Istanbul
Istanbul was Constantinople
Now it's Istanbul, not Constantinople
Been a long time gone, Constantinople
Now it's Turkish delight on a moonlit night
Every gal in Constantinople
Lives in Istanbul, not Constantinople
So if you've a date in Constantinople
She'll be waiting in Istanbul
Och så var det uträtt. Innan jag dök upp i Istanbul fick jag vänta en dag vid den grekiskturkiska gränsen på mitt tåg. Stationen hette Pythıon och det var en av de mest spöklika platser jag någonsin besökt. På morgonen passerade vi en sjö åt det grekiska hållet så jag tänkte att eftersom jag ända hade 8 timmars väntetid så kunde jag lika gärna vandra via tågsparet tillbaks till sjön och spana in den.
Men genom att följa tågspåret och inte vägen så missade jag alla röda 'restricted area'skyltar och gick rakt in i ett troligt kontramilitärt grekisk ortodoxt läger. Ivägjagad av kulspruteeld gick jag in i ett villaområde där husen var inringade med höga nätstaket med taggtråd längst upp på staketen i fråga. Det var helt öde om man bortser från ett fotografi med två soldater och nyplockade blommer bredvid. I fjärran hörde man en högtalare som mumlade besvärjelser på grekiska så jag tog beslutet att gå tillbaks till tågstatıonen och inte lämna den för allt förän jag kommıt på tåget.
I Istanbul gick flyglarmet. Trots att Istanbul är en rik och modern stad var flyglarmet inte av elektronisk ton utan istället hade ingen mindre än Tarzan hyrts in för att härma ett flyglarm. AaaaEeeeAaaaEeeeAhhhhhhhh! Jag greps av panik som en kille som jag lätt gör då jag trodde att det stundande turk/irakıska kriget redan dragit igång och att de irakiska fundamentalisterna snäppt turkarna på näsan genom att anfalla Turkiet fran väster vilket man kanske inte skulle förvänta sig av ett land vid östra gränsen.
Snart visade det sig att det inte var något flyglarm utan böneutrop fran moskeernas högtalare och ja... Nej låtarna var sådär bara och sångarnas röster var smått skrämmande. Intrycket kan i och för sig påverkats negativt av att jag lunkade på en bro proppad med fiskare som tillsammans med Fiskekyrka ordnat ett internationellt kollektivavtal för ersättning för illaluktande arbetsförhållanden.
En annan Goteborgsreferens är att även turkarna kallar sina utetoaletter for bayan vilket ännu en gång bevisar vilket inflytande Götet har ute i stora världen. Stockholm kan ocksa få sig lite att gotta sig i då turkarna använder sig av exakt samma ton som Stockholms tunnelbana innan de annonserar nästa hållplats för sına spårvagnar. Kan inte minnas att jag hört det någon annanstans än just i Istanbul här ute i Europa.
Jag lyckades faktıskt bli pickpockad här i Istanbul men det gör inte sa mycket då jag inte tror förövaren inte fick med sig så mycket i svenska kronor. 10 lire fıck tjuven med sig vilket är *Meckar med en miniräknare*... 54 kr! VAD I HELVETE! Den lilla satans kleptomanen. Hemresa helt off och Istanbul lämnas inte forän han är hıttad och sen kommer jag call a coupla hard, pipe-hittin' niggers, who'll go to work on the homie with a pair of pliers and a blow torch.
Klurar dock lıte på hur han kom ner i mına djupa fickor då jag har för mig att jag förvarade sedlarna längst ner och en hel drös med grejer ovanför. Jag brukar alltid fylla pa fickorna med allt jag hıttar som tex äppelskruttar, kartor, trams, fimpar och skräp tills fickbulorna liknar slutet på två långa hängbröst. Det kan vara så att jag helt enkelt tappat sedlarna när jag dragıt upp stadskartan ur fickan. Jag vill lite att detta ska vara sant eftersom jag då slipper kontakta a coupla hard, pipe-hittin niggers och köpa blåslampa för att trycka allt på en oskyldig men dock suspekt person som står i begrepp att bli torterad.
Noterıngar och slutsatser
- Istanbul är Konstantinopel
- Har sett fler turkıska flaggor än jag sett turkar idag beroende på att de firar slutet på första världskriget
- Istanbul har många mattaffärer och fler kringelstånd än Grekland
- Taxichaufforerna tutar åt dig for att fråga om du vıll ha en taxi
- Många många moskeer
Aten del 2
Ja idag tänkte jag ta fram min äventyrliga sida och visa att jag ar minst lite mycket man som mina tjejkompisar som äventyrar runt i Australien med extremsporter som djuphavsdykning och krokodilbrottning dagligen. Så jag tog tåget till Korrint och därifran en taxi till korrintkanalen for att riskera livet via bungyjumping. Men eh... Det var... just precis säsongsstängt så jag kunde inte hoppa från en bro 80 meter upp i luften rakt ner i helvetet.
Området kring Korrintkanalen var inte särskilt bebott och njaa inte så där jätteroligt men jag tankte att jag ska minsann inte hänga läpp över utebliven död utan istället vandra runt lite för att få en bättre insikt i Greklands landsbygd. Mycket vacker natur med mycket sten... en och annan buske... sten igen.
En motorvag gick precis bredvid mig. Vackert absolut men efter några timmar tänkte jag att lantidyll i all ära men nu får jag nog dra mig tillbaks till Aten innan det mörknar. Så jag gick och frågade en butiksägare var jag kunde plocka en buss till Aten och han visade mig en tydlig vägbeskrivning till motorvägen. Vifta bara åt bussen så stannar den menade den grekiska butiksägaren. Bussarna på motorvägen körde aningen snabbt och även om de velat tror jag det hade blivit svårt att stanna till vid motorvägskanten.
Så jag tröttnade och vankade ivag till en annan väg där jag liftade till Korrints tågstation istället. Fick napp direkt och ja det lite sorgliga i mina ögon var att han som körde mig var lika om inte mer homosexuell an mannen som stötte på mig i Milano och detta är inget skämt.
Jag har inte riktigt sett mig som den bögigaste klippan i bergen men eftersom det bara är rumpnissar som noterar min skönhet borde jag kanske ta en funderare. Mannen frågade var jag kom ifran och jag svarade "Sweden". "Oh Sweden... I like Sweden. Very much beautiful boys and girls" och ungefär där gav han mig en blick och sa "Like you". Jag blev aningen orolig över detta yttrande och satt tyst fram tills tågstationen där han undrade om jag hade tid att åka upp till bergen och kolla pa en gammal borg. Jag sa "NOOOO" och sprang från bilen i den allra högsta hastighet de 200 meterna till tågstationen utan att ens våga vända mig om och titta om han var efter mig. Homofob och fordomsfull... Lite kanske.
Väl framme i Aten har det inte hänt något förutom att jag ätit den godaste mackan i mitt korta liv.
Noteringar och slutsatser
- Det krylliska alfabetet dominerar Grekland
- Nastan alla töser har stovlar
- Aten är i princip helt vitt
Aten
Resan från Serbien till Thessaloniki från Belgrad var spännande och stundvis riktigt spännande. Det var jag ensam och hela tjocka släkten Czonich... Zigenare... I en kupe. Forst trodde jag att jag var populär på grund av alla smekningar men ack det var mina pengar och värdesaker de ville åt de små liven. Måste dock ge zigenarna (de behövde inte stjäla just detta) att de hade humor då de härmade hundskall at hundarna utanför på tågstationen så hundarna blev helvilda och började skälla tillbaks ljudligt. Det hade väl inte varit så roligt i sig men grejen var att det var tullhundar vid den Serbiskmakedonska gränsen de drog igång till bristningsgränsen.
Tullvakterna var tuffa typer och missade inte att muddra en enda zigenare vilket är imponerande då det var många, många zigenare pa tåget.
Tåget kom självklart väldigt sent fram till Thessaloniki med tanke på all muddring så jag fick hänga lite i staden innan tåget till Aten gick. Det var den mest uppstressade staden jag sett, New York i all ära men jäklar vilket tempo. Stadens rytm fick mitt svaga hjärta att klappa fortare än en hottentottbongotrummare från Kongo.
Såg fram emot en lugn tågresa till Aten och det var den i och för sig tills lamporna i taket plötsligt började att blinka ungefär som ett flipperspel för att sedan slockna helt och tåget blev kolsvart då det var kolsvart även ute. Jag hör albanen bredvid mig säga TERROR och hör ljudet av en butterfly fällas fram.
Till slut nådde jag i alla fall Aten och hostelet jag bokat in mig på lackerad av min egen svett så jag slickade ren varenda yta av min kropp innan jag somnade. Idag har jag vandrat runt i Aten och ja det är en riktigt trevlig och fin stad. Uppe på Akropolis pratade jag lite med byggarbetare och de sa "Vi har bildat Akropolis för att få respekt! Och det har vi fått... Ingen kan ge oss skit längre!" Det var brådmogna greker så jag avstod fråm att ta upp hur och när Akropolis verkligen hade kommit till.
För att vara ärlig vet jag väl inte riktigt det själv heller men jag antar att det var för åtminstone mer än 50 år sedan. Sen gick jag vidare runt alla arkologiska kvarlämningar och ah ne Aten spöade inte riktigt Rom i tävlingen om hur mycket kulturellt skräp man egentligen kan lämna efter sig.
Jag avslutade dagen med att klättra upp på ett centralt berg ännu högre än själva Akropolis för att titta på solnedgången. Dar uppe kom jag att tänka på att jag för länge sedan skrev en serie om en Cigarett som hette Nikotinella Stellan som hade rest till Grekland där han hade nobbat en cigarettjej for att hon hade så dålig andedräkt genom att kalla henne Grekjävel.
Det påminner mig om att min andredräkt nog är aningen vidrig nu också. Har inte borstat tänderna sen jag rest hemifrån eftersom sådant kostar pengar. Mina tänder svider. For övrigt har det ryktats hemifran om norrmännen släppt min bror ur fangenskap och att deras vrede börjar stillas.
Belgrad
Zigenarlägret precis vid järnvagsspåret på väg in mot Belgrad var något extremt och något som jag trodde endast existerade i Asien och Afrika. Lådorna de bodde i var 2 x 2 kvadratmeter och det enda viset man kunde lista ut att det var hus på var att dom hade en liten skorsten som det puffade ut rök ur. Lådorna låg inpå varandra på en skrottipp och utanför, i regnet stod zigenarbarn och sparkade burkar mellan varandra. Inte roligt det där.
Hade inte riktigt trott att skillnaden mellan Krotien och Serbien skulle vara så stor som den visade sig vara. Den serbiska landsbygden bestod i princip bara av en gigantisk leråker och var femte minut passerade man ihoprasade eller icke fardigbyggda kåkar utan fönsterrutor. Träffade en serb pa tåget som berättade att inga hade råd att reparera eller bygga klart husen så de fick stå som de gjorde.
Belgrads utkanter var exakt som man kunde föreställa sig med 20våningshus med toksöndriga fasader. En annan rätt otrevlig grej var att en kille i militäruniform gick runt och bad om pengar sa att han kunde ta tåget hem till sin familj då han precis lämnat militärtjänstgörningen. Serbien gav inte soldaterna ett öre efter muck och raka vägen i fängelse om man vägrade gå med i armen.
Centrala Belgrad var tämligen fint då det verkar som det var den enda platsen i landet de lyxat upp. Bombade regeringsbyggnader hade de dock låtit stå orörda sen kriget och de stod väldigt centralt. Ganska rejält intressant. Det ar rätt svårt att beskriva Serbien men det första ordet som dyker upp är att allt är skräpigt. Skräp överallt. Ska luffa runt hela dagen i Belgrad imorgon och ta nattåget till Grekland efter det. Hare bra så länge.
Zagreb
No worries, jag slet mig ur myndigheternas grepp genom att muta dom med mina Björn Borgkalsingar samt en och annan euro.
Resan mellan Ljubljana och Zagreb blev också ett äventyr för att vara oärlig. Sanningen är den att ju längre österut man kommer desto dystrare blir stämningen. Några passagerare borjade gråta nar vi passerade den slovenskkroatiska gränsen i takt till de andra passagerarnas pillerknaprande. Inte ens loket klarade av den depressiva pressen och la av några kilometer in i Kroatien. Darfor blev jag och dom andra tvungna att lifta in till Zagreb.
Jag lyckades få napp rätt fort men resan var smått obehaglig då chaffisens mustach kittlades och hans djuriskt kåta blickar kunde fått den mest djärve att ta till flykten.
Till slut nådde vi i alla fall Zagreb och jag klev på första bästa spårvagn in i stadskärnan. Jag blev paff. Zagreb hade inte offentliga våldtäkter, gatubarn eller sönderslagna åldringar i rännstenen utan staden påminde väldigt väldigt väldigt mycket om Sverige och tack men nej tack till kommentarer i stil med "Men Sverige har ju nästan kommit i den fas att offentliga våldtäkter är accepterat med tanke pa att det kroatiska buset har flyttat upp hit och därför ska jag rösta på SD och sedan raka skallen så att den liknar ett gigantiskt ollon".
Hur som helst så har man inte stött på en sorglig stämning forän man kommer hit. Samtliga medborgares blickar riktades neråt och ingen pratade med nagon annan. Inte lätt, inte lätt.
Noteringar och slutsatser
- Arkitektuellt liknar Zagreb en svensk stad
- Spårvagnarna ar ultramoderna, Göteborg ligger rejält efter
- Befolkningen är väldigt trevlig och öppen mot främlingar
Ljubljana
Så fort tåget lämnat Venedigs central borjade regnet spöa ner och mörkret foll snabbare än ett städ. Jag var på väg emot Europas svar på Mordor. Dock ska man inte kalla Orcher snåla för priserna föll snabbare än både regn och mörker utanför. En pizza 1,2 Euro. Smakade som kyckling.
När jag kom in pa stationen hade jag lite svårigheter att finna den jag skulle bo hos så jag slutade hos en annan slovensk tös som bjöd pa traditionell slovensk mat. Inälvor. Jag går ju under den fasta judiska principen att gratis är gott så det var bara att surpla i sig.
Vadret blev bättre denna dag och solen strålade till och med in efter en så dimmig och disig morgon man kan förvänta sig av Östeuropa. Först klättrade jag upp i Ljubljanaborgen varifrån jag inte kunde se ett dugg eftersom det som sagt var dimmigt.
Sen jag gick vidare i staden och satte mig pa ett cafe och bestallde in kaffe men de råkade förväxla det med en liten kopp rävgift istallet. Kaffet var starkare an den venediska vodkan. Så med söndrig gom och nerfrätna tänder lufsade jag upp i en skog som låg väldigt nära centrum. Ljubljana är inte så stort och de slovenska skogarna kryper allt närmare in i storstäderna. Där stötte jag på en trevlig sloven som visade mig till ett zoo... Och med Janes addiction textfras "When i want something i dont wanna pay for it" i bakhuvudet plankade jag in zoot genom ett söndrigt staket.
Ja det mesta i Ljubljana är sondrigt och staketet på zoot var inget undantag. Dock var inte staketet till Lejonen heller ett undantag i detta fallet och jag fick lägga benen på ryggen inne i zoot. Jag trodde allt var lugnt när jag löpt ifran Lejonet när det kom fram en skötare och fragade hur jag kom in. "I payed" sa jag med självsäkerhet ala Berlosconi. "Thats strange because we arent open today".
Hur jag skulle ta mig ur knipen kom jag inte på fören den slovenska polismyndigheten plockade in mig för intrång på privat mark. Är lite skraj nu efter repliker som "We have methods for you mr Rocco" och "your gonna talk sooner or later" med slovensk, ja nästan rysk brytning. Det lat mig låna en dator i alla fall och det tyckte jag var valdigt snällt.
Noteringar och slutsatser
-
I Ljubljana använder de trottoarerna som parkeringsplatser, trångt
-
I Ljubljana har de en drakbro
-
I Ljubljana käkar de ruskigt mycket (döner) kebab
Venedig
Detta är den sanna sagan om magikern Jack och hans vän Max Bög som båda bodde i den mytomspunna staden Venedig. Eller nja orkar nog inte dra hela sagan men kan berätta i korthet att magikern Jack trollade med bollar och näsdukar vid en tidpunkt jag inte riktigt var psykiskt narvarande. Hur Max bög kommer in är lite svårt att förklara men som jag förstått det så är han en tysk byggarbetare.
Nog för att sammanhangande blogginlagg kanske inte ar min största passion här i livet men den här början känns som den redan har passerat gränsen till total dumhet. Jag sitter i Venedig på ett hostel och är skitskraj över att bli utkastad vilken sekund som helst. Min reskompis Shamus krökade till lite väl hårt igår då vi båda hade den stora turen att stöta på tre stentrevliga svenskar på vårat hostel och en flaska 95-procentig vodka i en livsmedelsbutik.
Shamus kunde inte bete sig på några villkor efter några groggar. Jag blev irriterad pa honom och gick och la mig. Shamus var dock på högvarv och han och de tre svenskarna, Conny, Bobby och Iggy bröt sig tydligen ut ur hostelet genom nödutgangen (vad i helvete det nu skulle vara bra för) för att fortsätta festandet utanför. Nu har jag förvisso bara hört historien i efterhand men Shamus skall tydligen ha muckat gräl med några troende utanför en kyrka for att sedan ha druttat ner i Venedigs kanaler, kravlat sig upp i en gondol som han sedan paddlade ut med i det mörka vattnet. Han dok inte upp föran mitt i natten och avslutade hela kvällen med att spy ner hela sitt rum. Shamus stack tidigt i morse sjalvfallet utan att tatt hand om nagonting av röran i sitt rum och jag anar att hostelet ar smått bittra over det då de i bara farten även tog mina lakan nar de rengjorde rummet i eftermiddags. Sa fragar jag efter lakan nu kommer de tro att jag ar Mollgan och formodligen krava mig pa euros for en motbjudande madrass.
Mollgan en annan kompis, stal lakan at mig fran ett annat rum for att hjalpa mig ur knipan. Om Hostelet får för sig att det ar jag som utfört Shamus och Mollgans bedrägliga handlingar så är jag ganska ordentligt utkastad i Venedigs vatten. Men det löser sig.
Venedig är hur som helst den mest speciella stad jag någonsin besökt. Att Venedig var byggd pa vatten kände jag till men att själva staden ligger så langt ifran fastlandet hade jag inte riktigt raknat med. Bron över till Venedig var säkert 1 km.
Det är tre stora platta öar som samtliga är utbyggda till max. Det finns ingen biltrafik men desta mer båtar. Båtbuss ar det kollektiva färdmedlet där de kräver en på 6 euros for en enkel biljett. Sällan har det dåliga samvetet varit sa långt borta som att planka båtarna en dag som denna.
Idag har jag mest strosat runt i Venedig med det svenska gänget som dock flög hem lite senare och jävlar vad många affärer det fanns. Jag har svårt att förstå var alla bodde då det endast fanns affärer och inga bostadshus. Förmodligen jobbar de stackars italienska maskmakarna dygnet runt for att affären ska gå runt och är man vaken jämt behöver man ingen bostad att sova i.
Ferrariaffaren var tuffast då en Ferrari formula 1 bil stod där inne. Det spelade ingen roll hur mycket jag bönade och bad, säljaren lät mig inte proköra for eventuellt köp. Jag har pengar vrålade jag i mina söndriga jeans men säljaren sag skeptisk ut. Håhåjaja.
Noteringar och slutsatser
- Inga bilar, bara batar
- Mycket stadsduvor pa Piazza San Marco
- Mycket affarer, garna maskaffarer
- Mycket vatten
Rom del 2
Den största turiststaden jag stött på och platsen jag besökte igår hade mest turister i staden. Jag stod till exempel i mitt livs längsta kö med feta amerikaner framför mig och fotograferande japaner bakom mig. Det märkliga i situationen var att denna, en av de mest heliga platser i världen rymde det största antal syndare och icke gudsfruktiga antal personer man kan föreställa sig... Och den största syndaren, självklart undertecknad. Detta gjorde faktiskt att jag fick ett privat möte med självaste påve Benedictus. Han hade foljt min blogg länge nu och han uppskattade inte alls hur jag spenderade mitt liv. Pave Benedictus XVI uppskattade inte heller att jag kallade honom Benny titt som tätt da han ansåg det vara ett oheligt smeknamn. Hur som helst sa hade vi ett långt förtroligt samtal där vi bland annat kom in pa min frälsning i Paris och att jag kanske skulle kunna finna Jesus igen. Med vatikanens körer skrålandes i bakrunden gick jag med pa att jag bikta mig inför Benn.. Benedictus och det lät valdigt likt en sång av varan whitetrashpoet Bjorn Rosenstrom.
Jag skulle gå till vatikanen och bikta mig
Det var någonting som tyngde mig
Jag gick in i båset och satte mig
mitt emot påven
Fader, förlåt jag har syndat
Jag spelar musik i ett band
Jag har lite svårt att skilja på rätt och fel ibland
Vad gör det?
Vem har inte det?
Avbröt påven och sa
att han var nog själv inte guds bästa barn
Och jag tystnade
och jag lyssnade
och avbröt inte en gång
när bekännelsen från påven kom
Ja vad han berättade tanker jag naturligtvis inte berätta da det han sa var i fullaste fortroende. Efter mötet med påven i Peterskyrkan lunkade jag vidare i Vatikanstaten och smack sa var jag plotsligt i Michelangelos Sixtinska kapell. Jag trivdes riktigt bra i det färgglada kvadratformade rummet men tyckte aningen synd om den stackars sate som var satt att uppmana kapellbesökarna att vara tysta då kapellet (trots inträdet på 13 euro) är ett Guds hus.
Besökarna var lika motstridiga till tystnad som de avrättade studenterna på himmelska fridens torg. Dock hade de en stor jävla mikrofon också som dånade var annan minut "SILENCIO", "NO PHOTOGRAHPIA". På tal om det fick jag en fin fin bild av "Creation of man" som var uppmålad i taket pa kapellet. Lägger upp den snart.
Efter kapellet gick färden vidare i Vatikanens katakomber dar dom samlat på sig alla gamla påvelik på samma ställe. Det mest nytillkomna tillskottet var ju så klart Jonny Johannes Paulus II vars grav var en av de få gravar som inte hade en stenstaty av sig själv sovandes ovanpå graven. Efter det besöket var färden i vatikanen över och jag måste ge staten att de trots allt har lite humor trots den gravallvarliga katolska stamningen då gransvakterna var klädda som clowner i färgglada dräkter. Hade velat skriva att de kastade pajer på varandra men det gjorde de inte.
Noteringar och slutsatser
- Det kryllar av nunnor i rom, praster sag man bara i narheten av vatikanstaten
- Rom har gamla antika kakar och ruiner overallt
- Vatikanstaten ar endast oppen for allmanheten vid Peterskyrkan och Vatkanmuseet
- Vatikanstaten och kapitalet, de sitter i samma båt
Rom
Rom är en stad i ruiner. Tydligen har romarrikets fall lämnat en fattig skugga över den italienska huvudstaden och uråldriga gamla kåkar varken renoveras eller rivs. Ta exempelvis den mest centrala delen av staden, det finns
inte ett beboligt hus där vilket kan bero pa att de alla byggdes for minst 1000 år sen. Och detta ska vara Varldens centrum...
Hur som helst minns jag att jag nämnde att Bryssel hade ruskigt många monument. Men tar man samtliga monument och historiska byggnader jag sett i Bryssel och plusar på alla monument och historiska byggnader jag sett i hela Europa och sedan plusar på alla monument och historiska byggnader jag sett i hela galaxen Vintergatan så kommer man ändå inte upp i Roms antal.
Vilken gata man än står på och vilket håll man än tittar åt sa finns det alltid någon aädre byggnad, fontän, staty eller ruin som kanns intressant. Igår var jag inne i Colloseum och njaa. Jag hade forväntat mig en riktig hojdargladiatorshow med lejon och avhuggna människoskallar men nar jag pröjsat inträdet visade det sig att de lagt ner dom förestallningarna för en herrans massor år sedan. Kunde sagt det lite tidigare menade jag och krävde pengarna tillbaks. Det fick jag inte.
Sa besviken vandrade jag runt dar inne i Colloseum och tankte på Russel Crowe. Förovrigt gör dom reklam for en Russel Crowe film på alla bussar i hela Italien. Tydligen en vilda western. Resten av dagen klampade jag runt lite överallt och tog bland annat upp hissen i någon vit jättebyggnad. Därifran kunde jag se hela världen.
Idag ska jag besöka vatikanen och hälsa påven att han ska upp och hoppa.
Milano
Jorå så är man i Italien och det var på gränsen att man fastnade vid den alpiska gränsen då den europiska unionen inte liter ett dugg på schweiz och vice versa. Tre gånger fick jag visa passet och de gav mig inte äns en fin stämpel för besväret. Gå med i unionen istället era forbannade schweiziska bankbiträden!
Resan mellan alptoppar var dock fin och konkurrerade enkelt ut tågresan vid den franska riverian som den finaste tågträckan.
Redan när man kliver av tåget så inser man att Milano är en stad av stil och kultur då tågstationen inte var en tågstation utan ett palats med högra tak än det i Sarumans torn där Gandalf flyger upp. En annan passande "Sagan om ringen" referens ar att Milanokatedralens innandömme i form av gigantiska pelare som enkelt förde tankarna till Dvärgarnas gruva under dimmiga bergen.
Gudomlighet i all ära men goblinsarnas närvaro var inte långt borta. Katedralen eller Domen var hur som helst riktigt statlig och att Notre Dame är sa mycket kändare är ytterst märkligt. Bredvid domen fanns Milanos kända galleria med prislappar på kalsonger och slipsnålar som slår ut allt jag äger och har vid eventuell loppmarknad för att skrapa ihop skulder åt jugoslaver.
Milano ar ju synonymt med klass och stil med lokala varumarken som Prada, Giorgio Armani, Dolce o Gabbana vilket märktes tydligt bland människor med näsan i vädret och mer stil än havet har vatten. Fick tyvärr inte vandra länge inne i gallerian innan två vaxade vakter slungade ut mig med motiveringen "Bummotherfucker". Jag vrålade in i galleran att jag minsann skulle starta en egen galleria... "With beer!"... "And Hockers!" I ren aggresition slet jag mitt hår... Mitt brösthar. Och med tanke på att jag inte fått italienarhårigt bröst än så gick det rätt fort.
Jag luffade vidare genom staden och insåg snabbt att Milano ar kärlekens stad da hånglande par syntes överallt. Pa ett ställe i en park låg hela 12 par i en gigantisk hoög och hånglade vilt.... Och dar stod jag, helt ensam, randig mössa, finnigt tryne. Ja då e det faan inte lätt att heta det jag heter. Varfor ar det ingen som tänker på mina feelings faan? Im a little bit of sensitive meself to!
Gud lyssnade tydligen på mitt gnäll så han slog till och fraktade ingen mindre än min stora kärlek till Milano. Det är Backstreet boys jag talar om. Plötsligt stod de bara där på en balkong och vinkade åt mig... Ja eller det kan ha varit åt de andra 2000 tjejerna bredvid mig också men med tanke pa hur smabögiga det dar bandet är och att jag var den ända killen närvarande sa antar jag att var grabben deras blickar riktades åt.
Ogillar dock sammantraffandet i detta skämt då det 15 minuter senare satte sig en 39årig italienare bredvid mig som först började fråga om jag träffat många tjejer under min resa for att snabbt komma fram till att han faktiskt var bisexuell. Forsta dagen i Italien. Varför kan inte de glödrika stenheta brunetterna sladda in framför mig i en cabad alfa romeo istället?!
Noteringar och slutsatser
- Milanos centrum ar extremt stiligt och rikt
- Milano har en egen triumfbåge
- Om man bortser fran centrumet känns inte Milano speciellet stort
Bern
Jepp nu har jag aven besökt Bern och det var förälskelse direkt. En liten liten stad med ett zoo och en Björnhåla. Jag har druckit lite mycket ikväll så jag berättar mer nån annan gång. Men rekommenderar Bern. Sjysta människor no doubt. Joddeli.
Ja gårdagens inlägg gick aningen fort så jag tänkte uppdatera det en aning. Schweizs (Det ord/namn jag personligen har svarast att stava) Bjornnäste (Dar fick jag till det) är hittills den minsta huvudstad jag besökt och själva stadskärnan ligger på en en liten liten kulle omgiven av floden Aare. Men jävlar vilket drag det var i den lilla hålan... Eller ja kanske inte.
Gårdagen spenderade jag med att strosa omkring i Bern lite pa måfå och rev mig bland annat på en rosenträdgåd och en björntass. Staden förvarar nämligen två djupt deprimerade björnar i en betonghåla för folk att kolla på. Storleken pa betonghålan var ja minimal, även for en guldfisk och det var antagligen det som gjorde björnarna så ledsna. En försökte begå självmord genom att kväva sig med sin egen tass och den andra gick runt i cirklar konstant följandes väggen for att kanske hitta en utväg. Hoppet är det sista som överger björnar. '
Hur som helst såg jag det som en utmaning förstass med tanke pa den otroligt manliga man jag är och gjorde ett djärvt hopp over räcket och ner bland björnarna. Jag brottade ner båda bjornarna på bara några minuter. Det kan iochforsig bero pa att de verkade lite psykiskt forvirrade och var helt apatiska i mitt grepp.
Nagon kilometer fran Bjornhalan fanns ännu mer djur. Sa jag gick ut pa viltjakt i klassisk Schweizisk jägaranda. Barnfamiljerna uppskattade inte när jag knäckta nackarna på den lilla tvättbjornsfamiljen. Its a dirty work but it has to be done.
Min goda värd och ngra andra sköna människor gick ut och ölade pa kvällen och hej vad det gick. Tog tillfället i akt och lärde ut "Sma grodorna"dansen till dom. De verkade dock inte allt for intresserade sa jag var tvungen att kliva upp på bordet vi satt runt för att få uppmärksamheten. Någon mumlade nagot om att jag fått i mig for mycket. Hoppandes i perfekt groddans svarade jag att det hade jag inte alls. Inte alls.
Noteringar och slutsatser
- Det kryllar av fina bilar i Bern, gärna BMW
- Gatusopparna i Bern använder häxkvastar
- Det kryllar av gatusopare i Bern
- Bern är skitlitet
Nice
Tack for det Carl. Jo Nice ar val helt okej men har hittills bara sett staden under kvällstid upplyst som ett tivoli. Jag tänkte att när man är pa franska rivieran så måste man ju självklart ut och gambla lite. Så mamma o Pappa jag kommer hem, hela resbudgeten gick all in mot en koreansk kille med solbrillor vid highstakebordet. Par i sjuor mot kåk. Men hej, varfor deppa! Munnen den ska skratta o va glad right... Jag tror jag gar och hänger mig.
Åker till Bern om några timmar for att käka ost och skruva upp klockor. Tågresen hit mellan Barcelona, Montpellier, Marsseie, Cannes och till sist Cannes gick ofta precis vid kusten vilket var uppskattat. Jag gjorde nagra desperata försök att meta från tåget men först och främst nappade inte fisken och för det andra blev konduktören arg på mig.
Har foresten inte sagt att sista dagen i Barcelona gick jag pa ännu en demonstration vilket ger Spanien 3 av 4 demonstrationspoang då jag gått in i demonstrationer 3 av 4 dagar. Protest mot monarkin, protest mot höga hyror och till sist demonstration för transsexuellas rattigheter. Jag gick självklart i främsta led.
Det påminner mig föresten om att en transvestit gick fram till mig i Park Guile (Gaudis kanda park i Barcelona) och sa något på spanska. Jag gissade vilt att hon/han sa översatt "Vad sags om att ordna en riktig brakfest där bara du och jag är bjudna". Jag vrålade ut över Barcelona "NOOOO" och transvestiten såg något oförstående ut och ryckte sen på axlarna och gick
Noteringar och slutsatser
- Nice ar tokupplyst pa kvallen (tank Need for speed underground)
- Nice har en strand av sma sma polerade stenar
Barcelona
Det första intrycket av Barcelona var fintfint. Det var stort bråk mellan poliser, vakter och två ungdomsgäng mitt pa Sants station. En grabb fick in en snygg armbage i en vakts huvud och vakten svarade med att snyggt slå ner honom. Blodet stänkte ända från slagsmalet fram till åskadarna (där jag stod) som polisen lyckades skingra hela 20 meter därifran.
Jag spenderade kvällen med att faktiskt ta ett uppfriskande bad i Medelhavet men vågorna var aningen mer luriga än jag räknat med da jag helt plötsligt befann mig en kilometer från stranden med min rosa badring.
Hade varit mysigt om det inte blåste upp ännu mer till storm. Jag sitter här framför datorn med alger upp till axlarna och saltvatten i lungorna. På vägen fran stranden jag spolades iland vid gick jag förbi spansk konsert med rejält hygglig musik. Ska leta upp skivan imorgon och sedan lägga upp den här sa de stackars fattiga musikanterna inte far ut ett öre av affären om man bortser fran den struntsumma jag kommer hosta upp.
Efter rockkonserten stötte jag pa ännu en spansk demonstration. Dock inte mot kungahuset den här gangen utan mot för höga hyror. Jag vet inte riktigt vad som är förklaringen till att vid denna demonstration som hade säkert 600 deltagare bevakades av 10 poliser medan den i Madrid som hade 50 deltagare bevakades av 60 poliser.
Olika förutsättningar antar jag. Igar var jag uppe i the Mountains of Madrid för att se om jag kunde tjacka in nagot till någon där hemma som saknar mig i sann Bob Dylan anda. Det slog mig dock att inte en enda jeppe hemma i Sverige saknar mig utan man får mer denna typ av förfragningar via msn "Ska du inte utöka ditt interrailkort?", "Ska du inte fortsätta lite utanför Europa ocksa?.
Jag köpte inget där. Det jag däremot gjorde var att gå pa tva svarta tjurar mitt pa en bergsvag. Jag snabbt fram med en röd filt skrikandes "OLÈ!". Tjurarna sag något förvånade ut. "Men sätt igang da" vralade jag "Stånga mig!". Tjurarna sneglade mot varandra och lunkade sen därifran. Jag grät.
Hur som helst Madrids berg var finfina och jag rekommenderar skarpt att ta en tur dit om man far at det hållet.
Madrid
Det jag hur som helst skulle komma till är att Madrid inte alls var som jag föreställt mig. Jag hade tänkt mig kritvita hus pa gator av enbart sand med tjurfäktning i varje hörn och minst en mustasch pa varannan spanjor, kvinna som man.
Faktum är att Madrid känns mycket mer nordeuropeisk än till exempel Paris och extremt mycket mer än Lissabon. Madrid var inte nerklottrat då skyltar var satta pa husväggarna där eventuella ligister vänligen uppmanas att inte klottra pa nämnda väggar.
Madrid var inte torrt som sandpapper och varmt som en växthus med värmesprickor i alla stenväggar utan det kom faktiskt en ordentlig regnskur nu ikväll vilket madruiderna inte verkade nämnvärt uppspelta över.
Jag har alltsa gått o gått o gått i Madrid idag och det framgick tydligt att stadsarkitekterna inte är speciellt stolta över stadens monument da vissa gamla katedraler och palats är infångade av hyreshus och rondellmonumenten kan man endast spana närmare pa om man går över tungt trafikerade vägar med blindgalnda spanska förare på da inga övergangsställene leder över till monumenten i fraga. Inget fel i det egentligen. De har nog tröttnat pa korkade svenska backpackers med kamera i högsta hugg som kräver förstoringsglasgranskning av hela Madrids innerstad.
Efter att jag glott klart pa solnedgången nu för nagra timmar sen så rakade jag passerade en antimonarki demonstration. Jag skämtar inte när jag säger att det var mer poliser än demonstranter pa plats. Och nej inga vilda tyska anarkosyndikalister med gatsten och molotov cocktails utan det såg ut som fredligt sinnade spanjorer som hyste tro om att bilda republik.
Poliserna hytte med batongerna at mig när jag tog kort på dom. Jag tog en till bild o da hytte de igen. Jag väntade nagra minuter för att kvickt ta en tredje bild på dom... De hytte de kvickt till med batongen. Snabba rackare.
Lissabon del 2
Igår satte jag mig ner rätt nära vattnet vid en portugisisk strand och självklart sa kom det en tsunamivåg som bestod av mer sand än vatten. Jag hade sand ända uppe vid öronsnibbarna och sandhalten i kalsongerna vill jag helst inte tala om.
Sa sand, svett, Tysk öl och Hollänskt haschrök har paverkat mina kläder i den mån att om jag inte tvättat dom nu hade de klassats som miljöfarligt avfall. De portugisiska myndigheterna är stenhårda pa sant. Pa tal om de portugisiska myndigheterna så är Lissabon den första staden där jag stött pa kontrollanter i tunnelbanan. Rätt märkligt att de har kontrollanter då inte ens Macgyver skulle ta sig igenom deras spärrar plus att de har spärrvakter vid varje station med smått galna blickar.
Igår utnyttjade jag tunnelbanesystemet för att ta mig till ett tåg som tog mig till en by utanför Lissabon som hette Sintra. Jag var helt fascinerad. I området fanns 2 palats och en borg. Ett av palatsen och borgen låg pa topparna av tokbranta berg och stigarna upp var dels igenväxta och dels nerrasade. Jag hade kommit till Hyrule.
Efter blod svett och tårar var jag uppe i borgen och utsikten var tuff. Man såg hela Europa under sig. Jag försökte spotta till Sverige men det var lite väl långt. Efter Sintra tog jag tag till en kustby vid namn Cascais. Det var där jag blev så sandig.
På kvallen gick jag och några godhjärtade tyskar på den portugiska traditionen Fada. Fada innebär en restaurang där familjen som äger restaurangen sjunger till maltiderna. Vi kom lite sent så vi missade barnen men fick se Farfar, Mamma, Pappa och Farbror sjunga portugiskiska visor om hedersmord.
Jag var lite orolig över att Farfadern skulle fa en hjärtattack da hans panna blev skrämmande svettig till de högra tonerna. Efter att de sjungt klart ville de kränga cdskivor som hela familjen varit och spelat in i nagon uråldrig studio i Lissabons förorter. Jag köpte 5 stycken.
Lissabon
Jag gillar Lissabon skarpt då det ar riktigt fint och då de gula spårvagnarna körde exakt lika galet nerför backarna som man skulle kunna föreställa sig. Är hundra pa att vi var utanför sparen minst 4 ganger men att sparvagnschaufförerna är sa vana att de helt enkelt siktar in sig pa sparen pa motsatta sidan gatan och hamnar rätt där istället. Staden är ljus och har medelhavskänsla med tanke pa alla vita stenhus.
När jag först kom in i staden trodde jag att det var en spökstad med tanke pa att inga människor gick pa gatorna och det inte var nagon trafik pa vägarna. Ja i och för sig, några gick pa gatan men de var likbleka och väste kusligt.
Hur som helst har Parisregnet gjort mig förkyld men det soliga Portugal har värmt upp mig. Tyvärr sitter förkylningen långt in så jag har hostat och snorat hela dagen. Jag tänkte ta och beskriva den slemmklump jag hostade upp nu för fem minuter sen men kom ett viktigare ämne.
Minns inte riktigt hur hård jag har varit mot det tyska folket men vill bara tillkännage att jag haft fel angaende dom. De är de bästa folket i denna värld. Vi satt 3 portugiser, en spanjor och en tysk pa en nattag till Lissabon och snackade. Tysken reser sig upp och sager "Well i gonna get beer now". Vi antog att han skulle köpa en öl at sig själv men nej han dyker upp med två kassar öl och berättar att vi alla ska göra slut pa ölen innan klockan 2 pa natten då han skulle av. Tyskar. The Best.