Att fly landet
Ja efter att... Nej vänta jag måste nog starta inlägget med en vridet jävla usel text som dök upp på winampen
Bangles - Manic monday
It's just another manic Monday (oh-woe)
I wish it was Sunday (oh-woe)
'Cause that's my Funday (oh-woe)
My "I don't have to run"day (oh)
It's just another manic Monday.
Ni som skrivit texten till denna låten var ni än gömmer er, jag vet att ni bara är människor men tvi!... tvi tvi tvi!
Så då fortsätter den ordinarie bloggen igen
Ja efter att kalkylerat lite på ölinköp från Danmark och utpressningsbrev från Tre så är mina totala tillgångar nere i Min serietidningsamling och min tvspelssamlingen... och öl från Danmark.
För att komma fram till lösning har jag även granskat kronofogdarna som tassar runt som vässlor här utanför dörren. De ser arga och besvikna ut över hur lite de hittills kunnat skrapa fram från mina fattiga händer. Eftersom det är allmänt känt att man inte får råna banken i monopol eller Sverige så kommer jag bara fram till en lösning på de ekonomiska problemen. Fly landet och kronofogdarna!
Som vissa kanske minns flydde jag från Sverige till Europa förra året för att fly norrmän som var ute efter mig eftersom jag hängt ut dom på denna blogg. Det dom gjorde då var bara att kidnappa och tortera brorsan så det var ju inte så farligt. Kidnappning och tortyr av brorsan är som fandango på rosor i jämförelse med vad som väntar mig om jag stannar kvar i Sverige. För det är inte bara ekonomiska bekymmer som hotar då Don Tre även har satt ett pris på mitt huvud efter mitt avslöjande reportage i förra blogginlägget.
Det jag vill komma fram till är att jag denna gången väljer att fly till Norge och inte vilken plats som helst i Norge... Platsen där det en gång startade... Denna bloggens födelseort... Beitostølen.
Min psykolog tycker att jag måste möta mina hemska minnen från de norska fjällen om jag någonsin ska kunna fungera som en vanlig människa igen. Jag och min psykolog har försökt gå igenom mina norska minnen så många gånger men jag liksom tränger dom utanför mitt medvetande. Ibland flackar de framför mina ögon i drömmarna och så vaknar jag skrikandes i ett hav av svett. Vissa dagar har min nyfikenhet varit för stor och jag har besökt min egen bloggs arkiv.
Nu har jag magknip också. Jævla limpa. Jævla Beitosstølen... ... Beitostølen ær døden... ... Sen finns det ju massor munklegender om att det skulle finnas en snøman i Himalaya. Jævla nonsens. Han ær hær i Beitostølen... ....
De dagarna slutar jag i skakande fosterställning i våran villas krypgrund där jag försöker gömma mig från sanningen. Min psykolog säger att sådana situationer är bra för mig. Här är föresten en bild på min psykolog.
Min psykolog :-)
Det är alltså han som kommit med idén att jag måste söka mig tillbaks till Beitostølen. Han har även varit hygglig att se till så att min psykoterapi fortsätter där uppe. Hans tvillingbror bor nämligen i Beitostølen och jobbar som psykolog han med. Tydligen så är det en familjetradition då även deras far jobbade som psykolog innan han dog under mystiska omständigheter.
Imorgon bär det hur som helst av.
Bangles - Manic monday
It's just another manic Monday (oh-woe)
I wish it was Sunday (oh-woe)
'Cause that's my Funday (oh-woe)
My "I don't have to run"day (oh)
It's just another manic Monday.
Ni som skrivit texten till denna låten var ni än gömmer er, jag vet att ni bara är människor men tvi!... tvi tvi tvi!
Så då fortsätter den ordinarie bloggen igen
Ja efter att kalkylerat lite på ölinköp från Danmark och utpressningsbrev från Tre så är mina totala tillgångar nere i Min serietidningsamling och min tvspelssamlingen... och öl från Danmark.
För att komma fram till lösning har jag även granskat kronofogdarna som tassar runt som vässlor här utanför dörren. De ser arga och besvikna ut över hur lite de hittills kunnat skrapa fram från mina fattiga händer. Eftersom det är allmänt känt att man inte får råna banken i monopol eller Sverige så kommer jag bara fram till en lösning på de ekonomiska problemen. Fly landet och kronofogdarna!
Som vissa kanske minns flydde jag från Sverige till Europa förra året för att fly norrmän som var ute efter mig eftersom jag hängt ut dom på denna blogg. Det dom gjorde då var bara att kidnappa och tortera brorsan så det var ju inte så farligt. Kidnappning och tortyr av brorsan är som fandango på rosor i jämförelse med vad som väntar mig om jag stannar kvar i Sverige. För det är inte bara ekonomiska bekymmer som hotar då Don Tre även har satt ett pris på mitt huvud efter mitt avslöjande reportage i förra blogginlägget.
Det jag vill komma fram till är att jag denna gången väljer att fly till Norge och inte vilken plats som helst i Norge... Platsen där det en gång startade... Denna bloggens födelseort... Beitostølen.
Min psykolog tycker att jag måste möta mina hemska minnen från de norska fjällen om jag någonsin ska kunna fungera som en vanlig människa igen. Jag och min psykolog har försökt gå igenom mina norska minnen så många gånger men jag liksom tränger dom utanför mitt medvetande. Ibland flackar de framför mina ögon i drömmarna och så vaknar jag skrikandes i ett hav av svett. Vissa dagar har min nyfikenhet varit för stor och jag har besökt min egen bloggs arkiv.
Nu har jag magknip också. Jævla limpa. Jævla Beitosstølen... ... Beitostølen ær døden... ... Sen finns det ju massor munklegender om att det skulle finnas en snøman i Himalaya. Jævla nonsens. Han ær hær i Beitostølen... ....
De dagarna slutar jag i skakande fosterställning i våran villas krypgrund där jag försöker gömma mig från sanningen. Min psykolog säger att sådana situationer är bra för mig. Här är föresten en bild på min psykolog.
Min psykolog :-)
Det är alltså han som kommit med idén att jag måste söka mig tillbaks till Beitostølen. Han har även varit hygglig att se till så att min psykoterapi fortsätter där uppe. Hans tvillingbror bor nämligen i Beitostølen och jobbar som psykolog han med. Tydligen så är det en familjetradition då även deras far jobbade som psykolog innan han dog under mystiska omständigheter.
Imorgon bär det hur som helst av.
Sanningen om Tre
I detta inlägget tänkte ska den hemska sanningen bakom mobilnätsvarumärket Tre avslöjas. Tre är ett varumärke som ägs av bolag Hi3g AB och är en vida spridd mobiloperatör inom Sverige. Utåt sett är Tre mycket populärt och är framlyft som en mycket accepterad del av välståndssverige. Under ytan döljer sig dock något helt annat... Korruption, tystande av kritiker, förskingring, bedrägeri och våld för att bara nämna några saker.
Vem är då denna Tre som lyckats manipulera sig in i Sveriges högsta kretsar trots sitt onda uppsåt? Vem är denna Tre som dagligen stjälar pengar från sina stackars kunder utan minsta tecken på samvetskval? Vem är denna Tre? Jo i detta reportaget ska en oputsad bild av Tre äntligen komma fram och en korrekt bild ska visas.
Tre reste i sin ungdom runt mycket i sydostasien, en tid som han nu mera inte talar högt om. De flesta dokumenten är förstörda men med hjälp av mina källor kan jag här publicera hemska bilder som visar Tres sanna ansikte!
1967 tog Tre anställning som sheriff i Saigon, denna bilden är hämtad från 1968 då han skoninglöst avrättar en vietkong krigsfånge. Han stannade kvar i Vietnam ända tills kriget började gå mot sitt slut. 1975 flydde han Vietnam och tog sig istället till Kambodja.
Snabbt snärjade Tre in sig i en kommunistisk motståndsrörelse som tog över Kambodia 1976 där han blev högt uppsatt general. Tillsammans med sin rörelse lyckades Tre mörda 26 procent av hela den kambodjanska befolkningen. År 1979 invaderade Vietnam Kambodja, mycket beroende på att de sökte en viss mordisk sheriff som de ville ställa inför rätta i Vietnam.
Tre lyckades åter igen smita undan och denna gången sökte han sig till Guyanas djunger i Sydamerika där han levde några år. Enligt nyupptäckta källor tjänade Tre pengar på att sälja cyanidkapslar till en viss Jim som höll på med religiös verksamhet i området år 1978.
Under åren efter 70talet är det inte helt klart vad Tre sysselsatte sig med. Vad som däremot står helt klart är han tog sig tillbaks till sitt födelseland Sverige år 1984 och snabbt blev något av en kändis i Stockholms undre värld. Enligt många var han bara en alkoholiserad skojare medan andra källor menar på att hans livstil var ett medvetet skådespel för att inte skapa för många fiender.
Hur som helst tog hans liv som kriminell på gatan slut när han år 1988 anklagades för ett mord på en toppolitiker i gamla stan två år tidigare.
Åklagaren hade tyvärr inte mycket att gå på och Tre blev släppt ur häktet bara några veckor efter han plockats in. Än idag finns det många som är övertygade om att den sanna mördaren verkligen var Tre.
Efter åtalet trivdes inte Tre bra i Sverige längre och han flyttade till Sovjetunionen. Var det rädsla för att den svenska polisen skulle gräva fram mer bevisning mot honom som fick honom att återigen lämna landet?
I Sovjetunionen framhävde han sig som övertygad kommunist och fick anställning på ett av det sista Gulaglägren för politiska fångar beläget i staden Perm. När det stängdes år 1992 var Tre förbittrad över att kommunismen inte längre kunde visa sitt sanna mordiska jag.
Han kände han att han behövde en ny start och reste till Rwanda där han stannade fram till 1998. Inga dokument om hans inblandning i folkmordet i landet finns kvarvarade. Men med tanke på hans mordisk historia och framtid så kan man ju ana en viss inblandning.
Var tre hamnade efter 1998 är inte klart men den här bilden talar ju för sig själv.
Någonting säger mig att amerikanerna nog vill ta ett snack med Tre efter att mitt reportage publicerats här på bloggen. Vissa amerikanska samhällsforskare har dock uppfattningen att Tre dock arbetade för amerikanska oljemagnater och triggade Usama till attackerna den elfte september.
Hur som helst så var Tre tillbaks i Sverige år 2002 och för att stilla sina köttsliga lustar att förstöra och misshandla blev han medlem i en av våra mest kända våldsverkaroganisation, AFA.
Men han kände att det trots allt fanns ännu mer vilsna människor han kunde uttnyttja och blev år 2005 medlem i en annan föga populär organisation. En ganska ordentlig vändning från hans tidigare ideal men för honom precis som för organisationerna i fråga så handlar det mesta mer om våld än politik.
Än idag har Tre en stark position inom den svenska motståndsrörelsen samtidigt som han driver sin kriminella mobiloperatörliga som finansierar hans nazistiska politik. Tre har kontakter inom större delen av näringslivet och hållhakar på många styrande politiker i Sverige vilket gör att Tremaffiaväldet kan få härja fritt.
Det Tre också hunnit med de senaste åren är att bilda ett reportageteam tillsammans med en go gubbe och...
... Just det, Janne Josefsson. Dessa tre gjorde diverse reportage för SVT och tvprogramet Uppdrag granskning där de medvetet förvanskade sanningen för de svenska tittarna. De flesta av inslagen från Uppdrag granskning som Janne, tre och den goa gubben var involverade i var helt uppdiktade från början till slut. De personer som uppdrag granskning hängde blev anklagade för de mest fasansfulla dåd men var i själva verket helt oskyldiga. Reportageteamet blev däremot hyllade som hjältar...
Vad än gatuförsäljarna säger, vad än annonserna säger, vad än kampanjerna säger, vad än Tre säger så ljuger Tre. I slutändan så kommer ni sitta med en mobiltelefon ni inte kan använda för att era redan chockhöga räkningar kommer chockhöjas på grund av det finstilta kontraktet på jibberish säger att ni är skyldig dom allt ni äger.
Bojkotta tre och ni gör er själva och Sverige en stor tjänst.
Vem är då denna Tre som lyckats manipulera sig in i Sveriges högsta kretsar trots sitt onda uppsåt? Vem är denna Tre som dagligen stjälar pengar från sina stackars kunder utan minsta tecken på samvetskval? Vem är denna Tre? Jo i detta reportaget ska en oputsad bild av Tre äntligen komma fram och en korrekt bild ska visas.
Tre reste i sin ungdom runt mycket i sydostasien, en tid som han nu mera inte talar högt om. De flesta dokumenten är förstörda men med hjälp av mina källor kan jag här publicera hemska bilder som visar Tres sanna ansikte!
1967 tog Tre anställning som sheriff i Saigon, denna bilden är hämtad från 1968 då han skoninglöst avrättar en vietkong krigsfånge. Han stannade kvar i Vietnam ända tills kriget började gå mot sitt slut. 1975 flydde han Vietnam och tog sig istället till Kambodja.
Snabbt snärjade Tre in sig i en kommunistisk motståndsrörelse som tog över Kambodia 1976 där han blev högt uppsatt general. Tillsammans med sin rörelse lyckades Tre mörda 26 procent av hela den kambodjanska befolkningen. År 1979 invaderade Vietnam Kambodja, mycket beroende på att de sökte en viss mordisk sheriff som de ville ställa inför rätta i Vietnam.
Tre lyckades åter igen smita undan och denna gången sökte han sig till Guyanas djunger i Sydamerika där han levde några år. Enligt nyupptäckta källor tjänade Tre pengar på att sälja cyanidkapslar till en viss Jim som höll på med religiös verksamhet i området år 1978.
Under åren efter 70talet är det inte helt klart vad Tre sysselsatte sig med. Vad som däremot står helt klart är han tog sig tillbaks till sitt födelseland Sverige år 1984 och snabbt blev något av en kändis i Stockholms undre värld. Enligt många var han bara en alkoholiserad skojare medan andra källor menar på att hans livstil var ett medvetet skådespel för att inte skapa för många fiender.
Hur som helst tog hans liv som kriminell på gatan slut när han år 1988 anklagades för ett mord på en toppolitiker i gamla stan två år tidigare.
Åklagaren hade tyvärr inte mycket att gå på och Tre blev släppt ur häktet bara några veckor efter han plockats in. Än idag finns det många som är övertygade om att den sanna mördaren verkligen var Tre.
Efter åtalet trivdes inte Tre bra i Sverige längre och han flyttade till Sovjetunionen. Var det rädsla för att den svenska polisen skulle gräva fram mer bevisning mot honom som fick honom att återigen lämna landet?
I Sovjetunionen framhävde han sig som övertygad kommunist och fick anställning på ett av det sista Gulaglägren för politiska fångar beläget i staden Perm. När det stängdes år 1992 var Tre förbittrad över att kommunismen inte längre kunde visa sitt sanna mordiska jag.
Han kände han att han behövde en ny start och reste till Rwanda där han stannade fram till 1998. Inga dokument om hans inblandning i folkmordet i landet finns kvarvarade. Men med tanke på hans mordisk historia och framtid så kan man ju ana en viss inblandning.
Var tre hamnade efter 1998 är inte klart men den här bilden talar ju för sig själv.
Någonting säger mig att amerikanerna nog vill ta ett snack med Tre efter att mitt reportage publicerats här på bloggen. Vissa amerikanska samhällsforskare har dock uppfattningen att Tre dock arbetade för amerikanska oljemagnater och triggade Usama till attackerna den elfte september.
Hur som helst så var Tre tillbaks i Sverige år 2002 och för att stilla sina köttsliga lustar att förstöra och misshandla blev han medlem i en av våra mest kända våldsverkaroganisation, AFA.
Men han kände att det trots allt fanns ännu mer vilsna människor han kunde uttnyttja och blev år 2005 medlem i en annan föga populär organisation. En ganska ordentlig vändning från hans tidigare ideal men för honom precis som för organisationerna i fråga så handlar det mesta mer om våld än politik.
Än idag har Tre en stark position inom den svenska motståndsrörelsen samtidigt som han driver sin kriminella mobiloperatörliga som finansierar hans nazistiska politik. Tre har kontakter inom större delen av näringslivet och hållhakar på många styrande politiker i Sverige vilket gör att Tremaffiaväldet kan få härja fritt.
Det Tre också hunnit med de senaste åren är att bilda ett reportageteam tillsammans med en go gubbe och...
... Just det, Janne Josefsson. Dessa tre gjorde diverse reportage för SVT och tvprogramet Uppdrag granskning där de medvetet förvanskade sanningen för de svenska tittarna. De flesta av inslagen från Uppdrag granskning som Janne, tre och den goa gubben var involverade i var helt uppdiktade från början till slut. De personer som uppdrag granskning hängde blev anklagade för de mest fasansfulla dåd men var i själva verket helt oskyldiga. Reportageteamet blev däremot hyllade som hjältar...
Vad än gatuförsäljarna säger, vad än annonserna säger, vad än kampanjerna säger, vad än Tre säger så ljuger Tre. I slutändan så kommer ni sitta med en mobiltelefon ni inte kan använda för att era redan chockhöga räkningar kommer chockhöjas på grund av det finstilta kontraktet på jibberish säger att ni är skyldig dom allt ni äger.
Bojkotta tre och ni gör er själva och Sverige en stor tjänst.
Svensk hjälte
Som jag tidigare berättat så älskar jag aftonbladet och då speciellt aftonbladet satsning "Svenska hjältar" som går ut på att lyfta fram hjältarna ur den svenska vardagen.
Här är en ny artikel som sprudlar av hjältemod.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3556876.ab
Först trodde jag att de hjältar som aftonbladet ville lyfte var de poliser som på ett mycket föredömligt sätt skämtat om självmordet. Men sen visade det sig att hjälten alltså var Janetta Larsson som kunde hålla sig för skratt. Det Svenska hjältar vill visa är alltså att hjältedådet det handlar om är att hon lyckas täppa igen munnen även när fnittret bubblar som mest nere i hennes maggrop. Janetta är ett föredöme och är säkert en hejare på arga leken men var hjältedådet ligger i att hålla masken förstår jag inte riktigt...
Monty Pythongänget ger här en brännande skildring över hur ämnet hanterades under det brutala romarriket.
http://www.youtube.com/watch?v=-FByERYetqI
Sen dess har evolutionen dock inte riktigt utvecklats i några större steg. Att hålla sig för skratt är fortfarande svårt.
http://www.youtube.com/watch?v=nPbmQYIkmX8
Tack Janetta för att du visar att det finns ljus vid tunnelns slut. Ni läser www.rocc.blogg.se, godkväll.
Här är en ny artikel som sprudlar av hjältemod.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article3556876.ab
Först trodde jag att de hjältar som aftonbladet ville lyfte var de poliser som på ett mycket föredömligt sätt skämtat om självmordet. Men sen visade det sig att hjälten alltså var Janetta Larsson som kunde hålla sig för skratt. Det Svenska hjältar vill visa är alltså att hjältedådet det handlar om är att hon lyckas täppa igen munnen även när fnittret bubblar som mest nere i hennes maggrop. Janetta är ett föredöme och är säkert en hejare på arga leken men var hjältedådet ligger i att hålla masken förstår jag inte riktigt...
Monty Pythongänget ger här en brännande skildring över hur ämnet hanterades under det brutala romarriket.
http://www.youtube.com/watch?v=-FByERYetqI
Sen dess har evolutionen dock inte riktigt utvecklats i några större steg. Att hålla sig för skratt är fortfarande svårt.
http://www.youtube.com/watch?v=nPbmQYIkmX8
Tack Janetta för att du visar att det finns ljus vid tunnelns slut. Ni läser www.rocc.blogg.se, godkväll.
Jakt
En hobby jag håller på med är jakt vilket kanske inte överraskar aktiva läsare allt för mycket. Jag är urtypen av svensk jägare och går endast ut på jakt för att känna den upphetsande makten att få ta oskyldiga liv och sedan få smaka sötman från det oskyldiga offrets blod.
Precis som jaktmotståndarna säger så bedriver vi lite av en gigantisk sekt ute i Sveriges skogar där det då och då händer att vi riktar våra pipor mot människor om inte vi får djur i sikte. Blodtörsten måste ha sitt.
Eftersom jägarkåren har den machostatus som den har så har självklart säkerhet och etik fått ta några steg bakåt för att kunna lyfta fram skottillfällen i alla riktningar och mot alla arter. Min personliga åsikt är att jakt lite är som ett krig och att jag är en krigshjälte. Sammanhållningen och stoltheten i min pluton... jag menar i mitt jaktlag är något jag har svårt att finna ord för...
Är du också intresserad av att mörda för nöjes skull och skratta åt fjollornas inställning till onödigt lidande så kan du också ta värvning i Sveriges enade försvar... jag menar jägareförbund.
http://www.jagareforbundet.se/
Är du däremot jaktmotståndare men känner ändå att kött är ett måste och förespråkar human behandling av djur så rekommenderar jag den globala slaktindustrin. Där lever djuren i sina naturliga element och blir behandlade med respekt. Med gott samvete kan du snaska på din varmkorv då du vet att de 20 djur den består av inte fått gå fritt i skogen utan istället levt mer tryggt i en bur tätt tätt tillsammans med sina nära och kära.
När jag ser så idylliska bilder som dessa så vill man ju bara lägga ner den grymma jakten och bli grisfarmare istället.
Men nej det går inte. Jag kan inte svika the band of brothers i vårat heliga krig mot skogens djur. Jag var senast i söndags ute och försvarade vårat territorium från rådjur.
Till hjälp hade vi min tax. Så fem jägare placerade ut sig på strategiska positioner medan jag gick iväg en bit och släppte hunden min. Tanken är att hunden ska nosa rätt på rådjursspår och sen följa det samtidigt som den skäller. Detta kallas drev och taxarnas korta ben gör att drevet går ganska långsamt vilket gör att rådjuren rör sig fram på mindre ytor vilket gör jakten enklare vilket gör att vi jägare får fler skottillfällen vilket gör att vi jägare oftare får stilla våra mordiska lustar vilket gör oss jägare glada.
Första släppet med min hund gick väl sådär. Taxen började bjäbba VEFF VEFF VEFF bakom några granar men när jag gick dit för att se vad hon fått korn på så visade det sig att hon jagade sin egen svans. Jag fick avstyra den jakten och släppte henne 200 meter längre bort. Nu verkade hon känna lukten av något djur igen och kubbade iväg utom synhåll. Fem minuter senare så var hon tillbaks igen och skällde på mig mig. VEFF VEFF VEFF. Tur att ingen jägare var i närheten då för vi jägare går under principen "Det som hunden jagar skjuts oavsett art".
Vi avbröt jakten för en liten fikastund där vi ställt bilarna. Det är vid dessa fikastunder som vi jägare brukar plocka fram fickpluntorna och skrävlarhistorierna. Alla sitter med och skryter och ljuger om sina jaktbedrifter så det nästan börjar osa svavel runt gruppen.
Jag drog till med att jag på den senaste rådjursjakten gått på fem älgar. Jag hade dock bara fyra skott så efter att skjutit de fyra vuxna djuren så avslutade jag även älgkalvens liv med ett rejält slag med geväret i dess huvud. Mina jaktkamrater upplyste mig om att de alla varit med på förra jakten och att det enda jag presterat då var en bom på ett rådjur. Jag muttrade åt dom. Skryttävligen avslutades med att en gubbe berättade att han skjutit en älgtjur med 200 taggar. Ingen vågade ens försöka ljuga mer än så.
Förutom att skryta om jaktprestationer så säger vi ingenting till varandra. Någonsin. Alla sitter med varsin fickplunta och stirrar ner i marken tills fikarasten är över. Då börjar vodkan ta skruv i vårat blod och vi känner alla att nu faan ska det skjutas. Om det blir ett rådjur, en fridlyst orkidé eller en bärplockare som får smaka bly spelar ingen större roll.
Så mina jaktkamrater vinglade iväg till sina pass medan jag åter igen skulle gå och släppa lös min jycke. Denna gången fick hon faktiskt till det och började jaga rådjur med sitt VEFF VEFF VEFF. Detta drevet höll på en timme eller så där men kom aldrig fram till någon av jägarna. Till slut verkade det som hon hunden började tröttna då hennes skall blev glesare och glesare.
Jag mötte några av mina jaktkamrater vid våra bilar och vi bestämde tillsammans att jag skulle jaga rätt på hunden. Jag började gå mot hundens skall med geväret i högsta hugg.
- "Men du kan väl lämna geväret här i bilen" säger en av mina jaktkamrater
- "Varför då?" undrar jag
- "Ja så du får mindre att släpa på"
- "Men hur ska jag döda djuren?"
- "Om du ska jaga rätt på hunden kommer du ju ändå inte få chansen att skjuta något rådjur"
- "Nej men jag skulle ju jaga hunden"
- "Vad menar du?"
- "Hur ska jag kunna jaga hunden utan gevär?!"
- "Du ska inte jaga hunden, du ska fånga in den"
- "Varför då?"
- "Men för helvete det är ju din egen hund... Vi använder den för att jaga"
- "Så jag ska skjuta den?"
- "Men nej, du ska fånga in den och ta med den hem"
- "Men vi måste ju ha något att äta ju"
Efter den meningen så såg min jaktkamrat väldigt oroad ut. Jag ryckte på axlarna och sprang ut i skogen men knappast utan mitt tjänstevapen. Väl där ute i vildmarken band jag ett rött band runt mitt huvud och löpte sen fram över kalhyggen, granskogar och mossar för att finna min hund så att jakten kunde avslutas och vi alla kunde få komma hem. Samtidigt som regnet forsade ner över mig så tog jag mig fram med säkra kliv och osäkrat vapen och hann till slut ikapp platsen där hunden skällt som värst.
Framför mig stod en åkersork och jag gjorde mig redo för att avfyra ett nackskott på den lilla krabaten. VEFF VEFF VEFF fick den plötsligt ur sig någon hundradels sekund innan jag skulle klämmt av avtryckaren. Åkersorken visade sig vara ingen mindre än min hund.
Nu när hunden var återhämtad så avslutade vi jakten och min hund och jag tog bilen hem.
På vägen hem såg jag utanför bilfönstret ett gäng älgar med plakat
Älgarna demonstrerar
Älgarna har fått nog
Älgarna vill ha trygghet
Här i sin egen skog
Vi älgar kräver: För det första - Totalt förbud mot all jakt i skogen!
"You damn hippies!" skrek jag åt dom.
Precis som jaktmotståndarna säger så bedriver vi lite av en gigantisk sekt ute i Sveriges skogar där det då och då händer att vi riktar våra pipor mot människor om inte vi får djur i sikte. Blodtörsten måste ha sitt.
Eftersom jägarkåren har den machostatus som den har så har självklart säkerhet och etik fått ta några steg bakåt för att kunna lyfta fram skottillfällen i alla riktningar och mot alla arter. Min personliga åsikt är att jakt lite är som ett krig och att jag är en krigshjälte. Sammanhållningen och stoltheten i min pluton... jag menar i mitt jaktlag är något jag har svårt att finna ord för...
Är du också intresserad av att mörda för nöjes skull och skratta åt fjollornas inställning till onödigt lidande så kan du också ta värvning i Sveriges enade försvar... jag menar jägareförbund.
http://www.jagareforbundet.se/
Är du däremot jaktmotståndare men känner ändå att kött är ett måste och förespråkar human behandling av djur så rekommenderar jag den globala slaktindustrin. Där lever djuren i sina naturliga element och blir behandlade med respekt. Med gott samvete kan du snaska på din varmkorv då du vet att de 20 djur den består av inte fått gå fritt i skogen utan istället levt mer tryggt i en bur tätt tätt tillsammans med sina nära och kära.
När jag ser så idylliska bilder som dessa så vill man ju bara lägga ner den grymma jakten och bli grisfarmare istället.
Men nej det går inte. Jag kan inte svika the band of brothers i vårat heliga krig mot skogens djur. Jag var senast i söndags ute och försvarade vårat territorium från rådjur.
Till hjälp hade vi min tax. Så fem jägare placerade ut sig på strategiska positioner medan jag gick iväg en bit och släppte hunden min. Tanken är att hunden ska nosa rätt på rådjursspår och sen följa det samtidigt som den skäller. Detta kallas drev och taxarnas korta ben gör att drevet går ganska långsamt vilket gör att rådjuren rör sig fram på mindre ytor vilket gör jakten enklare vilket gör att vi jägare får fler skottillfällen vilket gör att vi jägare oftare får stilla våra mordiska lustar vilket gör oss jägare glada.
Första släppet med min hund gick väl sådär. Taxen började bjäbba VEFF VEFF VEFF bakom några granar men när jag gick dit för att se vad hon fått korn på så visade det sig att hon jagade sin egen svans. Jag fick avstyra den jakten och släppte henne 200 meter längre bort. Nu verkade hon känna lukten av något djur igen och kubbade iväg utom synhåll. Fem minuter senare så var hon tillbaks igen och skällde på mig mig. VEFF VEFF VEFF. Tur att ingen jägare var i närheten då för vi jägare går under principen "Det som hunden jagar skjuts oavsett art".
Vi avbröt jakten för en liten fikastund där vi ställt bilarna. Det är vid dessa fikastunder som vi jägare brukar plocka fram fickpluntorna och skrävlarhistorierna. Alla sitter med och skryter och ljuger om sina jaktbedrifter så det nästan börjar osa svavel runt gruppen.
Jag drog till med att jag på den senaste rådjursjakten gått på fem älgar. Jag hade dock bara fyra skott så efter att skjutit de fyra vuxna djuren så avslutade jag även älgkalvens liv med ett rejält slag med geväret i dess huvud. Mina jaktkamrater upplyste mig om att de alla varit med på förra jakten och att det enda jag presterat då var en bom på ett rådjur. Jag muttrade åt dom. Skryttävligen avslutades med att en gubbe berättade att han skjutit en älgtjur med 200 taggar. Ingen vågade ens försöka ljuga mer än så.
Förutom att skryta om jaktprestationer så säger vi ingenting till varandra. Någonsin. Alla sitter med varsin fickplunta och stirrar ner i marken tills fikarasten är över. Då börjar vodkan ta skruv i vårat blod och vi känner alla att nu faan ska det skjutas. Om det blir ett rådjur, en fridlyst orkidé eller en bärplockare som får smaka bly spelar ingen större roll.
Så mina jaktkamrater vinglade iväg till sina pass medan jag åter igen skulle gå och släppa lös min jycke. Denna gången fick hon faktiskt till det och började jaga rådjur med sitt VEFF VEFF VEFF. Detta drevet höll på en timme eller så där men kom aldrig fram till någon av jägarna. Till slut verkade det som hon hunden började tröttna då hennes skall blev glesare och glesare.
Jag mötte några av mina jaktkamrater vid våra bilar och vi bestämde tillsammans att jag skulle jaga rätt på hunden. Jag började gå mot hundens skall med geväret i högsta hugg.
- "Men du kan väl lämna geväret här i bilen" säger en av mina jaktkamrater
- "Varför då?" undrar jag
- "Ja så du får mindre att släpa på"
- "Men hur ska jag döda djuren?"
- "Om du ska jaga rätt på hunden kommer du ju ändå inte få chansen att skjuta något rådjur"
- "Nej men jag skulle ju jaga hunden"
- "Vad menar du?"
- "Hur ska jag kunna jaga hunden utan gevär?!"
- "Du ska inte jaga hunden, du ska fånga in den"
- "Varför då?"
- "Men för helvete det är ju din egen hund... Vi använder den för att jaga"
- "Så jag ska skjuta den?"
- "Men nej, du ska fånga in den och ta med den hem"
- "Men vi måste ju ha något att äta ju"
Efter den meningen så såg min jaktkamrat väldigt oroad ut. Jag ryckte på axlarna och sprang ut i skogen men knappast utan mitt tjänstevapen. Väl där ute i vildmarken band jag ett rött band runt mitt huvud och löpte sen fram över kalhyggen, granskogar och mossar för att finna min hund så att jakten kunde avslutas och vi alla kunde få komma hem. Samtidigt som regnet forsade ner över mig så tog jag mig fram med säkra kliv och osäkrat vapen och hann till slut ikapp platsen där hunden skällt som värst.
Framför mig stod en åkersork och jag gjorde mig redo för att avfyra ett nackskott på den lilla krabaten. VEFF VEFF VEFF fick den plötsligt ur sig någon hundradels sekund innan jag skulle klämmt av avtryckaren. Åkersorken visade sig vara ingen mindre än min hund.
Nu när hunden var återhämtad så avslutade vi jakten och min hund och jag tog bilen hem.
På vägen hem såg jag utanför bilfönstret ett gäng älgar med plakat
Älgarna demonstrerar
Älgarna har fått nog
Älgarna vill ha trygghet
Här i sin egen skog
Vi älgar kräver: För det första - Totalt förbud mot all jakt i skogen!
"You damn hippies!" skrek jag åt dom.
Mitt testamente
För några månader sen blev jag biten av två hundar på Samoaöarna som ni som följt min blogg kanske minns. Nu har jag börjat dreggla något hemskt och vatten är jag inte sugen på alls. Jag bestämde mig för att ta mig en titt på vad det allsmäktiga uppslagsverket Wickan säger om sjukdomen Rabies.
Saxat fran Wikipedia
Rabies är vida spritt i Asien och Afrika och hör och häpna Samoaoarna, du laste rätt! Just Samoaöarna består i princip bara av fradgatuggande byrackor som bara väntar pa att fa hugga händerna av dig och skulle du bli biten av en hund där ja då har du satt din sista potatis och kan hälsa hem!
© Wikipedia
Sa här sitter jag nu i min "I visited Samoa and all i got was rabies and this lousy t-shirt"t-shirt och printar ner mitt testamente.
Min sista vilja
Min första sista vilja är tagen fran tvshowen That 70s show
"When i die i want to be burried face down so that everybody that doesnt like me can kiss my ass"
Min andra sista vilja är tagen fran tvshowen Futurama.
Jag vill att "Im walking on sunshine" ska spelas pa sackpipa pa min begravning
Min tredje sista vilja går lite i strid med min första vilja men hur som helst vill jag att min aska skall spridas över osandade gator under sommaren for att hedra tvproduktionen Grogg.
Nar det kommer till uppdelningen av mina egendomar och tillgångar sa jag vill jag skänka mina organ till gatubarn i Rio sa de kan spendera tiden med att leka med dom istallet for att rånmorda sina grannar. Mitt pass vill jag att min äldre bror ska ha och mina kläder skänker jag till min yngre bror. Resterande delar av allt jag äger och har, exempelvis min tvspelssamling, min serietidningssamlingen och mina gamla svenska punkskivor går oavkortat till min far då jag vet att han alltid velat ha dom.
Min mor och min syster får inte ett jota och detta beror inte pa att jag inte älskar dom men kvinnan har alltid tagit lite för stor plats i samhället sa nu ar det mannens tur att fa äga och inneha.
Nu höll jag nästan pa att glömma bort mina hundar här i testamentet. De kan fa gnaga loss pa eventuella rester efter kremeringen.
Hur som helst innebär vattuskräcken att jag snart står inför detta öde
Står där, finnig ateist invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte blogga, gå ur svenska kyrkan och spela super mario bros.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.
Och då säger Herren: finnig ateist, kom hit.
Jag har hört ditt gnäll och din eviga skit.
Därför, finnig ateist, är du inte välkommen här... Ditt svin!.
Därför, finnig ateist, skall du brinna i helvetets... Kamin!
Åh, jag, finnig ateist står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest kolsvarta skrud.
Nu du, säger Herren, är det raka vägen ner med dig
Nu du, finnig ateist, är det för sent att ångra sig
Saxat fran Wikipedia
Rabies är vida spritt i Asien och Afrika och hör och häpna Samoaoarna, du laste rätt! Just Samoaöarna består i princip bara av fradgatuggande byrackor som bara väntar pa att fa hugga händerna av dig och skulle du bli biten av en hund där ja då har du satt din sista potatis och kan hälsa hem!
© Wikipedia
Sa här sitter jag nu i min "I visited Samoa and all i got was rabies and this lousy t-shirt"t-shirt och printar ner mitt testamente.
Min sista vilja
Min första sista vilja är tagen fran tvshowen That 70s show
"When i die i want to be burried face down so that everybody that doesnt like me can kiss my ass"
Min andra sista vilja är tagen fran tvshowen Futurama.
Jag vill att "Im walking on sunshine" ska spelas pa sackpipa pa min begravning
Min tredje sista vilja går lite i strid med min första vilja men hur som helst vill jag att min aska skall spridas över osandade gator under sommaren for att hedra tvproduktionen Grogg.
Nar det kommer till uppdelningen av mina egendomar och tillgångar sa jag vill jag skänka mina organ till gatubarn i Rio sa de kan spendera tiden med att leka med dom istallet for att rånmorda sina grannar. Mitt pass vill jag att min äldre bror ska ha och mina kläder skänker jag till min yngre bror. Resterande delar av allt jag äger och har, exempelvis min tvspelssamling, min serietidningssamlingen och mina gamla svenska punkskivor går oavkortat till min far då jag vet att han alltid velat ha dom.
Min mor och min syster får inte ett jota och detta beror inte pa att jag inte älskar dom men kvinnan har alltid tagit lite för stor plats i samhället sa nu ar det mannens tur att fa äga och inneha.
Nu höll jag nästan pa att glömma bort mina hundar här i testamentet. De kan fa gnaga loss pa eventuella rester efter kremeringen.
Hur som helst innebär vattuskräcken att jag snart står inför detta öde
Står där, finnig ateist invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte blogga, gå ur svenska kyrkan och spela super mario bros.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.
Och då säger Herren: finnig ateist, kom hit.
Jag har hört ditt gnäll och din eviga skit.
Därför, finnig ateist, är du inte välkommen här... Ditt svin!.
Därför, finnig ateist, skall du brinna i helvetets... Kamin!
Åh, jag, finnig ateist står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest kolsvarta skrud.
Nu du, säger Herren, är det raka vägen ner med dig
Nu du, finnig ateist, är det för sent att ångra sig
De tre vise männen
På lördagmorgonen tog jag min pappas pickup och med öl i tanke och solsken i blick körde jag mot Danmark, landet där ölen flödar. Dock hade jag lite problem med att liksom hitta rätt väg. När jag kom fram till E6an så var det höger eller vänster som gällde. Jag tänkte på världskartan och kom fram till att Danmark ligger till vänster om Sverige och därför ska jag köra in vänster på motorvägen.
Världens kartritare har uppenbarligen inte riktigt kolla på sina kompasser för när jag glidit på E6an ett stund så såg jag ju att ett stort hav låg åt vänster också. Åker man söderut vid västkusten ska ju havet ligga till höger, jag menar det kan ju vilken idiot som helst räkna ut. Antingen passerade jag en jävligt stor sjö eller så var jag halvvägs till Oslo. Jag var halvvägs till Oslo.
Efter en inte särskilt uppskattad Usväng på motorvägen så var jag på rätt spår igen. Ja eller alltså efter att jag kommit över i rätt körbana. En klipsk kille som jag upptäckte det efter bara någon minut.
För att helgardera mig från fler misstag körde jag av motorvägen vid mina hemmatrakter igen och plockade upp de tre vise männen som fick sitta i pickupens tighta baksäte.
De ska enligt vad jag fått höra vara skitbra vägvisare och kunna navigera efter stjärnorna. Nu åkte vi i och för sig mitt på dagen och några stjärnor var det inte spår av men de kunde även den anrika konsten att tyda vägskyltar.
De var lite tystlåtna i början men efter ett tag kände de sig mer bekväma och sjöng med i både Pointer sisters - Im so exited och Queens - We are the champions som dånade fram ur bilsteron. En av de vise männen var hela tiden i otakt och vi andra i bilen bestämde oss att mobba honom resten av livet enbart pågrund av det.
Lite barnsligt och onödigt kanske vissa kan tycka men glöm inte att de två vise männen som inte sjöng fel funderade över beslutet länge innan de tog det och de kallas inte vise män utan anledning.
Ärligt talat så känns det i och för sig inte som de var de slugaste rävarna på isen då exempelvis en av gubbarna sa bokstaven "I" i en lek där man inte fick säga ord. HUR JÄVLA DUM I HUVUDET ÄR MAN INTE DÅ! Vi tre kvarvarande i bilen bestämde oss för att mobba honom resten av livet på grund av det. Kasta suddgummin på honom och sånna grejer.
En i bilen körde heltokigt också föresten så han var inte heller särskilt vis. Gled runt i ytterfilen i 100 på en 120väg. Bilarna bakom försökte notera lite försiktigt att de ville köra om, men inte på insidan. Den ouppmärksamma chauffören i våran bil noterade inte noteringarna förän jag påpekade det... Nej vänta nu. Nu rör jag ihop det. Det var en av de visa männen som satt i bilen som påpekade det... Och det var ju jag som körde... ... Eh ... Glöm allt ihop.
I Helsingborg tog vi färjan till Helsingør då de tydligen lagt ett sund mellan Danmark och Sverige. Vilka nymoderniteter. Snart inser de väl sitt misstag och får bygga en bro istället mellan länderna där över. Då kan de ju fundera på hur bra investering sundbyggarprojektet egentligen var.
I Helsingør parkerade vi bilen och väntade på att danskarna skulle komma och fylla pickupens flak med öl. Detta skedde inte och det fick mig att fundera på vad egentligen danskarna är till för... Samma tankegångar går till folket på Påskön i Stilla havet.
Jag och mina vägvisare fick snart ge upp hoppet om den danska generositeten, jag menar vad kan man vänta sig från ett land där rasister sitter i regeringen. De tre vise männen har som bekant rötter i Mellanöstern och detta såg inte de danskt folkepartisympatiserande danskarna lätt på. Det var fackeltåg, brinnande kors och värst av allt, elaka blickar i hela Helsingør.
Efter att övertygat den danska rasistkassören om att de tre vise männen var mina slavar och att de skulle lämna landet inom bara någon timme så gick han till slut med på att sälja öl till oss. Men till skyhöga prisar! De danska legendariska priserna som nästan förtäljde att butiksägarna betalade för att man skulle ta emot deras öl fanns inte att finna. Det gjorde att Danmarkstrippen kanske inte blev den mest ekonomiska investeringen trots allt... Men jag har inte byggt ett jävla sund i alla fall! Där snackar vi hög slutnota!
Det hela slutade med att vi tjackade 15 spendrupslock på färjan tillbaks istället. Resan tillbaks genom Skåne och Halland gick i bitterhetens tecken. De tre vise männen surplade sin Sverigedyra öl och muttrade att om de skulle fått navigera vidare hade vi hamnat i Tyskland där butiksägarna nästan betalade för att man skulle ta emot deras öl!
Jag tröttnade till slut på gnället från baksätet och sa till de vise männen att om de inte höll käften snart så skulle jag tvinga dom att svälja sina egna skägg! Ett klassiskt hot som jag tyvärr inte själv kan ta all cred för.
Snart stötte vi på ett nytt problem. Nämligen att pickupen behövde tankas. En av de vise männen ville tanka bilen med sin rökelse medan en annan kunde tänka sig att betala med guld på en bensinmack. Jag sa till skäggaporna att det var 2000tal nu och att man inte betalade med guld eller hällde rökelse i dieseltankar som man gjorde på stenåldern då dom levde!
Det blev en tryckt stämning i bilen och vi sa inget till varandra på en stund. Men mätaren sjönk allt längre ner på instrumentbrädan där vi for fram på E6an så jag fick helt enkelt göra något drastistk. Jag stannade vid Rasta Hallandsåsen och lurade i männen där bak att Jesusbarnet höll på att födas där inne. De var ute ur bilen på två röda sekunder och kubbade mot Rastafari restaurangen jag pekat mot. Då tryckte jag gasen i botten och de smarta männen insåg att jag lurat dom och började springa efter min pickup istället. I farten vevade jag ner rutan och skrek att jag endast lät dom komma på igen om dom lovade att betala bensinen! De skrek tillbaks att de lovade, så jag stannade bilen och de kravlade flåsandes in i bilens backsäte igen. En av männen hade tydligen skadat knät också då han trampat på sin klänning och ramlat under det intensiva händelseförloppet.
De påpekade att jag var en falsk hund men höll i alla fall sitt löfte och betalade för bensinen i svenska kontanta kronor. Under den sista delen av resan var männen trötta och somnade på varandras axlar. Jag tyckte det blev lite väl tyst i bilen då så jag satte på lite klassisk svensk punk i form av Strebers på hög volym. Hur bra de sov till det tänkte jag inte så mycket på men när jag släppte av dom vid deras bostäder utanför Göteborg så såg de väldigt arga ut. De berättade att de aldrig mer skulle resa någonstans med en så egoistisk och vidrig människa som mig. Jag kontrade med lite mer svensk punk.
Ebba Grön - Alla visa män
Alla visa män
dom dyker upp igen.
Alla visa män
dom dyker upp, så va beredd.
Världens kartritare har uppenbarligen inte riktigt kolla på sina kompasser för när jag glidit på E6an ett stund så såg jag ju att ett stort hav låg åt vänster också. Åker man söderut vid västkusten ska ju havet ligga till höger, jag menar det kan ju vilken idiot som helst räkna ut. Antingen passerade jag en jävligt stor sjö eller så var jag halvvägs till Oslo. Jag var halvvägs till Oslo.
Efter en inte särskilt uppskattad Usväng på motorvägen så var jag på rätt spår igen. Ja eller alltså efter att jag kommit över i rätt körbana. En klipsk kille som jag upptäckte det efter bara någon minut.
För att helgardera mig från fler misstag körde jag av motorvägen vid mina hemmatrakter igen och plockade upp de tre vise männen som fick sitta i pickupens tighta baksäte.
De ska enligt vad jag fått höra vara skitbra vägvisare och kunna navigera efter stjärnorna. Nu åkte vi i och för sig mitt på dagen och några stjärnor var det inte spår av men de kunde även den anrika konsten att tyda vägskyltar.
De var lite tystlåtna i början men efter ett tag kände de sig mer bekväma och sjöng med i både Pointer sisters - Im so exited och Queens - We are the champions som dånade fram ur bilsteron. En av de vise männen var hela tiden i otakt och vi andra i bilen bestämde oss att mobba honom resten av livet enbart pågrund av det.
Lite barnsligt och onödigt kanske vissa kan tycka men glöm inte att de två vise männen som inte sjöng fel funderade över beslutet länge innan de tog det och de kallas inte vise män utan anledning.
Ärligt talat så känns det i och för sig inte som de var de slugaste rävarna på isen då exempelvis en av gubbarna sa bokstaven "I" i en lek där man inte fick säga ord. HUR JÄVLA DUM I HUVUDET ÄR MAN INTE DÅ! Vi tre kvarvarande i bilen bestämde oss för att mobba honom resten av livet på grund av det. Kasta suddgummin på honom och sånna grejer.
En i bilen körde heltokigt också föresten så han var inte heller särskilt vis. Gled runt i ytterfilen i 100 på en 120väg. Bilarna bakom försökte notera lite försiktigt att de ville köra om, men inte på insidan. Den ouppmärksamma chauffören i våran bil noterade inte noteringarna förän jag påpekade det... Nej vänta nu. Nu rör jag ihop det. Det var en av de visa männen som satt i bilen som påpekade det... Och det var ju jag som körde... ... Eh ... Glöm allt ihop.
I Helsingborg tog vi färjan till Helsingør då de tydligen lagt ett sund mellan Danmark och Sverige. Vilka nymoderniteter. Snart inser de väl sitt misstag och får bygga en bro istället mellan länderna där över. Då kan de ju fundera på hur bra investering sundbyggarprojektet egentligen var.
I Helsingør parkerade vi bilen och väntade på att danskarna skulle komma och fylla pickupens flak med öl. Detta skedde inte och det fick mig att fundera på vad egentligen danskarna är till för... Samma tankegångar går till folket på Påskön i Stilla havet.
Jag och mina vägvisare fick snart ge upp hoppet om den danska generositeten, jag menar vad kan man vänta sig från ett land där rasister sitter i regeringen. De tre vise männen har som bekant rötter i Mellanöstern och detta såg inte de danskt folkepartisympatiserande danskarna lätt på. Det var fackeltåg, brinnande kors och värst av allt, elaka blickar i hela Helsingør.
Efter att övertygat den danska rasistkassören om att de tre vise männen var mina slavar och att de skulle lämna landet inom bara någon timme så gick han till slut med på att sälja öl till oss. Men till skyhöga prisar! De danska legendariska priserna som nästan förtäljde att butiksägarna betalade för att man skulle ta emot deras öl fanns inte att finna. Det gjorde att Danmarkstrippen kanske inte blev den mest ekonomiska investeringen trots allt... Men jag har inte byggt ett jävla sund i alla fall! Där snackar vi hög slutnota!
Det hela slutade med att vi tjackade 15 spendrupslock på färjan tillbaks istället. Resan tillbaks genom Skåne och Halland gick i bitterhetens tecken. De tre vise männen surplade sin Sverigedyra öl och muttrade att om de skulle fått navigera vidare hade vi hamnat i Tyskland där butiksägarna nästan betalade för att man skulle ta emot deras öl!
Jag tröttnade till slut på gnället från baksätet och sa till de vise männen att om de inte höll käften snart så skulle jag tvinga dom att svälja sina egna skägg! Ett klassiskt hot som jag tyvärr inte själv kan ta all cred för.
Snart stötte vi på ett nytt problem. Nämligen att pickupen behövde tankas. En av de vise männen ville tanka bilen med sin rökelse medan en annan kunde tänka sig att betala med guld på en bensinmack. Jag sa till skäggaporna att det var 2000tal nu och att man inte betalade med guld eller hällde rökelse i dieseltankar som man gjorde på stenåldern då dom levde!
Det blev en tryckt stämning i bilen och vi sa inget till varandra på en stund. Men mätaren sjönk allt längre ner på instrumentbrädan där vi for fram på E6an så jag fick helt enkelt göra något drastistk. Jag stannade vid Rasta Hallandsåsen och lurade i männen där bak att Jesusbarnet höll på att födas där inne. De var ute ur bilen på två röda sekunder och kubbade mot Rastafari restaurangen jag pekat mot. Då tryckte jag gasen i botten och de smarta männen insåg att jag lurat dom och började springa efter min pickup istället. I farten vevade jag ner rutan och skrek att jag endast lät dom komma på igen om dom lovade att betala bensinen! De skrek tillbaks att de lovade, så jag stannade bilen och de kravlade flåsandes in i bilens backsäte igen. En av männen hade tydligen skadat knät också då han trampat på sin klänning och ramlat under det intensiva händelseförloppet.
De påpekade att jag var en falsk hund men höll i alla fall sitt löfte och betalade för bensinen i svenska kontanta kronor. Under den sista delen av resan var männen trötta och somnade på varandras axlar. Jag tyckte det blev lite väl tyst i bilen då så jag satte på lite klassisk svensk punk i form av Strebers på hög volym. Hur bra de sov till det tänkte jag inte så mycket på men när jag släppte av dom vid deras bostäder utanför Göteborg så såg de väldigt arga ut. De berättade att de aldrig mer skulle resa någonstans med en så egoistisk och vidrig människa som mig. Jag kontrade med lite mer svensk punk.
Ebba Grön - Alla visa män
Alla visa män
dom dyker upp igen.
Alla visa män
dom dyker upp, så va beredd.
Personlig hygien
Ni gudsfruktiga som följt min blogg vet ju att jag gärna beskriver min personliga hygien i meningar många. Detta beror på att jag har kommit fram till att min kropp är det perfekta "Den lilla kemisten"kitet. De experiment som kan genomföras på sin egen kropp är oräknebara och i framtiden kanske jag släpper en bok i ämnet.
Vissa kollegor har inriktat sig på rakhyvelforskning på stora kroppspulsådern medan andra hellre exprimenterar med att trycka in diverse ting i diverse kroppsöppningar. Min stora passion ligger då i att exprimentera med min egen hygien. Håret som i dagsläget mest liknar en gigantisk rastaboll börjar tappa fästet från hjässan märker jag. Så i mitt expriment att aldrig väta håret med annat än spillolja har jag kanske i framtiden lyckats konstruera en ny bollsport.
Min andedräkt är i krisläge också. När man själv börjar störa sig på sin egen andedräkt då vet man att det är illa. Det luktar liksom gammal böckling framför ansiktet hela tiden. Detta beror inte enbart på att jag lagt ner tandborstning i vetenskapens namn utan... eller jo det beror enbart på att jag lagt ner tandborstningen.
Armhålorna! Jo ni. Svetten har likstom stelnat ihop håret under armarna (Ja trots min ringa mognad har jag faktiskt fått hår under armarna) och när jag klippte av dessa stelnade hårkakor (metrosexuella killar som jag ogillar hår under armarna) så upptäckte jag att de fungerade fint att ha som te.
Det slår mig nu efter min lilla redovisning att detta kanske inte är vad gemene svensk vill läsa under lediga stunder.
Därför skriver jag nu istället vad jag tror att gemene svensk faktiskt vill höra. Jag lämnar landet. Igen. På något vänster lyckades jag bli av med mitt svenska medborgarskap när jag var ute i världen och nu får jag inte tillbaks det. Varför inte undrade jag när jag ringde migrationsverket där de av någon anledning ställt till med brakkalas... "Vi har nog med dunderidioter som försöker skämma ut Sverige internationeltl, vi tar helt enkelt inte ansvar över sådant pack längre" menade damen på migrationsverket. Så nu ska hela den svenska motståndsrörelsen kastas ut. Tydligen ska Israel ta emot dom istället.
Nåja. Till skurkstaten Israel ska de i alla fall inte få mig. Jag styr kosan mot de solbelysta paradisstränderna i Norge tillsammans med två vänner. Alltså vi säger att vi är vänner men det vet man ju att vi inte är! Dramatiskt är bara förnamnet. Missa inte nästa avsnitt av www.rocc.blogg.se
Vissa kollegor har inriktat sig på rakhyvelforskning på stora kroppspulsådern medan andra hellre exprimenterar med att trycka in diverse ting i diverse kroppsöppningar. Min stora passion ligger då i att exprimentera med min egen hygien. Håret som i dagsläget mest liknar en gigantisk rastaboll börjar tappa fästet från hjässan märker jag. Så i mitt expriment att aldrig väta håret med annat än spillolja har jag kanske i framtiden lyckats konstruera en ny bollsport.
Min andedräkt är i krisläge också. När man själv börjar störa sig på sin egen andedräkt då vet man att det är illa. Det luktar liksom gammal böckling framför ansiktet hela tiden. Detta beror inte enbart på att jag lagt ner tandborstning i vetenskapens namn utan... eller jo det beror enbart på att jag lagt ner tandborstningen.
Armhålorna! Jo ni. Svetten har likstom stelnat ihop håret under armarna (Ja trots min ringa mognad har jag faktiskt fått hår under armarna) och när jag klippte av dessa stelnade hårkakor (metrosexuella killar som jag ogillar hår under armarna) så upptäckte jag att de fungerade fint att ha som te.
Det slår mig nu efter min lilla redovisning att detta kanske inte är vad gemene svensk vill läsa under lediga stunder.
Därför skriver jag nu istället vad jag tror att gemene svensk faktiskt vill höra. Jag lämnar landet. Igen. På något vänster lyckades jag bli av med mitt svenska medborgarskap när jag var ute i världen och nu får jag inte tillbaks det. Varför inte undrade jag när jag ringde migrationsverket där de av någon anledning ställt till med brakkalas... "Vi har nog med dunderidioter som försöker skämma ut Sverige internationeltl, vi tar helt enkelt inte ansvar över sådant pack längre" menade damen på migrationsverket. Så nu ska hela den svenska motståndsrörelsen kastas ut. Tydligen ska Israel ta emot dom istället.
Nåja. Till skurkstaten Israel ska de i alla fall inte få mig. Jag styr kosan mot de solbelysta paradisstränderna i Norge tillsammans med två vänner. Alltså vi säger att vi är vänner men det vet man ju att vi inte är! Dramatiskt är bara förnamnet. Missa inte nästa avsnitt av www.rocc.blogg.se
Placebo
Tjenixen!
De senaste dagarna har varit lite sega och jag har spenderat timme efter timme och dag efter dag med att bygga på min musiksamling som jag då fått stå orörd de månader jag varit hemifrån. De senaste tillskotten är förutom Ulf Lundell och Britney Spears även soundtracket till Disneys klassiker Ringaren i Notre dame, Hansons klassiker I will come to you, Tommy Nilssons smäktande ballad Öppna din dörr och självklart John Farnhams Your the voice! Kvalitet före kvantitet är något jag håller hårt på. Just denna grundprincip gör att jag bestämt mig för att att behålla denna låten i Hundra miljarder år.
I mitt liv är det ingen ordning på någonting. Min vänner är bortkomna. Min familj är försvunnen. Min hygien är förvirrad. Min boendesituation är helt vriden... Men det finns ett undantag. Min datormusiksamling är det en pedantiskt och autistiskt ordning på. Jag vet inte varför jag är så ... tagen av den men... jag har starka känslor för den... Min kära lilla musiksamling.
Jag har hållit på och arbetat med den i säkert 5 år nu och är uppe i nästan 1 och en halv gigabyte. Jag vet att det låter mycket men är man en musikkännare som jag så är det svårt att hålla sig under sådana monstruösa storleksnivåer. Alltså jag menar inte att du är stor. Jag menar att du är sexigt fyllig älskling. Detta kanske möjligen troligen låter lite mysko men jag har en affär med min musiksamling. Gud vad skönt att få lätta på hjärtat lite då och då. Men hur som helst så älskar vi varandra och det är ingenting INGENTING ni kan göra något åt! Era bakåtsträvande intoleranta kristdemokrater!
En annan riktigt bra låt Baby did you forget to take your meds?
De senaste dagarna har varit lite sega och jag har spenderat timme efter timme och dag efter dag med att bygga på min musiksamling som jag då fått stå orörd de månader jag varit hemifrån. De senaste tillskotten är förutom Ulf Lundell och Britney Spears även soundtracket till Disneys klassiker Ringaren i Notre dame, Hansons klassiker I will come to you, Tommy Nilssons smäktande ballad Öppna din dörr och självklart John Farnhams Your the voice! Kvalitet före kvantitet är något jag håller hårt på. Just denna grundprincip gör att jag bestämt mig för att att behålla denna låten i Hundra miljarder år.
I mitt liv är det ingen ordning på någonting. Min vänner är bortkomna. Min familj är försvunnen. Min hygien är förvirrad. Min boendesituation är helt vriden... Men det finns ett undantag. Min datormusiksamling är det en pedantiskt och autistiskt ordning på. Jag vet inte varför jag är så ... tagen av den men... jag har starka känslor för den... Min kära lilla musiksamling.
Jag har hållit på och arbetat med den i säkert 5 år nu och är uppe i nästan 1 och en halv gigabyte. Jag vet att det låter mycket men är man en musikkännare som jag så är det svårt att hålla sig under sådana monstruösa storleksnivåer. Alltså jag menar inte att du är stor. Jag menar att du är sexigt fyllig älskling. Detta kanske möjligen troligen låter lite mysko men jag har en affär med min musiksamling. Gud vad skönt att få lätta på hjärtat lite då och då. Men hur som helst så älskar vi varandra och det är ingenting INGENTING ni kan göra något åt! Era bakåtsträvande intoleranta kristdemokrater!
En annan riktigt bra låt Baby did you forget to take your meds?
Britney Spears
Då säger vi även välkommen in i värmen för Britney Spears som alltså klarat av att passera 4låtarspärren vilket innebär att även hon får en egen mapp i min musiksamlingen istället för att hänga med underklassen i blandatmapparna. Låtarna det handlar om är Hit me baby one more time, Oops i did it again, Lucky och Toxic.
Jag talade med Britney för en stund sen per telefon och hon ville skänka sitt barn som tack för dem prestigefyllda utmärkningen. Jag undrade om knatten hade åldern inne för slavarbete och Britney sa att det nog kanske dröjde två år eller så innan den skulle kunna arbeta fram mer pengar än den skulle kosta. Sen drog hon den klassiska vitsen, vad är det för likhet mellan hennes barn och en traktor? Jo både jobbar bäst i kedjor. Ja hon är rolig Britney.
Jag talade med Britney för en stund sen per telefon och hon ville skänka sitt barn som tack för dem prestigefyllda utmärkningen. Jag undrade om knatten hade åldern inne för slavarbete och Britney sa att det nog kanske dröjde två år eller så innan den skulle kunna arbeta fram mer pengar än den skulle kosta. Sen drog hon den klassiska vitsen, vad är det för likhet mellan hennes barn och en traktor? Jo både jobbar bäst i kedjor. Ja hon är rolig Britney.
Cannibal Holocaust
Cannibal holocaust är en splatterfilm även om namnet antyder på att det skulle vara en barnfilm
Här är ett roligt faktum om filmen
The film caused some scandal in Italy at the time of its release. Ten days after premiering in Milan, the film was seized by the courts, and the director, Ruggero Deodato, was arrested and charged with obscenity. He was later charged with murder and faced life in prison on the belief that several of the actors were murdered for the camera. Deodato contacted Luca Barbareschi and told him to contact the three other actors who played the missing film team. He presented the actors, alive and well, to the courts, and thus, the murder charges were dropped. The film remained banned in Italy for another three years.
Plockat från www.imdb.com
Ulf Lundell
Jag har insett att ännu en taktik till att skapa en populär blogg att är vara väldigt aktiv. Så nu kommer ett inlägg som bekräftar det som det länge ryktats om. Ulf Lundell får en egen mapp i min musiksamling. Tidigare har han endast fått vara med i blandad svensk musik men har nu alltså en egen mapp med hela sex låtar i. Grattis Ulf. Det gjorde du bra.
Vad som mer har hänt är att jag letade igenom en låda här vid min säng och hittade ett gammalt paket med Tom och Jerrykex. Det var några kvar så jag åt upp dom. Nu kan de tyvärr ha haft några år på nacken och det i kombination med en magkatarr som jag dragit på mig på mina resor gör att jag mår jättedåligt i min mage.
To be continued
Vad som mer har hänt är att jag letade igenom en låda här vid min säng och hittade ett gammalt paket med Tom och Jerrykex. Det var några kvar så jag åt upp dom. Nu kan de tyvärr ha haft några år på nacken och det i kombination med en magkatarr som jag dragit på mig på mina resor gör att jag mår jättedåligt i min mage.
To be continued
Var är värmen i världen?
Om man bortser från den globala uppvärmningen med kokheta höstar och skållad torsk så får jag nästan ifrågasätta om det finns speciellt mycket värme här i världen.
Under helgen som passerat har jag och min bror och en Björn spelat Super Mario kart på mitt Nintendo Wii. Det som är trevligt med Super Mario kart är man kan spela på internet med människor från hela världen. Det som är trevligt med Nintendo Wii är att man kan bygga egna små gubbar och sen använda dom som racingförare på internet. Man får även chansen att döpa de små krabaterna.
Anledningen till att jag ifrågasätter om det finns någon värme här i världen är det faktum att det ju knappt är någon som skojar till det med lite lustiga gubbar. Nej nästan varenda människa på internetet har byggt upp en liten gubbe utan några som helst defekter och med leenden som man inte kan ifrågasätta. Det är Jake, Phil, Tom, Veronica men i princip aldrig några roliga namn eller gubbar...
Nu när man äntligen får chansen att skoja till det så väljer alltså majoriteten av världens befolkning att hålla god ton och försäkra att de inte sårar någon människa på andra sidan klotets känslor. En gubbe hade iofs två skinkor till ansikte och hade döpt sig till Aceface. Det var hur kul som helst. Som jag skrattade. Men förutom han. Inte många.
Gubben som vi konstruerade ihop heter Stalin Allah och har svarta horn som stiligt passar hans helrakade hjässa, svarta skägg och kolsvarta korpögon. Han fick genomgå ett namnbyte då Stalin Ali lät fräschare. Vi konstruerade även en afrikansk gubbe med en groteskt stor näsa som täckte hans mun. Vi hade tänkt döpa honom till Big Nose Negro men i namnfältet fanns det bara plast för Big Nose N.
Varför försöker inte fler människor värma världen med sådana här roliga gubbar!
En grej till som är rätt trist är att min bror är dum som en sten för när han såg att en Gubbe hette Barack Obama så trodde han verkligen att det var Barack Obama som satt och spelade Wii istället för att kampanja. Barack Obama har naturligtvis inte tid med sånt så jag skulle tro att det var Baracks medhjälpare som spelade i hans namn.
Detta problemet har dock inte en annan gammal stofil
http://www.youtube.com/watch?v=UoT8zuEt1oM
Under helgen som passerat har jag och min bror och en Björn spelat Super Mario kart på mitt Nintendo Wii. Det som är trevligt med Super Mario kart är man kan spela på internet med människor från hela världen. Det som är trevligt med Nintendo Wii är att man kan bygga egna små gubbar och sen använda dom som racingförare på internet. Man får även chansen att döpa de små krabaterna.
Anledningen till att jag ifrågasätter om det finns någon värme här i världen är det faktum att det ju knappt är någon som skojar till det med lite lustiga gubbar. Nej nästan varenda människa på internetet har byggt upp en liten gubbe utan några som helst defekter och med leenden som man inte kan ifrågasätta. Det är Jake, Phil, Tom, Veronica men i princip aldrig några roliga namn eller gubbar...
Nu när man äntligen får chansen att skoja till det så väljer alltså majoriteten av världens befolkning att hålla god ton och försäkra att de inte sårar någon människa på andra sidan klotets känslor. En gubbe hade iofs två skinkor till ansikte och hade döpt sig till Aceface. Det var hur kul som helst. Som jag skrattade. Men förutom han. Inte många.
Gubben som vi konstruerade ihop heter Stalin Allah och har svarta horn som stiligt passar hans helrakade hjässa, svarta skägg och kolsvarta korpögon. Han fick genomgå ett namnbyte då Stalin Ali lät fräschare. Vi konstruerade även en afrikansk gubbe med en groteskt stor näsa som täckte hans mun. Vi hade tänkt döpa honom till Big Nose Negro men i namnfältet fanns det bara plast för Big Nose N.
Varför försöker inte fler människor värma världen med sådana här roliga gubbar!
En grej till som är rätt trist är att min bror är dum som en sten för när han såg att en Gubbe hette Barack Obama så trodde han verkligen att det var Barack Obama som satt och spelade Wii istället för att kampanja. Barack Obama har naturligtvis inte tid med sånt så jag skulle tro att det var Baracks medhjälpare som spelade i hans namn.
Detta problemet har dock inte en annan gammal stofil
http://www.youtube.com/watch?v=UoT8zuEt1oM
Mina vänners kult
Om Heath Ledger sett denna filmen kanske han känt sig på bättre humör och avstått från det där sista gula pillret
http://www.youtube.com/watch?v=lb8fWUUXeKM&feature=related
Nu har jag ju jag inte skrivit på ett tag och det beror på att det inte hänt något så mycket här i Sverige. Ja i och för sig så är det ekonomisk kris och jag är mycket bekymrad i ett detta stenhårda läge. Svenska pressen är enligt vad jag sett på löpsedlarna väldigt intresserade av min privatekonomi och det är ju kul men också förvånande.
Mitt bankkonto ligger nu 27 kr back. Ni hörde rätt. Jag är skyldig min bank pengar jag inte har! Som tur är så mumlade han Claes Elfberg något om ett krispaket på 600 miljarder kronor och det bör väl räcka fär att täcka över de där 27 slantarna. Hur gick det så här snett då? Jo jag har gått och väntat på 4000 i skatteåterbäring hela sommaren och så visade det sig nu att jag redan fått pengarna men att jag inte märkt det. Sen väntade jag även på 10 % i skatteåterbäring från Norge men det visade sig att jag betalat alldeles för lite skatt till skatteetaten så de 10 % gick tillbaks till deras skattkammare igen.
Min boendesituation så här under brittsommaren är stabil med en sovsäck under mina föräldrars hus altan. Ganska naturligt har jag inte råd att bo inne i huset med mina pärons hyror men även altanplatsen kostar så klart pengar så de tvingar mig att jobba i skogen från tidig morgon till sen kväll. Det trivs jag rätt bra med då jag känner mig jättemanlig där jag går och brummar med motorsågen. Brumm brumm brumm. Fast den är självklart helt avstängd då det är en farlig maskin.
Förutom att överleva i bittra tider har jag försökt hälsa på mina bästa vänner. Det har varit svårt då de skojat till det och infört besöksförbud under månaderna jag varit borta. Jag ville så klart reda ut missförståndet och fick bryta mig in i en god väns lägenhet på lördagkvällen där hela kompisgänget satt samlat framför hemmabiosystemet? Vad kollar de på? Ice age 2!
Mina vänner hade startat en pervers kult där de låtsas vara barn igen. De drack saft och spelade bamsespelet. De drog varandra i håret och kastade duplobitar i huvudet på varandra. Killarna lekte pussjage utan att tjejerna fick vara med! Någon grät över att han tvingades tråckla.
Självklart ville mina vänner inte att jag skulle få träffa dom och upptäcka kulten då de vet hur otroligt vuxen jag är. Jag vill aldrig bli barn igen... Eller... Det skulle vara för att få uppleva glädjen över att lira nintendospelet Talespin då. Eller att få se Doktor Snuggles på jullovsmorgnarna. Eller att hälsa på den farbrorn som bjöd på glass i huset bredvid.
Ja nu när jag tänker efter så är det inte så segt att vara barn i alla fall så jag hörde med mina lekande vänner om jag också fick vara määd. De menade att de var tillräckligt många och att jag fick vänta tills någon åkte ut. Jag kände att läppen började darra och började slå på möblerna i desperation. Ingen av mina vänner noterade det ens.
Nu kom dock ett sånt där jättemjölkchokladpaket jag vann på Liseberg tidigare på kvällen bra till pass. Lite mutor och chokladmunnar senare så var jag ledare för hela kulten. Ambitiös som jag är presenterade jag en plan hämtad från CPlistan som alla medlemmar i kulten genomförde.
Cplistan 137. Göra inbrott på ett dagis för att få bygga med lego ända tills polisen kommer och hämtar dig
Nu sitter vi i inspärrade och sjunger till polisen utanför "Polis polis potatisgris, gå hem och skura morsans spis". Man skulle kanske förvänta sig mognare beteende från en grupp med åldrarna 19, 21, 22, 23, 23, 24, 24, 28, 28 men våran kult ska rasera samhällets diskriminerande åldersuppdelningar.
http://www.youtube.com/watch?v=lb8fWUUXeKM&feature=related
Nu har jag ju jag inte skrivit på ett tag och det beror på att det inte hänt något så mycket här i Sverige. Ja i och för sig så är det ekonomisk kris och jag är mycket bekymrad i ett detta stenhårda läge. Svenska pressen är enligt vad jag sett på löpsedlarna väldigt intresserade av min privatekonomi och det är ju kul men också förvånande.
Mitt bankkonto ligger nu 27 kr back. Ni hörde rätt. Jag är skyldig min bank pengar jag inte har! Som tur är så mumlade han Claes Elfberg något om ett krispaket på 600 miljarder kronor och det bör väl räcka fär att täcka över de där 27 slantarna. Hur gick det så här snett då? Jo jag har gått och väntat på 4000 i skatteåterbäring hela sommaren och så visade det sig nu att jag redan fått pengarna men att jag inte märkt det. Sen väntade jag även på 10 % i skatteåterbäring från Norge men det visade sig att jag betalat alldeles för lite skatt till skatteetaten så de 10 % gick tillbaks till deras skattkammare igen.
Min boendesituation så här under brittsommaren är stabil med en sovsäck under mina föräldrars hus altan. Ganska naturligt har jag inte råd att bo inne i huset med mina pärons hyror men även altanplatsen kostar så klart pengar så de tvingar mig att jobba i skogen från tidig morgon till sen kväll. Det trivs jag rätt bra med då jag känner mig jättemanlig där jag går och brummar med motorsågen. Brumm brumm brumm. Fast den är självklart helt avstängd då det är en farlig maskin.
Förutom att överleva i bittra tider har jag försökt hälsa på mina bästa vänner. Det har varit svårt då de skojat till det och infört besöksförbud under månaderna jag varit borta. Jag ville så klart reda ut missförståndet och fick bryta mig in i en god väns lägenhet på lördagkvällen där hela kompisgänget satt samlat framför hemmabiosystemet? Vad kollar de på? Ice age 2!
Mina vänner hade startat en pervers kult där de låtsas vara barn igen. De drack saft och spelade bamsespelet. De drog varandra i håret och kastade duplobitar i huvudet på varandra. Killarna lekte pussjage utan att tjejerna fick vara med! Någon grät över att han tvingades tråckla.
Självklart ville mina vänner inte att jag skulle få träffa dom och upptäcka kulten då de vet hur otroligt vuxen jag är. Jag vill aldrig bli barn igen... Eller... Det skulle vara för att få uppleva glädjen över att lira nintendospelet Talespin då. Eller att få se Doktor Snuggles på jullovsmorgnarna. Eller att hälsa på den farbrorn som bjöd på glass i huset bredvid.
Ja nu när jag tänker efter så är det inte så segt att vara barn i alla fall så jag hörde med mina lekande vänner om jag också fick vara määd. De menade att de var tillräckligt många och att jag fick vänta tills någon åkte ut. Jag kände att läppen började darra och började slå på möblerna i desperation. Ingen av mina vänner noterade det ens.
Nu kom dock ett sånt där jättemjölkchokladpaket jag vann på Liseberg tidigare på kvällen bra till pass. Lite mutor och chokladmunnar senare så var jag ledare för hela kulten. Ambitiös som jag är presenterade jag en plan hämtad från CPlistan som alla medlemmar i kulten genomförde.
Cplistan 137. Göra inbrott på ett dagis för att få bygga med lego ända tills polisen kommer och hämtar dig
Nu sitter vi i inspärrade och sjunger till polisen utanför "Polis polis potatisgris, gå hem och skura morsans spis". Man skulle kanske förvänta sig mognare beteende från en grupp med åldrarna 19, 21, 22, 23, 23, 24, 24, 28, 28 men våran kult ska rasera samhällets diskriminerande åldersuppdelningar.
Den helt makalösa resan till Sverige
Detta inlägget kommer handla om resan hem till Sverige och kommentarer om bloggens utvidgningsförsök kommer komma i nästa inlägg.
(PS Ett svenskt tangentbord... ÄÖÅÖÖÖÅÅÅÅÅHHH! vad skönt)
(PPS Inläggets rubrik är ett försök till att locka fler läsare, hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPS Detta inlägget kommer bli jättelångt vilket inte är hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPPS "Älska mig och min blogg" är ett projekt jag startade for en halv minut sedan som går ut på att få folk att älska mig och min blogg)
Den makalösa resan hem till Sverige
Del 1: Rapportering från Christchurch airport
Första kassettens första sida: Varför jag reser hem till Sverige. ekonomin
När jag skämtade om min egen mor i förra inlägget sa blev det för mycket. Jag åker hem för att be om ursäkt till påskkärringen. Äventyret är slut.
Jag hade precis börjat bli hemmastadd här i Nya Zeeland och planerade att ta ett jobb då jag trots allt befinner mig i landet med ett arbetsvisum. Men det jag glömde under fem månader av svineri och dagdriveri runt om i värld är hur jobbigt jobb är. Jag bläddrade igenom arbetsannonserna i Christchurch lokala tidningar och i princip varenda annons fick mig att skrika "Guuuuuuuuud! Vad jobbigt!". Stadens arbetsgivare sökte allt från bagare till byggarbetare till strippor.
Jag förstår verkligen inte! Varför ska man jobba för? Varför i hela fridens namn jobbar sa många manniskor i världen for? Jobb är jobbigt! Det hörs redan på namnet.
Efter mitt resonemang så bestämde jag mig för att naturligtvis inte jobba här i Christchurch. Istället la jag min tid på roligare sysselsättningar som jätteschack pa cathedral square och utekvällar med uruguayaner.
En morgon slog chocken ner. Något som jag inte alls tänkt pa var slut. Mina pengar. Alltid är det något som ska krångla. Här reser man på semester för att ha trevligt och så blir det så fel.
Jag har nu alltså nyzeeländska kronofogdar i hälarna och det finns bara ett sätt att klara sig undan deras hungriga käftar. Fly landet.
Första kassettens andra sida: Varför jag reser hem till Sverige. hundarna
Att ekonomin trasslar är bara en av anledningarna till att jag reser hem till Sverige. En annan anledning är att jag saknar mina hundar väldigt mycket. Det går inte att förneka längre hur otroligt mycket de betyder för mig.
Jag sitter här på en flygplatskrog med en stor stark i handen och drömmer mig bort till alla fantastiska stunder vi har haft tillsammans. Jag minns särskilt en gång då en av hundarna inte lydde när jag sa åt den att spela död. Så jag slog den! OJ vad jag slog den. Snart kunde den ju inte stå upp längre och slutligen spelade den död mycket övertygande. Ja vilka minnen och snart är jag på plats igen mina kära hundar. haha! MOAHAHAHAHA!
Fast det är bara en av anledningarna till att jag reser hem.
Första kassettens tredje sida: Varför jag reser hem till Sverige. Vännerna
En stor anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina vänner. Jag vet att vi skiljdes lite bryskt när jag skrek "Faan vad skönt det ska bli att slippa er! Jag kommer aldrig hem igen! Stora världen here i come!"
Men jag hade fel. Den stora världen var allt för stor och jag allt för liten. Världen har förvandlat mig till ett nervöst vrak som verkligen ångrar allt jag sa den där mörka aprilaftonen.
Jag har planerat att spendera resten av mitt liv i under täcket i min säng i mitt pojkrum och jag tänkte att vi alla kanske kunde ha pyjamasparty med ficklampor och läskeblask där under täcket när jag kommer hem. Om vi får plats...
Första kassettens fjärde sida: Varför jag reser hem till Sverige. Familjen
En annan anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina föräldrar och syskon. Under bloggens tid har jag helt oavsiktligt råkat skämta om hela gänget och eftersom de är mycket stolta och allvarliga individer så är chansen stor att de förskjutit mig ur familjen.
Förskjutning ur familjen är en vanligt förekommande tradition i vårat hus och jag tror det kan vara fem eller sex stycken syskon som lever ( Ja om de överlevt det vete faan) i skogarna omkring familjegården pågrund av att vi inte tyckte de passade in. En var bara två år. Två år!
Hur som helst är en av förskjutningsritualerna att alla samlar ihop den utstötte familjemedlemens tillhörigheter och sedan sätter eld pa dom. Sedan sjunger de och dansar kring elden till gryningen. Jag reser alltså hem för att rädda det som räddas kan. Om min serietidningssamling och nintendo 8bitarkonsol blivit aska kommer jag bli jätteledsen.
Första kassettens femte sida: Flygplanet är försenat
Den viktigaste anledningen till att jag reser hem är för att jag vill leva, jag vill dö i Norden. Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden. Här sitter jag med handen på hjärtat och tänker pa Das Fatherland pa en utländsk flygplats och så visar det sig att flygplanet är försenat. Så går det alltså när man börjar anamma nationella ideal. Världen vänder sig mot en.
Jag är förståss arg! Arg som ett bi! Arg som ett argt bi! Det dumma flygbolaget Qantas menar att det inte går att flyga i så stormigt väder som det nu är ovanför Christchurch.
Är ni Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind? Ja det är ni tydligen!
Slutsats: Qantas är nazister
Efter att jag stått och gallskrikit glåpord om GöringQantas här i terminalen en stund så lyckades flygplatspersonalen lugna mig med en fri lunchvoucher. Fri lunch. Trevligt.
Nu har jag ätit min lunch och är mätt och glad igen. Medan jag väntar på att stormen utanför ska avta så att QuislingQantas kan lyfta så tänkte jag ta mig tid och reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Refle... ....
Vad nu! Just när jag skulle ta och börja reflektera i min lilla bok så ropade flygplatspersonalen fram mig och berättade att jag inte var välkommen i Sydney längre då förseningen innebar att jag skulle behöva vänta i landet i över åtta timmar och så länge får man minsann inte vistas i Australien utan visum.
Jag berättade då för personalen att min personliga uppfattning var att Qantas inte var något annat än en grupp SSsoldater med förkärlek för etnisk rensning. De förklarade då för mig att det inte var flygbolaget Qantas fel att Australiens myndigheter krävde visum från mig...
Australiens myndigheter är inget annat än Joseph Goebbels ättlingar och till blodet sanna SANNA TYSKA FASCISTSVIN!!!!
Fri lunch igen... Trevligt.
Så medan jag äter dagens andra lunch funderar jag lite över hur det egentligen gick för Joseph Goebbels ättlingar... Jag har för mig att de hamnade i dåligt sällskap redan som barn och att det slutade illa för dom. Men nu har jag ingen lust att fundera över Goebbels kottar längre utan tänkte åter igen försöka reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Reflektioner över länderna jag besökt
Thailand
Thailand är helt enkelt enkelt. Jag har aldrig rest i ett mera lättrest land än Thailand. Att finna boende är enkelt. Att finna transport är enkelt. Att finna mat är enkelt. Att finna fru är enkelt. Landet är också skitsäkert och skitbilligt. Skitbillig är dock inte den korumperade polisstyrkan så undvik trubbel genom att exempelvis inte förolämpa kungafamiljen offentligt.
Kambodja
Även Kambodja är ett rätt lättrest land men det är fattigt som en kyrkråtta i jämförelse med Thailand... I jämförelse med de flesta länder jag besökt nu när jag tänker efter. Jag föredrar ända Kambodja framför Thailand då folket är väldigt trevligt och dess historia är något av det mest unika och märkliga jag någonsin kommit i kontakt med. Detta gäller platser som både Angkor och The Killing fields.
Australien
Jag besökte endast den australiensiska östkusten så kan endast reflektera över den. Samhället kändes som en blandning mellan det amerikanska och europeiska och var väl sådär upplyftande egentligen. Omgivningarna var fina och jag hade kul. Men med tanke pa den prisnivå Australien trots allt ligger på så tyckte jag personligen inte det var värt det. Jag rekommenderar att man åker till Australien när man inte har någon vettigare plats att resa till.
Samoa
Några oturliga händelser pa Samoa har påverkat min uppfattning om landet negativt. Exempelvis att två hundar bet mig och att havet norpade min helflashiga systemkamera. Men jag ska försöka tränga bort alla negativa tankar och ge en objektiv beskrivning av söderhavslandet. SAMOA SUGER PUNG!!!
Okej jag försöker en gång till. Samoa är mest djungel med mycket liten befolkning och det finns inte mycket att varken se eller göra. Men detta gör inte så mycket då landets avslappnade syn pa tillvaron smittar av sig. Jag bodde ensam i en väldigt spartansk hydda pa en samoansk strand där jag drack öl och klurade på livet. Ovärdeligt.
Fiji
När folk sa till mig att Fiji är världens vackraste plats så trodde jag de ville vara lite mainstream och hålla uppe ryktet om paradiset på jorden. Ni får själva avgöra om det kanske är så att även min åsikt grundar sig på min vilja till mainstreamighet men det område i Fiji jag besökte är den vackraste platsen jag någonsin sett med egna ögon. Det var även ett av de mest turistanpassade platserna jag någonsin med egna ögon. Tydligen ska det "verkliga" Fiji vara lusfattigt.
Nya Zeeland
Det land jag hade högst förväntningar på. Jag hade trevligt pa den norra ön och exempelvis Auckland var en avslappnad stad jag riktigt bra i. Men medelintrycket av nordön var lite som det australiensiska, man har roligt men till det priset kan man ha roligare för en billigare peng i andra intressanta länder.
När jag nådde Wellington och sedan tog färjan till den södra ön slog det om och jag förälskade mig i landet. Sydöns skiftande klimat och otroliga landskap fick mig att gapa och dreggla mest hela tiden. Queenstown och Milford sounds utmanar nästan Fiji i tävlingen om vilken plats jag som egentligen är den bästa och det kan ju tilläggas att det var mulet och grått i Milford sounds när jag var där.
Första kassettens sjunde sida: Flygplanet dyker till slut upp
Nu har jag reflekterat mer än nog och börjar bli otålig här igen. Antingen ger flygplatspersonalen mig en tredje fri lunchvoucher eller så skriker jag! Undrar om det fortfarande serveras lunch nu när klockan börjar närma sig 18.00 här... Nu rullade visst ett flygplan fram här utanför gaten till gate 26. Jag lugnar mig nog lite med skrikandet då det vore oförskämt att skrika om vi ska till att borda planet.
Men är flygvärdinnorna långsamma med cocktaildrinkarna... DÅ SKRIKER JAG!
Del 2: Rapportering från Sydney airport
Andra kassettens första sida: Jag missade flighten till London
Nu sitter jag i Sydney efter att suttit på ett flygplan där cocktaildrinkarna serverades i en rasande fart vilket innebar att jag slapp skrika. Jag skriver cocktaildrinkar för att ge intrycket av att jag är en världsvan (världs van inte värld svan) man men egentligen var det öl det det handlade om.Det enda sättet att blanda cocktaildrinkar pa det budgetflygplanet var att stoppa ner tandpetaren i plastglaset med vodka.
Här i Sydney upptäckte jag något förfärligt. Min flight till London hade inte väntat 5 timmar pa mig utan stack bara sådär! Man tror man känner ett flygplan. Så nu sitter jag här och tittar på en gnällig grupp resenärer som också missat sina connectflights där de står och informeras av flygplatspersonalen om vad som kommer ske här näst. Hittills har de berättat att vi inte kommer komma på vårat flygplan mot Europa förän imorgon och under timmarna som följer så kommer vi bli inakorderade på hotel.
Man skulle ju kunna tro att en aggresiv skit som jag skulle bli jättearg över ännu mer försening, men nej! Jag ska ju bo på hotel! Roomservice och champange liksom! Kareoke i hotelbaren! Helt gratis! Nästa gång ska jag personligen försena flygplanet med en bågfil.
Andra kassettens andra sida: Den verkliga anledningen till förseningen
Förseningen berodde nämligen inte alls pa stormvindar som ryktet först sa. Förklaringen var istället att flygplanet lyfte på morgonen från Sydney till Christchurch men att det blev något tekniskt fel som tvingade piloten att vända tillbaks till Sydney. Därmed kom det inget flygplan till Christchurch som skulle flyga tillbaks till Sydney.
Så nu är en ursäkt på sin plats. Förlåt Qantas ni är inte nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite motvind. Ni är nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite tekniska fel! Nej se och lär av kommunisterna istället. När Tjernobyl började knaka i fogarna så började de minsann inte stänga ner maskineriet... De ökade farten! Nog tuffa gubbar.
Del 3: Rapportering från Mercure airport hotel, Sydney
Tredje kassettens första sida: Vouchers
Dramat fortsätter och jag står nu här utanför Mercure hotel dit jag och den gnälliga gruppen har skickats. Själv är jag på strålande humör. Känslan av att komma ut från en flygplats och upptäcka varmt väder till skillnad från kylan man är van vid är svår att slå.
Vidare har jag en ny stämpel i passet vilket skrytmånsar som jag älskar och framför mig väntar nu hotelet och all gratis vouchermat jag ska sluka. Flygplatspersonalen i Christchurch hade tydligen tagit kontakt med flygplatspersonalen i Sydney och berättat att en galning från Sverige som skrek om han inte fick voucherkuponger snart skulle anlända. Sydney tog det säkra före det osäkra och gav mig en taxivoucher, en hotelvoucher, en telefonvoucher, en breakfastvoucher, en dinnervoucher så inte konstigt att jag är i sjunde himmelen med alla mina vouchers. Att åka hem till familjen kan gott vänta. Jag är nog ändå inte särskilt välkommen.
Nu har jag satt mig på min ryggsäck här utanför hotelet då jag inte orkar stå i kön som leder in. Jackie ArklövQantas skickade alla som missat sitt flyg till detta hotel och det lär därför ta en stund att ordna rum till hela bunten. Den australiensiska kvällsbrisen är varm, stjärnhimmelen är klar och All saints spelar Pure shores i mina lurar. Vem behöver skrika på grund av långa köer?
Tredje kassettens andra sida: Mitt rum
Min dinnervoucher kunde jag inte lösa in av någon anledning så jag var på gränsen att börja skrika igen men så kom jag in på mitt rum. Vilket ställe!
Jag har spenderat fem månader på hostel och gästhus där man sällan blir utfodrad med handdukar och om man nu mot förmodan blir det så vill man ändå inte ta i dom med tång. Detta rummets badrum har sju mycket stöldbegärliga handdukar och jag överdriver inte ens. I badrummet finns ett badkar och vid badrummets handfat finns en liten buffe med tvål och schampo. Det här betyder bara en sak. Grovrengöring!
Tredje kassettens tredje sida: Efter badet
Det var skillnad det sa gubben som gifte om sig! Jag känner mig som en helt ny människa. Det visade sig att solbrännan jag trott uppstått under söderhavets sol i själva verket var smuts... Badet har alltså gjort mig vit och även skrynklig som en liten baby.
Så ren som en hjort så sitter jag med en kopp kaffe som jag kokat ihop och blickar ut över mitt hotelrum. Lampa, soffbord, soffa, bord, tv, kaffekokare och inte ett spår av någon lusig backpacker som smaskandes käkar nudlar eller snarkandes sover i någon våningssäng. Nej våningssängarnas tid är förbi ochh dubbelsängarnas tid är här och dubbelsängen här inne är ämnad för bara mig!.. Bara mig... Bara ensamma mig... helt ensamma mig... Nej om man skulle ta och bege sig till hotelbaren istället?
Del 4: Rapportering från Sydneys flygplats en gång till
Fjärde kassettens enda sida: Gårdagens slut och väntan i Sydney
Baren var stängd igår så jag gick upp till mitt rum och tog till en Göteborgskalasklassiker och drack flytande tvål för att med tvålens alkoholprocent berusa mig bort ifrån ensamheten. Jag blev inte speciellt berusad men kände mig konstigt i huvudet på något vis efter intaget. Det sista jag minns var att jag låg i min dubbelsängen och hickade fram såpbubblor.
Nu sitter jag här på Sydneys flygplats och väntar på att Ku Klux klanQantas check-in ska öppna. De har bokat in mig så att jag blir försenad precis en dag från alla affärsmöten hemma. Flighten lyfter om tre timmar och tar 22 timmar och 45 minuter på sig innan den når London (Vilket inkluderar en mellanlandning i Singapore).
I London tänkte jag bli adlad lite fort innan jag flyger hem till Sverige där ett välkomnande värt en riddare väntar.
Del 5: Rapportering från Singapores flygplats
Femte kassettens första sida: Avgång och pågång
Har precis landat i Singapore och vilket land, vilket folkliv! Får dock säga att folket var lite väl misstänksamma mot utlänningar då vi fick gå av planet och checka in igen under den korta stunden vi vistades under Singaporsk flagg så att tullvakterna kunde söka igenom planet i fråga.
När vi kom på planet igen visade det sig att tulltjänstemännen i själva verket var tandfeer då de lämnat en liten present på varje säte. Ett lite paket med nyckelband, strumpor och blindmask. Personligen tror jag att öronproppar hade gett ett bättre stöd för sömn på en brummande boeing men vem är jag att klaga när det delas ut presenter. Man kan slå in avföring och ge bort till mig då jag är barnsligt förtjust i paketöppning.
Femte kassettens andra sida: Flygplanet lyfter äntligen
Ja halvtimman i Singapore gav ett tydligt intryck över vilket land det är. En polisstat där man får visa pass och gå igenom metaldetektorer en gång i halvtimman. Jag vill på grund av detta bara flyga härifrån.
Piloten verkar inte heller trivas i Singapore för nu börjar planet rulla och vi informeras om säkerhetsrutinerna av en inspelad röst samtidigt som flygvärdinnorna gestikulerar i mittgångarna. Vissa brukar skippa att vara uppmärksamma på informationen alltid är likadan och lika oviktig. Jag däremot följer storögt med i uppvisningen då flygvärdinnor ju är supersöta.
Nu ökar farten. Eller är vi redan uppe i luften? Utanför mitt fönster är det ju kolmörkt så det är inte så lätt att veta. Hur tusan kan piloten se startbanan i natten? Jag tror inte riktigt han vet vad han sysslar med för han kör nästan galet fort och dessutom har han haft på vänster vinges blinkers på i säkert fem minuter utan att svänga vänster. Oj nu går det undan här! Lugna dig piloten! Håll i hatten! Vi flyger!
Del 6: Rapportering från Londons flygplats
Sjätte kassettens första sida: Civilisationens vagga
Ja så har man landat i civilisationens vagga. Europa. Att kalla Europa för civilisationens vagga kändes direkt lite magstarkt. Jag tar tillbaks det. För jag kommer gå på ett flygplan om en timme som mer specifikt leder till civilisationens vagga. Göteborg. Ta exempelvis det faktum att det stora framsteget atombomben uppfanns i Göteborgsförorten Kungälv.
"En månad senare tolkade Lise Meitner i Kungälv ett experiment som gjorts av hennes tidigare chef, Otto Hahn i Berlin. Det fanns, sa Lise Meitner, en atom som var lätt att klyva: uran."
Hämtat från: http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article7575.ece
Även om det är skönt att vara hemma så visar verkligen Heathrows taxfreeaffärer vilka girigbukar Europa trots allt befolkas av. Ingen taxfree inom EU för EUmedborgare! Eftersom jag stinker något djävulskt så hade jag tänkt köpa Ralph Laurenparfym, Chanelaftershave och Giorgi Armanimunvatten här i de flashiga butikerna. Men får jag inte dra av på ockerpriserna så stinker jag gott vidare.
Sjätte kassettens andra sida: Mitt livs längsta natt
Min färd från Sydney till Singapore och från Singapore till London innebar mitt livs längsta natt. För när man flyger åt motsatta håll som jorden snurrar så varar mörkret väldigt länge och jag är väldigt mörkrädd. Fast och andra sidan är jag väldigt höjdrädd också och när det är mörkt ute så ser man inte hur högt det egentligen är. Den stora marken nedanför liknar mest ett stort svart datorchip med lysande kretsmönster. Ovanför mellanöstern vad det dock långt mellan varje gatlampa.
För att inte tänka för mycket på det skrämmande mörkret så tittade jag på film på videoskärmen som satt på stolsryggen framför mig. Dessa videoskärmar är så fiffigt konstruerade att personen i sätet bredvid inte kan se vad man kollar på då ljusvinkeln bara stämmer om man tittar på skärmen rakt framifrån. Så jag kunde titta på precis vad jag ville utan att behöva skämmas.
Jag valde en... förbjuen film... Ni vet... En sån där film man oftast ser själva bakom stängda dörrar när föräldrarna är bortresta... Helt enkelt en animerad barnfilm. Jag såg Kung fu panda men den var allt för komplicerad för mig så jag sappade över till kortfilmer med Pingu istället. MEEP MEEP. Sedan somnade jag.
http://www.youtube.com/watch?v=0K6kC5MRIew (seriös varning: innehåller anspelningar till oralsex)
Sjätte kassettens tredje sida: Tuffa tider för en del, för min blåsa
När jag vaknade upptäckte jag ett problem. Jag satt längst in vid fönstret och för att ta mig ut till mittgången och toaletten behövde jag ta mig förbi två stolsgrannar. Just då behövde jag lätta på trycket men stolsgrannarna sov och jag tyckte det vore oartigt att väcka dom med att säga "I need to pee, get the fuck up!". Artighet är något jag värderar högt.
Så jag väntade på att de skulle vakna och passade samtidigt på att lugna blåsa med några Heineken. Blåsan lugnade sig inte och sjusovarna vaknade inte. Att väcka människor som sover gör man ju bara inte så av ren artighet pissade jag i min stolsgrannes glas.
Del 7: Rapportering hemmifrån
Sista kassettens första och sista sida: Min välkomstceremoni
När flygplanet började närma sig Landvetter blev jag liksom spänd och nästan nervös över vilken välkomstceremoni som skulle vänta mig. Detta är några av frågeställningarna jag ställde mig.
Skulle välkomstceremonin innebära en elefantparad?
Får man ordna elefantparader på Landvetters område?
Hade mina vänner ordnat ett särskilt elefantparadtillstånd?
Första frågeställningens svar: nej. andra frågeställningens svar. NEJ. Tredje frågeställningens svar. NEJ NEJ NEJ!!!
När jag kom ut från Landvetters tull så var det otroligt många som väntade på en mycket saknad person... Men inte mig. Så jag satte mig på golvet och vägrade lämna flygplatsen om jag inte fick se någon välkomstceremoni. Efter någon timme så sänkte jag mina krav och gick med på att lämna flygplatsen om åtminstone någon kom och mötte upp mig. Tre dagar har gått och jag sitter här på golvet än.
Jag sjunger tyst för mig själv
Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you
(PS Ett svenskt tangentbord... ÄÖÅÖÖÖÅÅÅÅÅHHH! vad skönt)
(PPS Inläggets rubrik är ett försök till att locka fler läsare, hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPS Detta inlägget kommer bli jättelångt vilket inte är hand i hand med projektet "Älska mig och min blogg")
(PPPPS "Älska mig och min blogg" är ett projekt jag startade for en halv minut sedan som går ut på att få folk att älska mig och min blogg)
Den makalösa resan hem till Sverige
Del 1: Rapportering från Christchurch airport
Första kassettens första sida: Varför jag reser hem till Sverige. ekonomin
När jag skämtade om min egen mor i förra inlägget sa blev det för mycket. Jag åker hem för att be om ursäkt till påskkärringen. Äventyret är slut.
Jag hade precis börjat bli hemmastadd här i Nya Zeeland och planerade att ta ett jobb då jag trots allt befinner mig i landet med ett arbetsvisum. Men det jag glömde under fem månader av svineri och dagdriveri runt om i värld är hur jobbigt jobb är. Jag bläddrade igenom arbetsannonserna i Christchurch lokala tidningar och i princip varenda annons fick mig att skrika "Guuuuuuuuud! Vad jobbigt!". Stadens arbetsgivare sökte allt från bagare till byggarbetare till strippor.
Jag förstår verkligen inte! Varför ska man jobba för? Varför i hela fridens namn jobbar sa många manniskor i världen for? Jobb är jobbigt! Det hörs redan på namnet.
Efter mitt resonemang så bestämde jag mig för att naturligtvis inte jobba här i Christchurch. Istället la jag min tid på roligare sysselsättningar som jätteschack pa cathedral square och utekvällar med uruguayaner.
En morgon slog chocken ner. Något som jag inte alls tänkt pa var slut. Mina pengar. Alltid är det något som ska krångla. Här reser man på semester för att ha trevligt och så blir det så fel.
Jag har nu alltså nyzeeländska kronofogdar i hälarna och det finns bara ett sätt att klara sig undan deras hungriga käftar. Fly landet.
Första kassettens andra sida: Varför jag reser hem till Sverige. hundarna
Att ekonomin trasslar är bara en av anledningarna till att jag reser hem till Sverige. En annan anledning är att jag saknar mina hundar väldigt mycket. Det går inte att förneka längre hur otroligt mycket de betyder för mig.
Jag sitter här på en flygplatskrog med en stor stark i handen och drömmer mig bort till alla fantastiska stunder vi har haft tillsammans. Jag minns särskilt en gång då en av hundarna inte lydde när jag sa åt den att spela död. Så jag slog den! OJ vad jag slog den. Snart kunde den ju inte stå upp längre och slutligen spelade den död mycket övertygande. Ja vilka minnen och snart är jag på plats igen mina kära hundar. haha! MOAHAHAHAHA!
Fast det är bara en av anledningarna till att jag reser hem.
Första kassettens tredje sida: Varför jag reser hem till Sverige. Vännerna
En stor anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina vänner. Jag vet att vi skiljdes lite bryskt när jag skrek "Faan vad skönt det ska bli att slippa er! Jag kommer aldrig hem igen! Stora världen here i come!"
Men jag hade fel. Den stora världen var allt för stor och jag allt för liten. Världen har förvandlat mig till ett nervöst vrak som verkligen ångrar allt jag sa den där mörka aprilaftonen.
Jag har planerat att spendera resten av mitt liv i under täcket i min säng i mitt pojkrum och jag tänkte att vi alla kanske kunde ha pyjamasparty med ficklampor och läskeblask där under täcket när jag kommer hem. Om vi får plats...
Första kassettens fjärde sida: Varför jag reser hem till Sverige. Familjen
En annan anledning till att jag reser hem är att jag saknar mina föräldrar och syskon. Under bloggens tid har jag helt oavsiktligt råkat skämta om hela gänget och eftersom de är mycket stolta och allvarliga individer så är chansen stor att de förskjutit mig ur familjen.
Förskjutning ur familjen är en vanligt förekommande tradition i vårat hus och jag tror det kan vara fem eller sex stycken syskon som lever ( Ja om de överlevt det vete faan) i skogarna omkring familjegården pågrund av att vi inte tyckte de passade in. En var bara två år. Två år!
Hur som helst är en av förskjutningsritualerna att alla samlar ihop den utstötte familjemedlemens tillhörigheter och sedan sätter eld pa dom. Sedan sjunger de och dansar kring elden till gryningen. Jag reser alltså hem för att rädda det som räddas kan. Om min serietidningssamling och nintendo 8bitarkonsol blivit aska kommer jag bli jätteledsen.
Första kassettens femte sida: Flygplanet är försenat
Den viktigaste anledningen till att jag reser hem är för att jag vill leva, jag vill dö i Norden. Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden. Här sitter jag med handen på hjärtat och tänker pa Das Fatherland pa en utländsk flygplats och så visar det sig att flygplanet är försenat. Så går det alltså när man börjar anamma nationella ideal. Världen vänder sig mot en.
Jag är förståss arg! Arg som ett bi! Arg som ett argt bi! Det dumma flygbolaget Qantas menar att det inte går att flyga i så stormigt väder som det nu är ovanför Christchurch.
Är ni Adolf Hitler som tar den enkla vägen ut bara för att det blåser lite motvind? Ja det är ni tydligen!
Slutsats: Qantas är nazister
Efter att jag stått och gallskrikit glåpord om GöringQantas här i terminalen en stund så lyckades flygplatspersonalen lugna mig med en fri lunchvoucher. Fri lunch. Trevligt.
Nu har jag ätit min lunch och är mätt och glad igen. Medan jag väntar på att stormen utanför ska avta så att QuislingQantas kan lyfta så tänkte jag ta mig tid och reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Refle... ....
Vad nu! Just när jag skulle ta och börja reflektera i min lilla bok så ropade flygplatspersonalen fram mig och berättade att jag inte var välkommen i Sydney längre då förseningen innebar att jag skulle behöva vänta i landet i över åtta timmar och så länge får man minsann inte vistas i Australien utan visum.
Jag berättade då för personalen att min personliga uppfattning var att Qantas inte var något annat än en grupp SSsoldater med förkärlek för etnisk rensning. De förklarade då för mig att det inte var flygbolaget Qantas fel att Australiens myndigheter krävde visum från mig...
Australiens myndigheter är inget annat än Joseph Goebbels ättlingar och till blodet sanna SANNA TYSKA FASCISTSVIN!!!!
Fri lunch igen... Trevligt.
Så medan jag äter dagens andra lunch funderar jag lite över hur det egentligen gick för Joseph Goebbels ättlingar... Jag har för mig att de hamnade i dåligt sällskap redan som barn och att det slutade illa för dom. Men nu har jag ingen lust att fundera över Goebbels kottar längre utan tänkte åter igen försöka reflektera över de senaste månadernas resor.
Första kassettens sjätte sida: Reflektioner över länderna jag besökt
Thailand
Thailand är helt enkelt enkelt. Jag har aldrig rest i ett mera lättrest land än Thailand. Att finna boende är enkelt. Att finna transport är enkelt. Att finna mat är enkelt. Att finna fru är enkelt. Landet är också skitsäkert och skitbilligt. Skitbillig är dock inte den korumperade polisstyrkan så undvik trubbel genom att exempelvis inte förolämpa kungafamiljen offentligt.
Kambodja
Även Kambodja är ett rätt lättrest land men det är fattigt som en kyrkråtta i jämförelse med Thailand... I jämförelse med de flesta länder jag besökt nu när jag tänker efter. Jag föredrar ända Kambodja framför Thailand då folket är väldigt trevligt och dess historia är något av det mest unika och märkliga jag någonsin kommit i kontakt med. Detta gäller platser som både Angkor och The Killing fields.
Australien
Jag besökte endast den australiensiska östkusten så kan endast reflektera över den. Samhället kändes som en blandning mellan det amerikanska och europeiska och var väl sådär upplyftande egentligen. Omgivningarna var fina och jag hade kul. Men med tanke pa den prisnivå Australien trots allt ligger på så tyckte jag personligen inte det var värt det. Jag rekommenderar att man åker till Australien när man inte har någon vettigare plats att resa till.
Samoa
Några oturliga händelser pa Samoa har påverkat min uppfattning om landet negativt. Exempelvis att två hundar bet mig och att havet norpade min helflashiga systemkamera. Men jag ska försöka tränga bort alla negativa tankar och ge en objektiv beskrivning av söderhavslandet. SAMOA SUGER PUNG!!!
Okej jag försöker en gång till. Samoa är mest djungel med mycket liten befolkning och det finns inte mycket att varken se eller göra. Men detta gör inte så mycket då landets avslappnade syn pa tillvaron smittar av sig. Jag bodde ensam i en väldigt spartansk hydda pa en samoansk strand där jag drack öl och klurade på livet. Ovärdeligt.
Fiji
När folk sa till mig att Fiji är världens vackraste plats så trodde jag de ville vara lite mainstream och hålla uppe ryktet om paradiset på jorden. Ni får själva avgöra om det kanske är så att även min åsikt grundar sig på min vilja till mainstreamighet men det område i Fiji jag besökte är den vackraste platsen jag någonsin sett med egna ögon. Det var även ett av de mest turistanpassade platserna jag någonsin med egna ögon. Tydligen ska det "verkliga" Fiji vara lusfattigt.
Nya Zeeland
Det land jag hade högst förväntningar på. Jag hade trevligt pa den norra ön och exempelvis Auckland var en avslappnad stad jag riktigt bra i. Men medelintrycket av nordön var lite som det australiensiska, man har roligt men till det priset kan man ha roligare för en billigare peng i andra intressanta länder.
När jag nådde Wellington och sedan tog färjan till den södra ön slog det om och jag förälskade mig i landet. Sydöns skiftande klimat och otroliga landskap fick mig att gapa och dreggla mest hela tiden. Queenstown och Milford sounds utmanar nästan Fiji i tävlingen om vilken plats jag som egentligen är den bästa och det kan ju tilläggas att det var mulet och grått i Milford sounds när jag var där.
Första kassettens sjunde sida: Flygplanet dyker till slut upp
Nu har jag reflekterat mer än nog och börjar bli otålig här igen. Antingen ger flygplatspersonalen mig en tredje fri lunchvoucher eller så skriker jag! Undrar om det fortfarande serveras lunch nu när klockan börjar närma sig 18.00 här... Nu rullade visst ett flygplan fram här utanför gaten till gate 26. Jag lugnar mig nog lite med skrikandet då det vore oförskämt att skrika om vi ska till att borda planet.
Men är flygvärdinnorna långsamma med cocktaildrinkarna... DÅ SKRIKER JAG!
Del 2: Rapportering från Sydney airport
Andra kassettens första sida: Jag missade flighten till London
Nu sitter jag i Sydney efter att suttit på ett flygplan där cocktaildrinkarna serverades i en rasande fart vilket innebar att jag slapp skrika. Jag skriver cocktaildrinkar för att ge intrycket av att jag är en världsvan (världs van inte värld svan) man men egentligen var det öl det det handlade om.Det enda sättet att blanda cocktaildrinkar pa det budgetflygplanet var att stoppa ner tandpetaren i plastglaset med vodka.
Här i Sydney upptäckte jag något förfärligt. Min flight till London hade inte väntat 5 timmar pa mig utan stack bara sådär! Man tror man känner ett flygplan. Så nu sitter jag här och tittar på en gnällig grupp resenärer som också missat sina connectflights där de står och informeras av flygplatspersonalen om vad som kommer ske här näst. Hittills har de berättat att vi inte kommer komma på vårat flygplan mot Europa förän imorgon och under timmarna som följer så kommer vi bli inakorderade på hotel.
Man skulle ju kunna tro att en aggresiv skit som jag skulle bli jättearg över ännu mer försening, men nej! Jag ska ju bo på hotel! Roomservice och champange liksom! Kareoke i hotelbaren! Helt gratis! Nästa gång ska jag personligen försena flygplanet med en bågfil.
Andra kassettens andra sida: Den verkliga anledningen till förseningen
Förseningen berodde nämligen inte alls pa stormvindar som ryktet först sa. Förklaringen var istället att flygplanet lyfte på morgonen från Sydney till Christchurch men att det blev något tekniskt fel som tvingade piloten att vända tillbaks till Sydney. Därmed kom det inget flygplan till Christchurch som skulle flyga tillbaks till Sydney.
Så nu är en ursäkt på sin plats. Förlåt Qantas ni är inte nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite motvind. Ni är nazister som tar den enkla vägen ut på grund av lite tekniska fel! Nej se och lär av kommunisterna istället. När Tjernobyl började knaka i fogarna så började de minsann inte stänga ner maskineriet... De ökade farten! Nog tuffa gubbar.
Del 3: Rapportering från Mercure airport hotel, Sydney
Tredje kassettens första sida: Vouchers
Dramat fortsätter och jag står nu här utanför Mercure hotel dit jag och den gnälliga gruppen har skickats. Själv är jag på strålande humör. Känslan av att komma ut från en flygplats och upptäcka varmt väder till skillnad från kylan man är van vid är svår att slå.
Vidare har jag en ny stämpel i passet vilket skrytmånsar som jag älskar och framför mig väntar nu hotelet och all gratis vouchermat jag ska sluka. Flygplatspersonalen i Christchurch hade tydligen tagit kontakt med flygplatspersonalen i Sydney och berättat att en galning från Sverige som skrek om han inte fick voucherkuponger snart skulle anlända. Sydney tog det säkra före det osäkra och gav mig en taxivoucher, en hotelvoucher, en telefonvoucher, en breakfastvoucher, en dinnervoucher så inte konstigt att jag är i sjunde himmelen med alla mina vouchers. Att åka hem till familjen kan gott vänta. Jag är nog ändå inte särskilt välkommen.
Nu har jag satt mig på min ryggsäck här utanför hotelet då jag inte orkar stå i kön som leder in. Jackie ArklövQantas skickade alla som missat sitt flyg till detta hotel och det lär därför ta en stund att ordna rum till hela bunten. Den australiensiska kvällsbrisen är varm, stjärnhimmelen är klar och All saints spelar Pure shores i mina lurar. Vem behöver skrika på grund av långa köer?
Tredje kassettens andra sida: Mitt rum
Min dinnervoucher kunde jag inte lösa in av någon anledning så jag var på gränsen att börja skrika igen men så kom jag in på mitt rum. Vilket ställe!
Jag har spenderat fem månader på hostel och gästhus där man sällan blir utfodrad med handdukar och om man nu mot förmodan blir det så vill man ändå inte ta i dom med tång. Detta rummets badrum har sju mycket stöldbegärliga handdukar och jag överdriver inte ens. I badrummet finns ett badkar och vid badrummets handfat finns en liten buffe med tvål och schampo. Det här betyder bara en sak. Grovrengöring!
Tredje kassettens tredje sida: Efter badet
Det var skillnad det sa gubben som gifte om sig! Jag känner mig som en helt ny människa. Det visade sig att solbrännan jag trott uppstått under söderhavets sol i själva verket var smuts... Badet har alltså gjort mig vit och även skrynklig som en liten baby.
Så ren som en hjort så sitter jag med en kopp kaffe som jag kokat ihop och blickar ut över mitt hotelrum. Lampa, soffbord, soffa, bord, tv, kaffekokare och inte ett spår av någon lusig backpacker som smaskandes käkar nudlar eller snarkandes sover i någon våningssäng. Nej våningssängarnas tid är förbi ochh dubbelsängarnas tid är här och dubbelsängen här inne är ämnad för bara mig!.. Bara mig... Bara ensamma mig... helt ensamma mig... Nej om man skulle ta och bege sig till hotelbaren istället?
Del 4: Rapportering från Sydneys flygplats en gång till
Fjärde kassettens enda sida: Gårdagens slut och väntan i Sydney
Baren var stängd igår så jag gick upp till mitt rum och tog till en Göteborgskalasklassiker och drack flytande tvål för att med tvålens alkoholprocent berusa mig bort ifrån ensamheten. Jag blev inte speciellt berusad men kände mig konstigt i huvudet på något vis efter intaget. Det sista jag minns var att jag låg i min dubbelsängen och hickade fram såpbubblor.
Nu sitter jag här på Sydneys flygplats och väntar på att Ku Klux klanQantas check-in ska öppna. De har bokat in mig så att jag blir försenad precis en dag från alla affärsmöten hemma. Flighten lyfter om tre timmar och tar 22 timmar och 45 minuter på sig innan den når London (Vilket inkluderar en mellanlandning i Singapore).
I London tänkte jag bli adlad lite fort innan jag flyger hem till Sverige där ett välkomnande värt en riddare väntar.
Del 5: Rapportering från Singapores flygplats
Femte kassettens första sida: Avgång och pågång
Har precis landat i Singapore och vilket land, vilket folkliv! Får dock säga att folket var lite väl misstänksamma mot utlänningar då vi fick gå av planet och checka in igen under den korta stunden vi vistades under Singaporsk flagg så att tullvakterna kunde söka igenom planet i fråga.
När vi kom på planet igen visade det sig att tulltjänstemännen i själva verket var tandfeer då de lämnat en liten present på varje säte. Ett lite paket med nyckelband, strumpor och blindmask. Personligen tror jag att öronproppar hade gett ett bättre stöd för sömn på en brummande boeing men vem är jag att klaga när det delas ut presenter. Man kan slå in avföring och ge bort till mig då jag är barnsligt förtjust i paketöppning.
Femte kassettens andra sida: Flygplanet lyfter äntligen
Ja halvtimman i Singapore gav ett tydligt intryck över vilket land det är. En polisstat där man får visa pass och gå igenom metaldetektorer en gång i halvtimman. Jag vill på grund av detta bara flyga härifrån.
Piloten verkar inte heller trivas i Singapore för nu börjar planet rulla och vi informeras om säkerhetsrutinerna av en inspelad röst samtidigt som flygvärdinnorna gestikulerar i mittgångarna. Vissa brukar skippa att vara uppmärksamma på informationen alltid är likadan och lika oviktig. Jag däremot följer storögt med i uppvisningen då flygvärdinnor ju är supersöta.
Nu ökar farten. Eller är vi redan uppe i luften? Utanför mitt fönster är det ju kolmörkt så det är inte så lätt att veta. Hur tusan kan piloten se startbanan i natten? Jag tror inte riktigt han vet vad han sysslar med för han kör nästan galet fort och dessutom har han haft på vänster vinges blinkers på i säkert fem minuter utan att svänga vänster. Oj nu går det undan här! Lugna dig piloten! Håll i hatten! Vi flyger!
Del 6: Rapportering från Londons flygplats
Sjätte kassettens första sida: Civilisationens vagga
Ja så har man landat i civilisationens vagga. Europa. Att kalla Europa för civilisationens vagga kändes direkt lite magstarkt. Jag tar tillbaks det. För jag kommer gå på ett flygplan om en timme som mer specifikt leder till civilisationens vagga. Göteborg. Ta exempelvis det faktum att det stora framsteget atombomben uppfanns i Göteborgsförorten Kungälv.
"En månad senare tolkade Lise Meitner i Kungälv ett experiment som gjorts av hennes tidigare chef, Otto Hahn i Berlin. Det fanns, sa Lise Meitner, en atom som var lätt att klyva: uran."
Hämtat från: http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article7575.ece
Även om det är skönt att vara hemma så visar verkligen Heathrows taxfreeaffärer vilka girigbukar Europa trots allt befolkas av. Ingen taxfree inom EU för EUmedborgare! Eftersom jag stinker något djävulskt så hade jag tänkt köpa Ralph Laurenparfym, Chanelaftershave och Giorgi Armanimunvatten här i de flashiga butikerna. Men får jag inte dra av på ockerpriserna så stinker jag gott vidare.
Sjätte kassettens andra sida: Mitt livs längsta natt
Min färd från Sydney till Singapore och från Singapore till London innebar mitt livs längsta natt. För när man flyger åt motsatta håll som jorden snurrar så varar mörkret väldigt länge och jag är väldigt mörkrädd. Fast och andra sidan är jag väldigt höjdrädd också och när det är mörkt ute så ser man inte hur högt det egentligen är. Den stora marken nedanför liknar mest ett stort svart datorchip med lysande kretsmönster. Ovanför mellanöstern vad det dock långt mellan varje gatlampa.
För att inte tänka för mycket på det skrämmande mörkret så tittade jag på film på videoskärmen som satt på stolsryggen framför mig. Dessa videoskärmar är så fiffigt konstruerade att personen i sätet bredvid inte kan se vad man kollar på då ljusvinkeln bara stämmer om man tittar på skärmen rakt framifrån. Så jag kunde titta på precis vad jag ville utan att behöva skämmas.
Jag valde en... förbjuen film... Ni vet... En sån där film man oftast ser själva bakom stängda dörrar när föräldrarna är bortresta... Helt enkelt en animerad barnfilm. Jag såg Kung fu panda men den var allt för komplicerad för mig så jag sappade över till kortfilmer med Pingu istället. MEEP MEEP. Sedan somnade jag.
http://www.youtube.com/watch?v=0K6kC5MRIew (seriös varning: innehåller anspelningar till oralsex)
Sjätte kassettens tredje sida: Tuffa tider för en del, för min blåsa
När jag vaknade upptäckte jag ett problem. Jag satt längst in vid fönstret och för att ta mig ut till mittgången och toaletten behövde jag ta mig förbi två stolsgrannar. Just då behövde jag lätta på trycket men stolsgrannarna sov och jag tyckte det vore oartigt att väcka dom med att säga "I need to pee, get the fuck up!". Artighet är något jag värderar högt.
Så jag väntade på att de skulle vakna och passade samtidigt på att lugna blåsa med några Heineken. Blåsan lugnade sig inte och sjusovarna vaknade inte. Att väcka människor som sover gör man ju bara inte så av ren artighet pissade jag i min stolsgrannes glas.
Del 7: Rapportering hemmifrån
Sista kassettens första och sista sida: Min välkomstceremoni
När flygplanet började närma sig Landvetter blev jag liksom spänd och nästan nervös över vilken välkomstceremoni som skulle vänta mig. Detta är några av frågeställningarna jag ställde mig.
Skulle välkomstceremonin innebära en elefantparad?
Får man ordna elefantparader på Landvetters område?
Hade mina vänner ordnat ett särskilt elefantparadtillstånd?
Första frågeställningens svar: nej. andra frågeställningens svar. NEJ. Tredje frågeställningens svar. NEJ NEJ NEJ!!!
När jag kom ut från Landvetters tull så var det otroligt många som väntade på en mycket saknad person... Men inte mig. Så jag satte mig på golvet och vägrade lämna flygplatsen om jag inte fick se någon välkomstceremoni. Efter någon timme så sänkte jag mina krav och gick med på att lämna flygplatsen om åtminstone någon kom och mötte upp mig. Tre dagar har gått och jag sitter här på golvet än.
Jag sjunger tyst för mig själv
Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you