Två
Inte nog med att norrmännen är ute efter mig utan även de gravt alkoholiserade finnarna är på krigstigen med sina slöa knivar och usla humör. Jag sitter i detta nu med en vit smet till ansiktskräm som ska råda bot på de finska asen. Krämen både luktar och har samma konsistens som filmjölk som stått och dratt några månader i en bastu vilket förmodligen inte är långt i från krämens sanna natur med tanke på läkemedelsbolagens historia inom moral och etik.
En undersökningsgrupp från Galderma (läkemedelsbolaget i fråga) ringde mig idag och frågade om jag ansåg att krämen gjorde någon nytta. Jag svarade att jag trodde det och på andra sidan luren hörde jag direkt ett tyst mummel i bakgrunden om placeboeffekter och gammal fil.
Om jag inte nämnt att jag numera sliter för den högre klassen så gör jag det nu. Jag arbetar (sliter som ett djur med en greve som piskar mig om jag inte håller ett högt tempo) på en Golfbana. Golfbanan ägs officiellt av en förening och inofficiellt av en greve (just den greven som springer runt med oxpiskan). Golfbollarna flyger som regn i luften och arbetarna är de ständiga måltavlorna. Greener och flaggor finns på golfbanan för syns skull så att ingen ska komma snokande och påpeka att svensk lag nog förbjuder att banarbetarna måste agera måltavlor för att inte få sparken. Hade greven fått höra detta hade han med barsk stämm sagt "Vi skriver våra egna lagar" för att sedan smutta vidare på sin cigarr.
Det som dock är lite tur med golfklubben är att medlemmarna är 93åriga pensionärer hela högen och varken ser eller hör någonting. Trots detta lyckades faktiskt en gubbe träffa gräsklipparen jag gled runt på sisådär 20 centimeter från mitt ben. Smack sa det.
En undersökningsgrupp från Galderma (läkemedelsbolaget i fråga) ringde mig idag och frågade om jag ansåg att krämen gjorde någon nytta. Jag svarade att jag trodde det och på andra sidan luren hörde jag direkt ett tyst mummel i bakgrunden om placeboeffekter och gammal fil.
Om jag inte nämnt att jag numera sliter för den högre klassen så gör jag det nu. Jag arbetar (sliter som ett djur med en greve som piskar mig om jag inte håller ett högt tempo) på en Golfbana. Golfbanan ägs officiellt av en förening och inofficiellt av en greve (just den greven som springer runt med oxpiskan). Golfbollarna flyger som regn i luften och arbetarna är de ständiga måltavlorna. Greener och flaggor finns på golfbanan för syns skull så att ingen ska komma snokande och påpeka att svensk lag nog förbjuder att banarbetarna måste agera måltavlor för att inte få sparken. Hade greven fått höra detta hade han med barsk stämm sagt "Vi skriver våra egna lagar" för att sedan smutta vidare på sin cigarr.
Det som dock är lite tur med golfklubben är att medlemmarna är 93åriga pensionärer hela högen och varken ser eller hör någonting. Trots detta lyckades faktiskt en gubbe träffa gräsklipparen jag gled runt på sisådär 20 centimeter från mitt ben. Smack sa det.
Ett
I trasiga kläder och blodig kropp är jag tillbaka med bultande hjärta och sargad själ framför min blogg för att åter igen skriva utan styckesuppdelning. Senast ni hörde ifrån mig var jag en vecka från att komma i väg från Norge. Det blev inte så. Istället råkade en av topparna på skidanläggningen få tag i denna bloggadress och allt jag skrivit om skidanläggningen var inte till hans belåtenhet.
I en källarlokal i "Bergo hotel" i Beitostolen kedjad till väggen befann jag mig i en månad. De torterade mig tills jag varken visste ut eller in. Trots att jag angav min moder redan de första minuterna i den där gudförgätna källaren så släppte de mig inte. Ok jag kanske angav min moder tidigare än så men mitt tidsbegrepp är aningen vagt då all min vett och sans blev bortbränt av blåslampa och brännjärn.
Det dom ville få ut av mig var vilka jag berättat om bloggen för då det ansåg det som dålig reklam för Beitostolen med tristess och iskalla vindar. För tre dagar sen kom de tre bödlarna som hållit mig fången fram till att jag inte längre var ett hot och att jag förmodligen uppgett alla jag snackat blogg med.
De satte mig på fri fot under villkoret att jag aldrig mer skulle blogga igen. De sa att de visste var jag bor och att hemska saker skulle hända med min familj och mina vänner om jag bröt avtalet. Det är därför jag i detta nu sitter hemma i Sverige och hoppas de asen fastnat i tullen!
I en källarlokal i "Bergo hotel" i Beitostolen kedjad till väggen befann jag mig i en månad. De torterade mig tills jag varken visste ut eller in. Trots att jag angav min moder redan de första minuterna i den där gudförgätna källaren så släppte de mig inte. Ok jag kanske angav min moder tidigare än så men mitt tidsbegrepp är aningen vagt då all min vett och sans blev bortbränt av blåslampa och brännjärn.
Det dom ville få ut av mig var vilka jag berättat om bloggen för då det ansåg det som dålig reklam för Beitostolen med tristess och iskalla vindar. För tre dagar sen kom de tre bödlarna som hållit mig fången fram till att jag inte längre var ett hot och att jag förmodligen uppgett alla jag snackat blogg med.
De satte mig på fri fot under villkoret att jag aldrig mer skulle blogga igen. De sa att de visste var jag bor och att hemska saker skulle hända med min familj och mina vänner om jag bröt avtalet. Det är därför jag i detta nu sitter hemma i Sverige och hoppas de asen fastnat i tullen!