiellt hjärta. Jag hoppas att du tänker om och inser din yttre och inre svaghet och sedan byter ut ordet "beautiful" mot orden "fucking ugly" i din sketna text. Kära Christina, Dra åt helvete för helvete!
Jag fortsätter skrivandet från buss.. jag mår illa. Avbryer skrivandet.
Jag fortsätter skrivandet från min stuga i Beitostølen. Denna stuga står helt stilla och ackompanjeras inte av något förutom det norska fjällugnet. Detta blogginlägg handlar om min brors bröllop och nu går redovisningen vidare till själva bröllopsdagen.
Lördag: Bröllopsfesten
Jag rymmer hemifrån tidigt på morgonen, dels för att ordna en skjorta till bröllopet och dels för att undvika att bli satt i festlokalsförberedelsetjänst... Mestadels för att undvika att bli satt i festlokalsförberedelsetjänst. Skäggapan hade också lämnat Beitostølen för att fira brudparet så tillsammans med honom och den dryge Den juan så bilade vi till Kungsbacka och outletområdet Freeport. När jag tänker på ordet Freeport tänker jag osökt på frihetsgudinnan. Nu kanske detta är ovidkommande men Sveriges svar på Frihetsgudinnan finns faktiskt i Kungsbacka.
Nu syns det inte så tydligt på denna bild men det är en väldig likhet mellan frihetsgudinnan och Super Mario där de båda står på varsitt håll och välkomnar passerande till en ny värld. En med eld i händerna, en med flugsvamp.
När jag tjackat in ett par Björn Borgskor, en skjorta och brännt kaffe var jag nöjd. När Den Juan tjackat in ett par Headskor, 8 par kalsonger och brännt kaffe var han nöjd. När Skäggapan inte handlat klart var han inte nöjd. Jag och Den Juan sket totalt i detta och tvingade Skäggapan att köra oss till Angered. Under bilresan diskuterade jag och Den Juan fördelar och nackdelar med fascism.
I Angered bor Den Juans bror Kohuvudet med sin ryska flickvän. Kohuvudet är en man med enkla intressen, bygga hjälmar av kohuvuden, spela in abstrakt film med brudgummen och umgås med sin ryska flickvän.
En timme efter att vi knackat på Kohuvudets lägenhet i det fasadspacklade gettot Gårdsten så satt jag, Den Juan, Kohuvudet och Kohuvudets ryska flickvän på en spårvagn på väg mot Munkebäckstorget och bröllopsfesten. Var Skäggapan tagit vägen visste vi inte men att människor försvinner spårlöst i Angeredsområdet är inte direkt någon stor sensation. Hade vi haft energin att ta reda på vem som kidnappat Skäggapan hade vi direkt misstänkt och frågat ut Kohuvudets ryska flickvän eftersom hon är rysk. Vi hade dock inte denna energin så vi misstänkte inte Kohuvudets flickvän alls.
Ok stopp och stanna!
Ni som hoppat över all sörjig bloggning fram tills nu för att läsa om själva bröllopsfesten kan landa här och nu! Jag kan dock inte skriva under på att det jag skriver kommer bli mindre sörjigt. Själva akten beskrivs ännu längre fram så hoppa vidare ni grodor som inte vill läsa om gästerna.
Slutligen kom vi fram till festlokalen där många gamla och nya ansikten uppenbarades. Jag kan börja med att presentera den stora tjocka släkten bestående av dels
Nu var det ju en herrans tur att inte bara släktingar dök upp och jag är säker på att de religiösa gästerna håller med mig i det uttalandet. De religiösa hade ett eget bord och bestod av en jude, en jude, en kristdemokratiskt kommunalpolitiker från Kungälv, en muslismsk tjej och en traditionell kristen familj med sunda ideal och en troligen oomskuren son. De två judiska männen och de två kristna männen slogs redan i foajen. De två kvinnorna fick inte delta i den religiösa diskussionen eller fighten då samtliga tre religioner förtrycker just det kvinnliga könet.
Allt som allt bestod festen av 92 gäster och förutom de redan nämna gästerna så infann sig även skolvänner, lumparvänner, barndomsvänner och andra vänner till brudparet. Alla gäster kunde bete sig på ett mycket värdigt och artigt sätt... Det var i och för sig en finnig kille där som inte vet alls vad respekt betyder... Personen är jag vilket kanske märks i min redovisning av gästerna. Jag väger dock upp min disrespect med detta klipp:
I ärlighetens, kärlekens och hela världsamfundets namn måste jag nu ta till en mjukare sida gentemot mot gästerna på festen och påpeka att jag aldrig tidigare varit på en fest där jag mött så många nya sympatiska personer. Mina systers nya pojkvän, respekt fan! Brudens far, respekt fan! En lumparpolare till min bror, respekt fan! En kille som kallas Ful, respekt fan! En tjej som kallas Fuls flickvän, respekt fan!
Själva vigselakten!
Efter mingling med alla dessa gäster så drog själva vigselakten i gång. Trots att solen sken över Göteborg och Munkebäck denna aprildag så hölls ceremonin i en mörk källare. Jag upptäckte att bruden hade tagit sitt förnuft till fånga och lämnat sina röda stövlar hemma i dag när hon och min bror kom marscherande mot vigselförättaren i tonerna till "Going to the chapel of love". De var stiliga, folksamlingen var glada och min mor grät. "Herregud mamma, så hemsk är hon väl ändå inte" tänkte jag säga till henne innan jag insåg att det var glädjetårar.
Vigselförättaren menade på att de skulle älska varandra i nöd och lust om de ingick äktenskap och sen frågade hon min bror om han tog Milkshake att älska i nöd och lust och han svarade ja. Sen frågade vigselförättaren Milkshake om hon tog min bror och hon svarade också ja. Min mamma, pappa, bror och syster andades ut. Skulle vi inte fått brorsan bortgift denna dag så skulle vi aldrig lyckats.
Jag vill inte vara elak men personligen hade jag tackat nej till att gifta mig med min bror... Eftersom han är en kille... Och min bror... Och även om jag nu velat tacka ja till att gifta mig med min bror så hade mycket i samhället stått i vägen för oss... Ja nu är han hur som helst borgift så det är inget jag behöver klura mer på.
Efter akten fick bröllopsparet gå ut och visa upp sig i solskenet utanför samtidigt som gästerna kastade ris på dom. Ris kastar man på brudpar för att de är hungriga. Sen radades brudparet upp för fotografering tillsammans med familjerna. När jag stog där så slog det mig att Milkshake numera tillhörde familjen och frågor började snurra i mitt huvud. Frågor som om hon skulle få låna mina leksaksbiler eller om hon bara skulle ha sönder dom... Frågor som om jag nu var tvungen att köpa julklappar till henne och om kanske önskar sig hon leksaksbilar?
Frågorna glömdes bort då bröllopsfesten drogs igång och maten serverades. Förätten bestod av havregrynsgröt i skorpor, huvudrätten av mammas ryska rödsbettssoppa och efterrätten bestod av mammas pannkakor som hon dränkt i apelsinjuice. Under hela måltiden ställde sig människor upp och höll tal för att hedra brudparet. Jag skulle också hålla tal och eftersom jag satt ganska nära brudparet kunde jag sitta och iakta deras reaktioner på andras tal och sedan skriva ner vad de gillade och vad de inte gillade med talen. Med detta industrispionage kunde jag alltså skriva ihop ett eget tal med endast snack som brudparet reagerat positivt på. Planen var vattentät!
Jag höll mitt tal och pratade endast om saker brudparet gillade. När jag såg på brudparet såg jag att de såg jättearga ut ändå och då insåg jag att det var en sak jag missat i min vattentäta plan. Brudparet gillar inte mig...
Skeppet hade alltså redan sjunkit så varför inte roa sig lite på däcket innan skutan är helt under ytan tänkte jag och påpekade därför inför alla festdeltagare att jag ville kasta ut en person eftersom han är... Jag trodde det var allmänt känt att personen jag pekade på var jude så jag kände att jag inte ens behövde nämna att han var jude... Det var inte allmänt känt att han var jude och de som visste att han var jude kunde inte se någon rimlighet i att kasta ut en person för att personen är jude så därför förstod inte de heller varför jag ville kasta ut personen ... Med andra ord hade jag hade ingen bra kontakt med mina åhörare och någonting säger mig att jag har rätt dålig kontakt med läsarna av denna bloggrapport också.
Juden hade inget problem med att jag gjort narr av honom utan bjöd mig på fin cigarr lite senare. Jag skämdes lite över hur dumt jag betett mig mot honom... sedan började jag fundera på om juden ville göra affärer med mig med tanke på att han bjöd mig på en så fin cigarr!
Efter bröllopstårta med starwarsfigurer så drog valsen igång. Jag hann tyvärr inte se gotta mig med några tårtbitar då jag var den som fick uppdraget att bjuda gästerna på punsch eller whiskey och när det väl var gjort så var samtliga tårtor uppätna av hungriga människor. Jag tänkte att jag fick gotta mig med lite whiskey eller punsch istället men när jag tittade på flaskorna i mina händer så visade det sig att all min sprit var uppdrucken av törstiga människor.
Lite ledsen över mitt nyktra tillstånd tog jag mig istället en öl vid honnärsbordet men den roffade mormor åt sig med motiveringen "Det räcker nu!". Så det var bara börja dansa vals.
Pappa framförde fina valser på sitt dragspel och jag hann med att flirta med fyra damer i dansens virvlar. Inklusive min faster och bruden. Sen var valsen slut, åldringarna skickades hem, den fria baren öppnade och på mindre än tre minuter hade det romantiska bröllopet förvandlats till en röjarskiva där brudgummen var den som röjde värst!
Alkoholen flöt runt i några timmar i lokalen innan brunnen sinade och självklart nalkades nattlig utgång för de fria ungkarlarna som fanns kvar. Jag hade hoppats att Skäggapan (Som inte var kidnappad) skulle hänga på men det visade sig att han minsann inte var någon fri ungkarl för kvällen då han raggat upp festens sötaste tjej! Han var sin vana trogen och följde brudparets exempel och drog med henne till ett veryvery highclasshotel i centrala Göteborg och hedras därför av mig med en ny ärofylld titel på denna blogg, Hotelapan!
Jag och Den Juan latade oss inte heller direkt utan tävlade i att ragga upp en annan av festens tjejer. Det blev som när kärringarna i byn hade skönhetstävling, ingen vann.
Så från festen och vidare till hjärtat av i Göteborg färdades ungkarlarna med ettans spårvagn i jakten på kärleken. Ungkarlsgruppen bestod av mig, Den Juan och brorsans lumparpolare men det visade sig snart att vi inte var ensamma spårvagnsresenärer denna sena timme. Bröllopsparet åkte nämligen inte limousin från bröllopsfest till bröllopssvit och bröllopsnatt, Working class heroes som de är är så reste de kommunalt.
Sen var även min andra brorsa där, Hotelapan och hans brud var också med någonstans och även brudens far syntes på ett säte stundvis. Det var en trevlig tid på den skenande spårvagnen med allt folket men rätt var det var så hade vi gått av vid Kungsportsplatsen och samlingen bestod plötsligt bara av de förenade ungkarlarna, min ogifta bror, min gifta bror och hans fru. De två sistnämnda väntade inte ut bröllopsnatten längre utan försvann till till Göteborgs enda femstärniga hotel, Elite Plaza hotel.
Vi fyra kvarvarande kände i vårat berusade tillstånd att våra fina kostymer skulle göra succe på närmaste dansgolv. Så vi tog oss till Nefertiti där vi ställde oss i en cirkel med varsin Mariestad export i handen och shakade sen loss med viftande slipsar som resultat. Om man bortser från att Jean claude van damme inte är så välklädd i detta klippet och att han är endast är en person och inte fyra så är hans dansprestationen väldigt likt våran. Just arga asiater är för övrigt Nefertiti i ett nötskal.
Vid fyra stängde Nef ner och vi ansträngde oss till det yttersta för att få oss själva inbjudna till någon av Götets alla efterfester. Vi var välkomna på efterfest på en bordell i Brunnsparken men bara om vi betalade för oss men det kunde vi inte då Den Juan spenderat våra sista kontanter på en korvgubbes två sista korvar och damerna tog inte Visakort. Visakort tog dock taxichauffören som körde oss till min ogifta brors lägenhet där det först var ett massivt pastakokande, sedan ett massivt pastaätande och slutligen ett massivt däckande. En lyckad bröllopsdag.
Söndag: En dag efter bröllopsfesten
Morgonen efter hade en symfoniorkester bestående av endast trummisar flyttat in i mitt huvud och de leddes av en dirigent med en jättedålig taktkänsla. Jag jagade iväg musikerna med Bubble Bobble och Den Juans morgonstekta pannkakor. Lumparkillen som köpt alla pannkaksingredienserna på order från Den Juan blev tvungen att lämna lägenheten innan pannkakorna gräddats klart då han skulle med ett tåg till Linköping. Den Juan och jag blev glada då det blev fler pannkakor till oss. Min bror vars lägenhet vi då befann oss i tackade nej till pannkakorna. Min brors flickvän försökta tjata på min bror att han skulle äta pannkakor men jag och Den Juan tystade henne eftersom vi blir glada om det blev fler pannkakor till oss. Vi funderade lite på att göra oss av med flickvännen på något vis så att det skulle bli ännu fler pannkakor till oss. Pannkakor är gott.
Den Juan och jag lämnade lägenheten efter att sista pannkakan var uppäten och möttes av en ännu en strålande dag. Våran goda vän Hotelapan hade fått till det och min bror hade definitivt fått till på flera vis och säkerligen flera gånger om. Det var romantik och kärlek i luften men jag och Den Juan hade inte fått någonting alls.
Självklart var vi bittra och avundsjuka trots att solen sken! Inte ens brudparet unnade vi lite kärlek och kanske det är den ondskefulla inställningen som gör att vi inte är gifta med tokförälskade fruar idag?
Lyssnar man på ett citat från filmen Love actually sagt av Hugh Grant så ska det ju trots allt inte vara så svårt att picka lite love!
Love actually is all around
Det är väl lika bra jag avslutar inlägget med kärlekstemat från just den filmen. PMS love theme.
That me say money could buy
The rich man would live
And me say the poor man would die
Min bror hans fästmö är nu gifta och en hel värld av nya möjligheter har öppnats för dom! De kan exempelvis begå äktenskapsbrott och därmed bryta det sjätte budordet, de kan ha sex utan att irritera kyrkan och de kan även skilja sig!
Detta blogginlägget ska handla om själva giftemålet men i vanlig ordning så har jag ingen riktig ordning i texten idag heller.
För att strukturera upp det lite så tipsar jag de läsare som ogillar trams om min tillvaro och endast vill läsa om bröllopsfesten att hoppa till rubriken Lördag: Bröllopsfesten längre ner. För att vara helt ärlig kan ni hoppa ännu längre ner när ni väl nått den rubriken om det endast är själva kalaset om intresserar er.
Måndag: Två dagar efter bröllopsfesten
Waynes coffee, ovanför akademibokhandel vid Kopparmärra, Göteborg
Här sitter jag nu på Waynes Coffe och blickar ut över Kungsgatan längre ner där min lesbiska före detta klasskamrat försöker kränga el till förbipasserande. Samtidigt som jag gör detta surplar jag i mig mitt kaffe och begrundar den senast förbipasserade tiden.
För bara några minuter sedan betalade jag för mitt kaffe och vid denna betalning skällde jag ut servitrisen då hon la på två kronor extra på kaffenotan för att jag betalade med kort. "Det var det fräckaste, Hur kan de vara så giriga att bryr sig om två ynka spänn!" tänkte jag.
- "Ne men, nu tar du extra betalt för att jag använder kort igen, HELVETES JÄVLAR! Förbannade jävla servitrisjävel! Varenda jävla dag jag kommer hit så ska du jävlas!" skrek jag i ansiktet på servitrisen.
Efter att jag bett tusen gånger om ursäkt till både servitrisen och säkerhetsvakten så fick jag lov att stanna i lokalen och klunka i mig mitt två kronor dyrare kaffe.
Faktum är att kaffet faktiskt blev hela fyra kronor dyrare då jag blev tvungen att betala med mitt norska visakort som tar extra betalt vid utlandsköp. Jag tappade nämligen mitt svenska visakort när jag var i Göteborg i fredags. Min familj har gett mig rådet att spärra det förlorade kortet men allvarligt talat, vad kan hända?
Göteborgare är goa arbetande gubbar och skulle de finna mitt kort så skulle de ändå inte förstå hur en sådan rikemanspryl fungerar... Det sitter förmodligen ordentligt intryckt i en spårvagns nu trasiga biljettautomat på väg mot Majorna.
Så vad gör jag egentligen i glädjens och outbildningens Mecka, Göteborg? Jo min stora förebild Stålmannen slog slag i saken och gifte sig med sin brud Milkshake i förrgår. Självklart var jag bjuden... Speciellt efter att jag ringt till min bror och tjatat till mig en inbjudan.
Nu blev jag ju inte tillfrågad om jag gav min tillåtelse till bröllopet men hade jag blivit tillfrågad så hade svaret blivit "I do". Milkshake är nämligen en förträfflig flicka och en solidarisk arbetare då hon sitter i Vänsterpartiets styrelse och har eget kontor. Nu är det ju allmänt känt att Vänsterpartiet består av ett gäng naiva revolutionära ruggugglor men tanken, den är ju fin... Det är därför som undertecknad tänker rösta på Vänsterpartiet i kommande val... Ja... I alla fall tills populisten Mona Sahlin har sållats bort från sossesoptipptoppen.
Torsdag: Två dagar före bröllopet
Jag lämnade min arbetsplats Beitostølen behind på torsdagkvällen och dök upp i min hemstad Kungälv klockan halv tre på natten. Av rent nostalgiska skäl gick jag och våldgästade Den Juans ungkarlslya. Detta är nämligen någonting som väcker ungdomens glada dagar till liv igen då jag har däckat hos min vän över 100 gånger. Aldrig inbjuden, aldrig välkommen men aldrig någonsin utkastad. Ja i och för sig sparkade bokstavligen Den Juan ut brakbakfulla mig ur hans lägenhet tidigt klockan fem en söndag för två år sedan då han vill ha någon att lopträna med i den arla morgonstunden. Hur som helst Den Juan. All respekt och tacksamhet.
Fredag: En dag före bröllopet
På fredagen tog mig upp ur Den Juans soffa och ut ur Den Juan lägenhet och hamnade snart ute på landsbygden och mitt familjehem där min mor och far håller i gång ett jordbruk.
Mamma och pappa. Det kanske man inte skulle kunna gissa när man ser denna bilden men far min håller även på mycket med sitt hobbyprojekt kärnkraft.
Vid gården hade brudparet ställt upp sig sig i bröllopkläderna en dag i förväg för fotografering. Brudens klänning var vit och fin men gummistövlarna hon bar var lite väl röda. Rött gäller inte i år enligt mig och Svensk dam tidning.
Inne i huset var min mor kedjad framför spisen som sig bör! Hon gjorde 190 pannkakor och 200 liter rysk rödbettssoppa. Jag satte mig vid köksbordet där mina gamla morföräldrar betraktade min mors arbete. Jag valde att delta i mina morföräldrars betraktande hellre än min mors arbete. Mormor och morfar hjälpte inte till då de är gamla och skröppliga. Jag hjälpte inte till då jag är ung och ond.
Måndag: Två dagar efter bröllopsfesten
Jag har nu lämnat Waynes coffee och sitter på swebus 820 från Göteborg till Oslo och på denna buss har jag tänkt att fortsätta skrivandet. Våran busschaufför har precis presenterat sig som Josef och berättat att han ska vara med oss hela turen... vilket är tur. Jävlar vad illa jag börjar må av att skriva samtidigt som bussen åker fram här på E6an. Jag avbryter.
Jag har nu lämnat swebus 820 och fortsätter istället skrivandet ifrån Oslo bussterminal. Egentligen borde jag inte skriva just här i från när blogginlägget ska handla om min brors bröllop. Oslos bussterminal har nämligen ett av Europas mest färgglada människoliv... Jag kryddar som bekat gärna mina historier och just denna plats är en kryddhylla utan gränser. Sitter man och skriver om bröllop här så är risken stor att bruden plötsligt bär svart klänning, har helskägg och gärna tar betalt för sex. Vilket vore ofint att skriva om min brors fru. Jag avbryter.
Jag fortsätter skrivandet från valdresekspressen buss 160. Även från denna buss får jag avbryta skrivandet för att jag mår fasligt illa. Bussen står förvisso stilla ännu men jag är lättpåverkad. Jag avbryter
Jag fortsätter skrivandet från den lilla staden Fagernes där man behöver byta buss om man ska hamna i Beitostølen. Nu har jag 25 minuter i lugn och ro innan jag bussen vidare dyker upp och planen är nu att jag äntligen ska kunna rapportera från bröllopet... Fast koncentrations och memoreringscentra påverkas lite av den norska radion som nu lirar A-teens och tidigare lirade en technoremix av Carolas låt främling där en 14årig flicka med spacad röst sjunger. Att digga och sjunga med i texterna samtidigt som jag försöker skriva blir för mycket för min simultankapacitet.
Nu dök även Christina Agulieras "Beautiful" upp här
I am beautiful no matter what they say
Words can't bring me down
Det är en väldig tur för dig det Christina för nu kommer orden hagla. Kära Christina, du verkar vara en hemsk människa med en rutten hjärna, ett skankigt utseende och ett helkommersiellt hjärta. Jag hoppas att du tänker om och inser din yttre och inre svaghet och sedan byter ut ordet "beautiful" mot orden "fucking ugly" i din sketna text. Kära Christina, Dra åt helvete för helvete!
Jag fortsätter skrivandet från buss.. jag mår illa. Avbryer skrivandet.
Jag fortsätter skrivandet från min stuga i Beitostølen. Denna stuga står helt stilla och ackompanjeras inte av något förutom det norska fjällugnet. Detta blogginlägg handlar om min brors bröllop och nu går redovisningen vidare till själva bröllopsdagen.
Lördag: Bröllopsfesten
Jag rymmer hemifrån tidigt på morgonen, dels för att ordna en skjorta till bröllopet och dels för att undvika att bli satt i festlokalsförberedelsetjänst... Mestadels för att undvika att bli satt i festlokalsförberedelsetjänst. Skäggapan hade också lämnat Beitostølen för att fira brudparet så tillsammans med honom och den dryge Den juan så bilade vi till Kungsbacka och outletområdet Freeport. När jag tänker på ordet Freeport tänker jag osökt på frihetsgudinnan. Nu kanske detta är ovidkommande men Sveriges svar på Frihetsgudinnan finns faktiskt i Kungsbacka.
Nu syns det inte så tydligt på denna bild men det är en väldig likhet mellan frihetsgudinnan och Super Mario där de båda står på varsitt håll och välkomnar passerande till en ny värld. En med eld i händerna, en med flugsvamp.
När jag tjackat in ett par Björn Borgskor, en skjorta och brännt kaffe var jag nöjd. När Den Juan tjackat in ett par Headskor, 8 par kalsonger och brännt kaffe var han nöjd. När Skäggapan inte handlat klart var han inte nöjd. Jag och Den Juan sket totalt i detta och tvingade Skäggapan att köra oss till Angered. Under bilresan diskuterade jag och Den Juan fördelar och nackdelar med fascism.
I Angered bor Den Juans bror Kohuvudet med sin ryska flickvän. Kohuvudet är en man med enkla intressen, bygga hjälmar av kohuvuden, spela in abstrakt film med brudgummen och umgås med sin ryska flickvän.
En timme efter att vi knackat på Kohuvudets lägenhet i det fasadspacklade gettot Gårdsten så satt jag, Den Juan, Kohuvudet och Kohuvudets ryska flickvän på en spårvagn på väg mot Munkebäckstorget och bröllopsfesten. Var Skäggapan tagit vägen visste vi inte men att människor försvinner spårlöst i Angeredsområdet är inte direkt någon stor sensation. Hade vi haft energin att ta reda på vem som kidnappat Skäggapan hade vi direkt misstänkt och frågat ut Kohuvudets ryska flickvän eftersom hon är rysk. Vi hade dock inte denna energin så vi misstänkte inte Kohuvudets flickvän alls.
Ok stopp och stanna!
Ni som hoppat över all sörjig bloggning fram tills nu för att läsa om själva bröllopsfesten kan landa här och nu! Jag kan dock inte skriva under på att det jag skriver kommer bli mindre sörjigt. Själva akten beskrivs ännu längre fram så hoppa vidare ni grodor som inte vill läsa om gästerna.
Slutligen kom vi fram till festlokalen där många gamla och nya ansikten uppenbarades. Jag kan börja med att presentera den stora tjocka släkten bestående av dels
- Chilenska svartskallar som till skillnad från mig och Den Juan nog inte alls kommer på några fördelar med Pinochets fascismregim... Socialistiska chilenare ska alltid se allt i svart och vitt.
- smålänningar som kan men inte vill säga R vilket är problematiskt då den äldsta och mest respektabla kusinen satsar stort på att bli rulltrappsreperatör
- Hovabor jag inte sett sett på några år. Senast jag såg en av dessa kusiner så kallade jag honom mamma Bengt. Trots att jag gjorde detta så heter han inte Bengt eller något namn som liknar Bengt... Och han är inte heller min mamma.
- Nyadliga från den Kungliga huvudstaden. Notera dock att alla är Annika från Mina drömmar stad eller om man så vill JW från Snabba cash. Alltså rötter som fattighjon men numera trygga i de rikare kvarteren.
Nu var det ju en herrans tur att inte bara släktingar dök upp och jag är säker på att de religiösa gästerna håller med mig i det uttalandet. De religiösa hade ett eget bord och bestod av en jude, en jude, en kristdemokratiskt kommunalpolitiker från Kungälv, en muslismsk tjej och en traditionell kristen familj med sunda ideal och en troligen oomskuren son. De två judiska männen och de två kristna männen slogs redan i foajen. De två kvinnorna fick inte delta i den religiösa diskussionen eller fighten då samtliga tre religioner förtrycker just det kvinnliga könet.
Allt som allt bestod festen av 92 gäster och förutom de redan nämna gästerna så infann sig även skolvänner, lumparvänner, barndomsvänner och andra vänner till brudparet. Alla gäster kunde bete sig på ett mycket värdigt och artigt sätt... Det var i och för sig en finnig kille där som inte vet alls vad respekt betyder... Personen är jag vilket kanske märks i min redovisning av gästerna. Jag väger dock upp min disrespect med detta klipp:
I ärlighetens, kärlekens och hela världsamfundets namn måste jag nu ta till en mjukare sida gentemot mot gästerna på festen och påpeka att jag aldrig tidigare varit på en fest där jag mött så många nya sympatiska personer. Mina systers nya pojkvän, respekt fan! Brudens far, respekt fan! En lumparpolare till min bror, respekt fan! En kille som kallas Ful, respekt fan! En tjej som kallas Fuls flickvän, respekt fan!
Själva vigselakten!
Efter mingling med alla dessa gäster så drog själva vigselakten i gång. Trots att solen sken över Göteborg och Munkebäck denna aprildag så hölls ceremonin i en mörk källare. Jag upptäckte att bruden hade tagit sitt förnuft till fånga och lämnat sina röda stövlar hemma i dag när hon och min bror kom marscherande mot vigselförättaren i tonerna till "Going to the chapel of love". De var stiliga, folksamlingen var glada och min mor grät. "Herregud mamma, så hemsk är hon väl ändå inte" tänkte jag säga till henne innan jag insåg att det var glädjetårar.
Vigselförättaren menade på att de skulle älska varandra i nöd och lust om de ingick äktenskap och sen frågade hon min bror om han tog Milkshake att älska i nöd och lust och han svarade ja. Sen frågade vigselförättaren Milkshake om hon tog min bror och hon svarade också ja. Min mamma, pappa, bror och syster andades ut. Skulle vi inte fått brorsan bortgift denna dag så skulle vi aldrig lyckats.
Jag vill inte vara elak men personligen hade jag tackat nej till att gifta mig med min bror... Eftersom han är en kille... Och min bror... Och även om jag nu velat tacka ja till att gifta mig med min bror så hade mycket i samhället stått i vägen för oss... Ja nu är han hur som helst borgift så det är inget jag behöver klura mer på.
Efter akten fick bröllopsparet gå ut och visa upp sig i solskenet utanför samtidigt som gästerna kastade ris på dom. Ris kastar man på brudpar för att de är hungriga. Sen radades brudparet upp för fotografering tillsammans med familjerna. När jag stog där så slog det mig att Milkshake numera tillhörde familjen och frågor började snurra i mitt huvud. Frågor som om hon skulle få låna mina leksaksbiler eller om hon bara skulle ha sönder dom... Frågor som om jag nu var tvungen att köpa julklappar till henne och om kanske önskar sig hon leksaksbilar?
Frågorna glömdes bort då bröllopsfesten drogs igång och maten serverades. Förätten bestod av havregrynsgröt i skorpor, huvudrätten av mammas ryska rödsbettssoppa och efterrätten bestod av mammas pannkakor som hon dränkt i apelsinjuice. Under hela måltiden ställde sig människor upp och höll tal för att hedra brudparet. Jag skulle också hålla tal och eftersom jag satt ganska nära brudparet kunde jag sitta och iakta deras reaktioner på andras tal och sedan skriva ner vad de gillade och vad de inte gillade med talen. Med detta industrispionage kunde jag alltså skriva ihop ett eget tal med endast snack som brudparet reagerat positivt på. Planen var vattentät!
Jag höll mitt tal och pratade endast om saker brudparet gillade. När jag såg på brudparet såg jag att de såg jättearga ut ändå och då insåg jag att det var en sak jag missat i min vattentäta plan. Brudparet gillar inte mig...
Skeppet hade alltså redan sjunkit så varför inte roa sig lite på däcket innan skutan är helt under ytan tänkte jag och påpekade därför inför alla festdeltagare att jag ville kasta ut en person eftersom han är... Jag trodde det var allmänt känt att personen jag pekade på var jude så jag kände att jag inte ens behövde nämna att han var jude... Det var inte allmänt känt att han var jude och de som visste att han var jude kunde inte se någon rimlighet i att kasta ut en person för att personen är jude så därför förstod inte de heller varför jag ville kasta ut personen ... Med andra ord hade jag hade ingen bra kontakt med mina åhörare och någonting säger mig att jag har rätt dålig kontakt med läsarna av denna bloggrapport också.
Juden hade inget problem med att jag gjort narr av honom utan bjöd mig på fin cigarr lite senare. Jag skämdes lite över hur dumt jag betett mig mot honom... sedan började jag fundera på om juden ville göra affärer med mig med tanke på att han bjöd mig på en så fin cigarr!
Efter bröllopstårta med starwarsfigurer så drog valsen igång. Jag hann tyvärr inte se gotta mig med några tårtbitar då jag var den som fick uppdraget att bjuda gästerna på punsch eller whiskey och när det väl var gjort så var samtliga tårtor uppätna av hungriga människor. Jag tänkte att jag fick gotta mig med lite whiskey eller punsch istället men när jag tittade på flaskorna i mina händer så visade det sig att all min sprit var uppdrucken av törstiga människor.
Lite ledsen över mitt nyktra tillstånd tog jag mig istället en öl vid honnärsbordet men den roffade mormor åt sig med motiveringen "Det räcker nu!". Så det var bara börja dansa vals.
Pappa framförde fina valser på sitt dragspel och jag hann med att flirta med fyra damer i dansens virvlar. Inklusive min faster och bruden. Sen var valsen slut, åldringarna skickades hem, den fria baren öppnade och på mindre än tre minuter hade det romantiska bröllopet förvandlats till en röjarskiva där brudgummen var den som röjde värst!
Alkoholen flöt runt i några timmar i lokalen innan brunnen sinade och självklart nalkades nattlig utgång för de fria ungkarlarna som fanns kvar. Jag hade hoppats att Skäggapan (Som inte var kidnappad) skulle hänga på men det visade sig att han minsann inte var någon fri ungkarl för kvällen då han raggat upp festens sötaste tjej! Han var sin vana trogen och följde brudparets exempel och drog med henne till ett veryvery highclasshotel i centrala Göteborg och hedras därför av mig med en ny ärofylld titel på denna blogg, Hotelapan!
Jag och Den Juan latade oss inte heller direkt utan tävlade i att ragga upp en annan av festens tjejer. Det blev som när kärringarna i byn hade skönhetstävling, ingen vann.
Så från festen och vidare till hjärtat av i Göteborg färdades ungkarlarna med ettans spårvagn i jakten på kärleken. Ungkarlsgruppen bestod av mig, Den Juan och brorsans lumparpolare men det visade sig snart att vi inte var ensamma spårvagnsresenärer denna sena timme. Bröllopsparet åkte nämligen inte limousin från bröllopsfest till bröllopssvit och bröllopsnatt, Working class heroes som de är är så reste de kommunalt.
Sen var även min andra brorsa där, Hotelapan och hans brud var också med någonstans och även brudens far syntes på ett säte stundvis. Det var en trevlig tid på den skenande spårvagnen med allt folket men rätt var det var så hade vi gått av vid Kungsportsplatsen och samlingen bestod plötsligt bara av de förenade ungkarlarna, min ogifta bror, min gifta bror och hans fru. De två sistnämnda väntade inte ut bröllopsnatten längre utan försvann till till Göteborgs enda femstärniga hotel, Elite Plaza hotel.
Vi fyra kvarvarande kände i vårat berusade tillstånd att våra fina kostymer skulle göra succe på närmaste dansgolv. Så vi tog oss till Nefertiti där vi ställde oss i en cirkel med varsin Mariestad export i handen och shakade sen loss med viftande slipsar som resultat. Om man bortser från att Jean claude van damme inte är så välklädd i detta klippet och att han är endast är en person och inte fyra så är hans dansprestationen väldigt likt våran. Just arga asiater är för övrigt Nefertiti i ett nötskal.
Vid fyra stängde Nef ner och vi ansträngde oss till det yttersta för att få oss själva inbjudna till någon av Götets alla efterfester. Vi var välkomna på efterfest på en bordell i Brunnsparken men bara om vi betalade för oss men det kunde vi inte då Den Juan spenderat våra sista kontanter på en korvgubbes två sista korvar och damerna tog inte Visakort. Visakort tog dock taxichauffören som körde oss till min ogifta brors lägenhet där det först var ett massivt pastakokande, sedan ett massivt pastaätande och slutligen ett massivt däckande. En lyckad bröllopsdag.
Söndag: En dag efter bröllopsfesten
Morgonen efter hade en symfoniorkester bestående av endast trummisar flyttat in i mitt huvud och de leddes av en dirigent med en jättedålig taktkänsla. Jag jagade iväg musikerna med Bubble Bobble och Den Juans morgonstekta pannkakor. Lumparkillen som köpt alla pannkaksingredienserna på order från Den Juan blev tvungen att lämna lägenheten innan pannkakorna gräddats klart då han skulle med ett tåg till Linköping. Den Juan och jag blev glada då det blev fler pannkakor till oss. Min bror vars lägenhet vi då befann oss i tackade nej till pannkakorna. Min brors flickvän försökta tjata på min bror att han skulle äta pannkakor men jag och Den Juan tystade henne eftersom vi blir glada om det blev fler pannkakor till oss. Vi funderade lite på att göra oss av med flickvännen på något vis så att det skulle bli ännu fler pannkakor till oss. Pannkakor är gott.
Den Juan och jag lämnade lägenheten efter att sista pannkakan var uppäten och möttes av en ännu en strålande dag. Våran goda vän Hotelapan hade fått till det och min bror hade definitivt fått till på flera vis och säkerligen flera gånger om. Det var romantik och kärlek i luften men jag och Den Juan hade inte fått någonting alls.
Självklart var vi bittra och avundsjuka trots att solen sken! Inte ens brudparet unnade vi lite kärlek och kanske det är den ondskefulla inställningen som gör att vi inte är gifta med tokförälskade fruar idag?
Lyssnar man på ett citat från filmen Love actually sagt av Hugh Grant så ska det ju trots allt inte vara så svårt att picka lite love!
Love actually is all around
Det är väl lika bra jag avslutar inlägget med kärlekstemat från just den filmen. PMS love theme.
Fakta om onormanerna
Idag arbetar jag och Skäggapan på uthyrningen.
Det är en lugn dag då säsongen är så gott som slut. Detta märks på att all snön regnar bort, detta märks på att liftprepparna skiter i att preparera backarna, detta märks på att det finns mycket kaffe kvar i skidskolans kaffekokare då skidskolan skickat hem de flesta kaffedrickande skidlärarna och detta märks på att gnidna svenska familjer tjackat in restskidresor som resorten rear ut. Får i detta nu erkänna att Norges folk är ett bra mycket bättre folk än det svenska.
Jag vet att jag skrivit mycket ont om det norska folket i tidigare inlägg men denna säsongen har jag helt enkelt fått omvärdera mina fördomar. Norrmän är ett mycket respekfullt folk som visar upp ett socialt och artigt sätt näst intill hela tiden ... Och jag skämtar inte ens. Hittills under dessa sex månader i Norge har inte jag stött på en enda otrevlig norsk kund vilket känns lite som ett mirakel då jag har gått under parollen "Det finns rötägg precis överallt!"...
Med detta menar jag att det finns rötägg
- i Kanada
- i Lilla Edet
- på Månen
- hos Toys`r`us
Men denna skidort måste vara undantaget som bekräftar regeln. Ja vi har ju förvisso Vresige Weiron... Och Vaktmästar- Pelle... ... Och Arnolds vakter!... Men oss emellan så är nog ingen av dessa riktiga norrmän utan... Det jag nu ska presentera är en topphemlig vetenskaplig teori så sprid den inte vidare. Norrmän som inte är glada, käcka och trevliga tros tillhöra en främmande art som går under namnet "Onormaner". Onormanerna går runt i mänskliga förklädnader men under maskerna ser de ut precis så här:
Visst är det en fasansfull verklighet jag uppdagat för er läsare? Vill ni ha hjälp i att skydda er från Onormanerna så föreslår jag att ni kontaktar scientologikyrkan som gett sitt fulla stöd för teorin. Scientologikyrkan kan lära er hur man enklast upptäcker onormanerna och vilka besvärjelser och häxblandningar som fungerar bäst på dom. Scientologikyrkan erbjuder även kurser i långt mycket mer tossiga teorier än just den om onormanerna så det finns en hel ny värld att upptäcka i deras sällskap.
Men om vi återgår till onormanerna och mitt liv som denna bloggrapport ska handla om så måste jag tyvärr påpeka att Skäggapan är oroväckande lik onormernas naturliga utseende. Här kommer en bild på Skäggapan så kanske ni läsare förstår vad jag menar.
Skäggapan är ingen vacker syn men han är en väldigt trevlig person. Att han är en trevlig person hjälper ju knappast honom med bruderna men jag kan ju hur som helst direkt utesluta misstankar om att han skulle vara en onorman (onormanerna är som bekant mycket otrevliga).
Hur är det då att arbeta med den apa som visas på bilden? Jo det fungerar rätt bra även om det utspelar sig en del märkliga situationer oss emellan. Exempelvis idag åkte han iväg till byggvarohandeln och dök senare upp med en flaggstång han köpt med pengar från skiduthyrningens kassa.
Jag - Va i helvete ska vi med en flaggstång till?
Skäggapan - Det är ju midsommar snart...
Jag - Du är ju helt B
Skäggapan - Nej du är B
Jag - Nej du är B
Skäggapan - ... Men du är C!
Jag - ... ... Touchè!
Det är en lugn dag då säsongen är så gott som slut. Detta märks på att all snön regnar bort, detta märks på att liftprepparna skiter i att preparera backarna, detta märks på att det finns mycket kaffe kvar i skidskolans kaffekokare då skidskolan skickat hem de flesta kaffedrickande skidlärarna och detta märks på att gnidna svenska familjer tjackat in restskidresor som resorten rear ut. Får i detta nu erkänna att Norges folk är ett bra mycket bättre folk än det svenska.
Jag vet att jag skrivit mycket ont om det norska folket i tidigare inlägg men denna säsongen har jag helt enkelt fått omvärdera mina fördomar. Norrmän är ett mycket respekfullt folk som visar upp ett socialt och artigt sätt näst intill hela tiden ... Och jag skämtar inte ens. Hittills under dessa sex månader i Norge har inte jag stött på en enda otrevlig norsk kund vilket känns lite som ett mirakel då jag har gått under parollen "Det finns rötägg precis överallt!"...
Med detta menar jag att det finns rötägg
- i Kanada
- i Lilla Edet
- på Månen
- hos Toys`r`us
Men denna skidort måste vara undantaget som bekräftar regeln. Ja vi har ju förvisso Vresige Weiron... Och Vaktmästar- Pelle... ... Och Arnolds vakter!... Men oss emellan så är nog ingen av dessa riktiga norrmän utan... Det jag nu ska presentera är en topphemlig vetenskaplig teori så sprid den inte vidare. Norrmän som inte är glada, käcka och trevliga tros tillhöra en främmande art som går under namnet "Onormaner". Onormanerna går runt i mänskliga förklädnader men under maskerna ser de ut precis så här:
Visst är det en fasansfull verklighet jag uppdagat för er läsare? Vill ni ha hjälp i att skydda er från Onormanerna så föreslår jag att ni kontaktar scientologikyrkan som gett sitt fulla stöd för teorin. Scientologikyrkan kan lära er hur man enklast upptäcker onormanerna och vilka besvärjelser och häxblandningar som fungerar bäst på dom. Scientologikyrkan erbjuder även kurser i långt mycket mer tossiga teorier än just den om onormanerna så det finns en hel ny värld att upptäcka i deras sällskap.
Men om vi återgår till onormanerna och mitt liv som denna bloggrapport ska handla om så måste jag tyvärr påpeka att Skäggapan är oroväckande lik onormernas naturliga utseende. Här kommer en bild på Skäggapan så kanske ni läsare förstår vad jag menar.
Skäggapan är ingen vacker syn men han är en väldigt trevlig person. Att han är en trevlig person hjälper ju knappast honom med bruderna men jag kan ju hur som helst direkt utesluta misstankar om att han skulle vara en onorman (onormanerna är som bekant mycket otrevliga).
Hur är det då att arbeta med den apa som visas på bilden? Jo det fungerar rätt bra även om det utspelar sig en del märkliga situationer oss emellan. Exempelvis idag åkte han iväg till byggvarohandeln och dök senare upp med en flaggstång han köpt med pengar från skiduthyrningens kassa.
Jag - Va i helvete ska vi med en flaggstång till?
Skäggapan - Det är ju midsommar snart...
Jag - Du är ju helt B
Skäggapan - Nej du är B
Jag - Nej du är B
Skäggapan - ... Men du är C!
Jag - ... ... Touchè!
Nu vart det så här fel igen
12 april 2009 klockan 14.00
Nu vart det så här fel igen...
Jag och Skäggapan var ute och festade igår i för att hedra påskaftonen i fråga och det slutade med att vi satte oss vid vårat köksbord och började klunkade i oss råa ägg vid 03.30... Jag vill inte så gärna skriva mer om vare sig gårdagens festandet eller gårdagens eventuella salmonellasmitta... Jag mår rätt dåligt idag hur som helst där jag sitter inne på skiduthyrningens verkstad och suger i mig lite Omega 3 fruktdrikk med EPA & DHA, Appelsinsmak med mandarin och litchi och jag försöker förgäves förtränga det faktum att omega 3n de tryckt ner i saften kommer straight från fiskrens.
Drycken i fråga har jag stulit från skidskolan helt utan samvetskval. Well, it's just a simple fact. When I want something man, I don't want to pay for it
13 april 2009 klockan 11.30
Nu vart det så här fel igen...
Jag orkade inte avsluta gårdagens blogginlägg då de råa äggen och fiskrenset och även då gallan surnade till lite väl mycket i min buk. Jag, Skäggapan, Glaciär-Glenn och Glaciär Glenns pappa StorGlaciär-Glenn var ute och festade igår för att hedra påskdagen i fråga och det slutade med att tre poliser gick in i stugan vi efterfestade i.
Denna påskdag åkte nämligen de norska semesterfirarna hem och därmed skulle det firas att den sista tuffa veckan under denna vintersäsong var över. Rykten susade i säven att det skulle vara bartömning på Beitostølens trevligaste pub Arnolds och att allt branschfolk i hela härskaran skulle dyka upp där. När jag hör ordet bartömning så tänker jag på att ligga under ölkranen och klunka i sig ett vattenfall, jag tänker shotrace med vodka som skadar kroppen mer än shotrace med skarpladdad ammunition, jag tänker ett hav av först sprit och sedan tomma flaskor, jag tänker en vilja från bartendern att vilja bli av med sitt alkohollager så bad att han betalar mig för att dricka!
Jag var lurad.
Bartömningen på Arnolds innebar inte vidöppen bar utan endast sänkta priser. Trots att baren inte glömt bort att de måste göra profit så blev det en trevlig kväll med mycket Gammeldansk för att hedra danskarna, Öl för att hedra danskarna och Fernet för att hedra danskarna.
Många välkända ansikten förgyllde kvällen men två ansikten som inte förgyllde kvällen ett dugg var de två vakternas ansikten. Dessa två dörrvakter levde verkligen upp till sin yrkestitel. De var helt jävla dumma i huvudet. Detta grundar jag inte bara i det faktum att de gick runt spända som stolsliftarnas vajrar och knöt nävarna åt varje gäst som vågade möta deras arga blickar. Nej jag grundar mest mina ord om deras dumhet i det som jag nu tänker skriva.
En gammal alkoholiserad liftvakt lyckades tydligen få in en spark på en vakterna på Arnolds vid stängningstid. Just denna liftvakt lyckades trots sin promille även hitta till samma efterfest jag, Skäggapan, Glaciär-Glenn och StorGlaciär-Glenn. Han dök upp kanske en timme efter att Arnolds stängt och kanske en timme efter det kom tre poliser från Fagernes inmarscherande i den efterfestandestugan. Feststämningen stendog.
Så var gjorde då lagens långa arm i Beitostølen av alla Norges byhålor och speciellt nu när skidsäsongen var slut. Jo de jagade allas våran liftvakt då fjollvakterna hade ringt och anmält sparken till polisväsendet. Att vakterna de inte klarat av att hantera en åldrad fyllekaja borde få dom att skämmas testosteronet ur sig och ändå väljer de att krydda till skammen ännu mer genom att gråta ut hos grisen...
Poliserna undrade om vi visste var den kvällens kända våldsverkare höll hus men efterfestens deltagare golade inte ut någon. Detta berodde inte på att vi kände någon som helst sympati med liftvakten då han var ganska rutten i huvudet han med, utan det berodde på den laglösa rättvisans princip: Man samarbetar inte med snuten på fyllan.
Liftvakten i fråga hade gömde sig på balkongen tills bängen lämnat byggnaden och kom sen inklivande glad som en lärka över att de missat honom. Jag sa "Där hade du tur". "Jag vet" skrattade liftvakten fram!
15 april 2009 klockan 18.30
Nu vart det så här fel igen...
Jag har de senaste två dagarna behandlat min kropp mycket illa och inte stått upp för vad den behöver. Jag har förkastat mitt starkaste behov här i livet och jag mår nu mycket väldigt ytterst illa både fysiskt och psykiskt. Med andra ord så har jag varit nykter i två dagar! Ni läste rätt.
Mina hjärnceller poppar inte lika regelbundet längre vilket resulterat i slaktande huvudvärk, mina smaklökar har skrumpnat ihop i brist på ölens ljuva sötma och min lever har inte fått gå på sitt sedvanliga förbränningspass och har därför helt säckat ihop i en soffa utav plysch där den snaskar ostbågar och sträckser sällskapsresanfilmerna. Jag vet att avståndstagande från alkohol skapar sociala problem mamma men du läser ju inte denna bloggen så vem ska nu rädda mig från nykterhetens sylvassa vässade klor!
Det började med att jag inte drack jag inte för att jag vill vara en i det coola gänget. Sen blev det bara mindre och mindre och plötsligt så satt jag där med och halsade fun light direkt ur petflaskan. På bara några dagar har jag alltså nyktrat ner mig totalt...
Denna låten tillägnar jag mina föräldrar (även om jag vet att de inte läser deras egen sons blogg ( och det kanske är där i grunden ligger till varför jag måste inte dricka hela tiden))
Nu vart det så här fel igen...
Jag och Skäggapan var ute och festade igår i för att hedra påskaftonen i fråga och det slutade med att vi satte oss vid vårat köksbord och började klunkade i oss råa ägg vid 03.30... Jag vill inte så gärna skriva mer om vare sig gårdagens festandet eller gårdagens eventuella salmonellasmitta... Jag mår rätt dåligt idag hur som helst där jag sitter inne på skiduthyrningens verkstad och suger i mig lite Omega 3 fruktdrikk med EPA & DHA, Appelsinsmak med mandarin och litchi och jag försöker förgäves förtränga det faktum att omega 3n de tryckt ner i saften kommer straight från fiskrens.
Drycken i fråga har jag stulit från skidskolan helt utan samvetskval. Well, it's just a simple fact. When I want something man, I don't want to pay for it
13 april 2009 klockan 11.30
Nu vart det så här fel igen...
Jag orkade inte avsluta gårdagens blogginlägg då de råa äggen och fiskrenset och även då gallan surnade till lite väl mycket i min buk. Jag, Skäggapan, Glaciär-Glenn och Glaciär Glenns pappa StorGlaciär-Glenn var ute och festade igår för att hedra påskdagen i fråga och det slutade med att tre poliser gick in i stugan vi efterfestade i.
Denna påskdag åkte nämligen de norska semesterfirarna hem och därmed skulle det firas att den sista tuffa veckan under denna vintersäsong var över. Rykten susade i säven att det skulle vara bartömning på Beitostølens trevligaste pub Arnolds och att allt branschfolk i hela härskaran skulle dyka upp där. När jag hör ordet bartömning så tänker jag på att ligga under ölkranen och klunka i sig ett vattenfall, jag tänker shotrace med vodka som skadar kroppen mer än shotrace med skarpladdad ammunition, jag tänker ett hav av först sprit och sedan tomma flaskor, jag tänker en vilja från bartendern att vilja bli av med sitt alkohollager så bad att han betalar mig för att dricka!
Jag var lurad.
Bartömningen på Arnolds innebar inte vidöppen bar utan endast sänkta priser. Trots att baren inte glömt bort att de måste göra profit så blev det en trevlig kväll med mycket Gammeldansk för att hedra danskarna, Öl för att hedra danskarna och Fernet för att hedra danskarna.
Många välkända ansikten förgyllde kvällen men två ansikten som inte förgyllde kvällen ett dugg var de två vakternas ansikten. Dessa två dörrvakter levde verkligen upp till sin yrkestitel. De var helt jävla dumma i huvudet. Detta grundar jag inte bara i det faktum att de gick runt spända som stolsliftarnas vajrar och knöt nävarna åt varje gäst som vågade möta deras arga blickar. Nej jag grundar mest mina ord om deras dumhet i det som jag nu tänker skriva.
En gammal alkoholiserad liftvakt lyckades tydligen få in en spark på en vakterna på Arnolds vid stängningstid. Just denna liftvakt lyckades trots sin promille även hitta till samma efterfest jag, Skäggapan, Glaciär-Glenn och StorGlaciär-Glenn. Han dök upp kanske en timme efter att Arnolds stängt och kanske en timme efter det kom tre poliser från Fagernes inmarscherande i den efterfestandestugan. Feststämningen stendog.
Så var gjorde då lagens långa arm i Beitostølen av alla Norges byhålor och speciellt nu när skidsäsongen var slut. Jo de jagade allas våran liftvakt då fjollvakterna hade ringt och anmält sparken till polisväsendet. Att vakterna de inte klarat av att hantera en åldrad fyllekaja borde få dom att skämmas testosteronet ur sig och ändå väljer de att krydda till skammen ännu mer genom att gråta ut hos grisen...
Poliserna undrade om vi visste var den kvällens kända våldsverkare höll hus men efterfestens deltagare golade inte ut någon. Detta berodde inte på att vi kände någon som helst sympati med liftvakten då han var ganska rutten i huvudet han med, utan det berodde på den laglösa rättvisans princip: Man samarbetar inte med snuten på fyllan.
Liftvakten i fråga hade gömde sig på balkongen tills bängen lämnat byggnaden och kom sen inklivande glad som en lärka över att de missat honom. Jag sa "Där hade du tur". "Jag vet" skrattade liftvakten fram!
15 april 2009 klockan 18.30
Nu vart det så här fel igen...
Jag har de senaste två dagarna behandlat min kropp mycket illa och inte stått upp för vad den behöver. Jag har förkastat mitt starkaste behov här i livet och jag mår nu mycket väldigt ytterst illa både fysiskt och psykiskt. Med andra ord så har jag varit nykter i två dagar! Ni läste rätt.
Mina hjärnceller poppar inte lika regelbundet längre vilket resulterat i slaktande huvudvärk, mina smaklökar har skrumpnat ihop i brist på ölens ljuva sötma och min lever har inte fått gå på sitt sedvanliga förbränningspass och har därför helt säckat ihop i en soffa utav plysch där den snaskar ostbågar och sträckser sällskapsresanfilmerna. Jag vet att avståndstagande från alkohol skapar sociala problem mamma men du läser ju inte denna bloggen så vem ska nu rädda mig från nykterhetens sylvassa vässade klor!
Det började med att jag inte drack jag inte för att jag vill vara en i det coola gänget. Sen blev det bara mindre och mindre och plötsligt så satt jag där med och halsade fun light direkt ur petflaskan. På bara några dagar har jag alltså nyktrat ner mig totalt...
Denna låten tillägnar jag mina föräldrar (även om jag vet att de inte läser deras egen sons blogg ( och det kanske är där i grunden ligger till varför jag måste inte dricka hela tiden))
The Long good friday
You don't crucify people outside a church on good friday!
Man skulle kunna tro att denna film är filmad och ihopklippt i Beitostølen men så är inte fallet då dramatiken i klippet inte på långa motorvägar speglar vad som skett i den lilla skidorten denna långfredag.
Inte heller dramatiken på Golgata för 2000 år sedan kan jämnföras med denna norska dag i detta nu. Jerusalem i all ära då Jesus Kristus försonade den skuld Adam ådragit sig genom sin olydnad, slöt ett nytt förbund mellan fader vår och människan, tog på sig alla mänsklighetens skulder och jag har bestämt för mig att även Jesus dog på ett kors där på kullen. Vad nu det skulle vara bra för... hmm...
Men hur som, så har min dag inte varit lik bägge just omskrivna dagar och jag betvivlar inte en sekund att påsken åter igen kommer bli omredigerad. Påsken firades ju från början till minne av judarnas uttåg ur Egypten och uppgraderas på grund av tristess till att firas på grund av att Jesus dog och nu har ju ett ännu ett händelseförlopp i påsktider i världshistorien ägt rum! Under påsken år 3001 så kommer ingen fira Jesus nej den som kommer firas är...
Ja inte vet jag... Det är hur som helst inte jag eller för den delen något som har med Beitostølen att göra för i Beitostølen har det inte hänt särskilt mycket även om jag kanske försökt bygga upp det så i denna bloggrapport. Det harit varit samma rutin i dag som de flesta dagar här uppe.
Tumble out of bed and stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
And yawn and stretch and try to come to life
Jump in the shower and the blood starts pumping
Out on the street the traffic starts jumping
With folks like me on the job from nine to five
Dock finns det ingen trafik i Beitostølen om man bortser från en rensläde... Sen duschar jag aldrig. Däremot så är våra öppningstider just nio till fem.
"We have lost all sense of other considerations, because they are artificial. Only the facts are real and important to us. And good boots are hard to come by."
Man skulle kunna tro att denna film är filmad och ihopklippt i Beitostølen men så är inte fallet då dramatiken i klippet inte på långa motorvägar speglar vad som skett i den lilla skidorten denna långfredag.
Inte heller dramatiken på Golgata för 2000 år sedan kan jämnföras med denna norska dag i detta nu. Jerusalem i all ära då Jesus Kristus försonade den skuld Adam ådragit sig genom sin olydnad, slöt ett nytt förbund mellan fader vår och människan, tog på sig alla mänsklighetens skulder och jag har bestämt för mig att även Jesus dog på ett kors där på kullen. Vad nu det skulle vara bra för... hmm...
Men hur som, så har min dag inte varit lik bägge just omskrivna dagar och jag betvivlar inte en sekund att påsken åter igen kommer bli omredigerad. Påsken firades ju från början till minne av judarnas uttåg ur Egypten och uppgraderas på grund av tristess till att firas på grund av att Jesus dog och nu har ju ett ännu ett händelseförlopp i påsktider i världshistorien ägt rum! Under påsken år 3001 så kommer ingen fira Jesus nej den som kommer firas är...
Ja inte vet jag... Det är hur som helst inte jag eller för den delen något som har med Beitostølen att göra för i Beitostølen har det inte hänt särskilt mycket även om jag kanske försökt bygga upp det så i denna bloggrapport. Det harit varit samma rutin i dag som de flesta dagar här uppe.
- Jag vaknar i en säng klockan åtta utan några egentliga sängkläder. Egentligen har jag har ett örngott till mina tre kuddar men jag vet inte var det är nu då jag tror jag har dragit av det i sömnen eller eventuellt ätit upp det i sömnen. Egentligen har jag även ett underlakan men det är ett sönderrivet och egentligen har jag också ett påslakan till mitt täcke men det har jag också dragit av i sömnen eller eventuellt ätit upp i sömnen.
- Jag kravlar mig upp ur sängen tio över åtta och ser ut över mitt golv som är täckt av mina kläder, ryggsäckar, väckarklockor, kameraförpackningar och diverse andra ting. Eftersom jag inte har någon som helst ordning på vilka kläder som är rena eller inte så använder jag min näsa för att checka klädesplaggens renhetsgrad. Morgonspyr jag exempelvis inte åt min strumpor så kvalificerar de sig för att bli burna en arbetsdag till inpackade i mina skor.
- Jag kravlar mig ut ur rummet ur och försöker förmå mig att göra gröt klockan kvart över åtta. Snövit lagar endast gröt åt sig själv då hon inte vet en kvinnas plats i hushållet. Snövit är även starkare än mig då hon inte vet en kvinnas plats i hushållet.
- 20 minuter från klockan fem i halv 9 till kvart i 9 spenderar jag på att finna mig själv för dagen. Jag finner aldrig en artig och sansad person inom mig. Jag finner alltid en jävla dårfink. Detta kan bero på att självfinnartiden ofta spenderas på Youtubeklipp som exempelvis detta jag såg i morse.
- Klockan kvart i nio lämnar jag vår stuga med en naiv förhoppning att få en prinsesskyss på min dvärghjässa för att kunna klara av arbetsdagen. Snövit vet som sagt inte sin plats i hushållet då hon går till arbetet hon med istället för att stanna hemma och städa och diska tills vi dvärgar arbetat klart i gruvan. Snövit är så ivrig att arbeta att hon till och med brukar gå till arbetet före oss dvärgar så jag och Skäggapan får ensamma hålla varandra sällskap de sju minuterna det tar att gå från hytten till skiduthyrningen. Glaciär-Glenn är antiivrig att arbeta så han tar sig alltid ut ur stugan och vidare till arbetet absolut sist.
Tumble out of bed and stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
And yawn and stretch and try to come to life
Jump in the shower and the blood starts pumping
Out on the street the traffic starts jumping
With folks like me on the job from nine to five
Dock finns det ingen trafik i Beitostølen om man bortser från en rensläde... Sen duschar jag aldrig. Däremot så är våra öppningstider just nio till fem.
- Klockan nio så startar man i gång kassadatorerna samtidigt som man hör hur nordanvinden brusar utanför lokalen. De grå molnen och den hårda brisen utanför lurar i mig att idag kommer kunderna tänka precis så som jag själv hade gjort om jag vaknade i sängen till en massa gråa moln... Alltså stanna i den varma sängen hela dagen och inte åka skidor.
- Klockan tio är lugnet före stormen ett minne blott och mammuthjorden kommer instampande i våra ganska små lokaler. Med sina snablar och betar roffar de åt sig pjäxor, skidor, stavar och kvitton innan de stövlar ut till backen. Vissa dagar har alla kunder haft telefonkonferans med varandra och bestämt sig att på rent djävulskap testa på snowboard på en gemensam dag. Då tar våra snowboardar, bindningar och boots slut och då blir kunderna arga och då blir jag arg på dom och undrar varför de håller på med sina telefonkonferanser egentligen! Trams!
- Runt tolv så har skiduthyrningen förvandlats till ett krig. Vissa tider så ligger fronten i pjäxavvdelningen och man kan som posterad i skidavdelningen tända en cigarett, sätta sig ner och drömma sig bort från kriget även om kulspruteknattret hörs tydligt vid horisonten...
"We have lost all sense of other considerations, because they are artificial. Only the facts are real and important to us. And good boots are hard to come by."
- Vid tvåtiden så börjar kundströmmen till slut lugna ner sig men då vaknar istället andra problem till liv... våra fyra kunddatorer dör. En efter en kolavippar de när trycket från datorsystemet pressat deras djupt deprimerade hårdvara allt för hårt... Men boven i dramat är inte våra trots allt inte de lättmanipulerade veka datorerna i butiken utan the mastermind som drar i trådarna det är rötägget till serverdator som står inne på kontoret! Om den helvetesmaskinen inte skippat de engelska glosproven så hade den kanske vetat vad just server betyder... Våran server serverar ingen och inget förutom sitt eget småjävliga behov att ställa till oreda.
- Vid halv tre så börjar några av de skidor och snowboardar vi hyrt ut för dagen leveras in igen lugnt och försiktigt fram tills klockan halv fem då skidbacken stänger. Då exploderar en vulkan... av norska familjer med resterande skidor och snowboarder vi hyrt ut för dagen.
- Klockan fem över fem stänger butiken och dörrarna låses efter att vi sparkat ut den sista vilsegångna ungen.
- Klockan sex lämnar vi butiken efter att vi räknat kassorna 140 gånger och fortfarande inte fått kvittona att stämma med vad som låg i kassorna. Med tunga steg går man från Skidanläggning till stugan i skymningen i sju minuter och funderar på hur tusan man ska kunna klara av förklara för ägaren att 20000 norska kronor fattades från dagskassan. Väl hemma ger man upp försöken och sköljer bort problemet med flaskan.
- Klockan sju till åtta pratar man arbete i stugans vardagsrum nerhasad i en fåtölj med sina roomies. Idag kommer jag exempelvis berätta att en norrman mumlade för sig själv "Hund ska ha hjälm" när en grabb med en hund frågade oss i personalen om vi hyrde ut hjälmar.
- Klockan åtta till nio lagar Snövit mat men tro nu inte att hon vet sin plats i hushållet för det, Snövit lagar nämligen endast mat till sig själv. Dvärgarna sitter vid denna tid i sina fåtöljer och delar på en påse firstpricechips och suktar efter gourmetmiddagen Snövit frossar i sig vid middagsbordet som endast är anpassade för normallånga personer.
- Klockan tio börjar Skäggapan sparka på mig och mena på att det är dags för utgång. Jag är då så långt nersjunken i fåtöljen att man inte ser mig. Som tur var kan jag i princip alltid vifta med en ölburk så att Skäggapan finner var jag är och drar upp mig från fåtöljens dynor. Vi frågar försiktigt Snövit om hon ska med på krogen och hon svarar ovänligt och bestämt att hon inte ska det.
- Klockan halv elva på kvällen till halv fyra på natten spenderar vi på Beitostølens krogar. Att ragga på Beitostølens krogar är som att fiska i en kloak. Man vill inte ha napp.
- Klockan fyra kommer jag hem till vår stuga och med ett napp. Klockan två minuter över fyra inser jag att bruden jag dragit med hem är en kille. Klockan fyra minuter över fyra inser jag att bruden är Skäggapan. Klockan fem minuter över fyra så inser jag att Skäggapan inte följde med mig för att jag raggade upp honom utan för att han bor i samma hus som mig. Klockan tio över fyra så minns jag att inte gillar killar så där särskilt så det gör inte så mycket att jag inte lyckades ragga upp Skäggapan. Klockan elva över fyra däckar jag.
Bröllopstal till min bror och hans gemål
Min blodsbroder ( så vida inte ryktena stämmer angående att mamma egentligen inte är min riktiga mamma utan istället fann mig i en conteiner vid Askims husvagnsparkering) ska gifta sig med en norrländsk vänstervriden dam i sann arbetaranda och ordnar därför stort bröllopskalas den 17 april i kengarstaden vi brukar kalla Göteborg där ( Där för övrigt Askim är en stadsdel ). Jag sitter här och klurar på vad för tal jag ska hålla för att hedra min bror och hans sköna gemål.
Kanke en melodramatisk dikt?
På min bror och hans fru kan man lita!
Deras barn kommer bli rakryggade och vita!
En liten anledning till att jag lägger upp talet till min brors bröllop på detta vis är att jag genom detta inlägget vill förmedla en liten vädjan till Sveriges nazister att inte döda mig! Det som egentligen skulle vara en anonym blogg har gett alldeles för många ledtrådar till var jag håller till i den verkliga världen och eftersom jag har argumenterat och debatterat flitigt emot brunskjortorna på http://www.flashback.info/ så har de bestämt sig för att åka upp till Beitostølen och ta i tu med mig.
Bevis för min paranoia 1:
http://www.tv2nyhetene.no/innenriks/article2664929.ece
Bevis för min paranoia 2:
En kund var på pricken lik denna man
Helt ärligt är nästan varenda norrman lik denna mannen och det är en sån där sak man liksom icke ska skriva ner och publicera på en allmän blogg när man bor i Norge. Jag vet liksom om det men lika fullt skriver jag ner och publicerar detta i en allmän blogg i alla fall!
Vad i helvete är det egentligen för fel på mig? Räcker det inte med att Svenska nynazister vill se mig död? Ska jag sitta här och trycka på den enda jävla knapp världens goaste och gladaste folk har och på vis verkligen skriva under min egen dödsdom...
Historien upprepar sig för de som har följt min blogg from the very begining. Bloggen startade i Beitostølen och fortsatte sen i Sverige då jag blev utkastad i från det norska konungariket på grund av att jag bloggade så elakt om akkurat allt som är norskt. Det jag skrev för två år sedan är mikroskopiskt liten småpotatis i jämförelse med vad jag akkkurat skrivit i detta inlägget.
Jag har fortfarande valet att icke klicka på "spara och publicera" knappen tre centimeter neråt... Tufft val här. Vad har jag egentligen att förlora på att helt enkelt radera allt jag hittills skrivit och då avstå från att påstå att alla norrmän är till utseendet lika en väldigt känd kolloboratör och landsförädare.
Oss emellan så känns inte landsföräderi så farligt nu längre i vilket fall utan var väl mest impopulärt så där i slutet av världskrigen. Landsförädarnas raka motsats, de svenska stolta patrioterna spenderar ju mest tiden med keya in spegelvända swastikor, eventuellt buddhistiska solkors i norska herrgårdsvagnar och då menar jag personligen att det är en bra mycket bättre sysselsättning att föråda sitt land lite till höger och vänster om tillfälle ges.
Som debattör på http://www.flashback.info/ har jag ju även fått lära mig att det är väldigt enkelt att föråda sitt land och att det är något man gör så där i vardagen helt utan att tänka på det. Exempelvis förådar man Sverige endast genom att icke tro att hela världsamfundet är in i minsta kommunalråd och scoutkår är kontrollerad av judarna! Helt ärligt så tror jag att exempelvis Islands ekonomi hade gått bra mycket bättre om det hade varit en jude som satt vid rodret!
Men om vi nu återgår till ämnet så är alltså min poäng att landsföräderi inte är en big deal och att Vidkun Quisling faktiskt kan anses vara en riktigt stilig karl på fotot ovan. På grund av min eminenta förklaring till varför jag skrivit som jag skrivit så förlåter ni norrmän mig och avstår från att avrätta mig. IST DAS KLAR! (Avslutar lite stiligt på tyska för det är ju allmänt känt att norrmän alltid lyder order från tyskar)
Jag erkänner att detta tal inte har särskilt mycket att göra med min Bror och hans brud men det skiter jag i.
Skål!
Kanke en melodramatisk dikt?
På min bror och hans fru kan man lita!
Deras barn kommer bli rakryggade och vita!
En liten anledning till att jag lägger upp talet till min brors bröllop på detta vis är att jag genom detta inlägget vill förmedla en liten vädjan till Sveriges nazister att inte döda mig! Det som egentligen skulle vara en anonym blogg har gett alldeles för många ledtrådar till var jag håller till i den verkliga världen och eftersom jag har argumenterat och debatterat flitigt emot brunskjortorna på http://www.flashback.info/ så har de bestämt sig för att åka upp till Beitostølen och ta i tu med mig.
Bevis för min paranoia 1:
http://www.tv2nyhetene.no/innenriks/article2664929.ece
Bevis för min paranoia 2:
En kund var på pricken lik denna man
Helt ärligt är nästan varenda norrman lik denna mannen och det är en sån där sak man liksom icke ska skriva ner och publicera på en allmän blogg när man bor i Norge. Jag vet liksom om det men lika fullt skriver jag ner och publicerar detta i en allmän blogg i alla fall!
Vad i helvete är det egentligen för fel på mig? Räcker det inte med att Svenska nynazister vill se mig död? Ska jag sitta här och trycka på den enda jävla knapp världens goaste och gladaste folk har och på vis verkligen skriva under min egen dödsdom...
Historien upprepar sig för de som har följt min blogg from the very begining. Bloggen startade i Beitostølen och fortsatte sen i Sverige då jag blev utkastad i från det norska konungariket på grund av att jag bloggade så elakt om akkurat allt som är norskt. Det jag skrev för två år sedan är mikroskopiskt liten småpotatis i jämförelse med vad jag akkkurat skrivit i detta inlägget.
Jag har fortfarande valet att icke klicka på "spara och publicera" knappen tre centimeter neråt... Tufft val här. Vad har jag egentligen att förlora på att helt enkelt radera allt jag hittills skrivit och då avstå från att påstå att alla norrmän är till utseendet lika en väldigt känd kolloboratör och landsförädare.
Oss emellan så känns inte landsföräderi så farligt nu längre i vilket fall utan var väl mest impopulärt så där i slutet av världskrigen. Landsförädarnas raka motsats, de svenska stolta patrioterna spenderar ju mest tiden med keya in spegelvända swastikor, eventuellt buddhistiska solkors i norska herrgårdsvagnar och då menar jag personligen att det är en bra mycket bättre sysselsättning att föråda sitt land lite till höger och vänster om tillfälle ges.
Som debattör på http://www.flashback.info/ har jag ju även fått lära mig att det är väldigt enkelt att föråda sitt land och att det är något man gör så där i vardagen helt utan att tänka på det. Exempelvis förådar man Sverige endast genom att icke tro att hela världsamfundet är in i minsta kommunalråd och scoutkår är kontrollerad av judarna! Helt ärligt så tror jag att exempelvis Islands ekonomi hade gått bra mycket bättre om det hade varit en jude som satt vid rodret!
Men om vi nu återgår till ämnet så är alltså min poäng att landsföräderi inte är en big deal och att Vidkun Quisling faktiskt kan anses vara en riktigt stilig karl på fotot ovan. På grund av min eminenta förklaring till varför jag skrivit som jag skrivit så förlåter ni norrmän mig och avstår från att avrätta mig. IST DAS KLAR! (Avslutar lite stiligt på tyska för det är ju allmänt känt att norrmän alltid lyder order från tyskar)
Jag erkänner att detta tal inte har särskilt mycket att göra med min Bror och hans brud men det skiter jag i.
Skål!
Where the wild things are
I dident want to wake you up, but i really want to show you something
Denna trailer för filmen "Where the wild things are" har etsat sig fast i mitt stilla medvetande och oj oj oj vad jag vill se den! Jag förknippar mig med den så väldigt mycket att jag knappt vet var jag ska ta vägen... Jag vill faan inte hyra ut några skidor, nej jag vill segla till monstrens rike och bli kung över omskrivna monster!... Och sen pojkens dräkt! Med en sån dräkt hade jag ju varit coolheten personifierad! Super Marios tvättbjörnsdräkt är ju näst intill bögig i jämnförelse! (Men bara nästan).
Filmen släpps 16 oktober 2009 och Jag kommer att befinna mig i the noosebleed section i biljettetkön.