en vecka left & counting
Ok nu börjar det närma sig på allvar. Kallsvettas över en frågeställning hur vida detta påstående är ett faktum eller bara en ouppnålig dröm. Finns det ett liv efter Beitostølen? Frågorna viner runt i mitt huvud som flingorna utanför fønstret. Vädret kom nämligen plötsligt på andra tankar och PAFF så är det snöstorm igen istället för meltdown.
Igår var det påskafton och för att hedra Jesus drack jag mig redlös. Tror så här efteråt att jag högst var på dansgolvet i tio minuter men under dagens bakfylla har benet värkt nåt förskräckligt vilket tyder på att jag åtminstone dansat 4 timmar i sträck.
Så här sitter jag nu och ojar mig över mina bensmärtor och kalla psykiska smärtor. Att det är synd om mig är ju redan konstaterat men jag tycker att spridningen av mitt gnäll inte brett ut sig tillräckligt med tanke på att exempelvis inte en käft ringt idag heller och berättat att de också tycker det är synd om mig. TV4 nämnde inget heller. Hårda bud är det.
8 days left & counting
9 days left & counting
Dagen har varit brutal. Norrmännen hade redan vid halv 8 tiden slått sig in i den låste butiken och försökt hyra skidor. Deras hederlighet gjorde mig besviken då inte en käft av inbrottstjuvarna lämnat lokalen då vi kom dit vid öppningstiden klockan nio.
Just när vi hyrt ut våran sista skida vid ett tiden då började de strömma tillbaks igen. Som en vild boskapshjord slog de sönder allt i sin väg och bara slängde skidor stavar och snowboards i våra famnar. Nu vet jag hur jesus kände sig på korset før 2000 år sen. Långfredag... jo tack.
11 days left & counting
Frihet från skiduthyrning, grottbjörnar och fjäll.
Frihet från danska familjer.
Frihet från norska familjer och frihet från allt vad valla heter.
Frihet från finskdialektala kommentarer i stil med "Men jag tog ju just på den" när jag frågar om en pjäxa att ställa in skidorna med.
Frihet från kommentarer i stil med "Ja men är det så du vill ha det så behåller jag pulken!" när jag frågar varför människan inte tog med sig sin gula kvitteringen.
Frihet från svar i stil med "55 kg" från damer som fortfarande skulle väga över 100 om de så bantade i ett år när man frågar hur mycket de väger.
Frihet från svar i stil med "41" från medelålders män med fötter som skulle göra clownen Jeppo grön av avund när jag frågar vilken skostorlek de har.
Dagen har varit ganska lugn och sansad. Skål för det.
12 days left & counting
Norrmän strömmade in i lokalen vid elvatiden och de var inte ute helt förän tiden vi stängde ner. Om ni vet hur trångt det blir med 100 tjocka norska medborgare i en mindre skiduthyrningslokal så kan ni föreställa er hur jävla trångt det blir om alla dessa tjocka norska medborgare tagit på sig tio lager lusekoftor.
Jag är trots allt en tolerant individ och hade mycket väl kunnat acceptera konstant andnöd och dammstormar men när det visar sig att samtliga norrmän även är på strålande gott humör och har röda kinder så blir det för mycket. Jag börjar kallsvettas och får gå hem och kallduscha av mig alla hemska minnen av glada norska miner. Det är verkligen tokigt tragiskt att jag valt ett jobb där just tjocka norska lusekoftsituationer är mer regel än undantag.
13 days left & counting
Jorå så attde. Denna dag har varit riktigt trevligt. Solen smälter snön och danskarna har inte lov på något vis. Jag har dessutom tagit på mig den bästa arbetsuppgift någonsin. Nämligen att ringa och skälla ut alla klumphuvuden som inte lämnat tillbaks det de lånat.
I de flesta fall är det dock vi på skiduthyrningen som tappat bort kvitteringen de lämnade in när de avlämnade allt pick och pack men föga bryr jag mig om vem som är skyldig till vad när jag tillfredställelsen att vråla rakt in i en telefonlur på detta vis "GE TILLBAKS VÅRA SKI ERA NORSKA JÄVLA AS!".
Samtalen brukar börja tämligen trevligt. Jag ber dom lämna in skidorna. De säger att de redan gjort det men att den gula kvitteringslappen råkade försvinna. Jag ber åter igen dom att lämna in skidorna. De säger att de redan gjort det med lite småirriterad stämma. Jag ber dom ännu en gång lämna in skidorna. De ifrågasätter min kompetens och jag ber dom lämna in skidorna. De säger att de kommer lägga på luren och jag ber dom lämna in skidorna. De lägger på luren. Så beter de sig i detta land! Lägger på luren rakt i örat på människor som bara gör sitt jobb.
Nåja. Nu är det bara 13 dagar kvar. 13 dagar kvar. 13 dagar kvar.
14 days left & counting
Den snurrigaste kvällen hittills tog plats igår. Alkoholgudinnan gjorde sitt sa att säga då under bara en utekväll storbråkade alla anställda på mitt arbete med varandra... Vi är fem stycken. Två stycken skrek halsen ur sig och slog sönder armar och ben med vredesmod riktat mot diverse prylar i dess väg.
Vi tappade ävem bort nyckeln till lägenheten vi bor i så nu kommer någon sniken norsk lönnfet låssmed kunde casha in lite extra brödföda. Jag som var den nyktraste blev utkastad från krogen på grund av "Hör och häpna" att jag var otrevlig mot bartendern. Vad kräver de av bargästerna i tider som dessa då man inte får gnälla lite över norska ölpriser! Speciellt när bartendern är en sån där riktigt sur jävla stor dum o tjock pomperipossa. Inget överseende här inte.
Bikinishowen på utestället mitt emot kom jag inte heller in på då min legitimation låg i lägenheten vars dörr var låst med borttappade nycklar. Jag grät en skvätt i den kalla natten och gick mot mina arbetskamrater för att fråga hur vida nyckeln kommit fram än.
Dock vågade jag mig inte närmare dom än 100 meter då de var galnare än kor och argare än vargar. Jag fick klättra upp balkongvägen in i lägenheten och skaffa fram legitimation. Fram till bikinishowkrogen igen men ack nej nu var plötsligt åldersgränsen höjd. Va i helvete!! Jag blir ombedd att komma tillbaks en stund senare.
Med bikinishow i blick och dregglande mun väntar jag en stund i sällskap av en trevlig öl och klampar åter igen tillbaks till bikinishowskrogen. Denna gången var jag för full. Hur ska ni ha det era jävla... Hur som helst en riktigt lyckad kväll i Beitostolen. 14 dagar kvar. 14 dagar kvar.