www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Sa var det dags for den sista rapporten fran Australien. I betyg far kontinenten noll kangurur av 5 mojliga da jag inte sett roken av en endaste kanguru under min vistelse har. Jag trodde de skulle hoppa omkring redan inne pa Sydneys flygplats men ack besvikelse inom kanguruskadning ar det enda jag fatt genomleva.
Nu har jag en svag kansla av att detta inlagget kommer sparka hart mot landet jag besokt vilket egentligen inte ar riktigt meningen. Jag har ju haft skitroligt har och allting men hur mycket jag an klurar sa kan jag inte komma pa fler an tre riktiga hojdpunkter har. De tre utvalda hojdpunkterna ar Sanden i Whitehaven, Lugnet i Sandy nationalpark och stjarnhimmelen i Byron bay (eller ja i rymden).
Forutom detta sa ar val allt jag kan saga "trevlig befolkning och vacker natur". Men den frasen ar ju precis den man uttalar nar man vill slata over hur oerhort ospeciellt landet man besokt visade sig vara for att fortfarande imponera pa grannen. Men vad innebar det vaga uttrycken "speciellt" och "ospeciellt" nar det handlar om lander egentligen? For mig innebar det eldsprutande drakar och upp och nervanda hus.

Vad innebar speciellt for dig?
Skriv ner dina tankar och kommentera dom i bloggen sa har du chansen att vinna mina nergangna thongs*
Lycka till!

(*= Inte trosor utan sandaler, ledsen att gora er besvikna)

Nej men med speciellt sa gar jag val lite i tankarna om vad for kansla och atmosvar man far av nya platser. Ju mer egen kultur och historia platsen har att bjuda pa desto speciellare blir den kanske? Vad vet jag. For mig kanns de delar av Australien jag besokt som de delar av USA jag besokt. Allting ar stilrent och frascht. Ingenting sticker utanfor ramen. Dessa egenskaper gor sa att stader som Sydney och Surfers paradise inte har nagon egen kansla alls. Kansla ar ju aven det ett jakligt luddigt uttryck men jag tror det ar som en blandning av minnen och intryck som fastnar ordentligt.

USA och Australien ar hur som helst valdigt lika. De saknar kultur. De ar extremt kommersiellt inriktade. Staderna ar uppbyggda pa samma sett och folket ar valdigt hjalpsamt. Vad som ar negativt har vet jag inte men om nagot ar det sa ar det ju naturligtvis det faktum att landerna inte har nagon kultur att prata om. I Australien finns det sanningsenligt endast tva byggnader att titta narmare pa. Operahuset och Harbourbridge.
Jag ar inte galen i kultur heller men det hade varit kul att kanske se nagon mansklig skapelse sticka ut ur mangden pa det platser jag besokte. Moder natur fixar ju forvisso alltid mer storslagna prylar och hon var frikostig vid Australiens ostkust.
Vissa skillnader fran USA finns det dock och de storsta finns i befolkningens medvetande. Australienserna ar ett korrekt halsosamt och laglydigt folk. Dessa tre ord far mig att darra av skrack men jag antar att de kan ha positiva effekter pa ett helt land. Du stoter pa 20 ganger fler joggare an overviktiga och hela mejeriproduktsavdelningen pa snabbkopen ar proppade med halsoyoghurt, halsofil och annat otyg! 99 procent fatfree! Men ge er! Vill du har magrare gradde an 40 procent fett drick mjolk! Vill du ha magrare mjolk an 5 procent fett drick vatten!
Den fettfria yoghurten verkar dock gora folket lugnt och fridfullt men vilka grupperingar det verkar vara trots detta. Asiaterna som endast jag sett i Sydneyomradet ser du aldrig ga i narheten av en med europeiskt utseende och vise versa. De handlar pa olika platser och bor i olika omraden och intrycket ar att de trivs bast sa. Segregering kanske ar nagot politikerna medvetet satsar pa har ocksa?

Sist och minst vill jag saga att mynten i Australien ar jattestora!

The Whitsundays blev min sista tur innan atervandon till Sydney. Vad ar da Whitsunday? Jo! Det ar en ogrupp precis i utkanterna av det stora barriarrevet och den bestar av 74 bergiga oar. For att ta sig ut till dessa oar kravs det en bat... Det hade vi. En segelkatamaran vid namn Pride of Airlie blue. Det hela borjade vid

Dag 1

Nar man reser upp for kusten stoter man hela tiden pa folk man traffat forut eftersom manga tar samma rutt. Denna dagen gick jag pa en tysk tjej jag campat med i Noosa och gatt pa i Hervey bay. Vi tog en fika och jag traffade hennes tyska vanner som skulle med samma bat som jag.
Tillsammans med de tyska svinen gick jag till briefingmotet dar vi fick varsin snorkel (vilket inte ar en tysk orfil) innan gruppen pa kanske 60 personer gick ner till hamnen och bordade de tva batarna som lag dar. Den andra baten hette pride of Airlie white och sag ner pa de andra batarna.
Efter stilla segling i solnedgangen nadde vi efter nagra timmar on South Molle island dar vi skulle ata var mat och sova varan somn. Vi bodde i sma hyddor i narheten av stranden och just min hydda var packad med hollandare. De var helt dumma i huvudet. Det finns val egentligen inte sa mycket att tillagga i det arendet forutom att den dummaste av de allihop var slatrakad, hade kepsen bak och fram, bar ett silverarmband och var en allergiker. Inte ens den mest toleranta och fordomsfria person skulle kunna undvika att tycka illa om honom endast beroende pa hans utseende. Han fick en allergisk attack av maten foresten och kampade for sitt liv enligt hans vanner. Det var kul. Fast han dog inte for han var med pa baten nasta dag pa gott humor.

Maten som serverades den forsta kvallen? Jo det var kyckling, pasta och potatissallad. Var maten serverades? Jo pa puben. Var puben lag? Jo vid stranden och kanske 30 meter ifran hyddorna dar vi sov.
Det som var lite oturligt for mig var att puben aven serverade alkohol. Alkohol som besattningen satte i omlopp via alkholintagstavlingar. Ni behover dock inte oroa er. Inga bogfasoner denna gangen.
Efter tavlingarna satte jag mig ner och socialiserade med tyskarna jag mott i Airlie beach tidigare pa dagen. For att hedra den tyska befolkningen och mina nya vanner stallde jag mig upp och sjong den tyska nationalsangen. Det visade sig tyvarr att nationalsangen jag sjong inte alls var sa popular i Tyskland langre. En tysk blev helt blek, en skrattade, en sag argt pa mig och den sista la handen pa hjartat och sjong med i djupaste stolthet. "Deutschland, Deutschland über alles" ekade ut over ogruppen.

Dag 2

Vaknade lite smatt skakig och gick ner till puben for chokladflingfrukost. Dar diskuterade jag och nagra brittiska flickor det brannande amnet rostade brod. En tos la in denna frasen i debatten "At my work we got at issues with the toasts" utan att ga djupare in pa saken.
Pa baten vaknade min bakfylla till liv av gungandet och jag fick ligga pa rygg pa kabingolvet och andas in och ut i takt till vagorna for att inte fontanspy.
Efter nagra timmars ryggliggande och batfard var vi framme vid dagens forsta stopp. White haven beach. Dar gick jag pa den tyska tjejen jag gick pa i Airlie beach och Hervey bay och Noosa. Efter att rakat kalla henne Hitler sa forsvann hon igen.
White haven beachs sand var kritvit och finkornig som damm. Mitt livs basta fotsteg tog jag dar med underlag lenare an silke och sammet. Forutom sandkvaliten sa var stranden speciell pa sa vis att den strackte sig sakert en kilometer i fran sjalva on i tufftuffa monster.
Sista batstoppet for dagen blev vid ett rev dar vi skulle fa snorkla. Det ar inte det att jag ar ovan vid snorkling. Det ar det att jag aldrig nagonsin gjort det forut. Sen att det visade sig att jag var naturligt dalig pa det ar en annan sak. Jag dok i fran baten och simmade i vag till revet dar de andra snorklade runt for fullt.
Biten fran baten till revet gjorde en simmare som mig andfadd. Vila genom att stalla mig pa botten var inte tillatet enligt australiensisk lag da man kunde trampa Nemo i nacken. Sa ganska trott och i behov av mycket syre borjade jag andas i snorkelroret och la huvudet under ytan. Djupa hyperventilerande andetag uppskattades icke av plastroret sa *trumvirvel* hade jag svalt saltvatten i lungorna. Detta var sadar behagligt bara och nu simmade paniken narmare. Som tur var plockades jag upp ur havet innan jag borjade anvanda mina snorklande kollegor som manskliga flytdynor.
Under farden tillbaks till South Molle island fick jag sitta i fosterstallning och huttrandes torka min saltade nasa sa dar var fjarde sekund. Men omgivningen den var ju fin!

Dag 3

Den sista dagen blev det bara ett stopp bland oarna. For snorkling. Men sa att saga lansman ar den som tappar sugen sa jag vek ett vack och tog grisen i stjarten och forsokte snorkla igen. Denna gangen fick jag en flytdyna och en nodraket som extra uttrustning.
Aven om jag hyperventilerade varre an en St Bernhards hund genom roret sa lyckades jag stanna kvar under ytan och snorkla runt denna gangen. Fargglada fiskar och korall var en tufftuff upplevelse.
Nu var det bara segelfarden tillbaks till Airlie beach kvar. Det guppade lite upp och ner pa grund av sjogangen. Ingen blev sjosjuk forutom varan kapten. Han hangde over relingen gron som en gurka och pumpade ut flera liter galla och ylade fram att han aldrig mer skulle satta sina fotter pa en bat. Man skulle ju kunna tanka sig att en gammal sjobjorn som honom skulle vara van vid sa lugn sjogang... Nej vanta nu. Jag blandar ihop det. Jo just det. Tre tjejer fran England var det som var sjosjuka och spydde. Kaptenen madde finfint.
Nej jag blandar ihop det igen. Jag var den sjosjuka och fick aterigen spendera nagra timmar pa kabinens golv. Men omgivningen den var ju fin!

Airlie beach ar en liten sot turistort som ligger lite i halvslummer for tillfallet men formodligen ar uppe och dansar pa borden under hogsasong. Stranden i fraga ar den minsta jag skadat i Australien om man inte raknar dyngbankerna i Noosatrasken.
Jag gillar Airlie beach men det finns inte direkt tusentals saker att gora. En trevlig aktivitet ar dock att sitta vid stranden och beskada kamelerna som en jeppe salde turer med. Till min besvikelse ramlade ingen av de skrackslagna femaringarna som red med ner fran pucklarna. Morbid? Jag? Nej da. Barnen hade ju hjalm.
En annan bra sak med orten ar att Subway har veckodaysmenyer. Fyra dollar for en halv baguett proppad med gronsaker ar i sarklass den basta snabbmatsdealen du kan fa har nere... Eller ja i och for sig saljer Grossy George roadkillhotdog pa en bakgata i Sidney for bara 50 cent.
Allt i Airlie beach hade varit toppen om Koala skott sig. Koala ar en hostelkedja i Australien och varje gang jag checkat in dar har det slutat med att jag bytt hostel till nasta natt. Sa fla Koala. Utrota Koala. Bidra inte med pengar till Koala.
Varan reseagentur hade lovat oss tak over huvudet for 17 dollar i Airlie beach. Nar vi ringde Koala och bekraftade vara bokningar fragade vi sarskilt om priset och da var det riktigt och ratt. Nar vi slutligen kom dit trissade managern upp priset med 10 dollar. Vi fick inte ens protestera. Det var emot hostelets regler.
Jag klurade pa att tutta eld pa hostelet som hamnd eller lugna mig. Fornuftet fick tala. Sa jag forsokte tutta pa. Genom att laga mat med deras gasspis. Det kan flamma till ratt rejalt nar man ar ovan vid gasspisar. Det gjorde det och det ar jag. Lite spaghetti, lite lok och tomatsas och ett bortsprangt kok senare sa var jag och Koala kvitt.

Bland backpackers brukar det det sagas att det finns tva masten pa Australiens ostkust. Fraser Island och the Whitsundays. Detta ar fel. Fraser Island ar definitivt inget maste oavsett hur manga varldsarvlistor den finns med pa.
Om Whitsundays ar ett maste vet jag inte men jag hoppas fa reda pa det da det ar nasta destination. Nagot sager mig att det inte heller ar ett maste, lika lite som det ar ett maste att over huvudtaget lamna Sydneys flygplats om man nu av nagon konstig anledning trivs dar.
Men Fraser island handlade det visst om. Fraser island ar en helhaftig plats och absolut sevard. Men inte for priset jag och de flesta betalar. Great sandy nationalparkcamping i Noosa kostar mindre an halften av Fraser islands pris om den inte ges bort gratis och det ar 10 ganger vackrare dar.
Men for att sluta hacka pa den stackars sandon sa tankte jag redovisa dagarna lite kvickt.

Kvallen innan

Gruppen som ska jeepa och campa runt pa on traffades for en genomgang pa hostelet. Handledaren babblade i en timme. Nar hans dingovarningar till slut ebbade ut och vi trodde den tuffa delen av campingtrippen var over sa satte han pa en dvdfilm dar allt han sagt upprepades. Eller i och for sig forklarade han inte att vi inte skulle sova pa vagarna men det gjorde filmen sa bra sjalv.
I min grupp fanns tre tyskar, tre fransman, en amerikan och sa min brittiska van jag stoter pa lite har och var langst med kusten. Fransmannen var sina vanor trogna. "öööööHelloööööö How areööö you? ööööö Fraser Islandööööö will beööööö ööö ööö nice? oui? Det finns inget roligare an att reta fransmannen och deras ööööösprak.

Dag 1

Upp tidigt for att till vara fasor upptacka att varan jeep ar rosa! Rosa ar ju en tjejfarg. Hur har arrangorerna tankt sig att vi ska kunna manligt offroadtuffa oss i lervalling pa gransen till att valta i en tjejfargad jeep? Det ar som om Rambo skulle ta pa sig rosa lappstift istallet for ett rott band runt huvudet nar det vankas krig och pangpang.
Efter att jag manligt tjurat over fargen sa akte vi och handlade alkohol och mat for att sedan kora ombord farjan nagra kilometer utanfor Hervey bay.
Val framme vid Fraser island sa tuffade vi oss ut pa de sandiga vagarna. Fraser islands mark bestar i princip bara av sand och det ar val det som ska gora on sa sabla speciell. Det var en ratt behaglig aktur trots att vi satt ratt tight, 9 personer i en liten jeep.
Av nagon anledning ansag inte vara arrangorer att takforrad pa deras jeepar var nagot att satsa pa. De gjorde de sju andra jeeputhyrarna som hyrt ut de sju jeeparna som glassade forbi med packat takforrad och stora frascha utrymmen i sjalva jeppen. Vi forsokte ge dom fingret men det var lite svart att rora sig bland alla olburkar, sovsackar, ketchupflaskor och nudelpaket som var i omlopp i vara knan.
Vi korsade on och korde sen norrut langst med den ostra kusten. Forsta stoppet var lake Wabby som man fick korsa en oken av sand till fots for att komma till. Efter lake Wabby fortsatte vi norrut och da borjade tidvattnet bli lite problematiskt da vi inte under nagra omstandigheter fick kora med jeepen i saltvatten.
Efter nagra lugna sansade diskussioner med svordomar och fastkorningar i den mjuka sanden sa slog vi lager precis ovanfor stranden. Sanden och stranden... DET RIMMADE! otroligt!
Att dingosar inte ar nagra keldjur och att man skall absolut inte ska klappa dom hade jag lart mig av handledaren och informationsfilmen. Jag sag inga dingosar vad det nu ar. Det later som en fagel. Men daremot manga konstigt fargade losdrivande magra hundar. Dom forsokte jag klappa forstass. Da hogg dom efter mig. Jag sa "fy dig" men de verkade inte forsta alls.

Dag 2

Efter min torrftiga fattigmansfrukost beronde pa visakortet sa packade vi ner lagret och packade sen in lagret i var rosa jeep. Sa dar tidigt pa morgonen tankte visst inte tyskarna klart och lat en fransman kora jeepen. Just denna fransman var formdodligen beslaktad med den franska fartdaren jag motte pa Koh Chang i Thailand eller ja i och for sig ar val alla fransman beslaktade med varandra.
Efter att hoppat upp och ner med alla vara losa varor i jeepen nagra ganger da fransmannen ansag att inbromsningar var overskattat sa nadde vi Indian head. Indian head var en hog klippa mot stilla havet dar man i bland kunde se hajar, valar och delfiner hade jag hort. Jag sag en sillrumpa men det var allt. Vi trottnade och korde tillbaks jeepen igen och satte ater igen upp varat lager ovanfor stranden.
Efter nagra ol dar tankte jag presentera min teori om att det endast finns tva manniskotyper i vastvarlden. Detta var ett djarvt forsok att muntra upp den ratt tysta och stela campinggrupp jag hamnat i.
Teorin bygger pa man antingen ar en person som kan bete sig eller en person som inte kan bete sig. Teorin kommer forklaras narmare i en kommande bloggrapport. Notera dock att det ar en hogst oserios och skamtsam indelning och inget man ska ta bokstavligt. Detta forsokte jag aven gora klart for min grupp.
En tysk tyckte inte det var roligt och tog det bokstavligt och blev arg. Han hotade med att ta over Europa igen och att jag skulle fa inviga de nya koncentrationslagren... Om stamningen var stel innan sa kan nu ju tanka er hur den blev nu. Jag funderade starkt pa att grava ner mig i sanden for att slippa den pinsamma situationen med en tyst grupp och en dramatisk tysk. Jag avlagsnade mig fran sallskapet och spenderade kvallen med att forsoka lara de arga hundarna "sitt snallt".

Dag 3

Efter nagra schackpartin i soluppgangen over stilla havet var det ater dags att ge oss av. Sista stoppet var Lake McKenzie. Efter en stunds jeeptur i vegetationen sa nadde vi sjon som skulle vara sa ren att vattnet gick att dricka. Jo visst gick vattnet att dricka men sen spydde man ju blod ocksa. Trots det sa var Lake McKenzie en riktigt haftig plats och nar man simmade runt dar sa kunde man tydligt se sina fotter och botten under sig trots att det var kanske 5 meter dit ner. Till botten alltsa... Detta var ju sa klart en haftig upplevelse for en person som ar van att bada i Bohuslans sumptrask med blodiglar som naturtval.
Efter nagra timmar vid sjon sa akte vi vidare till farjan. 40 minuters farjefard och vi var aterigen framme vid fastlandet och Hervey bay. Vid hostelet inspekterades varan hydra jeep noga av en pedantiskt mekaniker. Vi fick ga med en varning.

(Inlagget under ar ocksa nytt)

Har ni nagon gang fragat er hur de fattiga barnen i Afrika klarar sig utan kreditkort? Det hade inte jag foran mitt visakorts magnetremsa la av. Forst nu kan jag alltsa satta mig in i de afrikanska barnens situation.
For att stodja dessa barn kan man satta in pengar pa postgironummer - 4214 137 137. Eftersom jag inte heller har nagot fungerande visakort kommer en stor del av insamlingspengarna ga till mig personligen. Det sega ar att jag anda inte kan ta ut pengarna eftersom jag inte har ett fungerande javla visakort.
Det var nar jag skulle hosta upp pengar till hostelet har i Hervey bay som kortet sa upp sig. Istallet for att kasta ut mig som ett visst hostel i Sydney skulle gjort sa lanade de mig pengar, gav mig en telefon att ringa min svenska bank med och siste men inte minst sa blev jag bjuden pa mexikansk buffe av dom.
Efter kontakt med min bank, visa international och min far sa verkar allt losa sig innan det ens hunnit bli ett problem. Visa internationals nummer fick jag av min bank och tur var val det for hade jag inte varit saker pa telefonnumrets korrekthet hade jag trott jag slagit numret till en telefonsexlinje. En monoton knastrig asiatisk kvinnorost som kraver ditt kreditkortnummer. Det later inte som hypermoderna visa utan snarare den skummaste annonsen man kan finna i Fibban.
Efter hundra bokstaveringar av mitt namn och nagra dagars vantan sa jag snart ha pengar i handen... PENGAR! PENGAR! PENGAR! hahaha! PENGAR! PENGAR! PENGAR!

Hur Hervey bay ar? Jora, det ar en ratt somnig strandstad utan kultur men med manga hotel och hostel.

Sa var tre dagar av camping i vildmarken avslutad. Jag ju har ju alltid varit en alskare av friluftsliv men det har var nagot utover det vanliga... Pa min ara!

Dag 1

Somnig som en liten liten lemur plockades jag upp klockan 07.30 av en urtypsassie med en van. "Gday mate" sa han. Fran mitt sletna hostel akte vanen vidare och fiskade upp mer folk tills vanen var fylld. Efter det akte vi en fard pa 20 minuter fran central Noosa till urtypsaussiens ranch som lag precis utanfor Great sandy nationalpark, nationalparken vi skulle besoka.
Vid ranchen samlade vi ihop talt, triangakok och andra nodvandiga campingattiraljer och darefter tog vi baten over floden Coothaaaba. Ehm... Kartan jag laser sjons namn ifran ar blivit lite sliten av det vilda vildmarkslivet.
Hur som helst var vi djupt inne i Ingenmansland redan nar vi dockade med flodstugan dar vi skiftade fran bat till kanot.
Urtypsaussien sa "seeya mates" och lamnade oss sen at varat ode.
Jag delade kanot med en tysk som till en borjan verkade normal men senare visade sig vara heltokig. Fast han var rolig ocksa sa det var bara trevligt. Forst paddlade vi over en annu en sjo for att sedan ge oss in i flodsystemet. Detta var inte nagon forsranning utan vattnet var filbunkslugnt. Filbunkslugnt vad aven omgivningen, vadret och mitt sjalsliga inre.
Tysken blev forvisso arg nar en tourmotorbat passerade da den forstorda den naturliga kanslan av att vara langt borta i fran civilisationen. Hans uppskattning av naturen gick dock aldrig till overdrift. Exempelvis skallde han ut faglarna morgonen darpa da gick upp tidigare an honom och kvittrade. Han ville hellre sova.
Men om vi gar tillbaks till forsta dagen igen... Eller det behover vi kanske inte. Det hande inte sa mycket mer an att gruppen pa elva personer satte upp sina talt bredvid floden och sedan krokade till.

Dag 2

En dam fixade inte att sova i talt sa hon och hennes stackars sate till pojkvan gav sig av tillbaks till riktiga sangar tidigt pa morgonen. Aven tre kanadensare fick nog och paddlade ivag och sa var vi 11 kvar.

11 sma negerpojkar reste till Rio, en blev ranmordad sen var de bara 10

Efter frukosten rodde vi uppstroms i soluppgangen. Vid vissa omraden var det sa mycket tropiska buskar, palmer och trad att vi lika garna hade kunnat paddla i Kongofloden. Nu har jag inte paddlat i Kongofloden men jag gissar.. Jag gissar.
Andra omraden liknade den svenska fjallvarlden under sommarhalvaret och vissa omraden liknade faktiskt planeten Mars. Nu har jag inte varit pa Mars men jag gissar.. Jag gissar.
Efter en och en halvtimmes paddling kom vi fram till dockningstation 3 dar vi gick 6 kilometer i terrangen innan vi nadde malet, The Sandpatch. Sandpatch innebar en hel massa sand och just denna sandpatch lag pa toppen av ett berg. Det var allt lite haftigt att se. Man skulle kunna tanka sig att Gud tog till flaskan kvallen da han skapade Great sandy nationalpark och skottade upp sand istallet for sno pa toppen av bergen. Sand och sno ar ju faktiskt ratt likt.
Sandpatchfenomenet forklarar hur som helst hur oknarna i Zelda kan ligga sa ruskigt nara de djupa skogarna. Oknarna ar alltsa sandpatchs. Sandomradet var kanske 600 meter i diameter och man sag ut over stilla havet och aven  sjalva nationalparken darifran.
Om det var tyskens lekfullhet eller sexuella frustration eller en kombination av bada som fick honom att bygga en naken kvinnokropp i sanden vet jag inte. Nar han massakrerade kvinnans ansikte och skote blev det lite konstig stamning i resten av campinggruppen.
Ja tysken ar nastan en historia i sig. Efter en dag i naturen borjade han anvanda fuck och bitch i varje mening. Nar han sen mixade dessa ord i sin tyska nadde humorkvaliten oanade hojder. Hade det inte varit for tysken hade jag kanske aldrig lart mig kvaliteforolampningen "Motherbitch" eller att staten "Borderland of Nederland" existerar. Han holl aven en forolasning om sina odlor hemma i Tyskland de 6 kilometerna tillbaks fran sandpatchen.
Kvallen avslutades tidigt efter kortspel pa grund av att all alkohol forbrukades kvallen innan. Hade lite svart att sova da tysken mumlade hotfullt pa tyska i somnen.

Dag 3 (Idag)

Efter ihoppackningen av allt sa paddlade vi tillbaks till flodstugan i tamligen samlad trupp. Tysken ville visa vilken machomachoman han var sa han tog en tvamannakanot sjalv som han paddlade ivag i med galen blick.
Nar vi nadde flodstugan tog vi baten tillbaks till stranden och fran stranden tog vi vanen till ranchen. Nagonstans i dessa vevor forlorade jag mina skor. De hade ett langt hogstadieliv. Ma de vila i frid. Detta innebar alltsa att jag inte langre har nagra skor.

Citerar Cornelis

Jag vaknade i en cell och kastades ut pa stan, var mina skor har tagit vagen ja det vete fan.

Summan av kardemumman skorna till trots sa var noosacampingtrippen en riktig upplevelse. Vacker orord natur, Utbrett djurliv, Stralande fint vader och en riktigt trevlig grupp.
Imorgon aker jag till Harvey bay for mer camping. Denna gangen pa on Fraser Island.

(Notering, inlagget under ar dagsfarskt ocksa)

Sa har jag aterigen lamnat storstadslivet bakom mig for landsbygden och en chans att bli en bohem. Fick vanta en halvtimme pa Brisbanes busstation innan mitt bohemliv var ett faktur. Tyvarr visade det sig att Noosa inte var fullt sa javla (jag skriver javla for jag ar tuff) litet som jag trott utan storre an Byron Bay.
Som bohem har man inte manga vanner och detta var ju bra tydligt nar min polare, ni vet en san dar polare som aldrig sviker, som jag skulle mota upp i Noosa inte motte upp. Jag letade i flera timmar innan jag purket och bohemiskt gick och satte mig pa en irlandsk krog med min enda sanna van som gjorde sitt basta for att trosta mig. Olen.
Olen var dock lite val tystlaten sa jag satte mig med nagra kanadensare och spelade barquiz i stallet. Det var sex lag totalt varav ett lag endast bestod av en lokal aldre herre i cowboyhatt. Han spoade oss rejalt.
Men det var kul anda, i alla fall for vi som drack ol. Tavlingsledaren verkade djupt deprimerad och bartendern stirrade in i en vagg under hela tavlingsforloppet.
Pa tal om tavlingar sa har vissa fragor dykt upp om 'Show 5 gaysexpositions in 15 seconds"tavlingen jag deltog i och for att om inte annat lugna min mor och hennes svaga hjarta kan jag beratta att inga klader togs av och tavlingen utspelade sig pa en vanlig bar och inte en norrlandsk hardhomoklubb.

Denna nya dag startades med att ga och bekrafta min Noosa kanottripp hos Tribal travel resebyra. Dar fick jag snabbt jobb som springpojke och mitt forsta bud var en hog reklamlappar som jag skulle levera till mitt Hostel. Dar ville de verkligen inte veta av nagra reklamlappar. 'Pissoff" skrek de. De sysslar namligen sjalva med reseagentur och da ar det kanske ratt sjalvklart att de inte ville ha reklam for konkurenten pa sitt bord.
Jag gick tillbaks till Tribal travel och lamnade tillbaks lapparna. Min uppdragsgivare sa med besviken rost "You dont ask, you just put them there" nar jag berattade om mitt hostels reaktion.
Aven om jag blev av med jobbet som springpojke sa har jag anda lart mig de australiensiska turistbyraernas omoraliska krig dar intet ont anande mellanhander far ta de storsta smallarna.
Det ar lite som gatuslagsmalen mellan forsamlingarna vid nya allen i Goteborg. Som ni vet kryllar det av olika kyrkor dar och nar kvallen blivit sen sa gar de gudsfruktiga ut pa gatorna med knogjarn och jarnror. Gud star pa samtliga sidor i de blodiga gatuslagen.

Under resten av dagen gick jag runt i en av de manga nationalparker som finns runtom Noosa. Just denna hette kort och gott Noosa nationalpark och lag mot kusten till.
Vagorna exploderade tufft mot klipporna och nagot annat som var tufft och inte sadar vanligt tufft utan riktigt tufft var namnen pa tva av nationalparkens uddar. Hells gates och Devils kitchen. Jag tankte spela lite deathmetal pa mp3:n for att hedra platserna men jag fann inget vettigt i mina mappar. Hardrock haleluja? njee...
Jag ritualslaktade en av alla kalkonerna som spatserade runt pa stigarna istallet. Sjukt sager vissa kanske? Ni skulle bara veta. Ritualslakten ar den den rumsrena delen i ceremonin.
Sa dar lagom seg i benen avslutade jag dagen pa matvaruhuset och kopte upp proviant for de kommande dagarnas camping.

Det som star skriver ovanfor skrevs ner den 10:de men den 10:de fann jag inget internet eftersom internetcafeerna stanger sa sabla tidigt har. Darav blir det tva rapporter samma sag. En fran den10:de och en fran den 13:de. Fattar ni?!

Har fortsatt upp for den australiensiska ostkusten och natt guldkusten och slackerparadiset Surfers paradise. Staden ar forvanande nog en tamligen stor stad som kryllar av skyskrapor, hotel och butiker. Den ar ytterst avlang da den foljer den langa sandstranden som ligger precis inpa stadskarnan. Fran stranden till viken pa motsatta sidan av centrum gissar jag att det ar hogst en kilometer. Med tanke pa att viken har lika avlang karaktar som sjalva staden sa ar surfers paradise alltsa cirka en kilometer bred mellan vast och ost och 2 mil bred mellan nord och syd. Men vad kan man egentligen vanta sig for matt pa en stad med ett sa dumt namn.
Uppenbarligen har slackers grundat Surfers paradise och med tanke pa hur mycket de trivs med att arbeta sa ar det overraskande att de staden lyckats bli sa stor och lyxig som den ar. Hade jag blivit utsatt har utan karta och kompass hade min forsta gissning  varit att jag hamnat i Miami och efter att sedan vandrat runt en stund har jag varit saker pa min sak. Welcome to Miami.
Forvisso har jag aldrig varit i Miami men jag har spelat GTA Vice city och Miamiversionen dar maste ju sjalvfallet stamma i detalj med orginalet. Vilket ar ratt skont for da slipper jag resa dit.
Men ja, nu kanske detta inlagget skall handla om Surfers paradise och inte Miami... Inlagget skall inte heller handla om Kazakstan som nog ocksa ar ett ratt dystert land... For att inte tala om Finland. Undrar till exempel hur manga finnar som i detta nu sitter vid koksbordet och funderar pa att trycka in smorkniven i hjartat och avsluta det hela. For att helt slippa skriva om Lappland gar jag ater igen over till skrivandet om Surfers paradise som da ar dagens tema.

Gardagens kvall spenderades pa stranden och till min nastan vansinnia gladje sa var det gratis Looney Toonsshow dar. Hela ganget var samlat med Bugs, Daffy, Sylvester, Tweedy, Taz och nagra jag inte kunde namnet pa.
Tillsammans framforde de klassiker som Mamma mia, Staying alive och Flashdance. Jag skrattade sa brutalt at komiken i showen att jag ramlade omkull. Liggandes pa stranden rullade jag runt i hysteriska skrattanfall i sakert tio minuter tills jag hade mer sand i kalsonger an utanfor. Vill man veta mer om innehallet i mina kalsonger sa far man maila eller nagot for jag lamnar det amnet nu.
Efter showen skots det fyrverkerier med jamna mellanrum. I ett av dessa jamna mellanrum passade jag och britten pa att ga mot rott och da passade polisen pa att sla pa sirenerna. Vad hande med "If you se da police, warn a brother!". Denna hederskodex ar forvisso kanske mer utspridd i pundarkretsar an den organiserade ga mot rottbrottsligheten.
En polisbil stannade framfor oss och rot ut "Get off the road". Just da slog det om till gron gubbe och en flyktig tanke om att ryta tillbaks pa stilren australiensisk dialekt "You get off the road" forsvann lika fort som den kommit och vi gick av vagen.
Jag ar ledsen min kara familj att ni skulle fa reda pa min kriminella bana pa detta settet. Via min egen blogg. Ja, jag vet att ga mot rott ar inkorsporten till tyngre grejer som att till exempel valsa runt pa motorvagen under rusningstrafik. Men jag tankte bara testa pa, fa kanna hur det kanns att ga mot rott, Bara en gang liksom.
Kanske var det lika bra att polisen plockade mig sa jag blev uppdragen ur trasket tidigt.

Vi slapp atal och gick vidare och stotte pa en aboriginsk gatumusikant med en didgeridoo i hogsta hugg. Han ar formodligen den forsta och sista abbor... aborginie jag nagonsin kommer stota pa. Han lirade vilt pa instrumentet hans folk bidragat med till civilisationen. Han var riktigt duktig. Men inte lat det battre for det.
Mellan latarna holl han stauppshow och det visade sig att han och jag stod pa samma breddgrad i komikens varld da inte ett enda av hans skamt hade nagot som helst sammanhang. Fast det var forvisso kul att han avslutade varje skamt med "you reckon".

Idag har jag gatt runt lite i omradet och testat att surfa. Nar jag gick runt i omradet upptackte jag att de australiska samhallet ar sa glada i kommersen att de inte ens behover luras till att lyssna pa reklam. I Sverige exempelvis ar ju det vanlig att man har en underhallningsuppvisning i form av dansnummer eller sportevenemang for att dolja upp reklam for foretag. Har gar familjerna med glasstrutar och barnvagnar i hogsta hugg och lyssnar pa forsaljare helt frivilligt. En snubbe stod och berattade om vilka otroliga finesser Amore coffea hade och det var sakert 100 manniskor som satt i graset och lyssnade pa hans krangarsnack.

Surfningen gick inte bra. Ingen orkade boka upp sig for lektioner sa jag fick hyra en brade och testa pa helt sjalv. Det har fixar jag tanke jag och det gjorde jag inte. Helt morbultad, forfrusen och med lugnorna till bredden fyllda med saltvatten fick jag ge upp forsoken. Jag lyckades faktiskt sta upp pa braden... Fast under vattnet at fel hall sa det kanske inte raknas. Buhu.

Ja efter nagra dagar har i Byron bay har jag antligen borjat uppskatta Australien ordentligt. Varmen, stranderna, en vild wallaby, solnedgangarna klockan kvart over fyra, regnskogarna och mitt forsta dopp i Stilla havet ar med och paverkar detta intrycket.
Dock gor knappast stilla havet skal for sitt namn. Stilla innebar for mig en kvardammslugn ocean med stilla guppningar mot stranden. Vagorna ar valdigt langt i fran det scenariot och de har upprepade ganger fatt mig att spontanpanikskrika "The Tsunami is coming! SAVE YOURSELF!". Men med min knaggliga engelska sa tror strandsittarna endast att jag forsoker gurgla upp saltvatten jag rakat svalja.
Ja vagorna har ar de storsta jag sett och vad passade inte battre till gardagens svenska nationaldag an att vara sadar ubersvensk och joddla fram "Vagooorna gungar mig" med Uno Sveningson ogonblicket innan vagooorna drankte mig.
Att det var svenska nationaldagen fick jag reda pa da en hog svenskar pa hostelet sytt upp blagula klader med texterna "Sverige" och "Sug min kuk!" pa till sig sjalva. Sicka lustigkurrar.
Ja svenskarna ar de resenarer som ger i sarklass samst intryck aven om man nan nan gang (sadar en gang pa hundra) kan stota pa en vettig svensk flashbackare pa Khao san road.
Svenskar har lag humor, dalig talformaga och ar allmant usla pa att anpassa sig efter andra kulturer och manniskor. Vill papeka att detta ar inte igenomelitistiskt snack i fran min sida da jag som svensk ar lika nersjunken i idiottrasket jag. Jag klurade lange pa varfor absolut ingen alls gillar mig utanfor Sveriges granser innan jag till slut insag att det ar den indoktrinerade svenskheten som ar boven i dramat. ( Jag skriver vad som helst for att hitta pa ursakter for min vridna personlighet)

- ... ... Men hur ar det annars i Byron bay da?

Jo Byron bay ar allt en trevlig liten avslappnad stad. Nar jag skriver avslappnad sa menar jag flummig. Exempelvis sa heter affarerna och cafeerna allt som oftast nagot i stil med "Chill out pizza", "Take it easy cafe" eller varfor inte "Relax restaurant". Denna trend foljer dock inte de flummigaste invanarna av alla, namligen agarna till surf och dykbutikerna. Nej de anser att namn som "Shark surfing", "Scuba diving" eller "Dolphin shop" passar sig battre. En rak gissning ar att halften av alla Byron bays butiker ar surf och dykbutiker.
Halvhippie Byron bay med sina volkswagenbussar ar dock modemedvetet och den australiska nationalsymbolen och surflogan Billabong ar market som galler pa catwalken. Gar du runt utan ett enda Billabongplagg pa dig sa kastar surfarna sten efter dig.
Om man bortser fran Billabonghysterin sa ar det mycket enklare att folja det tufftuffa backpackermodet har i Australien an det var i Thailand. Det enda som kravs har ar namligen badshorts, ett halsband med en vit ful krok och langt, garna krulligt har. Dock inte judelockigt har som mitt utan helst en liten krull langst ut pa kalufsen, sa kallade incestlockar.
Ar du en av de manga Byronbaygubbar som inte riktigt klarar av att ta sig ur medelalderskrisen som drog igang 15 ar tidigare sa ar det hastsvans och vitt brosthar som galler.

Ja efter denna lilla redovisning over hur man attraherar det motsatta konet i Byron bay sa tankte jag beratta att jag stallde upp i min forsta australiensiska bartavling for tva kvallar sen och i och med den tavlingen forlorade den lilla gnutta vardighet jag har kvar.
Bartavlingar ar tydligen en stor grej i Australien eller i alla fall pa Australiens ostkust och efter att jag misslyckats i bade rockringstavlingen och "ball in the hole"tavlingen sa signade jag och min brittiska polare upp oss for annu en tavling. Det framgick tyvarr snart att det var "Show five gaysexpositions in 15 seconds"tavlingen... Det gick sjalvklart at helvete. Jag kan ju inte sant... haha... Men vi vann. Gulp.
Efter tavlingen holl australiensaren som bjudit pa ol hela kvallen sig pa tva meter distans och tva ytterst suspekta killar kom fram fran ingenstans och ville prata.
Priset var hur som helst en tredagarskanottripp i omradet kring staden Noosa sa jag ar glad. Jag kanske forlorade vardigheten i tavlingen men vardighet ar ett ratt bogigt fenomen.

Ja utkastad ur Sidney har jag tagit vagen norrut langst med ostkusten och natt den lilla strandorten Byron bay. Dock inte helt problemfritt. Bussen forsov jag mig ifran med en minut och nycklarna till mitt hanglas laste jag in med namnda hanglas. Jag fick saga upp laset med nagelfilen pa min schewiziska armekniv som jag smugglade med i handbagaget  pa planet mellan Bangkok och Sidney for att kunna ge ett skrammande intryck om jag skulle behova hota flygvardinnorna med att jag kapar planet om de inte raskar pa med cocktaildrinkarna jag bestaller. Nu var dock flygvardinnorna kvicka sa jag slapp dra kniv men lyckligtvis fick jag alltsa anvandning av kniven anda.
Med mitt itusagade hanglas i handen spenderade jag hela den regniga dagen i Sidney med att vanta pa en ny buss som visade sig vara en nattbuss. Fick jag pusta ut och sova ut pa bussen efter all stress tro? nepp.
Australien ar helt proppat med skyltar, forbud, informationstickers, tydliga markeringar allt for att undvika onodiga misstag. Busschaffisen spred det australiska pabudet och berattade om resmal, restider, var dricksvatten fanns pa bussen, vad han hette, vad bussens nummer var, var man spolade, var man ej skulle skrapa ner, vad man ej fick ta med in pa bussen, vad som var sjalva muggen inne pa toaletten, vad hans foraldrar hade for sexrutiner, att han varit mobbad nar han var liten, att hans fru brukade sla honom och han avslutade monologen med frasen ''Thank you for your attention and i hope you will have a pleasant journey".
Skulle jag antligen fa lite somn nu nar hogtalaren tystnat? nepp.
Det var det pisspaus och busschaufforen berattade detaljerat vad toaletterna fanns pa platsen vi stannade och aven vad toaletterna hade for funktion.
Efter 13 timmar landade bussen i Byron bay och min tveksamhet gentemot Australien smalte bort i och med temperaturstigningen.
Byron bay ar en smastad med en finfin strand och den smatt brittiska kanslan man fick av Sidney ar helt utraderad. Staden som knappast ar vard att titta tva ganger pa for endast mina tankar till amerikansk forort. Dock spelar det foga roll da jag knappast akte till australien for att ga runt i smastader utan snarare for att se pa naturen och omgivningen runt Byron bay ar enastaende vacker.

Igar tog jag ater igen en buss men denna gangen var det en tourbuss och tourbussens chaffis var mer insparad i roliga vitsar an information. Ja iofs berattade han att vi inte skulle roka pa framfor polisen eller ta kort pa knarkhandel och han hade aven ett langt foredrag om varfor han trodde den globala uppvarmningen var en myt.
Obelix rakade snubbla in en cannabisgaskammare som liten och darfor inte fick roka pa mer for Mirakulix. Obelix var varan chauffor och hippie sa det skrek "Let the sunshine in" om det och jag maste saga att det var en riktig upplevelse att fa lara kanna honom for en dag.
Bussen studsade upp och ner for det kulliga vagarna med varan regnbagsfargade hippiebuss i toner till vad jag forst trodde var en cirkusorkester pa bussens tak men det framgick snart att det var vanlig junkiemusik.
Turen gick forst till en nationalpark och Minyon falls som var ett 100 meter hogt vattenfall. Det som jag uppskattade mest var dock vagarna och landskapet pa vagen dit med hoga branta berg och djupa dalar. Latt glest bevaxt pa sina hall och igenvaxta skogar pa andra hall.
Efter nationalparken och den forsta vilda koala jag nagonsin sett sa gick bussfarden till Nimbin som ar Australiens svar pa Christiania och en av de fa overlevande hippieorterna i denna varld. Jag har inte sett sa manga hippies sen... Ja sen... Ja jag har aldrig sett sa manga hippies.
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att orten fatt ett ett frikort nar det galler illegala droger men polisstationen som lag i staden sag inte direkt ut att jobba pa hogvarv. Jag kan ha svurit pa att jag sag ett haschmoln svava ut ur ett av polisstationens fonster.
Vi stannade 2 timmar i den fargglada staden innan vi slutligen tog bussen tillbaks med chaffissen som pa nagot vis verkade gladare an forut...

Nu har Homer Denny Benny Jimmy varit i farten... Eller ska jag sta upp for mina handlingar denna gangen kanske?  Ja eller jag behover ju inte sta for handlingarna egentligen da jag inte utforde dom utan de utfordes av andra och handlingen det handlar om ar utkastning fran mitt hostel.
Men med handen pa mitt svarta hjarta sa var jag varken aggresiv, sarskilt berusad eller uppkaftig. Jag rakade bara fraga personalen i all vanlighet vad de far i betalning for att sta och vika lakan mitt i natten vilket de gjorde. De sa att det hade jag inte med att gora. Jag sa att betalningen inte kan vara i narheten av nog hur som helst pa mitt lilla skamtsamma maner. De sa till mig att ga och jag svarade att jag satt bra dar jag satt. Da visade grabbarna i personalen vilka alfahannar de ar genom att sparka ut mig genom huvudingangen. Tank er en Kalle Ankakortfilm dar man ser en gigantisk fot som kickar Kalle ut ur byggnaden hogt upp i luften. Efter en stund i luften landar Kalle Anka med ett smack pa gatan.

For att ater igen citera Bjorn Rosenstroms traffande lyrik

Jag ragglar gatan fram, sparkar till en sten. utslangd, fornedrad och blot av ol. Vad ar det for fel pa mig? Ah varfor bry sig. Imorgon blir det en ny kvall igen och da ar man ju pa hugget igen och da javlar!

Ute pa gatan satt jag och pratade med folk (undrar om de ocksa blev utkastade) i tio minuter innan jag trottnade och ville ga och lagga mig sa jag gick in igen. Biffarna var snabbt dar och menade att jag inte alls fick komma in. Men jag bor ju har sa jag somnigt. De skruvade pa sig och kom sen fram till att jag fick komma in om jag gick och lade mig direkt. Klockan var tva pa natten sa vad han hade trott att jag skulle hitta pa for rackartyg vet jag inte.
Biffen var vanlig nog att folja mig till mitt rum och ovanlig nog att ta mitt nyckelkort. Pa morgonen gick jag ner till receptionen och fick tillbaks nyckelkortet igen. Sa det var ju en spannande kvall natt och morgon.

Gardagen spenderade jag i Royal national park. Den var la fin. Gardagens kvall spenderade jag pa en krog lite centralare an var mitt hostel ligger. Jag tankte forst supa skallen av mig pa hostelet och diskutera lonelyft med personalen men en klok rost inne i mitt huvud sa da "Du det ger du faan i".
Pa krogen snaskade jag voucherkyckling och drack voucherol. Voucherkuponger verkar valdigt populart for att locka kunder i Australien. Girig som jag ar sa ater och dricker jag naturligtvis bara sant jag kan vouchkuponga fram. Nu ar det ju dock inte allt for ruskigt mycket sa jag svalter lite.
Pa krogen traffade jag ett gang dyngraka australiensare varav en var rappare med skivkontrakt. Kenneth fattade jag det som att han kallade sig och jag forklarade da for Kenneth att hemma i Sverige fanns det en artist med liknande namn och som spelade liknande musik. Kenta. Kenneth hade inte hort talas om Kenta.
Vidare motte jag Fred Flintstone, Zorro och Indiana Jones da krogen visade sig ha en maskeradkvall just den kvallen. Kul. Jattekul.
Trots hur fruktansvart kul det var sa gick vi vidare till ett finare stalle. Vakten uppskattade inte mina skor sa jag fick inte komma in. De dog at min gymnastiklarare ar 2002 sa varfor skulle de inte duga dar undrade jag. Vakten ville inte ta i diskussionen och inte heller i skorna.
Idag tog jag det ganska lugnt och vandrade runt i Sidneys hamnar och vinglade till sist in pa Sidney wildlife world. Jag tror det var ett zoo beroende pa alla djuren. Koalorna var jattesota dar de satt uppe i sina trad och sov. Jag fragade personalen om man fick klappa dom. Det kostade 20 dollar. Jag fragade personalen om det var billigare att spotta pa dom. Personalen kastade ut mig.
Alltsa seriost  vad alla ska vara pa mig!
Sen kastades jag ut ur Sidney.
Alltsa seriost vad alla ska vara pa mig!