Christchurch 2

Jaha, naha, jaha. Mina expanderingsanstrangningar slog ut forfarligt illa. Inte nog med att besoksantalet inte steg i och med forra blogginlagget. Det sjonk! Endast tva lasare kom in igar och formodligen var en av dom min egen I.P.adress.
En blogg med 1,5 ar pa nacken med en enda lasare dagligen. Det lite sorgliga ar att trots detta laga nummer sa ar bloggen det framsta jag åstadkommit i mitt liv. I och for sig byggde jag en gang ett torn av kaplastavar som nadde anda upp till forskolans tak men DampHenrik rev det.
Ar det pa tiden att jag avslutar bloggen sa att den enda lasaren (min mamma) kan lagga sin tid pa nagot vettigare?
NÄÄÄÄÄÄ

Ser jag ut som en Adolf Hitler som tar den enkla vagen ut sa fort det borjar blasa lite motvind? Nej det gor jag inte alls det! Sa darfor tankte jag rannsaka bloggen pa dess brister sa att jag kan atgarda dom.

Men forst nagot viktigare

Barnsanger som inte haller mattet

  • James och Karin - Sagan om Stefan

Jag heter Stefan och jag vill inte Längre vara med om att någon annan ska bestämma över mig. Dom bara bråkar och tjatar om Alla små bestämmelser som faktiskt Inte jag har varit med och hittat på. Om man vill vara för sig själv Om man vill se om man kan klara sig I skogen ett tag, det är väl bra. Ska man ha brevlåda nu och vad är byggnadslov för nåt och varför får man aldrig göra Som man vill?

James och Karin har annu inte stallts infor ratta pa grund av deras konspirerande i mitten av 70talet da de planerade en anarkistisk statskupp med hjalp av barnsoldater.

  • Torbjörn Egner - Grönsaksätarsången (ur Klas Klättermus)
Den som alltid vill ha kött och äter sina vänner,
han blir så väldigt trött och lat och får så fula tänder.
Men den som äter palsternackor han går inte av för hackor.
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen.
Man får så många goda vänner,
man blir så snäll mot dom man känner,
man far sa valdigt fina tänder liksom krokodilen.


Vill man ha valdigt fina tander liksom krokodilen sa bor man val ata kott liksom krokodilen eller? Dumma sang!

  • Alice Tegner - Blåsippan
Blåsippan ute i backarna står
niger och säger att nu är det vår
Barnen de plocka små sipporna glatt
rusa sen hem under rop och skratt

Eftersom jag har en sund moral sa tycker inte jag riktigt det passar med beskrivning av kriminalitet i sanger for barn under 8 ar. Enligt mig skulle Alice Tegner likagarna kunnat uttrycka sig sa har

En oskyldig civilist ute i backarna star
niger och sager att nu ar det var
Barnen de baseballbatar ner den oskyldiga civilen glatt
rusa sen hem under rop och skratt

Precis pa samma sett som basebollbatning ar ett brott sa ar plockning av blasippor ett brott da blasippan ar fridlyst! Forbjud texten. Skydda vara barn!

Sadar ja, nu kan jag koncentrera mig pa denna bloggens brister

Bloggens brister
  • For konstiga rubriker
Mina rubriker har en vana att inte vara sarskilt intressanta och ofta inte ha nagot med det jag skriver att gora. Exempelvis idag ar rubriken Christchurch 2 och an sa lange har jag inte skrivet en bokstav om Christchurch.
  • For for fult sprak

Ja det ar hog tid att jag skarper till det plumpa sprak jag brukar halla mig med. Fraser som "Den kebabpizzan satt som ett spatt i buken pa en gravid kvinna" ar helt enkelt inte accepterade. Jag maste dessutom dra ner pa svordomarna om jag ska kunna locka hit aldre och religiosa lasare. Jag ska i forsattningen forsoka lagga band pa ohyffsade mig och svar jag igen sa ska tvatta min mun med tval. Jag svar!

  • For lite respekt mot minoriteter och folkgrupper
Jag har under bloggens tid skamtat lite med norrman, danskar, svenskar, judar, kristna, muslimer, homosexuella, overviktiga, psykiskt sjuka, finnar, engelsman, tyskar, fransman, belgare, irlandare, balter, zigenare, rika, fattiga, katoliker, blondiner, spanjorer, thailandare, svarta, japaner, amerikaner, sydamerikaner, anarkister, kommunister, konservativa, ryssar, blinda, dvargar, djur, dova, stumma, kroater, mormoner, skaningar, norrlanningar, gotlanningar, handikappade, utvecklingsstorda, skottar och Torsten Flink. Forlat.
  • For langa inlagg
Ja den senaste tiden har inlaggen varit lite val langa och nu nar jag granskat andra bloggar sa ser jag att dom liksom delar upp inlaggen i fler inlagg. Det ar ju nagot som kanske skulle ge min blogg mer struktur.
  • For anonym blogg
Ja alltsa bloggen ar anonym for att jag i borjan forknippade den starkt med mitt anvandarnamn pa www.flashback.info dar jag diskuterade vilt med nynazister. Nynazister ar ju inte riktigt som de ska i huvudet och de diskuterar mycket hellre i verkliga livet med baseballbats an anonymt pa internet och det ar inte sa svart att soka upp mig for diskussion nar de val har mitt namn. Fast egentligen tror jag inte nagon pa flashback la nagon storre vikt vid varken mig eller min blogg men man vet ju aldrig med darfinkarna dar.
Jag funderade pa att borja skriva under med namn nar jag lamnade landet for om nagon Frazze nazze skulle aka hem till min adress da sa hade han ju endast hittat och baseballbatat ner mina foraldrar. Jag sjalv hade varit i sakerhet i Thailand. Men jag skot upp det och nu kommer jag snart aka hem till Sverige igen sa min sakerhet ar aterigen hotad av den nationella rorelsen.
Fast nynazister har ju svart redan nar de ska forsoka stava sina egna namn sa aven om jag avslojade min identitet sa tror det skulle bli ett jobb for dom att fa namnet rattstavat i adressokningsfaltet pa eniro.se.
  • For manga dock
Jag skriver dock lite val ofta kanns det som. Ibland kan jag dock skifta till tyvarr for de har ofta en snarlik samma innebord. Ofta ar ett ord jag anvander allt for ofta ocksa. Jag ska dock forsoka expandera mitt ordforrad. Expandera ar exempelvis ett ord med stil.
  • For trakig
Ja bloggens syfte ar ju att skoja till det men ordvitsar verkar inte vara 2000talets melodi. Det ar lite darfor jag forsoker locka hit den aldre generationen som kan det har med klassisk humor. Kanske ska jag ga och forsoka promota min blogg pa alderdomshem? Hur gar trad in? De trader in! Las mer pa www.rocc.blogg.se
(Den dar vitsen kan jag tyvarr inte ta ansvar for sjalv utan den ar framford av den eminenta komikern Martin Lagos)

Oj vad skont det var att fa latta bloggens hjarta lite. I och med denna rannsakning kommer jag forhoppningsvis kunna hoja kvaliteten sa min uppmaning till mina lasare...ehm... mamma. Sprid bloggen! Ring din farsa!

Vad man ju kan tycka

Man kan ju tycka att om man ar i en stad pa andra sidan jorden sa bor man kanske ta sig en titt pa staden istallet for att blogga i en olast blogg. Men den ar ju last av nagon. Min mamma!
Man kan ju tycka att trots att mamsen laser bloggen sa bor jag nog anda ta mig en titt pa Christchurchs arkitektur. Jo men det har jag gjort och de ar ju... fin. Jag har ocksa varit nere vid Christchurchs langa strand och den var ju... fin. Sa har vi ocksa Christchurchs botaniska tradgard som var nagot otroligt... fin. Servitoren pa cafet jag sitter pa ar dock ful som stryk.

Nu brister det har. Jag kan inte langre halla det inom mig langre. Aven om denna blogg kanske inte varit sa serios det senaste sa kanns det nu som om det ar min anda van har i livet. En van jag kan var helt uppriktig mot.
Min gryta ar slut!
Ni vet jattegrytan jag kokade ihop for en vecka sedan och levt pa sen dess. Jag surplade upp den sista grytsleven igar och nu ar jag jattehungrig igen men jag har ingenting att ata. Har reser man pa semester for att ha trevligt och sa blir det sa fel. Jag minns tydligt ett samtal med en god van innan jag reste ivag fran Sverige.

Samtal med en god van innan jag reste ivag fran Sverige


- Ska du ta med din mamma pa resan?
- Nää, det blir for mycket att slapa runt pa
- Men vem ska laga mat da?
- Det loser sig nog
- Men vem ska tvatta da?
- Det loser sig nog
- Men vem ska saga till dig nar du ska ga och lagga dig da?
- Det loser sig nog

Men jag hade fel for det loste sig inte alls. Jag sitter nu har i klader jag inte tvattat pa fem manader, vralhungrig eftersom min gryta ar slut och skittrott eftersom ingen sa till mig att ga och lagga mig igar.
Sa om det ar nagon tidpunkt som jag verkligen behover manga lasare sa ar det en nu! Lasare som kan skicka hemlagad mat och klader till Nya Zeeland. Garna Gucci eller Armani. Fjallraven gar ocksa bra eftersom det trots allt ar tanken som raknas.

Efter granskning av andra bloggar sa har jag forstatt att det finns ytterligare tva vagar att ga for att sprida min blogg. I denna nodens timme sa ska jag ga dom bada.

Vag 1: Bloggvanner

Ja man borjar liksom fjaska som ett barn for popularare bloggar. Lyckas man bli riktigt bra kompis med dom sa kan man lanka fram och tillbaks mellan varandra och pa sa vis stjala deras lasarkrets. Jag tankte darfor spontant valja ut 10 bloggar och posta detta meddelande i kommentarerna for deras senaste inlagg.

"Din blogg ar helt otroligt javla bra! Paminner nastan lite om min.
halsningar www.rocc.blogg.se"

Detta meddelande fick

http://www.blondinbella.se/
http://josabeth.blogs.se
http://peterenglund.wordpress.com/
http://linngustafsson.se
http://thekittycats.blogg.se/
http://hellonicki.blogg.se/
http://www.hanky.se/lindarosing
http://tomastobe.blogspot.com/
http://konsumentkontakt.blogg.se/
http://www.marcusbirro.se/bloggen

Vag 2: Bloggkrig

Ja man borjar liksom braka som ett barn med popularare bloggar. Lyckas man starta upp en ordentlig fight sa vaxer intresset eftersom alla alskar drama. Jag tanker darfor spontant valja ut 10 bloggar och posta detta meddelande i kommentarerna for deras senaste inlagg.

"Min blogg ar battre an din... din fjant!
halsningar www.rocc.blogg.se"

Detta meddelande fick

http://www.blondinbella.se/
http://josabeth.blogs.se
http://peterenglund.wordpress.com/
http://linngustafsson.se
http://thekittycats.blogg.se/
http://hellonicki.blogg.se/
http://www.hanky.se/lindarosing
http://tomastobe.blogspot.com/
http://konsumentkontakt.blogg.se/
http://www.marcusbirro.se/bloggen

Nej jaklar nu rakade jag visst skicka till samma bloggar har. Da kommer det ju att verka som att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med...

Christchurch

Innan jag drar igang med vad for stalle Christchurch kan tankas vara sa vill jag papeka en viktig sak. Jag ar odmjuk. Aven om vissa rapporter tyder pa annat sa ar jag en odmjuk person. Mark mina ord.

Cafet jag satt pa nar jag skrev det forra inlagget om Queenstown lag i ett gammalt engelsk universitetsomrade dar murbruket nastan viskade fram roddresultat mot Oxford. Men bara nastan for Oxford ligger en herrans massa mil ifran Nya Zeeland. Begriiiper ni det?!
Att ett aristokratuniversitet grundats har pa sydons vastkust berir pa att just har bosatte sig den mest adliga delen av bosattarna. Detta marks inte bara pa pa det gamla universitetetsomradet utan hela staden uttalar det brittiska imperiumets policy "Make the world England". Denna policy lyckades de ju ratt bra med far jag skriva. I alla fall tills de borjade skanka bort kolonier pa lopande band. Det land som bast bevarat brittiska ideal ar nog Nya Zeeland och den stad i Nya Zeeland som bast bevarat brittiska ideal ar nog den stad jag nu befinner mig i.
Jag tog mig till denna stad fran Queenstown via ett platt landskap som paminde om balkan. Det enda tecknet pa liv kom fran de gigantiska farskockarna som bebetar i princip hela Nya Zeeland. Fast enligt mig sa ar far sa kolossalt korkade att jag ar tveksam till man verkligen kan rakna dom som ett tecken pa liv... Plantor mojligen. Jag kan stracka mig till bomullsplantor. Alltsa inte bokstavligt talat utan det jag menar ar att jag kan ga sa langt som till bomullsplantor men langre gar jag inte. Alltsa inte bokstavligt talar utan det jag menar
BRYT! BRYT! Vi bryter har

Jag ar en ambitios person som vill bli last av manga... Nej foresten... Alla! Men anda sitter jag ater igen har och hostar upp helt meningslosa meningar som inte ens skulle fa Nicke Nyfiken intresserad. Far som bomullsplantor? Engelsk kultur i en stad jag knappt vagar namna vid namn? Vilken odmjuk snubbe jag ar?
For helvete! Vax upp och skriv om nagot vettigt! Om nagon minns det sa andades jag in en maoriindians sjal vid hans grav och det ar alltsa han som skriver sa aggresivt. Fast inuti mitt huvud liksom...

Skriva vettigt... Skriva vettigt... Hur faan gor man? Vettig skrift for mig ar skrift som blir last av manga. Det jag alltsa maste gora ar att forsoka mig pa industrispionage pa populara bloggar och stjala det dom har att saga. Jag har tidigare inte lasta manga bloggar da de ar sa sabla ointressanta. Skaffa er ett liv istallet for att sitta framfor datorskarmen dagarna i anda och beskriva en tillvaro som ni sakerligen bara fantiserar fram... Och hor sen!
Men nu ar jag alltsa sa illa tvungen att folja bloggar for hittar jag inte nagot vettigt att skriva snart sa kanske jag tappar annu en lasare fran min egen blogg. Da ar det bara tva lasare kvar.

Sa nu har jag kollat upp vilka bloggar som ar populare ute pa webben. Vi har Mickans blogg, Klaras modeblogg, Lilla Mys mysblogg, Jossanz blogg, Prinsessans Pys blogg och vi far sjalvklart inte glomma Kaxigblondins blogg. For att textstolder inte ska bli allt for uppenbara och for att jantorna kanske inte vill bli forknippade med min blogg sa lankar jag inte.

Dessa bloggar beskriver livet for unga kvinnor i dagens samhalle. Redan dar ligger jag illa da jag trots alla mina garningar ar ett gossebarn. Aterkommande amnen i bloggarna ar kladinkop och hemmakvallar med pojkvannen. Nar tjejerna mar daligt som unga kvinnor i dagens samhalle garna gor sa slutar de beskriva sina liv och borjar skriva dikter istallet. Sen nar de hittat en ny pojkvan sa dyker "hemmakvall med pojkvan"rubriker upp igen och dikterna avtar.
Som jag fattat det sa ar det inte mycket mer an det jag beskrivit som star skrivet i dessa bloggar med 104 kommentarer pa varje inlagg. Sa kladinkop, hemmakvallar med pojkvannen och dikter och saken ar biff!

Kladinkop


Alltsa jag har ju inte kopt sa mycket klader pa sistone da min ekonomi knakar i fogarna. Jag skulle forvisso behova ett par nya kalsonger da mina kvarvarande ar nagot rostiga.

Hemmakvall med pojkvannen

Alltsa nu har jag inte riktigt traffat den ratta annu. Men oj vilka hemmakvallar som ar planerade till den dagen jag gor det. Popcorn, en flaska Château Bonnet, en officer och en gentleman hand i hand i plychsoffan.

Dikt eftersom jag mar sa daligt

Den vita krakan

For manga svarta tankar, for svara hinder
For manga tarar rinner, ner for mannens kinder
Ar mannen ett barn, och varfor grater han?
Svaren pa dessa fragor, kan inte denna man

Mannen kanner manga, men ar ensam i sig
Mannen ar jag, dikten handlar om mig
Men jag kanner inte igen honom, och jag ar inte som han
Nej jag ar ett barn, han ar en man

Barnet och mannen ser, en kraka som flaxar
Den landar framfor dom, och ut den kraxar
Skamm pa torra land, att ni aldrig forstar
Att det dar kan bli, erat livs sista tar

Ni ar endast en person, ni ar inte fler
Sa hur kan ni grata, nar ni samtidigt ler?
Dina fragor kraka, staller mest till besvar
For dom far mig att undra, vem jag egentligen ar

Om jag ar ett barn, med en kraka inom mig
Sa ska du veta, att vi hatar krakor som dig
For du ar svarta tankar, som standigt flyger hit
Men lilla van, du ser va; att jag ar vit?

Vita krakor som jag, bar ingen sorgsenhet
Det ar du, som alltid misstolkar det
Sluta aldrig undra, aven om du inte tror dig orka
Det ar det enda sattet, att fa tararna att torka

Krakan har nu, inga visdomsord kvar
Den kramar om barnet, och ivag den sen far
Fast krakan atervander snart, for att med mannen braka
Och han bor som alltid, lyssna pa sin kraka

Mannen och barnet, ar bara en fasad
For de ar bagge tva, inga andra an jag
Och inom mig finns en kraka, sa vit sa som sno
Med en forhoppning, om att aldrig nagonsin do


Sa dar ja. Nu galler det bara att avsluta inlagget lite sott och

då flyger
besoksantalet
då stiger det upp mot skyn
då svävar det över markerna
och högt över skogens bryn


Jaklar, det dar sista skulle jag inte ha skrivit. Mikael Wiehe har en vana att stamma brallorna av alla som olovligt anvander hans texter. Nu nar min blogg kommer bli sa besokt som den kommer att bli sa rader det ju inga tvivel om att han forr eller senare kommer att stota pa den. Nar han dessutom laser dikten sa kommer han nog stamma mig for den ocksa da han kommer anse att den ar en ripoff av hans sang "Flickan och krakan". Jag ar ruinerad! Mikael, ha forbarmande!

Men nu glomde jag nastan helt av att avsluta inlagget lite sott. Sota avslut ar A och O i unga kvinnors bloggar.

> Kramz, alskar er!
Ok det var ett halvdant forsok men jag ar ny inom detta.

Mitt behov av uppmarksamhet ar annu inte riktigt fyllt i och med min nya bloggkaraktar. Nog for att den kommer inbringa mangder med nya lasare men for att vara helt saker pa att bloggen kommer vara Sveriges storsta i morgon sa kommer jag ge den annu en popular inriktning.

Elakhet mot enskilda individer

Min blogg har varit elak mot grupper eller helt anonyma manniskor men det ar nastan lite mjakigt i dagens oppna samhalle vilket lasarna tydligt informerat mig om genom att vanda min blogg ryggen.
Riktigt populara bloggare skriver om manniskor dom inte kanner med bade for och efternamn och hanar dom sedan. Nu har jag inte last Alex Schulmans blogg men han ar tydligen kand inom kandissverige for just denna typ av bloggande och hans blogg ska vara omattligt popular.
Sa har kommer dagens andra forsok till att popularisera min egen blogg

Hans Liljefors, Kungsbacka
Ganska jobbig kille. Hans barn har tjockbottnade glasogon.

Matilda Strand, Sollentuna
Hon har inte otur med killar utan ar helt enkelt for ful. Hon ar aven flaskig. Hon har i princip inga vanner.

Samuel Haraldsson, Lerum
Samuel kan dra at helvete.

Nej det nagot som inte stammer. Beskrivning av de har tre personerna var ju inte alls intressant och kan ju knappast locka lasare. Jag far ta en pause och googla upp Alex Schulman for att se vad jag gor for fel.

"Pause"

Jaha nu forstar jag lite battre. Han skriver elaka saker om kandisar. Da ar jag med och kan fortsatta i samma bana!

...

Fast jag vet ju inget om kandisar. Minns att jag tidigare ogillade Annika Dopping och Tommy Korberg men helt utan nagon egentlig anledning till det. Dom enda kandisarna jag idag innehar ett seriost ogillande emot ar Jan Guillou, Mikael Persbrandt och Carola Haggkvist beroende pa att de visar upp samma vridna mentalitet var de an dyker upp.
Nar jag skrivit ner detta har jag da betett mig likadant som Alex Schulman som enligt mitt googlande inte ar speciellt omtyckt? Eh, vem bryr sig om man ar omtyckt eller inte nar min lasargrupp kommer att vaxa som ett foster i en slemmig livmoder!
Det sega ar att det lilla fornuft jag har faktiskt gillade ett citat av Lars Ake Wilhelmsson om Alex Schulman

"Han maste ju vara sjuk i huvudet Alex, om man ar sa desperat att man maste vara sa elak mot andra"

http://www.youtube.com/watch?v=TB1eiSapatU
Exakt allt annat Lars Ake sager och star for har jag ingen kommentar om alls.

Men om jag nu gillade det dar citatet far jag ju forsoka leva lite efter det ocksa. Jan, Mikaels och Carolas kanslor skiter jag i men jag minns aven att jag i ett tidigare inlagg skamtat om Goran Persson som ar en person jag verkligen inte vill sara.

Sa har elakt formulerade jag mig i ett inlagg om Fiji
"Efter matchen tog vi motorbaten tillbaka till Kuata dar vi gav oss pa en buffe som Goran Persson inte kunnat slita sig ifran om sa hans barn hangt fran en klippkant hundra meter darifran."

Tank vad ledsen Goran maste blivit han laste detta. Han borjade sakert trostata vaniljtartor for att fly sorgen och sa blev han annu tjockare. Nu nar han laser detta inlagget kommer han ju bli annu mer sorgsen och ata annu mera vaniljtaror. Det ar som en ond cirkel onda jag har startat! Jag kan nastan se Goran dar han sitter framfor sin datorskarm. Sa stor. Sa rund. Sa ledsen... Och med annu en vaniljtarta i naven.
Forlat mig Goran. Jag tycker arligt talat du ar smal. Pa hedersord!

Nu maste ju allt vara pa det torra. Jag har skrivit om unga kvinnors tillvaro i dagens samhalle och jag har aven hunnit med provoceringar mot kandisar. Har min blogg inte oversatts till mer an 50 sprak om en vecka sa vet jag inte vad som kan tankas vara problemet.

Men som det nu ar och som det tycks bli sa har jag
tre lasare. Dessa lasare ar ju grundstenarna for bloggen och jag vagar inte riskera att tappa dom. Darfor fortsater jag nu skriva det som de uppskattar.

Trams om min vardag

Jag bor pa ett japanskt hogteknologiskt hostel har i Christchurch. Det finns fler plattskarmar, datorer och dvdspelare an det finns gaster. Japanerna skoter hostelet pa ett alternativt satt helt utan regler. Jag tror detta beror pa att japanerna visserligen vill ha regler men ogillar att papeka regler till framlingar da de ar ett mycket artigt och fornamnt folk. Anarkin innebar ett kok som ar hamtat fran filmen Gremlings 2 med ett kylskap mer packat an pappas kappsack (hohoho) (ho).
Gratis internet finns pa nastan varje hostel i Europa men detta hostel ar det forsta pa denna oceanienresa som har det. Att internet ar gratis kanske ni marker i och med detta inlagg. Jag kanske ska ta och gifta mig med en judinna for tank vilka ekonomiska barn vi skulle fa.
Eftersom jag tankt stanna i Christchurch nagra dagar och ar sa ekonomisk sa bestamde jag mig for att koka ihop en stor gryta som jag kunde leva pa en lang tid. Sa jag begav mig till stormarknaden for inkop av ingredienser. I frukt och grontavdelningen plockade jag pa mig tomater, gurka, lok, svamp och paprika allt i separata pasar.
Nu var det bara vitlok kvar sa jag stallde kundvagnen (vuxenpoang) at sidan och gick bort till vitlokssektionen dar jag tog isar en vitlok da jag bara behovde tva klyftor till min gryta. Jag gick tillbaks till min kundvagn och la klyftorna i tomatpasen da jag inte orkade jobba mig med en pase. Det ar ju nastan samma kilopris anda menade mitt samvete.
Detta var inte sarskilt dumt gjort men nagot som och andra sidan var valdigt dumt gjort var att jag gatt fram till fel kundvagn. En tant gjorde namligen ansprak pa vagnen och smatt forvirrad bad jag om ursakt och gick darifran. "Hey dont take my tomatoes" ropade tanten efter mig och da insag jag att tomatpasen i min hand ocksa tillhorde vagnen och tanten. Sa jag lamnade over mitt stoldforsok av vitloksvikt till tanten som snabbt rullade vidare ovetandes om nagra vitloksklyftor i sin just aterfadda tomatpase.
Man kan tycka att jag skulle sagt nagot till tanten men skammen och forvirringen gjorde mig helt stumm. Fragan ar om den gamla tanten akte fast for stoldforsok efter att en vaksam expedit granskat pasens innehall. Hon hade kanske levt ett helt prickfritt liv och nu sitter hon i haktet pa grund av mig. Vad ska hennes vaninnor i kyrkans syforening saga?
Varfor bry sig? Grytan blev ju en hit aven utan klyftorna jag lamnade ifran mig.

Forutom att frama tanter och koka grytor har jag aven hunnit med att spela en del schack vid cathedral square. Katedralen och torget utanfor ar Christchurch mest centrala platser och det kanns som det ar alla darars dag dar varje dag. Exempelvis idag sa stod en jonglor i fargglada trikaer och vralade nagot jag tror var bibelcitat. En annan kille i gul sydvast vaxlade mellan blockflojt och italiensk operasang. Sangen blev tyvarr ratt rorig att lyssna pa da det aven fanns en sackpipeblasare pa torget och ingen av dom hade nagon lust att synkronisera musiken.
Att jag valde att spela schack just pa detta torg berodde pa att det fanns ett jatteschackbrade uppstallt dar. Stora pjaser gor det hela mycket mer intressant. Jag levde mig in ordentligt i ett det storvaxta partiet och tog damen och dunkade den med all min kraft i huvudet pa den stackars kungen nar jag holl pa att forlora. Jag blev darmed bortdragen fran omradet med motiveringen att jag forstorde pjaserna.
Fran hall granskade jag manniskorna som var samlade runt schackbradet och jag blev nastan rord over hur bra de kom overens med varandra trots deras olikheter. Det fanns en tatuerad byggarbetare, en skaggig kommunist, en solbrillejuppie, en liten gammal japan, en klassisk svensk campare, en Yakuzamafiamedlem, en overklasstudent och en ITnord. De ville inte sjunga "We are the world" med mig.

Forutom att frama tanter, koka grytor och spela jatteschack vid cathedralsquare sa har jag aven hunnit med att gora en sensationell upptackt. Namligen att det finns sydamerikaner i landet. Jag hade inte sett en enda sydamerikan i Nya Zeeland innan jag kom till Christchurch och har blev jag inbjuden till en fest dar jag endast sag sydamerikaner. Kvallen efter denna fest blev jag inbjuden till annu en fest med annu fler sydamerikaner.
Det ar tur att jag har sydamerikaner i min slakt for annars ar det ju inte latt att veta att inte samtliga sydamerikaner ar ute efter att ranmorda en. Nej tvartom sa ar de oppna och trevliga. De ater middag vid 11 pa kvallen och festar till 7 pa morgonen och det ar ingen overdrift att pasta att denna kontinent innehar de vackraste tjejerna.
Det ironiska i sammanhanget ar att sydamerikanerna sjalva tycker att Sverige innehar de vackraste tjejerna, blondiner med blaa ogon och stora brost. Jag kanske ska tipsa dom om Mickans blogg, Klaras modeblogg, Lilla Mys mysblogg, Jossanz blogg, Prinsessans Pys blogg och vi far sjalvklart inte glomma Kaxigblondins blogg.

Queenstown 3

Detta inlagg startas med en ursakt. Forlat mig. Sa varfor kanner jag detta behov av att latta mitt samvete for er? Jo! Jag har en ovana att inte lasa igenom mina bloggrapporter en gang till efter nerskrivning och nar jag granskade mitt lilla foster http://www.rocc.blogg.se/ sa upptackte jag att min ovana resulterat i kopiosa mangder den senaste tiden med stavningsfel och gramatikfel. Jag lovar att jag ska forsoka granska mina skrifter battre i fortsattningen och pa sa vis bespara er okunnskap.
Jag vill likna situationen med en klassisk filmscen

Mufasa (Ni): Simba! Jag är mycket besviken på dig.
Simba (Jag): Jag förstår.
Mufasa (Ni): Du kunde ha blivit dödad. Du har varit mycket olydig mot mig, och vad värre är, du utsatte Nala för fara
Simba (Jag): Forlat sa javla mycket da!

Har ni nagon empati alls for angerfulla varelser sa foreslar jag att ni forlater mig och gar vidare i livet.

Forutom det som star skrivet ovan sa ar min tanke att inlagget ska handla om mina sista dagar i Queenstown. Dessa dagar kom att forandra en hel varld. Nu ar jag forvisso inte i Queenstown langre utan pa hemlig ort. Med tanke pa att det var en lang period sedan jag lamnade Queenstown sa kan minnet svika mig angaende vad som egentligen skedde under de dar dagarna. Kan det vara en minnesrelaterad overdrift att dagarna kom att forandra en hel varld?

Fernhill loop

Vaga bilder flackar framfor mina ogon dar jag aterigen var ute pa vandringsfard i Queenstowns berg och dalar. Med maktiga utsikter till vita bergstoppar och over bla sjoar vandrade jag fram utan att mota en sjal. Fast det beror pa om man tror att getter har sjalar for jag har ett tydligt minne av att jag gick pa en getabock.
Its all coming back to me for nu minns jag aven att jag kande att getabocken och jag lag pa samma intelektuella niva dar vi stirrade djupt in i varandras ogon pa bergsstigen. Getabocken kande inte alls likadant utan kubbade raskt darifran efter att den granskat mig i nagra sekunder. Nedstamd over bockens overlagsenhet sa vandrade jag ner for den brantaste stigen jag nagonsin satt mina skor pa.
Fernhill loop hette vandringsstigen och den rekommenderas skarpt till den person som beger sig till Queenstown. Nagonting sager mig tyvarr att bloggens tre lasare inte kommer resa hit i forsta taget och om de nu gor det sa kommer de inte ha memorerat rad fran en bang i bollenbloggare som jag.
Jag intalar mig fortfarande att jag ar ett missforstatt geni som kommer forstas om en miljon ar och da lasas av en miljon lasare. Undrar om Fernhill loop finns kvar om en miljon ar? Det ar absolut en fraga de larda tvistar om men om vi atergar till amnet Queenstown.

Brandlarmet

Mitt halvt sviktande minne menar pa att ett brandalarm gick av i mitt hostelrum klockan 06.00 en morgon. Med min yrvakna blick sag jag inga lagor sa jag forsokte somna om men alarmet pep allt for hogt. Inte ens gomd under tacket kunde jag fa nagon ro sa jag gick upp och forsokte finna vad det var som triggat igang alarmet.
Pa elementet hangde nagot som liknade ett par avlanga svarta skorpor. Jag lyfte av dom fran elementet och de kandes aven som skorpor. Daremot luktade de inte alls som skorpor utan snarare som dod unken skunk. Sa min teori blev att den frana lukten fatt brandalarmet att reagera. Efter att vi vadrat rummet en stund sa tystnade ovasendet och vi kunde aterga till drommarnas land.
Skorporna i fraga var foresten egentligen de strumpor jag haft pa mig under snowboardakningen nagra dagar tidigare. De hade varit sa plaskvata av svett och sno att jag hangt upp dom pa elementet for att torka och saltet i svettet hade formodligen fatt dom att stelna till sa ordentligt.

The Dark knight

Om jag inte minns helt fel sa fortsatte tiden att ga i Queenstown aven efter brandalarmsincidenten och en fagel viskar i mitt ora att jag senare samma dag gick och sag The Dark knight pa bio tillsammans med en dansk. Sa har i efterhand haglar fragorna tatt i mitt huvud.
  • Varfor gick jag och sag The Dark knight nar jag redan sett den i Auckland
  • Varfor gick jag och sag The Dark knight med en dansk av alla varldens folkslag
  • Har jag vad som kravs for att bli en maskerad brottsbekampare eller eventuellt en defekt psykopat

Just defekt psykopat ligger nog narmast till hands da jag atminstone ar halften av titeln.
- Tell us something we dont know! Sager kanske ni och tanker pa min psykisk sjuka sida. Men det ar faktiskt inte den jag tanker pa da jag aldrig blivit diagnoserad som psykopat.
- Vi har foljt din blogg din darfink sa nog vet vi att du ar en psykopat alltid! Sager ni formodligen
Ar ni doktorer kanske?! NEJ JUST DET! Sa hall kaft! Det galler rosterna i mitt huvud ocksa! HALL KAFT! HALL KAFT! HAAAALLLL KAAAFTEEEN!
Sa om vi alla nu instammer i det att jag inte ar psykisk forvirrad sa kanske jag kan fa komma till saken. TACK! Jag ar diagoniserad som defekt av en legitimerad doktor och min defekthet samt brittiska manniskors kansla for dramatik ska nasta stycke handla om.

Men forst lite reklam

Kanner du behov av melodramatik som spelar pa varje kanslostrang du innehar och far dig att grata som ett vattenfall. Vill du se manniskor som bevisar att manniskoslaktet inte endast bestar av giriga lognaktiga varelser som endast bryr sig om makt, pengar och uppmarksamhet? Da ar svenska hjaltar nagot for dig. Folj systrar som raddar broder, modrar som raddar mormodrar och sysslingar som raddar bryllingar. Allt pa sverigest mest hjaltemodiga site www.aftonbladet.se/svenskahjaltar. Stod svenska hjaltar och visa att exempelvis Marcus kamp inte ar nagot att skratta at.

Behover du lamna landet pa grund av att du riskerar rattslig pafoljd for medverkan i ekobrott, svindleri eller forskingring?
Enkelbiljetter till vrakpriser. www.sas.se

Behover du lamna landet pa grund av att du riskerar rattslig pafoljd for medverkan i ekobrott, svindleri eller forskingring? Ta det bara lugnt for med advokater som oss blir du anda aldrig falld. www.vinge.se

Och nu kommer det vi alla vantat pa:

Min defekthet samt brittiska manniskors kansla for dramatik

Sakert 50 procent av alla resenarer jag traffat pa sen jag lamnade Sverige har varit britter och da ar det ju tur att de i princip alltid ar vettiga och trevliga personer som enkelt anpassar sig efter sin omgivning. Det enda trasslet med britter (Forutom tjejernas utseende men det tar vi inte upp denna gangen) ar deras forsmak for dramatik. Notera att detta ar en grov generalisering men britter tisslar och tasslar garna om andra manniskor och har en stark asikt om alla felsteg maste rattas till. Ett litet misstag som de flesta nationaliteter inte lagger nagon som helst vikt pa kraver den gemene engelsmannen en formel ursakt for.
Nu nar jag laser igenom vad jag just skrivit sa marker jag att det later lite overdrivet. Jag later istallet min sista kvall i Queenstown tala om vad jag menar

Jag och fyra engelska tjejer fran hostelet gick ut pa krogen. Att jag som kille fick hanga pa beror tyvarr inte pa att jag ar en hunk utan snarare pa att jag ar en fjolla. Skillnaden ar harfin i tider som dessa.
Nar jag stod i baren pa forsta krogen vi besokte sa upptackte jag en ny tumor pa min kropp och det ar val har min defekthet kommer in i bilden. Jag har en sjukdom som kan liknas med godartad cancer och den gor sa att jag da och da far brosktumorer lite har och var pa skelettet. Dessa brosktumorer ar alltsa inte elakartade och staller inte till besvar sa denna sjukdom brukar jag inte tala med folk om pa grund av att den inte ar sarskilt intressant.
Hur som helst upptacker jag kvallens tumor vid revbenen pa min vanstra sida och borjar kanna pa revbenen pa min hogra sida for att jamnfora. Da sag jag att en av de engelska tjejerna i mitt sallskap lite forbryllat tittar pa mig dar jag star och smeker mina revben. Jag forklarade lite snabbt for henne att jag hade godartad cancer och precis upptackt en ny tumor pa mig och darfor stod och smekte min kropp som en annan idiot.
Hon blev helt forskrackt och sa har i efterhand tror jag att hon foredragit att en sjalvsmekande idiot framfor en sjukling. Hon fragar massor fragor om sjukdomen och jag svarar sanningenligt att jag mar finfint och att det inte ar nagot att oroa sig over. Jag blir ratt snabbt uttrakad av amnet och avslutar darfor samtalet med tjejen och bestaller in mer ol istallet. Nagon timme senare gar vi vidare till ett annat stalle och jag hinner sitta dar i tre minuter innan en kille jag aldrig tidigare traffat fragar
- So how is your illness?
- What illness? svarar jag lite forvanat
- Come on man, you can talk to me
- Who told you i got an illness
- Does it really matter?
Tjejen hade tagit tre minuter pa sig att beratta for hela krogen vilken knotig kille jag ar vilket jag uppskattade da folk steg fram fran alla hall for att bjuda mig pa ol. Jag forklarade snabbt for fragestallarna att jag aldrig matt battre och att sjukdomen inte paverkade mig namnvart langre.
- Do you want to talk about it?
Om jag ville! Jag menar, finns det nagot varre an godartad cancer? Jag ater inga mediciner! Jag har inga men! Jag kommer inte do! Ibland behandlar livet en bra orattvist...
Vi gick vidare till nasta krog efter annu nagon timme och jag var pa stralande humor med mycket fin ol i magsacken. Dar satt jag och hade en trevlig tid nar en av de engelska tjejerna plotsligt kom och berattade att tjejen som jag berattat om min sjukdom for storgrat. Varfor da? Undrade jag och da visade det sig att det berodde pa att hon hade daligt samvete over att hon berattat for den tidigare krogbefolkningen om mitt tillstand. Jag fick alltsa ga och trosta tjejen som jag inte ens var arg pa med motiveringen att hon fick beratta precis vad hon ville for precis vem hon vill. Men hon ville inte sluta grata for det utan hulkade fram nagot om att hon brutit ett fortroende. Vada fortroende? Ar det sant som forekommer i sapoperor tro? Jag ville ju bara inte att tjejen skulle tro att jag var dum i huvudet dar jag stod och smekte mig nagra timmar tidigare.
Den patvingade dramatiken slutade inte dar. Nar vi vinglade in i varat hostelrum klockan sex pa morgonen sa var det bara tre tjejer kvar och de bestamde sig for att halla morgonmote om den sista tjejen istallet for att ga och lagga sig.
Jag och en annan kille som jag tror horde hemma pa nagot annat hostel dackade i varsin sang i det lilla rummet dar morgonmotet holls. Trots nattens alkoholfortaring sa hade tjejerna energi nog att grundligt ga igenom den icke narvarande tjejens uppforande med hogljudda roster.

Denna dramatiska utekvall tror jag bara att britter skulle klara av att frambringa.

Men nu gar vi over till nagot helt annat. Som ni kanske markt ar http://www.aftonbladet.se/ en site jag stodjer till hundra procent och darfor tankte jag fran och med nu forsoka lyfta fram de storsta journalistiska guldkornen aftonbladet har att bjuda pa fran den standiga strommen av nyheter.


Kvinnan i 60-årsåldern satt död på toaletten - i flera månader.

Men ingen saknade henne.

- Hon var väldigt ensam, säger en granne.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3354836.ab

Personlig kommentar pa nyheten : Ar man inte saknad av nagon sa kan det vara sa att man ar valdigt ensam, vart att notera

13arige Jimmy hade en penna i hjarnan: Jag ar otroligt glad att jag lever
Sjukhuset märkte inget - nu får de kritik.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3351566.ab

Personlig kommentar pa nyheten: Jag hade ingen penna i hjarnan och jag ar otroligt ledsen att jag lever

Nasta nyhet ar svarare att lanka till da den kommer fran aftonbladets TVsatsning. Rubriken lyder "Har jag kommit till Tunisien" Forvirring pa vagarna i Goteborg. Det handlar om nagon sorts miljokampanj Goteborgs stad arrangerade med i form av kamelridning och nej Alexander Eliasson du har inte kommit till Tunisien utan kameler har kommit till Goteborg. Sa var det med den saken.


The Remarkables

Bergskedjan The Remarkables syns tydligt i fran i princip alla platser och av alla personer i Queenstown men inte om man ar under mark som en mullvad eller blind... Som en mullvad. Jag hade bestamt mig for lite snowboardglidning och skidanlaggningen pa The Remarkables var det billigaste alternativet. jag var dock lite tveksam om snoforhallande verkligen var de basta dar uppe da vyn vyn fran Queenstown visade glest snotackta toppar. Under topparna tog snon slut fort och ersattes av hard vulkanisk sten. Har man lika bra koll pa snoboardakning som jag sa vet man att vulkanisk sten innebar dalig glid. Jag ar ratt insatt forstar ni.

Som tur var visade det sig att skidanlaggningen inte lag i en snustorr vulkankrater pa gransen utbrott till utan istallet i en hogt uppsatt dal. Det fanns mycket sno i dalen men varvarmen smalte denna sno sa fort att man fick springa ner for backarna for att hinna med snon. Det slar mig nu att man aven kunnat glida ner...
Jag ar en sadan dar person som alltid maste skylla ifran mina tillkortakommanden pa grund av att jag har daligt sjalvfortroende. Dagens tillkortakommande var att snowboardakningen gick fasansfullt uselt for mig och for att forsoka uppratta min sjalvhavdelse om att jag ar the best... AROOOUND sa skyller jag pa

  • Att snowboarden jag hyrt var vardelos
  • Att snoforhallandena var vardelosa
  • Att andra manniskor i backen distraherade mig med sin blotta narvaro
  • Att planeten Pluto stod i fel lage gentemot lilla bjorn

Om ni sett tecknade kortfilmer dar figurer som exempelvis Pluto eller Langben ramlar ner for snoiga berg och forvandlas till en snoboll som bara vaxer och vaxer sa kan ni forestalla er hur det sag ut nar jag kom med min snowboard ner for The Remarkables branta backar. Farten blev liksom lite snabb och jag blev liksom lite fartradd och bromsar en for usel Fredrik akare for skarpt med en for hog fart i en for brant backe med en for usel snowboard sa ramlar han. Jag ramlade bortat 50 ganger.
En tidigare hjarnskada har gjort mig for dum for att bara hjalm och efter annu en dag i backen ar jag pa grund av annu fler hjarnskador annu dummare och kommer annu mindre bara hjalm. Efter den kommande skidsasongen i Norge sa kommer jag formodligen bli satt i samma sarskola jag tidigare vikarierat pa.
Aven om det mesta av dagen blev en serie ramlingar och skratt fran mobbarna i sittliftarna ovanfor sa fick jag till slut lite mer koll pa min akning och lyckades ratt bra nar backen stangde.

Utsikten fran skidomradet var begransat pa grund av den omgivande dalen men tog man sig med en alternativ lift till ett opistat omrade sa kunde man ta sig ut pa bergskanter med makalos utsikt till Queenstown och grannbergen. The Remarkables ar en extremt brant bergskedja precis som de flesta pa Sydon sa stupen vid utsiktsplatserna gav mig mer svindel an vad bade Canyonswingen och Bungyn gjort.
Jag fick ta mig ner till planare mark och lugna ner mig med en whisky i skidanlaggningens bar. Nej jag ljuger. Jag drack ingen whisky... Och whisky gor mig inte lugn utan arg over dess vidriga smak... Jag befann mig inte heller i skidanlaggningens bar en enda gang igar. Tank var fantasin kan springa ivag med en ibland.
Aven om stupen pa sidan mot Queenstown gav mig stora darren sa var det inget mot vad stupen vid vagen upp till skidanlaggningen gav mig. Det var som att aka buss upp till farmor pa hoga berget om nagon kanske minns hur vagen dit ar konstruerad. Bussens dack var standigt bara nagra meter fran fritt fall mot undergangen. Inte ens ett staket hade vagbyggarna kostat pa sig pa denna vag som sag ut att vara jord pa sent 1800tal for hast och vagn. Gubben som korde bussen var en modig man dar han halvsovandes tryckte gasen i botten i nerforsbackarna.
90 minuter av busstur pa serpentinvag, 7 timmar av snowboardakning och 24 timmar innehav av snowboardutrustning kostade tillsammans 114 $. Min canyonswing kostade 169 $.

Ska det va sa svart att fatta att det ar falsk matematik!

Peps Persson - Falsk matematik

Det som slog mig nar jag klev av skidbussen i Queenstown med min snowboard var att den var hemskt repad. Inte skidbussen alltsa utan snowboarden. Som jag redan idag skrivit sa vet jag att vulkanisk sten innebar dalig glid men att denn aven skulle repa bradan det hade jag ingen aning om. Det sag ut som nagon yxat undersidan.
Eftersom jag sjalv ar en snowboarduthyrare sa vet jag vad man gor med manniskor som forstor utrustning. Man skaller pa dom, man spottar pa dom och man kraver dom pa pengar. Detta tillvagagangssett blev jag upplard i Norge och jag trivdes sa bra med speciellt spottandet att jag brukade ga ut till backen pa lunchrasterna och med kniv repa ifranstallda snowboards och skidor som vi tidigare hyrt ut.
Med nervosa kliv narmade jag mig uthyrningsbutiken pa Shotoverstreet med min repade snowboard i famnen. Hur skulle jag forsvara mig? Kanske sjunga ut

Jag har inte alls kört vårdslöst, jag har tagit det så lugnt
därför känns det nu så orättvist och tungt

Galenskaparna - Det ar vattenpumpen Gerd

Fast uthyrarna kunde nog inte svenska. Om jag istallet utmalade mig som offer sa kanske det skulle ha forbarmande?

Yeah! I'm innocent
But the weight of the world is on my shoulders

Offspring - Not the one

Om det heller fungerade och de bad mig betala for reporna sa skulle jag kunna ta fram min mer rebelliska sida

FUCK YOU I WONT DO WHAT YOU TELL ME!!!
FUCK YOU I WONT DO WHAT YOU TELL ME!!!

Rage against the machine - Killing in the name

Det visade sig att Queenstown i Nya Zeeland inte hade samma syn pa olyckshandelser som Beitostolen i Norge. De sa inget om reporna nar jag lamnade in snowboarden. Fragan ar vad de istallet gor for att ha roligt pa jobbet.
Jag var helt paff nar jag lamnade butiken. Finns det en uthyrningskultur utover den jag erfara? Jag fick ta mig tillbaks till hostelet och lugna mig med en whisky. Nej jag ljuger. Jag hade ingen whisky i kylskapet men daremot en limelask som var mer intensivgron an galla. Lime ar en sur frukt sa hur de lyckats skapa en sa sot och gron dryck av denna frukt ar for mig en gata. Ma handa den var artificiell.


Queenstown 2

En klarbla himmel i Nya Zeeland utan det minsta lilla spar av moln. Ok ar man kanslig sa skulle man kunna saga att de vita molnen pa andra sidan de snotackta bergstopparna manga mil harifran kan klassas som spar av moln. Men om vi bortser fran dessa moln sa finns det inte minsta lilla spar av moln. Fast en fjunig och fluffig liten molntuss svavar dock till hoger om min axel... Men om vi bortser fran alla javla moln sa finns det inte minsta lilla spar av moln.
Det jag vill fa fram ar att detta ar en dag meds tralande vader och solen varmer sa pass att jag kan sitta utomhus och surpla mitt svarta kaffe och skriva i min svarta bok. For er som inte riktigt hanger med i svangarna sa kan jag beratta att jag skriver ner mina bloggrapporter i en svart bok.
Eftersom boken ar svart forsoker jag naturligtvis skriva svarta texter ocksa. Jag har tidigare skrivit om mitt stod till AIK... Citerat James Brown... Tagit upp dan brannande verklighetsforankrade historien om Kalle Svartskalle och aven beskrivit Nya Zeelands nationella rugbylag All Blacks. De moter foresten Australiensiska Wallabies ikvall sa hela Queenstown ar laddat.

En dag som denna ar det hur som helst svart att skriva svarta ord. Cafet jag sitter pa ar belaget pa berget Bobs peak vars fot Queenstown ligger vid. Ja alltsa inte Bobs utan bergets. Man kan ta sig upp hit med kabinbana men jag ar stolt och snal sa det blev vandringsfard. Min puls lat som ett flipperspel pa vag mot tilt redan efter nagra steg pa den branta stigen. Jag kan den konstiga konsten att utfora hjart och lugnraddning pa mig sjalv sa trots nagra kritiska lagen lyckades jag livslevande ta mig upp till toppen. Dar belonade jag mitt hjarta med tva koppar koffein och berget belonade mina ogon med en av det maktigaste utsikterna jag skadat. Vad mina skelande narsynta ogon gjort for att fortjana denna utsikt vet jag ej.
Det ar alltsa denna utsikt som gor att jag har svart att dikta svart idag for Queenstown, Lake Wakatipu, de omringande bergskedjorna, dalarna, falten och granskogarna ar valdigt ljus i solskenet.
Redan nere pa plan mark i centrala Queenstown tog jag stallningstagandet att omradet ar ett av de vackraste i Nya Zeeland vilket sager en hel del. Har uppifran Bobs peak kanns stallningstagandet sa ratt att en politiker sakerligen skulle kunna ga pa val med det.
- Vad tanker du gora at arbetslosheten om du far makten?
- Det vet jag inte men du, omradet kring Queenstown ar ett av Nya Zeelands vackraste omraden!
- Det har du ratt i!
Det ar ju nastan sa man inte behover rakna rosterna

Men nog med fjollsnack om Queenstown landskapliga skonhet nu.
For istallet kommer har fjollsnack om ett omrade maktigare an bade Franz Josef glacier och Queenstown.

Milford sounds

Milford sounds ar en fjord i Nya Zeelands storsta nationalpark Fiordland. Jag tog en busstur dit igar och vagen dit gick igenom ett berg och daligt omrade som fick mig att tappa andan och aven da kom ju hjart och lugnraddning pa mig sjalv bra till pass. Det ar svart att forklara pa ett vettigt sett vad som ar sa fascinerande med Fiordland aven for en vettig person och da kan ni kanske forsta hur svart jag maste ha det.
Jag ar en liten person men dar bussen sicksackade sig fram kande jag mig inte bara som en liten person. Jag kande mig som en extremt liten person. Jag kande mig som Alice med ett dussin blaa piller i vrangstrupen.
Det som nu fick mig att kanna mig sa vansinnig liten var bergens bergvaggar som verkligen gjorde skal for sina namn. Det var inga sluttande klippor utan lodratta vaggar som steg som skyskrapor rakt upp i molnen.
Nationalparken paminde nastan om ett hud dar dalarna var rummen, urskogen rummens mattor, bergen rummens vaggar och molnen husets tak. Vattenfallen som foll ner fran bergstopparna syntes som vita strack som skulle kunna liknas med vaggarnas tapetrander. Varan buss var en kackerlacka i dessa salar.
Nej nu har jag seglat lite val langt ut pa det pretantiosa havet. Sa jag gar raskt vidare till sjalva Mildford sounds.

Sjalva Milford sounds

Fran Milford sounds farjeterminal tuffade var farja ut for att spendera en och en halv timme i fjorden. Det vaga solskenet ovanfor molnen forsokte med nabbar och klor ta sig fram till farjan men lyckades sa dar bra. Detta uppskattades av mig da de graa och blaa fargerna gav Milford sounds en valdigt speciell karaktar. Aven detta kan sakerligen klassas som pretantiost och da speciellt med tanke pa att jag ar fargblind.
Granskning av vattenfallen som foll rakt ner i havet och molnen som erotiskt smekte bergstopparna (vad ar egentligen skillnaden mellan pretantiost och perverst?) fick timmen och aven halvtimmen att passera valdigt snabbt. Vi hann dock med att granska en salkoloni innan farjan tog sig mot kajen igen. Jag raknade till fem salar som forundrat granskade fotograferna pa farjan.
Jag fragade salarna om de var glada over att de inte bodde i Norge och de svarade att skillnaden mellan japansk fotografering och norsk klubbning var harfin. Jag funderade pa salarnas ord hela bussfarden hem samtidigt som jag bevittnade en pretantiost vacker solnedgang vid bergen.

Canyon swing

Dagen fore gardagen var en torsdag och testade jag pa en av Queenstowns kandaste extremaktiviteter. Canyonswing. Canyonswing ar ganska mycket vad det later som. Med en fallhojd pa 109 meter svingas man ner i en canyon och gugnar sen fram och tillbaks nagra ganger innan man hissas upp igen 169 dollar fattigare.
Detta mandomstest hade jag blivit bade varnad for och rekommenderad. Varnad for pa grund av dess laskighet och rekommenderad pa grund av dess rolighet. Jag vill ogarna skriva att jag ar radd som en kanin men det ar precis vad jag ar. Det racker med att nagon sager BU till mig for att jag ska kaninhoppa hogt.
Att nervosa personer som jag bokar in fallskarmshopp, bungyjump och canyonswing beror mer eller mindre pa att vi ar dumma i huvudet och det ar val en anledning sa god som nagon. Timmarna innan jag skulle ge mig av till canyonswingen byggde jag upp min radsla med att tanka pa situationer som formodligen var mindre laskiga an canyonswingen. Exempelvis en situation i femte klass dar jag rakade skamta om skjutning av en larare som rakade horade skamtet och sedan hotade med att polisanmala lilla mig. Canyonswing var formodligen ocksa laskigare an spoket i min systers garderob som oppnade garderobsdorren helt pa egen hand gang pa gang pa gang.I och med dessa tva exempel forstar ni sakert hur skrackslagen jag var nar vi tog bussen fran centrala Queenstwon till canyonen.
Bussfard och sedan gangfard till komplexet gick pa ett vipps och plotsligt stod jag dar pa avsatsen ikladd sele och blickade 100 meter ner till ett suddigt vattenfall i canyonens botten. Nagonstans dar forsvann mitt fornuft och begrepp om verkligheten. Sa nar den skojfriske swingledaren sa
- "You can jump now"
Undrade jag lite tankspritt
- "Now"?
- "Yeah" svarade killen
"Ja varfor inte" dok upp i mitt huvud som helt tappat greppet om var jag var och sa hoppade jag ut fran avsatsen. Sa har efterat minns jag inte sa mycket om det fria fallet forutom att det gick fort. Nar farten borjade avta efter nagra gungningar sa aterkom jag till medvetande fran mitt dromska tillstand och insag att gungan jag gungade i inte alls var av samma typ som den i forskolan. Det tog mig en kvall och nagra ol att lugna ner mig den kvallen.

En upplevelse som dock var snappet laskigare an canyonswing upplevde jag igarkvall pa hostelet. Kindergarten cop med Arne Schwarzenegger. Den handlade om att Arne blev larare for en smaskoleklas som han forvandlade till Hilterjugend. Arne skapar aven en speciell relation till en arisk pojke fran Children of the corn...
Det laskigaste med filmen ar att min beskrivning inte ar ett skamt... Sa missa inte denna filmen.

Och nu nyheter i korthet

  • Jorden gick inte under nar schweizarna aterskapade big bang
  • Jag ska forsoka ta mig ner for detta berg och lyckas jag sa blir det en furgburger
  • Tripp klarade inte ens av lilla bocken Bruse och dar med ar hon ute ur showen
  • Lean on me, when you're not strong and I'll be your friend. I'll help you carry on for it won't be long til I'm gonna need somebody to lean on.

Queenstown

Det blir ingen Tuiquiz ikvall for ikvall dricker jag olen ur burk. Burkar har inga kapsyler och darfor kan jag inte heller lasa en fraga fran baksidan av en kapsyl. Det ar bara att acceptera gott folk.
Redan har i forsta stycket kanns det som om jag overdriver lite. "Gott folk"... Min senaste granskning av besokstatistiken visar en stabil besoksgrupp pa tre. Dessa tre Jonnysar som dagligen brusar igenom mina evangelier ar val knappast "gott folk". Jag misstanker att personerna ar fanatiker med tvangstankar om daglig insurfing pa www.rocc.blogg.se. Jag skulle kunna beskriva mitt navelludd i meningarna manga och lika fullt skulle Tripp, Trapp och Trull lasa om det mer inlevelsefullt an nar Bastan laser den oandliga historien. Fast jatten Dumdum far inget navelludd da han har utis.

Nu ska Tripp, Trapp och Trull stallas mot vaggen i en show med folkara Harald Treutiger som programledare. Vi har valt att kalla programet "En miljard karat" och just en miljdar karat kan en av systrarna vinna om hon orkar med att lasa all osammanhangande smorja som har foljer.

Forsta amnet: Svenska punkttexter som inte haller mattet
  • Ksmb - Adolf
Adolf var en präktig karl
inte en jude fanns det kvar
när alla judar dog av gas
då var Adolf i extas

Glappkäft, tänker bara på dig, dig, dig, dig, dig

Idi han är neger han
jättemycket väger han
han har fattat rätt beslut
alla Indier skickades ut

Glappkäft, tänker bara på dig, dig, dig, dig, dig

Bohman han är likadan
fler poliser som jagar barn
Bohman är en moderat
mera moms på våran mat

Glappkäft, tänker bara på dig, dig, dig, dig, dig

Efternamnet Bohman syftar pa moderatledaren Gösta Bohman som hade makten i Sverige nar laten skrevs. Att jamnfora denna herres momshojningar eller utokande av polisvasendet med Adolf Hitler och Idi Amins garningar kanns lite magstarkt kanske. Refrangen i fraga som papekar vilka glappkaftar och egoister Idi och Adde var forstar jag mig inte heller riktigt pa. Nej den texten haller inte mattet enligt mig.
  • Strebers - Det sura regnet
Jag forgiftar er mat och jag ger er cancer
ni kan inget gora nu ni har brannt era chanser
Ingenting kan stoppa mig nu jag ar en langsam affar
bara att inse faktumet att nu ar jag har

Jag vet, jag vet, jag vet att det skulle ga att andra pa


ambivalenta Strebers ar lite tvetydiga i denna text som inte heller haller mattet.
  • Ebba Gron - Bevapna er
Ja jag, jag svär utifrån mitt hjärta att vi från förorterna ska bevåpna oss.

Ja det har man ju sett mycket av! Fast Gurra, Fjodor och Jocke Tha ar val fortfarande i livet och det ar aldrig for sent att uppfylla loften. Gor ratt for er grabbar!

Andra amnet: Saker Jatten Dumdum inte forstar
  • Varfor det finns piller som motverkar feber nar feber ar nagot bra
  • Hur det kommer sig att mamma och pappa kan dricka kaffet nar det ar sa varmt. Haller jag samma tempo som dom sa skallar jag strupen och branner svalget. Oftast hinner de fa i sig tre koppar innan jag fatt i mig min forsta.
  • Varfor det ar fel att handla i fran eller stodja multinationella foretag?
Tredje amnet: Vad ar en kiwi

I landet Nya Zeeland ar ordet Kiwi vida spritt men vad betyder det egentligen? Kiwi ar sist och framst
  • En fagel
och aven ett ord for
  • En person som kommer i fran Nya Zeeland
Dessa kiwisar ar nattaktiva, liksom ulliga och utrotningshotade. Kiwi ar forst och minst aven
  • En frukt
som min mamma envisas med att ha i fruktsalladen.

Fjarde amnet: Min traslojdlarare

Nar jag gick i attonde klass hade vi en traslojdlarare vid namn Ingmar. Han var en ratt knepig men anda trevlig prick som skotte sitt jobb pa foredomligt vis. Han brukade beratta for klassen att han och hans son skulle bila till Indien i hans Fiat. Vi fragade vilken vag han skulle ta och han svarade sakligt att han skulle ta vagen via Pakistan. Klassen trodde allt var ett skamt fran Ingmars sida men en morgon vara han borta och vi sag aldrig roken av honom igen...

Femte amnet: Resan till Queenstown

Vagen fran Franz Josef till Queenstown var helhaftig med riktigt riktigt ordentligt branta berg och djupa dalar med vilda forsar brusande i sig. Regnet hamrade ner pa bussen konstant sa det var stundvis lite svart att se ut da rutorna envisades med att imma igen. Jag funderade pa att krossa rutan for att slippa imman men jag avstod for att jag inte ville sara busschaufforens kanslor.
Fragan ar i och for sig om busschaufforerna i Magicbussarna har kanslor da ett yrkeskrav for tjansten ar utreande av sin egen sjal till den onde sjalv. Vad far mig att skriva detta tro? Jo busschaufforerna babblar standigt om sina hogst personliga asikter om vilka hostel och attraktioner som ar de basta. Det ar mer an uppenbart att chaufforernas personliga reflektioner ar kopta av det de reflekterar. Naja turen till Queenstown var mitt sista stopp med magic sa forhoppningsvis ar vart forhallande forevigt forstort.

Sjatte amnet: Dialog med brittisk tjej efter att vi sett filmen The Queen

Britt: I dont like the queen
Jatten Dumdum: Why?
Britt: I just don like her because she seem like a very mean person... One good thing with her though is that she has four dogs
Jatten Dumdum: Why is that a good thing?
Britt: Well i like dogs

Attonde amnet: Irlandska skamt

Shamus walks down the street and meets a stranger
- Do you know where alcoholic anonymous have their locals? Shamus asks
- Do you want to join?
- No i want to resign!

Shamus walks very drunk in to the the alcoholics anonymous locals
- But Shamus, everybody was so happy when you came here sober last week, says the groupleader
- Yeah but now its my time to be happy!

Nionde amnet: Queenstown

Queenstown ar en av de kandaste turistorterna i Nya Zeeland och beskrivs ofta som halet dar dar turisterna slanger alla sina pengar. Jag var ute i Staden idag och letade efter detta hal men fann det ej. Daremot kopte jag en tur till Milford sounds och en biljett till en bungyliknande aktivitet kallad Canyonswing. Aterkommer med information om detta endast och endast endast om jag overlever.

Nu ar jag inte varldens storsta hamburgerfan men idag tog jag mig anda tid och testade pa Queenstowns stolthet Furgburger. Burgarna var kanda for sin fraschet och ryktet sade att kreaturen avlivas direkt i koket sa att kottet inte skulle tappa kvalite genom transport fran slakteriet. Jag tyckte mig hora "MooooSMACK!..." nagonstans ifran nar jag gluffsade i mig min furgburger som visade sig vara den godaste hamburgaren jag nagonsin satt tanderna i.
Fler delikatesser fran Queenstown har jag inte hunnit med att testa pa da jag inte varit har allt for lange. Jag har hunnit med att dricka ol och det ar ju det viktiga. Vi gick ut pa en krog igar kvall dar de anordnade sa kallad speeddating vilket jag aldrig testat pa. Det gick ut pa att man fick prata i tva minuter med 30 olika tjejer. Detta var mitt livs chans att skaffa en giftasvuxen partner sa jag skrev upp mig. Jag var dock allt for langsam for att ta mig fran baren till speeddatingomradet nar de ropade in oss sa jag missade alltihop.
Det var mitt livs sista chans att gifta mig pa klassiskt mormonvis med 30 uppassande kvinnor. Den krossade drommen om skallerormsfarm i Utah gjorde mig sa ledsen att jag gick hem i den kyliga natten.

Tionde amnet: Meningen med livet


Det finns manga olika teorier men det bor rimligtvis vara nagon av dessa alternativ.

  • Ta over varlden
  • Gifta sig med 30 kvinnor och fortplanta sig sa det star harliga till
  • Finna Jeus
Tavlingen avslutas

Sa da ar fragan vem av Tripp, Trapp och Trull som hallt ut langst... Var vinnare ar... TRIPP! Ja Tripp vann en ovantat seger och kan glatt blasa i sin segertrumpet. Tyvarr blir du snuvad pa en miljard karat da karat ar en enhet och knappast nagot vi kan ge dig. Du gar dock inte helt lottlos ur det har Tripp da vi nu presenterar Stora bocken Bruse, Mellan bocken Bruse och Lilla bocken Bruse. Lyckas du brotta ner alla getterna samt ett gammalt elakt troll sa har du chansen att vinna en gogol! Du horde ratt! En gogol star pa spel! For att se den rafflande upplosningen sa far ni ga in pa www.rocc.blogg.se vid senare tillfalle.

Okaj?
Okaj.

Franz Josef glaciaren

Har sitter jag i en vaningssang pa en overvaning och blickar ut over sporegnet pa en regnskog. Det ar lite krangligt for mitt huvud att forsta varfor det vaxer regnskog pa den sodra on nar det inte vaxer regnskog pa den norra men det ar bara att acceptera fakta. Det har formodligen med matematik och botanik att gora.
Just denna regnskog ar smatt speciell da den vaxer precis vid en glaciar. Just denna glaciaren ar smatt speciell da den ligger bara nagra kilometer ifran havet. Just detta hav ar inte alls speciellt.
Vadret igar var i toppform sa jag och en guide och en guidad grupp tog en tur till glaciaren. Dalgangen glaciaren gled ner igenom var enorm. Tidigare hade glaciaren strackt sig bra mycket langre bort och nar den till sist dragit sig tillbaka igen hade den lamnat hela dalgangen med ett enormt falt av sten. Sa mellan glaciarforsar och stenar snubblade vi fram i tva kilometer innan vi nadde glaciarens slut... Eller borjan for oss...
Runt om oss fanns de mest branta berg jag nagonsin skadat och vattenfallens brus fran dessa stup hordes hela tiden i bakgrunden. Min forsta forskningsnotering var att glaciaren inte var gjord av glass. Det var bara att acceptera fakta. Solskenet som man inte ser mycket av i det har landet holl mig anda pa gott humor.
Ned nedersta delen av glaciaren var bra stenad den med men efter en halvtimmes klattring med spikskor kom vi till slut upp pa den avsats dar isvarlden borjade. Vi passerade sa tranga passager sa att till och med anorektiska gossar som mig fick halla andan for att kunna ta mig igenom. Krypning genom isgrottor stod ocksa pa schemat.
Snart nadde vi den hogsta punkten turen hade att bjuda pa och med en finfin utsikt over dalen kakade vi varan matsack. Min matsack bestod av Pringles och for att vidga mina vyer hade jag investerat i rischips denna gangen. Nar jag snaskade chipsen slog det mig dock att de smakade precis likadant som potatischips. Det fick mig att undra hur mycket potatis eller ris chipsen egentligen bestar av. For huvudingrediensen bor val rimligtvis ha inflytande i smaken eller? Det ar nog bara jag som ar gnallig.

Hur som helst tog vi varat pick och pack och klattrade ner for glaciaren igen da solen borjade ga ner. Glaciaren var det i sarklass maktigaste jag sett i Nya Zeeland. Ak dit. gor det.

Greymouth

Which former All blacks brought out a book called "on the loose"?

Hur tusan ska jag kunna vet det menar dom? Jag har precis oppnat en flaska Tui vilket ar Nya Zeelands godaste ol. Pa under sidan av flaskkapsylen star det i vanlig ordning en fragesportfraga. I vanlig ordning ar fragan snappet enklare for de infodda an for oss obildade europeer.
Fragan handlade alltsa om en jeppe som bart ut en bok som oversatt pa svenska blir... Pa forlustaren. For att losa denna gata maste det forst och framst forklaras vad All blacks ar. Pa Aucklands flygplats var stora banderoler upphangda med texten "Go all blacks" vilket jag trodde var den konservativa flygplatsstyrelsens officiella budskap till alla afrikanska resenarer. Sa var inte riktigt fallet. All blacks heter Nya Zeelands nationallag i rugby vilket ar den storsta sporten i Nya Zeeland vilket gor Nya Zeeland till en av de storre nationalikonerna.
Hur all denna informationen ska hjalpa mig att ta reda pa bokbararens namn har jag inte en pejling om. Nej vanta... Svaret star ju har pa undersidan av kapsylen ocksa precis under fragan. Det jag menar ar att jag kom pa det. Josh Kronfeld hette han sa har ni tidgare kannt att TPomgangarna med vannerna varit rena for forudmjukelserna sa har ni ett ass i skjortarmen till nasta gang.

Nu ar det morfinpumpat hog tid for mig att tvatta mina sura klader. Jag aterkommer.

tick
tack
tick
tack
tick
tack
tick
tock
tack

Oj det var inte det lattaste direkt. Har jag berattat att jag spenderat all min uppvaxt framfor Super Mario och darfor har svart med vardagliga vuxensysslor som matlagning, bilkorning, konversering med det motsatta konet och da tvattning.
Jag hade forberett mig noga med tvattmedel fran receptionen, 2$mynt till maskinerna och mina klader. Jag laste instruktionerna pa tvattmaskinen.

1. Sprinkle a sachet of powder into machine
2. Place clothing evenly in machine
3. Close lid and insert a $2 coin
4. Set dial A to load size
5. Set dial B to black line (marked) and pull to start.

Jag forstad ingenting. Vada powder? Vada machine? Vada clothes? Jag hamnade lite i panik dar och det slutade med att jag tryckte ner alla mina klader i golvbrunnen bredvid tvattmaskinen och sedan tryckte pa start... Det kanske inte var den basta av ideer da kladerna liksom stoppade upp avloppet och ganska snart borjade vatten stiga.
Istallet for att ta hand om roran sa flydde jag genom korridoren tillbaks till den stora salen dar en brasa, en ol och denna svarta bok vantade pa mig. Jag ar osaker pa hur rena kladerna kommer att bli. Jag ar ocksa osaker pa om personalen kommer bli arga over oversvamningen jag inte informerat dom om.
Okej jag kanske inte kan tvatta mina egna klader men jag ar en javel pa att ta mig till minusvarlden i Super Mario bros. Tycker min blivande partner inte der ar en vettig egenskap och inte gifter sig med mig sa gor det inget. Hon har anda tjejbaciller!


Nelson

Farden over den bergiga Sydon fortsatter och nu har jag natt Nelson. Det finns inte sa mycket att skriva om samhallet... Det finns en Subway har... Som i baguettekedjan. Det drojer nog ett tag innan den forsta tunnelbanan ser dagens ljus i Nya Zeeland.

Jag skriver "i" och inte "pa" om lander som Nya Zeeland, Fiji och Samoa men jag osaker pa om det ar grammatiskt korrekt. Det jag tror mig luta pa ar att landerna bestar av en hel hog med oar. Jag ar som skrivet osaket sa jag undrar om nagon pensionerad svenskalarare kanske kan skriva in till min blogg och for var fralsares skull hjalpa till!

Halsningar // en sorgsen sparv

Men Nelson handlade det visst om har. Har jag skrivit att det inte finns sa mycket att skriva om Nelson? Det hade jag visst ja. Jag kapar nog detta inlagg for att beratta om Hostelkulturen istallet.

Hostel

Hostel ar som formodligen nagon av lasarna forstatt det engelska ordet for vandrarhem. Att jag som svensk anvander det engelska ordet istallet for att skriva pa mitt modersmal beror pa att jag vill tuffa mig pa precis samma sett som Victoria Silvstedt. Vill aven flika in hur otroligt tuff Vickan ar aven beroende pa andra anledningar. Ta exempelvis refrangen till varldshiten "Rocksteady love"

I don't care what they say
I love you anyway

Hon bryr sig liksom inte vad andra sager! Hur rebelliskt och tufft ar inte det pa en skala. Vickan far 1000 tuffhetspoang av 1000 mojliga.
En annan anledning till min engelskainskjutning ar att jag aldrig varit pa ett vandrarhem. Jag har kvar min uppmalade barndomsbild i huvudet av att vandrarhem ar fallfardiga kakar fran forra sekelskiftet dar sexuellt frustrerade luffare och lustmordare sover skavfotters. Det ar ju inte samma sak som Hostel och utan andra svenska oversattningsord till hands sa skriver jag hostel.
Ordet hostel forekommer dock sallan har pa andra sidan jorden. De foredrar komplicerade ord som backpacker ackommendationn. Men det kan jag inte stava ordentligt sa jag fortsatter att anvanda ordet hostel aven har.
Pa hostelen bestar sovsalarna oftast av sex sangar. Desto storre hostel desto mer vagar de investera i storre sovsalar med hela atta eller kanske till och med tio sangar. Rummen med manga sangar ar ganska naturligt nagra dollar billigare. Man far vaga upp pengarna man tjanar pa flersanggrannar mot riskokningen av att man blir antastad av en sexuellt frustrerad luffare eller lustmordad av lustmordare. Som den ekonom jag ar sa valjer jag alltid rummet med flest sangar.
Hur mysigt ar det da att ha pyjamasparty med vilt frammande manniskor? Uuuuuuuurmysigt! Man med andningsuppehall pa en minut for att sedan snarka till sa brutalt att de kunnat vacka doda har jag inga problem med. Asiatiska flickor som viskar hotfulla Battle Royalecitat i somnen har jag inga problem med. Men nar man ligger hogst upp i en vaningssang och kanner att hela sangen borjar skaka da indiern i sangen under en bestamt sig for att saken i egna hander... Ja da kanns det lite olustigt.
Det ar lite av ett lotteri i vilket sallskap man hamnar. Ibland ar det jag och tva mycket hygieniska tyska nordar som inte ger ifran sig ett pip pa tre dygn. Golvet i ett rum med en sadan typ av befolkning ar fritt fran attiraljer, sangarna baddas pa morgnarna och ryggsackarna ar standigt packade.
Andra ganger nar man dar en lott ur tunan hamnar man i ett rum med tre gravt alkoholiserade unga irlandare som bott i rummet i tva manader da arbetar i narheten. Ett sadant rum bodde jag i, Nelson.
Deoderantsprayos lag som dimman over Lutzen. Golvet var tackt helt tackt av klader, olburkar, gammal frukt, kakpaket och ja hela sovsalens intryck gav unket en helt ny innebord. Inte ens tre knarkare i varby hade kunnat grisa ner sa djavulskt.
Jag fick en tar i ogat nar jag blickade ut over den sen lange overfyllda papperskorgen och snowboardarna som irlandarna verkade anvanda som huvudkuddar. Jag var hemma.

Rumsbetjaning med champange, jordgubbar och oforskamt lite dricks till den spanska piccolon forekommer inte pa hostel vilket en adelsman som jag tycker ar skamm pa torra land. Istallet far man koka ihop mat sjalv i ett kollektivt kok pa sant hippievis. Matlagning ar ju inte riktigt min starka sida da jag agnade mer tid at Super Mario an att lara mig bli vuxen sa jag kan imponera pa det motsatta konet. Men jag sager som jag alltid sager "Super Mario bros before hoes".
Det har blivit mycket Havregrynsgrot och jordgubbsylt, ol och marschoklad och baguette och philadelphiaost det senaste.
I de gemensamma kylskapen ar man sa gott som alltid tvungen att marka sina matvaror med lappar med ens namn och utcheckningsdatum. Detta ar en regel hostelen har for att undvika att kylskapen fylls upp med uraldrig mat. Hittar personalen omarkt mat sa blir de nagot otroligt arga. De kokar av ilska och de svar at alla hall och kanter. Oftast slanger de den omarkta maten men ibland visar de barmhartighet och marker produkterna med "Free food". Det ar dar jag kommer in.
Gratis ar gott tanker jag sa det forsta jag gor nar jag kommer till ett nytt hostel ar att raida koken fran fri mat. Exempel pa "Free food" ar mogligt brod, sylt med grona maskar, smor som luktar mer unket an tre irlandares sovsal, ruttna tomater och havregrynsforpackningar med sma doda moss i.
Efter en sadan lunch mar magen halvbra bara men kostnaden var ju lag och det muntar ju pa samma gang upp en.

Youre not the only one
With mixed emotions

Jag tankte avsluta inlagget idag med lite information i fran den enda vettiga aktivitet jag tog mig for har i Nelson. Namligen fyra timmars vandring i

Abel Tasman nationalpark

Parken lag precis vid havet och vid lagvattentid kunde man ga vagen via den vackra gula stranden. Vi kom dit vid hogvattentid och fick darfor ta stigen i den morka skrammande skogen. Da och da kom vi i narheten av stranden och dromde oss da i vag till en fantasi dar vi skuttade fram i sanden utan ett enda bekymmer i hela varlden. Vara sinnen fick dock aterga till den tragiska verkligheten nar stigen ledde bort fran den vattentackta stranden och upp i bergen igen.
Skamt och sido sa var det en trevlig liten utflykt bland ormbunkar och leriga avsatser. Vi kom fram till platsen dar vi skulle bli tillbaksskjutsade till Nelson igen i lagom tid for att vanta i tva timmar.
Det enda som fanns vid motesplatsen var ett bohemlager. Jag vet knappt sjalv var skillnaden mellan bohem och hippie ar men pa nagot sett kandes detta mer bohemiskt an hippieskt. Pa samma sett som Nya Zeeland kanns mer bohemiskt och Australien kanns mer hippieiskt.
Bohemlagret bestod av en stor tradgard proppad med maoriskulpturer och cirkusvagnar. I en cirkusvagn satt en skaggig farbror och spelade blockflojt. Av en fransk bohembrud kopte vi kaffe och spenderade vara tva timmar med att granska bohemernas blomstertradgard som bestod av blommor som vaxte ur slitna kangor.
Pa kvallen i Nelson tog jag mig en ol med vandringsgruppen och irlandaren i gruppen... Han drack inte. I arlighetens, sanningens och hela varldssamfundets namn svar jag att jag talar sanning...

Vettiga amerikaner och nyktra irlandare. Varlden ar inte var den var.

Varldens mest politiskt korrekta land?

Det racker med att stiga av flygplanet pa Aucklands flygplats for att se att Nya Zeeland inte riktigt ar som andra lander. Den forsta skylt man laser ar olaslig for de flesta manniskor da den ar skriven pa ett sprak som bara talas 400 000 manniskor (arligt talat tror jag att mindre an en trejdedel av dessa 400 000 manniskor forstar spraket i fraga.
Manniskorna i fragar ar Maorifolket och de ar Nya Zeelands ursprungsbefolkning och formodligen den bast behandlade ursprungsbefolkningen i denna varld vilket forvisso kanske inte sager sa mycket.
Om ni inte redan gissat det sa stod det skrivet "Valkommen till Nya Zeeland" pa skylten pa flygplatsen. Mer detaljriktigt stod det skrivet "Valkommen till det langa molnets land" vilket ar Maoriernas namn pa Nya Zeeland.

Nar man vandrar genom flygplatsen mot tullen sa passerade man maoriskulptur efter maoriskulptur och man fick ju snabbt erkanna att Nya Zeeland verkligen fixat en fin reklamkampanj for att visa inresande utlanningar hut stolta landet ar over sin ursprungsbefolkning. Skulle uppvisningen ta slut utanfor flygplatsen och forvandlas till Australien dar traditionen lyder:

The first rule of Australia: You don't talk about aboriginals. The second rule of Australia: You do NOT talk about aboriginals.

Inte en chans. Nya Zeelands mynt har Maorimotiv. I och for sig bara 10 och 20centmynten, de minst vardefulla mynten. Men anda. Gatornas namn bara allt som oftast maorinamn och detta forekommer aven i omraden dar det knappt huserat nagra maorirer till att borja med.
Politikerna pa Nya Zeeland kom fram till att myntmotiv och gatunamn trots allt var symboliska varden. Skulle de bli forlatna av de infodda for overtagandet blev de tvungna att skanka nagot mer materiellt. Mark. Just bortskankning av statlig mark till ett varde av miljarder ar vad de ny zee landska politikerna pysslar med just nu.
Ratt ska vara ratt menar politikerna. Jo visst ska ratt vara ratt men nar det ar en politiker som sager det sa maste det ju finnas utdelning for dom. Det finns val inga politiker som tanker med pa andra an sig sjalva. I Nangijala, Nangilima och landet i fjarran kanske men jag menar den verkliga varlden.
Notera att Maorifolket ar en liten grupp (10 procent av den ny zeelandska befolkningen) med mycket lag samhallsstatus och utan ekonomisk mojlighet att pa nagot sett kunna ersatta nagot av den ny zeelandska staten forlorar.
Sa hur mycket jag an vrider pa det ny zeelandska maorimyntet sa kommer bara en logisk forklaring upp. Den nyzeelandska extremt politisk korrekta folksjalen och skolgangen har forpuppat politiker med samvete. Det som stulits for 200 ar sen maste ges tillbaks till dess rattmatiga agare om politikerna ska kunna sova pa natterna utan mardrommar om hamndlystna arga maoriindianer med sylvassa vassade huggtander.
Jag vet arligt talat hur de kanner sig. Som ni kanske vet var jag med om en salladskupp mot Wellington for en vecka sedan och mina samvetskval over detta ger mig ingen ro.

Nu har jag kanske rakat beskriva det lite som att politikerna handlat endast efter sin egen somn men sa ar det ju inte. Det ny zeelandska folket ar allt med i svangarna politikerna tar aven om de inte tar besluten. Som jag forstatt det ligger det folkliga stodet av bortskankning av stora delar av statsbudgeten i just den politiska korrektheten.
Tror ni att svenska barn blir fullblodsantirasister genom att lasa kommunisten Rune Andreassons serie Bamse och Kalle Svartskalle sa ska ni se hur mycket energi som har laggs pa amnet.
Manniskors lika varde har ar det faktum det ar och inte nagon tolkningsfraga. Men det ar inte bara politisk korrekthet om andra manniskor som ar inmurade i landet. Pa TV sands lika mycket trafikvettkampanjer som kommersiell reklam. Pa barerna finns det atminstone 5 lappar som papekar att du inte far en tesked alkholhaltig dryck utan ID. Pa busskjulen hanger antirokningsposters med en cool DJ som minsann inte roker. Vid landsvagarna papekar skyltar standigt "if your tired take a break". Pa Aucklands gator ligger det lappar som menar att man inte ska skrapa ner.
Om det ar alla papekanden som gjort Nya Zeeland sa sunt och laglydigt vet jag inte. Jag kan hur som helst beratta att ryktet om att nya zeelandarna inte laser sina husdorrar ar falsk. Det far ju vara nagon matta pa hur mycket man litar pa sina grannar. Jag skriver av egen erfarenhet att vi har tjanat mycket pengar genom att gomma varat finporslin nar grannfrun kommer pa besok.

En grej som ofta star skriven pa affischerna med text om hur man gor ratt for sig i samhallet ar "Its the law". Jaha... Det ar lagen. Var vill de komma med det? Jag trodde den orattfardiga anarkistiska synen jag har pa lagar i princip var en mansklig standard. Jag foljer alltsa endast de lagar jag tycker ar vettiga och de man loper stor risk att aka fast for om man bryter dom.
Jag foljer inte lagar for att de heter lagar. Det gor man har och det har uppenbarligen gett ett bra resultat.