www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Hej och vælkommen till Expedition Beitostolen. Som ni kanske vet ær situationen i lægenhet 240 inte hållbar længre. Dær bor bloggens skapare Goonbag och ingen mindre æn den første vise mannen Skæggapan. Den førstnæmnde ær ænda in i sjælen ond medan den sistnæmnde hyllar Jesusbarnet. De sæger att de ær vænner men de førstår man ju att de inte ær. Før att skapa en ænnu mer spænd stæmning i våran show så dyker det i detta avsnittet upp ænnu en deltagare som ska tævla om den åtroværda statyetten "Den gyllene snødrivan".

Snøn lyser vit på taken
i den sista Sovjetstaten.

Jag och min boendekamrat och æven arbetskollega Den første vise mannen (Han med røkelsen) har befunnit oss i sjutton hela dagar nu och trots fallande snø och frostiga minusgrader har annu inte det stora vemodet rullat in.

Beistolen kænns helt all right
trots dess kyliga fahrenheit.

Den første vise mannen

Mycket av min positiva attityd kan jag tacka min væn Den første vise mannen før... Jag orkar inte skriva Den første vise mannen hela tiden och jag har annu inte kommit mig før att fråga om hans riktiga namn... Nog før att vi och arbetar ihop men riktigt så personlig vill jag inte bli med en gammal kamelridande fakir från den heliga Bibeln. Førmodligen heter han Achla Blachla Zalascha någonting men før att gøra det lættare før er læsare så kommer jag från och med nu skriva Skæggapan nær jag syftar på den første vise mannen.
Det jag tankte komma till ær att Skaggapan verkligen ær en væn som stæller upp i vårt och torr och fruset. Lite førvånande kanske så har jag ett vældigt starkt behov av att hacka på andra mænniskor och skæggapan ær som gjord att hacka på. Han hackar næmligen inte tillbaks utan sitter istællet tyst och lyssnar noga på førolæmpningarna och nertryckningarna som haglar ner øver honom. Med andra en, en riktig væn.
Vissa nætter nær den mørka værlden utanfør ter sig allt før hotfull så brukar jag ha svårt att somna. Då går jag upp och in i Skæggapans rum och væcker honom. Efter att jag lættat på tyngden på mina axlar genom att mobba min yrvakna væn på hans sængkant i fem minuter så går jag tillbaks till mitt eget rum och sæng och somnar lætt som en liten lurvig lemur.
Jag vet att Skæggapan verkligen har ett hjærta av guld då han verkligen lyssnar och tar åt sig av mina ord. Hans gråt ær det sista jag hør innan jag somnar på kvællen och hans gråt ær det førsta jag hør nær jag vaknar på morgonen. Fast då kommer gråten oftast inte från hans rum utan istællet från soffan i hallen dær han sitter och fluktar på sin røkelse.
Att han sitter dær vid gryningen och lipar øver mina stændiga hårda ord ær før mig ett problem då jag vill smyga upp och se på Disney Channel på tvn. Men skulle Skæggapan se mig kolla på Disney Channel så hade han ju tappat all respekt før mig!
Jag har førsøkt gå upp tidigare och tidigare før att hinna føre Skæggapan upp och smygse lite tecknat men hittills har jag inte lyckats besegra honom i morgonpigghet. Exempelvis igår var jag uppe vid Fyratiden men the same old story, han satt i tvsoffan och førsøkte krøka bort sin konstanta sorg... Eller så kanske han bara spelar ledsen och i sjælva verket sitter och glor på norska cartoon networks morgonsændningar! HAHAHA! En vuxen man som kollar på Cartoon network! Det ær ju næstan så att min mobbing på tønten ær berættigad!

Vår kost

Om man bortser från att Skæggapan ær på randen till sjælvmord så mår vi två vældigt bra hær uppe. Våran lægenhet ligger i ett hotelkomplex och vi har redan børjat planera den stora støten att stjæla handdukarna hær inne om sex månader då vi flyttar. Våran kost ær føredømligt mor så du behøver inte oroa dig. Havregrynsgrøt till frukost, Två Gorbys piroger till lunch, nudlar och tomatpure till middag och till kvællen brukar vi trycka i oss varsin lågprisbarkis.
Denna meny hade varit ultimat før vårat vælbefinnande och det inte vore før att fvi varje kvæll lægger horder med øl på den. Vi vet båda två, ja skæggapan ær ju trots en vis man att alkohol ær farligt før kroppen och att den ska drickas i måttliga proportioner. Men efter att vi smugglat in all øl hær i Norge har vi blivit vældigt nerviga øver att tullverket ær oss på spåren och den enda utvægen før vår paranoia ær att gøra oss av med smuggelgodset. Dærfør dricker vi mer æn vi kanske borde. Fast då ær det ju bra att vi ær varandras kontaktpersoner så vi slipper få så dyra telefonrækningar... I och før sig så har føretaget från helvetet Hi3g hærdat mig inom den typen av smærta.
Hur som helst har det blivit en hel 33 cl ølburk om dagen sen vi kommit upp. Dont give up on me mama! Det ær lika bra att lægga korten på bordet. Vissa kvællar har vi festat till med två øl. Fast ær det fest så får man ju supa till lite! BRUDAR OCH HÅNGEL liksom!

Utekvæll på Bergo hotel

Iførrgår var jag och Skæggapan ute på krogen hær i Beitostolen før att få till lite mer verklighetsbaserat BRUDAR OCH HÅNGEL æn det som visas i slutscenen i Super Mario bros 3 då Prinsesan slætar av vår mustaschprydde væn. Lite førvånande så var det faktiskt rætt livat på krogen vi kom in på. Det var længskidakningstævling och lækarkonferans i Beitostoeln helgen till æra så vi var i fint sællskap.
Pløtsligt satte sig en het 32åring vid vårat bord och jag insåg att endast elefantraggningsmuskedundret skulle kunna fælla denna gammelnoshørning. Så jag spillde ut hela min øl øver hela hennes knæ. Det ær ju allmænt kænt att kvinnor i nærheten av klimakteriet ær ælskar førnedring. Mycket riktigt tog damen det sådær ålderdomligt coollugnt och utdelade inte ens en ørfil. Pløtsligt døk en lækare ner vi vårat bord och børjade jaga samma villebråd som jag. Han kørde den klassiska tuffhetstaktiken och børjade elda upp sitt brøsthår med en zippotændare. Nær han æven var på væg att flambera sitt pubishår så insåg jag att jag tvungen att ta till handling om inte slaget om kvinnans hjærta skulle vara førlorat. Så jag spillde ut ænnu en øl øver henne och denna gången lyckades jag æven krossa glaset så hon sig och børjade storbløda. Efter det svepte jag henne och hennes vænninas drinkar och tyckte då det var dags att avrunda och sjøng ut

"Ska vi gå hem till dig? Eller heeem till mig? Eller var och en heeem till sitt?"

32åringen valde næstan oførskæmt snabbt alternativ 3.

Radio Norge

Kanske var det mitt svenska låtval som fick jentan att vænda helt om? Men jag har ju uppfattat det som så att norrmænnen ælskar svensk musik. Nær jag och Skæggapan døk upp hær på skiduthyrningen var allt nermonterat så vi fick helt enkelt montera upp allt igen och det gjorde vi till tonerna från Radio Norge P4. På denna radiokanal hade en fjærdedel av låtarna som spelades svensk text, næsta fjærdel av låtarna hade engelsk text men var gjorda av svenska artister, en fjærdedel av all musiktid gick till att lira "Aha - take on me" och en den sista fjærdedelen gick till att lira den norska klassikern "Di Derre - Jenter som kommer og jenter som går".
Æven om det tydligt framgår att Norge vill vara Sverige så ær det inte dagens Sverige de vill vara. Nej nej. Det ær fortfarande det gamla goda tidiga svenska 1990talet som gæller øver den norska etern med daglig spelning av "Øppna din dørr" och "Jag har himlen runt hørnet". Trots den inte allt før fucking hardcoretuffa musiken så måste jag skriva att radio Norge P4 nog ær den mest fucking hardcoretuffa radiokanalen jag hørt med tanke på radiopratet mellan låtarna. Det diskuteras homofili, prostitution, rasism, barnaga før fulla muggar! Personligen førespråkar jag ju allt det dær, gærna i en salig blandning vid ett och samma tillfælle, så å jag lyssnar med idel øra på diskussionerna. En lyssnare ringde upp kanalen och tanken var væl att han skulle framføra sin åsikter om prostitution. Istællet kom lyssnaren snabbt in på hur mycket skatt muslimer egentligen betalar. Programledaren førsøkte styra tillbaks æmnet och undrade om lyssnaren inte fann några moraliska eller etiska problem med prostitution. Læsaren funderade några sekunder och yttrade till slut "naee..."

En lettisk byggarbetare

Nu har jag och skæggapan dock fått stænga av våran radio då uppmonteringen ær så gott som færdig. Alla skidor, pjæxor, stavar, snowboards, snowblades och hjælmar ær ute dær de ska vara. Systemnætverket ær uppe och fungerar och butiken kunde till och med vara øppen nu i helgen. Vi upptæckte dock en mindre tabbe någon timme efter att vi øppnat butiken. Vi hade glømt att bygga en montera upp en dørr in i butiken... Alltid ær det faan något.
Det blev lite pinsamt nær vi fick ringa upp våran chef och berætta om missødet. Han læt inte alls arg men dæremot lite førbryllad nær jag skamset berættade att sjælva ingången i skiduthyrningen inte existerar. Han føreslag att vi kanske kunde anvænda utgången som ingång. Jag førsøkte førklara att det står "utgang" på utgångsdørren och att den dærfør omøjligen kan anvændas som ingång. Min chef hade en annan uppfattning och han har ju sista ordet så.
Førhoppningsvis skickar våran chef øver sin privata lettiska snickare så kanske han kan hjælpa oss att bygga en dørr.
Den lettiska snickaren ær vældigt effektiv och lættinstruerad så det ær bara att sæga "Build door" och POFF så har vi en utgång inom några timmar. Nær våran chef tog med honom førra gången så sa han till letten "Build wall" och utan några frågor så børjade letten att snickra i rasande fart... Och nu nær jag ser mig om hær i lokalen så ser jag att det mycket riktigt står lite væggar hær och var.
Ja han var trevlig snickaren æven om han inte sa allt før mycket. Fast då och då hørde man han hojta "no problem" i mellan hammarslag och sågningar från platsen dær han reste sina væggar. En gång tog han mod till sig och gick fram till mig och Skæggapan och halvskrek "Why you move to Norway?! You run away from your parents?! YOU WANT TO BE FREE?!. Vi visste inte riktigt vad vi skulle svara... Så vi svarade inte.

Piller

Sæsongen har inte riktigt dragit igång en så vår arbetsplats kommer stå stængd fram till helgen. Det kænns rætt skønt att vila men samtidigt inte alls skønt att inte tjæna pengar. Ekonomin krisar sig lite vilket kanske ni kan læsa av från vilken typ av kost vi håller oss till. Førmodligen skulle vi klara av hyra och nudlar fram till løningen om det inte vore før en annan drog æn alkohol. Piller. Smurfpastiller. De sæljs nere på spar och jag och Skæggapan ær uppe i tre paket om dagen som vi knaprar i oss. 50 øre per pastill blir det. Dock har vi lyckats dra upp den fallande pengakurvan med smurftabletter som endast kostar 30 øre per pastill. Fast de ær mindre! 

På dagens smurftablettasks baksida fick vi idag kokett-smurf. Ordet betyder enligt wikipedia:

En kokett är en person, i synnerhet en kvinna, som genom ett utstuderat erotiskt eggande uppträdande och elegant, raffinerad klädsel strävar efter att bli uppmärksammad, beundrad och att behaga (i synnerhet personer av motsatt kön).

Jag minns inga sånna smurfar från min barndom. Det var mest skidsmurf eller flygarsmurf som gællde.

Dagens læsarfrågor:

Finns det fakirer utan skægg?
Vad betyder ordet fakir?
Vad betyder ordet fattig?

Svarskuverten ska vara inskickade innan årskiftet och vara mærkta med ordet "Fakir".

Ja nu är jag kanske aningen sen med denna gratulation då det var flera dagar sedan min homie Barack (Eller "Ol´Black O" som vi på gatan kalla honom) vann. Aftonbladet har till exempel slutat rapportera nu och det är ju ett tydligt tecken på att det är gammalt nyhetsstoff som ingen längre behöver intressera sig över. Nej aftonhoran har ju helt rätt i att vi varken behöver intressera eller oroa oss... De som däremot kanske bör rusta upp sina skyddsrum är den amerikanska vita befolkningen då de varit dumma nog att rösta fram en president som tillhör ett folk de vita amerikanerna förtryckt i mången långa år... Har exempelvis Tyskland röstat fram en hämndlysten ortodox jude sedan 30talet? NEJ JUST DET! Och varför? Jo för att tyskarna inte är har samma lust att dö som amerikanerna... och lite för att de inte fick rösta sen 30talet då Hitler,Stalin, Chrusjtjov, Brezjnev eller någon annan nysning inte gillade nymoderniteter som allmänna val och efter det har det varit Helmet, Gerard och Angela för hela slanten. Min poäng är att Obama planerar att ge igen på förtryckarna och det med all rätt.

Jag tog mig friheten att översätta hans första offentliga tal som president till den amerikanska befolkningen.

Mina kära amerikaner. Vem är det som har greppat stora oxpiskan nu då? HAH?!  Nu är det betalatillbakatid för alla jävla år av slaveri och segregation! March pancake ut på bomullfälten och gör rätt för er era vitingar! Det gäller George, George senior och min egen vicepresident Joe Biden också, ingen mannamån, lika för alla... Och fort ska det gå i bomullsleden eller så får ni smaka sydstatshagel från old Betty. Nu ska jag äta blodig biffmiddag med familjen. Gud välsigne Amerika.

Samtidigt som detta inslaget sändes satt Buck i sin hemstat Georgia och gungade i sin gungstol och puffade på sin pipa. Plötsligt får han syn på något på tomten och ropar  till sin fru på klassisk sydstatsdialekt "There is another whitie in the yard Molly, Release the hounds and bring out my gun!". Ett högt pang ekar ut över herrgården och Buck ropar från mörkret "Damnit i missed the son of a gun! Wait, there is another one!" Ännu ett pang ekar ut över herrgården. "Just a scratch i guess but it sure gonna make the white bastard suffer!".

Detta är alltså ett Amerika igår och imorgon.

Idag är det dock fortfarande Norge här där på denna plats där jag just insett att mina barn, om jag får några ska bli bundna framför filmen "Horton hears a who" som ska loopas framför deras oskuldsfulla ögon i veckor. Det är nämligen en riktigt bra barnfilm. Mina barn förtjänar bara det bästa.

Jag är något nervös i denna nygamla ort. Har befunnit mig i Beitostolen i två dygn nu och var jag än är går så känner jag blickar mot mig. Denna skidorts invånare glömmer kanske inte en sådan tillbakadragen person som jag. Ja ni som känner mig vet ju att jag aldrig skulle göra något väsen av mig eller bli portad från någon krog i Norska fjällen... Och även om jag nu skulle gjort något väsen av mig eller bli portad från någon krog så kan de väl inte komma ihåg det efter två år... Speciellt med tanke på att jag bara var här upp i två och en halv månad... Eller så kan de komma ihåg mig och då bör jag inte gå ut när det är mörkt.

Kvällen innan resan upp till Norge var trevlig och ölen stod som spön i backen. Jag fick säkert i mig tre öl under hela kvällen och ändå höll jag mig måttligt nykter. Det var bekantskap med nya vänner och gamla vänner och fulla vänner och fiender hela kvällen. Tillsammans med mina gamla vänner lyckades vi eliminera mina fiender i mina fulla vänners lägenhet och sen var det hög tid att lämna lägenheten med mina nya vänner. Mina fulla vänners bakfylleångest med mina döda fiender i deras badkar vill jag inte ens tänka på.

På vägen hemåt som gick över hela socknen så blev trycket på mina nedre regioner allt för stort och bad om att bilen skulle stanna så jag kunde få pissa. När det är gjort vid en ren busshållplats så upptäcker jag att en av vännerna i bilen också passade på att tömma sig på gift genom att frontalspy vid samma tillfälle. Jag blev ärligt talat djupt imponerad över hur skickligt han kontrollerar sina kräkreflexer då han glatt konverserade som vem som helst både innan och efter sitt ukast. Heder broder som jag inte får nämna vid namn (Det var GLENN!)

Nästa morgon var jag lite yrvaket bakfullt borta när jag blev uppkörd ur min säng. Jag luffsar fram till kylskåpet och får fram lite blåbärssoppa som jag mest stirrar på och innan jag vet ordet av befinner mig en fullpackad bil. Jag kommer plötsligt på att jag inte alls är på väg för att köpa huvudvärkstablettet för att sedan åka hem igen utan istället ska till Norge och inte komma hem på sex månader. Då kommer jag även på att jag inte sa hej då till mina föräldrar. Får lite bakfylleånget över det men sen somnar jag och den var borta.

Hela vägen upp är som i dimmor också. Tydligen var vi på väg att bli igenomsökta av den norska tullen som då hade funnit 10 lock öl och då gett oss 1000tal i böter men när de såg den sjusovande tolvåringen snusandes i baksätet så släppte de alla misstankar om att vi skulle ha ont uppsåt. Föresten kanske jag inte ska blogga allt för friskt om detta då den norska motsvarigheten till FRA sen länge har järnhård koll på denna bloggen och kommer beorda en razzia på våran stackars lägenhet. Om de plockar ölen gör inte så mycket men jag vill inte att de ska läsa min privata diktsamligen. De vore så skämmigt eftersom de flesta dikterna faktiskt handlar om min hund... Det vill jag inte att någon ska få veta.

Lägenheten är stor och elen ingår i hyran så elen står på max och dörren till verandan är öppen. Varför? För att möjligheten att skicka skyhög elnota till intet ont anande värd finns där. I och för sig så tjänar ju någon elbolagen på det här och deras lycka tar ju liksom udden ur min värds olycka... och min skadelycka. Aja det är inte så kallt ute i vilket fall. Minusgraderna igår gjorde att snömaskinerna stod på för fullt medan dagens temperatur låg över nollsträcket och smälte bort snön.

Med mig till Norge har jag föresten en av de tre  vise männen. Han sitter med sitt långa skägg och lakan här bredvid mig och luktar på sin myrra. Jag tänker sätta honom i arbete på skiduthyrningen men jag vet inte om hans arabiska kommer stå så bra mot de norska kundernas språkkunskaper. Tur då att de flesta kunderna faktiskt är danskar och danska och arabiska är ju mer läten än språk bägge två så de får skälla och morra sig fram till förståelse sinsemellan.

Precis som det ska vara.