www.rocc.nu - En inkorrekt blogg

Nej detta testet på mitt psyke blev för extremt och jag drar mig ur tidigare än planerat. Ok fucking Beiotstølen you win this time! Nästan bara två veckor kvar tills den 16 April då jag får lämna alla fjäll och hytter bakom mig och följa solen till det varma Göteborg där rosorna blommar och A lagarna alltid ler.
Anledningen till att jag inte lämnat in några bloggrapporter de senaste veckorna beror dels på att skidorna jag hyr ut tagit kontroll över mig och dels över att jag helt enkelt inte orkat skriva. Solstrålarna som skiner allt starkare även här uppe har dock tagit mig ur skidornas trans och jag hämnades hårt genom hyra ut dom till danskar som förgäves försøker stava sig fram på grus och sten.
Under dessa veckor har jag inte hunnit med så mycket utom att åka lite snowboard, se lite star wars och glädjas över att den oändliga tiden här uppe trots allt verkar ha ett slut. Innan denna grymma tidsålder är över så stundar dock den norska påsken som ryktas vara slutet på allt. Överlever jag den så kommer denna blogg bli en glädjefylld blogg och jag kommer nätt och jæmnt bli religiös. Ill make a deal with god.

Idag kröp temperaturen under nollsträæcket igen och tsunamisarna norr om Beitostølen frös till vilket gör att jag inte kommer drunkna ännu. Så istället för det snötäckta landskap jag har vänjt mig vid här uppe så ligger nu ett glashalt islager över hela området. 
Den danska rasens språkliga förmåga imponerar mig dagligen da de tror att varenda mening man säger till dom är "Vo høj jag ær?". Man sæger till en dansk "Då trenger jag en støvel" och genast säger han med en frågande min "Vo høj jag ær?". "Nej jag trenger en støvel før att ställa in ski" svarar jag och han svarar "VO HØJ JAG ÆR?!". "Du är så jävla dum i huvudet att du får inte hyra här alls.. Hej då!" skriker jag åt han i silkesren ilska! Dansken skruvar på sig några sekunder innan han försiktigt undra om det jag menar är "Vo høj jag ær?".
Ja det danska folket har nästan lyckats gøra ett sämre intryck än det norska här uppe och några som förstärkte intrycket av att danskarna är dunderdumma var en lärartrupp som leverade in 100 långfärdsskidor med så mycket valla att man dom fastnade om man slungade in dom i vaggen.
När vi berättade för dom att vi inte kan hyra ut skidorna i det skicket och att vi är tvungna att att ta betalt för att rengöra dom fick det högsta av lärarhönset spel och började skrika och vråla åt olika håll. Han kallade oss idioter etc men det citat jag mest la på minnet beroende på att han upprepade det 4 gånger var "20 år... Men nu är det slut!". Tydligen hade skolan rest upp hit i 20 år och aldrig haft några problem förän nu. Menar personligen att de redan bör ha jättestora problem med tanke på att de reser upp till denna kyrkogård över allt vad lycka och glädje är, frivilligt i 20 år.

Snøn smælter bort. En stor førvånan slog mig då det visade sig att det fanns asfalt under ismassorna på landsvægen. Så nu ær inte kylan den stora faran længre utan snarare den stundande vårfloden som kommer drænka oss och jag citerar dærfør en vers från Hoola Bandoola Bands låt Filosofen från Cuenca.

Marie Antionette blev känd
för sitt tal om syndafloden,
som när hon hade roat färdig sej
skulle dränka hela jorden.
Vi lär oss att förfasa oss
och vi fördömmer henne trots
att ingen gör nå't åt dom skitiga vatten,
som kommer att dränka oss.

Jag fasar inte bara øver vattenmængder hær uppe utan æven øver att pomperipossan som besøkte oss idag kommer tillbaks imorgon. Hennes tjat om att det var synd att det bara fanns ett skiduthyrning med tanke på den service hon fick hær inte var tillfredstællande nog och hon hennes tankegångar berodde då på att hon var tvungen att legitimera sitt feta arsle før att få ut några skidor. Mænniskan hade kunnat få den lyckligaste att ta till kniven.

Ja denna dag har jag slitit hårt för väga upp för gårdagens arbetsdag som jag mest tillbringade på lagret gråtandes över min egen citronsura bakfylla. Oturligt nog för mig råkade jag visst slockna där på lagergolvet och det är ju självklart att en av topparna i Beitosstølen Resorts fruar ska kliva in. Hon jobbar på skidpasskontoret och har aldrig ens tänkt tanken på att klampa in hos oss men just idag tar människan tillfællet i akt. Har jag kvar jobbet även imorrn så återkommer jag.

Heureka!! Det har æntligen slutat snöa och det gjorde det lagom till min första lediga dag i ingenmansland. Denna dag gick i snowboardens tecken vilket jag som kanske tidigare framgått inte är hundra procent haj som en haj på.
Jag ramlade och jag ramlade och jag ramlade och hade till slut mer snö innanför kläderna än omkring mig. Dock har jag blindt råkat fastna för det och det verkar inte bättre än att jag kommer investera i bräda, bindningar och boots vilket kommer krossa min redan urvattnade ekonomi och mina skulder till diverse albanligor hemma i Gøteborg vågar jag inte ens tänka på. Vissa skulle kanske tycka att skulder till albanligor borde betalas av innan man satsar mynten på nöjen men jag har aldrig påstått att jag är den visaste av mænniskor.
Gnället i denna bloggrapport har nästan lyst med sin fråvaro så jag riktar en ordenlig känga mot alla kötthuvuden som inte kan gå på en sittlift utan klanta sig under, över eller vid sidan om liften vilket resulterar i att liften står stilla i flera minuter! Dra bort liken från påstigningsplatsen och tryck på start igen?

Mitt redan svaga sinne før mode och stil har førfrusit i detta bittert kylslagna land och jag sitter framfør datorn nu med en gul møssa dekorerad med ett ælghuvud nerdragen øver øronen. I denna norska vargavinter ær det ælgmøssan eller døden.
Møssan har jag førøvrigt ehm... Lånat från mitt arbete vilket gjort att jag har haft dansken jag bor med i hasorna i en vecka. Cirka femton gånger har han berættat att han tycker det ær "olægligt" att jag inte betalat før møssan och till slut sa jag till honom att han nog borde ta och sluta lægga sig i. Sen dess har han inte sagt ett ord till mig. Eller han sa i och før sig "Jag ska klæmma på dig før faaeen!" i sømnen vid 4 tiden i natt men jag vet inte om det var riktat till mig eller hans pocahontaskudde. Hur som helst tyckte jag att det var besværande dær jag låg i våningsæsongen ovanfør nær han dessutom børjade støna och sparka upp på madrassen jag låg på. Ska flytta dærifrån på tisdag.
Statusen på kunderna har ændrats en smula. De ær inte lika korkade længre men ack så mycket mer orginella. En kille vægde 150 kilo och hade 50 i skostorlek. Att stælla in hans tyngd till hans skidbindningar var inte direkt någon dans på rosor med tanke på att ju tyngre personen ær desto jobbigare ær det att skruva. Nær man skruvat sønder armmusklerna, ær genomsvett och tar en førsiktig titt mot bindningarna som visar att man knappt kommit halvvægs før att få den dær feta mannen kvar på skidorna då vet man att værlden inte ær på ens sida just idag.
En annan kund kom och leverade en høg med diverse skidartiklar han lånat till sin fruktfula familj och jag frågade om han hade med sig den gula kvitteringen på sakerna han lånat. "Nej nej nej det har jag inte" sa mannen och ungefær då såg jag att han hade något gult i handen. "Ær det inte den du har i handen?" frågade jag och fick till svar "Jo just det ja". Jag skakar på huvudet ænnu vilket jag i och før sig æven gør før att hålla værmen uppe.

I skrivandets stund är jag snurrig som en jojo och lika borta som isbit i helvetet! För någon timme sen gled jag runt i backen på snowboard och tyckte att det gick riktigt bra. Spanade upp mot sittliften, såg några söta damer och självklart skulle jag visa vilken hejare på snowboard jag trots allt är. Bad idea.
Jag gjorde förmodligen ett riktigt hejarkonststycke men illa nog ramlade jag rakt på huvudet. Ett märkligt tecken flashade framfør mina ögon innan det blev bäcksvart. Jag lyckades komma upp på brädan igen och gled ner till en arbetskamrat som väntade med nycklar. Av någon märklig anledning tog jag upp serien Bamse med honom. Har för mig att jag sa något mer till honom men att han inte ändrade reaktion över någonting jag berättade. Han bara log ett ansträngt leende och nickade.
Tog liften upp igen och sällan har så mycket snurrat runt i mitt huvud. Jag hade femton tankar snurrandes i huvudet samtidigt. De kom sådär överens och i skrivandets stund minns jag ingenting av vad jag funderade på. Det kan ha något med lösningen på den globala uppvärmningen att göra men med med tanke på att den globala uppvärmningen kanske får slut på skidstationer som denna vilket kommer resultera i att jag inte kommer glida ut och riskera nacken längre så är det lika gott att jag glömt tramset.

Arbetet idag fungerade helt ok. De sköna lirarna Tommy & Ronny kom och lämnade in barnskidor till oss och smet sen hastigt iväg vilket möjligen kan bero på att på deras sedel stod det att de hade hyrt skidor till två vuxna. Ride on Tommy and Ronny!

En månad borta, two to go. Jag vill först och främst skriva att norsk brunost är inget jag rekommenderar till någon. Gillar man norsk brunost är man ingen människa utan bara en liten lort. Norsk brunost är källan till allt ont. Fick smaka detta rävgift idag och nu fem timmar senare sitter jag fortfarande ihopkurad i ett hörn i butiken, kallsvettig och rädd. Rädd för den norska brunosten vars närvaro jag fortfarande känner då den står i kylskåpet  tio meter härifrån.
Detta är vad Norge har bidragit med till den västerländska civilisationen. Gem, Osthyveln, Telemarksskidorna och Norsk brunost. Till och med Fijiöarna har väl tagit större kliv åt den internationella utvecklingen än denna skämtstat befolkad med ett smådumt gnidet folk som inreder allt i trä.

En dag som denna har varit ganska misslyckad och kunderna har varit ganska misslyckade människor. En person vägrade visa upp sin banklegitimation då hon trodde jag skulle skriva upp hennes bankkontonummer och snuva henne på alla hennes pengar. Istället grävde hon fram ett  gammalt gymnasiekort med en bild på henne som 30 år yngre hippie. Jag berættade att jag att jag behövde se legitimation med kontrollnummer. Hon höll stenhårt på det enda ID jag kunde använda och jag frågade henne försiktigt vad hon ska ha ett bankkort med ID till om hon vägrar visa upp det för någon.
Till slut fick jag se på det och jag skrev upp kontrollnumret till hennes röst som frågade fem, sex gånger vad jag skrev upp för något. Jag var smått nära att vråla "Nu fick jag dig! Du är nu lusfattig och själv drar jag till Maldiverna!".

Undrar om det finns någon tidskrift för dumma människor där Beitostølen Resort annonserat. Det måste vara något åt det håller med tanke på alla rikspuckon som styr kosan hit. En svensk fick inte hyra gratis idag. Hennes respons var att lyfta näsan i vädret och sedan säga "Sicken service" på djursholmsdialekt. Jag håller med henne. Var är världen på väg när det inte ens går att hyra skidor gratis.